Textilrenovering i Hallingeberg kyrka

Textilier renoverade i Hallingebergs kyrka

Altarbrun, antependium, mässhake, predikstolskläde, stola – ord som för många av oss är okända, men en kollekthåv har nog de flesta av oss träffat på, även om de numera har ersatts med swish! Hallingebergs kyrka är nu stängd för renovering men har en stor skatt av textilier, som textilkonservatorerna Evelina Sand, Berit Eklöf och Valentine Jacob, från Kalmar Länsmuseum har konserverat under 2020-2021.

TEXT: Annika Deltin FOTO: Fredérick Lindström

Processen är lång från start till färdigt resultat. I juni 2020 gick textilkonservatorerna igenom alla textilier i kyrkan och tog då fram ett kostnadsförslag på föreslagna åtgärder. Sedan har pastoratet sökt KAE, Kyrkoantikvarisk ersättning, som är ett bidrag från staten som fördelas, genom stiftet, till pastoraten för restaurering av kyrkobyggnader och textilier. Pastoratet erhåller 75 procent av kostnaden och betalar resterande del själva. Södra Tjusts pastorat tillhör Länsstyrelsen i Kalmar län, som först måste ge tillstånd till textilrenoveringen och även till att flytta föremålen från kyrkan. Det är enbart de textilier som kategoriseras som särskilt värdefulla kulturhistoriska föremål där Kyrkoantikvarisk ersättning kan erhållas. Själva ansökningsförfarandet tar två till tre år.

Då tiden för åtgärden är inbokad ska textilierna packas och transporteras ner till Kalmar Länsmuseum, därefter påbörjas arbetet med konserveringen.

Först sprättas alla delar isär. Därefter tvättas alla delar var för sig i ett jättestort kar så de ligger platt. Sedan låter man det torka liggande. Det som sker då är att textilierna krymper då de aldrig tidigare tvättats. Därefter nålas de upp till rätt form och storlek på stora inplastade anslagstavlor med vaddering.

Textilierna fuktas, och beroende på vad de tål, sprayas de eller så byggs ett fukttält kring den monterade textilen så att luftfuktigheten höjs. Sedan torkas de till rätt form och storlek och sys sedan för hand igen med nål och tråd, så som de en gång var.

Omfattningen för en stor textilie är 40 till 50 timmar, är det mindre textilier tar det kortare tid. Hallingeberg är ett av de större uppdragen som Länsmuseet i Kalmar län haft de senaste åren. Totalt ett trettiotal föremål. Det är viktigt att textilkonservatorerna följer beslutet och lagen. Allt packas sedan separat och fryses i väntan på transport tillbaka till kyrkan.

Generellt var textilierna från Hallingebergs kyrka mycket angripna av mögel och fläckiga. Sömmarna var öppna och trasiga, textilierna var deformerade, solblekta och skrynkliga. Många lösa trådar fanns som lätt går sönder om de inte lagas.

Extra roligt är att Evelina Sand, textilkonservator, som hjälpts oss har sina rötter i Ankarsrum. Farmor och farfar, Elise och Oskar Sand.

Arbetet kräver tålamod, noggrannhet och förmåga att strukturera. – Detta är ett kul jobb säger Evelina Sand. Arbetet innehåller många olika delar med praktisk inriktning som att sprätta, tvätta, sedan handsys många fina lagningar, men ibland behöver kan hugga i då textilier kan vara mycket tunga, berättar Evelina.

Näst på tur står Ankarsrums kyrkas textilier, de ligger redan preliminärt inlagda i länsmuseets planering i början av 2024. De behöver konserveras och rengöras. ■

Läs gärna mer på Svenskakyrkan.se om du är intresserad av kyrkans olika textilier.

Det som blivit trasigt och fel går att prata om

TEXT: Matilda Helg

Om man bekänner sina synder och får dem förlåtna i biktens form, är allt frid och fröjd då? Den frågan tycker jag mig ha fått i olika sammanhang när bikt har kommit på tal. Går det att bete sig precis hur som helst och sedan be om syndernas förlåtelse för att därefter gå ut och göra om allt en gång till?

Det är alltid lite vanskligt att tro sig förstå Guds vägar, det ligger liksom i Guds natur att vara bortom och större än allt vi kan tänka, så jag vill vandra försiktigt fram. Å ena sidan har de delar av bibeln där Gud klart och tydligt talar om sin rätt att döma gripit tag i mig, likaså de delar där Gud genom Jesus Kristus lovar att förlåta allt. Däremellan lever vi människor och faktiskt kan vi finna tröst i båda gudsbilderna.

Jag tycker att det finns en tröst i att Gud inte låter vedervärdiga handlingar gå obemärkt förbi. Nu under våren har det varit en tröst för mig att tro att det inte går Gud obemärkt förbi när någon sänder oskyldiga människor i döden och på flykt. Jag finner tröst och styrka i att Guds blick ser och vet det fruktansvärda som sker. Jag litar på att Gud på något sätt kommer att gripa in och ställa till svars, även om jag inte förstår hur.

Samtidigt finner jag en tröst i att Guds nåd är oändlig. Det finns hopp och försoning för allt och alla genom Jesus Kristus. Det är en tröst att veta, särskilt de gånger samvetet gör sig påmint.

Jag tror att det behövs en plats för eftertanke och förlåtelse. En plats där det som blivit trasigt och fel går att prata om och börja läka. För att den platsen ska vara trygg behöver löftet om förlåtelse vara tydligt. Guds förlåtelse kommer till den som ber om den och förlåtelsen ger kraft och möjlighet att göra om och göra rätt. Men den kan vara dyrköpt, Guds förlåtelse, för någonstans måste jag ändå be om den. Och om jag ber om den måste jag först inse att jag behöver den.

Och kanske finns svaret på frågan jag ställde i inledningen just där. Det kan vara smärtsamt och i den meningen dyrt att inse att man behöver Guds förlåtelse, men i den stund man upptäckt att man behöver den, så finns den där alldeles gratis. Och har man gjort den erfarenheten tror jag inte att man går ut och gör om allt en gång till. ■