9789147115082

Harold Göthson & Birgitta Kennedy EN SPAGETTIRÖRA AV RÖSTER

En spagettiröra av röster – om en förskolas förändringsarbete handlar om den kommunala förskolan Trollet som sedan länge hämtat inspiration från, och alltmer står i en dialog med, förskolorna i Reggio Emilia. I boken sätts Trollets berättelse i relation till vår svenska förskolehistoria och tradition. Vad har varit förskolans viktiga frågeställningar ur ett historiskt perspektiv och vilken förskola vill vi ha i morgon?

I en rad konkreta berättelser om olika projekt – där barnen är centrum och utgångspunkt – exemplifierar och reflekterar författarna hur det konkreta arbetet i förskolans vardag ser ut. Läsaren får se hur man sökte och hittade sätt och metoder för att utveckla Trollet till att bli den demokratiska mötesplats som förskolan ska vara. I boken sammanfattas de lärdomar, insikter och verktyg som trettio års utvecklingsarbete har lett fram till och mynnar ut i resonemang om hur man projekterar för förändring av sin förskola.

En spagettiröra av röster – om en förskolas förändringsarbete vänder sig till alla som kommer i kontakt med förskolan: verksamma pedagoger och förskollärare, rektorer, förskolechefer, skolutvecklare och politiker samt studenter på lärarutbildningar och givetvis föräldrar.

EN SPAGETTIRÖRA AV RÖSTER Om en förskolas förändringsarbete

Harold Göthson & Birgitta Kennedy

Harold Göthson är en av grundarna till Reggio Emilia Institutet och var dess ledare under många år. I dag är han verksam som seniorrådgivare, konsult och föreläsare vid Reggio Emilia Institutet samt medlem i styrelsen för det internationella Loris Malaguzzicentret i Reggio Emilia.

Birgitta Kennedy har de senaste 15 åren varit verksam i en roll som pedagogista. Hon är också utvecklare av förskolan generellt via sin roll som ordförande, konsult, föreläsare och utbildare för Reggio Emilia Institutet. Idag är hon pedagogisk utvecklingsledare i Malmö stad.

Best.nr 47-11508-2 Tryck.nr 47-11508-2

4711508_Spagettirora_OMSL.indd 1

3/21/15 9:21 AM

4711508_Spagettirora_INL.indd 1

3/20/15 12:45 PM

4711508_Spagettirora_INL.indd 2

3/20/15 12:45 PM

En spagettirรถra av rรถster av Harold Gรถthson och Birgitta Kennedy

4711508_Spagettirora_INL.indd 3

3/20/15 12:45 PM

Innehåll Förord

8

Inledning – Trollet i dag 2014

10

Att skriva en berättelse om en förskola

12

Bokens upplägg

14

1. Förskolan Trollets berättelse ingår i en större berättelse

15

Inledning

15

Att skapa en förskola

15

Historien som steg mellan seghet och förändringsvilja

17

Vad en förskola är definieras i ett kraftfält av olika motiv till varför barn ska delta 19 Barnomsorg och förskola – går det ihop?

24

70-talet ger nya förutsättningar! – ”ropen skalla daghem åt alla”.

24

80-talet ger nya förutsättningar – många vill styra en växande

25

Berättelser och tankar om Trollets historia och väg

27

90-talet ger nya förutsättningar – Reggio Emilia-inspirationen växer

33

Sammanfattning

36

2. Våra första gemensamma steg

37

Att göra ett Vattenmonument

38

Att välja gemensamt tema – ”Hur bygger barn vär(l)den?”

41

Projekt 1: Berga Centrum – en del av barnens vär(l)d

50

Projekt 2: Droppar – ettårin­garnas möte med vatten

58

4711508_Spagettirora_INL.indd 5

3/20/15 12:45 PM

Vad lärde vi oss av de första åren med gemensamt tema?

65

Att fortsätta med samma tema

66

Projekt 3: Från ”Vattnet i staden” till ett Vatten­monument.

68

Projekt 4: Barns relation till en plats – att fortsätta att söka nya projekt och vägar

78

Sammanfattning

91

3. Att bygga en förskola: flytta ut, följa med och sen flytta in

93

Bakgrund

93

Att skapa ett projekt av evakuering och nybyggnation

94

”Makadam, makadam” – en berättelse om Ringdansens förändring

95

”Komma ihåg är att vi kommer ihåg. Att minnas är att vi aldrig glömmer”

100

Vem ska laga Trollet?

104

Att flytta in

111

Nu slår vi upp dörrarna

116

Sammanfattning och lärdomar

119

4. Att projektera för förändring av sin förskola

121

Att lära sig organisera, använda verktyg och projektera är samma sak

122

En resonemangsmodell om olika utvecklingssituationer

128

Verktyg

130

Det pedagogiska årets olika begrepp, ställningstaganden och vägskäl

143

En verktygslåda med olika fack

158

Sammanfattning

160

4711508_Spagettirora_INL.indd 6

3/20/15 12:45 PM

5. En förskola som vågar ta ställning

161

Att ta ställning är inte att sluta förändras

161

Att hitta sitt frirum

162

Värdegrunden – den applå­derade och den vi lever

163

Behov av andra värdeord

167

Att förändra begrepps innebörd

169

Mål att sträva mot och mål att uppnå? Mot vad och för vem?

171

Hur ska vi gå i dialog med förskolans styrdokument?

172

Varför ska barn gå i förskolan?

176

Reggio Emilia-inspirationen växer – risker och möjligheter

179

Reggio Emilia-inspirationen bygger på något bekant – förskolan som ett verktyg för demokrati

181

Reggio Emilia-inspirationen utmanar förskolans syn på barn och barndom

181

Vad kännetecknar en Reggio Emilia-inspirerad förskola?

182

Är då Trollet Reggio Emilia-inspirerat?

186

Varför ska förskolan ses som en demokratisk mötesplats?

189

Allt är alltid i början

194

Referenser

195

4711508_Spagettirora_INL.indd 7

3/20/15 12:45 PM

Förord I den här boken får du följa med in i berättelsen om Förskolan Trollet. En svensk förskola som sedan länge hämtat inspiration från, och alltmer står i en dialog med, förskolorna i den italienska staden Reggio Emilia.

Trollet har en identitet i en rörelse som skapas och skapats i dialog med familjer, med staden och kommunen Kalmar, andra förskolor och skolor i landet liksom med läroplaner och med det som händer Reggio Emilia. Det är en identitet som formats i dessa relationer.

Vägen till det Trollet är idag har varit lång och det är denna process som den här boken handlar om. Vägen vidare bygger de som idag och i framtiden kommer att vara en del av Trollet. Kanske kan denna bok hjälpa dem och andra kollegor inom svensk förskola att förstå vad som har gjorts, vad och varför det behövts göras för att hitta vägar för hur förskolan kan och bör utvecklas framöver.

Birgitta Kennedy har under större delen av sitt yrkesverksamma liv präglats av och utmanat förskolan Trollet. Till en början som en otålig och något yngre förskollärare som inte bara var nöjd med tingens och traditionens ordning. En otålighet som bland annat förde henne till staden Reggio Emilia, där hon fick kraft och egna utmaningar till att försöka bidra till att hennes otålighet skulle bli konstruktiv och bidragande i den arbetsgemenskap som hette Trollet.

Genom att Birgitta tillsammans med sin kollega Marianne Lindskog deltog i den första kursvecka som arrangerades för svenska pedagoger år 1987 i Reggio Emilia kom Trollets pedagogiska diskussioner att bli allt mer knutna till läsande av den litteratur som skrevs kring detta av Anna Barsotti och Karin ­Wallin.

I samarbete med lärare vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm och kollegor på förvaltning och andra förskolor bildade de ett nätverk som blev en viktig bas för det Reggio Emilia-inspirerade arbete som kom att utvecklas i Kalmar med omnejd. 1999 kom den första upplagan av Birgittas bok Glasfåglar i molnen som bland annat berättar om arbetet med att utveckla den pedagogiska miljön.

De senaste 15 åren har Birgitta varit verksam i en roll som pedagogista. Hon är dessutom verksam som utvecklare av förskolan generellt via sin roll som ordförande, konsult, föreläsare och utbildare för Reggio Emilia Institutet. Idag är hon pedagogisk utvecklingsledare i Malmö stad.

Harold Göthson har sedan 15 år varit Trollets pedagogiska organisationskonsult. Han har under sitt yrkesverksamma liv vistats och verkat i många sammanhang inom det som blivit den svenska förskolans moderna historia. Med sitt ursprung i en ung samhällsvetare har han verkat som föreståndare och tjänsteman i Barnstugeutredningens tankeomgivning bland annat vid Socialstyrelsen. Från 70-talets erfarenheter kom han att på olika vis ägna sig åt styrnings- och ledningsfrågor bland annat genom projektet Torget där han som projektledare samlade 10 kommuner till samtal kring frågan ”Hur kan ledningen bidra till den vardagliga pedagogiska utvecklingen?” (Socialstyrelsen Från kommunala riktlinjer till utvärdering, 1990 samt Från gamla svar till nya frågor, 1991) Genom detta projekt deltog Harold i AREA-gruppen (Arbetsgruppen för studier av Reggio Emilia) som blev startpunkten för att senare tillsammans med fem andra kollegor 1992 grunda Reggio Emilia Institutet, där han under 14 år verkade som

8 förord

4711508_Spagettirora_INL.indd 8

3/20/15 12:45 PM

dess ledare. I detta ­sammanhang, som blev ett svenskt nätverk kring Reggio Emilia-inspirationen, lärde Birgitta och Harold känna varandra. Idag är Harold verksam som seniorrådgivare, konsult och föreläsare vid Reggio Emilia Institutet samt medlem i styrelsen för det internationella Loris Malaguzzicentret i Reggio Emilia.

Tillsammans har Harold och Birgitta parallellt med sitt samarbete kommit att ingå i det större sammanhang som byggts upp kring Reggio Emilia såväl nationellt som internationellt.

Inom ramen för Reggio Emilia Institutet har sedermera allt flera forum kunnat utvecklas inte minst genom de längre utbildningar till pedagogistor som genomförts sedan 2004 där Harold och Birgitta varit med i utbildarteamet. Sedan några år drivs också en utbildning till ateljeristor och 2012 startade den första långa kursen som riktar sig till i barngrupp verksamma pedagoger.

Genom att vara en del i dessa gemensamma initiativ har också Trollet fått hjälp att göra den insamlade dokumentationen till pedagogiskt reflekterad dokumentation, i förbindelse med synliga teoretiska och

värdemässiga verktyg som utgångspunkter för våra tolkningar.

Denna bok hade aldrig blivit skriven utan alla lustfyllda och inspirerade möten med barn, kollegor och föräldrar på förskolorna Lokomotivet, Ringdansen och Trollet de senaste 20 åren.

Vi tillägnar den alla kollegor på dessa förskolor för ert mod att tillsammans ständigt förändra svensk och kalmaritisk förskola.

Vi vill också tacka våra vänner och kollegor i staden Reggio Emilia, på Reggio Emilia Institutet, på förskolor och skolor som vi samarbetat med, i alla lokala, nationella och internationella nätverk där vi hämtat kraft och lust att fortsätta vårt arbete. Både i själva skrivandet men också i det vi dagligen varit involverade i både på Trollet och runt om i landet.

Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå.

Vaclav Havel

förord

4711508_Spagettirora_INL.indd 9

9

3/20/15 12:45 PM

Inledning – Trollet i dag 2014 Välkommen till berättelsen om förskolan Trollet!

Förskolan, som egentligen är flera, ligger vid foten av Kalmars vattentorn. När vi skriver dessa rader har det nya Trollet precis börjat ta form med sina nya hus och när man ser det från Ölandsbron skapas illusionen av ett flygande tefat som just lyfter eller landar.

När nya hus ska tas i bruk är handlingens tid. Då sätts de stolta orden på prov när de måste undersökas ställda inför allt det myller av problemställningar som ryms när de ska gestaltas till svar på: hur gör vi nu?

Det är i handlingar som Trollet måste förena det stora med det lilla. Det är där de stora värdena antingen skapas och omskapas i detaljer, eller bara förblir en stämningshöjande rysning som inte förmår göra någon skillnad från det tidigare. För att se vår utmaning de kommande åren vill vi försöka att sammanfatta det som är våra styrkor där vi står just nu när boken är färdig – hösten 2014.

Vår främsta styrka är nog vårt byggande av ett vi.

Det har skapats via alla gemensamma överenskommelser som vi bygger vår verksamhet på för att ge varje barn, varje familj och varje barngrupp rätt till en meningsskapande och lärande tid på förskolan. Citatet av Emil Dahl, 6 år 1998: ”Nu har vi använt två hjärnor istället för en” har vi som en symbol för hur vi vill bygga allt det vi gör i ”vi-et” och som innebär att alla ska känna att man bidrar, på sitt eget sätt.

Vi har träffat gemensamma överenskommelser kring: Vår delaktighets- och reflektionskultur som innefattar vår organisation för att delaktigheten ska kunna vara självklar för alla. Men den gör det också möjligt att mötas och reflektera över vad barnen gör, vad 10 inledning

4711508_Spagettirora_INL.indd 10

–

trollet i dag

vi gör och vilka konsekvenser det får för barnen och för ­verksamheten i stort. Vi diskuterar, pratar fram och kan ändra. Diskussionerna ger grunden för vår gemensamt framarbetade och formulerade Lokala arbetsplan, vår verksamhetsidé. Denna verksamhetsidé är en stor styrka och det vi hela tiden utgår ifrån. Vi försöker hela tiden återvända till den och hålla den levande genom att också kritiskt granska vad den innebär i vårt konkreta arbete. ”Vägledda av och kritiskt undersökande” är vår hållning till hur texter och vardag ska hållas samman. Verksamhetsidén är också vårt viktiga navigationsverktyg när vi gått i dialog med den reviderade läroplanen för förskolan. Vi ser verksamhetsidén som en stor styrka att utgå från i mötet med styrdokument, kommunala mål eller med Reggio Emilia.

Vår pedagogiska miljö och erfarenheterna av att få planera, projektera, flytta in i och bebo två Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Vi har insett och in på skinnet förstått vikten av hus byggda kring en pedagogisk idé men också erfarit svårigheterna. Vi har sett att man med lätthet kan gå tillbaka till gamla rutiner om man inte hjälps åt och har överenskommelser om hur man vill försöka göra nytt. Att bygga ett hus är inte samma sak som att bygga en verksamhet men vi tycker att vi lyckats förena dessa två delar både på Ringdansen och Trollet och när detta skrivs också på det just förändrade Lokomotivet.

Vårt arbete med torgen – den del av våra hus där vuxna och barn möts – våra torgetpedagoger och våra utepedagoger är en viktig organisatorisk och lärande aspekt av vår miljö som vi gärna bidrar med till andra.

2014

3/20/15 12:45 PM

Kring allt detta har vi sedan många år utnyttjat det kommunala friutrymmet som finns och hela tiden hittat egna vägar i våra system, till exempel i vårt systematiska kvalitetsarbete. Vi inväntar inte idéer ”uppifrån” utan ser till att utveckla system som blir konkreta och användbara för oss och som hjälper oss framåt utifrån den barnsyn och kunskapssyn och det uppdrag vi tagit ställning för.

I detta har det också de senaste åren varit viktigt för oss att framhålla förskolan som en demokratisk mötesplats, och detta är något vi poängterar mycket när vi tar emot kollegor på studiebesök eller berättar om våra förskolor i andra sammanhang. Detta hänger ihop med vår syn på förskolan som en del av samhället där vi tagit nya viktiga steg det senaste året, och där mötet med staden bidragit till möjligheten att våra äldsta barn fått bidra ”på riktigt” med sitt arbete till staden.

Synen på förskolan som en demokratisk mötesplats är intimt förknippad med vår syn på kooperativt kontra individuellt lärande och vårt projekterande arbete. Vi värjer oss mot den individualisering vi ser i samhället och betonar i mötet med varandra, med föräldrar och med kollegor vikten av gruppens betydelse för lärandet.

Detta hänger ihop med vår syn på våra gemensamma teman, med vår syn på gruppinskolning och att vi ”gör” och ”bygger” grupperna, inte pratar ihop dem. Att vi arbetar länge, flera år, med gemensamma teman som varje arbetslag bryter ner i mindre projekt har skapat ett stort gemensamt lärande kring barns sätt att lära i hela vårt system. Det har skapat kunskap kring hur barns projekterande och lärande kan pågå hela dagen om vi bygger upp miljöer runt våra projekt där undersökande fortsätter under hela dagen. Detta har bidragit till en mer forskande hållning från ­pedagogerna. I vårt projekterande arbetssätt ­försöker vi förbinda ett

innehåll med de hundra språkens ­perspektiv – ­estetiska uttrycksformer – men fortfarande ser vi att vår utmaning som Reggio Emilia-inspirerad förskola är att förbinda de hundra språkens perspektiv, inte dela upp i kunskapsområden eller ämnen men ändå i relation till den reviderade läroplanen veta vad som är vad, vad vi gör och varför, utan uppdelning.

Vårt arbete med observation, reflektion och analys tar hela tiden nya steg, också bakåt och ibland behöver vi backa tillbaka för att tillsammans återerövra vår gemensamma förståelse. Detta är också vår styrka, att vi hela tiden kan backa tillbaka för att ta nya steg i en annan riktning och fördjupa vår förståelse. Till detta har vi de senaste åren lagt till kunskap och undersökande kring barns eget observerande, dokumenterande och reflekterande. Vi ser det som något som utvecklar barns skrivande och språkande men även deras reflekterande och förståelse kring både det egna lärandet och kamraternas lärande.

Vår kunskap kring bygg och konstruktion med återvinnings- och naturmaterial är något som vi utvecklat mycket tack vare Mia Mylesand, en av våra ateljeristor och det finns en självklarhet hos våra pedagoger att använda detta språk/uttryck i våra projektarbeten.

2013 formulerade vi återigen vår verksamhetsidé.

Detta visade sig vara ett mer omfattande arbete än vi först trodde. Våra formuleringar har stor betydelse och därför behöver vi förhandla och diskutera varje ord och varje mening. Vad menar vi är viktigt? Varför och på vilket sätt? Hur kan vi kommunicera det vi vill till andra?

Verksamhetsidén är nu vår gemensamma utgångspunkt i allt vi gör, från det dagliga mötet med barn och familjer till våra projekt och när vi utvecklar vår reflektions- och delaktighetskultur.

inledning

4711508_Spagettirora_INL.indd 11

–

trollet i dag

2014

11

3/20/15 12:45 PM

Att skriva en berättelse om en förskola När vi började detta bokprojekt undrade vi med spänning om det rymdskeppsnära Trollet snart antingen skulle landa och komma ner på jorden från sina höjder – eller lyfta mot nya horisonter och äventyr som vi ännu bara kunde ana.

I ögonblicksbilder är ju aldrig riktningen klar för den utomstående. Men vi, som är en del av Trollet vet när detta skrivs, att det gamla Trollet efter mer än fyrtio år har rivits och ersatts med nya byggnader för en ny tids idéer och drömmar om vad en förskola ska kunna vara för vår tids nyanlända medborgare och deras familjer. En ny förskola har vuxit fram ur händer och maskiner som styrts av idéer som fötts, förvandlats och förhandlats i den gamla förskolan – i den gemenskap av röster som under en lång process fått erfara att gå från enskilda separerade röster till att bli mer samstämda och utmejslade i sina formuleringar. I den processen har begrepp blivit verktyg att begripa och gripa i den praktiska och jordnära vardagen och i detta lämnat – om inte för gott så åtminstone för en stund – språkspelens luftiga piruetter. En verksamhet har börjat pröva att vägledas av de stolta värdeord som lätt bara leder till nya ord och inte till nya handlingar.

Det är om den processen vi vill berätta i denna bok – genom att låta några av rösterna som deltar och deltagit komma till tals. Det är en process som till en början bara bodde i det hus som hade namnet Trollet men som sedan växt till att omfatta andra hus med namn som Ringdansen, Maskrosen och Lokomotivet.

Alla de hus som sedan 2000 utgör Enheten Trollet.

En enhet som i sin vilja och erfarenhet av att bli en gemenskap förvandlat dessa förskolor till helt nya förskolor som är en blandning av gammalt och nytt.

Allt detta är ett budskap som ger levande associationer till ordet Enheten. Enheten – eller mer varmt och 12 inledning

4711508_Spagettirora_INL.indd 12

–

trollet i dag

meningsbärande – enigheten – den tillfälliga enigheten Trollet.

Trollets tillfälliga enighet har formats och förhållit sig också till sin hemvist i det nät av förskolor som bor i den anda och hållning som genom århundraden mejslat fram en innebörd i den mänskliga gemenskap som samlas i namnet Kalmar. Staden Kalmar. Livshållningen och kulturen Kalmar med sina dominerande och spretande mönster, drömmar och förhoppningar för barn, uppväxt och förskolor och skolor. Men också med sin distraktion från detta fokus, sin tankspridda tendens i likhet med de flesta kommuner, att se bort från detta demokratins kanske viktigaste fokus – att sätta barns och ungas uppväxt i centrum.

Detta ovan sagt inte som en kommentar som sentimentaliserar barn- och ungdomen utan som en påminnelse att begreppet En skola för alla föddes som en reaktion på andra världskrigets fasor, som en fördjupad insikt om att demokratins möjlighet att överleva och utvecklas avgörs om varje generation medborgare själva inser och är beredda att försvara gemensamma värden. Värden som respekten för var och ens subjektivitet och tar ställning för att se olikheter och skillnader som ett värde, och därmed inser att vi behöver skapa en skola där vi med dessa individualiteter och skillnader som utgångspunkt kan träna oss i att bli ömsesidigt beroende i ett lärande som vidgar perspektivet på vad som är möjligt och värdigt att veta, kunna och förstå.

Vi vill se Kalmar kommuns stöd att låta de nya förskolorna i enheten Trollet få byggas som ett uttryck för att aktivt motstå att ännu en gång gestalta den egna självironins uttryck – ”det går inte”. Ett uttryck först formulerat när staden i orostider måste flyttas i samband med Kalmarunionens omvälvningar.

Det är just detta som är demokratins utmaningar i varje tid – att våga flytta sina positioner och att ge ny mening åt gamla uppfattningar.

2014

3/20/15 12:45 PM

Det är med stora ord vi bjuder in dig som läsare till vår text. Det är en text som inte baseras på objektivitet, utan på noggrannhet och ansvarskänsla om vilka val av berättelser som kan belysa en process av såväl motgångar och oklarheter som framgångar.

Texten vill vara angelägen genom att spegla en bild från de som deltagit i sina försök att häva sig över vardagens fastlåsthet och förgivettaganden, för att se vad konkreta exempel kan rymma av allmängiltighet och angelägenhet också för andra. Vi har strävat efter att skapa en praktisk teori för handling och projekterande efter förändring och ett ständigt letande efter nästa utmaning.

Av alla de pedagoger, barn och familjer vid Trollet som Birgitta och Harold kommit att relatera till under de gångna åren har vi gjort ett val att låta en del av alla barngruppers processer komma till tals. De finns med som en sammanhållande länk genom hela boken för att relateras mot det som mer generellt gäller Trollet som gemenskap och system.

Genom att följa dessa barngrupper kommer också pedagogerna Anne Wahlgren, Anna Gustavsson, Mats Lundgren, Eva Johnsson, Lena Åkesson, Ewa Hedenqvist, Louise Lindblad, Anne-Sofie Johansson, Anette Gustavsson, Isa Elmqvist, Marina Sjögren, Bettan Lorentszon, Mia Mylesand, Sigrid Björnsson, Eva-Lotte

Göransson och Maria Liedstrand att bli berättande subjekt. Tillsammans har de blivit olika arbetslags röst.

I Harolds och Birgittas röster bor alltså spåren från många andra röster som tillsammans under många år bidragit till och utvecklat det samtalskitt och gemensamma kultur av saker, arbetsformer och handlingar som idag utgör Trollets levda värdegrund och praktiserade pedagogiska filosofi. Inte allas röster och dialekter kommer att synas i det som sägs och det som skett och som man hoppas ska ske. Men de finns där ändå, som spår av påverkan i de röster som hörs – för inga röster står fria – och de är tillkomna i en process av ömsesidigt beroende. Just detta – det gemensamma vi:et – hoppas vi särskilt ska framgå när du läser denna bok om en förskola som vill ta ställning och ständigt söka nya utmaningar.

I texterna används oftast ett berättande vi oavsett om det är Harold eller Birgitta som håller i pennan.

Där projekten berättas av Birgitta sker det i en dialog med Harolds reflektioner vilka tydligt markeras genom en blå kantlinje.

Välkommen!

inledning

4711508_Spagettirora_INL.indd 13

–

trollet i dag

2014

13

3/20/15 12:45 PM

Bokens upplägg Boken är uppbyggd av fem kapitel: I kapitel 1 sätter vi in Trollets dryga 30-åriga historia i den svenska förskolans intressanta och ännu pågående sökande efter sin samhälleliga uppgift. Vi problematiserar relationen mellan begreppen barnomsorg och förskola och slutligen, genom att berätta Trollets egen historia, diskuteras den svenska förskolans starka påverkan av inspirationen från Reggio Emilia.

Kapitel 2 berättar om de första steg vi tog i att utveckla verksamheten i ett gemensamt arbete – Hur bygger barn vär(l)den? Genom tre projekt gestaltar vi de utmaningar vi hela tiden stod inför och hur vi utvecklade verktyg för att lösa allt. I ett fjärde och avslutande projekt har vi tagit ett tidsmässigt hopp framåt för att visa hur våra första erfarenheter tagits vidare och utvecklats i nya teman.

Kapitel 3 berättar om hur vi skapade ett gemensamt tema av åren då vi flyttade ut, följde byggandet och flyttade in i nya lokaler. Här handlar det om hur ett

14 inledning

4711508_Spagettirora_INL.indd 14

–

trollet i dag

projektfokus kan hjälpa till att starta upp en ny förskola och betydelsen av förberedelse och reflektionsarbete.

Kapitel 4 handlar konkret om hur man projekterar för förändring av sin förskola. Vi sammanfattar de lärdomar, insikter och verktyg som trettio års utvecklingsarbete har lett fram till.

Kapitel 5 sammanfattar var vi står idag. Vi diskuterar de ställningstaganden vi har gjort från synen på förskolans värdegrunder och uppdrag, till konkreta ställningstaganden om avgörande begrepp som är väsentliga i vår verksamhet. Vi resonerar om hur vi ställer oss i dialog med den svenska läroplanen för förskolan men också i dialog till vårt fortsatta samarbete med Reggio Emilia.

Vi avslutar boken med att blicka framåt. Vad kännetecknar en Reggio Emilia-inspirerad förskola och vilka utmaningar står såväl Trollet som förskolan inför?

2014

3/20/15 12:45 PM

1. Förskolan Trollets berättelse ingår i en större berättelse I detta kapitel vill vi sätta förskolan Trollets berättelse i relation till vår svenska förskolehistoria och tradition. Vad har varit förskoleverksamhetens viktiga frågeställningar ur ett historiskt perspektiv på ett generellt plan och hur har dessa påverkats av samhället omkring i vid och snäv mening? Vilken påverkan får det på en enskild förskola, Trollet, som vill förbinda denna utgångspunkt med influenser från annat håll, i vårt fall, förskolorna i Reggio Emilia.

I detta kapitel har Harold varit den som mest hållit i pennan i den övergripande historieberättelsen medan Birgitta bidragit med Trollets historia. För övrigt är det gemensamma reflektioner och ställningstaganden.

Inledning Trollets kommunala förskola är först och främst en förskola bland alla andra, en svensk förskola. Den är kanske framför allt lik alla andra mer än den är olik. Samtidigt är den i likhet med alla andra förskolor unik med sin egen historia, sina egna referenser till tidigare erfarenheter som man låtit bli föremål för reflektion och gemensamma slutsatser. Kanske är det detta som är ovanligt med Trollet, att man i så många år varit ett sammanhang som försökt utmana sina förgivettaganden och inte fastnat i föreställningar om att – ”nu har vi det”.

Kanske är det också detta som gör Trollet mer lik förskolorna i Reggio Emilia än en förskola i Sverige.

Trollet har varit med om den avundsvärda processen att, genom motsättningar och svårigheter, bli en ge-

menskap av reflektion kring en gemensam verksamhetsidé. En idé att samlas kring om vad man vill att en förskola ska ge alla barn, alltså vad alla barn har rätt till.

Självklart påverkas denna idé på gott och ont av vad som präglar synen på förskola bland dem som arbetar, beslutar om, för debatter om och utnyttjar förskolan i Sverige idag men också tidigare. Alltså av det som utgör de dominerande idéerna och handlingsmönstren, diskurserna, om vad en förskola är, kan och bör vara i Sverige.

Att skapa en förskola Vi menar att skolor och förskolor måste byggas utifrån alla barns rätt till En förskola och skola för alla och att detta är ett ansvar för vårt politiska system, även om verksamheten kan ske både i kommunala och fristående former så länge inte detta kommer i konflikt med uppdraget.

Det är intressant att se Trollet som ett exempel på vad som är möjligt inom en kommunal verksamhet. Är det så att mycket mer är möjligt för alla k ­ ommunala förskolor men att detta hålls tillbaka av krafter som inte enbart handlar om frågor om fristående kontra kommunalt? Kanske har det kommunala kommit att förknippas med vad som är trögt eller fastlåst av målkonflikter men det kanske egentligen handlar om annat. Har den kommunala verksamhetsidén om alla barns rätt som en del i vad som kallas generell välfärdspolitik tappat kontakten med sitt ursprung och

förskolan trollets berättelse ingår i en större berättelse

4711508_Spagettirora_INL.indd 15

15

3/20/15 12:45 PM

sin innebörd som inspiratör i vår tid? Kanske kan Trollets erfarenhet inspirera fler kommunala förskolor att utmana sina egna sammanhangs svängrum och vitalisera den kommunala verksamhetsidén om alla barns rätt till demokratisk förskola för vår tid. Att visa på vad som kan vara, ”det kommunala alternativet”, för att tala i tidens termer. I själva verket är detta det mest logiska när det gäller inspirationen från Reggio Emilia – att utgå från att alla barn ska ha en bra verksamhet, inte bara några i några enstaka förskolor.

Här är vi kanske något på spåren – att tro att det är möjligt, inom det som är styrt av gemensamma politiska kommunala beslut, att kunna utveckla samma idé och förändringskraft som vi kan se i flera fristående sammanhang och i Reggio Emilias förskolor.

Att våga utmana har dock ett pris. Det kräver mod att våga göra fel. Det är i de föreställningar om barn, familj, förskola och samhälle som kommer till uttryck i såväl handlingar och utformning och gestaltning av allt från miljö till tidsanvändning i Trollets och alla förskolors vardag, som läroplaner och uttalade idéer ges innebörd. Där i det konkreta, ibland kallat det performativa, avgörs det om Trollet har skapat en skillnad eller om det mest är en förskola bland andra.

Förändringens förutsättning Om man vill förändra eller åtminstone göra motstånd mot självklarheter, krävs det att man får syn på dem.

Ett sätt är naturligtvis att konfrontera sina tanke- och handlingsmönster med en skillnad, ett annat sätt att agera och förstå. Så kan vi förstå en svårtillgänglig text som Gregory Bateson, antropolog, filosof och cybernetiker, formulerat på ungefär detta vis: ”Det krävs en skillnad som erkänns som en skillnad för att reflektion ska uppstå.”

Det betyder att öppna sig för och acceptera olikheten utan att avvisa det ögonblick av obehag den

16 kapitel

4711508_Spagettirora_INL.indd 16

kan skapa om den egna föreställningen. Istället låta obalansen vägleda en kritisk granskning av vad som är viktigt att bevara men också att pröva att utmana och förändra.

När vi läser den postmoderna kritiken av modernismens förändringsteorier, med namn som Foucault, Derrida, Deleuze och Guattari har vi insett hur lätt alla föreställningar om att man skapar skillnader i själva verket bara är tillfälliga upphetsningar med gåshud1. De kan snarare riskera att dölja de dominerande mönstren som ligger kvar under nya begrepp och till och med vissa nya handlingsmönster.

Gilles Deleuze har radikalt sagt att ”vi tänker ­sällan något nytt, vi tänker bara om samma saker i varierade former och uttryck. När vi tänker nytt kommer det ofta som en chock”2. Vi förstår det så att om man gör sig öppen för en olikhet som man accepterar som en utmaning så kan den blottlägga och synliggöra egna förgivettaganden och leda till omprövning och nya ställningstaganden och förskjutningar och dramatiskt förändra ens världsbild eller dominerande sätt att förstå ett fenomen. Denna öppenhet tror vi kännetecknar sammanhang som kan utveckla egna verksamhetsidéer som kollektiva processer och mikropolitiska sammanhang.

En sådan skillnad för Trollet, som vi ska återkomma till längre fram i kapitlet, har varit dialogen med Reggio Emilia. I denna dialog har vi insett vikten av att vända blicken inte i första hand mot Reggio E ­ milia utan mot vår egen historia och våra d ­ ominerande ­diskurser som någonting vi behöver använda och utmana för att skapa mening och förståelse av vårt vardagliga liv med barnen och deras familjer. Samtidigt måste vi, för att inte bli alltför ytliga och relativistiska i vår syn på erfarenheterna och tankesätten i Reggio Emilia ställa frågan om vad som kan vara ställnings1 2

Fritt efter en föreläsning av Liselott Olsson (se Olsson, 2009).

Fritt efter en föreläsning av Liselott Olsson (se Olsson, 2009).

1

3/20/15 12:45 PM

taganden som vi kan dela med dem och göra till gemensamma i en hel värld.

Frågan är hur det är möjligt att formulera och utveckla en gemensam stark verksamhetsidé som stöds av en större inramning än enbart en enskild förskola eller förskoleenhet. Kan en kommundel, hel kommun eller ett helt land – en hel värld samlas i en gemensam syn på barns rätt till skola och förskola och sedan låta detta konkretiseras utifrån olika traditioner och politiska, sociala och kulturella villkor? Detta är frågan för den Reggio Emilia-inspiration som Trollet är en del av i Sverige och i hela världen. Dialogen återkommer vi till längre fram när vi diskuterar Trollets inspiration från Reggio Emilia (se kapitel 5).

En annan viktig tänkbar skillnad som kräver reflektion av oss är att konfrontera vårt tänkande med den egna traditionens uppgörelser. Dels för att se att det finns förskjutningar och förändringar, alltså att förändring är möjlig. Dels har traditionen vid avgörande steg oftast ställt sig i relation till andra uppfattningar om vad man bör göra till norm för bra handlande och görande. Nästan alltid har ”den svenska traditionen” gjort språng i dialog med osvenska erfarenheter som Fröbel, Montessori, Dewey, Gesell, Piaget, Hormburger-Eriksson, Freire eller som idag med Foucault, Deleuze eller Reggio Emilia.

Att känna sin tradition ställer en därmed i relation även till det traditionen gjort motstånd mot. Att känna sin tradition blir ett sätt att inte stänga in sig i den sanning som för tillfället förefaller självklar.

Att förhålla sig till traditionen betyder inte nödvändigtvis att det bara finns ett sätt att tänka om verksamhetens historia, tvärtom blir den mer användbar om man gjort flera berättelser och tyngdpunkter i berättelserna tillgängliga som verktyg att förstå den egna vardagens kraftfält.

När vi arbetat med detta kapitel märker vi hela tiden våra olika utsiktspunkter på historien. Det är intres-

sant, vi förstår om och om igen att beroende på var man står och hur man förstår det man ser så bygger man olika berättelser. Berättelser är subjektiva men alltid påverkade av sitt sammanhang. Inte sällan har Birgitta svarat på Harolds texter med formuleringar som ”det där känner jag inte igen, så var det då inte hos oss i Kalmar, det måste varit något som fanns i Stockholm”. Harolds kommentar har då varit att ”jag undrar om det ändå inte fanns med men som ett osynligt kraftfält”, vilket avspeglat de samtal som påverkat honom i mötet med framför allt forskare som lagt kritiska raster på det som formar praktikens föreställningsvärldar. I dessa dialoger har hierarkin mellan det abstrakta teoretiska perspektivet och det meningsskapande teoretiska perspektiv som hänger samman med det som kallas praktiken blivit uppenbart. Att vi behöver vara vaksamma på att inte romantisera vare sig teoretiska, värdemässiga eller jordnära frågeställningar och röster.

Historien som steg mellan seghet och förändringsvilja Att tänka att en verksamhet utvecklas både genom sin relation till omvärlden men också genom sina egna interna processer har alltid varit naturligt för mig som samhällsvetare att tänka. När jag i slutet av 1970talet mötte Ulf P Lundgrens ramfaktorteori framför allt genom boken Att organisera omvärlden (1979) fick jag begrepp på mitt perspektiv inom en pedagogisk tanke- och handlingskontext.

Särskilt fäste jag mig vid hans resonemang om relationen mellan den pedagogiska texten, som formulerar sig kring innehåll, arbetsformer och organisation, och dess kontext – alltså den kultur och de villkor som omger och ger innebörd åt dessa föreställningar.

Jag greps också av hur Lundgren genom sin forskning

förskolan trollets berättelse ingår i en större berättelse

4711508_Spagettirora_INL.indd 17

17

3/20/15 12:45 PM

pekade på att den pedagogiska texten inte avspeglar den aktuella tidens behov och frågeställningar utan snarare den just avslutade tidens maktförhållanden, intressen och behov av pedagogisk verksamhet. Att tänka om denna seghet är utmanande för den som vill arbeta med förändring och det som ofta kallas utvecklingsarbete.

Många forskningsrapporter kring olika utvecklingssatsningar har problematiserat hur så kallat utvecklingsarbete ofta blir något annat än det vardagliga arbetet – det blir särskilda projekt med särskilda tjänster som när projekttiden är förbi försvinner och ursprunglig praktik består eller återuppstår.

Detta är intressant i ett land som under min livstid tänkt att utbildning ska vara en språngbräda mot framtiden. Detta är i sig en idé med inte så många år på nacken. En elementär idéhistorisk analys och tillbakablick på synen på utbildning visar snarast på att den klassiska utbildningsidén var att slå vakt om det klassiska arvet och hålla emot alltför stark påverkan från den aktuella tidens önskemål och förändringskrav när borgerligheten formerar sig tillsammans med industrisamhällets framväxt.

Kanske kan man säga att skolan och förskolan i första hand är en bra avspegling av de dominerande behoven och maktförhållandena i ett samhälle som just upphört snarare än en verksamhet som avspeglar det samhälle som ska komma. Det kan vara ett användbart perspektiv när man tänker om förskolans traditioner och hur denna tradition gör motstånd mot vad en förskola skulle kunna vara. Detta problematiserar det vanliga talet om att utbildning är till för framtiden. I stor utsträckning kan den lika gärna ses som att den konserverar och vänder sin blick bakåt.

Detta varnar oss för att tro att de förändringar vi gör är annat än krusningar på ytan i det som är underliggande krafter som fortsätter att dominera både tankar och handlingar. Frågan är helt enkelt om våra idéer om förändring verkligen leder till förändringar i djupet.

18 kapitel

4711508_Spagettirora_INL.indd 18

Vi ser inte detta som ett ”problem” som ska lösas utan snarare som ett synsätt som gör oss skeptiska till att leta efter den rena och sanna tolkningen av exempelvis Reggio Emilia. Vi vill bejaka en verksamhet som aktivt inser sin egen motsägelsefullhet och mångtydighet och som därför vill se på sig själv med många tolkningsverktyg hellre än fråga sig om exempelvis detta är en riktig förståelse av Reggio Emilia. Detta skriver vi i relation till en växande kritik mot att Reggio Emilia-inspirerade förskolor antingen förstått Reggio Emilia ”rätt” eller att man inte alls tillämpar de principiella synsätt som formuleras om exempelvis begreppet pedagogisk dokumentation. Vi menar att varje sammanhang är komplext och aldrig följer eller tillämpar någon vetenskaplig teori, däremot vill vi se en utmaning i att i dialog med vetenskapliga teorier utmana och problematisera den egna verksamheten.

Vad har detta betytt för vår förståelse av Trollets försök att utmana den egna traditionen? Möjligen har det allteftersom blivit allt mer intressant att inte provoceras, utan att i stället nicka igenkännande åt att vissa resonemang med en obändig kraft återkommer eller vill fram genom försök som görs att skapa nya språkdräkter och arbetssätt. Ett exempel kan vara att man ser att referenser till barns lek hela tiden finns kvar i vardagsspråkbruket hos pedagogerna även om man formulerat sina nya ställningstaganden kring detta begrepp. Här är det helt enkelt traditionens vana. Det man tänker och gör, gör man därför att man är och ingår i en svensk förskola. Det är något som tar plats som en självklarhet som till och med är så självklart att man inte ser det annat än med ansträngning.

Ett annat exempel på seghet och bakåtvänd blick hänger samman med att de nya husen i enheten Trollet skulle börja tas i bruk. I ett samtal med den pedagogiska ledningsgruppen lyfte jag då att vi behövde rusta oss för de krafter som snart skulle aktiveras när

1

3/20/15 12:45 PM

ISBN 978-91-47-11508-2 © 2015 författarna och Liber AB

Förläggare: Anna Maria Thunman Projektledare: Kajsa Lindroth Redaktör: Ann-Sofie Lindholm Grafisk form och omslag: Ellen Demérus Produktion: Lars Wallin Omslagsbild: Birgitta Kennedy Insektsbilder: Femåringar på förskolan Trollet, våren 2014 Illustrationer: Jonny Hallberg Fotografier inlaga: s. 50 Birgitta Kennedy, s. 59 Lena Åkesson, s. 68 Anna Gustafsson och Anne Wahlgren, s. 79 Anne-Sofie Johansson och Anette Gustafsson, s 96 Sigrid Björnsson och Eva-Lotte Göransson, s. 104 femåringar på förskolan Trollet 2005, s. 105 Anna Gustafson och Eva Hedenqvist

Första upplagan 1

Repro: Integra Software Services Tryck: People Printing, Kina, 2015

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se

4



4711508_Spagettirora_INL.indd 4

3/20/15 12:45 PM

Harold Göthson & Birgitta Kennedy EN SPAGETTIRÖRA AV RÖSTER

En spagettiröra av röster – om en förskolas förändringsarbete handlar om den kommunala förskolan Trollet som sedan länge hämtat inspiration från, och alltmer står i en dialog med, förskolorna i Reggio Emilia. I boken sätts Trollets berättelse i relation till vår svenska förskolehistoria och tradition. Vad har varit förskolans viktiga frågeställningar ur ett historiskt perspektiv och vilken förskola vill vi ha i morgon?

I en rad konkreta berättelser om olika projekt – där barnen är centrum och utgångspunkt – exemplifierar och reflekterar författarna hur det konkreta arbetet i förskolans vardag ser ut. Läsaren får se hur man sökte och hittade sätt och metoder för att utveckla Trollet till att bli den demokratiska mötesplats som förskolan ska vara. I boken sammanfattas de lärdomar, insikter och verktyg som trettio års utvecklingsarbete har lett fram till och mynnar ut i resonemang om hur man projekterar för förändring av sin förskola.

En spagettiröra av röster – om en förskolas förändringsarbete vänder sig till alla som kommer i kontakt med förskolan: verksamma pedagoger och förskollärare, rektorer, förskolechefer, skolutvecklare och politiker samt studenter på lärarutbildningar och givetvis föräldrar.

EN SPAGETTIRÖRA AV RÖSTER Om en förskolas förändringsarbete

Harold Göthson & Birgitta Kennedy

Harold Göthson är en av grundarna till Reggio Emilia Institutet och var dess ledare under många år. I dag är han verksam som seniorrådgivare, konsult och föreläsare vid Reggio Emilia Institutet samt medlem i styrelsen för det internationella Loris Malaguzzicentret i Reggio Emilia.

Birgitta Kennedy har de senaste 15 åren varit verksam i en roll som pedagogista. Hon är också utvecklare av förskolan generellt via sin roll som ordförande, konsult, föreläsare och utbildare för Reggio Emilia Institutet. Idag är hon pedagogisk utvecklingsledare i Malmö stad.

Best.nr 47-11508-2 Tryck.nr 47-11508-2

4711508_Spagettirora_OMSL.indd 1

3/21/15 9:21 AM