Andrum nr 2 2022 by svenskakyrkanisodratjust

ANDRUM

NUMMER 2 2022

Aktuellt från församlingarna i Törnsfall, Hallingeberg-Blackstad, Västervik, Hjorted, Gladhammar-Västrum och Misterhult.

Tema:

BIKT

Guide:

Sommaröppna kyrkor i Södra Tjust pastorat

Vårt pastorat miljödiplomeras:

Bidrar till en utveckling som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar för alla!

INTRO

UR INNEHÅLLET 4 Förlåtelse är befrielse 6 Bikt som andlig friskvård 8 Textilrenovering i Hallingeberg kyrka 11 Jourhavande präst 12 Sommar i Södra Tjusts Pastorat 18 Miljödiplomering 20 På Smalspåret 24 Historia

Att få berätta om det som hjärtat är fullt av Våra liv är berättelser som behöver få bli berättade och som också behöver få bli lyssnade på. Det är en gemensam erfarenhet av att vara människa; att vi behöver få dela liv med andra. Ibland är det så att livet känns extra tufft och att då få prata med någon, att få uttrycka sina tankar kan vara till stor hjälp. I själavårdande samtal kan du prata med en präst eller diakon om det som känns viktigt för dig. Samtalen behöver inte handla om tro eller religiösa frågor, du väljer själv vad som känns viktigt för dig att prata om. Du behöver inte vara kristen eller medlem i Svenska kyrkan och det kostar ingenting. Präster och diakoner har tystnadsplikt om det som sägs under ett själavårdssamtal. Präster har dessutom en strängare tystnadsplikt som kallas absolut tystnadsplikt. Den är rättsligt bindande och det innebär att prästen inte får berätta för någon människa eller myndighet vad du har sagt. En präst får inte heller kallas att vittna i en rättegång om sådant som prästen har hört i ett själavårdssamtal. En diakon har en ”vanlig” tystnadsplikt och får bryta sin tystnadsplikt om det handlar om brott osv. En diakon kan också bli uppmanad att dela med sig av information till en domstol. Välkommen att höra av dig om du vill samtala med någon! ■ Anette Franzén, församlingsherde, Västervik

Kyrkoherde och ansvarig utgivare

Matilda Helg, 0490-842 61 Kontakt

Södra Tjusts pastorat, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik 0490-842 00 sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se Maila redaktionen för Andrum: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Församlingsherdar

Västervik: Anette Franzén, 0490-842 81 Törnsfall: Vakant Gladhammar-Västrum: Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98 Misterhult: Susanne Elssjö, 0490-842 74 Hjorted: Ulrika Robertsson, 0490-842 91 Hallingeberg-Blackstad: Anton Hultgren, 0490-842 63 Fastighetsansvarig

Annika Deltin, 0490-842 97 Administrativt ansvarig

Lena Augustinsson, 0490-842 60 Kyrkogårdsförvaltningen

0490-842 06, sodratjust.kyrkogarden@svenskakyrkan.se

Redaktör

Lasse Ottosson Utgivning

4 nr/år. Upplaga 19.250 ex Omslagsfoto: Fredérick Lindström Produktion/design: Everday.se Tryck: Åtta.45 Tryckeri

MELLAN HIMMEL OCH JORD

Gud gav oss livet som gåva, Skapade växter och djur. Herren vår Gud vill vi lova för Sommarens dofter och ljud. Nu är det härligt att leva! Nu är det tid för musik. Nu vill vi sjunga och spela Sommarens solmelodi! Psalm 753 vers 3 Text och musik Fride Gustavsson

Gladhammars kyrka. Foto: Stefan Tolf

DE SOM DRABBATS AV KRIGET I UKRAINA BEHÖVER DITT STÖD. Tillsammans kan vi vara en tillflykt i oro, nöd och krig.

SWISHA TILL

900 1223 SKRIV: AKUT svenskakyrkan.se/act

TEMA: BIKT

Förlåtelse är befrielse I

min hemkyrka, Vadstena klosterkyrka, finns en port som den heliga Birgitta gett namnet ”Syndaförlåtelsens port”. Genom den har människor i århundraden gått in i kyrkan och blivit omslutna av uråldriga stenar som formats till ett heligt rum. I mitt inre ser jag hur mängder av människor kommit vandrande fram till dörren. De har krökta ryggar av sin tunga börda av skuld, skam, sorg och bedrövelse, huvudena är böjda och ögonen ser ner i marken. De längtar efter att gå igenom porten som låter dem släppa taget om allt som tynger. När de går genom Förlåtelsens port blir ryggarna raka och huvudena uppresta och de kan se varandra i ögonen och se skönheten som fyller rummet. Så tänker jag ofta när jag tar emot människor som vill gå till bikt. De kommer med sina bördor med nedslagen blick, men efter förlåtelsens ord sköljs ögonen rena av glädjetårar och jag ser ofta svikten i stegen och den raka hållningen när de går ut ur biktrummet. Människor som kommer till bikt gör det av olika anledningar. Ibland är det med tydlig insikt om att man gjort fel, ångrar det och vill ta emot förlåtelse och befriat gå vidare. Några har använt en ”biktspegel,” såsom de tio budorden, som får bli frågor t.ex. Har jag några andra gudar jämte Gud? Har jag stulit? Andra kommer därför att de känner en odefinierbar skuld och kanske skam som de vill bli av med. Då är samtalet viktigt. Det hjälper oss att reda ut vad som är min skuld och vad som är skuldkänslor jag fått av andra och som ofta handlar om att jag inte duger, inte räcker till. Det senare leder ofta till skamkänslor som lätt ger dålig självkänsla. Skammen behöver vi hjälp att

bli avlastade genom att höra att vi är älskade och sedda precis som vi är. Kanske behöver vi bli styrkta i att stå upp för oss själva, kanalisera helig vrede i protest mot orättvisa villkor eller anklagelser. Men det vi verkligen gjort fel, det som är vårt ansvar, det är synder som kan förlåtas. Och jag har sett så många människor lysa upp i befriade leenden när de ser skillnaden mellan falsk skuld som förlamar den äkta skuld som befriar, när den ångras och förlåts. Skammen säger att jag är ovärdig som människa, syndabekännelsen säger att jag är en värdig ansvarsfull människa. Samtalet vill hjälpa till att skilja mellan vad som är mitt ansvar som fri och bemyndigad människa och vad som är osunda orättfärdiga krav, som ställs av andra och kanske av mig själv. När det eventuella samtalet är avslutat, synderna bekända och förlåtelsen från Gud uttalad så ligger allt begravt vid korsets fot. Prästens tystnadsplikt är ovillkorlig. Nästa gång du kommer till bikt och kanske bekänner samma synd igen så är det som om det vore den första. Så ser jag hur människor kommer ut genom Förlåtelsen port. Deras identitet är inte en krökt ”fattig, syndig människa” utan en befriad, rakryggad, trygg och ansvarstagande människa. Inte ett objekt för andras eller omständigheternas nycker utan med den identitet av att vara ett ansvarsfullt subjekt, som vågar se sitt liv som en gåva och ett ansvar för sina handlingar. Förlåtelse är befrielse! ■ Torbjörn Ahlund, kyrkoherde emeritus, Vadstena

TEMA: BIKT

”De kommer med sina bördor med nedslagen blick, men efter förlåtelsens ord sköljs ögonen rena av glädjetårar och jag ser ofta svikten i stegen och den raka hållningen när de går ut ur biktrummet.” Torbjörn Ahlund

TEMA: BIKT

BIKT SOM

andlig friskvård ”Är inte detta med förlåtelse kyrkans koncept?” frågade juristen lite underfundigt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara för hon hade rätt och samtidigt lät det fel. Tanken att människan är en syndare som är i behov av förlåtelse är både bibliskt förankrad och tydligt betonad i luthersk tradition. För Luther är det inte enskilda synder som gör människan till syndare utan det är för att vi är syndare som vi begår synder. TEXT: Esbjörn Hagberg

uristen hade alltså rätt och samtidigt lät det för enkelt och ytligt. De som tycker att kyrkan ibland handlar för lättvindigt med förlåtelsen har förmodligen aldrig tagit del av vad som sker i biktrummet. I själavården talar man om enskild själavård och bikt. Det som gör bikten till bikt är att den måste innehålla en syndabekännelse. Även om det i vissa situationer inte är möjligt att förmedla förlåtelse, då man t. ex. behöver fortsätta samtalet vid ytterligare något tillfälle, är det fortfarande bikt. DOP OCH BIKT Det är ingen tillfällighet att bikten i Handbok för Svenska kyrkan kommer direkt efter ordningen för dopet. Dopet och bikten är djupt förankrade med varandra. I dopet har vi ”dött och blivit begravda med Kristus för att vi skall leva i ett nytt liv” (Rom. 6:4). ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Kor. 5:7). Som döpta är vi både förlåtna och samtidigt syndare, vi är både frälsta och ska fortsätta att arbeta på vår frälsning. Utifrån att vi genom dopet lever i Kristus får vi ständigt omvända oss till Kristus. I biktens bekännelse och mottagande av förlåtelse blir vi dem som vi i dopet redan är.

ATT MÖTAS ANSIKTE MOT ANSIKTE Bland det finaste jag läst om bikten fann jag en gång i teologen Dietrich Bonhoeffers bok ”Liv i gemenskap”. Där talar han om bikten som platsen som öppnar för genombrott till gemenskap. Synden vill göra oss ensamma medan förlåtelsen gör oss delaktiga i gemenskapen. Bikten är ett genombrott till korset, skriver han också. Beskriver man sitt mörker inför en annan människa kan man förskonas från högmod och självgodhet. Den är också ett genombrott till visshet, hävdar han. I bikten blir förlåtelseorden sagda till mig av någon annan än mig själv. Det hjälper mig att inse och tro på att förlåtelsen gäller just mig. I vår kyrkas tradition möts man i bikten ansikte mot ansikte. Ska man hjälpa varandra att både tala sant om livet och ta ansvar för det man gjort är det viktigt att kunna se varandra i ögonen. I bikten är det särskilt viktigt att tydliggöra att den sker inför Gud. Det är inför Gud man bekänner och det är på Jesu Kristi uppdrag som prästen förmedlar förlåtelsen. Då är det yttre inte oviktigt. Vid själva bikten, syndabekännelsen och förlåtelsen, kan det vara lämpligt att vara inför ett altare och att prästen markerar sitt uppdrag genom liturgisk klädsel.

TEMA: BIKT

”Som döpta är vi både förlåtna och samtidigt syndare, vi är både frälsta och ska fortsätta att arbeta på vår frälsning. Utifrån att vi genom dopet lever i Kristus får vi ständigt omvända oss till Kristus.”

FALSK OCH ÄKTA SKULD I den nya Kyrkohandboken för Svenska kyrkan står i anvisningarna för bikt att ”bikt kan föregås av samtal”. Själv skulle jag nog gärna läsa ”kan” som ”bör”. I bikten finns en möjlighet som den allmänna syndabekännelsen i gudstjänsten inte erbjuder, att få hjälp att se vad som är synd och vad som inte är synd. För en enskild människa är det inte alltid enkelt att veta vad som är synd, dvs. ett brott mot kallelsen att älska Gud över allting, och sin nästa som sig själv. Vårt samvete är ofta en tillgång för att skilja fel från rätt. Dock inte alltid. Några av oss har känsliga samveten där vi upplever det mesta som fel och dessutom vårt eget fel. Vi kan dessutom lätt vara byten för de som lägger andras skuld på oss. Det är också lätt att blanda ihop frestelser med synd. Frestelser blir inte synd förrän man fallit för dem. Det är dessutom inte ovanligt att vi känner skuld för allt det vi inte orkar eller klarar av. Lider man dessutom av depressioner kan det mesta i livet bli en skuld som jag tror mig ska bära. Då kan det vara viktigt att få hjälp att inse att våra mänskliga begräsningar inte är synd! Aposteln Paulus kan till och med tacka Gud för sin svaghet. För det är i vår svaghet som Gud blir synlig. Om det är lätt att ta på sig falsk skuld är det också lätt att försöka smita från verklig skuld. När vi ska bekänna i den allmänna syndabekännelsen är det inte ovanligt att vi återupprepar vissa ”favoritsynder”. Problemet med dessa är att de ofta döljer de mer destruktiva mönstren och synderna i våra liv. De som skulle kräva omvändelse. Det är väl därför vi gärna hittar vägar att undkomma våra verkliga synder. Ett vanligt sätt är projektionen. Vi lägger skulden hos andra och tror oss därmed bli fria, vi gör dem till syndabockar. Andra sätt att ”smita” från vår skuld är att moralisera över andra. Jag försöker göra mig själv bättre genom att förminska andra. Jag kan också ursäkta mig själv, ”jag är bara en människa.” Att ursäkta är att friskriva sig från ansvar. Att bekänna är däremot att ta ansvar. NÅD OCH ANSVAR I det samtal som föregår bikten finns möjligheten att

få stöd att sortera vad som i den upplevda skulden är verklig synd och skuld. Här finns också möjlighet att reflektera över vad ett ansvarstagande för sin synd kan innebära. I luthersk tradition har vi varit försiktiga med att tala om gottgörelse. Förlåtelsen som nåd ska inte skymmas av tanken att man ska kunna prestera rätten till förlåtelse. Det betyder dock inte att förlåtelsen inte bör få konsekvenser i våra liv. I den mån det är möjligt ska vi försöka rätta till det som vi genom vår synd har åstadkommit. Att hitta en god och möjlig väg framåt kan också vara en viktig del av det samtal som leder fram till själva bikten. Att ha tagit emot förlåtelse utmanar mig också att själv förlåta. ”Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.” Det kan handla om att förlåta de som på olika sätt gjort orätt mot oss och, det ibland svåraste, att kunna förlåta sig själv. FÖRBÖN I den nya kyrkohandboken har tillkommit en anvisning om att förbön kan infogas. Den ligger efter att förlåtelsen förmedlats och i samband med tackbön för förlåtelsen. Däremot finns ingen förbön formulerad i handboken och det är som det ska. Denna förbön ska vara personlig och anknyta till det som aktualiserats i samtalet. Här finns möjlighet att be över de sår som livet tillfogat, om Guds beskydd över den biktande och de människor som nämnts i samtalet och om Guds hjälp att kunna ta emot och leva i förlåtelsens glädje. BIKTEN – EN UNIK MÖJLIGHET Bikten är en unik möjlighet med en unik tystnadsplikt. I vissa traditioner i vår kyrka är bikten vanligare än i andra. Tröskeln till att gå till bikt behöver sänkas, både praktiskt och tankemässigt. Det finns all anledning att som kyrka i förkunnelse och undervisning visa på bikten som en naturlig del av en människas andliga friskvård, en möjlighet till självkännedom och växande. ■

”Tröskeln till att gå till bikt behöver sänkas, både praktiskt och tankemässigt. Det finns all anledning att som kyrka i förkunnelse och undervisning visa på bikten som en naturlig del av en människas andliga friskvård, en möjlighet till självkännedom och växande.”

TEXTILRENOVERING

Textilier renoverade i Hallingebergs kyrka Altarbrun, antependium, mässhake, predikstolskläde, stola – ord som för många av oss är okända, men en kollekthåv har nog de flesta av oss träffat på, även om de numera har ersatts med swish! Hallingebergs kyrka är nu stängd för renovering men har en stor skatt av textilier, som textilkonservatorerna Evelina Sand, Berit Eklöf och Valentine Jacob, från Kalmar Länsmuseum har konserverat under 2020-2021. TEXT: Annika Deltin FOTO: Fredérick Lindström

TEXTILRENOVERING

rocessen är lång från start till färdigt resultat. I juni 2020 gick textilkonservatorerna igenom alla textilier i kyrkan och tog då fram ett kostnadsförslag på föreslagna åtgärder. Sedan har pastoratet sökt KAE, Kyrkoantikvarisk ersättning, som är ett bidrag från staten som fördelas, genom stiftet, till pastoraten för restaurering av kyrkobyggnader och textilier. Pastoratet erhåller 75 procent av kostnaden och betalar resterande del själva. Södra Tjusts pastorat tillhör Länsstyrelsen i Kalmar län, som först måste ge tillstånd till textilrenoveringen och även till att flytta föremålen från kyrkan. Det är enbart de textilier som kategoriseras som särskilt värdefulla kulturhistoriska föremål där Kyrkoantikvarisk ersättning kan erhållas. Själva ansökningsförfarandet tar två till tre år. Då tiden för åtgärden är inbokad ska textilierna packas och transporteras ner till Kalmar Länsmuseum, därefter påbörjas arbetet med konserveringen. Först sprättas alla delar isär. Därefter tvättas alla delar var för sig i ett jättestort kar så de ligger platt. Sedan låter man det torka liggande. Det som sker då är att textilierna krymper då de aldrig tidigare tvättats. Därefter nålas de upp till rätt form och storlek på stora inplastade anslagstavlor med vaddering. Textilierna fuktas, och beroende på vad de tål, sprayas de eller så byggs ett fukttält kring den monterade textilen så att luftfuktigheten höjs. Sedan torkas de till rätt form och storlek och sys sedan för hand igen med nål och tråd, så som de en gång var. Omfattningen för en stor textilie är 40 till 50 timmar, är det mindre textilier tar det kortare tid. Hallingeberg är ett av de större uppdragen som Länsmuseet i Kalmar län haft de senaste åren. Totalt ett trettiotal föremål. Det är viktigt att textilkonservatorerna följer beslutet och lagen. Allt packas sedan separat och fryses i väntan på transport tillbaka till kyrkan. Generellt var textilierna från Hallingebergs kyrka mycket angripna av mögel och fläckiga. Sömmarna var öppna och trasiga, textilierna var deformerade, solblekta och skrynkliga. Många lösa trådar fanns som lätt går sönder om de inte lagas. Extra roligt är att Evelina Sand, textilkonservator, som hjälpts oss har sina rötter i Ankarsrum. Farmor och farfar, Elise och Oskar Sand. Arbetet kräver tålamod, noggrannhet och förmåga att strukturera. – Detta är ett kul jobb säger Evelina Sand. Arbetet innehåller många olika delar med praktisk inriktning som att sprätta, tvätta, sedan handsys många fina lagningar, men ibland behöver kan hugga i då textilier kan vara mycket tunga, berättar Evelina. Näst på tur står Ankarsrums kyrkas textilier, de ligger redan preliminärt inlagda i länsmuseets planering i början av 2024. De behöver konserveras och rengöras. ■

Läs gärna mer på Svenskakyrkan.se om du är intresserad av kyrkans olika textilier.

TEMA: BIKT

Det som blivit trasigt och fel

går att prata om TEXT: Matilda Helg

m man bekänner sina synder och får dem förlåtna i biktens form, är allt frid och fröjd då? Den frågan tycker jag mig ha fått i olika sammanhang när bikt har kommit på tal. Går det att bete sig precis hur som helst och sedan be om syndernas förlåtelse för att därefter gå ut och göra om allt en gång till? Det är alltid lite vanskligt att tro sig förstå Guds vägar, det ligger liksom i Guds natur att vara bortom och större än allt vi kan tänka, så jag vill vandra försiktigt fram. Å ena sidan har de delar av bibeln där Gud klart och tydligt talar om sin rätt att döma gripit tag i mig, likaså de delar där Gud genom Jesus Kristus lovar att förlåta allt. Däremellan lever vi människor och faktiskt kan vi finna tröst i båda gudsbilderna.

Jag tycker att det finns en tröst i att Gud inte låter vedervärdiga handlingar gå obemärkt förbi. Nu under våren har det varit en tröst för mig att tro att det inte går Gud obemärkt förbi när någon sänder oskyldiga människor i döden och på flykt. Jag finner tröst och styrka i att Guds blick ser och vet det fruktansvärda som sker. Jag litar på att Gud på något sätt kommer att

gripa in och ställa till svars, även om jag inte förstår hur. Samtidigt finner jag en tröst i att Guds nåd är oändlig. Det finns hopp och försoning för allt och alla genom Jesus Kristus. Det är en tröst att veta, särskilt de gånger samvetet gör sig påmint. Jag tror att det behövs en plats för eftertanke och förlåtelse. En plats där det som blivit trasigt och fel går att prata om och börja läka. För att den platsen ska vara trygg behöver löftet om förlåtelse vara tydligt. Guds förlåtelse kommer till den som ber om den och förlåtelsen ger kraft och möjlighet att göra om och göra rätt. Men den kan vara dyrköpt, Guds förlåtelse, för någonstans måste jag ändå be om den. Och om jag ber om den måste jag först inse att jag behöver den. Och kanske finns svaret på frågan jag ställde i inledningen just där. Det kan vara smärtsamt och i den meningen dyrt att inse att man behöver Guds förlåtelse, men i den stund man upptäckt att man behöver den, så finns den där alldeles gratis. Och har man gjort den erfarenheten tror jag inte att man går ut och gör om allt en gång till. ■

TEMA: BIKT

En lyssnande medmänniska I en tid då omvärlden kommer oss närmare, och oron inför framtiden växer, söker allt fler upp Jourhavande präst via 112 för att samtala. Du behöver inte vara kristen eller medlem i Svenska kyrkan för att samtala, och det kostar ingenting. Genom Jourhavande präst kan du få samtalsstöd via telefon, chatt eller digitalt brev.

TEXT: Lasse Ottosson

ndreas Sneckenberg, präst och stiftssamordnare för tjänsten Jourhavande präst, möter mig i det lilla gula huset på gården vid stiftskansliet i Linköping. Miljön är välkomnande och kravlös där psalmboken, det tända ljuset och en förpackning pappersnäsdukar ligger på bordet. Andreas berättar hur han redan i ett tidigt skede av sin prästutbildning kände en önskan om att få stå tydligt i själavårdens tjänst. Som stiftsadjunkt för själavård får han göra det. I vårt samtal berör vi prästens uppgift i det själavårdande mötet där det bedjande hjärtat och det lyssnande örat är centralt säger Andreas. Behovet av samtalsstöd ökar Själavården handlar om mötet i nuet och om att skapa ett rum där den som söker samtalsstöd får möjlighet att sätta ord på sina tankar, känslor och erfarenheter. Själavården kan också ge rum för utforskandet av relationen till Gud, sig själv, sin nästa och skapelsen. Samtalen till Jourhavande präst är flest under sena kvällar, nätter och helger. När samhället i övrigt stänger ned så ökar antalet samtal till både 112 och jourens två andra kanaler, berättar Andreas. Jourhavande präst har en historia som började 1956 i Helsingborg som ett lokalt initiativ av en präst som såg ett stort behov av själavårdande samtal. En annons i tidningen om erbjudande att få ett samtalsstöd har sedan växt till en landsomfattande verksamhet som fyller en viktig funktion. Från att ha börjat som ett telefonsamtal så har det utvecklats till tre kanaler för att nå jourhavande präst.

Tystnadsplikten är viktig och all kommunikation via chatt och digitalt brev raderas i samband med att samtalet avslutas. När oron växer behövs samtalet Under pandemin såg man ett ökat behov i samhället av att få någon att samtala med och kunna uttrycka sin oro. Det man bär på överst i tillvaron är också det man vill prata om. Ofta handlar samtalen om ensamhet, oro och ohälsa. Hur hjälper man den som bär på oro, blir min fråga. Här krävs lyhördhet, säger Andreas. Det finns olika sätt att hjälpa samtalet framåt. Men man får inte glömma att vänta in, att vara tyst. Till och med tystnaden kan vara läkande. Vi kan andas tillsammans en stund innan vi pratar vidare. Vi finns där när du behöver oss Den som kontaktar jouren får vara anonym och den tjänstgörande prästen säger inte sitt namn och berättar inte heller var hon eller han befinner sig. Vi finns till för den som behöver samtala. Du kan vara trygg då samtalen som äger rum omfattas av den absoluta tystnadsplikten. Känner du behov av att samtala så är Andreas råd till dig, Ring, hör av dig. Dra dig inte för att kontakta Jourhavande präst för det är ditt mående som är fokus. Hör av dig igen, så snart du behöver samtala med någon. Du möter alltid en ny medmänniska som är där för att lyssna på dig. Andreas vill också påminna om att du även kan kontakta din församling om du vill boka tid för ett samtal med präst eller diakon. Välkommen att höra av dig.■

FAKTA: JOURHAVANDE PRÄST Jourhavande präst har öppet alla kvällar kl 21.00–06.00. Du kan ringa om du är ledsen, rädd, orolig eller känner dig ensam. Ring 112 och be att få bli kopplad till Jourhavande präst. Den som svarar är präst inom Svenska kyrkan. Chatten är öppen 20.00-24.00 och på digitalt brev lovar man svar inom ett dygn.

SOMMAR I SÖDRA TJUSTS PASTORAT

SOMMARÖPPNA KYRKOR i Södra Tjusts pastorat Svenska kyrkan är öppen för dig! Kyrkorna runt om i Södra Tjusts pastorat bjuder på fina utflyktsmål under sommaren där du kan ta del av kulturhistoria, arkitektur och vackra natursköna omgivningar. Innan ditt besök tipsar vi om att ta en titt på församlingens hemsida eller i appen Kyrkguiden för uppdaterad information. Där ser du eventuella förändringar kring öppettider och evenemang eller om kyrkan skulle vara bokad för bröllop eller begravning. Vi hoppas att du hittar ett utflyktsmål som passar just dig. Välkommen!

Ankarsrums kyrka

Gladhammars kyrka

1/6-31/8 Mån-fre: 8-15 (ej midsommarafton) Lör-sön: 10-18

1/6-1/7 Mån-fre: 8-15 (ej midsommarafton) Vägkyrka: 2/7-6/8 Alla dagar: 11-16 7/8-31/8 Mån-fre: 8-15

Byggnaden uppfördes 1890–1896 som samlingslokal för godtemplare och metodister. Kyrkan är byggd i slaggsten från Ankarsrums bruk. Har tidigare varit metodistkapell. I Svenska kyrkans ägo sedan 1918. Altartavlan från 1938, skänkt av AB Ankarsrums Bruk, motiv: ”De botfärdiga syndarna”, en kopia efter Rubens. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Facebook: Hallingeberg-Blackstads församling

Gladhammars kyrka har haft sina portar öppna för församlingsbor, hemvändare och förbipasserande i snart 135 år. Invigd 1886. Den åttkantiga centralkyrkan kom att bli en av de bäst bevarade centralkyrkorna i Sverige. I altaret, en stor kopia av Thorvaldsens Kristus. Under vägkyrkotiden: kaffeservering och guidning. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Tel: 070-371 75 88

Blackstads kyrka 1/6-31/8 Mån-fre: 8-15, Lör-sön: 10-18 (ej midsommarafton) Den nuvarande kyrkan uppfördes 1788–1790 efter ritningar från år 1785 av stiftsbyggmästare Casper Seurling. År 1793 invigdes kyrkan av biskop Jacob Lindblom under namnet Gustaf Adolfs kyrka. Invid kyrkan finns Haghultsstugan, vilken ägs av Blackstad hembygdsförening. Kyrkan har genomgått renovering och återöppnades första söndagen i advent 2019 i närvaro av biskop Martin Modéus. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Facebook: Hallingeberg-Blackstads församling

Hallingebergs kyrka Stängd för renovering Hallingebergs kyrka uppfördes 1760, efter att Anna Cederflycht donerat pengar för uppförande av kyrkobyggnaden. Gåvan räckte även till den fasta inredningen. Hon var ägare till Ankarsrums Bruk, som på den tiden låg i Hallingebergs socken. Därav de smidda järnkorsen som finns på Hallingebergs kyrkogård. Under 2022 har en utgrävning gjorts invändigt i kyrkan. Man sökte resterna efter den gamla träkyrkan, men tyvärr fanns inte mycket kvar. Det man hittade var tre offermynt från tolvhundratalet. Vintern 2022-2023 kommer kyrkan åter att öppnas.

”Vi är stolta över våra vackra kyrkor i Södra Tjusts pastorat och vi hoppas att många tar tillfället i akt att upptäcka dem i sommar. Vi vill att våra kyrkorum skall vara öppna platser, där det finns plats för bön och möjlighet att upptäcka det kulturarv som vi tillsammans förvaltar. Välkomna!” Kyrkoherde Matilda Helg

Hjorteds kyrka

Törnsfalls kyrka

1/6-31/8 Mån-fre: 8-15 (ej midsommarafton) 1/7-31/7 Även lör-sön: 8-16

1/6-26/6 Mån-fre: 8-15 (ej midsommarafton) 27/6-28/8 Alla dagar: 9-17

Sofia Magdalena kyrka i Hjorted från 1780 ligger vackert belägen vid sjön Hjorten och är en av få kyrkor som har kvar målningar från äldre tid. Utanför kyrkporten kan du titta på flera kors med kulturhistoriskt värde. Minneslunden nere vid strandkanten är väl värd ett besök. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Facebook: Hjorteds församling

Kyrkan med kyrkogård ligger på en liten höjd vid Kyrksjön. Runt kyrkan ligger flera byggnader som tidigare utgjorde delar av den gamla kyrkbyn. Den ursprungliga kyrkan uppfördes på 1100-talet. Av denna återstår nuvarande kyrktorn. Långhuset uppfördes troligen på 1200-talet. Kyrkogården är lika gammal som kyrkan. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust

S:ta Gertruds kyrka, Västervik

Misterhults kyrka

1/6-15/8 Alla dagar: 9-17 16/8-31/8 Alla dagar: 9-16

1/6-31/8 Mån-fre: 8-15 (ej midsommarafton)

Kyrkan äldsta delar är från 1433 och sedan dess tillbyggd flera gånger. Kyrkan har många intressanta och originella detaljer såsom bänkinredningen, predikstolen, altarskulpturen och den unika Wisteniusorgeln från 1743 som anses vara en av Sveriges mest värdefulla orglar. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Facebook: Svenska kyrkan i Västervik Instagram: Svenska kyrkan i Västervik

Välkommen till vår stora, ljusa och vackra Misterhults kyrka. Av de många sevärda gamla inventarierna är skåpmadonnan, Maria misericordia, den ovanligaste. Ställ dig gärna framme i koret och sjung för att även få uppleva den fantastiska akustiken. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Facebook: Misterhults församling

S:t Petri kyrka, Västervik

Västrums kyrka

1/6-15/8 Alla dagar: 9-16.30 16/8-31/8 Alla dagar: 9-15.30

1/6-31/8 Mån-fre: 8-15 (ej midsommarafton)

S:t Petri kyrka invigdes 1905 och är ritad av arkitekten AE Melander. Kyrkan är uppförd i nygotisk stil, något som man kan se på kyrkans trekopplade fönster, rosettfönster och mittskeppets tunnvalv i trä. Altartavlan är målad av Gottfrid Kallstenius och kyrkan ståtar med inte mindre än tre orglar. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Facebook: Svenska kyrkan i Västervik Instagram: Svenska kyrkan i Västervik

Skärgårdskyrkan i Västrum är en enskeppig salkyrka med vit och slätputsad sten- och murfasad, uppförd år 1798. Inredning i varma blå toner. Votivskepp. I anslutning ligger kyrkogården och Cederflychtska gravkapellet, med välbevarade tak- och väggmålningar. Webb: svenskakyrkan.se/sodratjust Tel: 070-371 75 88

SOMMAR I SÖDRA TJUST PASTORAT

Sommaren i Västerviks församling 2022 Kyrkmöss i S:ta Gertruds kyrka Mamma Bus och Pappa Mus behöver barnens hjälp att hitta sina ungar i kyrkans vrår. Med hjälp av ledtrådar hittar vi musungarna i vackra S:ta Gertruds kyrka. Kom och var med på en spännande vandring! Ålder: ca 3-8 år. Tider: Mån 4/7 & 11/7: kl. 10.00 & 13.30 Ons 6/7 & 13/7 kl 10.00 & 13.30 Kontakt: Åsa Nilsson & Henrik Frisell, 0490-842 12

Midsommarfirande på Gläntan kl. 15 Ta med fikakorg och blommor och blad så hjälps vi åt att klä midsommarstången innan vi bjuds upp till dans! Glassförsäljning på Gläntan I sommar har vi ingen våffelservering på Gläntan eller i Prostgårdens trädgård, men däremot säljer vi glass på Gläntan torsdagar & fredagar kl. 11-15 vecka 27-31.

Sommarträffar på Johannesgården Varje onsdag i juli månad samlas vi i Johannesgårdens fina trädgård kl. 13.30 och får njuta av musik och kaffe tillsammans. Kontakt: Malin Sjödén, tel 0490- 842 01 Guidning S:ta Gertruds kyrka Under vecka 29-32, måndag till fredag, så finns våra guider på plats kl. 13-16 för att visa dig runt i vår vackra kyrka med anor från 1400-talet. Lunchmusik i S:ta Gertruds kyrka med fika i Prostgårdens trädgård Tisdagar kl. 12 har vi lunchmusik i S:ta Gertruds kyrka. Efter det är man varmt välkommen tvärs över gatan för en fika i Prostgårdens trädgård. 28/6 Sara Andersson, sång, Liv Klasén, flöjt & Christer Davidsson, gitarr 5/7 Bartosz Sozanski spelar på Wisteniusorgeln - en av Sveriges bäst bevarade barockorglar 12/7 Åke Mattisson, piano, Henrik Alf, cello 19/7 Duo Fallquist. Klassiskt, folkvisor med mera. 26/7 Louise Ahlström och Carolina Fröberg. Musik som andas sommar. Piano, flökt, cello och sång Fairtradevagn på stan Under juli månad finns våra ungdomar på stan tisdagar kl. 11-15 och säljer Fairtradeprodukter.

Kyrkdeckare i S:t Petri kyrka Kom och var detektiv och lös utmaningar med hjälp av ledtrådar, dolda ord och detektiv-utrustning som förstoringsglas och annat! Ålder: ca 8-13 år Tider: Tors 7/7 & 14/7 kl. 10.00 & 13.30 Kontakt: Åsa Nilsson & Henrik Frisell, tel 0490-842 12

SOMMAR I SÖDRA TJUST PASTORAT

Musik i sommarkväll i Törnsfalls kyrka

Sommarmusik i S:ta Gertruds kyrka

24/6 Midsommarafton kl 18

Torsdagar kl. 19.00

”Sommartoner ” med Pia Sjöholm, Katarina Nilsson och Lars Nilsson, sång, flöjt, gitarr och piano.

3/7 kl. 18 Klemeyerkvartetten; Ludolf Klemeyer, Alexandru Costici, Richard Fallquist, Gunnar Andersson, stråkkvartett.

17/7 kl. 18 Med familjerna Erlansson, Bergion, Carlsson, Liljeqvist och Jonsson från Ullevi.

Musik i sommarkväll i Gladhammars kyrka 19/8 kl. 19 ”Sagolikt” romansafton inspirerad av Elsa Beskows sagor och målningar. Josefine Andersson, mezzosopran och Daniel Beskow, flygel. Söndagar i juli Dessutom kommer det bli något vi kallar ”Musik i Gladhammar ” varje söndag kl. 13 under juli månad. En musikstund m. varierat innehåll bl. a. flygel, orgel, cello och flöjt.

30/6 Göran Danielsson, viola da gamba Göran Danielsson är utbildad musiker på viola da gamba vid Det Fynske Musikkonservatorium i Odense, och Akademie für alte Musik, Bremen. Han har gästspelat som solist med Drottningholms barockensemble och har även CD- och Radioproduktioner bakom sig. Vid kvällens konsert spelar Göran musik från 1500-talets mitt till sent 1700-tal och berättar om instrumentet viola da gamba. Vi kommer också att få lyssna på Görans arrangemang av nutida artisters populära sånger. 7/7 Filip Jers, munspel & Emil Ernebro, gitarr Två av vårt lands främsta musiker på sina instrument gästar oss denna kväll. Munspelaren Filip, vinnare av Alice Babs Jazzstipendium 2012, Björn J:son Lindh-stipendiet 2015, Jazzkatten och årets album i folkmusik 2016. Emil, flerfaldigt prisad gitarrist i Sverige och USA har bl. a spelat med Janne Schaffer och Jojje Wadenius. En kväll att se fram emot! 14/7 Vanja Modigh A capella trion Vanja Modigh (Katarina Söderlund, Vilja-Louise Skough Åborn, Anna Larsson) har sin grund i den svenska folkmusiken och med kreativitet, experimentlusta och sångglädje tar trion med lyssnaren på en musikalisk resa från Sverige och ut i världen. Vackra nordiska folksånger, georgisk polyfoni, kärnfull amerikansk old time samt egenkomponerad musik. 21/7 Kallis Bengtsson, dragspel Kallis Bengtsson är en av vårt lands främsta dragspelare. Välkommen till en konsert där han blandar den klassiska musiken med några inslag av våra svenska dragspelskungar.

Sommarmusik i Misterhults kyrka 14/8 kl. 19 ”Romantiska toner och blå harmonier". Välkommen till en kväll med orgelmusik av romantiska kompositörer såsom Otto Olsson, Hugo Alfvén, Sara WennerbergReuter, blandat med toner från trumpet och jazziga harmonier av Duke Ellington.

28/7 Matilda Lundström, sång & Daniel Jarl, piano Daniel Jarl och Matilda Lundström har spelat flitigt tillsammans sedan studietiden på Örebro musikhögskola, där de båda tog sin examen 2016. Daniel tog 2018 sin masterexamen i piano vid Norges musikkhøgskole i Oslo och varvar sitt jobb som kyrkomusiker med frilansande uppdrag, och Matilda är sedan sin examen verksam som musiklärare och frilansande sångerska. Kvällens program består av musik framförd av ett par av våra mest folkkära jazzsångerskor, nämligen Monica Zetterlund och Alice Babs.

MILJÖDIPLOMERING

VÅRT PASTORAT

miljödiplomeras! Nu har Södra Tjusts pastorat genomfört fas 1 i Svenska kyrkans miljödiplomering. Det visar att vi är på rätt väg och har redskap att jobba vidare framåt. Vi ska fortsätta att bidra till en utveckling som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar för alla. TEXT, FOTO & ILLUSTRATION: Malin Sjödén

MILJÖDIPLOMERING

iplomeringen leds av en miljögrupp där både förtroendevalda och personal ingår. Men det viktiga konkreta arbetet med att genomföra målen är något som alla i personalen arbetar med. En miljödiplomering innebär att man sätter upp förbättringsmål inom organisationens alla områden. Mål som bidrar till en utveckling som är hållbar för alla. Miljömedvetna satsningar gällande byggnader, hur vi reser och transporterar varor och hur vi sköter våra utemiljöer. Det innefattar också hur vi i den pedagogiska verksamheten och gudstjänstlivet ökar engagemanget och tar ansvar för att sprida kunskap om hållbarhetsfrågor. Hur gör vi då när vi ska omsätta alla tjusiga ord i praktiken? Det kan se lite olika ut i våra församlingar. Under våren träffades föräldrar, barn och pedagoger på Andreasgården i Västervik för att gräva och anlägga blomsterängar för ökad biologisk mångfald. Det ska också spelas trädgårdsteater för förskolor på Johannesgården i sommar. Till kyrkogårdsförvaltningen kommer Mattias Lindholm, från Göteborgs Naturhistoriska museum, för att fortbilda personalen i hur man kan inventera naturvärden på kyrkogården. Detta är en kartläggning som är utarbetad tillsammans med Svenska kyrkan där man utvecklat ett system för att upptäcka och kategorisera värdefulla miljöer som är nödvändiga för att bin och insekter ska kunna trivas och fortleva. Våra kyrkogårdar är en av få platser där äldre parkmiljöer bevarats, och där stora gamla träd och stenmurar fortfarande finns kvar. Och dessa har visat sig vara mycket betydelsefulla för den biologiska mångfalden. Kyrkogården är de facto en miljö vi behöver värna om.

”En miljödiplomering innebär inte att pastoratet nu jobbat färdigt med miljöfrågor, utan tvärtom – den visar att nu är vi på rätt väg mot fler diplomeringsmål.”

Pastoratet har fått projektpengar beviljade för att sprida kunskap och ökad medvetenhet om matens klimatpåverkan. Du och jag kan göra skillnad genom att göra enkla förändringar i vad vi köper och äter, genom att vi inte handlar större mängder livsmedel än vi äter upp och därmed inte behöver slänga några matrester. I dagsläget slängs en tredjedel av all mat som produceras. Det handlar om att använda sin kunskap och sitt förnuft helt enkelt. En generell regel som oftast går att tillämpa är att det som är bra för oss människor, också är bra för miljön. En del i detta kunskapande kommer att vara en ambulerande utställning som förmedlar fakta om mat och klimat, samt inramas av odlingslådor med ätbara växter. Runt denna utställning kommer det under året pågå en mångfald av aktiviteter i våra församlingar. Allt från odling med barn och gemenskapskvällar med klimatsmarta måltider, till gudstjänster med rättviseaspekten på matens påverkan i fokus. Vem bestämmer vem som har rätt och möjlighet att äta sig mätt? Och hur kan vi dela med oss av vårt överflöd? I det praktiska vardagsarbetet är ett konkret miljömål att vi, så långt det är möjligt, köper KRAV-märkta och rättvisemärkta livsmedel till kyrkans sammankomster. En miljödiplomering innebär inte att pastoratet nu jobbat färdigt med miljöfrågor, utan tvärtom – den visar att nu är vi på rätt väg mot fler diplomeringsmål. ■

SMALSPÅRET

”Kyrkan är precis som Smalspåret - det ska vara öppet för alla att komma när man vill, men för att de som vill komma då och då och fira gudstjänst ska kunna göra det så behövs det de som gör det ofta för annars skulle det inte finnas.” Axel Fors

SMALSPÅRET

PÅ SMALSPÅRET Fram och tillbaka mellan Västervik och Hultsfred går en liten smalspårväg. Den underhålls av järnvägsentusiaster från hela södra Sverige. En av dem är Axel Fors som också är kyrkoherde i Ljungby i Växjö stift. Andrum följde med på en av de sista turerna i höstas för att höra om Axel ser några likheter mellan rälsbussen och kyrkan. TEXT & FOTO: Max Wahlund

ikheten med kyrkan är att jag bor inte så nära här, säger Axel, som tjänstgör som konduktör ombord på tåget. Några helger om året kommer han upp från Ljungby för att jobba ideellt tillsammans med andra entusiaster. – Jag är alltså här då och då, men det bygger på att det finns människor som bor häromkring och under hela året kan ha hand om underhåll och meka med vagnarna. Jag tycker att det är jätteroligt att gå runt på tåget på sommaren och prata med tyskar och holländare som åker - holländska kan jag inte men tyska pratar jag lite grann, och då får man prata med dem. Och sen är det många svenskar också som åker förstås. Men för att järnvägsföreningen ska hålla igång behövs det de som är med varje vecka året runt, för att vi som kommer lite då och då ska kunna göra det. – Och så är det i kyrkan också. Det ska vara öppet för alla att komma när man vill, men för att de som vill komma då och då och fira gudstjänst ska kunna göra det behövs det de som gör det ofta för annars skulle det inte finnas. Så det är ju samma egentligen. Vad säger du om den här tanken att ”vi är vandringsfolket”, vi är på väg någonstans, det är man ju på tåget också. Men spåren ligger ju där de ligger, det är både en fördel och en nackdel, men en fördel kan ju vara att man inte åker vilse så lätt med tåget. – Nej man vet ju vart man ska, att man kommer att komma dit förhoppningsvis, om inte något oförutsett inträffar. Sen vet jag inte vad det beror på men präster verkar vara överrepresenterade när det gäller tågintresse. Tåget har lämnat Hultsfred och arbetar sig mödosamt mot Västervik. Till höger ser vi Vena kyrka. Det är regnigt och halt, och rälsbussen har det svårt när spåren blir blöta – hjulen riskerar att slira. Därför ligger alla hållplatser på plan mark. Att starta i uppförsbacke skulle inte vara möjligt.

– Just från 1800-talet och början av 1900-talet finns många frälsningslåtar från väckelserörelsen med tågtema, berättar Axel. – För några år sedan när en järnvägsstation i Skåne återinvigdes var kyrkan med. Min far som var präst där då var med och firade detta. Och då hade man i det församlingsbladet publicerat en del av en predikan som en kyrkoherde i norra Bohuslän skrivit på 1800-talet när järnvägen var alldeles ny. Där drar han också parallellen att nu kommer järnvägen och det är framtiden - vi går en ljus framtid till mötes och det är precis som vi säger i kyrkan, att vi har det bästa framför oss. Och sedan passar han på att dra parallellen att tron är spåret. Så han lade redan på 1870-talet den teologiska aspekten på det hela. – Han skriver en ganska lång del om att när man ser ett tåg susa fram och ångloket frustar, vad ska man göra då? Jo man ska falla ner på sina knän och tillbe Gud allsmäktig som har gjort det så stort att till och med de här minsta små vattendropparna kan åstadkomma detta enorma under att tåget går framåt. Så tänk på det nästa gång du ser ett tåg, då ska du falla ner och tillbe Gud Fader allsmäktig, för att han har skapat människosnillet så sinnrikt. Ja men det där är ju en intressant teologisk fråga. Kan man skriva allt gott som människor utför på Guds konto? Men sedan brukar man ju ofta avstå från att skriva det dåliga människor gör på Guds konto. Gud får all äran men människorna står för det dåliga? – Det dåliga får man istället skriva på Jesus konto, att han försonar det. Det är ju för den saken han kom. Axel reser sig och går en vända i tåget för att inspektera biljetterna. Den här dagen är det ganska glest i tåget. Under högsäsong kan det vara helt fullt, men idag är det bara några få resenärer. Men i ena änden av tåget finns en abonnerad vagn med några resenärer på födelsedagsutflykt.

SMALSPÅRET

Kan man abonnera sin vagn till himlen också, om vi fortsätter med de här parallellerna - och hur skulle det gå till? Åka i en egen vagn? – Haha, nä… det finns ju de som genom historien har försökt köpa sig fördelar i religiöst avseende med avlatsbrev och så, men alla kyrkor har nog kommit på att det inte var så bra ändå, det handlar nog mer om att man finns i en gemenskap, en kyrka, snarare än att man kan abonnera en plats. – Det påminner om den gamla historien om att någon blir insläppt av Sankte Per i himlen och det är så fint och vackert, och så går de förbi nån korridor, nåt rum… och då säger Sankte Per att nu måste vi vara väldigt tysta ... för de tror att de är ensamma här. Haha. – Men jag tror inte att de i den abonnerade vagnen tror att de är de enda som åker på tåget. Däremot har de sin egen vagn, kanske sin egen servering, så det finns några saker som skiljer åt, men alla har samma mål. – På liknande sätt kan man ju prata om ekumenik då, mellan olika kyrkor, möjligtvis. Där vi både har saker som lite skiljer oss åt och samtidigt grunden som vi har gemensamt, med tron på Jesus. Hur länge har du hållit på med detta? Hur gammalt är ditt tågintresse?

– Oh, det är ända sedan barnsben. Vi hade en museijärnvägsförening i närheten när jag var liten, far tog gärna med oss till den och när man är liten är man fascinerad av ånglok och såna grejer ... I min familj var det alltid naturligt, att när vi skulle någonstans, så åkte vi tåg. Jag hade ju den här pojkdrömmen såklart att bli lokförare. Gud ville annorlunda och jag blev kallad till präst. Men därför är jag så väldigt glad över att nu kan jag ändå syssla med det här på fritiden. – Jag har varit engagerad i just den här föreningen sedan 2010 för att en god vän som var engagerad här sa till mig: ”det här är roligt och du gillar ju tåg, kom och va med!” Så fungerar det i kyrkan också. Jesus säger: ”Kom och följ mig, kom och var med! Det här är något bra.” De första lärjungarna visste inte exakt vad det var de hoppade på, men de hade förtroende för Jesus och jag har haft förtroende för min vän här och när han säger ”det här är bra” - ja men då hänger jag på. Så det är samma grej egentligen. – Och det är det som är så fint i en ideell förening, vi kommer från så väldigt många olika håll. Nån är civilingenjör, nån arbetar på fabrik nånstans, nån är pensionär, andra är tonåringar som fortfarande går i skolan. Någon är forskare ... vi kommer verkligen från hela samhället precis som det, i bästa fall, också är i en kyrka.

”Järnvägsföreningen här bygger på att vi känner varandra, vi ingår i en gemenskap som är överblickbar och därför engagerar vi oss för alla förstår att vi behövs. Och jag tror att kyrkan måste hitta tillbaka till det och inse att det är de små enheterna som är framtidsvägen.”

Andrums fråga:

Varför åker du smalspårvägen idag?

Axel Fors

Lars Olsson, Ankarsrum: – Jag åker ofta. Det är livskvalitet! Jag följer er förening på Facebook och då ser man att det är otroligt mycket arbete som läggs ner, med rälsbussar, banan och allt… – Verkligen. Vi kör daglig trafik från slutet av juni och in i augusti och på helgerna i september, men för att vi ska kunna köra den perioden krävs det jobb året runt. Den här banan är kulturminnesmärkt och vi får ju söka de bidrag som går att söka till sådan här verksamhet, och det är ett väldigt populärt turistmål, men på så sätt sysslar väl även den här föreningen med kollekt. För du har kanske sett på hemsidan att vi har en rälsbuss som vi nu måste renovera från grunden för att vi ska kunna ta den i bruk. Och föreningen har inte pengar till att göra det utan då lägger vi ut på Facebook: ”Vill du vara med och göra en insats - swisha din gåva". Och det känner vi ju igen från kyrkan, det är så vi arbetar med kollekter för att Act Svenska kyrkan ska kunna hjälpa människor, för att kyrkliga gårdar ska hållas vid liv... Tåget har passerat den i järnvägskretsar välkända stationen Jenny och är på väg den sista biten in mot Västervik. Axel avslutar: – Järnvägsföreningen här bygger på att vi känner varandra, vi ingår i en gemenskap som är överblickbar och därför engagerar vi oss för alla förstår att vi behövs. Jag tror att kyrkan måste hitta tillbaka till det och inse att det är de små enheterna som är framtidsvägen. Jag är kyrkoherde i Ljungby pastorat med åtta församlingar, men församlingarna måste få ha sitt eget självbestämmande och känna att ”vi har ansvar för vår kyrka”. Jag tror det är jätteviktigt, också för framtiden. ■

Lennart Eklund & Marie Pettersson, Målilla: – Vi har gjort det tidigare, det är för upplevelsens skull! Men idag ska vi till Västervik och gå ut och äta på restaurang.

HISTORIA

40 år som småskollärarinna i Almvik Elin Karlholm var småskollärarinna i Almvik i 40 år. Hon kom dit 1893 och gick i pension 1933. TEXT: Eva Johansson

nder sin lärargärning i Almvik måste hon ha haft några hundra av socknens barn som elever, troligen en del av sina tidiga elevers barn och kanske till och med något barnbarn. Vid höstterminens start i början av september 1893 anlände hon till Almvik. Innan hon fått anställning där hade hon fått avlägga undervisningsprov i kristendom. Det skedde vid ett möte i Södra Tjusts folkskollärareförening den 16 juni. Ett mötesreferat infördes i Westerviksposten och där kan vi läsa att hon och en kollega, som avlade prov samtidigt, båda två "särdeles utmärkte sig både till innehåll och framställningssätt, hvadan de åhördes med stort intresse". Elin arbetade i Alvikens skola som låg några hundra meter från tegelbruket och Almviks station. Huset finns kvar som privatbostad idag. Den första småskollärarinnan hette Josefina Charlotta Svensson och kom dit 1886. Både hon och Elin bodde i skolan. Det var mycket vanligt, framför allt att ogifta lärarinnor på landsbygden hade tjänstebostad. Oftast var det ett rum och kök. Fastigheten Alviken ägdes av Törnsfalls landskommun. Här bodde också socknens barnmorska.

En ny småskola och folkskola för Almviks köping byggdes på 1920-talet och Elin flyttade över dit på hösten 1926. Där arbetade hon till oktober 1933, då hon flyttade till Motala. Hon var då 61 år gammal och hade aldrig gift sig. På Törnsfalls hembygdsförening hemsida finns flera äldre fotografier på Elin Karlholm tillsammans med elever på Alvikens skola. Hon ser ut som en mild och vänsäll person och det finns bevis på att hon var uppskattad. I Både Westerviksposten och Westerviks Veckoblad berättades i december 1899 om Elin. Elevernas föräldrar ville visa sin uppskattning och hade köpt en present till henne, "en vacker kaffekanna med sockerskål och gräddkanna af nickel". Den överlämnades vid höstterminens avslutning den 4 december "hvarvid skolrådets ordförande med några ord tolkade föräldrarnes och barnens tack till den afhållna lärarinnan". Hon tillönskades också "fortsatt framgång och välsignelse i hennes sträfsamma arbete". Det var skolrådet i Törnsfall som hade ansvaret för skolundervisningen, där församlingsprästen var självskriven som ordförande. Kyrkan var huvudman för skolorna vid den här tiden men staten hade utfärdat en normalundervisningsplan som skulle följas och de

HISTORIA

3 anställda lärarna skulle vara utbildade på seminarier. Elin hade studerat på småskollärarinneseminariet i Malmö och tog sin examen i maj 1890. Att kvinnor utbildade sig var fortfarande nytt och hennes årskurs var seminariets tionde sedan starten. Efter sin examen vidareutbildade hon sig i hembygdskunskap. 1890 hade hon anställts som ordinarie småskollärarinna i Hjorted men stannade bara ett halvår. Elin föddes den 13 augusti 1871 på Klockaregården i Lofta, tionde barnet i en stor syskonskara som sedan utvidgades med ytterligare tre syskon. Hennes far hette Hans Jakob Karlholm och han var klockare och kantor i Lofta församling. Det var en musikaliskt begåvad man som redan som 18-åring tagit orgelnist- och klockarexamen och som sedan vidareutbildade sig till musikdirektör. 1843 fick han tjänsten i Lofta och flyttade dit med sin första hustru Elsa Matilda Hultgren. Sedan hon dött 1856 gifte han om sig med Maria Albertina Wigren, som blev mor till Elin. Familjen bodde i Fridhem, en avstyckad del av Klockaregården. De äldsta barnen från det första äktenskapet var vuxna när de yngsta barnen föddes. Elins mor dog 1882, innan Elin hunnit fylla tio år. Yngsta systern var då bara två år. Deras far levde sex år som änkling och nästan ända fram till sin död år 1888 utövade han sin tjänst som kantor, i 45 år. Han var en omvittnat duktig musiker, enligt nekrologen i Östergötlands Dagblad. Men han var inte bra på att sköta sin ekonomi. Bouppteckningarna visar att de hade stora skulder som vida överskred tillgångarna. Kanske hade

Elin ärvt en del av de musikaliska generna, som kunde komma väl till pass i hennes arbete som lärarinna. Efter föräldrarnas död bodde Elin och några av hennes syskon kvar på Fridhem. Äldsta systern Hulda, som var 28 år äldre än Elin, blev förmodligen en extramor för de yngre barnen. Efter de fyra decennierna i Almvik flyttade Elin till Motala sedan hon gått i pension. Där bodde hon tillsammans med sina systrar. Hulda och Anna var änkor och Estrid var liksom Elin ogift. De bodde på Drottninggatan 34 och där bodde Elin kvar till sin död i februari 1962, ett halvår innan hon skulle fylla 90 år. ■

Bildtexter: 1. Så här såg det ut vid Almviks station under Elin Karlholms första år i Almvik. Foto från år 1900. Bildkälla: Järnvägsmuseet. 2. Elin Karlholm. Bildkälla: Svenskt Porträttarkiv. 3. Elin Karlholm med sina elever på Alvikens skola 1898. Foto från Törnsfalls hembygdsförening. 4. Notisen i Westerviks Weckoblad den 9 december 1899 där det omtalas att Elin Karlholm fått en gåva som uppskattning för sin undervisning. 5. Teckning som visar Alvikens skola där Elin Karlholm arbetade i 33 år. Bild från Törnsfalls hembygdsförening.

KORSORD Tävla om rättvisemärkta varor! 1:a pris värde 700 kr, 2:a pris värde 500 kr, och 3:e pris värde 300 kr. Ditt namn:

Adress:

GAGE

UTHUS SITTER REJÄLT FAST

DRA VID FALLER NÄSAN EFTER

FOTSTÖT

SKA FINNA HAKEN HAR KLOSTERSYSTRAR VALT GOJA VÄTE MÄSTERSKAP FÖRFLYTTA SIG MOT NÅGOT

UTSÖKT DONERA GER MER LJUD

FÄRSK BRONSPLATSER

MED PLETI

FRAKTAR 08:OR

OFTA EFTER TILL DAGS..?

GÅ NED ABB FÖRR KYLDE NED

LITET MÅTT

TVÅÅRIG ÖRT PÅ SKOJ

LÖPARE

IRAKSTAD VRÅLET FRÅN BOTTEN AV SJÄL

REKLAMARE FLICKNAMN SKOLSÄSONG

PERFEKTA OS I OSLO

UNDERHÅLLIT

SÄNDER RADIO MATRÄTT

SVÄNGDE

BOKBLAD TVIVELAKTIG

STÖRRE VATTEN

ROLIG OAVSIKTLIGT GRÖNSAK

TONSÄTTARE GRIEG

PÅ BIL I MILANO

SKICKA DIN LÖSNING TILL:

VINNARE FÖRRA NUMRET:

Post: Svenska kyrkan, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik E-post: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Senast: Vi behöver din lösning senast 26/6 2022

1:a pris Cecilia Johansson, Totebo 2:a pris Anders Bodén, Stockholm 3:e pris Gunvi Birgersson, Västervik

Vinnarna presenteras på www.svenskakyrkan.se/sodratjust och i nästa nummer.

OX XUDDE 1508