6
TEMA: BIKT
BIKT SOM
andlig friskvård ”Är inte detta med förlåtelse kyrkans koncept?” frågade juristen lite underfundigt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara för hon hade rätt och samtidigt lät det fel. Tanken att människan är en syndare som är i behov av förlåtelse är både bibliskt förankrad och tydligt betonad i luthersk tradition. För Luther är det inte enskilda synder som gör människan till syndare utan det är för att vi är syndare som vi begår synder. TEXT: Esbjörn Hagberg
J
uristen hade alltså rätt och samtidigt lät det för enkelt och ytligt. De som tycker att kyrkan ibland handlar för lättvindigt med förlåtelsen har förmodligen aldrig tagit del av vad som sker i biktrummet. I själavården talar man om enskild själavård och bikt. Det som gör bikten till bikt är att den måste innehålla en syndabekännelse. Även om det i vissa situationer inte är möjligt att förmedla förlåtelse, då man t. ex. behöver fortsätta samtalet vid ytterligare något tillfälle, är det fortfarande bikt. DOP OCH BIKT Det är ingen tillfällighet att bikten i Handbok för Svenska kyrkan kommer direkt efter ordningen för dopet. Dopet och bikten är djupt förankrade med varandra. I dopet har vi ”dött och blivit begravda med Kristus för att vi skall leva i ett nytt liv” (Rom. 6:4). ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Kor. 5:7). Som döpta är vi både förlåtna och samtidigt syndare, vi är både frälsta och ska fortsätta att arbeta på vår frälsning. Utifrån att vi genom dopet lever i Kristus får vi ständigt omvända oss till Kristus. I biktens bekännelse och mottagande av förlåtelse blir vi dem som vi i dopet redan är.
ATT MÖTAS ANSIKTE MOT ANSIKTE Bland det finaste jag läst om bikten fann jag en gång i teologen Dietrich Bonhoeffers bok ”Liv i gemenskap”. Där talar han om bikten som platsen som öppnar för genombrott till gemenskap. Synden vill göra oss ensamma medan förlåtelsen gör oss delaktiga i gemenskapen. Bikten är ett genombrott till korset, skriver han också. Beskriver man sitt mörker inför en annan människa kan man förskonas från högmod och självgodhet. Den är också ett genombrott till visshet, hävdar han. I bikten blir förlåtelseorden sagda till mig av någon annan än mig själv. Det hjälper mig att inse och tro på att förlåtelsen gäller just mig. I vår kyrkas tradition möts man i bikten ansikte mot ansikte. Ska man hjälpa varandra att både tala sant om livet och ta ansvar för det man gjort är det viktigt att kunna se varandra i ögonen. I bikten är det särskilt viktigt att tydliggöra att den sker inför Gud. Det är inför Gud man bekänner och det är på Jesu Kristi uppdrag som prästen förmedlar förlåtelsen. Då är det yttre inte oviktigt. Vid själva bikten, syndabekännelsen och förlåtelsen, kan det vara lämpligt att vara inför ett altare och att prästen markerar sitt uppdrag genom liturgisk klädsel.
