Andrum nr 3 2021

Sökes: 27-årig man

Svenska kyrkan har fortfarande en bra bit över hälften av landets invånare som medlemmar. Men när man tittar på olika befolkningskategorier ser det olika ut. Urtypen för den person som inte är medlem i kyrkan är en 27-årig man.

Varför är det så? Skälen kan vara olika, men en gissning är att 27-åriga män är mer frikopplade från omgivningen än alla andra grupper. Män har ofta lite mindre djupa relationer än vad kvinnor har, och vid den åldern har de flesta ännu inte hunnit bilda familj eller få barn. Känslan blir då: ”vad ska jag med kyrkan till? Där finns inget för mig. Och jag tror heller inte så som de tror i kyrkan.”

Jag tycker själv att de 27-åriga männen tänker för kortsiktigt. De kommer att bli 37-, 47- och 57-åriga män också och börja känna att vi människor behöver varandra. Då är kyrkan en plats där vi kan mötas. Kyrkans trösklar är låga, alla är välkomna in.

Kyrkan är också en plats där man kan träffas i nya konstellationer. Över generationsgränserna till exempel. Ung eller gammal – enligt det kristna synsättet är varje människa Guds avbild. Vår biskop Martin Modéus skriver i boken Levande tillsammans med Kristus: ”Det finns hur många skäl som helst att komma till kyrkan en gång, men det finns bara ett skäl för att fortsätta komma och det är att man får kristna vänner.” Och vår nya kyrkoherde Matilda Helg säger: ”Som vanlig medlem i Svenska kyrkan får man plats att växa i tro i församlingens gemenskap, oavsett hur den tron ser ut.”

Så välkommen till kyrkan – vem du än är! ■

Wahlund

INNEHÅLLET

4 Kyrkoherden som hittat flytet

8 Tema: Kyrkoval

12 Klimatförändringar slår hårt mot Haiti

14 Drop-in dop hela hösten 15 Krönika

18 Killar med koll

18 Välsignad speedway 20 Historia 22 Tommys hörna

Kyrkoherde och ansvarig utgivare Matilda Helg, 0490-842 61

Kontakt Södra Tjusts pastorat, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik 0490-842 00 sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se Maila redaktionen för Andrum: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se

Församlingsherdar

Västervik: Karina Nahlbom, 0490-842 81 Törnsfall: Ingrid Bergman, 0490-842 04 Gladhammar-Västrum: Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98 Misterhult: Susanne Elssjö, 0490-842 74 Hjorted: Ulrika Robertsson, 0490-842 91 Hallingeberg-Blackstad: Anton Hultgren, 0490-842 63

Fastighetsansvarig Annika Deltin, 0490-842 97 Administrativt ansvarig Lena Augustinsson, 0490-842 60

Kyrkogårdsförvaltningen 0490-842 06, sodratjust.kyrkogarden@svenskakyrkan.se

Redaktör

Max Wahlund

Utgivning 4 nr/år. Upplaga 19.250 ex Omslagsfoto: Nathalie Chavez Produktion/design: Everday.se Tryck: Åtta.45 Tryckeri

Max

Om någon säger: »Jag älskar Gud« men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.”

Aposteln Johannes

”

Vad du tycker om mig är inte mitt problem.

Det är vad jag tycker om dig som är mitt ansvar.

Chuck Chamberlain (1902-84)

Kyrkoherden som hittat flytet

Södra Tjusts nya kyrkoherde heter Matilda Helg. Matilda är en 40-årig kvinna från Värmland som älskar livet i naturen. Hon tycker om utmaningar – de gör att man känner sig levande. Andrum följde med på en av kyrkoherdens favoritaktiviteter: havskajakpaddling.

TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez

Vi träffas ute vid kajakuthyrningen vid Västervik Resort. Fotograf Nathalie stannar på land eftersom hon ogärna vill riskera sin kamerautrustning: Matilda har nämligen informerat om att vi bör ta med ett torrt ombyte. ”Vi planerar inte att gå runt, men det kan ju hända ändå”, berättar kyrkoherden.

Vi enas snabbt om att kajakpaddling är en utmärkt bild av livet. Alla (nåja) kan vara med, det finns faror, glädjeämnen, man kan gå sin egen väg eller hålla ihop.

Att paddla tillsammans med andra uppskattar Matilda för den goda gemenskapens skull. Att uppleva naturen tillsammans och samtala om ditt och datt, men hon paddlar också ofta ensam. Det innebär en större frihet – då kan hon göra utflykter och ta risker hon inte skulle vilja utsätta andra för. Som erfaren paddlare känner hon sina gränser och vet vad hon kan göra. Det är svårare att veta vad andra klarar.

Arbetet som kyrkoherde är också en utmaning, liksom ledarskap generellt. Ofta är man ensam med sina utmaningar, men det finns också mycket hjälp och stöd och god gemenskap att få av andra. Matilda inspekterar kajakerna som ligger sida vid sida vid strandkanten. Där finns en K2:a, en kolfiberkajak och två i plast. Plastkajakerna har roder, medan kolfiberkajaken däremot har en ”skädda”, en sorts stabiliserande fena som inte kan vridas till skillnad från rodret. Matilda brukar inte använda roder så hon tar kolfiberkajaken. Andrums redaktör häver sig med viss möda ner i den gröna plastkajaken.

Kyrkoherden ser på med en blick fylld av omsorg, och kanske en liten gnutta oro:

– Om jag hamnar i vattnet är jag inte säker på att du klarar av att rädda mig… men jag kommer i alla fall att kunna rädda dig.

Det känns bra. Jesus räddar, och skulle han inte vara där så griper hans ställföreträdare kyrkoherden in. Ett tramsigt skämt kanske, men mycket av den teologiska historien har handlat om betydelsen av olika ord. Vad menas egentligen med att ”rädda” – ordet har ju många olika betydelser och hur förhåller de sig till varandra?

Medan vi paddlar iväg mellan kobbar och skär diskuterar vi hur kunnig i religiösa spörsmål man måste vara för att förstå Svenska kyrkan och känna sig hemma där. Måste man kunna skilja olika betydelser av orden ”rädda” och ”frälsa” åt. Måste man kunna skilja Martin Luther från påven och hålla isär kyrkofäderna Tertullianus och Augustinus?

– Nej, det ska man ju inte behöva, säger Matilda Helg.

– Det är det vi har präster till.

Prästerna har faktiskt lovat att sätta sig in i de här teologiska frågorna, att tro på den Augsburgiska trosbekännelsen av år 1530 som stadfästes genom Uppsala möte av år 1593, och så vidare. Men som vanlig medlem i Svenska kyrkan får man plats att växa i tro i församlingens gemenskap, oavsett hur den tron ser ut.

Men vad är det viktigaste i kyrkans verksamhet?

– Det är ändå att fira gudstjänst, säger Matilda Helg.

– Vi gör jättemycket viktigt, men om vi av nån anledning skulle behöva dra ner och koncentrera oss på en sak så skulle det vara gudstjänsten.

Matilda hoppas kunna fira gudstjänst i pastoratets samtliga 12 kyrkor inom en nära framtid.

Nu har vi hunnit genom den närmaste lilla arkipelagen och Matilda vill fortsätta ut mot en ö längre bort. Vädret är vackert men lite moln finns det och när man kommer ut en bit så tar vinden i och skapar lite vågor.

Kyrkoherden tar täten, Andrums redaktör följer en båtlängd efter och vi paddlar ut. Det är en märklig känsla. Man sitter lika bekvämt och stabilt som hemma på en

”Som vanlig medlem i Svenska kyrkan får man plats att växa i tro i församlingens gemenskap, oavsett hur den tron ser ut.”

stol, eller en meditationspall. Men samtidigt kan man ta havsvattnet med handen. Vi har kommit en bit ut från närmsta ö.

Matilda vänder sig om.

– Känner du dig trygg?

Situationen är ovan. Att välta här är säkert inte farligt, särskilt inte i Matildas vana sällskap. Ändå känns det lite svajigt.

– Nja, inte helt.

– Inga problem. Då vänder vi.

Våra kajaker följer en bågformad kurs tillbaka in mot land.

Det är nog det som är att vara en herde, att vara en ledare. Se vad medarbetarna, eller medpaddlarna, klarar av. Utmana dem, men inte för mycket.

När vi närmar oss land igen ställer redaktören för Andrum en nyfiken fråga om själva pastoratstidningen. Hur ska det gå? Blir det några stora förändringar? Matilda ler.

– Så mycket har jag lärt mig som kyrkoherde: Om man har en verksamhet som fungerar bra och som löper på mer eller mindre av sig själv, så ska man inte gå in och peta i den. Det finns så många andra områden där ens tid och energi gör större nytta. ■

Viktiga steg för demokratin

Höstens kyrkoval närmar sig nu snabbt. När vi går in i förtidsröstningslokalen eller vallokalen är vi del av en demokratisk tradition som är lätt att ta för given. Gör inte det. Bara ett par generationer bort fanns inga allmänna val – för alla. Min farmor Maggie blev myndig 1920. Först året därpå blev det möjligt för henne och för andra kvinnor rösta för första gången. Demokrati är inte självklart, och bästa sättet att värna den är att använda den.

När Svenska kyrkans kyrkotillhöriga röstar i kyrkovalet visar vi ett konkret engagemang för den kyrka som hela 60 procent av Sveriges befolkning tillhör. Kyrkan bildar ett finmaskigt nät över hela landet och finns närvarande i städer, på småorter och på landsbygden. Kyrkan bärs upp av bland annat de förtroendevalda, de som du nu har chans att rösta fram.

När jag tittar på listan över de som kandiderar till församlingar i Linköpings stift ser jag en imponerande bredd. Här finns frisörer, professorer, travtränare, lärare, läkare, kockar, undersköterskor, chaufförer… En del är studenter, andra är pensionärer. De bor i stadskärnor, förorter och småbyar.

Olikheterna berikar. För att tala med Paulus ord, i Romarbrevet 12: 4–5:

”Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra”.

Alla delar är lika nödvändiga, vi är en folkkyrka, och vi hjälps åt – till exempel genom att rösta.

I kyrkovalet har man rösträtt från det att man fyllt 16 år, det glöms ibland bort. Du som är mor- eller farförälder eller förälder, ta alltså med din 16-åring till förtidsröstningen eller på valdagen. Och du som är 16 år och äldre, påminn dina föräldrar och mor- och farföräldrar att det är dags att rösta!

Tillsammans tar vi ansvar för kyrkan i nuet och framtiden. ■

Martin Modéus Biskop i Linköpings stift

Fanny, Lova-Li och Lovisa röstar för första gången i kyrkovalet

Miljö, hbtq och hur kyrkan kan hjälpa människor i kris är de viktigaste frågorna i kyrkovalet för de ungdomar som Andrum har träffat. De tycker att det är viktigt att göra sin röst hörd genom att använda sin rättighet att rösta.

Över en fika i S:ta Gertruds kyrka träffar Andrum tre ungdomar från ungdomsgruppen i Västerviks församling för att prata om kyrkovalet. Alla tre konstaterar snabbt att de kommer att rösta i kyrkovalet i september, annars blir det väl inga fler frågor säger de skämtsamt. Det blir den första gången som samtliga får rösta i valet.

Även om alla tre är aktiva i kyrkan är de inte så insatta i kyrkovalspolitiken, men de menar att det är viktigt att få göra sin röst hörd och använda sin rösträtt.

– Jag går ofta i kyrkan och därför känns det viktigt för mig att vara med och påverka för att få den kyrka jag vill ha, säger Lova-Li.

För de tre är kyrkan en trygg plats där alla ska bli accepterade, därför blir frågor som rör hbtq och diakoni något som de bryr sig extra mycket om i kyrkovalet.

– Även miljöfrågor tycker jag att det ska läggas större fokus på. Vi behöver fortsätta det arbete som kyrkan har påbörjat när det kommer till miljö- och klimatfrågor, säger Lovisa.

”Det är viktigt att lyfta allt bra som kyrkan gör för att fler människor ska förstå vikten av att rösta”

Alla tre upplever att det inte pratas så mycket om kyr kovalet, varken hemma, bland kompisar eller i skolan.

– Vi har pratat om kyrkovalet på mitt gymnasium men det borde pratas mer om det i skolan, tycker Lova-Li.

– Kyrkovalet behöver lyftas i fler sammanhang för att skapa kännedom, det är svårt att hitta information idag, säger Lovisa.

– Det är viktigt att lyfta allt bra som kyrkan gör för att fler människor ska förstå vikten av att rösta, säger Fanny.

Är du 16 år? Då får du rösta i kyrkovalet i höst! ■

TEXT: Malin Ekberg FOTO: Nathalie Chavez

Kyrkoval 2021

Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra? Den 19 september är det dags för val i Svenska kyrkan och då kan alla medlemmar som är 16 år och äldre rösta om hur de vill att Svenska kyrkan ska styras.

Vad är kyrkovalet?

Kyrkovalet är egentligen tre olika val: till kyrkofullmäktige, till stiftsfullmäktige och till kyrkomötet. Det är de beslutande organ som styr församlingen eller pastoratet, stiftet och Svenska kyrkan på nationell nivå. Det motsvarar ungefär kommun, region och riksdag.

Vad röstar jag på?

De grupper som ställer upp i kyrkovalet kallas för nomineringsgrupper. I likhet med politiska partier har de program, ideologiska och teologiska inriktningar och önskemål kring vad Svenska kyrkan ska arbeta mer eller mindre med. Personer som ställer upp i kyrkovalet kallas för kandidater. De representerar olika nomineringsgrupper.

Vilka är de stora frågorna i kyrkovalet?

Det är nomineringsgrupperna som driver vad de vill genomföra och kommunicerar med väljarna om det. Du kan kontakta de nomineringsgrupper som du är intresserad av för att fråga dem direkt hur de ställer sig till sådant som du tycker är viktigt.

Vem får rösta?

Du ska vara medlem i Svenska kyrkan och ha fyllt 16 år senast på valdagen. Runt den 13 augusti plockar man fram de så kallade röstlängderna, där alla röstberättigade medlemmar står med. ■

Flera sätt att rösta!

Du kan rösta på flera sätt i kyrkovalet: i vallokalen, med bud, med brev eller förtidsröstning i lokal.

Valdagen är den 19 september 2021. Då röstar du i den vallokal som står på ditt röstkort. Röstkortet får du hem i brevlådan några veckor före valet. Du tar med dig röstkortet och din legitimation. I vallokalen finns det valsedlar på alla de nomineringsgrupper som ställer upp i valet inom det område där du bor.

Förtidsrösta mellan 6 - 19 september

Man kan förtidsrösta på flera sätt. Det finns förtidsröstningslokaler öppna från måndagen den 6 september till och med valdagen den 19 september. På röstkortet finns en lista över lokaler där du kan förtidsrösta på valdagen, i närheten av där du bor, och deras öppettider, men du kan förtidsrösta över hela landet. Ta med dig ditt röstkort och din legitimation. Alla ställen där du kan förtidsrösta finns på svenskakyrkan.se/kyrkoval

Rösta med bud

Har du inte möjlighet att gå och rösta kan du rösta med bud. Du behöver ditt röstkort och ett brevröstningspaket. Budet lämnar din röst i din vallokal eller i en förtidsröstningslokal där du bor. Det går att skicka efter från kyrkoval@svenskakyrkan.se eller hämta från pastorsexpeditionen i Kyrkans hus i Västervik. I paketet finns det instruktioner om hur du ska göra.

Förtidsrösta via brev

Slipp trängsel och rösta via brev istället. Du behöver ditt röstkort och ett brevröstningspaket. Det går att skicka efter från kyrkoval@svenskakyrkan.se eller hämta från pastorsexpeditionen i Kyrkans hus i Västervik. I paketet finns instruktioner hur du ska göra.

Om du inte hittar ditt röstkort

Du kan beställa ett nytt röstkort, ett så kallat dubblettröstkort, på svenskakyrkan.se/kyrkoval. Du kan också få ett nytt röstkort utskrivet på Södra Tjusts pastorsexpedition och i lokalerna för förtidsröstning. ■

Rösta på valdagen

Vill du rösta på valdagen 19 september? På ditt röstkort hittar du information om vilken vallokal du kan rösta i på valdagen den 19 september.

Förtidsrösta

Vill du förtidsrösta mellan 6-18 september?

Västervik

Elvan, Västra kyrkogatan 18 Måndag 6/9 och 13/9 kl. 11-13, 16-19 Tisdag 7/9 och 14/9 kl. 11-13, 16-19 Onsdag 8/9 och 15/9 kl. 11-13, 16-19 Torsdag 9/9 och 16/9 kl. 11-13, 16-19 Fredag 10/9 och 17/9 kl. 11-13 Lördag 11/9 och 18/9 kl. 11-14

Hjorted

Församlingshemmet, Prästgården 1 Måndag 6/9 och 13/9 kl. 16-19

Figeholm

Tolvan, Marknadsgatan

Tisdag 7/9 och 14/9 kl. 16-19

Ankarsrum

Församlingshemmet, Kungsvägen 48 Onsdag 8/9 och 15/9 kl. 16-19

Vattenledning för bevattning av bananodlingar i Vaudreuil, en förort till Port au Prince. Lutherska världsförbundet stöder ett banankooperativ i Vaudreuil som har fått tekniskt stöd och handledning samt stöd till bevattningssystem.

Klimatförändringar slår hårt mot Haiti

Jordbävningar, orkaner och perioder av torka. Haiti, ”landet med höga berg” är ett land som ofta har drabbats hårt av naturens krafter. Under de senaste årtiondena har klimatförändringar gjort att effekterna av det utsatta geografiska läget blivit allt svårare för dem som lever och har sitt hem i landet.

TEXT: Anna-Lena Arreborn FOTO: Katarina Inkinen/Ikon

I Haitis nationalparker finns många samhällen där människor lever nära naturen. De är beroende av parkens naturresurser för sin överlevnad. Här arbetar Luis Blanchard för en partner till Act Svenska kyrkan, FNGA. FNGA (Fondation Nouvelle Grand’Anse) arbetar med fokus på mänskliga rättigheter. Luis och hans kolleger arbetar för hållbart jordbruk, för att minimera riskerna kopplade till naturkatastrofer, för att stärka den lokala ekonomin och för att skydda miljön.

Livet på Haiti har blivit svårare för många till följd av den globala uppvärmningen. FNGA försöker göra tillvaron enklare för människorna här och vill erbjuda jobb som genererar en inkomst för de familjer som lever i fattigdom.

– Många tvingas annars att lämna sina lokalsamhällen för att söka jobb i Haitis större städer, säger Luis Blanchard. Det här leder i vissa fall till att barn lämnas kvar ensamma, utan sina föräldrar. Därför är det så viktigt att stötta projekt som bidrar till en hållbar försörjning för de här utsatta grupperna. Målet är att människorna som lever i området ska kunna använda sig av naturresurserna på ett hållbart sätt och att det ska stabilisera lokalsamhällen och leda till ökad jämlikhet och rättvisa. De projekt Act Svenska kyrkan stödjer leder till ökad motståndskraft mot klimatförändringarna och dess konsekvenser.

Abel Dupres är en av alla dem på Haiti som såg sina skördar bli allt mindre. Han har tidigare kunnat försörja sig på att sälja sina grödor på den lokala marknaden.

– När jag kommer ut på fältet och ser hur solen äter upp mina plantor blir jag sorgsen. Utan plantor att sälja blir jag tvungen att hitta något annat, som att tillverka kol som jag sedan kan sälja i Port au Prince, förklarar Abel.

Många bönder har sett tillverkandet av kol som en

utväg för att ha en fortsatt inkomst. Men kolet kräver att träd skövlas och marken eroderar snabbare. Snart finns ingen användning för jorden alls.

– Jag vet att jag inte borde hugga ner träden för att tillverka kol, säger Abel. Men när skördarna inte lyckas vet jag inte vad annat jag kan göra. Jag vill ju skörda mina bönor men det finns inga bönor att skörda. På något sätt måste jag försörja min familj och då ger kolet en inkomst, åtminstone för nu.

Genom att få tillgång till nya värmetåliga grödor och nya tekniker kan jordbrukare som Abel fortsätta att försörja sig och sina familjer på ett hållbart sätt istället för att tillverka kol.

Att stötta civilsamhällesaktörer som FNGA är grundläggande för att öka motståndskraften mot extremväder på Haiti. Det är tydligt att civilsamhällets stöd behövs eftersom staten och de offentliga myndigheterna inte har kapacitet eller resurser att svara på befolkningens behov.

När katastrofer inträffat har Act Svenska kyrkan genom lokala partners bidragit till att civilsamhället kunnat dela ut livsmedel, sängkläder och hygienartiklar till behövande. Vi har också stöttat arbetet med att bygga hus som kan stå emot extremväder. Act Svenska kyrkans partner arbetar även med psykosocialt stöd för att stärka lokalsamhällena. Framförallt handlar det då om att arbeta förbyggande, så att samhällena och individerna i framtiden bättre ska kunna hantera stora naturkatastrofer. Att de mitt i kaoset ska kunna finna samvaro och stötta varandra, bygga förtroende och skapa tillhörighet och medmänsklighet för att kunna resa sig starkare. Allt detta fungerar som riskminimering mot de kriser som följer i klimatförändringarnas spår.

Den här typen av insatser kommer att bli allt viktigare i framtiden i och med den globala uppvärmningen. ■

BEHÖVS! Flera katastrofer har under sommaren drabbat den redan hårt utsatta befolkningen i Haiti. Presidenten har mördats, osäkerheten är stor, en kraftig jordbävning och en tropisk storm har drabbat landet. Vi behöver ditt stöd för att se till att människor får rent vatten, sanitetsartiklar, och psykosociala aktiviteter för att mildra stressreaktioner hos både vuxna och barn. Människor saknar bostäder, vatten, sanitet, el, mat och många är skärrade och rädda. Act Svenska kyrkan har startat en insamling. Varje bidrag är av värde. Swisha din gåva till 900 1223. Skriv AKUT i meddelandefältet

DIN HJÄLP

Drop-in dop hela hösten

När löven färgas i härliga höstfärger står kyrkorna öppna för drop-in dop. Kanske blev det aldrig tid för dop, kanske kändes det för stort eller för mycket praktiskt att ta tag i. Då kanske drop-in dop är något för dig.

TEXT:

rop-in dop är enkelt, vackert och du kommer som du är. Alla är välkomna oavsett ålder. Det kostar ingenting och det är en möjlighet för dig att döpa ditt barn eller dig själv. Vi står för präst, musiker och dopfunt. Det enda du behöver ta med är personnummer på den som ska döpas och båda vårdnadshavarnas underskrift om den som ska döpas är under 18 år. Dopklänning finns att låna men det går lika bra att bli döpt i sina vanliga kläder. Vi följer Folkhälsomyndighetens riktlinjer och därför behöver du höra av dig för att boka en tid.

Ring pastoratsexpeditionen på 0490-842 00 eller maila till sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se. ■

Törnsfalls kyrka Lördag 2 oktober Klockan 10-16

S:t Petri kyrka Lördag 9 oktober Klockan 10-16

Patrik Hellberg FOTO: Nathalie Chavez

”Ni måste vara jätterika!

– Bor ni här? Äger ni det här stället? Då måste ni vara jätterika!

”

Den lille flyktingpojken tittade på mig med stora mörka ögon. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara honom. Sanningen var att jag kände mig allt annat än rik när detta inträffade.

Vi bodde sedan några år tillbaka året runt på en ö i skärgården. Min man hade, sedan hans arbetsplats stängt igen, försökt sig på att bli yrkesfiskare och vi hade då flyttat till hans fädernegård. Jag och sonen pendlade till jobb och skola när vädret tillät, annars fick man övernatta i stan.

Först hade det varit gott om torsk men sedan försvann den mer och mer, och det var lagom att man fick det att gå runt. Vi hade det väldigt bekymmersamt med ekonomin, och stor oro för framtiden.

Den här dagen hade min sons skolklass kommit på utflykt till vår ö. Det myllrade av barn i orangea flytvästar, glad personal som serverade festis och bullar och solen sken från en molnfri himmel.

Jag fick ett slags uppvaknande där och då. Vad är egentligen rikedom?

Den lille pojken, som flytt med sin familj från Somalia, fick mig att se med andra ögon. Vi hade visserligen ont om pengar, men hade så mycket annat. Är det inte rikedom att man själv och ens familj är friska, att man har ett tryggt hem, och att som vi ha ett underbart ställe i skärgården, som enligt många är som en blandning av Saltkråkan och Emil i Lönneberga? Ett arbete att gå till? Listan kan göras lång.

Nu menade säkert pojken att han trodde vi hade gott om pengar, men han fick mig ändå att vakna upp på något sätt.

Visst är det mycket bekymmersamt att ha svårt med ekonomin, det vill jag inte förneka. Men det finns annan rikedom än pengar. ■

Heléne Thorsson

Administratör kyrkobokföring i Södra Tjusts pastorat

KILLAR MED KOLL

Man har bra utsikt från tornet på S:ta Gertruds kyrka mitt i Västervik. Hjalmar Halvarsson är en av byggarbetarna som jobbar med att tjära kyrktaket och han gillar sin arbetsplats.

TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez

Övre bild: Även Jonas Schön rör sig på de högre höjderna. Pastoratet tjärar kyrkorna vart femte år, förut var det var åttonde år. Nu behöver det ske oftare på grund av klimatförändringar. När det regnar mer och luften är varmare torkar tjäran bort snabbare, berättar fastighetsansvariga Annika Deltin.

Undre bild: Det går åt mycket tjära för att bestryka taken.

Övre bild: Under sommaren har fyra kyrktorn i pastoratet tjärats, i Västrum, Hjorted, S:ta Gertrud, Hallingeberg, dessutom två klockstaplar i Ankarsrum och Figeholm. Detaljer har förgyllts i Västrum och Hallingeberg samt vid S:ta Gertruds kyrka (bilden).

Undre bild: Dekorationsmålaren Anna Skattung förgyller detaljer på kyrkans fasad. - Guld är ett väldigt hållbart material utomhus och det här kommer nog att hålla i åtminstone 20 år, säger hon.

VÄLSIGNAD speedway

”Äntligen, äntligen, äntligen... Fint också med prosten i Aspeland som invigde genom att välsigna tävlingen och förarna. Vackert.”

Gud finns med i allt människor gör - även på speedwayovalen! När serien drog igång i juni var det med ett rafflande länsderby mellan Dackarna och Västervik Speedway på motorstadion i Målilla. Nytt för säsongen var att Svenska kyrkan genom Aspelands pastorat går in och både sponsrar och välsignar varje match.

– När jag var cirka 10-11 år gammal fick jag och några kusiner följa med en morbror på speedwaylandskamp här i Målilla mellan Sverige och Sovjet, berättade Aspelands kyrkoherde Ola Sandberg i det lilla tal han höll inför matchstart. – Kolstybben yrde. Inte kunde jag veta att jag cirka 55 år senare skulle stå mitt på motorbanan som präst och lyckönska och välsigna förare, ni modiga ryttare av kraftfulla maskiner, klubbledning, alla funktionärer, en speedwayälskande publik. Men så blev det… – Herren välsigne er och bevare er alla. Må Herren beskydda er alla. Må livsmod och glädje ingjutas i era hjärtan och tankar. Må Herren vara med er på färden och välsigna er vart ni än kommer. – Vi får önska varandra det allra bästa! Nu är vi på banan igen.

Initiativet uppskattades i publiken. Åskådaren Tommy Melvinson skrev på Facebook: ”Äntligen, äntligen, äntligen... Fint också med prosten i Aspeland som invigde genom att välsigna tävlingen och förarna. Vackert.”

Och matchen då? Jo, Västervik slingrade sig ur Dackarnas grepp. Trots underläge med åtta poäng efter nio heat såg Västervik till att jobba sig in i matchen igen. I sista heatet tog Artem Laguta och Pawel Przedpelski med stenhård körning en femetta mot Dackarnas bästa förare för kvällen, Rasmus Jensen och Jacob Thorssell, vilket gjorde att premiärderbyt slutade 45-45. Ett salomoniskt resultat som Västervik kunde vara mest nöjda med. ■

Västervik Speedway står uppställda medan Aspelands kyrkoherde Ola Sandberg välsignar matchen.

TEXT & FOTO: Max Wahlund

Pawel Przedpelski var en av Västerviks bästa poängplockare.

DEN KRIGSTRÖTTE prästen från Poltava

Någonstans där i myllret vid Poltava 1709 fanns han, Johannes Hedenius. Och han överlevde, för i slutet av år 1717 kom han till Västervik och började sin tjänstgöring som kyrkoherde. Hans liv blev kort men äventyrligt.

TEXT: Eva Johansson

Johannes Hedenius är en av de mer namnkunniga präster som verkat i Tjust. Hans stora äventyr i livet måste ha varit när han följde med Karl XII ut i kriget, var med vid Poltava, följde med kungen till Bender och sedan hem igen efter den stora kalabaliken.

Så blev han utnämnd till kyrkoherde i Västervik och Törnsfalls pastorat, långt från händelsernas centrum i storstäder och ute i Europa. Kanske tänkte han sig ett liv i lugn och ro här i norra Småland, eftersom han verkar ha blivit medtagen av sina krigsäventyr.

Johannes föddes 1679 i Sundborn i Dalarna, där hans far Johannes Hedenius var präst. Hans mor hette Christina Flodæus och hans yngre bror Nicolaus blev präst i Katarina församling i Stockholm.

Enligt herdaminnet (katalog över stiftets präster genom tiderna) ska han ha kommit till Uppsala för att studera redan som 13-åring men en del uppgifter om honom är motstridiga. Han prästvigdes i alla fall den 15 maj 1701 i Västerås, stiftsstaden i stiftet där han var född.

Först var han huspredikant hos friherre Fleming och blev sedan komminister i Ulrika Eleonora församling i Stockholm 1704. Nu hade han hunnit bli 25 år och några år senare reste han till Greifswald och Wittenberg för att förkovra sig. Detta var de två stora utbildningsorterna för unga män i Sverige vid den här tiden, framför allt för de som skulle bli präster. Greifswald låg i Pommern och ingick i det svenska riket. Wittenberg i Sachsen hade ett universitet som ansågs som ett av de förnämsta i Europa.

Eftersom han var anställd som präst krävdes domkapitlets tillstånd. Kanske sågs han som en lovande ung man i ämbetet för resa fick han. Och det gav utdelning. I Wittenberg tog han sin magisterexamen 1707. Så i kyrkboken i Västervik kallas han långt senare för Herr Magister Kyrkoherden.

Johannes var inte en man som stannade där han var. Efter examen återvände han hem till Sverige och blev regementspastor i Livdragonerna, vilket blev avgörande för hans livs resa.

Under de tidiga åren i Stockholm hade han gift sig med bryggardottern Christina Ladau och fått två döttrar. De var småbarn när han gav sig iväg ut i det pågående stora nordiska kriget.

Eftersom Johannes var regementspräst följde han med ut i fält och hamnade i hetluften vid Poltava den där junidagen 1709, Sveriges stora krigsnederlag. Efter Poltava hade den svenske kungen tagit sig till Bender i Osmanska riket tillsammans med omkring 1500 man, däribland Johannes Hedenius. Där slog de läger och blev kvar i fyra år, officiellt som sultanens gäster.

1710 befordrades Johannes till notarie i fältkonsistoriet, den kyrkliga organisationen i fält.

Turkarna tröttnade så småningom på sina svenska gäster och försökte få bort dem med våld, genom ett anfall den 1 februari 1713, det som kallas kalabaliken i Bender.

Johannes följde sin kung hemåt och resan blev lång. De kom till Stralsund, som då var svenskt, i november 1714 men där valde kungen att stanna i över ett år och

först strax före jul året därpå stod de på fast mark i Sverige.

Det finns inga uppgifter om Johannes från de här åren mer än att han åtföljde Karl XII och kom till Västervik via Karlskrona. Kungen ska ha utsett honom till kyrkoherde här redan i maj 1717 men han anlände inte förrän i december. Det första paret han vigde i Västervik var handelsmannen Herman Tun och jungfrun Elisabeth Johansdotter Dichman den 15 december.

Troligen var han krigstrött. I församlingens ministerialbok har han inlett anteckningarna för 1718 med att skriva om att han anlänt utmattad ”efter svåra fatiguer [umbäranden] med hans Kongl Majt i Turkiet och annorstädes”.

I Västervik blev han kvar livet ut. Först som kyrkoherde i Västervik och Törnsfall och från 1720 som kontraktsprost. Det var inte något han själv ville, om vi ska tro vad han skrev i kyrkboken den 28 juli 1722. Han skriver om prostämbetet ”som mot min vilja blev tvingat på mig, utlegade man" och att han var märkt ”av kriget och sjukdomar i Turkiet”. Inom ett år var han död. Han ”avsomnade om morgonen kl 7” den 4 mars 1723, har hans efterträdare noterat i kyrkboken, efter fem år som präst i Västervik. Han blev 44 år. Eftermälet blev vackert. Han hade ”med stor flit och beröm betjänat” sina församlingar. Johan Isak Håhl skriver i herdaminnet från 1846 att Johannes var ”en frikostig välgörare och den lyckligaste predikant.”

Men frågan är hur lycklig han var. När han kom hem från kriget ville hans hustru skiljas. Hon vägrade följa med honom till Västervik och Johannes vände sig till domkapitlet i Linköping för att tvinga henne till sig. Domkapitlets protokoll från den 10 september 1719 finns bevarat och där kan vi läsa att Johannes påstår att hustrun förlovat sig med en annan man under hans långa frånvaro.

Om det blev skilsmässa framgår inte. Efter Johannes död gifte hon i alla fall om sig med kaptenen Robert Qvillfeldt. Båda döttrarna var då ”hederligen gifta”

enligt Håhl. ■

1. Konstnären Pierre Denis-Martins målning av slaget vid Poltava. Säkert var det betydligt mer kaotiskt än så här. Bildkälla: Wikipedia.

2. I Västerviks kyrkbok C:2 sidan 392 har Johannes Hedenius själv skrivit om att han motvilligt tvingats bli prost, trots att han plågades av minnen från ”kriget och sjukdomar i Turkiet”.

Bildkälla: Arkiv Digital.

TOMMYS hörna

Tommy Rosenlind bor i Västervik och bidrar ibland i Andrum med tankar och kåserier.

Rösta för de svaga och utsatta

I höst får alla medlemmar i Svenska kyrkan, som fyllt 16 år avge sin röst i kyrkoavalet. När det gäller den religiösa verksamheten, så är ju direktiven ganska givna genom skrifterna.

Kyrkan har dock även en stor och omfattande ”världslig” verksamhet som stor markägare, innehavare av kyrkobyggnader och andra kulturhistoriska värden, samt bedriver en mycket viktig social verksamhet; inte minst genom diakonin.

Därför är det mycket viktigt att du som medlem i kyrkan och som ansvarskännande medmänninska, utnyttjar din rätt och lägger din röst i urnan, för att därigenom få en kyrklig verksamhet som värnar om oss alla och som särskilt tar sikte på de svaga och utsatta i vårt samhälle.

När det sedan gäller den ”politiska” verksamheten vill jag gärna jämföra med mina egna erfarenheter som verksam inom en annan demokratisk folkrörelse:

Efter drygt fyra decennier som förtroendevald och anställd inom hyresgäströrelsen har jag

erfarenhet från otaliga årsmöten på såväl lokal som central nivå.

När jag i slutet av 60-talet deltog i Hyresgästföreningens årsmöten i Stockholm, blev jag ofta utsedd att vara sammankallande för rösträknarna. Detta blev ofta en mycket grannlaga uppgift eftersom dessa möten blev ett forum för diverse radikala grupperingar som ville utnyttja en etablerad organisation som en plattform för att få ut sina budskap. Begreppet ”årsmöte” blev bokstavligt! Oändliga ordningsfrågor och ”votering” samt ”sluten omröstning” redan om dagordningen ledde ofta till ajournering och nya tider för fortsatt sammanträde.

”Årsmötet” levde upp till sitt namn, och kunde därför ta in emot ett år att slutföra!

Jag är dock övertygad om att kommande kyrkoval kommer att kunna genomföras på ett rationellt och ansvarsfullt sätt!

Utnyttja din rösträtt den 19 september! ■

Tommy Rosenlind

NU KAN VI MÖTAS IGEN!

Som vi väntat och längtat. Äntligen har vi glädjen att meddela att vissa av våra verksamheter som pausats under pandemin startar igång igen under hösten.

Till att börja med handlar det om verksamheter där vi kan mötas utomhus. Vad sägs om barnverksamhet i Figeholm, Västervik, Hjorted och Gunnebo, Skaparverkstad på Mötesplats S:t Johannes eller öppen förskola i Ankarsrum och Figeholm? Om restriktioner ändras hoppas vi även på att kunna mötas inomhus senare i höst.

Håll utkik på vår webb, där hittar du mer information så som tider, datum, kontaktperson – ja allt du behöver veta egentligen! Vi ser fram emot att träffa dig under hösten. ■

Medarbetarna i Södra Tjusts pastorat

Andrums fråga:

Ska du rösta i kyrkovalet?

Roger Hagelin, Hjorted, 63 år: – Nej, jag brukar inte rösta i kyrkovalet.

Mia Johansson, Västervik, 46 år: – Ja, jag ska rösta.

Agnes Hultberg, Västervik, 17 år: – Jag vet inte.

1:a pris värde 700 kr, 2:a pris värde 500 kr, och 3:e pris värde 300 kr.

SKICKA DIN LÖSNING TILL:

Post: Svenska kyrkan, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik E-post: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Senast: Vi behöver din lösning senast 1/10 2021 Vinnarna presenteras på www.svenskakyrkan.se/sodratjust och i nästa nummer.

ÄNGLASTAD KORT

BIDENLAND ÖDE FÖR TITANIC

BESKEDLIG