I denna d volyym, som uttgör en fakksimilutgåvva av Jon P Peter Wieseelgrens liceentiatavhan ndling fråån , gges en på svenska sv sprråket ganskka unik öve verblick öveer hur Vatiikanen varr och i må mångt och m mycket forttfarande ärr organiserrad under ””påve och kuria” med d sina kong ngregatiooner, byråeer och dom mstolar. Även Äv om d denna ”värl rldens störs rsta internaationella fö förvaltnin ingsorganissation”, som m författarren benäm mner den, i diverse avvseenden modifierats m sedan -talet, äär den grun ndläggandee struktureen bevarad, d, varför beskrivningen n i stort alllltjämt äge ger sin giltig ighet och under u alla omständig o gheter ger een värdefulll presentattion av hur ur Kyrkaan styrdes uunder Pius us XII:s tid d och hur d dess olika ccentrala in nstitutioner er vuxit fram am genoom århunddradena.
Jon Peter Wieselgren
Jon on Peter W Wieselgren är ä en inom m den svensska katolici cismen välk känd profill och uppskkattad skr kribent. Haan började sin bana som so katolskk litteratörr i Credo occh Hemmet et och helgeddomen påå -taleet och harr sedermera ra hunnit m med att va vara redaktö tör för intee mindre ään tre kaatolska pubblikationer, r, Katolsk Kyrkotidning Ky ng, Katolsk Observatör ör och Skan ndinavisk K Katolsk Ti Tidskrift, där är han bl.a. gjort sig känd k för siina snärtigaa och finur urliga ”reflex exer och refflexioneer”. Han ha har en lång bana bakoom sig som m svensk äm mbetsman,, vilken han n så småniingom avvslutade som om kanslirååd vid sociialdepartem mentet. Haan var ock kså under många m år llandstin ngspolitikeer inom Sto tockholms läns landssting och ssatt under en period d på --talet i rikksdagen. Seedan är han preeses för Sve venska Katol olska Akadeemien, som m under han ns lednin ing på olika ka sätt sträva var att befor ordra katolsskt kulturliv iv i Sverigee.
Jon Peteer Wieselg W grenn
z PÅVE OCH KURIA
Föörlag och trryck: BoD ISB - SBN: ---
PÅÅVEE O OCH HK KUR RIA A
Jon Peter Wieselgren
PĂ…VE OCH KURIA z
Sv Svenskaa Katollska Akkademiiens Haandling ngar nr Acta Academ A miae C Catholiicae Su uecanaee VIII
JON N PETE ER WIE ESELGR REN
PÅVEE O OCH H KU URIIA
© Svenska Katolska Akademien Förlag och tryck: BoD, Stockholm ISBN: ----
v
Förord Jon Peter Wieselgren är en inom den svenska katolicismen välkänd profil och uppskattad skribent. Han började sin bana som katolsk litteratör i Credo och Hemmet och helgedomen på -talet och har sedermera hunnit med att vara redaktör för inte mindre än tre katolska publikationer, Katolsk Kyrkotidning, Katolsk Observatör och Skandinavisk Katolsk Tidskrift, där han bl.a. gjort sig känd för sina snärtiga och finurliga ”reflexer och reflexioner”, vari utvecklingen inom Kyrkan efter andra vatikankonciliet skärskådas, mestadels i vasst kritiska ordalag utifrån en traditionellt katolsk ståndpunkt. I ett mycket gouterat föredrag Hur jag blev katolik hållet inför S:t Josefsföreningen i Stockholm och sedermera publicerat i Skandinavisk Katolsk Tidskrift redogör han för den första delen av sin levnad fram t.o.m. konversionen och beskriver bl.a. hur han den maj upptogs i den heliga romersk-katolska kyrkan i benediktinklostret vid Rue de la Source i Paris, där för övrigt några år tidigare även Sven Stolpe upptagits.1 I samma föredrag berättar han också om sina studier i juridik vid Uppsala universitet och senare i historia och statsvetenskap vid Stockholms högskola. De senare kom att leda fram till en licentiatexamen i statsvetenskap, för vilken den i denna volym publicerade avhandlingen Påve och kuria författades, sedan professorn i statsvetenskap vid Stockholms högskola Elis Håstad givit sitt medgivande till det något kontroversiella katolska ämnesvalet. Redan hade han vid seminariet i statsvetenskap i Stockholm framlagt sin s.k. licentiatuppsats Bossuets kristna statslära, en analys av biskop Bossuets berömda Politique tirée des propres paroles de l’Écriture Sainte, med ingen mindre än den blivande moderatledaren Gösta Bohmans hustru fil. kand. Gunnel Bohman som opponent.2 I ett andra, uppföljande föredrag hos Josefsföreningen med titeln Jag förblev katolik, vilket i skrivande stund inte publicerats, berättar Jon Peter Wieselgren levande om sina omfattande efterforskningar i Pius XII:s Rom vid mitten av -talet för att kartlägga Kyrkans vindlande ”statsapparat”.3 Under detta arbete fick han tillfälle att möta många ledande kyrkomän och teologer, kända likaväl som mindre kända. Sedan han kommit hem till Sverige igen efter sina séjourer i den eviga staden, erbjöds han en tjänst vid Riksarkivet på Riddarholmen, varför han fick slutföra arbetet på avhandlingsmanuskriptet vid sidan av sina mödor bland ”arkivbuntarna i Riksarkivet”, som han själv uttrycker det. Så här formulerar han sig i föredraget om syftet med avhandlingen: I denna försökte jag … visa hur den Heliga Stolens historiska utveckling framtvingat ständigt nya och mera omfattande rutiner för att handha och expediera påvestolens många ställningstaganden, alltifrån världsomspännande encyklikor till utnämning av en biskop i det dåtida Sverige. Litet längre fram i föredraget får vi veta att examinationen avlöpte ”utan alltför svåra påfrestningar”. Sedan han för högerledaren prof. Gunnar Heckscher i riksdagshuset tenterat sidor statsvetenskaplig text påföljande år, kunde till slut Jon Peter Wieselgren titulera sig filosofie licentiat. Han hade ju då redan påbörjat sin karriär som svensk ämbetsman, vilken han så småningom avslutade som kansliråd vid socialdepartementet. Han satt också i Sveriges riksdag under en period på -talet och var också länge aktiv i politiken på landstingsnivå inom Stockholms läns landsting. Sedan är han preses för Svenska Katolska
1
Jon Peter Wieselgren: Hur jag blev katolik, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nr -, , ss, -.
Den första delen av denna uppsats har publicerats i Skandinavisk Katolsk Tidskrift: Jon Peter Wieselgren: Bossuets kristna statslära, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nr -, , ss, -. Resterande delar kommer enligt planerna att framöver publiceras i samma publikation i ett lämpligt antal delar. 2
3
Även av detta föredrag planeras en publicering i Skandinavisk Katolsk Tidskrift.
vi
Akademien, bland vars stiftare han också räknar sig. Han är därtill alltjämt aktiv i många andra, mestadels katolska föreningar och sammanslutningar. Avhandlingen ger en på svenska språket ganska unik överblick över hur Vatikanen var och i mångt och mycket fortfarande är organiserad under ”påve och kuria” med sina kongregationer, byråer och domstolar. Även om denna ”världens största internationella förvaltningsorganisation” (s. ) i diverse avseenden modifierats sedan -talet, är den grundläggande strukturen bevarad, varför beskrivningen i stort alltjämt äger sin giltighet och under alla omständigheter är värdefull som en dokumentation av hur Kyrkan styrdes under Pius XII:s tid och hur dess olika centrala institutioner vuxit fram genom århundrandena. Det kan förtjäna att påpekas att Jon Peter Wieselgren också publicerade flera mer populärt hållna artiklar i Credo och i Hemmet och helgedomen i ämnen som hänger samman med hans licentiatstudier. Han planerade också att fördjupa och fortsätta sina forskningar i form av en doktorsavhandling, men de omstörtande förändringar i Vatikanen och i Kyrkan som följde under påvarna Johannes XXIII och Paul VI fick honom att slå dessa planer ur hågen. Föreliggande publikation är bortsett från de inledande sidorna ett faksimil av avhandlingen Påve och kuria och har bevarat dess typiska A-format. Härigenom får läsaren också en levande bild av hur avhandlingarna såg ut före datorernas tid, då denna typ av skriftstycken med stor möda knackades in på skrivmaskin på en stencil för duplicering eller ibland bara med ett antal blåkopior i valsen. De rättelser som syns här och där i texten och som införts ibland för hand, ibland med skrivmaskin på med korrigeringslack överstrukna ställen i stencilen, vittnar om de redigeringsmässiga vedermödor som detta arbetssätt innebar och som de flesta i senare generationer är lyckligt okunniga om. I motsats till doktorsavhandlingarna trycktes licentiatavhandlingarna endast undantagsvis och utgör därför ofta synnerligen ”rara fåglar”. När de har ett så utomordentligt intressant och stilistiskt tilltalande innehåll som i detta fall, finns det förvisso anledning att utbrista: Bättre sent än aldrig! Erik Persson
z
vii
Författarens förord När det gällde val av ämne för de vetenskapliga arbeten, som krävdes för en godkänd examen, fanns det olika metoder; antingen utsåg vederbörande professor ett ämnesområde, som han önskade se mera ingående behandlat eller också lämnades detta åt den studerandes fria val - med risken att inte bli godkänd som ett obehagligt alternativ. Själv valde jag utan att tveka att skriva om ”påve och kuria” - och därvid också redogöra för hur den kyrkliga centralorganisationen (påvemakten) växte fram, historiskt sett, samt också ge en fyllig bakgrund till de trosavgöranden, som ligger bakom de olika förvaltningsorganens framväxt och därpå följande konsolidering i kongregationer (statsdepartement), domstolar samt ämbetsverk (bland vilka statssekretariatet är det mest kända). Genom de s k Lateranfördragen löstes frågan om den Heliga stolens relation till den italienska staten, som år med väpnad hand hade besatt Rom, förvisat påven till Vatikanområdet med Peterskyrkan och på så sätt avslutat det katolska kyrkliga herraväldet i Italien. Om allt detta, ansåg jag, rådde det en bristande kunskap i Sverige, icke minst i massmedia. Därför borde de upplysas, men jag hyste en naiv uppfattning om moderna massmedias intresse för fakta... En seminariekamrat till mig som hette Lars Foyer hade fått det säkert otacksamma uppdraget att opponera på mitt arbete, vilket han dock genomförde med all önskvärd grundlighet - nutida läsare får därför överse med orättade fel, ty det går inte att rätta i en facsimilupplaga. När nu avhandlingen var klar återstod själva licentiatexamens muntliga slutexamen. Denna utspelade sig mellan ett par voteringar i riksdaghusets sammanbindningssal, där min lärare, professor Gunnar Heckscher numera var ledamot i riksdagens andra kammare. När nu examen var bärgad, inställde sig genast frågan: Vad gör jag nu? Omständigheterna ville, att jag först två år senare, i maj , åter befann mig i Rom, beredd att på nytt besöka påvestolens olika organ. Sedan jag senast varit i Rom hade Pius XII avlidit och en ny påve valts, Johannes XXIII, och höll på att växa in i sitt ämbete. Naturligtvis borde jag uppsöka honom och av honom utbedja mig om hans påvliga välsignelse över mitt arbete. Genom en nära vän fick jag ganska omgående en invitation att närvara vid en audiens ”med ringkyss”, vilket innebar att man tillsammans med en begränsad grupp deltagare fick knäfalla, vördnadsfullt kyssa påvens ”fiskarring”, sedan resa sig och framföra sitt ärende till den Helige Fadern. Vilket jag också gjorde. När jag envisades med att påstå att de kuriala ämbetsmännen inte alltid visade sig samarbetsvilliga, då det gällde att lämna nödvändiga informationer om ärendenas gång i den kuriala organisationen, förklarade påven mycket vänligt att då fick jag ta hjälp av en av hans sekreterare, en monsignore Cardinale. Denne vinkade han fram till mig, förklarade vad saken gällde och lämnade mig, med en förhoppning om framgång i mina forskningar. Men mina samtal med Mgr Cardinale kom mig snart nog på andra tankar. Den nyligen helgonförklarade påven Johannes XXIII hade förklarat att han avsåg att inkalla ett ekumeniskt koncilium år och förberedelserna började redan göra avtryck på det dagliga arbetet i Vatikanens olika organ. Mgr Cardinale lät mig på ett fint sätt förstå, att det vore i hög grad antagligt att den kyrkliga organisationen säkerligen skulle ta djupa intryck av de beslut som skulle fattas under det kommande konciliet. Jag beslöt mig därför att lämna min avhandlingstext åt sitt öde. Föga anade jag då att densamma skulle kunna utgöra en sammanställning av och över det liv och de rättsregler, vilka reglerade katolikernas leverne i det förkonciliära samhället.
viii
Och det är i detta sammanhang vi i Akademien gärna vill tänka oss, att avhandlingen ändå har något att säga oss, som lever och verkar i den post-konciliära världen - och Kyrkan. Jon Peter Wieselgren
z
I denna d volyym, som uttgör en fakksimilutgåvva av Jon P Peter Wieseelgrens liceentiatavhan ndling fråån , gges en på svenska sv sprråket ganskka unik öve verblick öveer hur Vatiikanen varr och i må mångt och m mycket forttfarande ärr organiserrad under ””påve och kuria” med d sina kong ngregatiooner, byråeer och dom mstolar. Även Äv om d denna ”värl rldens störs rsta internaationella fö förvaltnin ingsorganissation”, som m författarren benäm mner den, i diverse avvseenden modifierats m sedan -talet, äär den grun ndläggandee struktureen bevarad, d, varför beskrivningen n i stort alllltjämt äge ger sin giltig ighet och under u alla omständig o gheter ger een värdefulll presentattion av hur ur Kyrkaan styrdes uunder Pius us XII:s tid d och hur d dess olika ccentrala in nstitutioner er vuxit fram am genoom århunddradena.
Jon Peter Wieselgren
Jon on Peter W Wieselgren är ä en inom m den svensska katolici cismen välk känd profill och uppskkattad skr kribent. Haan började sin bana som so katolskk litteratörr i Credo occh Hemmet et och helgeddomen påå -taleet och harr sedermera ra hunnit m med att va vara redaktö tör för intee mindre ään tre kaatolska pubblikationer, r, Katolsk Kyrkotidning Ky ng, Katolsk Observatör ör och Skan ndinavisk K Katolsk Ti Tidskrift, där är han bl.a. gjort sig känd k för siina snärtigaa och finur urliga ”reflex exer och refflexioneer”. Han ha har en lång bana bakoom sig som m svensk äm mbetsman,, vilken han n så småniingom avvslutade som om kanslirååd vid sociialdepartem mentet. Haan var ock kså under många m år llandstin ngspolitikeer inom Sto tockholms läns landssting och ssatt under en period d på --talet i rikksdagen. Seedan är han preeses för Sve venska Katol olska Akadeemien, som m under han ns lednin ing på olika ka sätt sträva var att befor ordra katolsskt kulturliv iv i Sverigee.
Jon Peteer Wieselg W grenn
z PÅVE OCH KURIA
Föörlag och trryck: BoD ISB - SBN: ---
PÅÅVEE O OCH HK KUR RIA A