9789127113756

071108Tillsammans.ORIG.indd 5

07-04-25 15.48.50

Innehåll

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 1. Tillsammans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Har du fått den träning du behöver? . . . . . . . . . 14 2. Medveten närvaro och acceptans i relationer . . . 18 Medveten närvaro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Acceptans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 3. Medkänsla – empati . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Den gamla begreppsröran . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Den nya neuroanatomiska röran . . . . . . . . . . . . 36 Varför är vi empatiska? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Empati – ett tveeggat svärd . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Medkänsla och bekräftelse ur vårt perspektiv: en process i två steg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 4. Bekräftelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Utmaningar för vår hjälpsamma hjärna . . . . . . 47 Våra utsiktstorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Att omsätta sin medkänsla i handling . . . . . . . . . 57 5. Vem möter du? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Att se och acceptera helheten – människan som ett prisma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Susannes prisma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

071108Tillsammans.ORIG.indd 5

07-04-25 15.48.50

6. Hur gör du? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sex steg på vägen mot bekräftelse . . . . . . . . . . .

Bekräfta i kroppsspråk, ord och handling – en krafthierarki . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den andres mottaglighet just nu . . . . . . . . . . . .

79 80 89 92

7. Skarpa lägen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Finns det tillfällen då vi inte ska bekräfta? . . . . 105 8. Glöm inte bort dig själv – om självrespekt . . . . 108 Att lyssna på sig själv – hur? . . . . . . . . . . . . . . . 109 Att lyssna på sig själv – när? . . . . . . . . . . . . . . . 113 Att lyssna på sig själv – hinder på vägen . . . . . 120 Att lyssna på andra för att höra sig själv . . . . . . 121 9. Raserad självkänsla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Uppväxten – byggplatsen för utsiktstorn . . . . . 124 Vuxna som bryter ner varandras utsiktstorn . . 130 Återuppbyggnad av utsiktstorn . . . . . . . . . . . . 137 10. Bekräftelseyoga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 Att bekräfta andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 Att se upp för respektlöshet gentemot andra . . 143 Att respektera dig själv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 Att se upp för brist på självrespekt . . . . . . . . . . 154 Några ord på vägen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 Epilog . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 Lästips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Om författarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

071108Tillsammans.ORIG.indd 6

07-04-25 15.48.50

Förord

Medkänsla – empati – gör att vi kan leva tillsammans, och för många ligger lyckan där. Där ligger även vårt psykiska välbefinnande, och i värsta fall, vår psykiska smärta.

Många människor upplever sig som plågsamt otill­ räckliga i umgänget med andra. De lider av att andra inte lyssnar på dem eller tar dem på allvar. Här behöver medkänsla och bekräftelse få större utrymme.

Därför har vi skrivit den här boken om hur du kan förstå din empati, hur du kan förvalta den, reglera den, och låta den ge dig kraft och styrsel i dina relationer och ditt liv. Boken vänder sig till alla som vill skapa och be­ vara goda relationer.

Vi tackar varandra för stöd, vänskap, inspiration samt hård men respektfull kritik. Under arbetets gång har vi tillsammans hunnit köpa både tält, spindelmat och pio­ ner av siden. Tillsammans blir arbetet mycket roligare, både under själva skrivandet och under den samvaro på många kaféer och restauranger som också bidragit till bokens tillkomst.

Tack Alan och Armida Fruzzetti för kunskap och in­ spiration.

071108Tillsammans.ORIG.indd 7

07-04-25 15.48.51

Tack Lena Forssén på Natur & Kultur för ditt stora och kloka engagemang i boken, tack Lena Albihn för ett varmt och omsorgsfullt redaktionellt arbete. Tack Anna Forsling för all hjälp. Tack Nestor för gott sällskap.

071108Tillsammans.ORIG.indd 8

07-04-25 15.48.51

1. Tillsammans I det här stadiet av historien, är en av två saker möjliga.

Antingen tar allmänheten kontroll över sitt eget öde och engagerar sig i samhälleliga frågor, guidade av värden som solidaritet, sympati och respekt för andra, eller, alternativt, kommer det inte finnas något öde för någon att kontrollera alls.

Noam Chomsky

 Våra tidigare böcker Att leva ett liv, inte vinna ett krig och Vem är det som bestämmer i ditt liv? handlar huvudsakligen om hur acceptans och medveten närvaro kan göra det lättare att leva med sig själv. I denna bok tillämpar vi samma principer på relationer – hur vi lättare kan leva tillsammans med andra. Tillsammans med våra famil­ jer, våra vänner, våra arbetskamrater och våra grannar.

Tillsammans med dem som bor i samma stadsdel, i samma stad, i samma land. Tillsammans med dem som bor på samma kontinent, tillsammans med alla de medmänniskor som bor på vår vackra blå planet.

Vi lever omgivna av andra, men ändå finns det märkvärdigt nog en oroande brist på gemenskap. En­

071108Tillsammans.ORIG.indd 9

07-04-25 15.48.51

samhet har beskrivits som en ny folksjukdom, vilket är allvarligt. Att vara tillsammans, däremot, är en hälso­ faktor, en livskvalitetsfaktor, en glädjefaktor och det ger även en andlig dimension av livet.

Hur kommer det sig då att många är ensamma fast de hade velat vara tillsammans? Och nu menar vi inte bara fysiskt ensamma, utan kanske även ensamma inom sina familjer, ensamma i sina relationer, ensamma trots att de har andra runtomkring sig?

Den här boken handlar om kittet som binder oss samman – vår medkänsla. Den handlar om hur du kan använda din medkänsla för att bekräfta och bli bekräf­ tad, och därmed uppleva mer gemenskap. Den handlar om hur du kan upprätta relationer om du har för få, och/eller förbättra kvaliteten på de relationer du har, om det är det du behöver. Den handlar om hur du kan undvika nedbrytande eller farliga relationer. Slut­ligen kan den också utgöra ett kvitto på något du redan har – ett liv tillräckligt fyllt av empati och bekräftelse.

Boken handlar om att leva det rika sociala liv som vi människor har kapacitet för. Vi kan alla skapa och under­hålla relationer där vi bygger upp och stärker var­ andra. Vi kan skapa och underhålla relationer som blir en trygg bas för våra liv. Tyvärr är detta inget som kom­ mer automatiskt (då hade vi inte haft något underskott av gemenskap) – vi behöver lära oss att vara tillsam­ mans, precis som vi behöver lära oss att tala, dansa eller åka skridsko.



071108Tillsammans.ORIG.indd 10

07-04-25 15.48.51

I fortsättningen kommer vi att tala om »tillsammans» som om det var en idrottsgren eller en form av yoga. Vi utgår från följande: Den som vill bli bra på att dansa, åka skridsko eller skapa tillsammans med andra behöver: • först förstå vad som ska göras, • sedan lära sig hur det ska gå till, • och till sist öva, öva, öva.

Du kanske undrar om relationer verkligen behöver vara så komplicerade. Räcker det inte med att tycka om varandra, eller rentav att älska varandra, för att få ett gott liv tillsammans?

Vårt svar på den frågan är ett övertygat nej. Du kom­ mer långt, men det räcker inte med kärlek och god vilja för att åstadkomma gemenskap, ett »tillsammans». Lika litet som en konståkare någonsin har kunnat ersätta trä­ ning med att älska en svår piruett, och verkligen vilja kunna snurra, varv på varv, med total kontroll över ar­ mar och ben.

Konståkaren måste naturligtvis vilja kunna utföra piruetten. Viljan är en nyckelingrediens. Det är den som gör att konståkaren orkar misslyckas, om och om igen, under träningen.

Föreställningen att det måste räcka med kärlek me­ nar vi är direkt farlig. Varför det? Jo, dels för att kärlek kan ta sig kvävande uttryck. Dels för att den som ser gemenskapen som ett automatiskt resultat av att man 

071108Tillsammans.ORIG.indd 11

07-04-25 15.48.51

tycker om, eller älskar någon, måste dra slutsatsen att det är känslorna, eller viljan, det är fel på om hon eller han är missnöjd med relationen. Lösningen kan då bara bli att försöka älska mer, vilja mer, eller kanske att sluta älska, och leta efter en annan, bättre person att engagera sig i.

När det gäller barn kan vi inte byta ut dem på sam­ ma sätt som vi kan byta vänner eller partner, men det händer att föräldrar ger upp sina försök att skapa ett »tillsammans» med sina barn – »hon gör ju ändå som hon vill», »det går inte att tala med honom». Båda parterna i denna relation hamnar i en sorglig och smärtsam ömsesidig brist på närhet och gemenskap.

Så var det ju inte meningen att det skulle gå när de bar hem sin nya lilla familjemedlem med kärlek och för­ väntan.

Andra kan tänka att det är egenskaper hos omgiv­ ningen som gör att livet tillsammans blir så svårt. De försöker ändra sina nära och kära för att få en bättre relation. Det brukar inte uppskattas av den som utsätts för makeoverförsöken, och kan i värsta fall försämra relationen när syftet ju var att förbättra den. Åter andra tänker att det är egna egenskaper som deras kroppsvikt, storleken på biceps eller bröst som avgör kvaliteten på deras »tillsammans». De försöker förbättra sina relatio­ ner genom att banta, träna eller ta en sväng förbi pla­ stikkirurgen.

Här kommer vårt alternativ: Om du i stället ser »tillsammans» som något du gör, 

071108Tillsammans.ORIG.indd 12

07-04-25 15.48.51

något som uppstår när du förhåller dig till dig själv och till andra, då kan du mer medvetet gå in för att skapa de relationer du vill ha. Den här boken vill vara ett konkret stöd för dig om du behöver det. Den vill ge råd, tips och uppmuntran så att du ska kunna göra det som behövs för att skapa goda relationer.

varfr ska det behva vara s svrt?

Vårt utgångsläge i den här boken är att livet tillsam­ mans med andra är svårt. Det är en av de största utma­ ningarna vi möter. Den utgångspunkten är viktig, där­ för att den som bedömer att en uppgift är enkel oftast inte lägger ner särskilt mycket tid eller energi på den – det ska ju räcka med det lilla man sätter av.

Så detta blir vårt första budskap: att skapa menings­ fulla liv tillsammans med andra kräver tid, engagemang och koncentration. Självklart kan du inte lägga ner lika mycket energi på alla dina relationer. Medresenärerna i tunnelbanan måste få lägre prioritet än dina kollegor, dina kollegor mindre av din tillsammansenergi än dina barn. Så vi vill föreslå att du är ekonomisk med dig själv – fördela din tid och ditt engagemang på ett smart sätt och koncentrera dig på de relationer som är betydelse­ fulla i ditt liv.

Du kan använda medveten närvaro och acceptans som redskap i »tillsammansarbetet». Medveten när­ varo så att du kan samla din energi och din uppmärk­ samhet på de relationer som du anser vara viktiga för 

071108Tillsammans.ORIG.indd 13

07-04-25 15.48.51

dig; acceptans så att du kan utgå från dig själv, och and­ ra, precis som ni är i stunden, inte så som du tycker att ni borde vara.

Har du fått den träning du behöver?

Många barn i traditionella samhällen tränar kontinu­ erligt på att vara tillsammans. De ägnar i stort sett hela sin vakna tid åt samspel med andra människor. De skrattar, bråkar, intrigerar, tröstar och tröstas, sparkar boll, överlistar och överlistas, hjälper och blir hjälpta, lyssnar på andra och blir lyssnade till. De sänder och tar emot sociala signaler i stort sett oavbrutet. De får mängder av återkoppling på det de gör, i ord och hand­ ling.

I andra samhällen har vi inte lika stora möjligheter att träna på att vara tillsammans. Vi sover ensamma i våra rum, jäktar oss igenom frukosten utan att se var­ andra, eftersom vårt fokus ligger på att hinna komma hemifrån i tid. Tvååringen som sparkar av sig stövlarna vi just lyckats kränga på de små fötterna, blir bara ett hinder i morgonrutinen, inte en liten människa med känslor och åsikter som försöker ge sin bild av hur mor­ gonen borde vara.

Under dagen har många människor arbeten som inte rymmer särskilt mycket gemenskap. Barnen umgås under långa stunder med jämnåriga, vilket i och för sig är nödvändigt, men kompisarna kan ju inte mer om att hantera relationer än de själva. Resultatet kan lätt bli 

071108Tillsammans.ORIG.indd 14

07-04-25 15.48.51

som för ett gäng små blivande isprinsessor utan tränare, det är inte säkert att all tid på isen för dem framåt.

På kvällen sitter barnen kanske framför barnpro­ grammet, och senare sitter de vuxna framför samma TV och ser på andra som kämpar med sina relationer, vilket är som att se på andras piruetter. Allt detta kan dränera oss på ork och lust att vara tillsammans i verk­ ligheten, och vi blir ringrostiga.

Den goda nyheten är att det går att ta igen missad träning och förlorad kunskap. Vi båda har lång erfaren­ het av att lotsa patienter i riktning mot bättre fungeran­ de relationer, mot ett »tillsammans». Vi har hittat vägar förbi både vanliga och ovanliga hinder på vägen. Här är några exempel på sådana hinder: • Vi har sett människor som inte vet hur det går till att säga nej. I deras fall blir varje samvaro ett hot, efter­ som de inte kan värna om sina egna gränser. Andra kan inte ta ett nej utan att bli förkrossade, de får i stäl­ let svårt att respektera andras gränser, vilket gör um­ gänget svårt.

• Vi har sett människor som tror att de måste vara per­ fekta i varje avseende för att över huvud taget få vara med i något socialt sammanhang. För dem är gemen­ skap inte en självklar, naturlig följd av att vara män­ niska, utan något de behöver gå på audition för för att kanske få uppleva. Deras liv överskuggas och utarmas av den ständiga ängsliga blicken på juryn: Duger jag i dag? Är jag tillräcklig? 

071108Tillsammans.ORIG.indd 15

07-04-25 15.48.52

• Vi har sett människor som inte kan tro att någon an­ nan kan vilja dem väl. Därför är de rädda och miss­ tänksamma när de är tillsammans med andra, vilket kan göra människor i deras omgivning ledsna eller arga.

• Vi har sett människor vars bild av gemenskap är att de ska vara ständigt och villkorslöst älskade och upp­ skattade, utan att behöva göra någonting själva för att åstadkomma kärlek eller respekt.

• Vi har sett föräldrar som längtar efter mer tid med barnen, men som inte vet hur de ska göra för att vara tillsammans när tiden väl kommer.

• Vi har sett den mörka sidan av »tillsammans» – för i livet tillsammans blir människor sårbara, och behö­ ver hanteras varligt för att inte ta skada.

Vi är övertygade om att många människor kan öka kva­ liteten på sina relationer och att det här finns enorma vinster att hämta. Konflikter, både på arbetet och pri­ vat, kan undvikas. Tiden vi är tillsammans kan bli till glädje och återhämtning. Att vara tillsammans med andra kan då fungera som ett växthus där självkänslan och självrespekten kan växa sig starka.

Barn som får växa upp i en fungerande samvaro med andra kan möta världen med tillförsikt och skapa sina egna uppbyggliga relationer när de blir vuxna.

Den mörka sidan av »tillsammans» kan desarmeras genom att vi lär oss visa uppmärksamhet och respekt för egna och andras gränser. 

071108Tillsammans.ORIG.indd 16

07-04-25 15.48.52

Sammanfattningsvis: Det finns som tur är en hel del du kan göra för att hitta ett fungerande sätt att vara till­ sammans med dem du vill ha nära dig. Vi är övertygade om att mer gemenskap är ett mål att sträva efter, både på ett personligt och ett samhälleligt plan. Vi ser »till­ sammans» som en källa till glädje, trygghet, livsinnehåll och psykisk hälsa.



071108Tillsammans.ORIG.indd 17

07-04-25 15.48.52