9789144110240

EN SAMTIDIG VÄRLDSHISTORIA

MARIA SJÖBERG (RED.)

ARN

TID

ID

ENS

NS T

LING

ING

ETE

ISER

NIT

BAL

DER

SEG

TID

TID

AS T

ETS

D

AND

S TI

NAS

YG G

RNA

GAR

OM

D VÄ

LDS

G LO

MO

VÄ R

LAN

LSB

NGA

HÄL

DRI

SAM

VA N

ID

Översättning av Tore Linné Eriksens kapitel ”Imperier och imperialism”: Ulrika Jakobsson och Maria Sjöberg.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35721 ISBN 978-91-44-11024-0 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014, 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Werner Schmidt Omslagsbilder: shutterstock.com och NASA Printed by BESTinGraphics, Belgium 2017

Innehåll KARTFÖRTECKNING 15

CA 3 MILJ. F.KR.–CA ÅR 500 F.KR.

FÖRFATTARPRESENTATIONER 17

Delredaktör: KERSTIN CASSEL

INLEDNING EN SAMTIDIG VÄRLDSHISTORIA 21

1 HUR MÄNNISKAN BLEV MÄNNISKA 54

Maria Sjöberg

PÅ WEBBEN – Digital bok – Inspelade sammanfattningar – Diskussionsfrågor – Kartor för nedladdning och utskrift Akiveringskoden hittar du på omslagets insida.

Kerstin Cassel

Bokens perspektiv 22 Disposition 23 Samtida samtidighet 24 Västerlandets företräde 25 Historisk samtidighet 28 Världen och globen 31 Urval och begränsningar 32 Hav och land 33 Hav som region 35 Medelhavet 36 Indiska oceanen 37 Stilla havet 38 Östersjön och Nordsjön 39 Atlanten 40 Kronologi och perioder 41 Samtidighet igen 43 Sammanfattning 44 Begrepp 45 KÄLLOR TILL HISTORISK KUNSKAP 46

Kerstin Cassel, Thomas Lindkvist, Kenneth Nyberg, Maria Sjöberg, Ingela Wiman Datering och tolkning 46 Bild och sten 47 Skrift och religion 48 Massproduktion och perspektiv Begrepp 51

I. VANDRINGARNAS TID

Den långa förhistorien 56 Förändringarnas tider 57 Färdleder och ursprung 58 Homo sapiens ger sig ut i världen 58 Färdmedel och kommunikation 63 Samlare-jägare och jordbrukare 63 Forntidens artefakter och råvaror 64 Stenredskap 65 Den användbara leran 66 Metalltid 67 Utbyten 68 Forntida konst 68 Trosföreställningar 70 Den australiska drömtiden 71 Monumentalt byggande 72 Samhällets organisation 74 De stora flodernas betydelse 75 Den tidiga skriften 75 Sammanfattning 76 Begrepp 77 Tema: Rörlighet och bofasthet 78

Individens röst: Lucy och Ötzi 80 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

49

Innehåll

3

2 MÄNNISKANS UTVECKLING 82

Bo Gräslund Från människoapa till modern människa Kulturell anpassning 85 Evolutionär anpassning 87 Historien som evolutionär produkt 88 Sammanfattning 92 Begrepp 93

82

5 DE FÖRSTA STÄDERNA 128

3 JORDBRUKETS FRAMVÄXT 94

Varför städer? 129 Urbanitet och politisk dominans 132 Urban variation 133 Mesopotamien 133 Egypten 136 Induskulturen 140 Grekland, Anatolien och Levanten 141 Kina 146 Peru och Mexico 148 Sammanfattning 151 Begrepp 153

Vad är vilt och vad är tamt? 95 Jordbruk och boskapsskötsel 96 Kontrollen över växter och djur 97 Risodlingens början i Kina 98 Med båt till nytt land 98 Jordbruket i Nordamerika och Afrika 100 En global process 101 Över hav och längs floder 101 Med paddel och skära 103 Odling och boskapsskötsel 103 Jordbruket möter motstånd 104 Jordbruksekonomins konsekvenser 106 Könsroller i det neolitiska samhället 107 Hälsan i neolitiseringens spår 109 Jordbruket förändrar samhället 109 Sammanfattning 111 Begrepp 113 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

4 SPRÅKETS UPPKOMST OCH HISTORIA 114

Östen Dahl Är språket medfött? 114 Barnets språktillägnande 115 Neurologiska och fysiologiska korrelat till språkförmågan 115 Har djur språk? 115 När uppkom språket? 116 Hur uppstod språket? 117

119

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Kjel Knutsson

4 Innehåll

Språket i olika samhällstyper 118 Språket och den kulturella evolutionen Språk och språkfamiljer 120 Spridning av språkliga fenomen 125 Sammanfattning 126 Begrepp 127

Mats Roslund

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 1

FÖDD, DÖD OCH BEGRAVEN 154

Lotta Mejsholm Liv och död – en definitionsfråga 157 Döden 159 Att leva för evigt 160 Livets början 162 Graven som symbol för mänskligheten?

Webb: Diskussionsfrågor

166

500 ÅR F.KR.–500 ÅR E.KR.

II. SAMHÄLLSBYGGANDETS TID Delredaktör: INGELA WIMAN

6 VIDGADE HORISONTER 172

Ingela Wiman Skrivsystem under antiken 172 Andra tänkesätt 173 Intuitiv kunskap 174 Klimat och miljö 175 Sjukdomar och pandemier 176 Samhällssystem 177 Att förstå haven under antiken 177 Från Medelhavet till Afrikas Atlantkust 178 Indiska oceanens Afrika 179 Till Medelhavet över Röda havet 179 Kristendomen och dess tidiga hamnar 181 Romerska riket 182 Genom Asien på öknens skepp 185 Persiska riket 187 Östra delen av Sidenvägen 188 Norrut till taigan och tundran 188 Japan 188 Stilla havets öar och Terra Australis incognita 189 Den amerikanska Stillahavskusten 190 Amerikas Atlantkust 192 Tillbaka till nollmeridianen 192 Sammanfattning 194 Begrepp 195 Tema: Slaveriet under antiken 196

Individens röst: Kleopatra VII 200 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

MEDELHAVET

7 SEGLATSER, STRÄNDER, STÄDER 202

Barbro Santillo Frizell Mare Mediterraneum 203 Kuster och hamnar 205 Östra Medelhavsområdet 206 Kolonisation i väst 206 Karthago 208

Etrusker 208 Mindre Asiens kust 210 Kolonisation i alla väderstreck 211 Kulturmöten 211 Teater och sport 212 Gudarnas närvaro 213 Perser och mötet med den andre 214 Pireus och Athen 215 Demokrati 216 Athens sjöimperium 217 Makedonierna och Alexander 218 Alexandria 219 Lärdomsstaden 220 Flodhamnen Rom 222 Rom i eftervärldens ögon 223 Mare Nostrum 224 Bröd och skådespel 226 Ostia 227 Konstantinopel/Istanbul 228 Sammanfattning 229 Begrepp 230 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

INDISKA OCEANEN

8 MÖTEN I MONSUNEN 231

Mats Mogren Havet självt 231 Monsunsystemet 232 Människans första hav 233 Med utriggare mot väster 233 Flodkulturerna och havet 234 De läraktiga yavana 235 Periplus 236 Den maritima Sidenvägen, nätverkets noder och globaliseringens begynnelse 237 Afrika 239 Afrikansk metallurgi 240 Bantu 240 En afrikansk stat 241 Azania och havet 242 Sydarabien 243 Iran 245 Hellenismen vid Indiska oceanen 246

Innehåll

5

Parther och deras motparter 247 En persisk renässans 247 Indien 248 Uppkomsten av stater i Sydasien 249 Nanda- och Mauryaväldena 250 Efter Ashoka 251 Indiens andra urbanisering 253 Ön vid världens mitt 255 Valutafiskarnas atoller 256 Sydöstasien 257 Nätverket, urbaniseringen och statsbildningen Statsbildningen på öarna 259 Begrepp 259 Sammanfattning 260 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

STILLA HAVET

9 BARRIÄR OCH FÄRDVÄG 262

Anders Kaliff Oceanien – människans sista stora nykolonisation 263 Ny expansion mot avlägsna öar 265 Den kinesiska civilisationen 267 Samhällsbärande ideologier 268 Kina blir ett kejsardöme 270 Uppror och återetablering 273 Kulturer vid Sydamerikas västkust 275 Paracas- och Nascakulturerna 279 Sammanfattning 281 Begrepp 283 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

NORDSJÖN OCH ÖSTERSJÖN

10 MELLAN NÄRA OCH FJÄRRAN 284

Elisabeth Arwill-Nordbladh En historisk exposé 286 I romarrikets utkant 288 Kontakter över gränsen 289 Folkvandringstid 292 Landbaserad kommunikation 293 Båtar och båtbyggeri 294 Havskunskap och navigering 298 6 Innehåll

Hamnar 300 Hus och hem, byar och gårdar 301 Lokala skillnader, nya möjligheter Kvinnliga uttryck 304 Runskrift, ett nytt medium 306 Sammanfattning 308 Begrepp 309

303

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

258

ATLANTEN

11 EN NORDAMERIKANSK VARIATION 311

Per Cornell Nordamerikansk naturmiljö 312 Amerikansk variation 315 Stora sjöarna och östra skogsområdet Kanadas kustområden 317 Sydvästra USA 317 Mexikanska högplatån 318 Maya i det karibiska området 320 Mexikanska golfen 323 Det arktiska området 323 Sammanfattning 324 Begrepp 326

315

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 2

ANTIK FILOSOFI OCH POLITIK 327

Ingela Wiman Grekisk filosofi och athensk politik Det politiska styrelseskicket 333

327

Webb: Diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 3

DE ABRAHAMITISKA RELIGIONERNA 336

Jan Hjärpe Spiritualiseringen 339 Skriftreligioner 339 Syntesen med grekisk filosofi 339 Förhållandet till makt och till lagstiftning

340

Reaktioner på geopolitiska och sociala förändringar 341 Tyngdpunktsförskjutning 342 Upplysning och romantik 344 Kolonialism och mission 345 Andra världskrigets följder 345 Sekulariseringen 346 Mystik eller doktrin 348 Att studera religionerna 348

MEDELHAVET

13 INTEGRATION OCH SPLITTRING 382

Hossein Sheiban Medelhavet i öster – Östrom 382 Återerövring och splittring 385 Islam och Medelhavet 386 Islam som en religion 387 Arabiskt-islamiskt imperiebyggande 391 Det umayyadiska kalifatet 392 Det utvidgade Medelhavet 393 Decentralisering 395 Nedbrytning 396 Det förminskade Medelhavet 397 Den islamiska civilisationens grundvalar 399 Kvinnor och familj 402 Kalifatet som en politisk-filosofisk fråga 403 Medelhavet i norr och väster 404 De frankiska kungadömena 405 Konsolidering – städer och handel 407 Norra och västra Medelhavet som enhet 409 Sammanfattning 412 Begrepp 414

Webb: Diskussionsfrågor

500–1500

III. LANDVÄGARNAS TID Delredaktör: THOMAS LINDKVIST

12 SKILDA VÄRLDAR? 354

Thomas Lindkvist Medelhavets världar 354 Andra världar 355 Skrift och språk 356 Andra språk 357 Papper och boktryck 358 Nödvändigt att segla? 359 Befolkning 360 Olika samhällen 361 Bönder och herrar 362 Samlare, jägare, nomader och varuförmedlare Mongolerna 364 Kontroll av varuutbyte 366 Släkt 367 Städer 369 Politisk organisation 370 Utbildning 372 Sammanfattning 373 Begrepp 375

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

INDISKA OCEANEN

14 ENHET OCH MÅNGFALD 415

Thomas Lindkvist, Auður Magnúsdóttir

364

Handel och handelsvägar 416 Afrika 419 Stad och land 421 Stora Zimbabwe och södra Afrika Indien: Enhet och splittring 423 Islam vinner terräng 425 Sydöstasien 428 Sammanfattning 430 Begrepp 432

422

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Tema: Religion och politik 376

Individens röst: Pierre Abélard 1079–1142 379 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Innehåll

7

STILLA HAVET

ATLANTEN

15 KULTURENS FÄRDVÄGAR 433

17 STATSBILDNINGSPROCESSER I SKILDA VÄRLDAR 486

Hans Hägerdal Kina – det föränderliga kulturcentrumet Östasiatisk kulturspridning: Korea 439 Japan: kulturimport och särart 440 En vietnamesisk kultur växer fram 442 Övärldarna 443 Den amerikanska Stillahavskusten 444 De som härskade 446 Bönder och jordbruksmark 451 Handelsnätverk 453 Manligt och kvinnligt 456 Sammanfattning 457 Begrepp 459

433

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

NORDSJÖN OCH ÖSTERSJÖN

16 DE TVÅ HAVEN SOM BLEV ETT 460

Nils Blomkvist Vid Europas nollpunkt 460 Kontinentala och maritima kulturer 462 Framväxten av sjöfart och handelsplatser 463 Den äldre vikingatiden 464 Kejsarnas återkomst 466 Karolingernas samhälle 467 Riksbildning i Östeuropa 467 Kungariken kring de nordliga haven 468 Globaliseringen som kom av sig 469 Tillväxt på Västeuropas kontinent 470 Sjöhandelns växande betydelse 471 Nordsjökustens uppsving och mångfald 472 De nordiska rikenas europeisering 473 Norra Europas periferi 474 Kontinentens bräckliga stormakter 475 Väldiga välden i öster 476 Kris och nordeuropeisk emancipation 477 Två hav i förening 478 Krig och nationalstater vid Nordsjön 479 Unioner och frihetskrig vid Östersjön 480 Kustzoner och inland – skilda medeltider 482 Begrepp 483 Sammanfattning 484 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

8 Innehåll

Louise Berglund Från maya till azteker 488 Bildstoder och storhögar 489 Maya – den seglivade och mytiska högkulturen 489 Den mångfacetterade mayavärlden 493 En värld av stadsstater 495 Aztekerna – höjdpunkten före svanesången 496 Den sydamerikanska kulturen 499 Storhögar och heliga berg i Nordamerika 499 Afrika – ett ekonomiskt nav 501 Rikedomarna i väst och de stora kungarikena 503 Islam expanderar i Västafrika 504 Kongo och södra Atlantkusten 508 Ojämlikt och välordnat 509 Sammanfattning 509 Begrepp 511 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 4

KORSTÅGENS HISTORIA 512

Thomas Lindkvist Det långa goda kriget 512 Till Jerusalem 512 Kungar och korståg 514 Riddare och riddarordnar 514 Korstågen expanderar 516 Det starka påvedömet 516 En euroepisk företeelse 517 Webb: Diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 5

MILJÖN SOM HISTORIENS KÄRNA 519

Mats Mogren Solfläckar och vulkanvintrar 520 Var finns oceanernas egen historia? 521 Avskogning i långtidsperspektiv 522 Destruktivt mode i ’Ain Ghazal 524 Medelhavsländernas försvunna skogar 524

Motstridiga åsikter om Påskön 525 Med tigrar som ombud när källorna tryter 527 Pleistocent Blitzkrieg eller habitatförlust? 528 Jättefåglar och sjökor: tester av Blitzkrieghypotesen 529 Savannens elefanter: djuren-marknadenekologin 532 Kyckling med bananer: Indiska oceanens värld 533 Aubergine- och spenatsallad med citron: medeltidens islam 535 Solen går aldrig ner i maskrosornas imperium 536 Mikrobisk världshistoria 537 Sockrets destruktiva färd västerut 540 Plantagernas monokulturer 542 Världssystemet och den historisk-politiska ekologin 543 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Stad och land 574 Sammanfattning 576 Begrepp 577 Tema: Krigens villkor 578

Individens röst: Guáman Poma 582 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

MEDELHAVET

19 DEN GAMLA ORDNINGEN OCH BÖRJAN PÅ EN NY 584

Karin Sennefelt Handelns förändrade villkor 585 Konsumtion: mat, smak och överlevnad 588 Religiös kamp och pragmatisk tolerans 590 Nya fronter och nya stater 593 Den åtråvärda ojämlikheten 597 Utmaningen mot den gamla samhällsordningen 602 Sammanfattning 607 Begrepp 608

1500–1800

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Delredaktör: MARIA SJÖBERG

INDISKA OCEANEN

IV. VÄRLDSOMSEGLINGARNAS TID

20 HANDEL OCH IMPERIER 609 18 HAVEN OCH KOLONIALISMEN 548

Maria Sjöberg Till havs 549 Världsomseglingarnas konsekvenser Skepp, socker och slavar 554 Silver, handel och skydd 556 Merkantilism blir protektionism 558 Statslösa och statliga 559 Det politiska regentskapet 561 Vetenskap och tryck 563 Två världar, flera gudar 565 Normer och rätt 568 Intellektuella strömningar 569 Makt och miljö 570 Hushåll från hög till låg 571 Könslig hierarki 573

551

György Nováky Stater och civilisationer kring Indiska oceanen Handel och religion 611 Det multietniska rummet 612 Portugisernas ankomst 613 Den osmanska utmaningen 618 Safaviderna 619 Mogulerna 621 Tre steg i Indiska oceanen 622 Sammanfattning 626 Begrepp 628

609

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Innehåll

9

STILLA HAVET

ATLANTEN

21 VÄRLDSCIRKELN SLUTS 629

23 EN ATLANTISK VÄRLD 679

Kenneth Nyberg

Gunlög Fur

Hur Stilla havet kom till 630 Kinas ekonomiska och politiska utveckling 632 Qingdynastin och utlänningarna 633 Den kinesiska samhällsordningen 634 Tokugawashogunatets Japan 636 Neokonfucianism under tryck 637 Den transoceana handeln 639 De europeiska kolonialväldenas framväxt 640 Spansk-portugisiska Amerika 641 Övärldens kolonisering 642 Det kolumbianska utbytets följder 643 Latinamerikas kolonialsamhällen 644 Motstånd och uppror 645 Etnicitetens betydelse 647 Förändrade genusrelationer 648 Missionen, vetenskapen och ”de andra” 649 Sammanfattning 651 Begrepp 652

En mångfald nationer 680 De första kontakterna 682 Omvälvande utmaningar 683 Europeiska koloniala anspråk 684 Ädla metaller och handelskompanier 686 Norden söker kolonier 688 Handeln som magnet 688 Bävern gör allt 689 Atlantisk migration 692 Puritanska teokratier 692 En blandad befolkning 694 Plantager i söder 694 Slavhandeln 696 Varför afrikaner? 696 En ny värld för alla 698 Revolutioner och politisk omvälvning 701 Sammanfattning 703 Begrepp 704

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

NORDSJÖN OCH ÖSTERSJÖN

FÖRDJUPNING 6

22 REFORMATIONENS HAV 653

IMPERIER OCH IMPERIALISM 705

Svante Norrhem

Tore Linné Eriksen

De stora dragen 653 Reformationen: religion, politik och motstånd Ryssland och Polen 664 Handel öppnar Östersjön 664 Vägar mot nationalstaten 667 Utbildning och vetenskap 670 Maktförskjutningar 670 Sociala förhållanden 671 Könshierarkiska ordningar 673 Vardagsliv 675 Sammanfattning 677 Begrepp 678 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

10 Innehåll

654

Avstånd, olikhet och dominans 707 Imperier, nationsbygge eller inre kolonisering? 708 Maktens gränser 709 Imperier utanför Europa 710 Maritima imperier och europeisk expansion 711 Hur var det möjligt? 712 Från Nordamerika till Asien 714 Den nya imperialismen 716 Den ofrånkomliga nedgången 718 Webb: Diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 7

RENÄSSANS OCH UPPLYSNING 723

Maria Sjöberg En eller flera 723 Upplysta i sin tid

727

Webb: Diskussionsfrågor

1800–1945

Nationalismen 771 Handel och säkerhet 773 Egypten och Suez 773 Imperialismen i Nordafrika 776 Social förändring i Medelhavsområdet 777 Förspelet till första världskriget 779 Första världskriget 781 Nordafrika och strävan efter självständighet 782 Ekonomisk kris – fascismens utveckling 784 Andra världskriget 787 Sammanfattning 789 Begrepp 791 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

V. MODERNITETENS TID Delredaktör: YVONNE SVANSTRÖM

INDISKA OCEANEN

26 KOLONIALISM OCH NATIONALISM 792

24 EN NY VÄRLDSORDNING 734

Per Bolin

Yvonne Svanström

Individens röst: Marianne Weber 763

Nätverkens utsträckning vid 1800-talets början Ökad kontroll över territorier 794 Brittisk kolonisering 794 Det brittiska ”Raj” 796 Det stora upproret 798 Produktion och handel 800 Kommunikationsnätverken tätnar 802 Migration och diaspora 803 Kunskap på europeiska villkor 804 Konkurrens med andra kolonialmakter 804 Motstånd 805 Indiska oceanen i krig 1914–1918 809 Mellankrigstiden 1918–1939 810 Andra världskriget 1939–1945 813 Begrepp 814 Sammanfattning 815

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

MEDELHAVET

STILLA HAVET

25 TRE REGIONER, ETT HAV 766

27 YTTRE HOT OCH NYA MÖJLIGHETER 817

Birgit Karlsson

Bo Persson

Det osmanska imperiet 767 Frihet, jämlikhet, broderskap 768 Social struktur och industrialisering Napoleonkrigens konsekvenser 770

Imperialismen i Stillahavsområdet 820 Kina – sönderfall och beroende 822 Japan – reform och expansion 825 Uppror, krig och omvälvningar 827

Industrialiseringen 735 Modernitetens kontraster – medicin och förstörelsevapen 736 Befolkningsökning och förflyttning över haven 738 Kommunikation och handel över haven 741 Nya kolonialmakter och nya kolonier 743 Nationalism, imperialism och rasism 745 Emancipation 748 Världskrig 750 Konsekvenser av en integrerad värld 751 Demokrati och diktatur – andra världskriget 753 Sammanfattning 755 Begrepp 757 Tema: Hälsa och sjukdom 758

769

793

Innehåll

11

De expanderande imperierna 829 Erövringen av territoriet 831 Den ekologiska imperialismen i Oceanien 833 Australien – straffkoloni och nybyggarland 836 Immigration, ökat självstyre och rasism 837 Statsförbund och raslagstiftning 837 Nationalism, kommunism och fascism 839 Den stora kraftmätningen 841 Sammanfattning 844 Begrepp 845 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Slavhandeln och abolitionismen 890 Emigrationen 893 Syd- och mellanamerikanska utvecklingslinjer Den mexikanska revolutionen 897 USA – krig och expansion 898 Afrikanska utvecklingslinjer 901 Politiska och sociala förändringsprocesser 903 Världskrigen i Atlantperspektiv 906 Nya kommunikationsformer 908 Sammanfattning 909 Begrepp 911 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

NORDSJÖN OCH ÖSTERSJÖN

28 MELLAN ÖST OCH VÄST 846

FÖRDJUPNING 8

Martin Hårdstedt

INDUSTRIALISERINGEN 912

Napoleonkrigens omvälvningar 847 Folkvilja, självbestämmande och nationalism 850 Jordbruksomvandling, industrialisering och handel 852 Sociala förändringar 855 Nationalismens splittrande och enande kraft 856 Masspolitikens tidevarv 859 Första världskriget och revolutionen i Ryssland 862 Mellankrigstiden: återhämtning och depression 865 Den nazistiska och den kommunistiska utmaningen 868 Nya livsvillkor 870 Andra världskriget 873 Skillnader och likheter – geopolitiska förutsättningar 876 Sammanfattning 877 Begrepp 878

Yvonne Svanström Varför i Europa och varför i England? 913 Sociala och ekonomiska förändringar 916 Flera industriella revolutioner – den globala industrialiseringen 918 Webb: Diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 9

1900-TALETS TRETTIOÅRIGA KRIG 923

Klas-Göran Karlsson Historien i repris 923 Kan första världskriget förklara andra?

Den tyska frågan 926 Särväg eller parentes? 927 Skyttegravarnas förmånstagare 928

925

Webb: Diskussionsfrågor

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 10

ATLANTEN

29 INDUSTRIALISERING OCH FÖRÄNDRADE RELATIONER 879

Lars Berggren Napoleonkrig och sydamerikansk frigörelse 880 Handelsvägar och hamnstäder 881 Industrialisering och industrikapitalism i USA 885 12 Innehåll

NORDEN OCH OMVÄRLDEN 931

Harald Gustafsson Norden – en del av världen 931 Kristnandet av Norden 933 Reformationen 936 Det europeiska statssystemet 937 De agrara och industriella revolutionerna

938

895

Amerikautvandringen 939 Välfärdsstaten och den starka socialdemokratin 941 Världspolitiken och Norden efter 1945

943

Webb: Diskussionsfrågor

1945–2015

VI. GLOBALISERINGENS TID Delredaktör: KIM SALOMON

30 MÅNGFALD OCH LIKRIKTNING 948

Kim Salomon En värld i förändring 951 En värld i konflikt 953 Avkolonisering 954 En ny världsordning 955 Globaliseringens ekonomiska räckvidd Konsumtionskultur 958 Telefoner och datorer 959 Flyktingar och migration 960 Den ekologiska utmaningen 960 Nya färdriktningar 961 Sammanfattning 963 Begrepp 964

Israels grundande och den långa konflikten om Palestina 977 Befrielsekriget i Algeriet 981 Antiimperialistiska framgångar 982 Det europeiska samarbetet 983 Den iranska revolutionen, kriget mellan Iran och Irak och Kuwaitkriget 985 Krigen på Balkan 987 USA:s invasion av Irak 988 Turkiet: tur och retur från enpartistat till demokrati? 989 Den arabiska våren 990 Inbördeskriget i Syrien 991 Sammanfattning 992 Begrepp 993 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

INDISKA OCEANEN

32 NATIONALISM OCH SJÄLVSTÄNDIGHET 995 957

Tema: Populärkultur och amerikanisering 965 Individens röst: James Bond, agent 007 969

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

MEDELHAVET

31 HAVET SOM DELAR 972

Elisabeth Elgán Ekonomiska och sociala förhållanden 972 Andra världskrigets efterspel: Det grekiska inbördeskriget och kommunistiskt maktövertagande i Jugoslavien och Albanien 976

Stefan Amirell Nationell befrielsekamp i Sydöstasien 997 Indiens kamp för oberoende 999 Afrikansk frigörelse 1000 Ekonomisk utveckling och stormaktspolitik 1004 Den politiska utvecklingen efter självständigheten 1006 Indonesien: Demokrati, diktatur och ekonomisk utveckling 1007 Kongo: Krig och kollaps 1009 Det fortsatta kriget i Indokina 1012 Kambodjas tragedi 1014 Sociala förändringar: demografi och ekonomisk utveckling 1014 Klass, kön och migration 1016 Etnicitet och nationalism 1017 Sammanfattning 1019 Begrepp 1021 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

Innehåll

13

STILLA HAVET

33 AMERIKANSK DOMINANS OCH ÖSTASIATISK ÅTERKOMST 1022

Johan Östling Japan: ockupation och demokratisering 1024 Kommunismen och kalla kriget i Stillahavsasien 1026 Stillahavssamhällen under amerikansk dominans 1028 Kinesisk och koreansk kommunism 1031 Interaktion i Stillahavsregionen 1035 Drakens eller Stilla havets århundrade? 1036 Sammanfattning 1040 Begrepp 1041

Människor i rörelse 1085 Hållbar utveckling 1087 Sammanfattning 1089 Begrepp 1091 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 11

RÄTTIGHETER, RESURSER, RÖSTER 1092

Christina Florin

34 HAVET SOM VALLGRAV 1042

Bilder av jämställdheten utanför Europa 1093 Att se på världen ur ett förändringsperspektiv 1094 Att se på världen ur ett statiskt perspektiv 1096 De internationella kunskapsbankerna och bilden av hur framgång skapas 1098 Definition av jämställdhet och problematisering av begreppet 1100 Förklaringar till kvinnors underordnade ställning 1101

Klas-Göran Karlsson

Webb: Diskussionsfrågor

Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

NORDSJÖN OCH ÖSTERSJÖN

Efter kriget: minnen, befrielse och nytt förtryck 1045 Östersjön – kalla krigets innanhav 1049 Östersjöområdets överflödsoch bristsamhällen 1052 Varvskriserna: nedläggning och uppror 1056 Upplösning 1058 Integration 1059 Historiens återkomst 1062 Sammanfattning 1063 Begrepp 1064 Webb: Sammanfattning och diskussionsfrågor

FÖRDJUPNING 12

GLOBALISERINGENS MÅNGA ANSIKTEN 1116

Birgitta Svensson Nationalstat, folk och regim 1118 Globalisering och nationellt medborgarskap Globalisering på stadens nivå 1121 Könsdynamikens dubbla rörelse 1122 Globalisering och kulturalisering 1124 Det globala i nationen 1125 Webb: Diskussionsfrågor

BEGREPP 1131 ATLANTEN

35 TVÅ AMERIKA – ETT USA 1065

Hanna Markusson Winkvist Pax Americana 1068 Ett och flera Amerika på samma gång 1074 Demokrati och diktatur 1076 Militärjuntornas tid … 1079 … men också socialismens och revolutionernas tid 1082 14 Innehåll

LITTERATUR 1149 PERSON- OCH SAKREGISTER 1181 BILDFÖRTECKNING 1205

1120

Kartförteckning 1 Karta över de hav som boken behandlar, Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet, samt Medelhavet, Nordsjön och Östersjön 21 2 Människans vandringar under ca fem miljoner år 59 3 Mänsklighetens utbredning för omkring 150 000 år sedan 85 4 Den moderna människans spridning från Afrika och ut över världen, ca 100 000 år sedan 85 5 Sentida jägar- och samlarkulturer 96 6 Innovationsområden för tidigt jordbruk 96 7 Känd utbredning och möjlig datering av förhistoriskt jordbruk 100 8 Utbredningen av skriftliga kulturer vid Kristi födelse och vid den europeiska expansionens början 123 9 Det germanska språkområdet med de områden där dativkasus försvunnit ur de lokala dialekterna 125 10 Världen enligt Hekataios, ca 500 f.Kr. 173 11 Fenicisk och grekisk kolonisation, ca 500 f.Kr. 207 12 Etruskernas kärnområde, ca 500 f.Kr. 210 13 Alexander den stores härtåg, ca 330-talet f.Kr. 218 14 Romarrikets utbredning, ca 300 f.Kr.–ca 100 e.Kr. 225 15 Indiska oceanen under antiken, ca 500 f.Kr.–500 e.Kr. 238 16 Stilla havet, ca 500 f.Kr.–500 e.Kr. 263 17 Utbredningen av förcolumbianska kulturer vid Sydamerikas Stillahavskust 275 18 Förhistorisk kommunikation: Nordsjön, Östersjön 299 19 Arkeologiska undersökningar: Nordsjön, Östersjön 307 20 Arkeologiska undersökningar: Atlanten 315 21 Huvudsakliga näringar under perioden 500–1500 e.Kr. 361 22 Sidenvägen 365 23 Medelhavet ca 620–750: Islams uppkomst samt bildandet av ett arabiskt imperium 384 24 Handelsvägar genom 600-talets Arabien 388 25 Seljuqernas rike i början av 1100-talet, korsfararstaterna samt muslimska Andalusiens och de kristna spanska furstendömenas utsträckning 405

26 Viktiga handelsrutter i Indiska oceanen 500–1500 417 27 Östasien under Norra Songdynastins tid, ca 960–1127 435 28 Situationen i Stillahavsområdet omkring 1500; den polynesiska triangeln 443 29 Inkariket och dess utbredning 1230–1525 445 30 Nordsjön och Östersjön, ca 500–1500 463 31 Statsbildningar i Mellanamerika under medeltiden 496 32 Four Corners-området, ca 500–1500 500 33 Afrikanska riken mot Atlantkusten, ca 500–1500 503 34 Miljöhistoriska områden och platser 522 35 Triangelhandeln över Atlanten, 1600- och 1700-tal 557 36 Det osmanska rikets expansion 1480–1683 594 37 Huvudorter kring Indiska oceanen 1500–1750 610 38 Stilla havet; Magellans och Cooks världsomseglingar, 1519–1780 630 39 Religiösa förhållanden i Europa 1555 659 40 Viktiga handelsvägar i Östersjö- och Nordsjöområdet i början av 1500-talet 666 41 Handelsvägar och varor i nordöstra Amerika, ca 1600 690 42 Nordamerikansk och europeisk bosättning vid 1700-talets början 699 43 Folkomflyttningar 1820–1930 739 44 Handel, sjöfart, kapitalplaceringar omkring 1900 742 45 Osmanska rikets upplösning, ca 1900–1920 783 46 Migrationsrörelser i Stillahavsområdet 1800–1945 818 47 Imperialismen i Stillahavsområdet fram till 1930 821 48 Utländskt inflytande i Kina 1842–1907 828 49 Stillahavskriget 1941–1945 843 50 De kurdiska folkgrupperna i Medelhavsområdet 976 51 Länderna i Medelhavsregionen 2010 979 52 Avkoloniseringen i Afrika och Asien, 1900-tal 996 53 Öst- och Sydöstasien 1950 1023 54 Östersjö- och Nordsjöområdet under efterkrigstiden 1044 55 Auktoritära regimer i Latinamerika under 1900-talet 1080 56 Jämställdhetsnivån i världen på 2000-talet 1099

Kartförteckning

15

Författarpresentationer STEFAN AMIRELL

KERSTIN CASSEL

Stefan Eklöf Amirell, född 1968, är docent i historia vid Göteborgs universitet och forskare vid Linné­ universitetet. Huvuddelen av hans forskning har handlat om sydöstasiatisk politisk och social sam­ tids­historia.

Kerstin Cassel, född 1963, är docent i arkeologi vid Södertörns högskola. Under senare år har hennes forskning kretsat kring människors rörelser och möten. Hon har bland annat bedrivit utgrävningar på Stora Karlsö.

ELISABETH ARWILL-NORDBLADH

PER CORNELL

Elisabeth Arwill-Nordbladh, född 1947, är professor emerita i arkeologi vid Göteborgs universitet.

Hennes huvudsakliga forskningsinriktning är genus­perspektiv på olika arkeologiska frågor.

Per Cornell, född 1962, är professor i arkeologi vid Göteborgs universitet. Han har under ett flertal år arbetat med arkeologiska fältprojekt i Latin­ amerika. Han forskar om den tidigmoderna staden, nordisk bronsåldersproblematik och arkeologins historia.

LARS BERGGREN

Lars Berggren, född 1951, är professor i historia vid Lunds universitet. Huvudsaklig forskningsinriktning är modern social- och arbetarhistoria, men han har även genomfört forskningsprojekt som vetter åt miljöhistoria och kulturhistoria.

LOUISE BERGLUND

Louise Berglund, född 1966, är universitetslektor i historia vid Örebro universitet. Hon forskar om makt, religion och genus under medeltiden.

NILS BLOMKVIST

Nils Blomkvist, född 1943, är professor emeritus i historia, särskilt medeltidens, vid Uppsala universitet, Campus Gotland. Han är specialist på norra Europas medeltid, med tonvikt på Östersjöområdet.

PER BOLIN

Per Bolin, född 1955, är professor i historia vid Södertörns högskola. Hans forskning rör sig inom socialhistoria, nationella identiteter och nationella institutioner.

ÖSTEN DAHL

Östen Dahl, född 1945, är professor emeritus i allmän språk­­vetenskap vid Stockholms universitet.

I sin forskning har han bland annat intresserat sig för grammatikteori, semantik, diskursteori och språktypologi.

ELISABETH ELGÁN

Elisabeth Elgán, född 1959, är professor i historia vid Stockholms universitet. Hon forskar om 1900-talets politiska historia och genusfrågor.

TORE LINNÉ ERIKSEN

Tore Linné Eriksen, född 1945, historiker och professor i utvecklingsstudier vid högskolan i Oslo och Akershus. Han har bakom sig omfattande forskning och ett rikt facklitterärt författarskap inom Afrikastudier, globalhistoria, studier av folkmord och förhållandet mellan nord och syd.

Författarpresentationer

17

CHRISTINA FLORIN

MARTIN HÅRDSTEDT

Christina Florin, född 1938, professor emeritus i kvinnohistoria vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintressen kretsar kring kön, klass och kultur i utbildning, arbetsliv, sociala rörelser och politik.

Martin Hårdstedt, född 1968, är professor emeritus i historia vid Umeå universitet. Huvudsaklig forsknings­inriktning är militär och politisk historia under perioden 1780–1860.

HANS HÄGERDAL

BARBRO SANTILLO FRIZELL

Barbro Santillo Frizell, född 1948, är professor emeritus i Antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet. Hon forskar om olika aspekter av den grekisk-romerska kulturen, såväl det urbana livet som det agrara och intresserar sig även för kultur­arvs­frågor samt bebyggelsehistoria.

GUNLÖG FUR

Gunlög Fur, född 1957, är professor i historia vid Linnéuniversitetet. Hon forskar om kulturmöten, kön och kolonialism och har studerat nordamerikanska urfolks och samers möte med europeisk kolonisation.

BO GRÄSLUND

Bo Gräslund, född 1934, är professor emeritus i arkeologi vid Uppsala universitet. Han forskar bland annat om människans evolution, nordisk forntid och tidighistoria.

HARALD GUSTAFSSON

Harald Gustafsson, född 1953, är professor i historia vid Lunds universitet. Han forskar om tidigmodern historia kring frågor som identiteter, statsbildning och interaktion.

JAN HJÄRPE

Jan Hjärpe, född 1942, är professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet. Han är religionshistoriker med särskilt intresse för religionsförändringar och det religiösa språket.

18 Författarpresentationer

Hans Hägerdal, född 1960, är docent i historia vid Linnéuniversitetet. Han forskar om kulturmöten och kolonialism i det tidigmoderna Sydöstasien.

ANDERS KALIFF

Anders Kaliff, född 1963, är professor i arkeologi vid Uppsala universitet. Hans forskning har sitt främsta fokus på äldre religion och föreställningsvärld.

Han har en omfattande arkeologisk fälterfarenhet, bland annat från Sverige, Jordanien och Kina.

BIRGIT KARLSSON

Birgit Karlsson, född 1952, är professor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet. Huvudsaklig forskningsinriktning är handel och handelspolitik under 1900-talet, främst i förhållande till diktaturstater – Sovjetunionen respektive Nazityskland.

KLAS-GÖRAN KARLSSON

Klas-Göran Karlsson, född 1955, är professor i historia vid Lunds universitet. Han forskar om Östeuropa, terror och folkmord samt europeiskt historiebruk.

KJEL KNUTSSON

Kjel Knutsson, född 1951, är professor i arkeologi vid Uppsala universitet. Han forskar om materiell kultur och samhälle samt norra Europas pionjärbosättning.

THOMAS LINDKVIST

Thomas Lindkvist, född 1949, är professor emeritus i historia vid Göteborgs universitet. Har framför allt forskat om sociala förhållanden i Norden under

medeltiden, kristnandet i Sverige och olika aspekter av riks- och statsbildning.

toriskt resande under 1700-talet i globalhistoriskt perspektiv.

AUÐUR MAGNÚSDÓTTIR

BO PERSSON

Auður Magnúsdóttir, född 1959, är universitetslektor i historia vid Göteborgs universitet. Hennes huvudsakliga forskningsinriktning är nordisk, speciellt isländsk, medeltidshistoria.

Bo Persson, född 1950, är universitetslektor i historia vid Stockholms universitet. Han har i sin forskning framför allt intresserat sig för sociala och politiska relationer i svensk skogsbygd under de senaste två århundradena.

LOTTA MEJSHOLM

Lotta Mejsholm, född 1973, disputerade i arkeologi år 2009 vid Uppsala universitet på en avhandling om barndom och begravningsritualer i samband med kristnandet i Skandinavien. Har sedan dess varit verksam med bland annat barn- och marin­ arkeologisk forskning.

MATS ROSLUND

Mats Roslund, född 1957, är professor i historisk arkeologi vid Lunds universitet. Forskningen är inriktad på sociala identiteter och kulturell överföring. Han har framför allt arbetat med slaviska relationer med Skandinavien, medeltidens stadsmiljöer och handel under vikingatid och medeltid.

MATS MOGREN

Mats Mogren, född 1955, FD i medeltidsarkeologi från Lunds universitet. Hans forskning inriktas på urbaniseringsfrågor, tidiga globaliseringstendenser och ekologi och har bedrivits i Sverige, Sri Lanka och kring Indiska oceanen.

KIM SALOMON

SVANTE NORRHEM

KARIN SENNEFELT

Svante Norrhem, född 1962, är docent och universitetslektor i historia vid Lunds universitet. Han forskar om tidigmodern kvinno- och genushistoria samt internationella relationer i Europa.

Karin Sennefelt, född 1972, är professor i historia vid Stockholms universitet. Huvudsaklig forskningsinriktning är kulturhistoriska perspektiv på politik och social hierarki under tidigmodern tid.

GYÖRGY NOVÁKY

HOSSEIN SHEIBAN

György Nováky, född 1952, är universitetslektor i historia vid Uppsala universitet och tidigare professor vid Hitotsubashi University i Tokyo. Han har skrivit om kolonialhandel, produktion och förädling av produkter från de europeiska kolonierna samt olika organisationsformer för handel under 1600- och 1700-talen.

Hossein Sheiban, född 1963, är docent i historia och universitetslektor vid Stockholms universitet.

Hans forskning inriktas i huvudsak på intellektuella problematiseringar av religiösa och politiska makt­diskurser under modern tid.

KENNETH NYBERG

Kenneth Nyberg, född 1971, är docent i historia vid Göteborgs universitet. Han forskar om naturalhis-

Kim Salomon, född 1948, är senior professor i historia vid Lunds universitet. Han forskar kring samtidshistoria, både svensk och internationell, oftast med kulturanalytiska infallsvinklar i fokus.

MARIA SJÖBERG

Maria Sjöberg, född 1960, är professor i historia vid Göteborgs universitet. Hennes forskning är främst inriktad på den tidigmoderna periodens könsliga villkor.

Författarpresentationer

19

20 Författarpresentationer

YVONNE SVANSTRÖM

HANNA MARKUSSON WINKVIST

Yvonne Svanström, född 1965, är docent i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hennes forskning har i huvudsak haft genushistorisk inriktning, och då framför allt berört frågor om svensk sexhandel i ett internationellt perspektiv.

Hanna Markusson Winkvist, född 1970, är univer­ sitetslektor i historia vid Göteborgs universitet.

Hon forskar i huvudsak på ämnen som rör modern universitetshistoria men har även ägnat sig åt genus­historisk forskning och historiedidaktik.

BIRGITTA SVENSSON

IDA ÖSTENBERG

Birgitta Svensson, född 1948, var tidigare inne­ havare av den Hallwylska professuren i etnologi vid Stockholms universitet och Nordiska museet.

Hon forskar om marginaliseringsprocesser, medborgarskap och stadsliv.

Ida Östenberg, född 1965, är docent i Antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet och forskare vid Kungl. Vitterhetsakademien. Hon forskar framför allt om romersk politisk kultur: om makt, ritualer, våld, kollektiv sorg, minne och glömska.

INGELA WIMAN

JOHAN ÖSTLING

Ingela Wiman, född 1950, är docent i antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet.

Hennes huvudsakliga forskningsområden är förromersk och etruskisk konst och historia samt klimat- och miljöhistoria.

Johan Östling, född 1978, docent i historia och Pro Futura-forskare vid Lunds universitet och Swedish Collegium for Advanced Study (SCAS) i Uppsala.

Han forskar om kunskapens och universitetets moderna historia.

Maria Sjöberg

Inledning En samtidig världshistoria

I detta avsnitt presenteras kortfattat bokens uppläggning och perspektiv. En samtidig världshistoria inleds med de första människorna och avslutas i nuet. I boken studeras världens historia med utgångspunkt från de områden som kringgärdar Stilla havet, Indiska oceanen, Atlanten – tre av världshaven – samt Medelhavet, Östersjön och Nordsjön. Havsområdena introduceras här, och kan därefter följas vidare i bokens kronologiskt upplagda kapitel. Sammantaget betonas kommunikation, kulturmöten och kulturkrockar. Särskild vikt läggs vid parallella processer, samtidigheter, och i boken diskuteras analytiska kategorier som formuleras i vår samtid, exempelvis kön, klass och etnicitet, alltså en annan form av samtidighet. På dessa inledande sidor redovisas och motiveras hur vi har tänkt och gjort.

I den här boken behandlas världens historia.

Tidsperspektivet är långt. Skildringen börjar med mänsklighetens begynnelse för flera miljoner år sedan, och den sträcker sig fram till vår egen tid.

Språkets, jordbrukets och skriftkulturens upp-

nordsjön

komst, liksom tillkomsten av städer och stater, är några av de många frågor som diskuteras. Forna tiders samhällsliv följs alltså från första början fram till i dag, och en av de viktigaste frågorna boken väcker är förstås varför samhällena förändrades.

östersjön

medelhavet

Karta 1. Kartan understryker att jordklotet till största delen består av vatten. De fem världshaven, Atlanten, Stilla havet, Indiska oceanen, Norra ishavet och Antarktiska havet, utmärks av att de är oceaner, det vill säga de omsluter flera kontinenter. I den här boken behandlas de tre första och i stället för de två polarhaven Medelhavet samt de atlantiska bihaven Nordsjön och Östersjön.

atlanten stilla havet

stilla havet

atlanten

indiska oceanen

Inledning

21

Den frågan saknar ett självklart svar, men i de olika kapitlen redovisas varierande aspekter av förändringarna, ekonomiska, sociala och kulturella.

Tillsammans ger de uppslag till olika förklaringar.

Flera aspekter i den här boken har tagits upp i tidigare översikter. Det finns ändå väsentliga skillnader. En sådan är att haven, inte länder och imperier, utgör världshistoriska utsiktspunkter.

Havens roll i framställningen speglar att fixerade gränser mellan stater och länder har saknats under större delen av tidsrymden för mänskligt liv.

Kolonisation, krig, klimatkriser, migrationer och erövringar har skapat nya gränser mellan territorier och dessa förändras ständigt. Havens gränser har varit mer beständiga. Även om de första fasta bosättningarna i mänsklighetens historia inte utnyttjade isfria vattenvägar i särskilt stor omfattning och att det långt fram i tiden var landvägar som var bas för kommunikation, blev hav och floder med tiden alltmer betydelsefulla. Vattnen skapade kontakter. På dem färdades både tankar och människor, och jämfört med landvägar möjliggjorde haven ett mera storskaligt utbyte av varor.

Men haven utgjorde också gränser mellan samhällen. Både havens särskiljande och förenande roll berörs i boken.

Genom att utgå från de stora världshaven Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen, samt de mindre haven Medelhavet, Nordsjön och Östersjön framhålls att dagens nationalstater endast har funnits en kort tid i mänsklighetens historia. I stället var det under lång tid hav, berg, skogar, floder, öknar, stäpper och savanner som skapade gränser och mötes­platser mellan samhällen.

BOKENS PERSPEKTIV

Som ekonomisk tyngdpunkt var Indiska oceanen först, sedan följde Atlanten och därefter har Stilla havet blivit betydelsefullt för världsekonomin.

Generellt har långväga seglatser över världshaven en kort historia. Tidigast var långfärderna i Indiska oceanen, som var omfattande redan före 1500-talet.

22 Inledning

I detta världshav formade östafrikaner och asiater tidigt ett världshandelssystem som successivt under 1500-talets lopp kompletterades med européers seglatser över Atlanten. Genom korsandet av Atlanten blev den transoceana handeln global, en utveckling som fortsatt. Kulmen i havens betydelse för långväga kommunikation inträffade under 1800-talet och 1900-talets första decennier, där­ efter har den minskat. Vattnens roll är fortfarande väsentlig för varutransporter som i vår tid äger rum på containerfartyg , men för många människor är kommunikation i luftrum eller på internet mera aktuell. De förändringar som på vissa håll innebar att havens förenande roll människor emellan först tilltog och sedan minskade eller ändrade former, blir tydliga då tidsperspektivet är långt. I den här boken läggs därför stor vikt på mänsklighetens äldsta tider.

En koncentration på samhällslivet runt haven innebär inte att boken bortser från konventionella regioner, stater och länder. Men den för­söker skildra regioner och samhällen, utan att vår tids gränser mellan länder färgar av sig på tider då de inte fanns. Social organisation för handel och köpen­skap, produktion och förvaltning, konst och musik liksom etablerandet av skriftspråk och idétraditioner har till exempel sällan följt dagens gränser mellan stater och länder. Bokens tonvikt på havsområden har fördelen att kommunikationsmönstret framhålls – även där havens förenande roll var liten eller obefintlig – men nackdelen är förstås att andra aspekter får stå tillbaka något.

Uttrycket samtidig i bokens titel anspelar på två betydelser. Den ena är att hur mycket vi än spjärnar emot är det ofrånkomligt att företeelser i vår samtid färgar av sig på tolkningar av det historiska.

Bokens kapitel är därmed skrivna utifrån vår tids perspektiv på det förflutna och vår tids frågor. Den andra är ambitionen att peka på parallella processer som ägde rum på olika håll i världen, ibland samtidigt, ibland med betydande kronologiska skillnader. Genom vikten på samtidighet betonas

likheter och i vid mening sociala och kulturella förhållanden. Jämförelserna mellan de samhällen som hade kust vid något av de hav som berörs tydliggör förstås också olikheter och varierande politisk händelseutveckling. På ett abstrakt och övergripande plan kan man kanske rentav framhålla relationen mellan likheter och olikheter som en viktig pådrivare för förändringar.

På de följande sidorna redogörs först närmare för bokens disposition. I en bakgrundsteckning utvecklas sedan bokens perspektiv och vad som varit vägledande för valet av profil. I den diskussionen motiveras samtidigheter, världshistoria och haven som utgångspunkter utförligare.

DISPOSITION

Boken är uppdelad i sex kronologiskt baserade delar. I del ett, Vandringarnas tid, behandlas tiden fram till ca 500 f.Kr., del två, Samhällsbyggandets tid, omfattar åren 500 f.Kr. fram till och med 500 e.Kr., del tre, Landvägarnas tid, fortsätter fram till år 1500, del fyra, Världsomseglingarnas tid, behandlar 1500–1800, del fem, Modernitetens tid, innefattar 1800–1945 och slutligen omfattar del sex, Globaliseringens tid, år 1945 fram till vår egen tid.

Det bör påpekas att delarnas kronologiska gränser inte är exakta; vissa överlappningar är nödvändiga.

Utöver inledning och kapitel finns i varje del två till tre längre tematiska och kronologiskt gränsöverskridande avsnitt, så kallade fördjupningar.

Varje del börjar med ett längre inlednings­ kapitel där huvuddragen i epokens historia tas upp. Kapitlet kan läsas som en sammanfattning för en hel epok med världen som utsiktspunkt.

I inledningarna finns också en röst från det förflutna, ett porträtt av en individ som i sin person särskilt väl fångar det tidstypiska. Rösterna i del ett härrör från Lucy och den så kallade ismannen, bägge utgör fossila fynd från mänsklighetens allra första tid. I del två talar Kleopatra VII, som var den sista härskaren av det ptolemaiska kungahuset.

Kleopatras liv visar något av det romerska rikets

komplicerade maktpolitik. I del tre fångas 1100-talets intellektuella debatt i den lärde och kontroversielle Pierre Abélard, vars stormiga liv – det privata såväl som det offent­liga – var tidens stora samtalsämne i det intellektuella Europa. I del fyra ger indianen Guamán Poma röst åt ursprungsbefolkningens kritik mot det spanska styret under 1500-talet i Peru. I del fem uppmärksammas Marianne Weber.

Hon var hustru till den berömde sociologen Max Weber, fast i samtiden, sekelskiftet 1900, var det hon som var den kända författaren. I del sex, slutligen, stiftas bekantskap med en fiktiv figur, agenten James Bond, vars gestaltning på vita duken speglar efterkrigstidens politiska och kulturella utveckling.

Utöver porträtten finns i varje inledningskapitel också ett tematiskt avsnitt där respektive författare diskuterar en företeelse som kännetecknade epoken. I tur och ordning behandlas: relationen mellan bofast och rörlig, slaveriet, religion och politik, krigens villkor, hälsa och medicinsk utveckling och slut­ligen populärkulturen.

Delarnas övriga kapitel utgörs av kronologiskt upplagda skildringar av samhällslivet i de olika havsområdena och samhällenas eventuella kontakter med varandra. De aspekter som inlednings­ kapitlen översiktligt tar upp behandlar havskapitlen mera djupgående. Områden med kuster mot Stilla havet behandlas i ett, på motsvarande sätt redogörs för livet runt Atlanten, Indiska oceanen, Medelhavet och Nordsjön, Östersjön. I del ett, som utöver inledning endast omfattar fyra kapitel, följs delvis ett annat mönster. Efter den inledande översikten som diskuterar människans äldsta historia i ett långt tidsperspektiv med tonvikt lagd på sociala och kulturella förhållanden följer tematiskt upplagda kapitel. Utan att enskilda hav utgör rumsliga gränser – i stället sveps över hela världen – behandlas i dessa: människans utveckling ur ett evolutionärt perspektiv, jordbrukets framväxt, språkets uppkomst och mänsklighetens första städer.

Till varje del hör dessutom ett eller flera friliggande längre fördjupningsavsnitt som problemaInledning

23

tiserar ett tema ur ett längre tidsperspektiv. Dessa teman är: 1) Född, död och begraven. I detta avsnitt diskuteras hur forna tiders gravskick kan tolkas och då inte bara ge insikter om det förflutnas syn på döden utan också hur man såg på livet. 2) De abrahamitiska religionerna. I denna fördjupning klargörs att trots stora meningsskiljaktigheter mellan islam och kristendom och judendom har dessa trosinriktningar mer som förenar än skiljer dem åt. 3) I Miljön som historiens kärna redogörs för jordklotets naturliga betingelser och hur dessa i alla tider har påverkat förutsättningarna för mänskligt liv, men även hur människor genom tiderna påverkat naturen. 4) I Imperier och imperialism diskuteras vad som kännetecknat de imperier som växt fram i världen sedan 1200-talet. Såväl skillnader som likheter berörs liksom även imperiernas ideo­ logiska bas, imperialismen. 5) Norden och omvärlden. Här diskuteras vad Norden är och om förändringar där orsakats av yttre eller inre faktorer.

Kapitlet gör nedslag i historien, från kristendomens framväxt ända fram till att några av de nordiska länderna blev medlemmar i EU. 6) I Rättigheter, resurser, röster problematiseras olika förklaringar till 1900- och 2000-talens ojämlika villkor mellan kvinnor och män. Handlar det om ekonomi, politik eller hur ska ojämlikhet mellan könen i världens olika länder förklaras? 7) I bokens avslutande fördjupning, Globaliseringens många ansikten, diskuteras och ifrågasätts olika teoretiska perspektiv på 2000-talets globalisering; vad är processens innebörd och vem är globaliseringens vinnare respektive förlorare? Utöver de sex fördjupningarna finns ytterligare sex något kortare fördjupningstexter som i kronologisk ordning behandlar 1) Antikens filosofi och politik 2) Korstågen 3) Renässans och upplysning 4) Industrialiseringen 5) Första och andra världskriget.

Fördjupningarnas syfte är att utgöra underlag för diskussion i seminarieform, medan bokens övriga kapitel är tänkta som en handbok för studier i världshistorien, en samtidig världshistoria.

24 Inledning

SAMTIDA SAMTIDIGHET

Världshistorier har en lång historia. Muntligt traderade berättelser har levt vid sidan av skriftliga.

Skapelseberättelserna i judendomen, kristendomen och islam var visserligen mytologiska men utgjorde ändå ett slags världshistoria. Även andra exempel finns. På 100-talet f.Kr. tecknade Sima Qian civilisationernas historia utifrån vad vi i dag skulle kalla en kinesisk horisont, på 1140-talet författade den tyske biskopen Otto av Freising en historia som delade in världens händelseutveckling i två riken, det himmelska och det jordiska, och på 1300-talet skrev den nordafrikanske historikern Ibn Khaldun sin version av världens historia; jämfört med föregångarna var Ibn Khaldun den som tydligast drev ett materialistiskt perspektiv på historiens utveckling och med vår tids måttstock var han också den mest moderne historikern av de nämnda. I alla tider har man alltså försökt minnas det förflutna, jämfört de samhällen och kulturer man kände till och även spekulerat över orsakerna till likheter och olikheter.

Under 1800-talet utvecklades historieämnet till vetenskap. Även om varken ordet världshistoria eller globalisering var i bruk saknades inte försök att ta helhetsgrepp på generella drag i samhällsutvecklingen. Drivkrafter bakom kapitalismens framväxt är exempelvis ett tema som rönt stort historiskt intresse alltsedan Karl Marx (1818–1883) och Max Weber (1864–1920) publicerade sina respektive skrifter. I bägge fallen behandlas aspekter som inte var begränsade till vissa länder eller territorier.

Trots att världshistoriska perspektiv har många år på nacken har de inte sällan varit underordnade nationernas historia. Den tyske historieprofessorn Leopold von Ranke (1795–1886), i tyskinfluerade områden den moderna historievetenskapens faders­gestalt, lade följaktligen en betydande forskargärning på att studera diplomati och nationalstaters relationer med varandra. Sedan dess har historiker över hela världen studerat åtskilliga aspekter av samhället, men resultaten har ofta

Ibn Khaldun (1332–1406) var en av 1400-talets inflytelserika tänkare. Han föddes i Tunis och bedrev sedan studier i islamisk teologi, rättsvetenskap, arabisk litteratur, matematik och astronomi. Khaldun var verksam i flera av de islamiska områden som kringgärdade Medelhavet. En förklaring till det kringflackande livet var att Khalduns politiska verksamhet vid flera tillfällen rönte misshag hos de styrande och att han därför tvingades att flytta. I avskildhet i en algerisk by författade han en första del i en världshistoria, al-Muqaddimah, vilken gjorde honom berömd redan i samtiden. I förordet till detta verk beskrev Khaldun också syftet med historievetenskapen, att analysera samhället och dess individer.

varit bundna av nationalstatens och de egna riksbildningarnas ramar. På 1960-talet, då ett radikalt samhällsklimat uppmärksammade exploatering och förtryck utanför de europeiska historikernas närmaste kulturkrets, blev studier av utomeuropeiska länders historia vanligare. I polemik mot tidi­gare forsknings ensidiga inriktning på politiska händelser, där endast samhällets eliter gjorde avtryck, formerades i denna tid även socialhistorien.

Vanligt folks historia kom på pränt. Av inte minst praktiska skäl blev undersökningarna ändå nationellt baserade. Under decennierna efter 1960 har forskningsintresset förskjutits mot att i högre grad betona språk och symboler, alltså en vidareutveckling av den politiska historien utifrån kulturhistoriska perspektiv.

Forskning som belyser kvinnors och mäns skilda samhällsvillkor liksom förhållandena för olika etniska grupper har vidgat historieämnets forskningsfält. Så har även de studier som analyserar postkoloniala förhållanden liksom den kritik mot historieämnets så kallade stora berättelser, till exempel demokratins framväxt, som framförts av poststrukturalistiskt inspirerade forskare.

De många vetenskapsteoretiska svängningarna under 1900-talet har dock inte lyckats kullkasta nationalstatens starka ställning som ram i historisk forskning. Med begreppet metodologisk nationalism påtalas att metoder och källmaterial i allmänhet utgår från nationalstatliga ramar. Denna inriktning kan både kritiseras och försvaras. Å ena sidan kan alltför snäva rumsliga perspektiv leda till att studerade företeelser framstår som mer unika och speciella än de faktiskt har varit, å andra sidan är det nödvändigt att utnyttja befintlig specialistkompetens på respektive lands språk, historia och källbestånd.

Forskningens begränsade geografiska räckvidd hindrar dessutom inte att enskilda undersökningar kan ha en vittgående betydelse. Flera studier är i sina ämnesval territoriellt gränsöverskridande.

Pro­cesser som centralisering, byråkratisering,

mili­tarisering, statsbildning, politiska, ekonomiska och sociala maktförhållanden är exempel på teman som inte nödvändigtvis är knutna till enskilda länder. Att de ändå ofta skildras så har många skäl. Ett har att göra med historieskrivningens viktiga roll i nationalstaternas tillblivelse. Ett annat är svårigheten att behärska de språk och källor som studier av andra länders historia kräver – och det gäller inte bara för europeiska eller amerikanska historiker. Även i Afrika och Asien studerar historikerna huvudsakligen sitt eget lands förflutna. I ämnena arkeologi och antikens kultur och samhällsliv finns emellertid andra och bredare geografiska traditioner. I boken dras nytta av detta. Författarna kommer från antikens kultur och samhällsliv, arkeo­ logi, ekonomisk historia, etnologi, historia och religionshistoria, var och en arbetar utifrån sina respektive ämnes traditioner, men tar samtidigt påtagliga intryck av varandras specialiteter.

Fokus på samtidigheter öppnar för geografiskt och tidsmässigt gränsöverskridande aspekter. Detta vägval innebär intressant nog att också olikheter blir tydliga. Det resulterar även i att historiens huvudroll i mindre grad än vad som är brukligt innehas av Västeuropa (och så småningom USA), alltså i vid mening den kultursfär man skulle kunna kalla västerlandet.

VÄSTERLANDETS FÖRETRÄDE

Öst och väst liksom nord och syd är begreppspar som används för att mejsla ut ekonomiska, politiska och kulturella sfärer. Var gränserna mellan det ena och andra går är inte självklart. Varje land, kontinent och hav har sina östliga och västliga områden. Utöver de rent geografiska oklarheterna är tudelningen mellan öst och väst, liksom den som kanske är mest aktuell i dag, mellan nord och syd och mellan syd och syd, delvis en följd av den historiska process som sedan 1800-talet inneburit en successivt tilltagande västeuropeisk och amerikansk exploatering av världen i övrigt. Den har medfört att länderna i nord har blivit rika medan Inledning

25

de sydliga blivit fattiga. Nord och syd är dock inte uteslutande geografiska hänvisningar och heller inte rent ekonomiska; Nya Zeeland räknas exempelvis som ett nordligt land trots dess belägenhet på jordklotets södra halva.

En västlig ekonomisk och kulturell dominans i världshistorien har dock en mycket kort historia – och den tycks inte vara för evigt heller. Stora delar av den värld som i dag präglas av västerlandet har tidigare levt under andra minst lika inflytelserika dominansförhållanden. Kinas riksbildningar innebar exempelvis att människor och vidsträckta landområden, bland annat i dagens Vietnam, Kambodja, Nord- och Sydkorea, underkuvades och de tog starka intryck av kinesisk kultur. Indiens olika riksbildningar byggde också på att omgivande folk och områden exploaterades av en central makt och samma sak kan hävdas om såväl det osmanska riket som Persien. Genom krig, erövringar och handel kunde det osmanska riket under flera hundra år behärska stora delar av de områden som i dag räknas till Europa, Afrika och Asien. I jämförelse med några av de äldre imperierna framstår det Brittiska imperiets storhetstid på omkring 150 år som ganska kortvarig.

Uppräkningen ovan illustrerar att inga imperier, stater eller riken är naturliga. Mänskligt genomförda erövringar, ockupationer, exploatering och kolonisationer har i varierande grad varit betydelsefulla för alla riksbildningar. De imperier som uppträdde i förmodern tid kännetecknades av att erövrade områdens folk betalade skatter, tributer, till centralmakten och att dessa imperier huvudsakligen var landbaserade. Romarriket, 1200-talets mongolvälde, det långlivade osmanska riket och de kinesiska kejsardömena kan alla räknas dit. 1500talet innebar en brytpunkt; den västeuropeiska expansionens förutsättningar grundlades och denna expansion byggde på att kontrollera haven.

Till skillnad från sina föregångare stannade inte de västeuropeiska makterna vid att endast ta upp skatter utan etablerade även sina kulturella värde26 Inledning

ringar, samt politiska och ekonomiska styrelseskick i de områden som behärskades. Västmakternas erövr­ingar genomfördes dock långsamt och de områden som så småningom behärskades bjöd kraftfullt motstånd. På den afrikanska kontinenten var det först under 1800-talet som européer på allvar tog sig in i inlandet, och den nordamerikanska kontinenten var vid sekelskiftet 1800 till största delen alltjämt i den indianska urbefolkningens händer.

Västeuropeiska sjömakter var heller inte de enda som utökade sina territoriella besittningar. Under Qingdynastin expanderade Kina västerut och det ryska tsardömet växte österut. En västeuropeisk dominans i världen gällde således i vissa delar av världen och för en kort tid i världens historia.

I översiktsverk och läroböcker kan denna period ändå ta överhand.

Tonvikten på västeuropeiskt och amerikanskt framväxande herravälde i världen i översikter som publiceras i Västeuropa och USA, alltså vad som här innefattas i Väst, visar att de delvis präglas av ett kortsiktigt historiskt perspektiv, men även av vad som skulle kunna kallas självcentrering. Det sistnämnda tar sig flera uttryck. Från en mindre undersökning av några av de läromedel som i dag utnyttjas vid universitet och högskolor samt några kommersiellt framgångsrika översiktsverk, avsedda för en historieintresserad allmänhet, kan konstateras att oavsett var händelsen eller processen hade ägt rum, är det genom utvecklingen i en västlig kultursfär som det förflutna granskas och förklaras. Utomeuropeiska händelser och processer uttolkas genom västeuropeiska glasögon och politiska händelser i västerlandet ges en oproportionerligt stor betydelse. Resultatet blir att västeuropeiska villkor antas vara självklara mål för historiens förändringar. Till exempel så är reformationen, samt revolutionerna i Amerika och Frankrike viktiga omvälvningar i västerländsk historia. Bägge antas inte sällan vara steg på väg mot vår egen tids demo­ kratiska politiska styrelseskick. De utgör därför givna teman i flertalet läroböcker. Utan att förringa

deras betydelse är det rimligt att anta att vare sig reformation eller revolutioner i USA och Frankrike har haft en lika avgörande roll i till exempel Indiens eller Kinas historia.

Det är förstås inget negativt att hysa intresse för den egna historien. Det är tvärtom nödvändigt.

Missvisande blir det bara när det egna, exempelvis det som var väsentligt i svensk, amerikansk, indisk, kinesisk eller fransk historia, ses som något uteslutande unikt och speciellt utan samhörighet med världen i övrigt. Lika missvisande kan koncentrationen på det egna bli om det förflutna i exempelvis Väst tolkas i alltför generella banor och blir till en måttstock för det allmänna. Den franska revolutionen ägde exempelvis inte rum i ett vakuum utan var starkt beroende av den amerikanska. Bäggedera kom långt senare att få global räckvidd. Båda var nämligen inspirerande för den

Olika sätt att se på världen.

Jordklotet ur ett vietnamesiskt perspektiv. Det till ytan stora och rödfärgade Vietnam ger en symboliskt laddad bild av den världspolitiskt viktiga roll landet spelade under Vietnamkriget 1955–1975. Kriget var ett inbördeskrig mellan landets norra och sydliga delar samtidigt som det var en av kalla krigets mest brännande konflikter. Nord­vietnam stöddes av Sovjetunionen och Kina, medan Sydvietnam hade stöd av USA. Särskilt det amerikanska ingripandet väckte världsopinionens avsky och från 1960-talet anordnades demonstrationer mot kriget på många håll i världen, inte minst i USA. Kriget slutade med Nordvietnams seger och landets återförening. Förlusterna i människoliv var dock mycket stora. Fotografiet är taget i en park i Hanoi 2012.

avkolonialisering som under 1800- och 1900-talen ägde rum i de delar av världen där västeuropeiska kolonialvälden byggts upp.

Det är alltså nödvändigt att ge den egna historien ett vidare sammanhang i både tid och rum.

Här kan tonvikten på samtidigheter vara en hjälp, inte minst för att undvika ett eurocentrerat perspektiv, det vill säga att Västeuropas nutida villkor utgör mål för hela världen. (Det finns förstås också exempelvis afrocentrerad och sinocentrerad historieskrivning. Den eurocentrerade är dock speciellt belastad genom att den i så hög grad har varit knuten till maktutövning i utomeuropeiska områden.) Samhällsutvecklingen i Väst förknippas med modernitet, där liberalism och demokratiska ideal är betydelsefulla, medan övriga delar av världen anses vara på efterkälken och helt enkelt omoderna. Begreppsparet modern och omodern uttrycker en värdering. Den ovan omnämnde Max Weber intresserade sig för den och så gjorde även den amerikanske sociologen Barrington Moore (1913–2005) i sina studier av demokrati, diktatur och klasskamp. Moore studerade konfliktmönstren i Kina, Japan, Ryssland och Indien i syfte att förklara och finna alternativ till Västeuropas väg mot modernisering. Efter Moore har flera försök gjorts för att analysera och förklara den historiska process som inneburit västerlandets dominans i världsekonomin. Kanske den amerikanske socio­ logen Immanuel Wallersteins världssystemteori från 1970-talet är den mest kända. Wallerstein menar att från och med 1400-talet utvecklades ekonomin så att Västeuropa och USA blev dess centrum medan resten av världen blev perifera eller semiperifera. Ojämlika maktförhållanden mellan centrum och periferi var enligt Wallerstein en förutsättning för den ekonomiska framgången i USA och Västeuropa.

Det är förstås värdefullt att ojämlika ekonomiska förhållanden tas upp till diskussion. Likväl är inte ens sådana ansatser helt oproblematiska, särskilt inte i de fall där västerlandets dominans Inledning

27

tas för given. Den åsikten förfäktas i varje fall i studier som ifrågasätter synen på västerlandet som en vinnare. Utöver att själva frågan är felställd – historien har inget slutmål – vill kritikerna poängtera beroendeförhållandet mellan Väst och Öst.

Väst har inte tagit kommandot helt på egen hand utan haft god hjälp av Öst. Man pekar även på att det var mycket sent, egentligen först på 1800-talet, som ekonomin i Väst drog ifrån, och då bara i vissa länder. Med tanke på Asiens betydande ekonomier i vår tid, Indien och Kina, klargörs dessutom att framgångssagan har varit högst temporär. Andra exempel tyder på samma sak. Områden som tidigare varit kolonier beviljar lån till sina allt fattigare före detta kolonialherrar och Brasilien, en av Portugals forna kolonier, var en tid en av världsekonomins viktigaste motorer. Även om man inte ska underskatta betydelsen av överstatliga finans­ organ, som exempelvis Världsbanken (World Bank Group), där vissa länder i Väst gynnas, tycks ändå Västs ekonomiska övertag ha fått en allt tydligare karaktär av tillfällighet.

För att markera att Västeuropas modernitet inte är en universell modell, giltig för hela världen, används ibland begreppet multipla moderniteter.

Uttrycket kommer från den israeliske sociologen Shmuel Eisenstadt (1923–2010) som i sina studier av modernisering kom att formulera en kritik mot att västeuropeiska villkor gjordes till norm för världen i stort. Han menade att moderniteter utformas på varierande sätt i olika kulturer, men de kan ändå vara lika moderna. Det finns alltså inte bara en modernitet utan flera. I de läroböcker som används i historieämnets grundkurser vid universitet och högskolor i Sverige kvarstår emellertid Västeuropas och USA:s historia relativt oproblematiskt som vägen mot modernitet och villkoren där fungerar som tolkningsraster för resten av världens historia. Att problematisera och nyansera denna bild utgör ett viktigt skäl bakom denna bok.

Relationen mellan världens politiska regimer och ekonomier är föremål för ständig ompröv28 Inledning

ning och än är inte sista ordet sagt. Tolkningarna av historiska förlopp skiftar över tid och det går sällan att fastslå absoluta sanningar. I alla historiska tolkningar finns drag av samtidighet, det vill säga att samtidens frågor genomsyrar synen på det förflutna, och den här boken är inget undantag.

Därmed har ordet samtidighet i bokens titel motiverats utifrån en av två aspekter: den historiska förståelsens beroende av historikernas egen samtid. Genom ordet En i bokens huvudtitel markeras dessutom tolkningarnas föränderlighet. Det som anses väsentligt i denna skildring är med säkerhet inte detsamma som i äldre verk eller i framtidens läroböcker. Och ingendera kan beskyllas för att vara felaktig, endast samtidsberoende. Termens andra aspekt, tonvikten på processer som i det förflutna ägt rum samtidigt, kräver ett utförligare resonemang.

HISTORISK SAMTIDIGHET

Ordet samtidig har att göra med bokens tonvikt på kulturmöten, kulturkrockar och utbyten av både idéer och mera handfasta ting. Men det viktigaste med ordet samtidig är att varje kapitel fäster uppmärksamhet på parallella företeelser, likheter mellan kulturer. Med tanke på den snabbhet med vilken information och nyheter i vår tid färdas runt klotet är det inte märkligt att trender utvecklas någorlunda samtidigt på vitt skilda håll i världen.

Detta skedde emellertid också i det förflutna. Lik­ nande processer kunde dessutom äga rum sam­ tidigt i samhällen som helt saknade kontakter med varandra. I sådana fall är det rimligt att tro att människor under vissa förhållanden, oavsett varför dessa har vuxit fram, har sökt liknande lösningar på de problem som varit för handen.

Ett skäl till att särskilt söka efter samtidigheter i olika samhällen är att på så vis undvika att det förflutna i alltför hög grad exotiseras. Innebörden av exotisering framgår av exempelvis äldre beskriv­ ningar av barbarerna, alltså de germanska folkgrupper med boskapsskötsel som huvud­näring

som levde utanför romarrikets städer. I hundratals år hade germanerna varit grannar med romarna och i vissa gränstrakter erbjöds de till och med jord mot att i gengäld skydda imperiet militärt mot inkräktare. Under 500- och 600-talen slog sig germanska folk ned lite varstans i det som tidigare utgjort Västrom. Kring germanerna frodades en mytbildning. De framstod som ett slags urkommunistiskt folk som praktiserade frihet, jämlikhet (mellan män) och broderskap. Även om beskrivningarna bygger på samtida skildringar är de dock huvudsakligen en produkt av 1800-talshistorikernas uppfattningar om orsakerna till Roms fall – barbariska erövringar – samt 1800-talets generellt stora vetenskapliga iver att överallt klassificera och kategorisera folkslag. Genom att beskriva germaner som främlingar och annorlunda, betonades exotiska skillnader gentemot romarrikets övriga befolkning som inte var lika aktuella i samtiden.

Om man i stället tar fasta på likheterna och samtidigheterna i samhällsutvecklingen i områdena i det romerska imperiet, framgår att germanernas skick och bruk hade mycket gemensamt med det romerska, att de knappast ens kan urskiljas som ett eget folk och att de därmed inte var fullt så exotiska som 1800-talshistorikerna gav sken av.

Ett annat exempel på samtidighet kan hämtas från Kina. I västeuropeisk historieskrivning tecknas Kinas historia i allmänhet utifrån dess kejserliga dynastier och de despotiska dragen framställs som både exotiska och främmande. På ett principiellt plan liknade emellertid successionsordningen i Kina de som var aktuella på andra håll i världen. I islams välden, i Egypten, Indien, såväl som i både Athen och Rom behärskades det politiska styret periodvis av släktrelaterade dynastier. Det ryska tsardömet följde en liknande modell ända in på 1900-talet och kungahusen i övriga Europa har också en släktrelaterad bakgrund. Tronerna ärvdes då i första hand från far till äldste son. Politiska konflikter i samband med tronskiftena löstes inte sällan handgripligen. Så förlorade egyptiska farao-

ner såväl som kinesiska och romerska ledare makten. En kinesisk specialitet var dock att i centrum för den politiska turbulensen stod ofta eunucker, alltså det kejserliga hovets kastrerade manliga palatstjänare. Kina var förvisso inte ensamt om att kastrera unga män. Det förekom i både Grekland och Rom. Kastraternas sysslor och status varierade dock. I Kina, Osmanska riket, Persien och Bysans hade eunuckerna ibland hög status. De uträttade viktiga ting i de centrala förvaltningarna och deras viktiga funktioner kan delvis förklaras av att de på grund av sin kastrering aldrig skulle kunna ingå i dynastier som konkurrerade med kejsarmakten.

I Indien och Egypten ringaktades däremot eunuckerna; kastrering var där ett straff för sexuella brott.

Den med delar av omvärlden samtidiga utvecklingen av den kinesiska förvaltningen under exempelvis Handynastin (ca 206 f.Kr.–220 e.Kr.) illustrerar att långsiktiga trender sällan var territoriellt avgränsade. Kejserlig överdådighet speglade en politisk maktkoncentration till kejsarens person. De gamla adelssläkternas män, som före kejsardömets tid hade haft stora förmåner, förlorade sin ställning. Den centrala byråkratin befolkades i stället av icke adliga män, utbildade i Konfucius anda och mycket tidigt fanns ett meritokratiskt system grundlagt. I samma tid ägde motsvarande maktkoncentration rum i Rom. Även här övergick ett mera splittrat styre, republiken, till ett kejserligt. I både Rom och Kina härrörde politisk makt i varierande grad från släktbundna, militariserade och starkt patriarkala maktstrukturer, i bägge imperierna var tronskiftena våldsamma, och förtryck av slavar och kvinnor utgjorde ett generellt drag. En för eftervärlden berömd lärdom och filosofi utvecklades i bägge imperierna och så även en omfattande förfäderskult.

Ett tredje och avslutande exempel kan utgöras av Afrikas historia som länge behandlats knapphändigt i läroböckerna. Det kan förklaras av att kulturen på denna väldiga kontinent långt fram i tiden huvudsakligen har varit muntlig.

Inledning

29

Eunucker, det vill säga kastrerade män, klargör att kön var en av grunderna för att upprätthålla en patriarkal politisk maktstruktur. Kvinnor blev regenter i de fall ingen man med rätt härkomst fanns att tillgå, och eunuckers bortskurna reproduktiva förmåga medförde att de aldrig kunde skapa, eller ingå i, dynastier som kunde konkurrera med den som för närvarande dominerade den politiska makten. Oförmågan att reproducera sig var i vissa områden ett straff, i andra öppnade den för avancemang i de kejserliga förvaltningarna. Även om eunucker i bland annat det kejserligt styrda Kina kunde uppnå höga maktpositioner, vilket skildras på bildens målning, var de överallt sedda med misstänksamhet.

30 Inledning

Historikernas traditionella källmaterial är därför begränsat och historieskrivningen hänvisades till utomståendes beskrivningar. De reseskildringar som mer eller mindre fantasifullt redogjorde för de människor européerna mötte på sina resor i Afrika innehåller dock mer information än vad man kanske skulle kunna tro – om både européer och afrikaner.

Reseskildringar från Afrika var i ropet långt in på 1900-talet. Antalet tilltog i takt med att portugiser, holländare, tyskar, engelsmän, fransmän och skandinaver sökte kunskap, upplevelser och ekonomiska förtjänster i Afrika. Efterfrågan var genomgående stor men genren hade sin storhetstid under 1700- och 1800-talen. Vid sidan av de fantastiska äventyr och mytologiskt färgade bedrifter som resenärerna sade sig ha upplevt informeras i förbigående om lokalbefolkningarnas levnads­ förhållanden.

Liksom andra kontinenter var Afrika inte enhetligt och har därmed inte en enda gemensam historia. Det var heller inte en kontinent vid sidan av världens övriga. Nordafrika var sedan gammalt nära samhörigt med övriga kustområden utmed Medelhavet och det är också i denna del av den afrikanska kontinenten som islam fått stark­ ast fäste. Karavanhandeln genom Sahara knöt an till Sidenvägen och islams välden, men också till

Västafrika och kontinentens centrala delar. I både väst och öst fanns mäktiga handelsstäder. Vid sidan av dem fanns även lösligt sammansatta klansamhällen, där basen var jordbruk, boskapsskötsel och fiske. I Östafrikas kustområden livnärde man sig på sjöfart och handel. I handelsstäderna utmed kusterna levde en mångkulturell befolkning. Det stora antal språk som talades och alltjämt talas på den afrikanska kontinenten speglar mängden självstyrande lokalsamhällen och även olikheterna dem emellan.

I 1600-talets reseskildringar väckte lokalbefolkningarna helt visst förundran, men utan att värderas nedlåtande. Avtal om handel ingicks exempelvis mellan jämlikar och hudfärgen på de lokalt boende tillmättes ingen karaktärsdanande betydelse. Inga avgrundsdjupa skillnader fanns mellan besökarna och de boende. Reseskildringarnas exotiska inslag gällde närmast den strapatsfyllda resan till Afrika, och när resenärerna nått fram var det klimatet, floran och faunan som fascinerade.

Värmen och möten med noshörningar, elefanter, lejon och färgsprakande fåglar var det äventyrliga, inte de människor som resenärerna mötte. I skildringarna från 1700-talets slut märks däremot en ökad upptagenhet med rasers skiftande egenskaper och karaktärer; för åtskilliga var slaveri därför ett naturligt tillstånd för svarta. Men flera resenärer skrev samtidigt om det orättfärdiga i slavhandeln.

Trots att reseskildringar är skrivna av utomstående finns i dem upplysningar som kan nyansera den afrikanska kontinentens mångskiftande historia. I dem antyds även förekomsten av parallella drag mellan de samhällen som resenärerna lämnade och dem som de anlände till. Framför allt tydliggörs att Afrikas historia började långt före resenärernas ankomst.

Genom att särskilt lyfta fram mötesplatser och kommunikation betonas likheter framför skillnader. Likheter och sammansmältningar kan som sagt knytas till ständigt pågående kultur­möten, medan skillnader kan ha en starkare anknyt-

ning till det rumsligt specifika. Detta är dock inte självklart. Många samhällen har som nämnts utvecklat liknande drag, oberoende av andra. Det finns därför goda skäl för att försöka skilja det ena från det andra. Därmed ökar möjligheten att klargöra vad som å ena sidan var generellt och vad som å den andra var rumsligt speciellt och unikt. Förhoppningsvis bidrar det till ökad historisk förståelse och underlättar att ta till sig bokens innehåll.

Samtidighetens två betydelser har redovisats. Återstår att redogöra för det världshistoriska. Då krävs också en närmare diskussion om vad världshistoria egentligen är, och vad det kan vara.

VÄRLDEN OCH GLOBEN

Världshistoria tangerar begreppet globalisering.

I forskningen debatteras olika uppfattningar om vad globalisering och global historia kan vara, men också hur fruktbara globala perspektiv kan vara. En del globalhistoriker kritiseras för att deras strävan att belysa kontakter och kommunikation förbiser hur dessa mönster är beroende av maktförhållanden, politiska som kulturella och ekonomiska. Andra globalhistoriker kritiseras för sina ambitioner att studera territoriellt gränsöverskridande företeelser, vilket, hävdar kritiken, inte är möjligt utan att också analysera konsekvenserna av de gränser som ändå fanns. Som särskilt fruktbara uppfattas ändå globalhistorikernas försök att utmana hävdvunna metaberättelser om världens historia, där sådant som en traditionell historieskrivning behandlar perifert kan ges en mera central betydelse. Likaså ses globalhistorikernas tonvikt på kommunikation och rörelse som fruktbara aspekter – förutsatt att de också knyts till rådande maktvillkor.

Trots svårigheter att urskilja vad som är vad, tycks tonvikten på interaktion vara det som avgör skillnaden mellan global historia och världshistoria. En närmare granskning av aktuella läroböcker visar att gränserna ändå är diffusa. I bägge

inriktningarna finns ambitionen att visa processer bakom en tilltagande globalisering, och inte någon av dem pläderar för att världshistoria måste innefatta all världens historia.

Precis som i fråga om globalhistoria finns även varierande uppfattningar om vad världshistoria är och ska vara. För en del är det tillfyllest med studier av det utomeuropeiska, för andra bör det världshistoriska inskränkas till jämförelser av vissa för ämnet signifikanta regioner. En tredje inriktning pläderar för ett globalt perspektiv. Därmed avses att världen visserligen är föremål för undersökningen men inte världen i dess helhet. I stället läggs vikt vid ett visst sakförhållandes betydelse för världen. Ett tydligt exempel kan vara bomull, det vita guldet. Fram till sekelskiftet 1800 ägde produktionen av bomull huvudsakligen rum i Kina och Indien. Successivt blev bomull en del av ett globalt handelsimperium och samtidigt grundbult i europeisk industri. Produktionen flyttades från Asien till plantager i Nordamerika, där slavar utförde arbetet, och i de europeiska fabrikerna förädlades bomull till textilvaror av olika slag som såldes över hela världen. Produktionens vinster stannade dock i de europeiska och nordamerikanska bolagens händer. I detta fall syftar globalisering på världshandelns globala omfattning men det är inte ordets enda betydelse. Det kan syfta på ekonomiska flöden såväl som kulturella och på det enkla faktum att folks resvanor har förändrats . Sett till ekonomiska aspekter har globaliseringen inneburit en fördjupad klyfta mellan världens fattiga och rika länder, medan globalisering utifrån kulturella perspektiv kan framstå som pådrivare för jämställda villkor.

När exempelvis ett världsmästerskap i fotboll visas i teve engageras tittare över hela världen utan att sociala, ekonomiska eller kulturella skrankor lägger hinder i vägen.

Globalisering förutsätter gränsöverskridande rörelser. Varor och kapital korsar med lätthet territoriella gränser över hela världen, medan människor från vissa delar av världen fått allt Inledning

31

svårare att röra på sig. Oroligheterna i östra Medel­ havsområdet har exempelvis många globala förvecklingar. Den sociala oron och den brutalitet med vilken oroligheterna bekämpats kan knytas till en global uppvärmning som försvårat människors försörjning. Krigsutbrott och krigsutveckling kan i sin tur knytas till världspolitiska maktförhållanden. Civilbefolkningen, som drabbats av ryska såväl som amerikanska, syriska och turkiska bomber, har drivits på flykt till länder, vars gränser blivit alltmer ogästvänliga. I en påtagligt globaliserad värld, där global syftar på ett tilltagande beroende länderna emellan, växer paradoxalt nog de nationalistiska strömningarna sig allt starkare.

Det är inte bara globaliseringens betydelse och begreppets innebörd som varierar. Även tidpunkten är omtvistad. För en del är begreppet globalisering mindre meningsfullt för tiden före andra världskriget, andra framhåller européernas långseglatser från 1500-talets början som avgör­ ande. En tredje inriktning vill i stället framhäva att kontakterna var globala också långt före 1500talet, inte minst genom de tidiga vandringar som följde på landisarnas smältning Alla uppfattningar kan inte samsas inom samma pärmar. Val måste göras. Den här boken fäster vikt vid 1500-talets världsomseglingar som avgörande för kommunikationernas och världshandelns tilltagande utbredning och intensitet. Då knöts Atlantens handel ihop med den som långt tidigare var intensiv i Indiska oceanen. Boken har dock ordet världshistoria i titeln. Det är alltså inte bara de globala aspekterna som behandlas. I likhet med andra världshistoriska verk kan inte heller detta ge hela världens historia en uttömmande beskrivning, eller ens ta med jordens alla skrymslen och vrår. Ordet världshistoria i rubriken markerar bara att världen är i fokus. Det faller sig helt naturligt i den tematiskt upplagda del som behandlar mänsklighetens allra första samhällen, vilken inleder boken. Studier av de första människorna, jordbrukets uppkomst, de första städerna och 32 Inledning

språk­ets historia känner sällan territoriella gränser. Samtliga teman berör på skiftande sätt hela världen. Men världen är mittpunkt även i skildringarna av senare tiders samhällen. Det krävs då en mer uttalad urskiljning av urvalet, helt enkelt några kriterier.

URVAL OCH BEGRÄNSNINGAR

Det har redan sagts att möten, fredliga som krigiska, mellan samhällen, alltså kommunikation i vid mening, finns i förgrunden. I all enkelhet betyder det att utgångspunkten för de historiska förändringar som studeras tas i de sätt varpå olika samhällen har bytt varor och idéer med varandra, men även hur de har konkurrerat och krigat med varandra. Länder och samhällen kan dock inte ses som enskilda individer eller alltigenom enhetliga storheter. Uttryck som exempelvis Spaniens grundande av Manila år 1571 syftar förstås inte på samtliga spanjorer utan utgör en abstraktion för den grupp entreprenörer som med den spanska kronans stöd etablerade orten. Det skulle dock föra för långt att i varje mening söka urskilja vilka aktörerna konkret var. Däremot kan det vara fruktbart att i samband med läsningen ställa sig frågan vilka som låg bakom aktioner och aktiviteter och även fundera på motiven därför. Sådana frågor leder i allmänhet till en diskussion om maktförhållandena. Maktfrågor är i sin tur knutna till politiska villkor och till hur försörjningen var organiserad, vem som gjorde vad, liksom vem som skördade eventuella vinster. Lika viktig för förståelsen av politiska, sociala och ekonomiska villkor i historien är frågan om hur de aktuella försörjningsvillkoren var legitimerade. Fanns en härskarideologi med religiösa bottnar eller var det andra faktorer som bidrog till ordningens legitimitet?

Försörjningen, och de sätt varpå den var organiserad, skapade olika förutsättningar för kvinnor och män, för olika samhällsklasser och etniska grupper. Dessa skillnader lyfts fram i denna framställning. Men det är inte de enda. Bokens tyngd

på samtidighet och interaktion mellan olika samhällen ger det enskilda rummet ett sammanhang som också kan vara förklarande Ett exempel är bruket av slavar. Under den så kallade klassiska eller antika perioden, från 500-talet f.Kr. till 500-talet e.Kr., var slaveri utbrett i hela världen. Därefter förändrades mönstret. Slaveri var fortfarande gångbart på en del håll medan andra samhällen exploaterade under­ lydande med andra medel. Slaveriets innebörd skiftade också. I en del fall, som till exempel i Kina, var slav detsamma som tjänstefolk, i andra var slavsystem grundläggande för samhällets produktion som i det antika Rom. Slaveriets funktioner förändrades över tid, men förändringarna skedde på varierande sätt i olika samhällen. Skiftningarna kan delvis knytas till rummet och på så vis utgör dess gränser ett förklarande sammanhang. I den här boken anges emellertid de rumsliga villkoren av ramar som är andra än de gängse, nämligen haven.

HAV OCH LAND

Jordens yta består av omkring 70 procent vatten och före 1900-talets infrastrukturella revolutioner i fråga om transporter och IT-kommunikation var haven nödvändiga för långväga kommunikation och transporter av både människor och varor.

1500-talet framstår bokstavligt som en vattendelare i transporternas historia. Då initierades förutsättningar för en global sjöfart och den transoceana trafiken blev successivt tongivande. Innan dess var landvägar väsentligast för varuutbytet, inte sällan som komplement till vattentransporter. Under de perioder då vattnen var täckta av is var vandringarna långväga, kontinenter korsades till fots. Då kamelens utmärkta förmåga att klara strapatsrika färder blev utnyttjad fullt ut kan man jämföra med senare tiders oceangående fartyg och likna kameler vid öknens skepp. Parallellt med färder på land utnyttjades också vattenvägar. Paddel, åra och segel var redskap för flytetygen i floder och i kustområ-

den. I takt med att varuutbytet blev alltmer omfattande än tidigare, växte också vattnens betydelse, inte minst för att mängden varor som kunde rymmas i ett fartyg var större än den som kunde lastas på exempelvis kameler. Intensiteten i utnyttjandet av vattnen varierade dock.

Tidigast, mest och längst var seglatserna på jordklotets södra halva. I Indiska oceanen var som sagt de långväga handelsexpeditionerna omfattande långt före dess att européerna började segla över världshaven. Oceanens farleder anknöt dessutom till väl bevandrade landvägar. I mötena mellan land och hav uppstod mäktiga handelsstäder.

Utbytet av varor, människor och djur blev med tiden oerhört omfattande, handeln var global och haven var dess förutsättning. För att tydliggöra att denna globaliseringsrörelse även innebar ett världsomspännande biologiskt utbyte, bland annat sjukdomsalstrande mikroorganismer, och att Christofer Columbus resa 1492 var avgörande för den senare händelseutvecklingen myntades på 1970-talet begreppet det kolumbianska utbytet. Ödesdiger sjukdomsspridning förekom dock långt tidigare.

Utbytet mellan världens kontinenter framgår av befolkningsutvecklingen. Först ska understrykas att före 1700-talets mitt går det knappast att säkerställa världens totala folkmängd. Många har försökt, men går bet på att det saknas tillförlitliga källor. De uppgifter om folkmängdens storlek som gäller äldre tider bygger därför ofta på beräkningar av hur många människor som kunde försörjas med sin tids teknik för jordbruk och fångst. På det sättet uppskattas jordens befolkning år noll till ungefär 250 miljoner människor. Om den siffran jämförs med nutidens drygt sju miljarder inses att på de drygt 2 000 åren har en enorm befolkningstillväxt ägt rum. Numera är vi dessutom vana vid att varje år innebär en ökning. Så har det emellertid inte alltid varit. Trots osäkra siffror är forskarna helt överens om en sak, nämligen att folkmängden i det förflutna inte har ökat kontinuerligt genom Inledning

33

århundradena. Tillväxtperioder har förekommit växelvis med stagnationer och minskningar.

Bakgrunden har varit missväxter och sjukdomar, ibland både ock, men smittspridning av dödsbringande sjukdomar byggde också på kontakter människor emellan.

Under 500-talet utbröt en pest i Kina som utvecklades till en pandemi. Den nådde strax hela Medelhavsområdet och man tror att omkring 25 procent av romarrikets befolkning strök med.

Pest­en benämns Justinianska pesten efter kejsaren Justinianus I (527–565) i Bysans, men pesten grasserade ända fram till 700-talet, alltså långt efter kejsarens död. På 1300-talet kom en annan pest, digerdöden. I samband med den minskade Europas folkmängd med omkring 20 miljoner. Även denna pandemiska pest började i Kina. Handelsvägar till både lands och sjöss förde sjukdomen vidare till Egypten, Syrien och via handelsstäderna runt Svarta havet vidare till Europa.

Under 1500-talet drabbades Sydamerika av en kraftig befolkningsåderlåtning. Till skillnad från de tidigare fallen var detta en konkret följd av det kolumbianska utbytet. Européerna förde med sig mässling, smittkoppor och andra sjukdomar som tidigare varit okända i Sydamerika.

Ursprungsbefolkningen saknade immunförsvar, de drabbades svårt av sjukdomar som för dem hade dödlig utgång. Till detta kom att ursprungsbefolkningen drevs bort från sina odlingar, de tvingades att bli slavarbetskraft och de dräptes i de krig som européerna initierade. Beräkningar (osäkra) finns som hävdar att i början på 1600-talet återstod endast en bråkdel av den sydamerikanska ursprungsbefolkningen. Det tog dessutom mycket lång tid för befolkningstalen att återhämta sig. I jämförelse med dem som överlevde digerdöden i Europa saknade jordlösa i Sydamerika möjlighet att tillskansa sig jord och villkoren under det europeiska styret var även i fortsättningen hårda.

Från 1700-talets mitt finns säkrare siffror men de är fortfarande bara beräkningar. Från denna tid 34 Inledning

tycks folkmängden på jorden stadigt ha ökat, de senaste hundra åren allra mest på den afrikanska kontinenten som tidigare var relativt glest befolkad, särskilt söder om Sahara. Den låga befolkningstätheten där var ett viktigt skäl för härskande grupper att försöka kontrollera och knyta till sig arbetsföra. Slaveri var så långt man kunde komma.

När sedan västmakterna engagerade sig i exporthandeln med slavar minskade befolkningen så drastiskt att Afrikas andel av världens befolkning år 1800 var mindre än den varit tidigare.

Pandemiernas färdvägar både före och efter det kolumbianska utbytets tidevarv illustrerar kommunikationernas betydelse, till lands såväl som till sjöss. Vilken världskarta som helst visar hur kontinenternas form liksom hakar i var­andra.

Det är en kvarleva från den tid då de faktiskt var sammanvuxna. Att de i dag åtskilda kontinenterna för tusentals år sedan utgjorde samma landmassa var till exempel en förutsättning för de första människornas utvandring från Afrika, och en alltmer vittgående erövring av jordens yta. Isar och öknar genomkorsades till fots eller med hjälp av transportdjur. Sahara korsades av väl etablerade handelsvägar och för de platser i till exempel Centralasien och Amerika där befolkningen livnärde sig på vad inlandet erbjöd, var havet aldrig av någon avgörande betydelse.

I en världshistoria där haven är utgångspunkt innefattas inte bara utbyte av varor utan också flöden av idéer och tankar. I norra Indien föddes på 500-talet f.Kr. Siddhartha Gautama som snart blev känd som Buddha. Hans tankesystem spreds långt utanför Indiens nuvarande gränser. I samma era föddes i Kina Konfucius, vars tankesystem fått en enormt stor betydelse, inte bara i Kina.

Idéspridningen var i bägge fallen avhängig en kombination mellan folks rörelser och de behov som fanns i samhället. Till skillnad från den kristna mission som följde i den europeiska koloniseringens kölvatten på 1500-talet var utbredningen av både konfucianism och buddhism dessutom av

fredlig natur. Islam, vars rumsliga ursprung kan knytas till områden i dagens Saudiarabien, spreds redan från början framgångsrikt i Nordafrika, hos handelseliten i Västafrika och i swahilikulturen i Östafrika. Utbredningen av konfucianism, buddhism och islam följde huvudsakligen landvägar medan kristendomens spridning till olika kontinenter under 1500-talet tydligare var knuten till transporter över haven.

Havens vatten var alltså inte ensamt om att möjliggöra färdandet av idéer, varor och människor.

Men havens betydelse för detta växte efter 1500talet och de hade tidvis samlande funktioner, som i vår tid har återgått till att på nytt bli svagare, om än att skälen är andra än de var före 1500-talet.

Följderna av Christofer Columbus resa till det som senare skulle namnges Amerika år 1492 var oöverblickbara i samtiden. Det världsomspännande utbyte av människor, idéer, teknologi, grödor, djur och sjukdomar som denna resa långsiktigt gav upphov till kallas det kolumbianska utbytet. Termen myntades av den amerikanske historikern Alfred W. Crosby som år 1972 gav ut en inflytelserik miljöhistoria, The Columbian Exchange: Biological and Cultural Consequences of 1492. Crosbys avsikt var att visa att utbytet kom att bli både biologiskt och kulturellt, men också att det inbegrep hela världen. Även om sådana utbyten förekom tidigare intensifierades de efter sekelskiftet 1500.

På målningen av John Vanderlyn (1776–1852) möts Columbus sjöexpedition vänligt av ursprungsbefolkningen. De sistnämnda är halv- eller helnakna medan européerna är väl klädda. Så skildras i konsten ett föreställt möte mellan civilisation och barbari.

HAV SOM REGION

Även om det vore missvisande att använda ordet global för havsförbindelserna före 1500-talet, skapade vissa hav under tusentals år förbindelser inom olika kulturområden. Just därför ville den

franske historikern Fernand Braudel (1902–1985) se Medelhavet som ett gemensamt kulturområde.

På 1500-talet inkluderade Medelhavet inte bara de sydeuropeiska länderna utan här innefattades Azorerna, Nordafrika, Röda havet, Persiska viken och till och med Östersjön. Det var dessa områden som innefattades i den kulturellt, socialt och ekonomiskt sammantvinnande regionen Medelhavet.

Handelsvägarna runt detta hav var i sin tur knutna till de många handelsnätverk som före 1500-talet växt fram runt Indiska oceanen. Indiska oceanens många handelsförbindelser före 1500-talet medför att oceanen kan beskrivas som mittpunkt i ett på handel baserat världssystem, där Östafrika, Arabiska halvön, Kina och Indien utgjorde dess noder. Portugisernas ankomst på 1400-talet, knöt tydligare Indiska oceanen också till de västeuropeiska sjöväldena.

Till Indiska oceanens världssystem var även Medelhavet, Östersjön och Nordsjön knutna, om än endast lösligt i dess utkant. Östersjön och

Inledning

35

Nordsjön, flikar av Atlanten, hade dock stor betydelse i närområdet. Östersjöns förenande verkan bidrog till att relationen mellan Sverige och Finland var intim och ekonomiskt betydelsefull också efter år 1809, det år då Finland blev ryskt.

I denna bok möts läsaren således inte av kapitelrubriker som uteslutande tar fasta på särskilt betydelsefulla imperier som till exempel Roms uppgång och fall, Mittens rike, eller kungariket Ghanas storhetstid. För tiden efter ca 500-talet f.Kr. fram till dags dato utgörs ramarna i stället av Medelhavet, Indiska oceanen, Stilla havet, Nordsjön/Östersjön och Atlanten.

Normalt räknar man med fem världshav: Atlanten, Stilla havet, Indiska oceanen, Norra ishavet och den Antarktiska oceanen. I det här fallet väljs att lägga tyngden på de tre första och dessutom behandlas två av Atlantens bihav: Nordsjön och Östersjön. Trots att Nordsjön och Östersjön endast utgör mindre vikar av Atlanten, och periodvis i kulturella avseenden kan räknas som en del av Medelhavsregionen, behandlas dessa två innanhav här som ett havsområde. Därmed får detta område en relativt och kanske oförtjänt stor betydelse i ett världshistoriskt sammanhang; Röda havet har exem­pelvis varit mer betydelsefullt. Valet kan ändå vara motiverat eftersom det ger en möjlighet till att problematisera det världshistoriska utifrån en perifer horisont, som bland annat Norden kan vara exempel på. Norra ishavet och den Antarktiska oceanen förtjänar större utrymme än de får i denna bok. I bägge havsområdena har den globala uppvärmningen kraftigt påverkat ursprungsbefolkningarnas levnadsvillkor. Isbarriärerna kan numera inte längre skydda exempelvis de boende utmed Alaskas kuster för den erosion som uppstår i samband med stormar och i fler fall diskuteras att flytta hela byar. När isarna smälter tinar också permafrosten vilket i sin tur får konsekvenser för vägar och annan infrastruktur. Issmältningen gör också havet mer tillgängligt; turistkryssningarna ökar och i framtiden kan Nordostpassagen och 36 Inledning

Nordvästpassagen erbjuda alternativ för den sjöfart som nu tar sig genom Suezkanalen eller runt Afrikas sydpsets. Samtidigt utspelas en världs­ politisk huggsexa om den olja och gas som samlats i Norra ishavet – och som efterfrågas i hela världen.

Haven har en lång historia. I dess djup finns bottensediment som funnits där sedan jordens tillkomst och även fiskarter som existerat i flera miljoner år. Exempelvis är kvastfeningen en sådan art som tros ha funnits sedan 50 miljoner år tillbaka.

Trots havens samlande funktion skilde sig de naturliga förutsättningarna för mänskligt liv stort mellan de olika havens samhällen. Naturens krafter satte gränser och skapade särskilda möjligheter för de samhällen som växte fram utmed kusterna.

Några ord om havens olika betingelser krävs.

MEDELHAVET

Medelhavet förenar tre kontinenter: Afrika, Europa och Asien.

På grund av ett ringa tillflöde av sötvatten är Medelhavets vatten mycket salt, särskilt den östra delen. Medelhavsklimatet kännetecknas av fuktiga, kyliga och blåsiga vintrar medan somrarna är varma. De fyra årstiderna är inte lika tydligt urskiljbara som vid Nordsjön och Östersjön. Medel­ havets landområden omges av flera större bergskedjor, där klimatet är mera likt det nordiska.

Bergskedjor som Alperna, Pyrenéerna, Atlasbergen och Apenninerna kom tidigt att vara en del av Medel­havs­bornas försörjning.

Medelhavsområdet är delvis mycket bördigt

men flera av de i dag typiska Medelhavsväxterna har ursprungligen importerats österifrån. Medel­ havsområdets gränser mot världen utanför markeras av växtligheten. I norr finns olivträd och vin som en gräns, i sydost är det palmträdet. Får och getter från inlandet österut blev tidigt en del av Medelhavsbornas försörjning. Genom årtusendena har havet och dess kuster utsatts för mänsklig åverkan men också av kraftiga vulkanutbrott som satt en stark prägel på livet och försörjningsomständigheterna.

Till Medelhavet räknas förenklat sagt Nord­ afrika, dagens Mellanöstern och Turkiet och Syd­ europa. Den ekonomiska tyngdpunktsförskjutning som ägde rum under 1300-talet, då Medel­havs­ regionen tappade något av sin betydelse till områden längre norrut, innebar på lång sikt stora förändringar. I tidsspannet 500–1500 kan man dessutom peka på att Medelhavet var som två hav. I det västra formades en del av det kristna Europa medan islam blev tongivande i det östra.

Längre fram i tiden utkristalliserades tre regioner i Medelhavet: Nordafrika och Främre Orienten var en, Turkiet och Balkan en annan och den tredje utgjordes av länderna i nordvästra delen av havet.

INDISKA OCEANEN

Indiska oceanen är den minsta av de tre ocean­ erna. I väster gränsar havet till Afrika, i öster till Asien och Australien, i norr mot Arabiska halvön och i söder möter Antarktis. Av namnet framgår dock bara kontakten med Indien, som har en lång

kust mot detta hav, men det har också andra länder. Indiska oceanen brer huvudsakligen ut sig på södra delen av jordklotet och klimatet utmed stränderna är därmed subtropiskt och tropiskt.

Det sistnämnda innebär att medeltemperaturen är över 18 °C under hela året och att årstiderna huvudsakligen är två. Under vintern infaller regn­period och somrarna är heta. Strömmarna i Indiska oceanen skiljer sig från dem i Atlanten och Stilla havet genom sina kraftiga monsunvindar. Under en del av året präglas havets rörelser av nordostpassaden, under en andra del av året är det i stället sydvästpassaden som styr. I monsunvindsområdet runt ekvatorn uppstår ibland stormvågor i cyklonerna, vars effekter kan vara ödesdigra. Monsuner har länge präglat tillvaron för människorna runt detta hav.

Indiska oceanen omges av en starkt skiftande natur, alltifrån ökenområden till tropisk växtlighet. Då och då hemsöks havet av jordbävningar, vilka kan ge upphov till omfattande jordbävningsvågor, så kallade tsunamier. Fisket är rikligt men i modern tid är det fyndigheterna av gas och olja som väcker störst kommersiellt intresse. På landbacken i de områden som kringgärdar havet varierar odlingsbetingelserna stort. I de asiatiska länderna är ris alltjämt den viktigaste grödan. På de afrikanska jordarna idkas boskapsskötsel och utöver spannmål odlas nötter, kaffe, kakao och man utvinner palmolja.

Mätt i sjöburen handel utgjorde detta hav länge världens mitt. Indiska oceanens förbindelser med Medelhavet genom Röda havet utnyttjades av både greker och romare som bedrev handel på Indien.

Från och till Östafrikas kuster gick handelsskepp till den arabiska halvön och Indien. Nuvarande Indonesien och Filippinerna var liksom Kina delaktiga i oceanens handelsnätverk. I de städer som handeln gav upphov till levde en kulturell mångfald. Indiens strategiska position i oceanens mitt medförde att städerna där utgjorde centrala omlastningsplatser för handelsfartygen, men den Inledning

37

indiska bomullsproduktionen var också väsentlig för kontinentens centrala position. De indiska köpmännen var viktiga men de dominerade inte.

I stället präglades handeln av att många handelsnätverk var verksamma samtidigt. När portugisernas kompanier etablerade sig i området under 1500-talet bröts mot tidigare handelstraditioner.

Portugiserna drog sig inte för att med våld till­ tvinga sig fördelar. Övriga västmakter som i portugisernas kölvatten opererade i dessa vatten utnyttjade liknande metoder. Under 1800- och 1900-talen dominerade det brittiska imperiet farvattnen, därefter krackelerade även detta och självständighetsrörelser formade helt andra maktförhållanden runt oceanen.

Indiska oceanen har aldrig utgjort en enda region. I stället kännetecknas oceanen av sina många regioner – och vida kontaktnät. I den här boken räknas Sydafrika, Östafrika och Indien till Indiska oceanens område.

Maris Pacifici av Abraham Ortelius från 1589.Kartan är den första i sitt slag som blivit tryckt. Även om Stilla havets proportioner inte stämmer – havet är större än vad kartan visar – vittnar kartans tillkomst om tidens vetenskapliga ambitioner att dokumentera världen, men även om tryckerikonstens betydelse för att sprida och mångfaldiga information.

38 Inledning

STILLA HAVET

Stilla havet är världens djupaste och största hav.

I väster gränsar Asien och Australien, i öster USA, i norr möter Arktis och i söder Antarktis. Dess vidsträckta utbredning innebär att klimatet och naturbetingelserna skiftar stort, från Kaliforniens Medelhavsklimat till Asiens subtropiska och tropiska klimat samt det arktiska klimat som präglar områdena längst i norr och söder. Runt Stilla havet finns alltså en samlad provkarta på all världens kli-

mat. Väderleken har att göra med strömmarna som i Stilla havet präglas av två oceanvirvlar, en norr och en söder om ekvatorn. Då och då störs oceanvirvlarnas riktning. El Niño kallas störningen. Då förändras tryckförhållandena i atmosfären, passadvindarna ändrar riktning vilket i sin tur påverkar havsströmmarna och vädret. Där det normalt är torrt faller kraftiga regn med översvämningar som följd. I andra områden blir följden i stället svår torka, främst i Indonesien och Australien; i Australien bryter också svårsläckta skogsbränder ut. El Niño har alltså globala konsekvenser.

Stilla havet har ett stort antal öar: Melanesien, Mikronesien och Polynesien. Ett samlande namn för Stilla havets övärld är Oceanien. Namnet Stilla havet härrör från Ferdinand Magellans seglats på 1520-talet. Under flera månaders tid upplevde han inte en enda storm och havet fick därmed sitt namn, ett namn som egentligen inte alls är representativt för det som regel stormiga havet.

Precis som Indiska oceanen omges Stilla havet av en starkt skiftande natur och en annan likhet är att också Stilla havet drabbas av jordbävningar. Även Stilla havets fiskbestånd är rikligt men i modern tid är det fyndigheterna av gas och olja som är de ekonomiskt intressanta.

Odlingsbetingelserna varierar. I de asiatiska länderna är ris alltjämt den viktigaste grödan, medan spannmål och majs samt köttproduktion intar en framskjuten roll i den amerikanska kontinentens jordbruk. Det australiska jordbruket kretsar kring boskapsskötsel och veteodling.

I den här boken räknas Indonesien, Kina, Vietnam, Japan, Oceanien, Australien och Syd­ amerika till Stilla havet. Det kan förstås te sig främmande och kanske till och med avigt att i ett och samma kapitel diskutera villkoren i exempelvis Kina, Australien och Sydamerika. Och varför räknas Buenos Aires till Stilla havet medan Los Angeles förs till Atlanten? USA, som i den här boken räknas till Atlanten, har naturligtvis en viktig roll även i Stilla havets historia. Det är dessutom tydligt att

Stilla havet, i likhet med Indiska oceanen, aldrig har utgjort en enda region. I stället klargörs att flera av områdena med kuster runt Stilla havet har varit mycket sparsamma med långväga kontakter över havet. Den region som i modern tid omtalas som Stilla havet avser egentligen bara en aspekt, ekonomisk framgång, och gäller endast vissa områden: en del av Asien samt Australien. Genom att arbeta med områden som sällan brukar behandlas som samhöriga, och som dessutom under långa perioder hade sina kontakter riktade åt andra håll, klargörs dock samtidigheter och olikheter, som kanske inte skulle bli lika tydliga i en framställning där uppdelningen följer konventionella geografiska ramar. Nackdelen är förstås att vissa företeelser och aspekter, som spelar en viktig roll i framställningar där de geografiska utgångspunkterna är andra, här riskerar att få en alltför undanskymd betydelse. ÖSTERSJÖN OCH NORDSJÖN

Stränderna runt Östersjön och Nordsjön präglas av ett bistert klimat.

Vintrarna är kalla och även om somrarna är relativt torra är det inte fråga om några heta somrar. Klimatet rubriceras som tempererat och därmed kan fyra årstider urskiljas: vår, sommar, höst och vinter. Nordsjön och Östersjön utgör flikar av Atlanten. De hänger ihop men har delvis mycket olika egenskaper. Nordsjön har en hög salthalt och präglas av kraftiga strömmar och stora tidvattensskillnader. Östersjön ramar in delar av Skandinavien och dess insjökaraktär är orsaken till Inledning

39

att kalla vintrar förmår att isbelägga stora delar av vattnet. Temperaturen i detta havsområde har varierat. Efter att den senaste nedisningen för cirka femton tusen år sedan började släppa greppet om havsområdets nordligaste delar har temperaturen generellt varit uppåtgående. Mot slutet av 1500talet inleddes en längre period med lägre temperaturer som först på 1700-talet vände till sin motsats.

Denna temperaturvariation har dock inte varit så stor att huvuddragen förändrats i grunden.

Det tempererade klimatet runt Nordsjön och Östersjön har skapat odlingsbetingelser som inte har varit gynnsamma för dadlar och citrusfrukter men väl för vissa spannmålssorter, rotfrukter och foderväxter. Östersjön, som i jämförelse med de stora världshaven närmast framstår som en insjö, har en lång historia av att förena de omgivande landmassorna, men havet har också präglats av konflikter. Under sovjetväldets tid gick en konfliktfylld gräns mellan öst och väst igenom havet, i ett tidigare skede var havet ömsom ryskt, ömsom svenskt. Trots politiska gränsdragningar har Östersjöns litenhet under lång tid dock möjliggjort livaktiga förbindelser och utbyten mellan kustborna. Östersjöns anslutning till Nordsjön har i alla tider uppfattats som strategiskt. Även om de två haven inte alltid har setts som samhöriga har både fredliga och krigiska kontakter mellan olika områden runt de bägge haven varit väsentliga.

I bokens kapitel om Nordsjön/Östersjön behandlas Nordeuropa och Ryssland.

ATLANTEN

Atlanten är den ocean vars stränder förenar Europa med Afrika och Amerika. Stilla havet utgör gräns i både norr och söder, i norr, vid Berings sund, i söder vid Sydamerikas spets, Kap Horn. I väster utgör den amerikanska kontinenten gräns, och i öster har Afrika och Europa motsvarande funktion.

Trots att de flesta av jordens stora floder mynnar ut i Atlanten är vattnet i detta hav saltare än i de bägge andra oceanerna. Bakgrunden är 40 Inledning

att vattnet avdunstar och förs med vindar över Central­­amerika för att sedan regna ned i Stilla havet. Atlantens strömmar har stor betydelse för klimatet, bland annat bidrar Golfströmmen, en stor strömvirvel, till att Skandinavien inte är lika kallt som orter på samma breddgrad i exempelvis Kanada. Havsfisket har länge varit betydelsefullt och strider om torsk- och sillfiske har en lång historia. I likhet med vad som gäller för övriga världshav är det numera fyndigheter av gas och olja som har störst ekonomiskt intresse. Atlantens vidsträckta yta från norr till söder gör att också detta hav omsluter arktiska och tempererade klimatzoner såväl som subtropiska och tropiska.

Atlantvärlden förändrades drastiskt efter Columbus resa till Amerika 1492. Kontakterna mellan Europa och Amerika innan dess fanns men var sporadiska. Därefter blev de desto intensivare och då drogs även Västafrika in i européernas utbyten. Mer än något annat hav förknippas Atlanten med migration, påtvingad som frivillig.

Fram till år 1900 hade omkring 12 miljoner slavar skeppats från Afrika över Atlanten för att bli slavar i Amerika. Den folkförflyttning som under 1800talet utgick från Europa över Atlanten till Amerika var av mer frivillig karaktär. Mellan åren 1840 och 1914 emigrerade omkring 50 miljoner européer till USA. Emigranterna flydde från fattigdom och po-

litiskt förtryck till en kontinent där det var möjligt att förvärva bättre levnadsförhållanden. De väldiga folkomflyttningarna satte sin prägel på både de samhällen som lämnades och de som fick ta emot de nya invånarna. Rörelsen över havet gav således upphov till en atlantisk värld som de senaste decennierna – i takt med infrastrukturella förändringar – har antagit andra former.

I bokens Atlanten behandlas i varierande omfattning Nord- och Mellanamerika, Västafrika samt Grönland.

Haven är alltså nav för de samhällen som behandlas i boken. Det är inte detsamma som att samhällena runt ett visst hav var lika. Tvärtom framgår en väldig mångfald. Med tanke på områdenas storlek och det skiftande klimatet och odlings­betingelserna, är det inte märkligt att havsområdena saknar en enhetlig historia. Inte något av dem kan göra anspråk på att vara en enda och alltigenom enhetlig region. I stället rymmer de olika havsområdena ett varierande antal regioner som i vissa avseenden liknade varandra, medan de i andra skiljde sig stort. Genom att sammanföra och jämföra dem klargörs förhoppningsvis nya och tankeväckande mönster.

Eftersom haven i denna bok behandlas som föränderliga regioner faller det sig naturligt att det geografiska rummet skiftar något över tid.

Under exempelvis 1500-talet, då européerna förstod att Atlantens vågor nådde Amerika, uppstod förbindelser mellan dessa båda kulturområden som av naturliga skäl till stor del saknades innan dess. Atlantens kulturområde blev alltså större.

Ytterligare ett exempel på en växlande region är som sagt dagens Stillahavsregion, som i ekonomiska hänseenden numera är världsomspännande, och därmed har en mera vidsträckt betydelse än vad dess geografi motiverar. Indiska oceanen där­ emot hade störst betydelse som en omfördelare av varor under århundradena fram till 1500-talet, men blev senare en grundbult i det brittiska imperiet.

Det går alltså inte att helt och hållet fixera

de olika områdena så att de innebär samma sak över tid. Det vore att förvanska historien. Vissa överlappningar i boken är därmed nödvändiga.

Geografiska tyngdpunkter följer emellertid det ovan sagda.

Haven som utsiktspunkt i betraktandet av världens historia och tonvikt på samtidighet ger den här boken en egen profil. I ett annat avseende följs den gång som normalt tillämpas i historieämnet i Norden, nämligen uppdelningen i perioder.

KRONOLOGI OCH PERIODER

Historiens myller av händelser och människor ordnas i allmänhet i perioder som samtiden själv var omedveten om. Perioder görs av forskarna, inte den tidens människor som forskarna studerar.

Arkeologer skapar perioder efter de redskap eller den metall som var i bruk. Det är till exempel bakgrund till benämningarna stenålder, brons­å lder och järnålder. Historikerna arbetar med andra perioder och dessa skiljer sig dessutom åt beroende på var i världen historien skrivs. I Norden börjar medeltiden omkring år 1000 och den anses pågå till 1500-talet, i anglosachsisk, liksom i fransk och tysk historieskrivning börjar emellertid medel­ tiden redan omkring år 500.

Perioder är aldrig självklara eller naturliga. Det var till exempel den europeiska renässansens intellektuella och 1600-talets historiker som uppfann medeltiden, inte medeltidens folk. Medeltiden var den mörka och barbariska epok som följde efter Roms fall, från vilken renässansens lärda ville distansera sig. Medeltiden började omkring år 500 och sträckte sig i Nordeuropa fram till 1500, då den euro­peiska expansionen över Atlanten skapade förutsättningar för andra ekonomiska och sociala ordningar. Enligt samma syn inföll den klassiska perioden eller antiken ca 500 f.Kr.–500 e.Kr. Innan dess var helt enkelt före historien. Efter medel­tiden vidtog den så kallade tidigmoderna perioden, vilken alltså kom efter medeltiden och sträckte sig fram till inledningen till det moderna, alltså till den Inledning

41

franska revolutionen. Den tidigmoderna perioden var en skapelse av det sena 1800-talets europeiska historiker, som själva levde i den tid de ansåg vara den moderna. I denna bok inföll den moderna epok­en grovt sagt 1800–1945 och därefter nalkas vår egen tid. Samtiden utgör tidsspannet mellan andra världskrigets slut 1945 och fram till 2016.

Till skillnad från flera andra översiktsverk ägnas i denna framställning ett betydande utrymme åt den allra första tiden av mänsklighetens historia. Det finns skäl för det. Dagens forskning visar att denna tid är mer intimt förbunden med vår egen än vad man tidigare tänkt sig. Det är exempelvis detta forskningsfält som genomgår de mest dramatiska förändringarna. Nya rön uppdagas ständigt. I februari 2011 rapporterades exempelvis om fyndet av ett fotben som förändrar synen på en av de första människorna, Lucy. Det drygt tre miljoner år gamla benet har ett fotvalv som visar att Lucy och hennes gelikar inte huvudsakligen klättrade i träd. I stället talar benfyndet för att de första människorna rörde sig på samma sätt som vi. Om detta visar sig stämma tvingas forskningen revidera sin uppfattning om hur de första människorna organiserade sin tillvaro.

Världshistoriska översikter följer oftast de skriftliga kulturernas historia. Skriftkulturernas genomslag var generellt men inte alltid knutna till jordbrukssamhällenas etablering. Samhällen där andra försörjningar dominerade är besvärligare att få grepp om och det präglar också historikernas återgivning av dem. Det gäller för flera handels­ idkande och boskapsskötande folk på exempelvis den afrikanska kontinenten och det är också aktuellt för forntidens samhällen. Denna boks stora utrymme för folk som levde före eller vid sidan av skriftliga kulturer som så småningom kom att dominera kan ses som ett försök att utmana koncentrationen på skriftkulturer i andra världshistoriska framställningar.

Det säger sig självt att perioderna utgör efter­ handskonstruktioner, vars främsta syfte är att 42 Inledning

hjälpa oss i dag – inte det förflutnas folk – att skilja ut tidsbundna drag. De som levde vid historiens olika periodskiften märkte troligen ingen skillnad alls. Den skotske ekonomen Adam Smiths berömda arbete om nationernas välstånd skrevs exempelvis mitt under den så kallade industriella revolutionen, men i hans skrift märks inget av det. Perioderna ger också felaktigt intrycket att exempelvis bruket av brons helt upphörde när järnåldern tog vid. I själva verket var de bägge hantverkstraditionerna under lång tid parallella och beroende av varandra. För överskådlighetens skull behövs ändå epoker och epokgränser. Vägledande för historikernas gränsdragningar är dock sällan forskningsfältets omvärderingar utan politiska händelser. Romarriket och 1800-talshistorikernas uppfattning om den nedgång som därefter följde är till exempel tydligt avspeglade i en traditionell historisk kronologi.

Kronologin är problematisk och kan diskuteras. Den ovan nämnda Fernand Braudels uppfattning om historiens olika hastigheter kan utgöra grund för en sådan diskussion. Den snabba historien innehåller politiska händelser, revolutioner, krig och slag, och den ligger också till grund för de traditionella historiska perioderna. De strukturella villkoren, klimat, teknologi, kunskapsnivå, mentaliteter, klimatförändringar och samhällens sociala förhållanden är däremot mera trögrörliga.

I denna bok, där de trögrörliga villkorens kommunikativa aspekter är väsentliga, är det givetvis motsägelsefullt att behålla en periodisering som utgår från den snabba politiska händelsehistorien.

Bortsett från att bokens författare är specialister på en begränsad aspekt av det förflutna finns praktiska skäl för att ändå behålla en för de nordiska länderna traditionell uppdelning. Det är dock viktigt att vara medveten om att perioder bara är hjälpmedel för att skapa överskådlighet, och att perioder kan göras på många sätt, inget är invändningsfritt.

Av benämningar som f.Kr. klargörs också en av kristendomen bunden tideräkning. Kronologi är överhuvudtaget en specialitet för de kulturer som

är Gamla testamentets närmaste arvingar, alltså judiska, kristna och islamiska traditioner. I dessa tre följer historien en linjär gång. I exempelvis indisk tradition var däremot det förflutnas kronologi länge av underordnad betydelse. Här fanns en annan tidsuppfattning enligt vilken allt ständigt upprepar sig. Nu eller då var av mindre betydelse eftersom allt skulle komma att upprepas i det oändliga. En kinesisk historieskrivning påminner om den abrahamitiska traditionen men följer de kejserliga dynastiernas kronologi. I afrikanska samhällen, som länge upprätthöll en försörjning som inte var beroende av ett skriftspråk, var kronologin inte heller av samma slag som i de västeuropeiska.

Värt att hålla i minne är alltså att en indisk, afrikansk eller kinesisk historieskrivning kan utgå från andra kronologier än den som ligger till grund för den epokindelning som tillämpas i den här framställningen. Vandringarnas tid sträcker sig således från mänsklighetens begynnelse fram till 500-talet f.Kr. Samhällsbyggandets tid täcker tidspannet 500 f.Kr.–500 e.Kr. I dagligt tal benämns dessa år som en del av antiken eller den klassiska tiden. Landvägarnas tid omfattar åren 500 e.Kr.– 1500. Därefter följer Världsomseglingarnas tid som sträcker sig fram till år 1800. Modernitetens tid tar vid och avslutas 1945. Bokens sista period, Globaliseringens tid, omfattar åren 1945–ca 2016.

Med utgångspunkt i dessa perioder ges i bokens sex inledningskapitel en översikt av tidstypiska drag, där det generella och speciella i både tid och rum tas upp. I inledningarna skisseras samtidiga företeelser i olika kulturområden, samtidigt som vissa rumsliga specialiteter dras fram.

SAMTIDIGHET IGEN

Författarna till de olika kapitlen i En samtidig världshistoria har haft relativt fria händer för att lösa sin uppgift. Det resulterar i att varje kapitel kan läsas både som en del av en lång linje och som en fristående essä. Helheten i både rum och tid märks om exempelvis Indiska oceanen följs från

bokens början till dess slut. Då klargörs hur den långtgående sjöfarten över oceanen först formade handelsnätverk som med alla sina förgreningar kan liknas vid ett gigantiskt spindelnät. Med tiden tillkom aktörer som successivt konkurrerade ut delar av nätet och ännu längre fram i tiden återtog spindelnätet delvis sin forna form. Väljs i stället Atlanten som utsiktspunkt illustrerar bokens kapitel hur havet långt fram i tiden utgjorde en barriär för långväga kontakter för att i modern tid ge upphov till en atlantisk gemenskap. Medelhavets farvatten, som tidigt utgjorde nav för handelskontakter både norrut och söderut, var under lång tid en kulturell smältdegel. Med det kristna Europas uppkomst blev havet mera uppdelat. I vår tid urskiljs tre regioner, men havet har alltjämt en viktig roll som transportled. Knappast något annat hav lockar så många turister som Medelhavet. Precis som Indiska oceanen har inte heller Stilla havet givit upphov till enhetliga regioner. För vissa samhällen utgjorde bägge vattnen länge en barriär snarare än något som förenade. Nordsjöns och Östersjöns samhällen har en lång historia av rivalitet bakom sig, men strändernas befolkningar har samtidigt också haft mycket gemensamt.

Havsperspektivet resulterar i att exempelvis den afrikanska eller indiska kontinenten inte behandlas för sig, utan berörs i flera kapitel. På motsvarande sätt behandlas företeelser som världskrigen, Förintelsen och kapitalismens framväxt, vilka således berörs på olika sätt av flera författare. Trots att kapitlen delvis hakar i varandra står de också på egna ben och är dessutom präglade av författarnas respektive forskningsinriktning. Därför varierar de geografiska tyngdpunkterna något i kapitel som beskriver samma havsområde. Författarna har själva valt ut de områden som får mer plats än andra, och även sina kapitels ledmotiv. Kapitlens karaktär av att också vara fristående innebär att vissa överlappningar i både tid och rum är oundvikliga. Sidenvägen, som egentligen var fler än en, behandlas till exempel i flera olika kapitel men utInledning

43

Sammanfattning

ifrån olika utgångspunkter och är lika nödvändiga för sammanhanget överallt. Vissa termer används också på lite olika sätt. Generellt gäller exempelvis att 1700-talets början är det exem­pelvis korrekt att tala om engelsmän, inte britter. Före år 1600 är det på motsvarande sätt korrekt att diskutera holländare, inte nederländare. För vissa företeelser är vi också så vana vid att benämna utifrån de mindre korrekta begreppen att något annat låter märkligt. I sådana fall utnyttjas bägge termerna parallellt, eller också används de namnformer som etablerats i historieskrivningen. Generellt används i boken de namn och bet­eckningar som finns i Nationalencyklopedin och det är också detta verks transkriberingar av personnamn och riken som huvudsakligen följs. Nationalencyklopedin ligger dessutom till grund för utformningen av de begreppsförklaringar som avslutar varje kapitel.

I boken diskuteras det förflutna i kategorier som genomsyrar nutida historisk forskning men mera sällan präglar läroböckerna i ämnet. Kön, klass och etnicitet är kategorier som allra tydligast synliggör det moderna samhällets diskussio-

44 Inledning

ner. Dessa begrepp är starkt bundna av vår samtid; i äldre tid talade man sällan om exempelvis etnicitet utan i stället framhävdes religiösa eller regionala identiteter och ordet identitet var inte heller föremål för diskussion. På motsvarande sätt har orden kön och klass moderna konnotationer. Likväl formerades maktförhållanden på ekonomiska, etniska och könsliga grunder även i det förflutna. Även om vissa av vår tids kulturella identiteter har fungerat (och fortfarande gör) som organisationsprinciper i alla historiska samhällen, har de inte haft samma verkan överallt. Över tid har de också förändrats. I denna bok framgår några av de processer som bidragit till dessa förändringar.

Samhällenas maktförhållanden har alltså format hierarkier mellan könen och mellan olika samhällsgrupper. Dessa hierarkier har fått mening och samtida förklaringar i de olika samhällenas försök att legitimera det rådande, bland annat genom sin historieskrivning. Därmed finns starka skäl för att kritiskt granska det förflutna – och lika starka skäl för att kritiskt granska historikernas återgivning av det förflutna.

Avsikten med boken En samtidig världshistoria är att ge grundläggande kunskaper i världens historia och samtidigt skapa förutsättningar för reflektion och diskussion om bakgrunden till samhällslivets förändringar.

Med orden En samtidig i bokens titel betonas att historikernas tolkningar av det förflutna är beroende av den egna samtiden. Den här boken är således skriven utifrån en ofrånkomlig bundenhet till 2000-talets nordiska samhälle. Ordet samtidig syftar också på de historiska processer som på olika håll i världen ägde rum samtidigt, antingen som en följd av kommunikation och utbyten eller som en konsekvens av samhällenas inre förhållanden.

Bägge aspekterna på samtidighet är väsentliga.

Boken är en världshistoria som betonar kommunikation samhällen emellan. Framhävandet av kommunikation och integration framgår av att haven, inte enskilda länder eller imperier, utgör bokens huvudsakliga världshistoriska utsiktspunkter. Stilla havet, Indiska oceanen, Atlanten – tre av världshaven – samt Medelhavet och Östersjön, Nordsjön följs därmed i den kronologiskt upplagda skildringen.

BEGREPP El Niño Periodisk väderstörning i Stillahavsområdet där ändrade havsströmmar och vindar ger upphov till torka, översvämningar m.m., särskilt i Sydamerika förmodern tid Tiden fram till ca 1500 då (enligt en konventionell europeisk periodindelning) den tidigmoderna epoken inleddes, från ca 1800 följd av den moderna eran globalisering Utvecklingen mot ett allt starkare inbördes beroende mellan olika delar av världen

VIDARE LÄSNING ■■Inledningen bygger på Sjöberg, Maria, Kritiska tankar om historia, Lund 2012, och de referenser som finns där. För den som vill ta del av olika synpunkter på vad världshistoria är och bör vara hänvisas till den diskussion som i Historisk tidskrift 2008:4 initierades av Stefan Eklöf Amirell. I Sebastian Conrad, Globalhistoria. En introduktion, 2015, diskuteras vad globalhistoria är och kan vara.

■■I Rydén, Göran & Weiss, Holger (red.), Global historia från periferin. Norden 1600–1850, Lund 2010, diskuteras hur Norden var en del av det globala.

■■I Eriksen, Tore Linné, Globalhistorie 1750–1900.

En sammanvevd og delt verden, Oslo 2010, ges en översikt av världshistorien samtidigt som Eriksen söker svaren på frågan varför världen samtidigt med allt tätare kontakter blivit alltmer ojämlik.

■■Ett annat och mera havsorienterat perspektiv på världshistorien ger Fernández-Armesto, Felipe, Pathfinders. A Global History of Exploration, New York & London 2006.

■■I Weiss, Holger, Kulturmöten och kulturkrockar. Öken, Islam och Afrika, Helsingfors 2001, ges en sammanfattande översikt av Afrikas historia.

Eriksen, Tore Linné, Sor-Afrikas historie. Forkoloniale samfunn, apartheid og frigjoring, Kristiansand 2016, skildrar Sydafrika i ett långt tidsperspektiv.

i t.ex. ekonomiskt, kulturellt eller miljömässigt avseende multipla moderniteter Benämning på Shmuel Eisenstadts kritik mot idén att västerländsk modernitet är en universellt giltig modell, då moderna samhällen kan se ut på olika sätt världssystemteorin Immanuel Wallersteins teori om att världens ekonomi från 1400-talet alltmer blivit ett sammanhängande ”världssystem” dominerat av Västeuropa och USA

■■Hansen, Peo & Jonsson, Stefan, Eurafrika. EU:s koloniala rötter, Stockholm 2015, skildrar integrationen i Europa och den processens samband med avkoloniseringen av Afrika.

■■I Beaujard, Philippe, ”The Indian Ocean in Eurasian and African World-Systems Before the Sixteenth Century”, Journal of World History 2005:4 (vol. 16) ges en inträngande bild av Indiska oceanens betydelse i världshandeln före 1500-talet.

I Beaujards skildring framgår hur landvägarna knöt an till sjöfarten och på så vis gav upphov till ett stort antal handelsnätverk som sammanlagt formade ett världssystem.

■■Begreppet metodologisk nationalism har hämtats från den norska forskningsdebatten. I Terje Tvedts artikel, ”Om metodologisk nasjonalisme og den kommunikative situasjonen – en kritikk og ett alternativ”, Historisk tidskrift (norsk) 2012:4, diskuteras innebörden närmare.

■■I Jarrick, Arne, Myrdal, Janken & Wallenberg Bondesson, Maria (red.) Methods in World History.

A Critical Approach, Lund 2016, samlas flera inlägg som problematiserar tillvägagångssätten i världshistorisk forskning, inte minst framhålls språk­barriärerna.

Inledning

45

Kerstin Cassel Thomas Lindkvist Kenneth Nyberg Maria Sjöberg Ingela Wiman

Källor till historisk kunskap Innehållet i En samtidig världshistoria spänner över flera miljoner år och det finns skäl att diskutera de källor och metoder som ligger till grund för framställningen och för historisk forskning överhuvud. I En samtidig världshistoria medverkar forskare från flera olika ämnen som arbetar utifrån delvis skilda förutsättningar. Källorna och metoderna skiftar beroende på ämnestillhörighet men är också avhängiga den tid som studeras. Arkeologerna, som studerar de allra äldsta samhällena där skrift saknas, utnyttjar andra och ofta naturvetenskapliga metoder för att åldersbestämma föremål och förändringar i landskapet, medan historiker oftare hänvisar till källor i skrift. Varken skrifter eller föremål kan dock användas hur som helst. Forskaren måste vara försäkrad om materialets tillförlitlighet och att det verkligen säger något om den företeelse som ska undersökas. För de äldsta tiderna måste forskarna söka lösa de problem som är förbundna med att källorna är så få och att de frågor som ska besvaras kanske bara blir indirekt berörda i befintliga källor.

För senare tider är problemet det motsatta. Källor finns i stort överflöd och de möjliga materialgrupper som står till buds är knappast överblickbara för den enskilde.

Oavsett vilken tidsrymd som ska utforskas finns både generella och tidstypiska källkritiska problem. Generella problem handlar om källors trovärdighet. Att källorna verkligen är det de utger sig för att vara är alltid en aspekt som måste säker­ ställas. Tillvägagångssättet varierar emellertid.

DATERING OCH TOLKNING

Arkeologin studerar de äldsta tiderna i männis­ kans historia. Grunden är olika typer av materiella 46 Källor till historisk kunskap

lämningar som tillverkats av människan, men utan studier av landskapet, floran och faunan är det svårt att göra några tolkningar. Det är alltså så vitt skilda saker som redskap, smycken, konst, byggnader, gravmonument, ben, fröer och pollen som tas omhand och analyseras vid arkeologiska utgrävningar. En del analyser som osteologi (läran om ben), pollenanalys och flera av daterings­metoderna kräver naturvetenskapliga analyser, men arkeologer bygger också på kunskaper från religions­ historia, samhällvetenskaper och antropologi för att nämna några.

Datering utgör en bas för arkeologen innan tolkningarna kan ta vid. Utan datering är det snart sagt omöjligt att knyta lämningarna till ett större sammanhang. Man skiljer på relativ datering (ett föremål är äldre eller yngre än ett annat) och absolut datering (årtal). Innan kol-14-dateringar blev möjliga i mitten på 1900-talet baserades dateringarna på föremålsstudier. Det typologiska studiet är möjligt eftersom människan alltid tycks ha följt moden och trender i skapande av den materiella kulturen. Genom att föra samman olika artefakter i typer och studera deras förändring kan relativa kronologier upprättas. Det är egentligen inte konstigare än att vi i dag direkt känner igen en gammal bil eller kan avgöra ett fotografis ålder utifrån klädmodet. Genom slutna fyndsammanhang som exempelvis en gravläggning kan sedan olika föremålstypers samtidighet beläggas. Detta sätt att datera är ett grundfundament inom arkeologi, också i dag när kol-14-metoden och andra absoluta dateringsmetoder finns.

Den äldre arkeologin ägnade stor kraft åt att upprätta kronologier för en mängd föremålstyper och fornlämningar, och de relativa dateringar som

skapades står sig väl. Men när kol-14-metoden utvecklades i mitten på 1950-talet revolutionerade det möjligheten att få dateringar i årtal. Det ska dock konstateras att även kol-14-metoden har en felmarginal, ofta uppemot 100 år, så helt exakta dateringar går inte att få. Metoden bygger på att allt organiskt material (ben, trä, nötskal, fröer, läder, textil etc.) tar upp radioaktivitet under livet. Upptaget stannar när människan, djuret eller växten dör, varefter mängden avklingar med en halveringstakt av 5 730 år. Man upptäckte dock att koncentrationen av kol­ isotopen 14C varierat över tid, varför analysresultaten måste kalibreras för att göras om till kalenderår.

Dendrokronologiska dateringar görs utifrån trädens årsringar. Årsringarnas bredd och färg varierar beroende på klimatet, där varma och fuktiga somrar ger breda och ljusa årsringar, medan kalla och torra somrar ger tunna och mörka årsringar.

Dendrokronologi ger liksom kol-14-metoden inga absoluta dateringar.

Förståelsen av hur landskapet har sett ut i olika tider är mycket viktig för arkeologin, både för att hitta forntida fyndplatser och för att förstå hur människor levde i olika tider. Landskapet och klimatet har förändrats oerhört mycket under den långa tid människan funnits på jorden och utan kunskap om detta kan de materiella lämningarna inte knytas till en livsvärld. Kvartärgeologi och geografi är discipliner som arbetar med kultur- och naturlandskapet. Paleontologin och paleoekologi (paleo- betyder gammal, forntida) studerar fossila organismer och ekologiska förhållanden.

Vid arkeologiska undersökningar tas jordprover för att genom pollen- och fröanalys avgöra vad som växt på platsen, vad man samlat och odlat. Var landskapet ett öppet jordbruks- eller beteslandskap, eller en ogenomtränglig skog? Det går också att hitta belägg för till exempel gödsling genom före­komst av vissa ogräsarter. Ibland kan också analyserna hjälpa till med att ge indirekta dateringar i de fall man vet tiden för en växts etablering i området. Genom analys av tillverkningsmaterial i

form av lera, sten och metall går det att spåra föremålens eller råvarans ursprung. På detta sätt kan kontakt- och handelsvägar bestämmas.

Kunskapen om landskapets utveckling är inte bara viktig vid tolkningar av utgrävningar, även vid inventering av möjliga fornlämningar krävs en förståelse för hur omgivningen har sett ut. Ett enkelt exempel är att en stenåldersplats i Mellansverige inte kan ha legat på 10 meter över havet, eftersom denna nivå var havsbotten för 4 000 år sedan. I Skåne däremot ligger många av stenålderns boplatser under vattnet i dag. Strand­ linjeförskjutningen kan således också användas som en dateringsmetod. Osteologernas analyser är också nödvändiga för att sätta artefakterna i ett sammanhang. En osteolog arbetar med ben från djur och människa. Benen kan studeras ur en mängd aspekter. Vilka djur förekommer, finns ben från hela djuret eller har man skiljt på köttrika delar och andra slaktrester, går det att konstatera säsongsvis närvaro är bara några av de frågor som ställs. Humanosteologen söker bedöma biologiskt kön, ålder, dödsorsak, skador och sjukdomar. I laborativa analyser kan man också genom benen se vilken kost människan livnärt sig på och i dag görs också DNA-analyser för att bland annat påvisa släktskap.

BILD OCH STEN

En god källa till kunskap om antik tid är bildkällor av olika slag. I starkt traditionsbevarande områden kan bilder ha bevarats under tusentals år och deras innebörd kan fortfarande vara möjlig att tolka. Ikonografi studerar hur man skapat informativt tydliga bilder och gett varje fenomen rätt attribut. En staty av Buddha till exempel innehåller en begränsad skara igenkänningstecken, slutna ögon, lotusställning, sammanhållna händer och så vidare. Variationer finns men då oftast i mindre betydelsefulla element som till exempel klädesdrapering, frisyr eller sittunderlag. De sistnämnda ingår i ikonologin, där man utöver det rent ikonoKällor till historisk kunskap

47

grafiska vill studera bildernas samhälleliga betydelse. Ikonologin omfattar därmed bildens kontext och bakgrundshistoria.

Från antik tid finns också skrivna texter, historiska annaler, inskrifter eller hela böcker om historiska perioder och skeenden. Tidigare ansåg man att inskrifter var mer pålitliga källor, de var nedskrivna vid en fixerad tidpunkt och därefter bevarade utan annan påverkan. Exempel på sådana inskrifter kan vara texter på gravstenar, ”Larth Porsenna, Aules son, 28 gammal” (vilar här är under­förstått), eller olika dedikationsinskrifter ”NN gav denna till Guden”. Inskrifter är slumpvis bevarade, men kan ge information om bland annat medellivslängder, namnskick och social ställning.

Lagtexter eller påbud av olika slag kunde också ristas in i sten och var ursprungligen uppställda på någon väl synlig plats. Propagandatexter kunde huggas in i klippväggar av någon kung eller kejsare som ville demonstrera makt och myndighet både för sin samtid och för efterlevande arvingar.

De böcker som i stort antal skrevs under antiken i hela det euroasiatiska området kunde vara berättelser som i alla tider har fascinerat människor, om gudar, om resor, om skapelsen eller vanliga kärleks­historier. Även vetenskapliga och historiska verk har bevarats.

Numera betraktas inte skriftliga källor som självklart mer pålitliga än andra. Ett generellt bekymmer är hur texterna har överförts till modern tid. De flesta är nämligen avskrifter av tidigare manuskript som kopierat originalverket. En avskrift kan innehålla skrivfel, men det behöver inte vara till nackdel. Sådana kan användas för att datera olika manuskript eller för att följa en manuskriptserie bakåt i tiden. Ibland innehåller texterna medvetna manipulationer. I Museion i Alexandria samlades dåtidens alla böcker. Under stora redigeringsarbeten separerades orden med mellanrum och gavs olika diakritiska tecken för stavelsebetoning eller för olika ljudvariationer.

Ibland gillade man inte innehållet i en text, som 48 Källor till historisk kunskap

till exempel vissa rader i den beundrade Homeros skrifter. Bibliotekarierna kunde stryka meningar som ansågs opassande eller tillföra nya. Studiet av inskrifter är en egen vetenskap som kallas epi­grafik medan studiet av gamla manuskript alltid faller under det språk de skrivits på. Det allmänna studiet av olika textkällor skulle kunna kallas ”text­ ualitet” i analogi med det numera ofta använda ordet materialitet.

SKRIFT OCH RELIGION

Ju längre fram i tiden, desto mer utbredd blev skriftligheten. Källor i skrift har dock bevarats i olika hög grad och det är först i modern tid som det blivit fråga om massproduktion av skrifter. Många skrifter har gått förlorade genom århundradena.

De aztekiska skrifterna förstördes till exempel i stor utsträckning i samband med den spanska erövringen. Mindre dramatisk är den förstörelse som har skett till följd av bränder, slitage, skadedjur, fukt och annat. Före boktryckarkonstens utbredning fanns dessutom de flesta texter endast i ett begränsat antal exemplar. Senare tiders krig har medfört att skriftligt material förstörts, och skrifter har ibland även rensats bort av politiska skäl.

Den medeltida skriftligheten var huvudsakligen ämnad för religiösa ändamål, för kult och för reproduktion av myter. En mycket stor del av de dokument som har bevarats från denna period är i någon mening religiösa texter. Präster och andra religiösa specialister var skrivkunniga och det är alltså från dem en stor del av skrifterna härstammar. Den tidigaste kinesiska skriften är känd som svar från orakel. Det första som skrevs på arabiska var Koranen och det var genom islams expansion som arabiska spreds. Även om perser och turkar inte övergick till att tala arabiska övertog de det arabiska alfabetet.

I stora delar av världen förekom tidigt en omfattande historieskrivning. Det gäller inte minst för den kristna och islamiska världen, men även för Kina. Viktiga politiska händelser har nedtecknats

och stora historieverk skrevs för att ge en förklaring av samtiden och vad som skulle hända i framtiden. Historieskrivning hade överallt ett ideologiskt (religiöst och/eller politiskt) syfte.

Denna historieskrivning ligger delvis till grund för vår kunskap om dessa samhällen. Forskaren måste därför vara uppmärksam på det ideologiska filter som påverkade det förflutnas historieskrivning och den religiösa prägeln gör det också svårt att utifrån skrifterna nå kunskap om politiska och sociala förhållanden. I Indien, där tidsuppfattningen var en annan och behovet av att minnas världsliga aspekter av det förflutna var mindre än i exempelvis den kinesiska eller islamiska världen, är det särskilt svårt att rekonstruera den politiska utvecklingen eftersom nästan alla texter har religiösa syften. Även om skriftligheten blev alltmer utbredd är historiker som studerar medeltida samhällen också hänvisade till arkeologisk forskning. Det gäller inte bara de områden där skriftlighet inte fanns eller var begränsad, som till exempel samhällen i Amerika och Afrika. Även där skrifter fanns är bevarade byggnader och andra materiella lämningar betydelsefulla källor till det förflutnas samhällsliv. En speciell typ av källmaterial utgör den så kallade muntliga traditionen eller historien (oral history). För många samhällen i Afrika finns inget äldre skriftligt källmaterial bortsett från vad som ibland noterats av utomstående, vanligen arabiska eller europeiska, observatörer. Naturförhållanden gör att det arkeologiska materialet kan vara magert och sämre bevarat än på många andra håll i världen. I ett skriftlöst samhälle har myter och till myter omvandlade berättelser traderats genom muntlig tradition under lång tid. Senare nedtecknades de och används nu av forskningen för att rekonstruera det förflutna. Den muntliga traditionen saknar emellertid en kronologi, vilket gör att händelse­förlopp och processer är svåra att rekonstruera. Muntliga traditioner har också varit beroende av politiska förändringar, men i afrikansk

historieforskning har dock oral history fått en särskilt stor betydelse, inte minst eftersom det är det källmaterial som producerats där.

Senare tiders jägar- och samlarsamhällen saknar skrift och har lämnat färre arkeologiska spår än jordbrukssamhällen. Här används antropologisk teori för att förklara och förstå dem. Iakttagelser av antropologer under 1800- och 1900-talen gjorda i dåtida jägar- och samlarsamhällen ligger till grund för generella slutsatser om samhällsorganisationen.

Detta tillvägagångssätt förutsätter dock att dessa samhällen skulle ha varit oföränderliga under lång tid, vilket vi inte med säkerhet kan veta.

MASSPRODUKTION OCH PERSPEKTIV

Källsituationen för forskning om äldre tid är ofta mager, i det moderna samhället är läget det omvända. En betydande del av det bevarade moderna källmaterialet är mer eller mindre lösligt knutet till västvärldens politiska, militära och ekonomiska organisationer. Till detta kommer privat korrespondens, dagböcker och liknande. När källorna flödar så ymnigt att det är omöjligt för en enskild att ha överblick ställer det stora krav på urvalet.

Om arkeologer, antikvetare och äldrehistoriker tvingas pussla ihop information utifrån få bevarade fragment måste historiker som studerar 1800och 1900-talens historia göra strategiskt avvägda val i överflödet av källor. Det är en tendens som av allt att döma kommer att accelerera till följd av den snabba digitala utveckling som skett på senare år.

Denna utveckling påverkar forskningens förutsättningar på flera olika sätt. Dels ökar tillgängligheten till äldre tiders bevarade material kraftigt genom att skrifter, bilder, föremål och platser reproduceras och/eller dokumenteras i digital form.

I huvudsak kan detta betraktas som digitaliserade källor, vilket är den ena grundtypen av digitalt material. Dels produceras sedan slutet av 1900-talet allt större mängder källmaterial som är ”digitalt födda” eller digitalbaserade, vilket är den andra grundtypen. Sådana källor kan både vara dokuKällor till historisk kunskap

49

ment i en mer traditionell mening (brev, protokoll, räkenskaper, utredningar, dagböcker, berättelser med mera), nya texttyper som sms och inlägg på bloggar eller i sociala medier, och mer multimediala, digitalt baserade produkter och miljöer som inter­a ktiva visualiseringar eller dataspel. Hur denna snabbt växande mängd källor av vitt skift­ ande slag ska kunna utnyttjas på bästa sätt är en utmaning för forskarna, liksom frågorna om hur digitalt material ska bevaras och hållas tillgängliga på längre sikt är det för arkiven, biblioteken och museerna.

Samtidigt som stora delar av det förflutnas skrifter och materiella lämningar genom digitalisering görs allmänt tillgängliga är utgångspunkten – bevarade källor – likväl påverkade av olika tiders skiftande ideologiska villkor. Det ojämna bevarandet har medfört att vitala delar av historien har gått förlorad. Underordnade grupper och områden som fallit utanför skriftlighetens normativa ramar saknade möjlighet att i det förflutna komma till tals och denna tystnad lever kvar trots en allt högre grad av generellt tillgängliga källor. Vid digitalisering av de källor som bevarats uppstår dessutom ytterligare ett lager av urval, vilket med nödvändighet bestäms av vissa uppfattningar om vad som är viktigt eller mindre viktigt att göra tillgängligt.

Skevheten i bevarade källor betyder alltså att val av material och dess bearbetning måste ske med stor aktsamhet. Oavsett var i världen är det fram tills nyligen huvudsakligen samhällenas manliga eliter som lämnat bevarade spår av sina liv, medan exempelvis kvinnor och barn spelar en långt mer undanskymd roll i källorna än vad de gjorde i verkligheten. Om underordnade grupper ska kunna komma till tals i studier av det förflutna krävs teoretiskt förankrade perspektiv på det samhälle som studeras. Dessa perspektiv genomsyrar sökandet efter källor, källornas bearbetning såväl som tolkningarna av det förflutna. Exempelvis var den numera omfattande könshistoriska forskningen till en början hänvisad till att både söka upplys50 Källor till historisk kunskap

ningar i källor som tidigare använts i andra syften och finna materialgrupper som än bättre kunde besvara frågor om könens varierande villkor i tid och rum. I äldre historieskrivning om 1800-talets politik var intresset litet för feminismens kamp för kvinnors politiska rättigheter. I takt med att den könshistoriska forskningen lyft fram denna rörelses betydelse har nya källor till den politiska historien blivit synliggjorda samtidigt som den generella historieskrivningen om politiska villkor har förändrats. På motsvarande sätt arbetar de forskare som intresserar sig för postkoloniala perspektiv. Genom att utgå från grupper och områden som kolonialväldena exploaterade avtäcks i högre grad dessa gruppers samhällsförhållanden före européernas ankomst samtidigt som också motståndet mot européernas styre blir klarlagt. Man skulle kunna säga att genom att bearbeta och tolka källorna mothårs synliggörs grupper och områden som tidigare marginaliserats i såväl historisk forskning som i realpolitiska termer.

Sammanfattningsvis, om det bevarade källmaterialet skulle få tala för sig självt skulle historieskrivningen ge en mycket skev bild av det förflutna.

Historikern måste alltid fråga sig varför en viss före­teelse syns i källorna medan andra lämnas utanför. Källorna har alltid ett sammanhang där de uppstod, och både deras tillkomst och bevarande har haft ett upphov. Allt detta gör det svårt att ta källorna på orden. Bakomliggande motiv måste klargöras för att källornas uppgifter ska kunna utnyttjas. Om så medeltidens religiösa organisationer avsatt tydliga spår i arkivens bestånd medan de offent­liga förvaltningarna och populärkulturella yttringar präglar 1900-talets arkivalier, betyder det visserligen verkliga förändringar. Men källsituationen är också en frukt av att just dessa materialgrupper av olika anledningar har blivit bevarade för denna tid. All historisk forskning är beroende av befintliga källor och metoder för deras uttolkning. Men forskningen är som sagt också beroende av de teoretiska perspektiv som kringgärdar tolk-

ningen. Häri finns en hög grad av samtidsberoende.

Då historikernas teoretiska infallsvinklar omkring sekelskiftet 1900 var särskilt koncentrerade på orsaker till nationalstaters tillblivelse inses enkelt att det intresset kan knytas till samtidsaktuella frågor. På motsvarande sätt kan de perspektiv som är gångbara i vår tid diskuteras. Globala aspekter, postkoloniala relationer och genushistoriska perspektiv har både historisk och samtidsaktuell relevans. Kunskapsutvecklingen är därmed starkt färgad av de historiska källornas tillgänglighet men även av samtidens brännande frågor.

VIDARE LÄSNING ■■För en vidareutveckling av källkritiska bedömningar hänvisas till Ågren, Maria, ”Synlighet, vikt, trovärdighet – och självkritik. Några synpunkter på källkritikens roll i dagens historieforskning”.

Historisk tidskrift 2005:2.

■■De frågor om material och metoder som den digitala utvecklingen aktualiserar behandlas i Jessica Parland-von Essens och Kenneth Nybergs webbaserade bok Historia i en digital värld, https://digihist.se.

BEGREPP kol-14-metoden, 14C-datering Metod för att

datera organiskt material (ben, trä, fröer, textil m.m.) genom att mäta halten av kolisotopen 14 C, som sjunker i viss takt efter en organisms död DNA, deoxiribonukleinsyra Kemiskt ämne i levande organismer som innehåller genetisk information; kan bl.a. användas för att studera släktskap, evolution och storskalig migration ikonografi Studiet av bildmotivs symboliska, religiösa etc. betydelse; jfr ikonologi, vars studie­objekt är bilders samhälleliga innebörd och sammanhang

Bokens huvudredaktör är Maria Sjöberg. Delredaktörer är Kerstin Cassel, Thomas Lindkvist, Kim Salomon, Yvonne Svanström och Ingela Wiman.

För de digitala funktionernas innehåll svarar Kenneth Nyberg.

EN SAMTIDIG VÄRLDSHISTORIA I denna globala historieskildring är det haven som är utsiktspunkterna, en spegling av att vår tids skiljelinjer mellan stater och länder är moderna uppfinningar. Utifrån havens roll som skiljande eller förenande behandlar boken världens historia med kulturmöten och de sociala villkoren i fokus.

Boken betonar likheter och parallella drag mellan regioner och strävar efter att undvika ett eurocentriskt perspektiv.

En samtidig världshistoria är kronologiskt uppbyggd. I varje del finns en översikt av perioden samt kapitel om områdena runt Medelhavet, Indiska oceanen, Stilla havet, Nordsjön, Östersjön och Atlanten. Varje del har också en personskildring, temaavsnitt och fördjupningskapitel som underlag för seminariediskussioner. Alla kapitel avslutas med förklaringar av nyckelbegrepp. Boken är illustrerad och har specialritade, instruktiva kartor.

I denna andra upplaga har samtliga kapitel reviderats. Nyskrivna texter har tillkommit som behandlar: • Antikens filosofi och politik • Kleopatra • Korstågen • Renässans och upplysning • Industriella revolutionen • Första och andra världskriget Till boken finns en omfattande digital del med flera praktiska verktyg som hjälp i förberedelserna inför föreläsningar och tentamina.

En samtidig världshistoria är främst avsedd för grundkurser i historia vid universitet och högskolor och ger studenterna en möjlighet att ta del av världens historia utifrån nya utgångspunkter.

Art.nr 35721

studentlitteratur.se