Page 1


1


Omslagsfoton Kyrkbergstorpet sommaren 2017. Foto: Christer Öberg. Ovan: Tavla som har hängt på väggen i köket under lång tid. Christer och Signar studerar material på Kyrkberget 2017. Författare: Christer Öberg (Öberg BD) och Signar Berg © 2018 E-post: christer@oberg-bd.com, siggeberg@yahoo.se Förlag: BoD Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7699-925-7 2


örord R 2010 BLEV JAG kontaktad av Signar Berg i Uppsala, ägaren av torpet på Kyrkberget i Sjulsmark, Piteå. Han ville att vi skulle träffas för att jämföra forskning kring hans och mina barns förfäder från Kyrkberget. Det blev dock inte av då. En sommardag 2017 åker jag, min sambo och mina barn förbi där och som av en händelse så ringer Signar några dagar senare. Nu blir besöket av och Signar visar sin forskning, vi går runt i det gamla huset och ute på gården. När jag får veta att det här är torpet som Aron Nyström uppförde runt år 1835, så blir jag helt fångad av historiens vingslag. Eftersom jag har forskat mycket kring torpare i Norrbotten så tänker jag att det här måste jag skriva om. Jag lånar Signars två fulla pärmar med material för att gå igenom och studera. När vi snart pratas vid och träffas igen, så bestämmer vi oss för att jag sammanställer och kompletterar materialet. Signar berättar sina egna minnen och det han har fått höra. Jag frågar, memorerar och börjar skriva. Vi startar även gruppen Kyrkbergstorpet på Facebook som nu består av 87 medlemmar. Jag hade tidigare fått uppgifter och foton av Birgitta Thurfjell (1934 2014) i Alvik. Hennes mormors mor Margareta Johanna var Aron Nyströms yngsta dotter, som mina barn också härstammar ifrån. Signar har under lång tid forskat och samlat på sig en hel del material, foton, handlingar och tidningsurklipp. Till sin hjälp har han framförallt haft släktingarna Karin Danielsson (f. 1919), Anne-Maj Edin (1928 2016) och Solveig Wiklund. Under arbetet skickar Signar en hel del material och foton till mig via post. Resultatet av vårt samarbete är den här boken som du nu håller i och som skildrar livet på ett norrbottniskt torp under drygt 180 år. Vi önskar trevlig läsning Christer Öberg Signar Berg i juni 2018.

Å

3


nne ll Sätta Kyrkberget på kartan Kyrkbergskonflikten . Torpare på Kyrkberget Aron Nyström Kyrkbergstorpet Barnen Snickare Jan-Erik Nyström .. Johan Oskar Nyström O. A. Nyström i Övre Sjulsmark Alvar Nyström .. Bergs sommarbostad Lungsoten .. . Jordbruk, grödor jakt Kyrkbergarna Torpet i bilder .. Husrensning ..

..

..

Sid. 5 .6 10 13 15 . 25 ..31 ..36 .. 42 .. 51 52 .57 . 61 .. 69 ..71 . 77 . 84

Bilagor Bilaga 1. Personakt för Aron Nyström Bilaga 2. Lösöresköp 1887 Bilaga 3. Bouppteckning efter Jan-Erik 1911 ..

4

. 87 . 90 ..92


tta

rkberget p kartan

S

TRA SÖDER OM byn Sjulsmark i Piteå ligger Kyrkberget. Själva namnet kommer antagligen från att den gamla vägen till sockenkyrkan i Öjebyn eller eventuellt tidigare till Kyrkobyn gick över berget. Kyrkvägen nämns i ett tingsprotokoll år 1824 (John Berglund). Det sägs att man har sett lämningar efter en stavkyrka i trä mellan Kyrkberget och Jaktberget, men det är något som inte har kunnat bekräftas. En stensamling med inristningar påträffades där vid en orientering på 1930-talet. Det finns också berättelser om att man gick över Kyrkberget och övernattade i Sjulsmark på väg till kyrkan i Luleå Gammelstad för att offra under katolsk tid. Den mark som blev över efter avvittringen av Sjulsmarks skattehemman år 1787 (så kallad överloppsmark) fick bönderna företrädesrätt till. För att få bebyggelse och odling att ske på denna allmänna byamark antogs torpare i Västmark år 1823, Älvsborg året därpå och Kyrkberget 1835. Redan år 1840 begärde torparen Per Eklund i Älvsborg att få avflytta och blev därmed fri från sina skyldigheter (han blev snickare i Rosfors). På Eklundsbacken kan man fortfarande se rester av den gamla husgrunden, spismuren och gropar efter byggnader. Älvsborg blev senare en egen by och ny bebyggelse skedde vid mitten av 1880-talet. Vid Rosån strax norr om blivande Älvsborg startades år 1801 Hälleströms finbladiga sågverk. Detta grundlade byn Hälleström som först var ett nybygge. Till en början var Sjulsmarksbönderna delägare i sågen, men de sålde sina andelar och senare blev Konung Karl IV Johan ägare. Sågen var i drift fram till 1860-talet och sågbolaget hade då nyligen startat en ångsåg i Munksund. Ungefär milen väster om Sjulsmark startades Rosfors bruk år 1839 och det var tack vare dammar som vattnet i Rosån kunde driva båda dessa anläggningar. Behovet av sågtimmer och träkol var stort och köptes in från både bönder och nybyggare. 5


rkbergskonflikten

D

ET ÄR NÄR Sjulsmarks tillhörande allmänna byamark fastställs, som markområden vid Kyrkberget nämns. Byamännen fick så kallad optionsrätt enligt beslut daterade 13 februari 1796 och 2 december 1807. Detta innebar rättighet att inneha och nyttja marken mot skogsränta. Med detta följde förpliktelser och om något missköttes kunde rättigheten dras in. Överlåtelse till någon utanför byalaget var möjlig om det godkändes av Konungens Befallningshavande (KB, dvs. Landshövdingen). I Sjulsmark bodde bondesonen Johan Andersson Lundgren (1783 1863) som inhyses (dvs. bosatt på annans ägor). Johan var inte delägare i byalaget, men hade tidigt intresse av att få anlägga ett nyhemman på Kyrkberget. Han hade börjat utan något direkt godkännande och byamännen hade låtit honom göra det så länge det inte var aktuellt med odling eller byggnation. De var givetvis väl medvetna om deras företrädesrätt. I ett utdrag ur Häradsrättens dombok den 26 september 1812 framgår att nämndemännen Daniel Jonsson och Lars Persson hade avmätt en trakt till gårdstomt på den så kallade Drevjebacken och en jordrymd kallad Bäckkroken. Synen hade skett den 15 september på Lundgrens initiativ, som hade sagt sig ha byamännens tillstånd. Detta var början på en långdragen konflikt på närmare 20 år mellan Lundgren och byamännen om markområden på Kyrkberget. Det har tidigare beskrivits i Sjulsmarks historia (1983) och av Brage Lundström i sina böcker. Den 29 augusti 1831 lämnar Johan Lundgren in en ansökan om att få anlägga ett krononybygge på Kyrkberget. Vid en syn som hade skett den 19 juli beskrevs markområdena såhär:  Bolstadsställe på östra sidan om byavägen till Sjulsmark från Porsnäs, 3 16 mil från Sjulsmark och 2 5 16 mil från Piteå moderkyrka. 6


 Åkermark till 6 tunnland (dvs. 3,25 hektar) fördelat på fyra områden: 1. 3 tunnland (1,5 hektar) geometrisk vidd med mager mark på sandjord vid och omkring bostaden 2. 1 tunnland (0,5 hektar) med bättre sandmylla ungefär 300 meter väster om bostaden 3. 2 tunnland (1 hektar) ungefär 300 meter i nordost från bostaden 4. 1,5 tunnland (0,75 hektar) geometrisk vidd med odlingsland strax öster om bostaden vid Hästmyran  Ängslägenheter (myrhö och röjningsland): 1. Myrhö till 0,5 skrinda i årlig avkastning nära åkerområde nr 3 2. Sydöstra delen av Hästmyran till 2 skrindors avkastning ungefär 90 meter från bostaden 3. En myra mot Porsnäs och Älvsborgs områden till 2 skrindor efter skogsröjning 4. Rödjningsland till 3 skrindor väster om Älvsborgs område 1 8 mil österut från bostaden 5. En myra cirka 1 12 mil öster om bostaden till 10 skrindor efter skogsröjning mellan Hålsjön och Sjulsmark 6. Myrhö på Getingmyran till 0,5 skrinda ungefär 180 meter norr om bostaden 7. Myrhö till 4 skrindor på Klyvmyran eller Norra Jaktbergsmyran belägen 1 12 mil väster om bostaden 8. Myrhö till 1 skrinda från Tjärnmyran belägen 1 12 mil sydväst om bostaden 9. Rödjningsland till 2 skrindor väster om Hålsjömyran 10.Geometriskt område till 5 skrindor på 1 tunnland (0,5 hektar) ungefär 270 meter väster om bostaden med blandad myrröta och sandjord Summa 30 skrindor hö årligen 7


Trots att odlingsmarken var svag bedömdes lägenheterna kunna arbetas upp och räcka till för att motsvara 1 8 mantal vid en skattläggning. För det omfattande arbete som krävdes föreslogs en skattefrihetstid på så mycket som 40 år. Eftersom man vid synen kom fram till att marken var tjänlig och användbar, så framfördes byalagets optionsrätt av bonden Anders Christoffersson. Lundgren bestred detta och ansåg att han som förste sökande skulle tilldelas lägenheterna. I oktober 1831 framför han till Landskontoret i Piteå att byamännen inte hade styrkt någon rättighet till marken, vilket resulterar i att KB ber dem att komma med en förklaring till länsman Laestadius. Detta sker genom att visa ett utslag från december 1807 som vunnit laga kraft för soldaten Fredrik Rehns nybyggesansökan (denne dog i Finska kriget 1809). Redan då hade man hänvisat till byamännens rätt samt till skyldigheten att använda marken på bästa sätt. Det som blev över skulle få nyttjas mot skogsränta. Senare hade byamännen anlagt två nybyggen på denna mark i Västmark och i Älvsborg. Med det här ansåg dem sig ha bevisat deras företräde. Efter att Lundgren hade fått ta del av det här påpekade han att byamännen inte hade brukat marken på föreskrivet sätt och därmed försummat förmånsrätten. Inget nybygge hade blivit anlagt på det nu aktuella området och Lundgren yrkar därför än en gång på att han som förste sökande ska få tillstånd enligt den syn som nyligen har skett. Häradsrättens beslut 14 mars 1832 blir dock att fälla Lundgrens ansökan med motiveringen att byamännen bevisat deras rätt samt domarnas laga kraft. Bönderna blir därmed skyldiga att verkställa byggnation och odling inom två år enligt gällande bestämmelser, vilket de också är beredda på. För upparbetning och skötsel av nyhemmanet ska minst 50 sommardagsverken göras årligen. Skattläggning beräknades kunna ske efter 35 år, dvs. fem år snabbare än vad man först hade räknat med och alltså vid utgången av år 1867. 8


Johan Lundgren överklagar beslutet till Kungl. Maj:ts och Svea Rikes Kammarkollegium. Ett slutgiltigt beslut tas där i december 1833: Härmed meddela vi Eder till var och vederbörandes förständigande, det i funnit klaganden icke hafva några skäl föranledande till ändring i Edert öfverklagande utslag. Det i alltså i nåder gilladt och fastställt. Wi befalle Eder Gud Allsmäktig Nådeligen. Stockholms Stad den 14:de December 1833 Carl Johan Georg Ulfsparre .

Johan Lundgrens underskrift och bomärke som bekräftar att han fått beslutet uppläst i februari 1833 samt bevittnat av bokhållaren Marcus Falck i Hälleström och Olof Jonsson i Långträsk. Utsnitt ur originalhandling från Centralarkivet i Piteå.

9


Torpare p

rkberget

D

ET VERKAR SOM att byamännen inte ville att Johan Lundgren skulle få ta marken i anspråk, trots hans långvariga önskemål. Det är nämnvärt att Johan som nu hade blivit jordägare i byn, även tvistade om hemgården med sina syskon och deras skuldsatte far. Eftersom ingen av bönderna i Sjulsmark kan bosätta sig på Kyrkberget inkommer dem med följande begäran: Då ingen av oss kan såsom skattehemmansägare i Sjulsmark bosätta sig på det genom K B:des gränsläggnings utslag av den 14 mars 1832, till anläggningen beviljade nybygge invid det så kallade Kyrkberget. Så måga vi hos Kungl. Maj:ts respektive befallningshafvande ödmjukt anhålla, om hägnelikt tillstånd att å nämnda nybygge få såsom torpare antaga och skattskriva förre krono åbonden Aron Nyström. Piteå den 28 november 1835. egna och öfriga Sjulsmarks byamän vägnar. Anders Christoffersson. Det på samma dag godkända beslutet lyder såhär: Till denna ansökan finner jag godt lämna bifall, i följd hvaraf förre Krono hemmans åboen Aron Nyström må såsom torpare, mantal och skattskrivas, å det genom mål af den 14 marti 1832 af Kongl. Maj:t i nåder gillade utslag, Sjulsmarks byamän till anläggning beviljade Krononybygge vid det så kallade Kyrkberget. Med villkor likväl det byamännen på sätt omförmälde utslag innehåller, blifva hädanefter så som hitintills för åboskyldigheternas fullgörande å nybygget ansvarige. Piteå af landskansliet som ovan. Lösen 18 Rdr Rm. 10


9789176999257  
9789176999257