Pääkirjoitus

Uudet purjeet – vanha vene?

Opetushallitus julkaisee ja päivittää opetussuunnitelmaa, jossa kootaan yhteen oppiaineiden tiedolliset ja kasvatukselliset tavoitteet. Opetussuunnitelman välityksellä opastetaan nuoria ajatteluun, jonka ajatellaan tukevan yhteiskuntaa.

Opetussuunnitelmaan on kirjattu tiedollisia ja taidollisia tavoitteita, jotka heijastavat niiden taustalla olevia ideologisia ja arvotavoitteita. Nämä ovat valintoja, joilla koulujen halutaan toteuttavan yhteiskuntakelpoisuuden opetusta ja tulevaisuuden taitojen opettelua, vaikka emme oikeastaan tiedä, minkälainen tulevaisuuden maailma on ja mitkä taidot ovat tulevia avaintaitoja. Todennäköisimmin sellaisia ovat metataidot: elämänalasta riippumattomat, yleiset taidot, jotka liittyvät esimerkiksi itsensä johtamiseen, oppimiseen, sosiaaliseen kanssakäymiseen, empatiaan, osaamisen tunnistamiseen, tunteisiin ja luovuuteen. Ne tukevat substanssitaitoja työelämässä.

Metataitojen merkitys korostuu erityisesti, kun elämän perusta ja vakiintuneet rutiinit joutuvat muutokseen eikä mikään ole samoin kuin ennen. Keskeinen metataito on myös uuden oppimisen taito ja – monelle meistä paljon vaikeampi – vanhasta pois oppimisen taito. Korona-aika on asettanut kaikilla asteilla ja kaikissa työyhteisöissä opettajille haasteita, joista on selvitty vähintäänkin tyydyttävästi. Niin korona kuin opetusalan moninaiset uudistustukset tuovat näköpiiriin uutta tyrskyä, jota kohti toivottavasti käymme uusin, kesäajan täyttämin purjein.

Nya segel – gammal båt?

Utbildningsstyrelsen publicerar och uppdaterar läroplanen. I den sammanställs de kunskapsmässiga och pedagogiska målen för olika läroämnen. Läroplanen hjälper att vägleda ungdomar till ett tänkande, som förväntas vara samhällsstödjande.

I läroplanen har införts kunskapsmässiga och pedagogiska mål, som avspeglar de bakomliggande ideologiska och värdemässiga målen. Det är fråga om val, med vilka skolorna förväntas erbjuda undervisning i samhällsduglighet och inlärning av färdigheter för framtiden, trots att vi inte egentligen vet hur framtidens värld ser ut och vilka de framtida nyckelfärdigheterna är. Med allra största sannolikhet hör metafärdigheterna till dem: allmänna, av livsområde oberoende färdigheter, som hänförs exempelvis till självledarskap, inlärning, social växelverkan, empati, kunskapsidentifikation, känslor och kreativitet. De stöder substansfärdigheterna i arbetslivet.

Metafärdigheternas betydelse framhävs allra mest, när grundvalen för livet och etablerade rutiner skakas av förändring och inget är lika som förr. En central metafärdighet är också förmågan att lära sig nytt och – vilket för många av oss är mycket svårare – att avlära oss gammal kunskap. Coronatiden har ställt lärarna i samtliga stadier och arbetsgemenskaper inför utmaningar, som klarats av åtminstone på ett tillfredsställande sätt. Såväl coronan som de mångskiftande reformerna inom undervisningssektorn öppnar vårt blickfält för nya bränningar, som vi förhoppningsvis möter med nya, av sommartid fyllda segel.

OUTI VILKUNA, PUHEENJOHTAJA outi.vilkuna@sukol.fi