Frimuraren nummer 3 2006

Tidskrift fรถr Svenska Frimurare Orden

Nr 3/06

Frimurarsommar

Fri(tids)murare

M

ånga med mig har säkert glada minnen från ungdomens somrar. Själv minns jag egentligen bara soliga och varma dagar från de sommarlov jag fick uppleva. Mitt förnuft säger mig att det kan naturligtvis inte bara ha varit soliga dagar jag fick uppleva men vårt minne är ju ofta sådant att de mest positiva händelserna gärna dröjer sig kvar och är lätta att plocka fram även på äldre dagar. Vi bevarar gärna ljuset inom oss. Frågan är dock om inte den sommar vi fått uppleva i år har, trots ljusa minnen, varit den i särklass bästa åtminstone för de av oss som uppskattar sol och värme.

Den fina väderleken har lockat till ovanligt många vistelser ute i naturen eller i trädgårdar och har säkert också stimulerat till de många aktiviteter med frimuraranknytning som ägt rum under de sommarmånader då traditionellt logearbetet brukar ligga nere. Det är ju dock faktiskt så att under senare år så har det blivit fler och fler möjligheter för bröder, ofta med familjen, att träffas och umgås utanför logesammanhanget och i detta nummer av Frimuraren finns reportage från ett antal sådana aktiviteter. Själv har jag just kommit hem efter att ha deltagit i Östgöta Provinsialloges årliga golftävling här i Linköping där den äldste deltagaren var Nils-Fredric Haegerström, 90 år och tidigare ordförande i Brödraföreningen

ISBN 1651-3576 Nästa nr utkommer vecka 50

Concordia i Eksjö. Tävlingen gick i år på den länga norra banan på Landeryds golfklubb och det är ett sant nöje att få buga för Nils-Erics insats.

Det mest spektakulära inslaget detta nummer tycker jag emellertid är den Pilgrimsvandring som initierats och genomförts av bröder i VPL med PM Bertil Ragne i spetsen i samverkan med norska bröder. Vandringen utgick från Karlstad och följde den gamla pilgrimsleden med avslut i Trondheim och Nidarosdomen där. Det måste ha varit en mäktig upplevelse för deltagarna.

Nu närmar sig höstmånaderna med stormsteg och därmed börjar en ny termin med traditionella sammankomster i loger och brödraföreningar som säkert kommer att ge oss många fina upplevelser och

goda minnen för livet. Vår Orden är inne i en god utveckling och låt oss gemensamt bidra till att den goda trenden håller i sig. Låt det frimureriska ljuset lysa och värma i höstmörket.

Chefredaktör Kjell Mazetti Tel 070-900825 Almstagatan 12, 602 16 Norrköping frimuraren@frimurarorden.se Ansvarig utgivare Lars von Knorring.

Redaktionskommittèn: Kjell Mazetti, Ordförande, Ledamöter: Pierre Dunbar, Björn Strömberg, Lars-Olof Mattsson, Patric Meyer, sekr. 0703-47 74 18 www.frimurarorden.se

Annonser: Pierre Dunbar, 08-571 41 411, Björn Strömberg, 08-661 24 08 Prenumeration 250 kr, utland 300 kr, lösnr 70 kr pg SFMO 3440-5 Annonspriser och annonsorder fax 08-571 414 91 Tryck: Trydells, Laholm

Anders Fahlman, OSM

Utgivning 2006 Nr 3 utkom vecka 38 Nr 4 vecka 50 manusstopp red mtrl 6/11, annonser 13/11

Utgivning 2007 Nr 1 vecka 8 manusstopp red matrl 12/1, annonser 30/1 Nr 2 vecka 20 manusstopp red matrl 2/4, annonser 12/4

FRIMURAREN

I detta nummer: Välförtjänta stipendiater hyllade i Stamhuset Bröder bar budkavle längs pilgrimsled till Nidaros Olsokfesten slutade pilgrimsvandringen Johannesdagen firades i Uppsala och Oskarshamn Sommarträffen på Söderslätt Riddare i Arns hovspår Krauss & Åhlström samtida jubilarer med Mozart 3 x Mäktigt när S:t J logen S:t Augustin firade 250 års jubileum Våra kvinnor och frimureriet Korset visar väg på Söder Sjömurarträffar i öst och väst Personlighetsutveckling inom Frimurarorden Skrift stärker klädetiken Från Svenska Frimurare Ordens kansli Den talan äger

Enkät Sid 4 Sid 6 Sid 8 Sid 10 Sid 12 Sid 13 Sid 14 Sid 18 Sid 23 Sid 24 Sid 25 Sid 26 Sid 28 Sid 29 Sid 30

- men inte till alla !

I detta nummer bifogas ett frågeformulär till ungeför 10 % av mottaagarna. Redaktionskommittén vill gärna veta läsarnas inställning till den ganska försiktiga förändring som nu sker och som kan leda till ett nytt utseende och en ny karaktär kommande år.

Det är viktigt att Du som får frågorna tar dig tid att besvara dem och skicka in till oss. Det är för DIG som vi gör tidningen. Enkäten är geografiskt spridd över landet och når bröder av alla grader.

Om just Du inte fått frågeformuläret är Du ändå välkommen att i E- mail, brev eller på telefon ge både ros och ris, gärna tillsammans med reportageuppslag.

Hälsar Kjell Mazetti Chefredaktör

FRIMURAREN

Välförtjänta stipendiater hyllade i Stamhuset Övre raden från vänster: Sandra Praun, Daniel Andersson, Anders Landström, Ludvig Löfgren, Joacim Wahlström, Björn Blomqvist.

Nedre raden från vänster: Helena Lindholm, Åsa Jinder, Anna Lundin, Kjell Pettersson, Marianne Hellgren Staykov, Andrej Power, Sarah Jane Medley, Kristina Hansson.

Lördagen den 13 maj hälsade OM i Nordiska Första, Kjell Pettersson, 13 stipendiater med introduktörer och anhöriga välkomna till årets utdelning av utbildningsstipendier ur Jubelfonden och Karl-Axel Rosenqvists fond. Eftermiddagen bjöd också på mingel och en konsert i vilken flera AV stipendiaterna medverkade. Över 700.000 delades ut till en skara representerande ett mycket brett ämnesområde och ett fantastiskt djup av skicklighet på olika sätt.

Med fingrar och tår De två första stipendiaterna hade var och en på sitt sätt vunnit sin publiks hjärtan. Den första har med sina flinka fingrar på nyckelharpans nycklar

gjort en inte alltför lätt musikstil till många människors val av instrument.

Men Åsa Jinder är inte bara den yngste riksspelemannen på nyckelharpa, som utsetts, hon är också sångerska, låtskrivare, författare och poet. När Lars Berghagen presenterade henne märktes väl att också han med sitt stora kunnande var imponerad av hennes konstnärskap.

Den andra stipendiaten har sina tår som verktyg. Men kanske inte ändå.

En ballerina dansar med hela kroppen och för hennes fantastiska sätt att dansa belönades Sarah Jane Medley med Gallodier stipendiet 2006.

Sarah bördig från England, presenterade sig vid en internationell audition som Baletten vid Kungl Operan utlyst år 2001. Hon är en av de yngsta

som utexaminerats från Royal Ballet School i London. Hennes framträdande gav ett 1-års vikariat som sedan förlängts fram till nu. Hon har dansat i stort sett hela Kungliga Balettens repetoar och haft huvudroller i tre helaftonsbaletter. Husan i Nötknäpparen, Olga i Onegin och senast Isolde i Trista. Kungliga Baletten gav Sarah chansen och hon tog den sa Barbro Carles, ordförande i Gallodierstiftelsen.

Tre operasångare Marianne Hellgren Staykov, Kristina Hansson och Björn Blomqvist fick stipendier för sina sångarinsatser. Alla tre introducerade av Anders Bergström.

De båda damerna har utbildning från Piteå och är båda internationellt kända för sina rolltolkningar.

FRIMURAREN

Men kanske roligast för oss alla, en trägen besökare på loger som ofta gläder bröderna med sin skönsång.

Med stor värme och beundran introducerade Lars Berghagen den förste stipendiaten, Åsa Jinder.

Bland Marianne Hellgren Staykovs roller finns Nattens drottning ur Trollflöjten, Despina i Cosi van tutte, Susanna i Figaros bröllop och Oscar (!) i Maskeradbalen. Stipendiet skall användas till instudering av den halsbrytande rollen som Zerbinetta Adrianne på Naxos.

Kristina Hansson har även hon varit Nattens drottning i Trollflöjten, Sophie i Rosenkavaljeren och Gilda i Rigoletto. Denna säsongen sjunger hon Konstanze i Enleveringen ur Seraljen och nästa roll blir Sdenka i Arabella av Strauss som sätts upp av Göteborgsoperan.

Björn Blomqvist är det många av oss frimurare som hört och njutit av.

Hans magnifika basstämma brukar fylla logerna i Stamhuset. Karl Axel Rosenqvist, vars donation år 1988 ligger bakom ett utbildningsstipendium i Jubelfondena anda, presenterade mottagaren på ett roligt och intresseväckande sätt. Björn är utbildad vid Sibeliusakademin och Helsingforsoperans operastudio innan han för 10 år sedan anställdes vid Stockholmsoperan.

Bland hans många rollfigurer kan nämnas Sarastro i Trollflöjten, Falstaff, Sparafucile i Rigoletto, Oroveso i Bellinis Norma, Kecal i Smetanas Brudköpet och Bartolo i Figaros bröllop.

Han har också gästspelat som romanssångare och körsångare och är aktiv som sångpedagog.

FRIMURAREN

Musik och konst.

De övriga stipendierna fördelades enligt följande.

Stråkinstrument den unge Andrej Power som introducerades av Leo Berlin.

Rektorsstipendiet (Konst) fick Daniel Andersson som berömdes av Konstfacks rektor Ivar Björkman.

Stipendiet i Industridesign beskrevs av Professor Teo Enlund.

I ämnet Metallformgivning belönades Helena Lindholm som introducerades av prefekt Helena Söderberg.

Textilstipendiet gick till Anna Lundin som presenterades av Professor Fanny Aronsen.

Keramik & glas -stipendiet gick till Ludvig Löfgren som introducerades av professor Torbjörn Kvasbö.

Sandra Praun fick ett stipendium för att utveckla sitt arbete inom grafisk design & illustration. Hon presenterades på engelska av professor Ronald Jones.

Det sista stipendiet i ämnet Inredningsarkitektur & möbeldesign gick

till Joachim Wahlström som introducerades av professor Karin Nyrén.

Mingel i Kungasal Efter utdelningen samlades alla deltagare till en liten förfriskning i kungasalen, vars rymd snart fylldes av glada röster. Pausen behövdes också för de artister som skulle framträda i den avslutande konserten i Riddarsalen.

Denna blev verkligen en höjdpunkt. De tre operasångarnas röster var naturligtvis efterlängtade och Marianne Hellgren Staykov tillsammans med Björn Blomqvist i duetten mellan Osmin och Blondchen ur 2:a akten av Enleveringen ur seraljen an Mozart var härlig att uppleva.

Andrej Powers magnifika violinspel tillsammans med ackompanjatören Riaro Vetta Yrka i Scherzo fantastique av Antonio Bazzini var just precis fantastiskt.

Men det var ändå Åsa Jinders stämma i Älskade barn med text av Barbro Hörberg och musik av Lars Berghagen, följsamt framförd på gitarr av Jonas Otter som fanns kvar i minnet en lång tid från denna härliga stipendieutdelnings högtid.

Text och bild: KJELL MAZETTI

En sprudlande glad Sarah Jane Medley fick kuvert och kram av OM Kjell Pettersson med en lika glad introduktörs, Barbro Carles överinseende.

FRIMURAREN

Bröder bar budkavle längs pilgrimsled till Nidaros

Bertil Nilsson, OM i S:t Andreaslogen Pilgrim tar de första stegen ut från Karlstad Domkyrka med budkavlen. I domkyrkoporten landshövding Eva Eriksson och biskop Esbjörn Hagberg,

Foto JAN ELOW

D

agen därpå började vandringen som sedan pågick i 9 dagar utmed den gamla pilgrimsled som följer Klarälven. Man avverkade ungefär 3 mil per dag och stannade precis som forna pilgrimmer vid kyrkorna längs leden. Man stannade också vid hembygdsgårdar och inte sällan bjöds på mat sponsrat av lokala handlare eller organisationer.

Varje dagsetapp avslutades med en andakt och ett högtidligt överlämnande av budkaveln till bröder från en ny loge eller brödraförening från Femte fördelningen. På så sätt lyckades PM Bertil Ragne att engagera nästan alla FRIMURAREN

En vandring längs den 1000 år gamla pilgrimsleden mellan Hammarö och Nidaros (Trondheim) var en av de många förslagen till firandet av 100 års dagen av unionsupplösningen. Men detta blev ett jätteprojekt som inte hanns med under 2005. Istället satsade man på denna sommar och den 26 juni startade man vid Hammarö kyrka och vandrade i solsken till Karlstad Domkyrka för att med en pilgrimsmässa med Biskop Esbjörn Hagberg, Domprost Staffan Kvassman och landshövding Eva Eriksson inviga projektet. Närvarande i spetsen av ett stort antal frimurare var PM Bertil Ragne som senare skulle lämna över budkaveln till norska frimurarbröder.

Den allra sista delen av vandringen skulle genomföras gemensamt av svenskar och norrmän i Trondheim. Högtidligheterna där för oss frimurare ägde rum 28 – 30 juli., vilka dagar också är höjdpunkterna under den s k Olsokveckan. C.a 40 svenska frimurare, de flesta med fruar, hade i god tid rest till Trondheim med bil eller buss. Vi som åkte buss från Karlstad blev inbjudna att göra en rast i Hamar med besök i frimurarehuset. Där möttes vi av bröderna Kristian Borud och Lars C Bogsti, som först bjöd på en storslagen lunch och därefter visning av logelokalerna.

Så var vi då i hamn. Vår pilgrimsvandring var avslutad. Målet var nått. Ett drygt års arbete fick ett mycket minnesrikt slut.

Vandringens svårigheter var glömda liksom varma ansikten och svettiga ryggar och ömmande ben och fötter..

Detta unika projekt har skapat en enorm gemenskap hos deltagarna och har fört fram frimureriet och dess grundläggande tankar till en bred allmänhet.

i detta annorlunda och lyckade projekt.

Efter en dagsetapp kom man fram till Ekshärads kyrka och fick vara med om Ekshäradsmässan skriven av Lars Löfgren, bördig från trakten. En annan minnesrik upplevelse var att bli bjuden på hästskjuts under en av etapperna för att spara på ben och skosulor.

Man besökte också Utmarksmuseet i Ransby och tittade på Pilgrimstapeten som i vackra broderier beskriver pilgrimsbandringen längs Klarälvsdalen.

Slutmålet för bröderna i Femte fördelningen var gränsövergången till Lutnes där norska bröder väntade på

att få ta över budkaveln och föra den vidare till Nidarosdomen.

De nådde målet i Trondheim den 28 juli. Många svenska frimurare, främst från Femte fördelningen och flera av dem med familjer, hade tagit sig dit för att ta emot vandrarna och delta i avslutningsceremonierna. De blev en del i den stora norska Olsokfestligheten, ett årligt arrangemang till minne av Olof den helige som ligger begravd i Nidarosdomen Den av bröderna som gick flest dagsetapper var Jan Wissler som av PM Bertil Ragne utsetts som ordförande i arbetsgruppen för projektet. Han gick

7 av de 9 delsträckorna. Men också PM själv fick budkaveln runt halsen och gick den tunga sträckan i uppförsbackar mot gränsen i Långflon för att sedan fortsätta någon kilometer till Lutnes kraftstation där ett 50-tal frimurare väntade på att få vara med om överlämningen till norska bröder.

Med en mässa ledd av Priorn Boris Gudmundsson blev överlämnandet en högtid som också innehöll en liten överraskning när Oddvar Fjeld OM i S:t J xxxxxxx räckte fram ett budskap från Morokulien som skulle lämnas tillsammans med budkaveln till OSM i Norge och läsas upp i Nidaros domen.

Mottagare oxch förste vandrare i Norge var OM i St Torleiv som tillsammans med bröder från Norge fortsatte vandringen mot slutmålet i Trondheim.

Totalt har c:a 200 bröder från Femte fördelningen engagerat sig i projektet som dagligen kunnat följas på Internet i en blogg. Där finns kvar dagbok med bilder för den som vill fördjupa sig mera i denna spännande och annorlunda frimuraraktivitet.

Det var en glatt leende Jan Wissler som tillsammans med PM Bertil Ragne med budkaveln om halsen närmade sig överlämnandet i Lutnes. Odd Ivar Fjeld höll jämna steg.

Klicka in på www.pilgrimmen2006. blogspot.com för en intressant upplevelse.

Olsokfesten slutade Pilgrimsvandringen Olsokveckan till s:t Olavs minne, firades i år under 10 dagar, och kan jämföras med den 17 maj vad beträffar engagemang och intresse från norrmännens sida, åtminstone i Trondheim. Hela stan var på fötter och det anordnades 280 olika arrangemang, 28 per dag i snitt, allt från klassisk musik, med stora synfoniorkestrar till små kammarmusikgrupper, jazz, dans, pop, föreläsningar, näringslivsprogram, barnverksamheter m.m., m.m..

Lördag f.m. hade vi möjlighet att ta del av arrangemangen fram till kl 1400, då det var visning av frimurarelokalerna för oss frimurare.

Damerna gjorde egna utflykter under tiden.

D

en allra sista delen av vandringen skulle genomföras gemensamt av svenskar och norrmän i Trondheim. Högtidligheterna där för oss frimurare ägde rum 28 – 30 juli., vilka dagar också är höjdpunkterna under den s k Olsokveckan. C.a 40 svenska frimurare, de flesta med fruar, hade i god tid rest till Trondheim med bil eller buss. Vi som åkte buss från Karlstad blev inbjudna att göra en rast i Hamar med besök i frimurarehuset. Där möttes vi av bröderna Kristian Borud och Lars C Bogsti, som först bjöd på en storslagen lunch och därefter visning av logelokalerna.

Den 28 juli var vi så framme i Trondheim. Med buss från frimura-

Text och bild: JAN ELOW KJELL MAZETTI

rehuset åkte vi upp till Sverresborgs gamla kyrka. Där hölls en kort andaktsstund varpå vi vandrade de 4 km ner till Nidarosdomen. Det var fantastiskt att se c:a 160 män, kvinnor och barn komma vandrande nedför sluttningarna i en lång slingrande och utdragen grupp, anförda av tolv till ”gråbröder” uppklädda vandrare.

Bland dessa märktes bl.a.den norska SM och PM i VPL, vilka ”tog befälet” och ledde vandringen, som gick förbi gamla vackra museiala gårdar och som erbjöd de mest underbara vyer av det vackra Trondheim och det glimrande havet i väster.

Vid S:t Olavs källa, strax nedanför domkyrkan, gjorde vi en kort rast.

Källan sägs ha sprungit fram på den plats, där bärarna satte ner den mördade kung Olav innan de bar kroppen vidare upp till gravplatsen. Naturligtvis var vi många som drack av det helbrägdagörande vattnet varefter vi gick de sista hundratalet branta stegen upp till domkyrkan.

FRIMURAREN

S:t Olovs källa vid Nidälven

Så hade vi moderna pilgrimer liksom alla tidigare pilgrimsvandrare nått målet för vår vandring. Där låg hon den underbara och fantastiska domkyrkan, Nidarosdomen, en katedral i gotisk fulländning. Man står tyst och förstummad, beundrande och häpen, nästan bävande inför allt det storslagna. Hur upplevde då inte medeltida vandrare som kom från fattiga förhållanden i små miljöer mötet med denna ock liknande storslagna katedraler? Var det månne en förebild av en väntande himmel med allt som kunde finnas där?

Där på plattan framför domens västliga fasad överlämnades så de medburna fyra budkavlarna. Förutom de två från Karlstad så hade en utgått från biskopen i Hamar och en gemensam från de svenska och norska stormästarna. Den sistnämnda budkavlens budskap lästes upp av NSM Ivar Skar varpå PM Bertil Ragne läste sitt budskp.

Karlstadsbiskopens hälsning lästes av domprost Staffan Kvassman, Karlstad, varefter Hamarbiskopens framfördes av domprost Ole Elias Holck från Hamar. Dokumenten överlämnades efter

FRIMURAREN

hand till vikarierande biskopen i Nidaros, domprost Knut Andresen, som tackade och hälsade välkommmen till Trondheim och Nidarosdomen.

Samma kväll kl 2300 deltog vi alla i den grandiosa Olavsvakan. I en gemensam stor grupp med många vitklädda präster i spetsen i proces-

sion in mot katedralen sjungandes pilgrimspsalmer och med ljus och kors i händerna.Hela natten hölls varje hel timma bönestunder med musik och sång och många deltog hela natten igenom.

Text: RUNE WALLQUIST Bild: OLLE von POST

Nidarosdomens vackra fasad var belöning nog för de många stegen längs pilgrimsleden.

Johannesdagen firades i Uppsala

Traditionsenligt firades Johannesdagen hos Frimuraresamhälle i Uppsala. Det var S:t J Stenbocken, Andreaslogen S:t Laurentius samt Kapitelbrödraföreningen Vidar som tillsammans stod för inbjudan.

Som alltid träffades vi dagen före midsommarafton, i år den 22 juni, och som brukligt började vi med en mässa i Domkyrkan som i år leddes av Vidars FT Kyrkoherde Carl-Göran Bergman.

Efter mässan samlades vi, bröder med damer (totalt ca 70 personer), för att en trevlig Johannesfest i Frimurarehuset. Stenbockens OM Björn Kejroth hälsade oss välkomna till aftonens festmåltid varefter vi njöt av en god trerättersmiddag. R&K Thomas Böös tackade för maten

R&K Bengt Falk PM SVEA, Björn Kejroth OM Stenbocken och R&K Thomas Böös ADM SVEA och OM Mälardalens Stewartsloge.

och SVEA:s Provinsialmästare R&K Bengt Falk höll tal. Vi fick njuta av musikaliska upplevelser, bl.a. verk av Gustaf Hägg, framförda på den fina orgeln i Johannessalen av broder Jarri

Ederth (AMkF Stenbocken).

Ett stort tack till Frimuraresamhället i Uppsala för en trevlig och fin kväll.

Text och Bild: PATRIC MEYER

och i Oskarshamn För andra året bjöd OM Christer Holmgren bröderna i S:t J Orion i Oskarshamn till loge på Johannesdagen, eller snarare dagen innan. Från början var det ett förslag från Åke Nordgren, numera kansler i ÖPL och tidigare O i De tre stjärnor i Oskarshamn som man ville pröva.

OM Christer Holmgren och idégivaren Åke Nordgren var nöjda med tillströmningen.

Det var kanske många bröder som inte riktigt kunde tänka sig ta på kostym och slips mitt i sommarvärmen, men OM Christer stod på sig och satte som mål att man inte skulle vara färre än 40 deltagande bröder. Även detta andra år passaerades gränsen med råge och det var en förväntansfull brödraskara som vandrade in under den i solen vajande frimurarflaggan för att uppleva en instruktionsloge med Johannes i centrum.

10

Undertecknad som tacksamt mottagit kallelsen att hålla föredraget fick en fantastisk kväll på köpet med en mycket välsmakande brödramåltid föriutom gemenskapen både i logelokal och matsal.

Att detta nästa gång blir en tradition verkar alla ta som ett gott tecken och kanske behöver vi en och annan frimurarupplevelse under en gassande sol också.

Text och bild: KJELL MAZETTI

FRIMURAREN

FRIMURAREN

11

Sommarträffen på Söderslätt Allt som allt var det 108 deltagare som infann sig vid årets sommarträff för frimurare med damer fredagen den 30 juni i Skåne.

Förutom Simrishamns och Ystads Brödraföreningar var denna gång även Trelleborgs Frimurarklubb arrangörsansvarig, då ju träffen ägde rum på Söderslätt.

Från Ordens ledning medverkade R&K:na SMS Jan Thulin och OU (f d visitator à latere) Göran Nordblom med sin visitationssekreterare Göran Eriksson – samtliga med respektive hustrur.

Vidare deltog flera O och förutvarande OM och O samt ÖCM som representant för SPL. Dagens hedersgäst var förre museichefen i Kristianstad, fil dr H.c.

Thorsten Andersson, PBF, som höll ett berikande föredrag efter lunch med titeln ”Frimureri på de skånska slotten”.

Besök på Jordberga slott Man samlades redan vid 10-tiden i det strålande försommarvädret vid Jordberga slott i det gamla sockerbruksdistriktet. Arrangörerna delade in deltagarna i tre guideomgångar.

Unga slottsfrun Catherine von Arnold förevisade slottet under första och sista guidningen, medan den äldre ägarinnan Clara von Arnold tog hand om besökarna däremellan.

Imponerande är, att detta slott med alla sina klenoder i första hand är en levande bostad, fyllt av sevärda inventarier och konstverk.

De grupper, som inte för stunden blev guidade, hade möjlighet att njuta av innehållet i medhavd picknickeller kaffekorg i den grönskande slottsparken.

Unga slottsfrun Catherine von Arnold guidar och förevisar Jordberga slott

Efter slottsbesöket i söder begav man sig till slottet i norr, nämligen Svaneholm, där lunch intogs i slottsrestaurangens festsalar.

Restaurangchefen Christian Videla serverade kummelrygg med jordgubbstårta till kaffet efteråt.

Anrättningen smakade utsökt.

Föredrag om slottsfrimureri Så till en annan höjdpunkt: förre länsmuseichefen Thorsten Andersson – 91 år fyllda men fortfarande vital

Nestorn i frimurarsammanhangThorsten Andersson höll föredrag

12

– höll föredrag om tidigt frimureri på de skånska slotten. Han berörde härvid Vittskövle, Bäckaskog och Maltesholm i nordöstra delen av landskapet i Kristianstadstrakten med dess mest kända namn släkten Barnekow. Resan fortsatte därefter till Malmöområdet med Jordberga och Börringekloster med slottsherren Corfitz von Beck-Fries, mångårig OM i Malmölogerna. Framställningen gav en synnerligen intressant inblick i frimureriets barndom och begynnelse inom våra landamären.

Därefter var det dags för dagens information. SMS Jan Thulin inledde med att beröra Ordens organisation och en del nya uttryck och benämningar, som beslutats. Vidare aktualiserades den alltid uppmärksammade medlemsutvecklingen och konstateras kunde, att medlems-ökningen fortsätter med många yngre intresserade frimurarbröder.

OU Göran Nordblom informerade om sina visitationsbesök och som förutvarande PM för SPL talade han även om 2:a fördelningens FRIMURAREN

medlemsökning och förhållanden inom SPL och kunde konstatera, att trots ibland negativa skriverier i dagspressen, syntes det just nu vara ganska populärt att söka sig till Frimurarorden.

Under informationen besökte damerna Svaneholms slottsmuseum (i

vars iståndsättning för övrigt Thorsten Andersson och Clara von Arnold haft stor del). Museiföreståndaren Håkan Cerne introducerade damerna och därefter hade även bröderna möjlighet att besöka museet.

Och efter fem timmars gemytlig samvaro upplöstes sällskapet, som

kom från både när och fjärran, från Västkusten och Göteborg, från Småland, från Örebro och från Stockholm och Mälardalen samt från Finland.

Text och bild: SVEN DINGERTZ SVEA TORSTEN FÄLEMARK SPL

Riddare i Arns hovspår

E

n bok om de platser som Jan Guillou beskriver i sin riddarsaga om Arn Magnusson gav idén om att som moderna riddare på två hjul följa i hans fotspår.

Uppropet i förra numret av Frimuraren fick Bo Magnusson och Göran Bolander från Linköping, Ingvar Fröberg från Stockholm och undertecknad att dra på skinnstället, putsa hjälmen och tanka våra MC-n för en resa på småvägar i nästan 80 mil.

Det blev ett par fantastiska dagar i sol och värme och med ett par böcker som följeslagare. Via Jönköping där vi 4 strålade samman gick färden till Gestilren där det sista och avgörande slaget mellan sverkerska och erikska ätterna skedde i början av 1200-talet.

Just där har man inte några arkeologiska fynd, men slaget vid Lena 1208 är dokumenterat. Besöket i Kungslena kyrka tog en bra stund - det fann s så mycket att titta på.

Nästa anhalt var Gudhems kloster.

Ett nunnekloster anlagt av systrar från Lurö i Vänern. Med hjälp av cisterciensermunkar, kanske från Varnhem byggdes klostret i samma stil som Alvastra i Östergötland. Guiden Kerstin Grip fick oss nästan att stanna för länge i det lilla museet som byggts upp till besökarnas glädje.

Egentligen skulle dagen avslutas med ett besök på Varnhem också, men proviantering i Skara tog sin tid och MC-na styrdes därför mot Skaras vandarhem i Eggby, bara några km bort från Axevalla och Varnhem.

I Eggby tändes grillen när Hans Klingspor och Göran Stenhardt från

FRIMURAREN

Skövde slöt upp. Vid en brödramåltid under bar himmel och i god stämning planerades en fortsättning av MCaktiviteter under namnet Masonica Bikers, men vi kanske måste klara ut en del eller två med Ordensledningen innan vi går vidare.

Den andra dagen började med besöket i Varnhem innan vi fortsatte mot Husaby för besök i kyrkan och en titt på källan där Olof Skötkonung döptes till och med innan Arn Magnusson föddes. Från Varnhem gick färden till Forshems kyrka, den enda kyrka i Sverige som är helgad till Gravkyrkan, Sepulcre i Jerusalem. Där finns också en riddare med ett frimurarkors över huvudet på frisen över en av dörrarna.

Där fanns också en utställning med anknytning till boken Folkungar och Korsriddare som presenteras på annat ställe i denna tidning.

Från Forshem styrde vi mot Aranäs borg, som ligger vackert vid Vänerns strand. En ganska lång promenad runt en invallad vik som nu är ett havrefält ledde oss ut till borgruinen.

Den sista anhalten i Forsvik skulle egentligen behöva en helt egen dag.

Där finns ett industrimuseum, teater, slussar, Erik Nordemar II, hjulångaren som förliste utanför Vadstena och som istället för att bärgas byggs upp igen som ett tvillingskepp. Vi hade inte denna extra dag denna gång utan via Hammarsundet vid Vätterns norra spets åkte vi hemåt med löfte att skicka bilder till varandra och fortsätta att arbeta som frimurare på två hjul.

Text och bild: KJELL MAZETTI

Fyra moderna riddare vid sina glänsande springare utanför Husaby kyrka.

13

Kraus & Åhlström -samtida jubilarer med Mozart Runt om i världen pågår i år ett storslaget firande beträffande 250-årsminnet av Mozarts födelse. Något mindre kända för de flesta är två andra jubilarer, Joseph Martin Kraus och Olof Åhlström, som båda två liksom Mozart föddes år 1756.

Kraus var en svensk tonsättare av tysk härkomst som snabbt fick en ledande ställning i den gustavianska epokens musikliv.

Kraus sångsamlingar blev till stor hjälp för Åhlström, i dennes skapande av den svenska motsvarigheten till den tyska liedern.

Joseph Martin Krauss

Den ”svenske Mozart” Joseph Martin Kraus föddes i tyska Miltenberg den 20 juni 1756.

Han hade som ung avbrutit sina universitetsstudier i juridik och filosofi vid bl. a. universitetet i Göttingen, för att 1778 resa till Sverige.

14

Genom sin bildning och säkra umgängessätt fick Kraus många vänner i det gustavianska Stockholm Med Johan Henrik Kellgren inledde Kraus ett nära samarbete och en livslång vänskap. Kellgren var den gustavianska epokens mest inflytelserike författare.

För Kraus´ räkning skrev Kellgren librettot till enaktsoperan Proserpin, vilken 1781 gavs konsertant inför hovet på Ulriksdal.

Därmed upptäckte Gustav III en talang värd att satsa på. Kraus utnämndes då till biträdande kapellmästare vid Kungl. Teatern och fick beställning på ett nytt verk: Aeneas i Carthago, till Kellgrens text baserad på kungens egna skisser. Operan var avsedd att förhöja glansen vid invigningen av det nya operahuset 1782, men olyckliga omständigheter gjorde att dessa planer gick om intet På Gustav III:s uppdrag företog Kraus 1782-1786 en studieresa till kontinenten, där han bl. a lärde känna Haydn, Gluck och Mozart.

Under denna tid verkade han i Wien som lärare. Under några månader år 1783 bodde Kraus nära Mozart i Wien (Kohlmarkt 134, resp. 1179) och då besökte Kraus, tillsammans med Mozart, ofta frimurarlogen Zur gekrönte Hoffnung. Enligt professor Bertil van Boer, som forskat i ämnet, finns Kraus namnteckning och siluettbild i logens medlemsregister I slutet av 1786 var Kraus tillbaka i Stockholm och 1788 utnämndes han till förste hovkapellmästare efter Francesco Uttini. Nu kom den tid när han lärde känna såväl Bellman som den övriga gustavianska kultureliten. Året därefter skrev Kraus den komiska operan Soliman den andre, som stilmässigt anslöt till Glucks reformprogram, men Kraus´ musik bär även tydliga förromantiska drag.

Det gäller inte minst hans symfonier och stråkkvartetter. Hans musik kan i stora drag sägas kännetecknas av

s.k. Sturm und drang ( Storm och längtan).

Ett av hans mera kända verk är den Riksdagsmarsch, som Kraus skrev som en hyllning till Gustav III och som uruppfördes då konungen tågade in i Storkyrkan vid riksdagens öppnande 1789. Man bör här lägga märke till att denna marsch är en tydlig symbolisk parafras av hjältemarschen i Mozarts opera Idomeneo.

Kungens död den 29 mars 1792, till följd av attentatet två veckor tidigare, innebar på många sätt en kulturskymning i Sverige, och inte gick det mycket bättre för Kraus själv. Fattig och sjuk lämnade han det jordiska den 15 december samma år, endast 36 år gammal. ”Den svenske Mozart”, som han blivit kallad, ligger begravd

Gravstenen bär inskriptionen: Här är det jordiska av Krauss, det himmelska lever i hans toner.

på Tivoliudden vid Brunnsvikens nordöstra hörn. Över graven restes till en början en träpyramid, men ersattes 1846 av ett gravmonument i sandsten, FRIMURAREN

där man på dess ena sida kan läsa de klassiska orden: Här det jordiska af Kraus, det himmelska lefver i hans toner.

Bondsonen från Sörmland Olof Åhlström föddes på gården Åletorp i Vårdinge socken i Södermanland den 15 augusti 1756.

Sina första lärospån fick han hos hemförsamlingens organist och i byns dansstuga. Som 16-åring kom han fotvandrande till Stockholm den 19 augusti 1772, dagen för Gustaf III:s revolution, och blev antagen som en av de första eleverna vid den av Gustav III ett år tidigare instiftade Musikaliska akademien. Åhlström stannade kvar i Stockholm fram till sin död, den 11 augusti 1835.

Redan som 20-åring sitter Åhlström på orgelpallen i Maria Magdalena kyrka. Han gör nu bekantskap med J. H. Kellgren och därmed kretsen kring den nystartade Stockholms-Posten, som kom att utgöra en kulturell publicistisk spjutspets.

Bondsonen från Södermanland blev en nyckelperson för musiklivet i Stockholm, och han blev 1785 ledamot av Musikaliska akademien. Åhlström var en av sin tids främsta orgelspelare, med tjänst i Maria Magdalena kyrka 1776-92 och därefter i Jacobs kyrka, där han tjänstgjorde under alla återstående år av sitt liv.

Parallellt var Åhlström en aktiv ämbetsman vid krigskollegium, där han under åren 1805-24 tjänstgjorde som krigsråd. Han fick under dessa år genom sina förbindelser med hovet beställningar på musik från Gustav III. Konungens uppmärksamhet ledde till att han år 1786 utsågs till kronprinsens lärare i musik. Gustav IV Adolf påstås djupt ha aktat sin ”tyste, stille och tillbakadragne musiklärare”. Åhlström kom att utöva ett starkt inflytande på hemmamusicerandet i Sverige och Finland genom det musikförlag som han grundade 1783.

Fem år senare fick han kungligt privilegium på ensamrätten att få trycka noter i Sverige. Detta monopol på nottryck varade ända till 1818. Åren 1789-1835 utgav Åhlström en serie

FRIMURAREN

Olof Åhlström

periodiskt utkommande häften under rubriken Musikaliskt tidsfördriv.

Han komponerade själv bortåt 200 sällskapsvisor, t.ex. Gode gosse, glaset töm! till text av C M Franzén. Åhlström utgav 1794-1823 också hundratals andra kompositioner, bl. a serieverket Skaldestycken satte i musik. Åhlström komponerade också pianomusik och musikdramatiska verk som den av Gustav III beställda operan Frigga 1787 samt sångspelet Tand-Doctorn 1800. År 1832 publicerade han en egen koralbok i konkurrens med Johann Christian Friedrich Haeffners från 1820. Detta arbete uppskattades livligt på sina håll i Sverige, eftersom Åhlström dessutom hade skrivit följande polemiska mening i sitt förord: ”Choralbok i öfvrensstämmelse med svenska församlingens vanliga sång”.

Tillsammans med Arvid August Afzelius, som var medlem i Götiska Förbundet, utgav han den första samlingen av inhemsk instrumental folkmusik under rubriken Traditioner av svenska folkdanser.

Det blev av epokgörande betydelse blev när den driftige Åhlström och den djupe och geniale Kraus gick samman mot året 1790 för att hjälpa frimurarbrodern Carl Michael Bellman att ge ut Fredmans Epistlar. Då väntade dem ett omfattande arbete. Det blev 82 epistlar som utkom i september 1790. Fredmans Sånger med 65 visor utkom i augusti 1791

Att uppteckna Bellmans melodier var svårt; skalden sjöng dem aldrig likadant från ena stunden till nästa. Genom sin taktkänsla fick Åhlström ändå Bellman att godkänna melodiförslagen. Det är främst Åhlströms förtjänst att den nydiktade svenska vistraditionen har fått en så lyckosam utveckling.

Inom Svenska Frimurare Orden har Olof Åhlström lämnat flera spår efter sig, bl. a. i form av sånger och parentationsmusik. Han var nämligen engagerad som ”Directeur och Föreståndare för Ordens Capell” i dåvarande Stora Landslogen. Han var alltså den som organiserade olika former av musikevenemang och därför överraskar det föga att finna honom som tonsättare till den storslagna kantaten O Helge Ande kom med texter ur Uppenbarelseboken. I stamhusets musikarkiv finns ett praktfullt, inbundet verk med rubriken Musik till Ordens stora Högtidsdag den 22 mars, där man finner de elva kantatsatserna 1756 – ett märkligt år År 1756 blev ett märkligt musikhistoriskt år i den meningen att ett flertal berömda tonsättare föddes detta år. Gemensamt för alla dessa genier är att de blev mycket mångproduktiva.

Förutom Mozart, Kraus och Åhlström var även Thomas Linley Jr, Alexander Reinagle och Paul Wranitzky födda detta år.

Mozart avled den 5 december 1791. Notisen om dödsfallet stod bl. a. i Stockholms Posten den 29 dec.

Man håller för troligt att Bellman, Kraus och Åhlström träffades redan samma dag då de tillsammans skrev sången Över Mozarts död. Texten författades av Bellman och musiken komponerades av Åhlström.

Text och bild: STEN SVENSSON

15

MÄKT

Ordet räcker k beskriva känsl 324 högtidsk från norra Eur jubileumsloge års dagen av Jo S:t Augustins

16

FRIMURAREN

TIGT!

knappast till att lan av att med klädda bröder ropa samlas till för att fira 250 ohanneslogen s instiftande.

FRIMURAREN

17

3 X MÄKTIGT när S:t J logen S:t Augustin firade 250 år S:t Johanneslogen S:t Augustin grundades i Stockholm den 24 juni 1756. Sitt första möte på finländsk mark torde ha skett i Åbo på Augustinerdagen den 28 augusti 1758. Under sitt första årtionde verkade S:t Augustin i Åbo, Stockholm, och Helsingfors.

1808-09 års krig innebar att kontakten med det gamla moderlandet bröts men efter ett interregnum på 110 år kunde arbetet återupptas i Helsingfors 1923.

Den 8 april 2006 samlades bröder under S:t Augustins valspråk: Med Ljuset Mot Höjden för att fira 250 års dagen.

N

är Vikinglinjens färja Gabriella trängde sig igenom sundet vid Suomenlinna, eller Sveaborg som befästningen hette när den byggdes visste jag att just där fanns grunden till S:t Augustins verksamhet. Fästningens officerare var den krets ur vilken man hämtade sina medlemmar. På den tiden hade

Sveaborg byggdes naturligtvis inte för att vara inbjudande och vårvinterns is och snö förstärkte det avskräckande intrycket. Skönt att jubileet inte hölls där.

Sveaborg fler boende än i hela övriga Helsingfors.

Man hade nog aldrig hållit någon loge där, så mmedlemmarna fick ta sig in till staden för att samlas till logearbete. OM i S:t Johanneslogen S:t Au-

Det är lätt att trassla in sig när man skall ta på ämbetskedjan. Men med brölders hjälp löser sig alla problem. Leif Lindqvist R&K och Jan Thulin SMS hjälper Reijo Ahtikaro från det 33 gradiga systemet tillrätta.

18

gustin Tom Waselius, hade försett mig med den vackra jubileumsboken och dessutom i mail och samtal berättat om hur man sökt efter en tillräcklig lokal för att kunna ta emot alla som ville vara med och fira 250-års jubileet. Man hade gärna velat vara på Sveaborg, men de delvis snö och istäckta klipporna gav ingen välkomnande intryck. Det egna ordenshuset var inte heller något alternativ. Utomordentligt för den vanliga verksamheten, men med över 300 anmälda bröder från hela Norden och norra Europa behövdes utrymmen utöver det vanliga.

Valet blev till slut restaurang Bank, på Unionsgatan, inte långt från hamnen och bara några kvarter från Tyska kyrkan, där högtidsgudstjänsten skulle hållas. Där fanns en stor festsal som verkade vara byggd för frimurerisk verksamhet. Till och med taket gav intryck av att vi skulle samlas under bar himmel. Det var en förväntansfull skara som inför solens middagshöjd, kl 12.00 samlades i restaurangens yttre rum.

FRIMURAREN

Det blev en nästan aldrig sinande ström av bröder som gick fram till altaret för att delta i nattvardens gemensamhetsmåltid.

Där framgick också det stora intresset genom att se de inbjudna gästernas bakgrund. Alla de nordiska länderna var representerade. Från Finland kom dessutom företrädare för andra frimurarorganisationer. Tyskar fanns också på plats. Stormästare från Sverige, Danmark och Norge. Gästlistan var lång och fylld av glans.

Det var kanske inte så konstigt att det dröjde någon minut efter 12-slaget innan OM Tom Waselius kunde föras in till de 310 bröderna. Sedan fördes alla gäster in och OM kunde äntligen slå klubban i bordet.

En första höjdpunkt Känslan av att få delta i en loge tillsammans med 324 högtidsklädda bröder var dagens första höjdpunkt. Att sedan logearbetet ackompanjeras av en härligt mångstämmigt skönsjungande Augustinerkören också gör upplevelsen inte mindre. Man sjöng framför allt ur Mozarts digra musikskatter. Inte heller att dirigenten Gunnar Döragrip senare fick ta emot jubileumsmedaljen i silver. Det var verkligen mäktigt.

FRIMURAREN

Logearbetet följde naturligtvis den vanliga högtidsritualen och genomfördes på ett utmärkt sätt. Ur högtidstalet fäste sig följande i mitt minne. OM Tom Waselius citerade historikern Peter Englund som konstaterade - Att vara mer lockad av sin egen okunnighet än av det man redan behärskarkan gälla som motto för en frimurare.

Efter avslutad loge erbjöds en lätt måltid innan det var dags att bege sig till kyrkan.

Några raska steg uppför backen ledde till den Tyska kyrkan i Helsingfors. Där blev lika fullt som om det vore julotta. Festgudstjänsten leddes av Lars Olof Ahlfors, StM i SCF, assisterad av Fride Hedman, T SCF och

Augustinerkören sjöng under ledning av Gunnar Döragrip både under loge, festgudstjänst och vid banketten

19

Jan Gehlin, S:t Augustin, Kyrkoherde från S:t Augustin, till vardags kyrkoherde i Svenska församlingen i Helsingfors.

Den andra höjdpunkten Det blev en nästan oändlig kö fram till nattvardsbordet. Också detta en höjdpunkt som sällan kan upplevas. Som avslutning framfördes ett beställt verk av Kaj-Erik Gustavssons Frimurarmusik med texter ur Psaltaren. Kompositören satt själv på orgelpallen och utöver Augustinerkören kunde bröderna njuta av Rabbe Österholms välklingande baryton. Framförandet spelades in för sändning i Radio kommande Kristi Himmelsfärdsdag.

Det var fantastiskt att få uppleva att man på den ganska korta tid vi varit borta från restaurang Bank hunnit med att göra om lokalen och duka fram en festmåltid för alla bröder. Nu lockade en meny bestående av Crostini med flodkräftor och paprika, Örtinbakad renfilé och rentunga med skogssvampsås och som avslutning Halvasorbet med syltade fikon.

Rabbe Österholms välklingande baryton tillsammans med Augustinerkören och med kompositören Kaj-Erik Gustavsson spoelades in för sändning i finsk radio.

Allt detta ackompanjerat med Raimat abadia till maten och Ferreira Bottled Vintage Port till desserten. Som souvenir fick dessutom alla gäster ett jubileums-snapsglas med S:t Augustins sköld på att ta med hem efter festen.

När glaset användes för kvällens första

En guldplakett med en bild av Stamhuset i Stockholm överlämnade OSM Anders Fahlman till jubilerande S:t Augustins OM Tom Waselius.

20

snaps sjöng alla Mozarts Kära bröder var redo, med Augustinerkören som försångare.

Den tredje höjdpunkten Festen började med den i mitt tycke tredje höjdpunkten, ja kanske till och med dagens crescendo . Man sjöng alla de nordiska nationalsångerna. En efter en. Vårt land, vårt land, vårt fosterland från Finland. Den svenska Du gamla du fria du fjällhöga nord. Danska nationalsången Det är ett yndigt land, Den norske hymnen, Ja vi elsker dette landet. Från Island: O Gud vårt lands vårt hemlands Gud. Ock som kronan på verket. Finlandia med dryga 300 mansröster. Att alla kunde vara med hade man försäkrat sig om genom att dela ut ett textblad till alla deltagare.

Detta var en upplevelse som aldrig kan glömmas. Det fanns både glädje och allvar i denna programpunkt, som sedan färgade hela festmåltiden i alla dess delar.

De många hyllningstalen som åtföljde gåvorna till jubilaren interfolierades av sång och musik och tiden bara försvann i glada bröders sällskap.

Avslutningen blev helt i samma stämningsläge. Kaj Ekman, som under hela kvällen gått mellan bordsplats och flygelpall och ackompanjerat FRIMURAREN

både sångare som Rabbe Österholm i Rangströms humoristiska En ballad om Lameks söner och Christian Juslin sjungande Sibelius Svarta rosor och spelat till snappsvisorna fick avsluta det officiella programmet med ett framförande av Sibelius Finlandia. För hela sin insats under kvällen fick han en stående applåd från alla närvarande bröder.

En stående applåd bör också OM Tom Waselius och hans ämbetsmän ha för en fantastisk upplevelse som långt, långt fram i tiden kommer att glimta till i olika sammanhang - ty en sådan kväll kan aldrig glömmas.

OSM Anders Fahlman, OM Tom Waselius och KM Patrik Stelwagen har all anledning att se nöjda ut på S:t Augustins 250 års jubileum

Begravning och Juridik

Broder Jan Hokkanen VIII graden Svea Provinsialloge

Pianisten Kaj Ekman gjorde ett bejublat framträdande och tackades med stående ovationer.

Jag hjälper dig med allt inom begravning, gravsten, familjejuridik och försäkring.

Välkommen till Sibyllegatan 41 på Östermalm!

Tel. 08–709 85 81, privat tel. 073–687 07 19

Text och Bild: KJELL MAZETTI Jour dygnet runt

Hembesök www.fonus.se • 020-87 00 87

FRIMURAREN

21

22

FRIMURAREN

Våra kvinnor och frimureriet

D

et har ofta talats om, varför det inte finns några kvinnor med i vårt frimureri. Som bekant har de egna kvinnoklubbar, men utöver detta är jag förmäten att säga, att bakom de flesta av oss frimurarbröder finns det eller har det ofta funnits en kvinna som betytt mycket för oss även för vårt deltagande inom frimureriet.

Jag hade en gång en lärare som bl.a. undervisade i något som i dag skulle kunna kallas för PR eller affärs strategi. Han lärde ut att om någon berömde eller anmärkte på något, var det något att tänka på, om två gjorde det samma borde det noteras, om fler gjorde det var det något som han sa, ”att gå efter.”

I denna enkla framställning vill jag framhålla några saker som säkert passar in hos många av oss frimurarbröder.

Under min ganska långa och intensiva frimurar bana – som gett mig själv så mycket -, har jag fått många bevis på att flera av våra kvinnor ”ligger bakom” att vi är frimurare och tycker att vi skall gå på sammankomsterna.

Vid flera tillfällen har makan/ sambon tackat för att vi fått ”mannen att gå på frimurarna”. Bl.a. har de omtalat att han har ett ansträngande arbete som gjort honom orolig och rastlös, men att han själv antytt att det var en avkoppling att gå på frimurarna.

Det intressanta är att det inte bara är fråga om äldre, utan även yngre anser att våra sammankomster ger deras män en mer avstressad syn på tillvaron.

Utöver detta har vi alla dessa små vardagliga ting som i varje fall vi äldre behöver hjälp med. Vi använder ju ibland frack, själv har jag svårt med bl.a. rosetten och skjortknapparna, fingrarna är inte i bästa skick o.s.v.

Inte minst att våra kvinnor stått ut med oss alla dessa år, många har

FRIMURAREN

uppmuntrat oss att gå på frimurarna, Därför är det glädjande och även de av oss som varit mycket nödvändigt att vi vid våra inforengagerade och som därför ofta varit mations träffar, ”tar med” mannens borta från hemmet, och våra kvinnor hustru, sambo, fästmö och familj. därför fått många ensamma på Det är viktigt att familjen får reda på kvällar. vår bakgrund och vad vi menar med Du har säkert om du tänker efter vår verksamhet mycket mer som passar in på mitt påstående att kvinnan finns i högsta Text: SIGVARD EMIL GUSTAVSSON grad med i vårt frimureri.

A

nnons från Olle Lind

23

Korset visar väg på Söder Med en gåva på 100000 kronor deltar S:t Johanneslogen Den Nordiska Första i stödet till missbrukare och hemlösa på Söder. Pengarna från Samfonden och Jubelfonden blev till stor nytta i ett projekt som också drivs av Brottsförebyggande rådet och sju kyrkor på Söder. Den vita bussen med frimurarkorset sågs av 5000 personer på Söderandans dag den 6 maj 2006.

M

ed van hand rattar Kristina Eriksson den vita bussen runt bland de vanliga tillhållen på Söder i Stockholm. Tillsammans med Rolf Eriksson, båda engagerade i KRIS, Kriminellas Revansch i Samhället försöker hon vara på plats när Söders härbärgen töms på morgonen. Uppgiften är att förmå människor att frivilligt välja ett bättre och mer ombonat liv än livet på gatan.

Kaffe, kläder, tips och råd erbjuds och tas emot varmt.

Det är många som hälsar välkomnande vart bussen än kommer och inte sällan möts Kristina och Lars av människor som försöker vända drogernas ryggen och få ett bättre liv. - Man möter oss med respekt även när vi säger till att de inte skall skräpa ner, berättar Kristina, som också har upplevt hur frimurarkorset på bilrutan både lett till positiva och negativa kommentarer. - Men vi är mer än glada åt stödet och hoppas på en fortsättning också under kommande år.

24

Rolf Karlsson och Kristina Eriksson från KRIS bjöd med Roland Rundgren, VD i Caritas och xxx xxxxxx på en tur i Söderandans buss.

FRIMURAREN

Sjömurarträffar i öst och väst

D

en årliga sjömurarträffen anordnades den 22 juli på Borstö i Åbo skärgård.

Broder Rolf Therman var igen denna gång själen i arrangemangen, han vilseledde till och med vädrets makter.

Borstö är en idyllisk holme som erbjuder en förträfflig hamn i så gott som alla väder. Förutom några av utomstående besatta platser hade vi hamnen helt för oss själva. Vi var totalt omkring 98 deltagare, i cirka 30 båtar.

Programmet började med att broder Rolf höll ett välkomstal med drink på gräsmattan och upplyste oss om förhållningsreglerna, stämningen var redan då ” högt i skyn ”.

Efter talet fick vi provsitta den nybyggda bodan vid havet, medan vår värd från holmen, Tage Danielsson, höll ett intressant anförande om Borstö`s historia.

Måltiden bestod av ett smörgåsbord av havets skörd varefter serverades en utsökt laxsoppa alternativt korvsoppa. Var och en skötte, efter behov, sin egen dricka. Våra Borstö värdar sprang pendeltrafik mellan köket och bodan, ingen kan ha gått hungrig från det bordet. Stämningen var god, och snapsvisorna ekade mellan holmarna. Efter varmrätten serverades kaffe och tårta m.m.

Det var varmt i bodan och gästerna sökte sig småningom ut på klipporna för att lyssna på och sjunga med trubadurerna Håkan Dahlin, Jan-Olof Holm, Lennart Österberg och Asser Kaksonen med gitarr.

Vädret var det bästa tänkbara och vi kunde sitta ute till sena natten, lyssna på visor, göra nya bekantskaper och uppdatera gamla.

På småtimmarna drog sig var och en i sin egen takt till båtarna där vi fortsatte lösa världens problem. Följand morgon var solig och varm, och gästerna trötta men lyckliga. Avfärden

FRIMURAREN

på söndagen från Borstö och sjömurarträffen skötte alla glada i hågen i väntan på följande träff hos våra åländska bröder i Rödhamn.

I

hamnanläggningen på Malmö i Tjusts skärgård samlades seglare från ostkusten till en första trivsam träff för sjömurare från ÖPL. Värdparet Eva och Gerth Hjalmarsson fick redan före välkomnandet ge skydd för en häftig regnskur. Men seglare skyr knappast dåligt väder så under tak med härlig utsikt över fjärdar och holmar fortsatte träffen med presentation av anläggningen och några ord av initiativtagaren PM

Ett stort tack till broder Rolf med hustru Isse Therman för de förträffliga arrangemangen.

Text och Bild. RUDY PALMBERG i ÖPL, Göran Laurelii som några gånger varit med i Finland men i åt inte hade till att segla till Borstö.

Efter välkomstdrink startades stora grillen och snart bjöds runt av godsakerna. Efter en stud plockade Hans Ridderström fram gitarren och snart rullade sångerna ut över fjärdens vatten. De sju båtarnas besättningar fortsatte gemenskapen långt efter flagghalning och att det blir träff även nästa år var alla ense om.

Eva Hjalmarsson, Göran Laurelii och Olof Nimhed lyssnar till Gerth som välkomnar

25

Personlighetsutveckling inom Frimurarorden -referat och funderingar i anslutning till ett seminarium Frimurarorden använder begreppet ”personlighetsutveckling” som ett av de tre huvudsakliga områden där Orden arbetar, vid sidan av att utöva barmhärtighet och åstadkomma gemenskap. Dessa tre begrepp möter man ofta i samband med information om Ordens verksamhet. Inte minst externt, vilket framgår av Ordens hemsida och presenta­tions­­­material.

I

nom forskningsoch utredningsgruppen Folke Filbyter inom Östgöta Provinsialloge har funnits intresse att diskutera vad Frimurarorden menar med begreppet personlighets­utveckling.

Detta förverkligades vid ett seminarium i Linköping den 8 april 2006, vilket arrangerades av ordföranden Harri Jalonen med biträde av bl a Lennart Fahlén. Bröder av alla grader i och utanför fördelningen hade inbjudits att delta. Trettiosex bröder hade hörsammat kallelsen.

Jag har själv många gånger informerat om Frimurarorden och ibland fått frågor och ett och annat höjt ögonbryn inför begreppet personlighetsutveckling. Frågorna går ut på om vi verkligen arbetar med att förändra medlemmarnas personlighet och i så fall i vilken riktning. Internt känns väl inte begreppet kontroversiellt för vi bröder upptäcker snart att sådan påverkan inte förekommer. Vid information till externa målgrupper har jag emellertid tvingats till modifiering och tillrättalägganden. Av detta skäl var det med stort intresse jag anmälde mig till seminariet.

Seminariet var upplagt så, att inledningsvis gav tre personer sin syn på ämnet ur olika infallsvinklar, varefter följde diskussioner i mindre grupper, vilka sedan samlades till en gemensam avslutande sammanfattning.

26

Lars von Knorring, OÖA, inledde seminariet med tankar kring begreppet Personlighetsutveckling.

Ett tidsperspektiv Lars von Knorring, Ordens överarkitekt, konstaterade att uttrycket personlighetsutveckling har använts under jämförelsevis kort tid inom Orden, men det har inget ursprung i ritualerna och förekommer inte i Ordens Allmänna Lagar. Lars von Knorring ansåg att begreppet personlighetsutveckling kan tolkas positivt men det kan även ge en negativ bild av Ordens verksamhet eftersom en undermening av manipulation kan intolkas. Vad som i Ordens urkunder framhålls som viktigt för medlemmarna är egenskaper såsom ödmjukhet, tolerans, människokärlek, inre mognad med barmhärtighet, vördnad för skapelsen och andra beteenden grundade på kristna värden. Detta leder enligt Lars von Knorring fram till bedömningen att vi inom Orden snarare eftersträvar personlig utveckling än personlighetsutveckling.

Ett filosofiskt perspektiv Peter Lundborg, som är domprost i Linköping, redogjorde för begreppet utveckling ur filosofiskt perspektiv och i kristen tradition. Ordet utveckling uppfattas lätt positivt med den innebörden att något förändras till det bättre men egentligen är ordet värdeneutralt och får positiv eller negativ mening av sitt sammanhang.

Peter Lundborg tog upp de olika synsätt på sådan utveckling som finns i ideologier som materialism, liberalism, existentialism, och postmodernism.

Han berörde även den klassiska frågan om en människas personlighet och beteende påverkas av människans biologi (arvsmassan) eller av det sociala sammanhanget och därmed frågan om människan överhuvud taget kan eller inte kan ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Enligt den kristna traditionen däremot finns ett sådant ansvar.

Peter Lundborg ansåg att ordet personlighetsutveckling kan härledas till psykologi och psykiatri och tyckte att personlig utveckling bättre svarade mot Ordens innehåll.

Ur beteendeperspektiv Lennart Fahlén, verksam inom institutionen för Beteendevetenskap vid Linköpings Universitet, tog upp begreppet personlighetsutveckling och även han frågade sig om man i Frimurarorden egentligen avsett personlig utveckling.

Han berättade att begreppet personlighet kan ses som en helhetsuppfattning om en person med avseende på hur personen reagerar eller beter sig i en viss situation. Beskrivningen av en persons personlighet förutsätter alltså beskrivning av ett antal olika personliga egenskaper. (T ex impulsiv, eftertänksam, beslutsam, utåtriktad, inåtvänd etc) FRIMURAREN

Artikelförfattaren Stefan Carlstedt gör ett inlägg inför Harri Jalonen, Lars von Knorring, Peter Lundborg och Lennart Fahlén.

Personlig utveckling däremot är en process som innehåller självkännedom (vem är jag och vad vill jag?) och hur man kan utvecklas till att må bra och fungera bra, vilket förutsätter lärande och kunskap.

Lennart Fahlén fortsatte med att ställa några frågor: Vilken kunskap finns och förmedlas inom frimurarorden? Är kunskapen fragmentarisk eller ger den helhet och sammanhang Hur ser Orden på lärande? Betraktas vi som ett tomt kärl som någon fyller med kunskap eller bygger vi själva vår kunskap utifrån vår socio-kulturella miljö?

Hur kommunicerar vi inom Orden om personlighetsutveckling, om det är det som eftersträvas, eller om personlig utveckling om det är detta vi avser. Sker det i logearbetet med ritualer och symboler, eller sker det t ex vid brödramåltiden? Eller sammanfattningsvis: Hur bidrar Orden till personlighetsutveckling / personlig utveckling?

Vilken kunskap och lärande finns i frimureriet? Var och hur förmedlas detta?

Vilka resultat uppnås? Är det meningsfullt att prata om resultat?

Dessa frågor fick deltagarna med

FRIMURAREN

sig för att diskutera i mindre grupper tillsammans med den övergripande frågan om frimureriet handlar om personlighetsutveckling eller personlig utveckling med följdfrågan om vad som kan förstärka en sådan utveckling.

Stort engagemang De gruppvisa redogörelserna visade på stort engagemang. Bland åsikterna om vad som kan leda till personlig utveckling nämndes Ordens värderingar och de situationer och den symbolik vi möter i logen, vilket leder till ökad självkännedom utifrån varje persons fria tolkning. Personlig utveckling sker också genom att Orden bidrar till livserfarenhet och humanistisk livssyn. Vidare anfördes att Frimureriet ger möjlighet till ett liv med djupare innehåll och samhörighet. Det ger tid för reflektion och möjlighet att bli medveten om eget tänkande och egna reaktioner.

Mötesdeltagarna föreföll luta åt att ”personlighetsutveckling” inte på något bra sätt definierar Ordens verksamhet. ”Personlig utveckling” eller ”personlig mognad” uppfattades som mera adekvat.

Det framgick tydligt, att deltagarna önskade en fortsättning på denna aktivitet. Seminariet bör inte vara en

engångsföreteelse, utan starten till en serie diskussioner för fördjupade kunskaper om Ordens innehåll.

Som svar på frågan om vad som kan förstärka den personliga utvecklingen, framhöll en av deltagarna, att just den här typen av seminarier är ett utomordentligt komplement till den envägskommunikation som ofta förekommer i logearbetet.

Avslutande måltid Den avslutande brödramåltiden var mycket trevlig. Så något förtydligande av begreppet brödragemenskap kändes just då inte nödvändig. Ordföranden Harri Jalonen tackade alla deltagande bröder för intressanta diskussioner, fördragshållarna för deras budskap och bröderna inom forskningsgruppen som bidragit med praktisk hjälp.

Men det är självfallet de deltagande bröderna som har anledning att vara tacksamma för arrangemanget och för att Forsknings- och utredningsgruppen genom sin ordförande tagit upp ett ämne, där det till synes självklara och etablerade inte alls visade sig vara så, vilket i sin tur ledde till intressanta diskussioner om vad Frimurarorden egentligen har att ge medlemmarna och hur man eventuellt påverkas.

Text: STEFAN CARLSTEDT Bild: SÖREN RINGLANDER 27

Skrift stärker klädetiken De flesta frimurare har förhoppningsvis vid det här laget kommit i kontakt med skriften: ”Gradprydnader, ämbets- och utmärkelsetecken – Handledning för bärande”. Skriften tar även upp betydelsen av en enhetlig klädsel. Varför är det då så viktigt att klädseln är enhetlig på loger och andra sammankomster?

– Det är lite grann som en uniform; ett enhetligt utseende skapar en helhet och samhörighet, säger Tom C. Bergroth, ordförande i Logedirektoriet. När alla följer de gemensamma reglerna så ställs brödraskapet i centrum i stället för individen och vi får ett fokus på det frimureriska arbetet.

Detta kan till och med bli en liten men nyttig motvikt i dagens allt mer individualistiska och egocentrerade samhälle.

– Sedan finns det förstås en del regler som har med god smak att göra också. Är klädselfrågorna rent generellt ett problem i dag?

– Vi ser tyvärr en stadig nedgång i klädetiken, svarar Tom. Det förekommer mer och mer av gråa eller kritstrecksrandiga kostymer, färgade strumpor etcetera. Detta är förstås delvis en informationsfråga och det är en av anledningarna till att den här skriften tagits fram.

Huvuddelen av skriften tar upp hur gradprydnader och ämbetstecken ska bäras i olika sammanhang och till olika klädslag. Vi är väl många som någon gång funderat på om gradbandet ska ligga utanpå eller innanför fracken.

Alla sådana frågor får här sina svar.

Innehållet är en sammanfattning av Svenska Frimurare Ordens prydnadsförordning. Den är i sin tur betydligt mer omfattande, men här finns ändå det mesta av den grundläggande kunskap som varje broder bör ha i dessa frågor. Därför är skriften också tryckt i en upplaga som ska räcka till för att nå alla.

– Alla bröder ska ha sitt eget exemplar, framhåller Tom. Hur detta sker 28

Tom C. Bergroth med den skrift som ska bringa ordning när det gäller frimurarnas yttre.

rent praktiskt avgörs lokalt, men om någon ännu inte fått sitt exemplar så bör vederbörande kontakta sin närmaste loge eller brödraförening.

Tom C. Bergroth har sammanställt innehållet i skriften i samarbete med Kjell Hognesius, SFMO:s Storintroduktör och vice ordförande i LogediText: LARS OLOF MATTSON Bild: VICTOR NORDSTRÖM

FRIMURAREN

Från Svenska Frimurare Ordens Kansli Utrikes ärenden

Erkännande av främmande storloger Stormästaren har beslutat om upprättande av vänskapliga förbindelser med United Grand Lodge of Bulgaria och Grande Loja Maçônica do Estado de Sao Paulo.

Utnämning av representanter för Svenska Frimurare Orden Stormästaren har som representant för Svenska Frimurare Orden hos Orden der Tempelritter, Großpriorat von Deutschland utnämnt M.E. Kt. Nigel John Woodhouse GCT. Stormästaren har som representant för Svenska Frimurare Orden hos Nationella Storlogen i Polen utnämnt Tadeusz Cegielski.

Utnämning av representanter för främmande Högsta Råd och Storloger Ordens Stormästare har föreslagit respektive främmande stormästare att som representanter hos Svenska Frimurare Orden utnämna: Nils-Arne Bidsell, R&K, för Gran Loggia Regolare d’Italia.

Bengt Gewalli för Grand Prieuré Indépendant d’Helvetie.

Jan Thulin R&K för Supreme Council 33O of the Ancient and Accepted Rite for England and Wales and its Districts and Chapters Overseas.

Bengt Falk R&K för Great Priory of England and Wales.

Wojtek de Rzewuski för Nationella Storlogen i Polen.

Bengt Falk R&K för Royal Arch Chapter of England.

Inrikes ärenden

Planeringsdirektorium Förordnanden Civilekonomen Stig Heimer, X PLH, som ledamot från och med den 20 mars 2006 till och med den 31 december 2007.

Stiftelsen H K H Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) Utnämningar Förvaltningsdirektören Bertil Ragne, R&K, som ledamot från och med FRIMURAREN

år 2007 till och med år 2010, direktören Bengt Falk, R&K, som ledamot från och med år 2007 till och med år 2010 och riksdagsmannen Sten Svensson, R&K, som ledamot från och med år 2007 till och med år 2010.

Stora Landslogen Förordnanden Som Stormästarens Uppvaktande Bröder, SUB, Kammarherren Ulf Lagerström, X SVEA, från och med den 22 mars 2006 till och med den 22 mars 2007, planeringschefen Arne Sandin, X SVEA, från och med den 22 mars 2006 till och med den 22 mars 2007, bankekonomen Michael Boström, IX SVEA, från och med den 22 mars 2006 till och med den 22 mars 2007, direktören Ulf B Dahlin, IX SVEA, från och med den 22 mars 2006 till och med den 22 mars 2007, fastighetsförvaltaren Joakim Larsson, VIII SVEA, från och med den 22 mars 2006 till och med den 22 mars 2007 och avdelningschefen Owe Hallquisth, VIII SVEA, från och med den 22 mars 2006 till och med den 22 mars 2007.

SVEA Provinsialloge Förordnanden Folkskoleläraren Hans Lundvall, X SVEA, som Ordförande för Kapitelbrödraföreningen Hertig Carl i Eskilstuna från och med den 1 maj 2006 till och med en 30 april 2012.

Rektorn Torbjörn Höök, X SVEA, som Ordförande Mästare för S:t Andreaslogen S:t Laurentius i Uppsala från och med en 28 oktober 2006 till och med den 27 oktober 2012.

Förste bibliotekarien Thomas Böös, R&K, som Förste Deputerad Provinsialmästare för SVEA Provinsialloge i Stockholm från och med den 23 september 2006 till och med den 22 september 2007.

Docenten Bo Lindquist, X, SVEA, som Andre Deputerad

Provinsialmästare för SVEA Provinsialloge i Stockholm från och med den 23 september 2006 till och med den 22 september 2012.

Entlediganden Fraktmäklaren Torgny Söderberg, X VPL, som Ordförande Mästare för S:t Andreaslogen S:t David i Västerås från och med den 28 februari 2007.

Filosofie doktorn Owe Rönnquist, X SVEA, som Ordförande Mästare för S:t Andreaslogen Glindrande Stiernan i Stockholm från och med den 1 maj 2006.

Skånska Provinsiallogen Förordnanden Marknadsekonomen Leif Gustafsson, X SPL, som Ordförande Mästare för S:t Andreaslogen Cubiska Stenen i Kristianstad från och med den 23 september 2006 till och med den 22 september 2012.

Byggnadsingenjören Bengt Bengtsson, X SPL, som Ordförande Mästare för S:t Johanneslogen Carl i Kalmar från och med den 28 januari 2007 till och med den 27 januari 2013.

Försäljningschefen Per Johnmark, X SPL, som Ordförande för Brödraföreningen Gothungia i Osby från och med den 1 maj 2006 till och med den 30 april 2012.

Entlediganden Översten Sven Sjöling, VIII SPL, som Ordförande för Brödraföreningen Klippans Frimurareförening i Klippan från och med den 31 maj 2006.

Göta Provinsialloge Entlediganden Avdelningsdirektören Håkan Reibäck, X GPL, som Ordförande för Brödraföreningen Adalvard i Skara från och med den 10 oktober 2006. Östgöta Provinsialloge Entlediganden Ekonomichefen Sven Modigh, X ÖPL, som Ordförande Mästare för S:t Johanneslogen Helios i Reftele.

Bokhandlaren Björn Rydén,

29

X ÖPL, som Ordförande för Brödraföreningen Njudung i Vetlanda från och med den 1 januari 2007.

Värmländska Provinsiallogen Förordnanden Chefstandläkaren Gunnar Lidén, X VPL, som Ordförande Mästare för S:t Andreaslogen Eugen i Örebro från och med den 1 juli 2006 till och med den 30 juni 2012.

Komministern Tomas Rådehed, X VPL, som Ordförande för Frimurareföreningen Örebro Kapitelbröder i Örebro från och med den 1 april 2006 till och med den 31 mars 2012.

Personalchefen Claes Floberg, X VPL, som Ordförande för Brödraföreningen S:t Staffan i Avesta från och med den 1 oktober 2006 till och med den 30 september 2012 Entlediganden Adjunkten Bo Lövgren, X VPL, som Ordförande för Brödraföreningen S:t Staffan i Avesta från och med den 1 oktober 2006. Överåklagaren Folke Ljungwall, X VPL, som Ordförande mästare för S:t Andreaslogen Carl August i Karlstad från och med den 1 november 2006.

Ingenjören Thomas Alréus, X VPL, som Ordförande Mästare för S:t Andreaslogen Eugen i Örebro från och med den 1 juli 2006.

Adjunkten Per-Uno Unosson, X VPL, som Ordförande för Frimurareföreningen Örebro Kapitelbröder i Örebro från och med den 1 april 2006.

Entlediganden Majoren Hans G Oscarsson, X PLU, som Ordförande för Brödraföreningen Bodens

Frimurareförening Norrskenet i Boden från och med den 1 januari 2007.

Den talan äger.....

Man bör skriva för att visa att man finns Jag skriver dessa rader för att bemöta Gösta Sandell och hans farhågor införda i nr 2. En av de 26 namngivna personerna från Linköping som, enligt en av våra kvällstidningar ingår i maktens hemliga sällskap, är undertecknad broder i Gyllene Gripen, Linköping.

Det är min övertygelse att den väg som vår Stormästare Anders Fahlman styrt in på och som broder Lars von Knorring så väl står upp för, är den enda rätta. En garanti för vår framtida förmåga att bevara vårt unika kulturarv med Orden och dess ritualer är just förmågan att vara öppna mot den allmänna världen. Där har också vår hemsida en viktig pedagogisk funktion. Öppenheten bör omfatta både vår Orden och dess medlemmar, men samtidigt måste vi vara kompromisslösa när det gäller att bevara våra ritualer hemliga.

Jag utmanar därför alla mina bröder att utföra följande experiment. Berätta för alla ni känner och har relationer till att ni är Frimurare. Samtidigt förklarar ni vad Frimureriet innebär.

Ett sädeskorn på ruta ett….

Tror ni då att det skulle kvarstå så mycket mer för kvällstidningarna att försöka mystifiera och sälja lösnummer på?

Själv driver jag ett konsultföretag med kunder och affärskontakter över hela Sverige. Således borde nämnda skriverier ha varit till skada för mig och min verksamhet, men så var inte fallet. Tvärtom. Jag frågade i stället så många som möjligt om man läst vad som skrivits och hur de reagerat.

Skriverierna gav således ett antal nya möjligheter för mig att presentera vår fina Orden. Reaktionerna? Positiva – för oss.

Qui tacet consentire videtur.

ROLAND STILLEBORN VI

Stor Capitlet i Finland Förordnanden Diplomingenjören Göran Andersson, R&K, förlängt som Deputerad Kapitelmästare i Stor Capitlet i Finland till och med den 31 december 2010.

Provinsiallogen i Umeå Förordnanden Bankdirektören Erik Sundström, X PLU, förlängt som Ordförande Mästare för S:t Johanneslogen Ultima Thule i Luleå från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2009.

30

FRIMURAREN

Annons helsida Bergstrรถms ur i Malmรถ

FRIMURAREN

31

32

FRIMURAREN