1 minute read
Pääkirjoitus
from Tempus 5/2021
by SUKOL ry
Next Article
Ja meillä kaikilla oli niin mukavaa …
Roope Lipasti kirjoitti YLEn kolumnissaan 20.9.2021 ihmetyksensä siitä, että Suomessa pitäisi olla maailman paras koulujärjestelmä mutta tulokset eivät tätä tue. Hän kritisoi peruskoulusta päättäviä, joiden pitäisi ymmärtää, että vähemmän on enemmän.
Kaikista pedagogisista loikista huolimatta peruskoululaisilla on lukuvaikeuksia, ja melkoinen osa ylemmän tason opiskelijoista kärsii mielenterveysongelmista ja uupumuksesta ennen kuin ovat saavuttaneet kunnolla edes aikuisuutta. Lipasti perää paluuta perusteisiin rönsyilyn sijasta ja toteaa tärkeimmän tietoteknisen taidon olevan lukutaito. Hänen arvelunsa mukaan viime vuosikymmenten erilaisten koulutusuudistusten ainut pysyvä anti on havainto siitä, että tulevaisuudessa tarvitaan yhä enemmän elinikäistä oppimista.
Kolumni palautti mieleeni keväältä 2021 erään 7.-luokkalaisen aineen, jossa nuori oppilas pohtii yläkouluun siirtymisen olevan kivaa, koska tunneilla tehdään muistiinpanoja, opettaja osa pitää kuria luokassa, kukaan ei katso puhelintaan ja kaikki kuuntelevat opettajaa. Lisäiloa tälle oppilaalle toi se, että luokassa on pöytiä tai pulpetteja. Joskus kaikessa opetuksessa on perusteltua palata perusasioihin, -taitoihin ja -välineisiin. Ihanaa syksyä meille kaikille!
Och alla hade vi så skojigt …
Roope Lipasti uttryckte i sin YLE kolumn 20.9.2021 sin förundran över att Finland borde ha det bästa skolsystemet i världen men att resultaten inte stöder det. Han kritiserade dem som besluter om grundskolan och som borde inse, att mindre är mer.
Trots alla pedagogiska språng har grundskolans elever lässvårigheter, och en betydande del av de studerande på högre nivå lider av mentala problem och utmattning innan de ens blivit vuxna på riktigt. Lipasti insisterar att man lämnar sidospåren och återgår till grunderna. Han konstaterar att läskunnigheten är den viktigaste datatekniska färdigheten. Han förmodar att den enda bestående behållningen av de olika utbildningsreformerna är iakttagelsen av att det i framtiden alltmer behövs livslångt lärande.
Kolumnen återkallade i mitt minne uppsatsen av en sjundeklassist. I den resonerar den unga eleven att övergången till högstadiet är kul, eftersom man gör anteckningar på timmarna, läraren kan hålla ordning i klassen, ingen tittar på sin mobil och alla lyssnar på läraren. Den unga eleven var speciellt glad över att klassen hade bord eller pulpeter. Ibland är det motiverat att all undervisning går tillbaka till grundläggande faktorer, färdigheter och hjälpmedel.
En riktigt skön höst till oss alla!
