Andrum nr 04 2019

Kyrkan talar med alla!

I varje nummer av Andrum porträtterar vi en person med anknytning till pastoratet. Den här gången har vi valt att intervjua Abba-medlemmen Björn Ulvaeus, som är uppvuxen i Västervik och nu äger hotell Slottsholmen mitt i staden.

När vi började planera det nummer du nu håller i din hand tänkte vi att det vore spännande med ett samtal mellan Björn Ulvaeus och kyrkoherde Karin Björk, eftersom vi vet att Ulvaeus funderar mycket över tillvaron; ”en sökare” kallar han sig själv. Vi mejlade Björn och han svarade direkt att det vore intressant. Han hade bara en synpunkt: han ville att samtalet skulle vara offentligt. En bra idé som vi sade ja till.

Under veckorna före samtalet den 29:e september kom det många positiva reaktioner och några negativa. De negativa gick ungefär ut på följande: 1. Kyrkan borde inte prata med folk som inte tror på Gud. 2. Kyrkan borde inte prata med alltför rika personer. 3. Kyrkan borde inte prata med personer som fått kritik för sina bygglov.

är ganska dåliga, tycker jag. Ända sedan Jesu tid har kyrkan pratat med troende och otroende, rika och fattiga. Alla är välkomna, ingen är utesluten. Vad gäller bygglov vet jag inte om det fanns på Jesu tid, men enligt kyrkoordningen ska kyrkan ägna sig åt diakoni, gudstjänst, mission och undervisning. Inte åt att värdera eller överpröva bygglov.

ganska skarp mot en grupp, fariséerna, som tyckte att de var bättre än andra. ”Dom där borde vi inte prata med”, sa fariséerna om folk de inte tyckte om. Jesus höll inte alls med dem. Han var beredd att tala med alla.

Samtalet mellan Björn och Karin får ta en hel del utrymme i denna tidning. Men det finns mycket annat. Bland annat har biskop Martin Modéus skrivit två texter – en om julen, som är i antå gande, och en om konfirmation, som kan betyda mycket för många.

Trevlig läsning!

Max Wahlund

UR INNEHÅLLET

4 Samtal med Björn Ulvaeus

Biskopsbrev 10 Måndagsmat 12 Nikolai kapell

Konfirmation 16 Historia

Krönika 20 Julbetraktelse 21 Tips 22 Kalendarium

Kyrkoherde och ansvarig utgivare Karin Björk, 0490-842 61

Kontakt

Södra Tjusts pastorat, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik 0490-842 00 sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se Maila redaktionen för Andrum: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se

Församlingsherdar

Västervik: Anette Lindblom Franzén, 0490-842 81 Törnsfall: Ingrid Bergman, 0490-842 04 Gladhammar-Västrum: Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98 Misterhult: Susanne Elssjö, 0490-842 74 Hjorted: Ulrika Robertsson, 0490-842 91 Hallingeberg-Blackstad: Anton Hultgren, 0490-842 63

Fastighetsansvarig

Annika Deltin, 0490-842 97 Administrativt ansvarig Lena Augustinsson, 0490-842 60

Kyrkogårdsförvaltningen 0490-842 06, sodratjust.kyrkogarden@svenskakyrkan.se

Tf redaktör

Max Wahlund Utgivning 4 nr/år. Upplaga 19.250 ex Produktion

Design & form: Everday.se Tryck Lenanders Grafiska, Kalmar

Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening - utan hänsyn till hur det kommer att gå.

VÁCLAV HAVEL (1936-2011)

Författare, dissident och president i Tjeckoslovakien/Tjeckien

Hur kan man TRO PÅ GUD?

Med höstliga vindar utanför knuten träffades ABBA-medlemmen och Västerviksprofilen Björn Ulvaeus och kyrkoherde Karin Björk för ett samtal om vad som får livet att hålla ihop. 130 personer fyllde den stora salen på Slottsholmen till bredden.

TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez, Everday

Den som lyssnade på mötet mellan världsartisten och kyrkoherden kunde tro sig ha hamnat mitt i någon klassiker ur världslitteraturen, som Fjodor Dostojevskijs ”Bröderna Karamazov”. Precis som hos den ryske författaren stod de stora och eviga frågorna om Guds existens, livets mening och världens lidande i centrum.

Samtalet inleddes lättsamt med frågor om vad de två personerna på scenen gjort på sistone. Ulvaeus berättade att han helgen innan var i London för premiären på ”Mamma Mia - The Party”.

– Jag gled in på scenen i mina gamla scenkläder från 1977. De passade fortfarande, det kändes bra!

Det visade sig att även kyrkoherden kvällen innan haft Abba-klädsel, på en kollegas 50-årsfest.

Efter denna inledning blev det snabbt mer allvar, och precis som den intellektuelle Ivan i ”Bröderna Karamazov” pressar sin bror, munknovisen Aljosja, så satte Björn Ulvaeus press på kyrkoherde Karin Björk för att få veta hur en gudstro är möjlig för en rationellt tänkande människa.

– Du skulle nog karakterisera mig som en sökare, och det kan jag hålla med om att jag är, sade Björn Ulvaeus.

– Jag är inte ateist. En sådan vet att Gud inte finns, och den vetskapen anser jag inte att jag har – jag är en ”non-believer”. Men hur hoppar man över det där sista steget till att tro när man är en kritiskt tänkande människa?

– Måste man förstå allt? kontrade kyrkoherden.

Björn Ulvaeus har tidigare berättat att han tillbringar flera timmar i veckan med att diskutera filosofi, och det märktes att detta var inga nya frågor för honom. Han hänvisade bland annat till begreppet ”trons språng” som myntades av den danske filosofen Sören Kierkegaard: – Du måste göra ett ”leap of faith” (ett trons språng), där ingenting kan ge dig svaret… Vetenskapen säger att det finns inga goda skäl att tro, med tanke på lidandet i världen. Men det måste väl du också tänka? Kan du hypotetiskt tänka dig att Gud inte finns?

– Nej, svarade Karin Björk.

– Du kan alltså inte det?? Det är märkligt…

Så löpte samtalet vidare, hela tiden utifrån samma modell som det mellan Ivan och Aljosja i ”Bröderna Karamazov”. Den ena försöker slå fast att tron är omöjlig, den andra argumenterar egentligen inte emot utan visar bara på små tecken på Guds godhet, som en soluppgång, en blomma, eller vänligheten man kan

visa varandra i mataffären eller vardagens andra små sammanhang. Och sen visar det sig att den första faktiskt är avundsjuk på tron och skulle vilja ha den – men något står i vägen…

– För min del kan jag aldrig komma över att allt detta kan vara fiktion. Bibeln, Koranen, alla de där… Visa mig varför det inte är fiktion!

– Du får tro! Du kan inte veta allt, du får tro ibland, svarade Karin Björk.

Det finns en kristen uppfattning att Bibeln är död om den bara är en text. Det är när en människa får en personlig relation till den som något händer.

– Jaha? Och där kan man hamna bara genom att läsa? Och försöka förstå? frågade Björn Ulvaeus.

– Jag är fascinerad och totalt öppen, men jag har helt enkelt inte lyckats. Jag är religiöst omusikalisk. Men ibland kan jag avundas de som är förvissade.

Samtalet behandlade temat för detta nummer av Andrum och även en av målsättningarna för Södra Tjusts pastorat: ett hållbart liv, och att bidra till det. Dit hör bland annat klimatkrisen. Björn Ulvaeus efterlyste en gemenskap kring klimatfrågorna, en gemenskap som saknas idag, menade han.

– Man säger att vi måste ändra vårt sätt att leva eftersom det krävs sju planeter för att leva som vi gör i Sverige – men problemet är att det finns inget ”vi”. Vilka är ”vi”? Vad finns det för kitt emellan oss som människor på global nivå? För hundratals år sedan fanns religionen som ett kitt. Men nu finns inget.

– Om inget vi finns så har ändå jag som person ett ansvar, svarade kyrkoherde Karin Björk (vilket för övrigt också är en mycket Kierkegaardsk tanke).

– Det lilla jag kan göra måste jag göra. Du nämnde att inte skada andra – om mitt sätt att leva skadar andra har jag ett ansvar för det.

– Jovisst, svarade Björn Ulvaeus, men det innebär ju att du gör något som du vet inte har någon påverkan! Jag menar inte att man inte ska göra det, men att göra det fast man vet att det inte hjälper – just det är så väldigt svårt. Där kanske religionen kan hjälpa till. Ja, inte för såna som mig – men för såna som dig…

Publiken skrattade, och Karin Björk svarade helt enkelt: – Ja.

Så gick samtalet djupare in på klimatet, och Björn Ulvaeus höll ett litet politiskt brandtal.

– Vår tids Jeanne d’Arc, Greta Thunberg, är antitesen till Trump. Hon talar alltid sanning, han ljuger alltid. Hon lutar sig mot vetenskap, han går på magkänsla. Jag tycker att hon är en fantastisk förebild för ungdomar idag. Men hon har aldrig gett uttryck för någon religiös tro.

Däremot ger hon intryck av att tro på en sorts moraliskt universum i alla fall.

– Jag beundrar henne oerhört och är tacksam för vad hon gör. Hoppas att det ger avtryck. Allt hon talar om vet makthavarna redan – men hur genomför man åtgärderna som krävs? Kolla till exempel när Frankrikes president Macron försökte höja dieselskatten, det blev ramaskri. Klarar demokratin att ta dessa oändligt impopulära beslut som måste till?

– Klimatet är i högsta grad en andlig och existentiell kris, som prövar vad vi människor klarar av. Hur ska vi känna empati med dem som kommer efter oss? Är vi kapabla att känna empati flera generationer framåt?

Kyrkoherden förde tillbaka diskussionen till här och nu.

Man säger att vi måste ändra vårt sätt att leva eftersom det krävs sju planeter för att leva som vi gör i Sverige – men problemet är att det finns inget ”vi”. Vilka är ”vi”? Vad finns det för kitt emellan oss som människor på global nivå? För hundratals år sedan fanns religionen som ett kitt. Men nu finns inget.

BJÖRN ULVAEUS

– Man skyller lätt situationen på andra, exempelvis på Kina eller på olika makthavare. Jag tror att det är jätteviktigt att vi gör vad vi kan.

Som avslutning berättade båda vad de ser fram emot under 2020-talet.

– Jag kommer att glädjas åt musikaluppsättningar, och andra projekt. Det är så jag lever: jag vet vad som ligger framför mig i det korta perspektivet och det räcker. Att leva är meningen för mig, att låta nyfikenheten spela. Och så har jag en stor familj med fyra barn och åtta barnbarn. De ska göra 20-talet lyckligt för mig. Sen hoppas jag att vetenskapen ska kunna hitta ett sätt att fånga koldioxid, säger Björn Ulvaeus.

– Jag tänker också på mina barnbarn. Jag hoppas att det Greta satt ord på får genomslag i världen. Det ger hopp om förändring, avslutar Karin Björk.

ATT GÅ I KYRKAN

När jag kan se att inget försiggår får porten mjukt och varligt slå igen. En vanligt kyrkorum, små böcker står i bänkarna. En del är öppna än vid senast sjungna psalm. En atmosfär av skolavslutning och av ”Fader Vår”. Och tystnad, omisskännlig, stram och kvav, som stått och jäst, Gud vet, hur länge här. I tafatt vördnad åker mössan av.

Jag för min hand runt dopfunten ett tag och tittar upp – ett renoverat tak? Kanhända nytt? Nån vet, men inte jag. Går upp i predikstolen, står där rak och dundrar ”Amen” som en predikant.

Den skallar först, men snabbt blir rösten svag och ekot fnissar åt mig. Dags att gå. Min signatur i boken och en slant och tanken: Varför stannade jag då?

För stannade det gjorde jag - och gör och undrar jämt till slut varför jag kom och vad det ska bli av den, vart den hör, en kyrka ingen enda bryr sig om.

När ingen söker skydd i kyrkans hägn Är man då villig att betala för bevarandet av kalk och krucifix?

Blir den - förstörd av sol och vind och regnen kuslig plats där nattvarder begicks?

Ska kvinnor sent om natten komma dit med barn, som tvingas röra vid nån sten, som botar cancer? Ska man lockas hit att plocka örter här i månens sken?

För någon magisk kraft finns säkert kvar i jord, som härbärgerar dödas ben. Men vidskepelse måste liksom tro, dö ut en gång. Och när vi inget har att inte tro på får väl gräset gro.

I en ruin, som sakta vittrar ner, dess syfte allt mer vagt. Snart står hon här: den allra sista människan som ser det här för vad det var. En av de där, som hittar upp till altarvindens dörr. En sakrofetischist, som vill ha mer, som minns nån julotta och önskar sig en fläkt av orgelbruset ifrån förr. Hon skulle faktiskt kunna likna mig.

Jag känner trots all rationalitet, en märklig lockelse till det som finns i denna tjocka, strama högstämdhet. En känsla av att själva huset minns varenda dop- och vigselritual. I tro på högre mening restes det, sen må det vara tveksam sanningshalt och mera av fiktion i prästens tal. Jag tycker om att stå här, det är allt.

Ett hus för allvar grundat i respekt För vilsenheten i ett mänskligt bröst. Det erkänns här och kläs i ödets dräkt: vi drivs av gränslös längtan efter tröst Mot detta ställe graviterar den Som inte lyckats få sin hunger släckt Hon hörde det från någon, någonstans: Här är det värt att söka sanningen om blott för att så många trott den fanns.

Björn Ulvaeus översättning av den engelske poeten Philip Larkins dikt ”Church Going”.

Vi lever mellan hot och hopp...

Du kan läsa hela biskopsbrevet på: www.svenskakyrkan.se/klimatbrevet

Vid samtalet mellan Björn Ulvaeus och Karin Björk delades det nya biskopsbrevet om klimatet ut, som kommit från trycket bara ett par dagar tidigare. Där skriver Svenska kyrkans biskopar om klimatkrisen och vad vi kan göra åt den. Här följer några korta utdrag ut brevet (som egentligen är en liten bok).

Läget

Vi har en konkret klimatkris fram för oss och kommande generationer. Idag befinner vi oss mellan hot och hopp. Vi ser tydliga tecken på att klimatförändringar pågår och utgör en utmaning av bokstavligen globala mått. Mänsklighetens handlingskraft står ännu inte i proportion till den enorma utmaningen. Både vår läng tan och vår vrede behöver väckas; längtan efter en hållbar framtid och vreden över att en älskad skapelse är hotad. Vi behöver nå fram till hopp som frigör handlingskraft.

Ansvaret

”Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den”, jublar psalmisten (Psaltaren 24). Psalmisten har en intuitiv uppfattning om världens och universums väldighet. Att Guds

unika skaparkraft relativiserar varje mänsklig äganderätt lyser fram klart som solen. När jorden är Herrens är allt mänskligt ägande ytterst preliminärt. Det betyder dock inte att det är oviktigt. Mycket träffsäkert fångar Psaltaren den ständiga dragkampen mellan människans svindlande storhet och förkrossande litenhet. ”När jag ser din himmel … vad är då en människa att du tänker på henne?” (Psaltaren 8). Varför skulle Gud bry sig om det lilla stoftkorn i universum som en människa är? Och ändå, fortsätter psalmisten,

gjorde Gud människan nästan till en gud och lät henne härska över Guds verk, över boskap och vilda djur, himlens fåglar och havets alla levande varelser. Klimatfrågorna kastar ett skarpt ljus på vår mänskliga makt att åstadkomma både gott och ont och på vår litenhet inför risken av radikalt förändrade livsvillkor på vår planet.

Vägen framåt

Som kristna måste och vill vi verka för befrielse ur fattigdom och för ett rättvist delande. Det handlar om mer än att fördela tillgångarna mellan människor. Ett skapelseorien terat synsätt innebär att vi behöver inkludera hela skapelsen när vi tänker rättvisa och fred. Rättvisa handlar inte bara om att avstå ekonomiska medel till någon långt borta. Det handlar lika mycket om att ge ekologiskt utrymme till dem som lever idag och som kommer att leva i framtiden genom att minska vårt eget utnyttjande av jordens resurser. Klimatförändringarna är i grunden en fråga om global rättvisa.

Klimatkrisen bör hanteras som en del av mänsklighetens dubbla utmaning – att hejda klimatföränd ringarna samtidigt som miljarder människor får livs- och utvecklings möjligheter, bort från fattigdom och förtryck. Ökad jämställdhet mellan män och kvinnor är både en del av målet och en del av vägen dit.

Andrum frågade tre personer: Vad är ett hållbart liv?

Christa och Hermann Ritterbach, turister från Frankfurt am Main:

Hermann: Det är ett liv där man har en riktning, där man är en hel sammanhållen människa som vet vad den vill och vart den är på väg. Men sedan händer förstås saker längs vägen – jag har drabbats av svåra sjukdomar och är mycket tacksam att ha överlevt.

Christa: För mig spelar familjen en stor roll i ett hållbart liv. Vi har två barn och flera barnbarn – att alla har hälsan och kommer bra överens med varandra är det viktigaste av allt!

Jenny Larsson, kantor, Hjorted: Det handlar framför allt om att ha fungerande relationer. Och så att sjunga i kyrkokör förstås!

Måndagsmat gör livet hållbart!

Idén kom när Ann-Charlotte Svensson var på besök i en annan församling. "Varför skulle inte vi också kunna servera mat på måndagarna?" Sagt och gjort. Ett par år senare är Måndagsmat en hållpunkt för hela Hjorted!

Församlingshemmet är fullt av spring. Barnen rör sig runt i huset, några av församlingens anställda sitter fortfarande framför sina datorer och ett par damer har börjat laga maten i köket. Andrums redaktör sitter med Ann-Charlotte Svensson, volontär i församlingen och initiativtagare till Måndagsmat som blivit ett sådant uppskattat inslag i vardagen i byn. Hon berättar bakgrunden:

– På måndagar är det mycket aktivitet här i församlingshemmet, barn- och ungdomsgrupper och körövningar. Logistiken för familjerna med hämtningar och lämningar och att också hinna klämma in matlagning kan vara stressande, särskilt om syskonen är med på olika aktiviteter. Vad skulle församlingen kunna göra för att underlätta för barnfamiljerna men också för de äldre som sitter ensamma hemma vid köksborden? Skulle det finnas möjlighet att församlingen fixade så det fanns mat att äta tillsammans i vårt församlingshem, tänkte jag. Och när lägenheten här i församlingshemmet blev ledig slog det mig – här finns ju ett kök!

Nästa steg var att ta kontakt med kyrkoherde

Karin Björk och höra om församlingen kunde hjälpa till. Maten kunde församlingen stå för, men inte någon arbetskraft – allt fick ske på frivillig basis.

– Det var inte alla som var positiva till idén från början ska jag säga. Hur skulle jag få folk att ställa upp? Men jag tänkte – jag fixar det. Man måste tro på det man gör och få folk att känna sig behövda. Och jag behövde verkligen hjälp med denna idé. Om man bara vågar fråga så vill människor ofta hjälpa till. Jag började med att helt enkelt gå över gatan, till grannen… och hon sa ja. Sen blev vi fler och fler.

Nu löper Måndagsmaten på med ett rullande schema, vilket gör att Ann-Charlotte inte måste vara på plats varje vecka.

– Vi är ungefär 20 stycken som turas om, vi är fyra till fem personer i taget. Matsedeln är bestämd på förhand, det är inga komplicerade måltider utan maten ska vara god och passa alla åldrar.

Ann-Charlotte sträcker fram listan över volontärer.

– Det är människor av alla bakgrunder, alla åldrar, alla kön… Andrum tittar igenom listan. Inte så

TEXT OCH FOTO: Max Wahlund

väldigt ”alla kön”, väl? Det finns bara två män uppskrivna. Ann-Charlotte Svensson skrattar till.

– De där två är ovärderliga, Skalman och Skalman! Det finns ett moment som är tidskrävande för oss, och det är att skala all potatis! En dag när jag kom in och skulle hämta matvaror till Måndagsmaten så satt ett gäng med herrar och fikade, de undrade vad det skulle bli för mat idag… de är trogna matgäster. Jag ställde frågan om inte de kunde hjälpa till med Måndagsmaten. Ingen var så intresserad av att laga mat men hantera en potatisskalare, det kunde dom. Så nu kommer de alltid först av alla och börjar skala. Utan dem går det inte.

trevligt, säger Kerstin Di Meo. Matsalen är snart full av församlingsbor i alla åldrar. Det som också har hänt är att man kommer även från samhällena och byarna runt om Hjorted för att träffas och äta tillsammans. Att dela mat är förbrödrande!

– Att se parkeringen full av bilar, församlingshemmet fullsatt av matgäster varje måndag känns helt otroligt, säger Ann-Charlotte Svensson.

ANN-CHARLOTTE SVENSSON

– Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att så många skulle hitta till oss och att det skulle bli så uppskattat. Vi har hittills snittat på cirka 80 personer varje måndag. Jag är tacksam att jag fick förtroendet att starta upp detta och ser en fantastisk möjlighet för församlingens anställda att möta och träffa sina församlingsbor.

Det har blivit dags att gå ner i matsalen. Klockan närmar sig fyra och utanför dörren växer kön. Alla är hungriga och sugna på den goda maten. Så slås porten upp och det är dags att börja äta.

Några av de som kommit hit är Kerstin Di Meo, Eva Zetterberg och Björn Olsson.

– Detta är ett väldigt bra initiativ, både gott och

Maten är gratis, men många vill ändå betala och bidra med något. Därför står det alltid en ACT-bössa framme och där kommer in ganska mycket pengar. Församlingen erbjuder mat och gemenskap och det gynnar arbetet ute i världen bland dem som har mindre. Ett hållbart upplägg!

Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att så många skulle hitta till oss och att Måndagsmat skulle bli så uppskattat!

Idag serveras pasta med köttfärssås – uppskattat av församlingsborna. Kerstin Di Meo, Eva Zetterberg och Björn Olsson är några av matgästerna.

Ann-Charlotte Svensson.

S:t Nikolai kapell firar 30 år

Kyrkan är människorna, men kyrkan är även byggnaderna! I oktober firades S:t Nikolai kapells 30-årsdag och då fanns förstås själva jubilaren tryggt på plats, och därtill fullt av människor, gamla och unga.

TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez, Everday

Det här kapellet har varit med om så mycket, sade prästen Patrik Hellberg, några har varit här och busat, några har pussats, några har bråkat.

Det blev en kväll av minnen, framtidsdrömmar, och historia.

– Här skulle Konsum ligga egentligen, men det blev inte så, berättade Lennart Arfwidsson som ritade kapellet. Istället blev tomten tillgänglig för en kyrkobyggnad i Piperskärr vars befolkning gradvis hade ökat under decennierna.

– Sen behövdes en bit mark till, den som nu är parkeringsplats. Den ägdes av Börje Andersson som skänkte den till församlingen. Så det blev en väldigt fin start på det sättet.

Kapellet är väldigt träbetonat invändigt, något Lennart Arfwidsson tycker är naturligt i Småland.

– Jag har använt dessa träpaneler även i Eksjö och Aneby samt senast i Mantorp. Det känns varmt och inbjudande men är också bra för akustiken.

Nils-Olof Berg byggde kapellets orgel 1994 och berättade om instrumentets historia som går tillbaka till antiken. Just S:t Nikolai-kapellets orgel är av fransk karaktär.

Björn Frisell och Inger Nilsson berättade om minnen från kapellets historia, och Selma Ernfridssons finaste minne var när hennes lillasyster döptes ganska nyligen.

Så blev det sång, musik och smörgåstårta. Sedan gick alla hem och sov ordentligt inför de kommande 30 åren!

ÄR DU GRAVRÄTTSINNEHAVARE?

Södra Tjusts pastorat söker gravrättsinnehavare till gravplatser på kyrkogårdarna i pastoratet.

Södra Tjust är huvudman för begravningsverksamheten och skyldig att föra gravbok eller gravregister. Där ska det anges namn, personnummer och adress på den eller dem som gravplatsen upplåtits, överlåtits eller gått över till. Det innebär att vi behöver ska föra register över gravrättsinnehavarna.

De gravar som berörs av detta är försedda med en skylt med uppmaning att kontakta kyrkogårdsförvaltningen. På anslagstavlorna på kyrkogårdarna samt på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/sodratjust finns förteckning över de gravplatser som försetts med skyltar. På hemsidan finns även länken till www.svenskagravar.se

Om du gör anspråk på att vara gravrättsinnehavare för några av dessa gravar ska du kontakta kyrkogårdförvaltningen, 0490-842 06. Besöksadres: Hornsvägen 30. Brev skickas till Kyrkogårdsförvaltningen, Hornsvägen 30, 593 93 Västervik.

Kontakta oss senast 31 december 2019. Får vi inte kontakt med anhöriga finns det risk för att gravplatsen kommer att betraktas som återlämnad till huvudmannen. Det kan medföra att gravanordningen tas bort.

Martin Lönnebo öppnar kyrkan 1989.

Ta ungas längtan på allvar

"Jag är inte längre så mycket på sociala medier, jag är mer social istället". Så uttrycker sig en tonåring i en intervju om hur hon förändrats under tiden som konfirmand.

TEXT: Martin Modéus, biskop Linköpings stift FOTO: Daniel Lönnbäck

Kantorn Petra Nilsson med ungdomskören i S:t Petri kyrka i Västervik.

itatet, från en studie om ungdomar i en församling i Linköpings stift, illustrerar på ett bra sätt den mättnad på skärmtid många unga känner. I början av september presenterade Statens medieråd sin återkommande enkätstudie där barn och unga besvarat frågor om sina medievanor. Nära fyra av tio bland 13- till 18-åringarna menar att de ägnar för mycket tid till sociala medier, mobilen eller Youtube.

”För mycket” betyder att det finns en längtan efter något annat. Citatet från konfirmanden antyder något viktigt, en längtan efter sammanhang. Hur stöder samhället i dag skapandet av öppna, generösa och välkomnande sammanhang för unga, arenor där livets djup får plats?

Under hösten startar ett hundratal konfirmandgrupper runt om i Linköpings stift. Och så är det över hela Sverige. ”Tillsammans” är ett av nyckelorden. Man diskar och lagar mat i storkök, leker knasiga lekar, samsas i en kanot. Livets stora frågor vrids och vänds på. Här får tonåringar prata om sitt liv och ges möjlighet att kliva ur det lite, se det från ett annat håll – och också möjlighet att tolka sitt liv utifrån Bibelns berättelser: om Marias mod och Petrus övermod, om den lojala Rut, om Judas som sviker och om Jesus som dör på korset och uppstår.

mänskliga, hjälp att finna hopp och livsmod – och ledtrådar i sökandet efter sin plats i liv och samhälle.

Kristen tro lever i förvissningen att Gud har skapat alla människor. Det innebär att alla människor har en erfarenhet av Gud – och också något att berätta om Gud. Tonåringar har alltså redan en erfarenhet av Gud, och: de har frågorna. I kyrkan får unga möjlighet att föra existentiella samtal om liv och död, godhet och ondska, Gud och kärlek, möjligheter och svek och mötas med respekt. Tillsammans.

I sociala medier översköljs vi med bilder av ”vem du borde vara”. Men på det finns ju inte bara ett svar. För en tonåring kan det vara den största gåva att vara på en plats där det inte finns något krav på att svara mot idealbilderna utan få möjlighet att söka. En plats som bejakar att det är okej att vara vilsen, att låta sökandet ta tid. När djupaste allvar varvas med övningar som gärna får utmana, gå lite utanför trygghetszonen händer saker: ”Va, vågade jag det här?!”, ”Kan detta verkligen vara jag?!”

Hur stöder samhället i dag skapandet av öppna, generösa och välkomnande sammanhang för unga, arenor där livets djup får plats?

Berättelserna är inte ”fakta”, inte ett ”paket” att säga ja eller nej till. De är existentiella berättelser om livets många sidor, berättelser att bråka med, ta avstånd från, låta sig påverkas av, ha som mönster eller avskräckande exempel. Livsberättelser som tar oss djupare och vidare.

Tvärtemot mångas fördomar, att livet försnävas i kristna sammanhang, så hjälper konfirmationen unga att se bredden i det mänskliga livet. De får helt enkelt en bredare palett för att måla sin bild av det

Sociala medier är i grunden något gott. Kreativitet frigörs. Likasinnade hittar varandra – över hela världen. Vi kan själva välja vilka vi vill följa och influeras av. Men risken är att perspektivet smalnar. I en konfirmandgrupp däremot ”tvingas” man ihop med människor man inte valt. Jämnåriga och kloka ledare vars perspektiv man kanske aldrig skulle få möta annars. Här talas inte bara om mångfald. Vi övar oss i det.

Det händer något när man möts öga mot öga. När man märker av röstläget hos den andra och ser skrattet i ögonvrån eller bekymmersrynkan i pannan, när en värmande kram delas ut.

Låt oss värna och vårda de arenor där livets djup får komma till uttryck i ord och handling. Konfirmationen är en sådan arena. Där får unga människor dela liv, öva sig i framtidstro och finna hopp – tillsammans.

Prästänkan som konserverades

Engela Johansdotter Wulffson föddes någon gång kring 1640 på Dröppstad i Hallingebergs församling. Ungefär 20 år gammal gifte hon sig med prästen Petrus Jonae Källman i Hallingeberg. Hon var också gift med hans efterträdare Samuel Rising.

TEXT: Eva Johansson

Att som prästänkan Engela i Hallingeberg gifta sig med makens efterträdare var inte alls ovanligt. Tvärtom var det snarare satt i system och kallades att konservera änkan. Det var alltså ett resonemangsäktenskap och inte ett av kärlek. Kanske kom förälskelsen senare.

För några hundra år sedan var möjligheten till försörjning något mycket mer angeläget och självklart att ta hänsyn till än vad det är idag. Om en prästfru som blivit änka och hade minderåriga barn gifte sig med näste präst i församlingen kunde hon och barnen stanna kvar i sitt hem i prästgården och blev inte satta på bar backe.

För en ung präst var det också ett sätt att få en eftertraktad tjänst. Det var allmänt vedertaget att om en präst var villig att gifta sig med änkan var det lättare att få arbete, och därmed få sin försörjning. Detta system levde kvar långt in på 1800-talet och tillämpades över hela landet. Givetvis skulle båda parter vara villiga att ingå äktenskap, det fanns inget tvång.

Engela hade flera barn med sig i boet vid sitt andra giftermål. Troligen gifte hon sig någon gång kring 1660 med Petrus Källman. Den äldsta bevarade kyrkboken börjar 1663 och då var de redan gifta. Petrus Källman kom från Styrestads församling i Östergötland. 1653 prästvigdes han och fick

sedan tjänst som kyrkoadjunkt i Hallingeberg. Snart övergav han församlingen. ”Oaktadt han här var högst behöflig, tog han värfning som soldat, och reste olofligen till Pohlen” skriver Johan Isak Håhl i Linköpings stifts herdaminne från 1846. Detta var på 1650-talet och det var Karl X Gustavs polska krig som pågick. Hem kom han i alla fall, redan 1657, och blev då adjunkt i Horns församling. Först 1662 fick han kyrkoherdetjänsten i Hallingeberg.

Petrus och Engela hann få åtta barn tillsammans. Äldsta dottern Marias födelse är inte belagd, hon föddes före 1663. Äldste sonen hette Samuel och han föddes i november 1663, inskriven i kyrkboken av

sin far, men dog redan i mars året därpå. Minst två till av barnen dog innan de blev vuxna, kanske fler. Dottern Anna föddes i augusti 1667 och dog två månader gammal. ”Lades i min son Samuels graf” har Petrus Källman själv skrivit i kyrkboken.

1678 dog kyrkoherde Källman. Då hade han varit präst i Hallingeberg i 16 år. Någon uppgift om hans ålder finns inte. Eftersom han prästvigdes 1653 kan han ha varit född omkring 1630 och kan alltså vid sin död ha varit i 50-årsåldern. Kanske var han sjuk den sista tiden för i kyrkboken finns inga noteringar om dop, vigslar eller begravningar efter den 14 oktober 1677.

Först 1679 blev Samuel Rising kyrkoherde i Hallingeberg och han började föra kyrkboken igen i november 1680. Samuel Rising var ingen ung präst när han gifte sig utan ganska jämngammal med Engela. Född 1639 i Risinge i Östergötland och prästvigd 1675 var han alltså ganska ny som präst när han kom till Hallingeberg. Att han blev kyrkoherde så snabbt

berodde förmodligen på att han gifte sig med företrädarens änka. Annars hade han nog fått göra fler år som adjunkt och hjälppräst.

Med Engela fick han ganska snart dottern Christina. Äktenskapet blev inte långt. Engela dog redan i februari 1690 och hennes make har själv skrivit in hennes begravning i kyrkboken. Efter hennes död var han gift två gånger till och fick ytterligare fem barn.

Samuel Rising var en plikttrogen och nitisk präst. Håhl skriver att han besatt ”en sträng samvetsgrannhet och ett nog långt drifvet tjenstenit”. Präster kunde fortsätta arbeta så länge de levde. På ålderns höst fick Samuel Rising ett häftigt lynne. Efter att under en predikan ha smädat sin svägerska Anna Gyllenbreider blev han avsatt på livstid. Sina sista år bodde han hos en granne. Han dog 1722.

Källor:

Gustaf Carlsson: Ankarsrum Hallingebergs socken, 1989 Johan Isak Håhl: Linköpings stifts herdaminne, 1846 Hallingebergs kyrkoarkiv

BILDTEXTER:

1. Petrus Källman var soldat i Karl X Gustavs polska krig på 1650-talet. 1800-talsmålningen visar belägringen av Jasna Góra 1655.

2. På kartan från 1706 finns den gamla kyrkan och prästgården inritade. Bildkälla: Lantmäteriet.

3. I Hallingbergs äldsta kyrkbok har Petrus Källmans efterträdare Samuel Rising skrivit om alla församlingens präster. Bildkälla: Arkiv Digital.

4. Enda spåret i kyrkböckerna efter prästfrun Engela är hennes begravning den 20 februari 1690. “Den 20 Dito Begrofs kyrkoherdens hustru Engela Johansdotter Wulffson”. Bildkälla: Arkiv Digital.

5. Samuel Rising har skrivit att den 13 november 1680 vigdes ryttaren Petter Åkesson och “min styfdotter Maria Kiälman”. Bildkälla: Arkiv Digital.

6. Petrus Källman har skrivit i Hallingebergs kyrkbok 1667 att hans lilla dotter Anna föddes den 5 augusti. Efteråt har han lagt till att hon dog den 16 oktober. I kanten finns en anteckning: ”Lades i min son Samuels graf”. Bildkälla: Arkiv Digital.

Krönika:

Ett hållbart liv i regnbågens färger…

TEXT: Patrik Hellberg FOTO: Emanuel Eriksson

K

anske ser ett hållbart liv olika ut för dig och mig. Men ett liv där du inte tillåts vara den du är blir nog inget hållbart liv. Det finns berättelser i Bibeln om hållbara liv. En av de berättelserna är Josefs: Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, han hade ju fått honom på gamla dagar. Han hade låtit göra en fotsid dräkt åt honom. Men när bröderna såg att deras far älskade Josef mer än alla sina andra söner greps de av hat och kunde inte tala vänligt med honom. (1 Mosebok kapitel 37 vers 3-4)

Kanske känner du igen berättelsen om Josef? Kanske har du sett filmen prinsen av Egypten? Det finns många olika glasögon med olika perspektiv vi kan använda för att tolka den här texten och ett av dem är hbtq-glasögonen. Josef får en fotsid dräkt av sin pappa. Den fotsida dräkten beskrivs med ett hebreiskt ord som bara finns på ett ställe till i Bibeln. Då handlar det om en prinsessklänning till Tamar. (2 Samuelsboken kapitel 13 vers 18-19) Kanske levde Josef helt enkelt sitt liv som en normbrytare i en prinsessklänning.

Jag såg en video på Facebook för ett tag sen där en ung människa beskrev hur mycket den här texten betytt i hens liv. Den blev skillnaden mellan liv och död. Egentligen spelade det ingen roll om det var sant

eller inte att Josef hade levt sitt liv i prinsesskläder. Men vetskapen om att det kunde vara möjligt gjorde all skillnad i världen. Så blev den texten vägen framåt, bort från ett självskadebeteende och tankar om suicid. Därför blir hbtq-glasögonen så viktiga. Allt för att fler ska kunna hitta någon att identifiera sig med i bibeltexterna och för att du som hbtq-person ska känna dig gränslöst älskad i en värld som ofta letar efter gränser för den gränslösa kärleken.

För mig är det riktigt starka i berättelsen om Josef kärleken från hans pappa. Den prinsessklänningsbärande Josef är den mest älskade av sönerna i familjen. Vi vet att den kärleken inte är verkligheten för många hbtq-personer i världen idag. Alldeles för många hbtq-personer bär på berättelser av svek och utanförskap. Där familjen, släkten, vännerna eller församlingen svikit för att den människan inte längre passat in i deras norm. Alldeles för många hbtqpersoner har tvingats välja mellan att vara den de är eller behålla familjen. Att tvingas in i garderober av sig själv eller andra är inte ett hållbart liv. Men det finns en större berättelse där vi alla är med. Där du och jag har ett uppdrag att följa Josefs pappa på kärlekens väg. Där drömmen om att vara den du är blir verklighet för alla Josefar därute. Tillsammans är vi regnbågen och tillsammans kan vi skapa ett hållbart liv för varandra.

Medarbetare i Linköpings stift som arbetar med ”Regnbågsnyckeln”.

Från väster: Maria Bruto Ellhar, Cecilia Ehlert Ankarstrand, Markus Lindstedt, Mirjam Fors, Patrik Hellberg.

DET FINNS EN SÅNG GUD SJUNGER TILL DIG SOM KÄMPAR FÖR ATT FÅ VARA DEN DU ÄR:

You with the sad eyes

Don't be discouraged

Oh, I realize It's hard to take courage In a world full of people You can lose sight of it all And the darkness inside you Can make you feel so small

But I see your true colors Shining through I see your true colors And that's why I love you So don't be afraid to let them show Your true colors True colors are beautiful, Like a rainbow

Författare: Tom Kelly och Billy Steinberg Sångerska (1986): Cyndi Lauper

Julen är fortfarande julen

TEXT: Martin Modéus FOTO: Daniel Lönnbäck

När jag skriver detta sitter jag på ett tåg genom ett barrskogslandskap. Träden är fortfarande gröna och gölarna isfria. Solen ligger snett in genom fönstren och talltop parna skimrar i den färg som en svägerska kallar älgkalvsröd. Och granarna står där och väntar på julens praktfulla skrudar.

När du läser detta står julen för dörren. Naturen har tagit några steg till och vi följer med, genom att låta julens traditioner bli synliga. Natur och tradition går hand i hand. Julen som kommer är ny, men på en gång samma som förut. Traditionerna hjälper oss på så sätt på vägen in i framtiden. Gammalt och nytt går hand i hand. Vi får trygghet i igenkännandet – och det hjälper oss att ta emot det nya.

Vi som varit med några år vet att julen har förändrats genom tiden. Det gör inget, för de flesta. Julen är fortfarande julen även när mat, pynt och traditioner förnyas. På spiselkransen i biskopsgården står numera en modern mässingsljusstake med fyra ljus. Och på julbordet har nya former av sill tagit

plats. Men alltsammans är fortfarande en del av julens helhet. Det gamla hjälper oss att ta emot det nya, och det nya gör att spänsten finns kvar i det gamla. Livet går vidare.

I julens kärna finns ett beständigt budskap. Gud finns i både det gamla och nya. Den nyfödde Jesus visar att Gud är mitt ibland oss. När Jesus föds, när Gud blir människa, är det förstås unikt. Men samtidigt en påminnelse om hur det är hela tiden. Gud är här, i förändringen och i det bestående. Tryggheten i det gamla och utmaningen i det nya. Utmaningen i det gamla och tryggheten i det nya.

Utanför tågfönstret passerar tallar och granar. Vackra färger nu, både under den höst då dessa ord skrivs och under den jul då de läses, när älgkalvsrött samsas med tomterött. Skönheten och glädjen är påminnelser om Guds kärlek. Då och nu.

Mina varmaste önskningar om en god och välsignad jul till dig och till alla i stiftet!

Evenemangstips

JULSPEL 2019

Välkommen till årets julspel!

Sex tillfällen: Mån-ons, 2-4/12 kl 9.00 och 10.00

i S:t Petri kyrka.

JULAFTONSGEMENSKAP

När & var: Tis 24/12 kl 14.00-17.00, Församlingshemmet i Västervik.

MUSIK I JULETID

Medverkande: Hallingeberg Blackstad kyrkokör och Ankarsrum kyrkokör. Ludolf Klemeyer, violin. Alexandru Costici, violin. Richard Fallquist, viola. Gunnar Andersson, cello. Annelie Lockneman, dirigent.

När & var: Trettondedag jul, mån 6/1 kl 16.00, Blackstad kyrka.

MUSIK- OCH LJUSGUDSTJÄNST

S:t Petri kyrkokör, stråkkvartett och solister framför "Här kommer nu ett änglabud" av Arne Dagsvik. När & var: 6/1 kl 17.00, S:t Petri kyrka.

DANSA UT JULEN

Kom och dansa ut julen med oss! Vi bjuder på fika. Två tillfällen: Lör 11/1 kl 15.00 på S:t Nikolai kapell samt sön 12/1 kl 15.00 på S:t Andreas Kapell.

Fira första advent!

MÄSSA I S:T PETRI

Vi firar mässa för att sen fortsätta att vara tillsammans över en kopp kaffe med ostkaka i församlingshemmet på Båtsmansgatan. Du även köpa handarbeten mm från Centrumgruppernas julförsäljning. Endast kontantbet.

När & var: Sön 1/12 kl 11.00, S:t Petri kyrka

ADVENTSKONSERT

S:t Petri kyrkokör samt orkesterföreningen.

När & var: Sön 1/12 kl 18.00, S:t Petri kyrka

LJUSMÄSSA MED MUSIK

Medverkande: Lokal vokalensemble, Annelie Lockneman, piano, Anton Hultgren, gitarr.

När & var: Kyndelsmässodagen, Sön 2/2 kl 18.00, Hallingeberg kyrka.

LÅT KÄRLEKEN KOMMA IN

En stund i kapellet i kärlekens tecken. Nikolai barnkör samt Torsdagsöppet sjunger och gestaltar kärleken.

När & var: Lör 15/2 kl 10.00, S:t Nikolai kapell

SPORTLOVSKUL I PETRI

Kom och prova på olika aktiviteter! Kolla in kyrktornet samt den stora källaren under kyrkan, lös musikquiz och titta på orgeln. Eller varför inte ta dig an utmaningen att vara kyrkdeckare?

När & var: Ons 19/2 kl 10.00-16.00, S:t Petri kyrka

FRÅN PÄRLEPORT TILL ELVIS

Medverkande: Johan och Gunilla Sigvardsson, sång, gitarr och bas.

När & var: 1:a söndagen i fastan, 1/3 kl 16.00, Ankarsrum kyrka

GEMENSKAP, BÖN OCH FIKA

Måndagar och tisdagar samlas vi kl. 10 i S:t Johannes kapell för en enkel andakt. Därefter går vi till samlingsalen för att fortsätta gemenskapen med samtal, kaffe och smörgås. Hur mycket du pratar och hur länge du stannar är ditt eget val.

När & var: Mån kl 10.00-14.00, tis kl 10.00-11:30, Johannesgården, Tre bröders väg 9.

MÄSSA & ÅTERINVIGNING AV BLACKSTAD KYRKA

Medverkande: Hallingeberg Blackstad kyrkokör, Ankarsrum kyrkokör, Ung Ton, Triolerna, Roger Lockneman, saxofon. Biskop Martin Modéus, Karin Björk, Anton Hultgren och Annelie Lockneman. Barnkörsavslutning och efterföljande mingelmat.

När & var: Sön 1/12 kl 11.00, Blackstad kyrka

Kalendarium

TÖRNSFALLS FÖRSAMLING

Söndag 1/12 kl 11 Mässa, Törnsfalls kyrka. Törnsfallskören medverkar. Från kl 09.30 söndagsfrukost i Törnsfalls församligshem.

Söndag 15/12 kl 18 Psalmer och sånger i advent! Törnsfalls k:a.

Juldagen 25/12 kl 07 Julotta, Törnsfalls kyrka.

Nyårsafton 31/12 kl 17 Nyårsbön, Törnsfalls kyrka.

GLADHAMMARVÄSTRUMS FÖRSAMLING

Söndag 1/12 kl 16 Mässa, Västrums kyrka. Gunnebokören. Adventsfika!

Söndag 8/12 kl 18 Sång och musik i advent! Gunnebo musikkår, manskörer och solister. Gladhammars kyrka.

Söndag 15/12 kl 15 Luciagudstjänst, Västrums kyrka.

Söndag 22/12 kl 16 Mässa, Gunnebo kyrka.

Julafton 24/12 kl 23.30 Midnattsmässa, Gladhammars kyrka. Juldagen 25/12 kl 07 Julotta, Västrums kyrka. Gunnebokören.

Annandag jul 26/12 kl 16 Gudstjänst, Gunnebo kyrka. Vi sjunger och lyssnar till julens psalmer och sånger. Anette, Björn och Anna Danielsson medv.

Trettondag jul 6/1 kl 16 Ljusmässa, Gunnebo kyrka.

Söndag 12/1 kl 16 Gudstjänst med julgranssväng, Gunnebo kyrka. Gröt och smörgås.

Söndag 19/1 kl 18 Taizégudstjänst, Västrums kyrka.

Söndag 26/1 kl 16 Mässa, Gunnebo kyrka.

Söndag 2/2 kl 16 Ljusgudstjänst, Gunnebo kyrka. Söndag 9/2 kl 16 Mässa, Gunnebo kyrka.

Söndag 16/2 kl 18 Gudstjänst, Västrums kyrka. Vi lär känna vårt kyrkorum.

Söndag 23/2 kl 16 Mässa, Gunnebo kyrka. Fika med semlor.

Söndag 12/1 kl 11 Mässa, Törnsfalls kyrka.

Söndag 26/1 kl 16 Gudstjänst, Törnsfalls församlingshem.

Söndag 2/2 kl 11 Mässa, Törnsfalls kyrka.

Söndag 16/2 kl 16 Gudstjänst, Törnsfalls församlingshem.

Söndag 23/2 kl 11 Mässa, Törnsfalls kyrka.

HJORTEDS FÖRSAMLING

Mässa - söndagar 19/1, 26/1, 9/2, 16/2. Kl 11, Hjorteds k:a.

Söndag 1/12 kl 11 Mässa, Hjorteds kyrka. Sång av Julkören, Mix Vox och Mini Vox. Nils-Inge Andersson, trumpet, David Israel, trumpet, J-O Kulander, piano.

Söndag 8/12 kl 18 Mässa, Hjorteds kyrka. Onsdag 11/12 kl 08.30 Morgonmässa, Hjorteds kyrka.

Söndag 15/12 kl 18 Sång och musik i advent med luciatåg! Julkören, Mini Vox och Mix Vox samt ungdomar från bygden. Susanne Israel, flöjt, Linnéa Jonasson, trumpet, J-O Kulander, piano. Hjorteds kyrka.

Julafton 24/12 kl 23 Midnattsmässa, Hjorteds kyrka. Julkören. David Israel, trumpet.

Annandag jul 26/12 kl 11

Gudstjänst i Blankaholm.

Trettondag jul 6/1 kl 18

Ljusgudstjänst, Hjorteds kyrka. Julkören.

Söndag 12/1 kl 18

Taizégudstjänst, Hjorteds kyrka. Söndag 2/2 kl 18

Gudstjänst, Hjorteds kyrka. Ljuståg med Mini Vox och Mix Vox.

Söndag 23/2 kl 11

Gudstjänst, Hjorteds kyrka. Hjorteds kyrkokör, Mini Vox och Mix Vox. Kyrkkaffe med semlor.

VÄSTERVIKS FÖRSAMLING

Söndagar kl 11

Högmässa i S:t Petri kyrka.

Onsdagar kl 08.30

Morgonmässa, S:t Petri kyrka. Sista gången för terminen 11/12, sedan fr o m 8/1.

Torsdagar kl 12.10 Andhämtning. Kort lunchmeditation med musik. Ett lätt lunchalternativ erbjuds. S:t Petri kyrka fr o m 16/1.

Torsdagar kl 18

Kvällsmässa, S:t Petri kyrka. Sista gången för terminen 19/12, åter fr o m 16/1.

Lördag 30/11 kl 17

”Vi sjunger in advent”, S:t Johannes kapell. Söndag 1/12 kl 18

Adventskonsert, S:t Petri kyrka. S:t Petri kyrkokör och Västerviks orkesterförening. Varm glögg innan.

Lördag 7/12 kl 16

Adventsgudstjänst med luciatablå, S:t Andreas kapell. Barnkörer och Sacre kör. Söndag 8/12 kl 17

Västerviks lucia, S:t Petri kyrka. Samarr. med Lions.Våra körer sjunger.

Lördag 14/12 kl 17

”De vackraste julsångerna”, S:t Nikolai kapell. Nikolaikören. Cecilia Alrikson, solist.

Onsdag 18/12 kl 18

Barnens julkonsert, S:t Nikolai kapell.

Julafton 24/12 kl 11

Samling kring krubban, S:t Petri kyrka.

Gladhammars kyrka

Med reservation för ev ändringar.

För komplett kalendarium, se www.svenskakyrkan.se/sodratjust

Julafton 24/12 kl 14

Julbön, S:ta Marias kapell.

Julafton 24/12 kl 17

Julbön, S:t Petri kyrka.

Julafton 24/12 kl 23.30 Midnattsmässa, S:t Petri kyrka.

Juldagen 25/12 kl 07

Julotta, S:t Petri kyrka. Kyrkan tänds upp med levande ljus. Nikolaikören medverkar.

Annandag jul 26/12 kl 11 Mässa, S:t Petri kyrka.

Nyårsafton 31/12 kl 17 Ekumenisk nyårsbön, S:t Petri kyrka.

Nyårsdagen 1/1 kl 11 Mässa, S:t Petri kyrka.

Trettondedag jul 6/1 kl 11.00

Mässa, S:t Petri kyrka.

Trettondedag jul 6/1 kl 17.00

Musik- och ljusgudstjänst, S:t Petri kyrka. Julkantaten "Här kommer nu ett änglabud". S:t Petri kyrkokör, solister och stråkkvartett.

Lördag 11/1 kl 15 Julgranssväng, S:t Nikolai kapell.

Söndag 12/1 kl 15 Jugranssväng, S:t Andreas kapell.

Söndag 19/1 kl 17 Gudstjänst, S:t Johannes kapell.

Lördag 1/2 kl 17 Lördagsmusik, S:t Petri kyrka. Clara Schumann 200 år! Mårten Sundén, violin, Christian Berg, cello, Maria Ingemarsson Berg, piano, Elisabet Stoltz Niklasson, berättare.

Söndag 2/2 kl 17 Gudstjänst, S:t Andreas kapell.

Söndag 9/2 kl 17 Mässa, S:t Johannes kapell.

Lördag 15/2 kl 10 I kärlekens tecken, S:t Nikolai kapell.

Onsdag 19/2 kl 18 Gudstjänst, S:t Andreas kapell.

Tisdag 25/2 kl 17 ”Gud och spaghetti” S:t Johannes kapell.

HALLINGEBERG-BLACKSTADS FÖRSAMLING

Söndag 1/12 kl 11

Mässa med återinvigning av Blackstads kyrka. Hallingeberg-Blackstads kyrkokör, Ankarsrums kyrkokör, Ung Ton och Triolerna. Roger Lockneman, saxofon. Medv av biskop Martin Modéus och kyrkoherde Karin Björk. Mingelmat.

Söndag 8/12 kl 18 Mässa, Ankarsrums kyrka.

Söndag 15/12 kl 11 Gudstjänst, Blackstads kyrka.

Söndag 22/12 kl 11 Gudstjänst, Hallingebergs kyrka. Julkrubban plockas fram. Kyrkbänksfika.

Julafton 24/12 kl 22 Julbön, Ankarsrums k:a. Ankarsrums kyrkokör.

Juldagen 25/12 kl 07 Julotta, Hallingebergs kyrka. Hallinge berg-Blackstads kyrkokör med solister.

Trettondag jul 6/1 kl 16 Musik i juletid, Blackstads kyrka. Körer och instrumentalister.

Söndag 12/1 kl 11 Gudstjänst, Hallingebergs församlingshem. Kyrkkaffe.

Söndag 19/1 kl 16 Mässa, Ankarsrums kyrka. Anton och Annelie, sång och gitarr.

Söndag 26/1 kl 11 Gudstjänst, Blackstads kyrka.

Söndag 2/2 kl 18 Ljusmässa med musik, Hallingebergs kyrka. Vokalensemble.

Söndag 9/2 kl 16 Mässa, Ankarsrums kyrka.

Söndag 16/2 kl 11 Gudstjänst, Hallingebergs församlingshem. Kyrkkaffe.

Söndag 23/2 kl 11

Mässa, Blackstads kyrka. HallingebergBlackstads kyrkokör och Ankarsrums kyrkokör. Semla och kaffe.

MISTERHULTS FÖRSAMLING

Söndag 1/12 kl 11

Ekumenisk mässa, Misterhults kyrka. Adventskören med musiker. Adventsgröt i församlingshemmet.

Söndag 8/12 kl 11 Mässa, Figeholms kyrka. Sång Carina Höckerfelt och Eva Petterson.

Fredag 13/12 kl 18

Misterhults kyrka

Luciavesper. Församlingens barngrupper och barn/ungdomskörer. Kören Praise med musiker. Misterhults kyrka.

Söndag 15/12 kl 11

Mässa, Figeholms kyrka.

Söndag 22/12 kl 11

Mässa med levande julkrubba! Figeholms kyrka. Ungdomar från församlingen medv.

Julafton 24/12 kl 11

Julbön. Vi bygger krubban tillsammans med Camilla Nilsson och medverkande barn. Misterhults kyrka.

Julafton 24/12 kl 23

Julnattsmässa, Figeholms kyrka. Fam Hedlund sjunger och spelar.

Juldagen 25/12 kl 06

Julotta, Misterhults kyrka. Kyrkokör.

Sön 29/12 kl 11 Mässa, Figeholms kyrka.

Trettondag jul 6/1 kl 16

Musikgudstjänst, Misterhults k:a. Körmedv. Söndag 12/1 kl 11 Mässa, Figeholms kyrka. Söndag 19/1 kl 11 Mässa, Figeholms kyrka. Söndag 26/1 kl 11 Mässa, Figeholms kyrka.

Sön 2/2 kl 18 Ljusgudstjänst, Figeholms k:a. Körmedv.

Sön 9/2 kl 11 Mässa, Figeholms kyrka.

Sön 16/2 kl 11 Mässa, Figeholms kyrka. Sön 23/2 kl 18.00 ”Hela kyrkan sjunger!” Misterhults kyrka. Körmedverkan.

Ankarsrums kyrka

Ditt namn:

Tävla om rättvisemärkta varor! 1:a pris värde 500 kr, 2:a pris värde 300 kr, och 3:e pris värde 200 kr.

Adress:

VAJAR FÖR VINDEN

PUBLI CERAR VIDEOS STOR MÄNGD

LÄTTHAN TERLIG ANSLUT NING

PRES SADES TOG HEM ALLT URAN

SKÖTTE STADEN I MÖR KER RINKAR BESIT TER LIN COLNS

TRIBUNLÄTET ÄR STRUTFORMA DE TILLHÖR BÅTFOLKET

PALMLUNDAR OXUDDE 0667

KAN MAN GÅ OSTKRYP SKUTA SOM LEASAS MOBIL KYLDE KAN MAN SÄTTA KRAFTORD SAKLIG

MEDGE UTAN BÖRJAN & SLUT

BÖR TE FÅ

VALLHJON PÅ AUK TION

IHÅLIGT STRÅ

UPPMANA DES

I DET RUMMET BADAS DET

POJKE I SKOLAN

LAGER AV ARVSMASSA TILLBAKADRA GEN

KAN SJUK GYM NASTIK

SKYLA UPPFATTA MOSELDRYCK HAR DEN CHAR MIGE

ÄR MÖRKA SOM VILDA

RYSK FLOD SPIRALVRIDEN

FN:S ORGAN FÖR KULTUR LÖVSALEN UPPSKOV

EJ MÄRK TA

LATITU DER KYFE NA

LIVETS HÖST LED

FÖRST KAN LJUDA FRÅN TEMPEL

BARNPYSSEL

ÄR TUNGT BE STYCK AD FROM

KRAFT STAD GA

INMA TADE TILL HÄLF TEN ... VÅR HAGE

SALIV 3,14 TRO HÖR SAL BLODSOCK ERMÅTT

SOM OCH

B I T A

Finn fem fel! Hitta de fem saker som skiljer de två bilderna åt. 1 vinnare av pysslet får en barnbok. Ange din ålder när du skickar in lösningen.

SKICKA DIN LÖSNING TILL:

Post: Svenska kyrkan, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik E-post: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se

Senast: Vi behöver din lösning senast 10/1 2020 Vinnarna presenteras på www.svenskakyrkan.se/sodratjust och i nästa nr.

Vinnare förra numret: 1:a pris: Sven Helge, Västervik. 2:a pris: Ulf Petersén, Västervik. 3:e pris: Ida Goldstrand, Mönsterås. Barnpyssel: Wilmer Barath, 9 år, Västervik.