Detta är en sann berättelse. Personerna är verkliga, händelserna är verkliga. Namn och andra detaljer som skulle kunna möjliggöra en identifikation har emellertid ändrats för att skydda enskilda individer.
Drogernas makt förstörde mellan oss Kampen mellan familj, myndigheter och missbruk
© Text: Melinda Palmqvist
Utgiven av Sol Förlag, Stockholm 2025
Första upplagan
www.solforlag.se | info@solforlag.se
978-91-90042-03-8
Kampen mellan familj, myndigheter och missbruk
Denna bok tillägnas alla anhöriga som har upplevt då deras partner, son, dotter, barnbarn, vän eller föräldrar återfaller i ett missbruk eller existerar i ett aktivt missbruk.
Boken tillägnas även de människor som har varit i ett missbruk och kan relatera till hur det är att leva i det livet. Livet är inte alltid lyckligt, det kan vara otroligt tungt och ibland undrar man hur mycket lidande en enda person eller familj kan utsättas för. Men att våga lyfta det tunga, belysa det och förstå hur det påverkar, ger en lärdom så stark att man växer både som individ och grupp. Syftet med boken är att försöka ge en helhetsbild utifrån både missbrukarens och den anhöriges perspektiv på de två olika världar som krockar med varandra.
Denna bok är tänkt som stöd och vägledning. Boken är också tänkt som ett budskap, en tankeställare vad man skulle kunna ha gjort annorlunda från både min, anhörigas och myndigheternas sida i de olika situationer som kommer att uppstå. Men också att ge vägledning i andlig utveckling. Boken är utifrån en missbrukares, en anhörigs och en socionomarbetares perspektiv.
Tack till alla som har funnits där vid min sida då jag har behövt hjälp och stöd på alla sätt och vis för att kämpa mig igenom det som har varit. Familj och vänner, men också det mediala som har väglett mig genom allt som jag har funnit tröst och stöd i. Jag vill också på något sätt tacka tre riktigt bra författare som har inspirerat mig så mycket i sina böcker och bidragit till min bok med bra information och kunskap om självkänsla och andlig utveckling. Jag vill också tacka alla som gav mig kraft till att skriva den här boken och som trodde att jag kunde göra det.
Dikt om droger: Skriven av mig själv.
Hej, droger heter jag.
Jag kommer att göra att du blir beroende av mig vare sig du vill eller inte.
Det kan räcka med att du vill prova mig två till tre gånger sedan har du fallit för mig. Då kommer drogpersonligheten fram.
Jag kommer se till att relationer, såsom familj, anhöriga och vänner kommer att bli förstörda.
Jag kommer göra så att ditt beteende och dina känslor blir annorlunda, att ditt ego kommer fram och att du blir personlighetsförändrad.
Att du tycker och tänker annorlunda, får för dig saker, blir misstänksam, glömsk, gör och säger saker omedvetet.
Att ditt humör kommer att växla mellan glädje, depression, aggressivitet, stress och trötthet. Jag kommer att göra så att du mår jättebra i början av mig men sedan, då du är fäst vid mig, kommer jag att ge dig både fysiska och psykiska symtom som gör att du vill ha mer av mig för att döva dig själv ifrån den ångest som jag ger.
Jag kommer också att förändra ditt utseende, du själv kommer inte att se eller vara medveten om att du är påverkad, eller vilja erkänna det, men de som inte accepterar mig och inte vill ha något med mig att göra kommer att se det.
Jag kommer att påverka dig så du väljer att hitta på lögner och ursäkter för att få mig.
Jag kommer att påverka dina val till att handla först och tänka sen. Påverka så att otrohet, svek, misär och problem uppstår.
Jag kommer att ta över hela dig till slut och det kommer bli svårt att bli av med mig.
Du kommer att bli hatisk mot alla som försöker ta mig ifrån dig och visa glädje och kärlek mot alla som accepterar mig.
Jag kommer att ta bort din empati, förståelse, lojalitet och respekt.
Jag är din bästa vän, din trygghet, din familj nu.
Jag kommer att göra så att det bara är mig du fokuserar på, och de som har och använder mig, för vi förstår dig och vi är ett team.
Jag kommer att styra hur din ekonomi ser ut för jag är dyr men jag är värd pengarna en liten stund.
Då jag går ur din kropp kommer du önska att jag aldrig kommit in och du måste fylla på med mig för att må bra igen. Men då helst med det dubbla.
Men var så säker, jag kommer tillbaka på ett eller annat sätt för jag kommer alltid att finnas runt omkring dig och vill du ha mig så finns jag redan där.
Så länge du stöter på problem i livet, känner dig rastlös eller behöver ha tröst, kommer jag alltid att finnas där vid din sida, för jag sviker dig aldrig.
Om ni frågar mig vem jag är i dag kan jag säga att jag inte är samma person som för tre år sedan. För drygt tre år sedan låg jag i skilsmässa med min exman, som jag hade ett förhållande med innan jag träffade Simon. Efter ett långvarigt förhållande med giftermål, två barn och ett hus vi bodde tillsammans i valde jag att avsluta det, ansökte om skilsmässa och hade ställt in mig på att leva ett liv som singel.
Jag var en stark tjej med gott självförtroende och självkänsla, jag var lycklig och målinriktad. Tyckte mycket om att vara med min familj och mina vänner. Jag tränade tre gånger i veckan, skötte hushållet, tog hand om familjen, hade bra ekonomi, inga skulder, ägde ett hus som jag hjälpte till att renovera, hade också gått klart socionomutbildningen på universitetet och fått vikarietjänst på ekonomiskt bistånd och familjehem. Jag var kvinnan som gillade att arbeta och utbilda mig, skaffa nya erfarenheter och kunskaper. Därför hade jag utbildat mig till många olika yrken, som restaurangmedarbetare, massageterapeut, undersköterska, egenföretagare och socionom. Jag hade också arbetat i olika yrkesbranscher sedan jag tog studenten.
Några av mina intressen var dans och musik och jag dansade en gång i veckan och producerade musik hemifrån på min dator genom att skriva texter, göra melodier och musikproduktionen. En av mina låtar skrevs det om i tidningen då den kom med som joker till melodifestivalen.
Jag gillade att laga mat och prova på nya rätter från olika länder.
Det fanns många mål i mitt liv som ut och resa, se nya platser, starta kattuppfödning av rasen Maine coon då jag tyckte mycket om djur. Förutom mina andra yrken hade jag även utövat massage och tagit emot kunder lite då och då. Jag hade många affärsidéer och planer på att vilja starta eget företag så småningom och att köpa mig en gård på landet.
Om ni skulle fråga mig i dag vem jag var innan jag åkte in i fängelset skulle jag svara att jag inte var samma person. Jag hade tappat mig själv helt och hållet, visste inte ens vem jag var längre och kände mig vilsen och hade ingen kontroll över mitt liv. Det enda jag visste och kände var att jag hade inget självförtroende, ingen självkänsla, jag var deprimerad, mådde psykiskt dåligt, hade fått ångest och trauman, var sliten i både kropp och själ. Jag hade svårt att lita på människor. Hade skulder, inget fast jobb, väntade på ett fängelsestraff på fem månader, var höggravid med mitt fjärde barn, var gift och levde ihop med min nya man som hade återfallit i missbruk för fjärde gången under två års tid. Jag hade nästan inga äkta vänner jag kunde lita fullt ut på och jag hade ingen lust att umgås med dem då jag isolerat mig och ville vara ensam. Under en tid hade jag också gått igenom och upplevt svek, misär, problem, otrohet, lögner, manipulation, kriminalitet och både fysisk, psykisk och verbal misshandel. Varit inblandad i socialtjänstutredningar, haft med polis, advokat och min exman att göra, och träffat så många vilsna och trasiga själar som levde i missbruk. Det var bara en tidsfråga innan jag skulle sluta att kämpa och ge upp på grund av det som fanns runt omkring mig. Men tack vare mina barn slutade jag aldrig att kämpa, istället vände jag det som hade hänt mig och gjorde något värdefullt av det, som att skriva den här boken.
Min mamma sa: ”Gör något kreativt av det här, jag tror på dig”. Det här är min berättelse.
November 2019
”Vad tycker du om mitt smink?” frågade jag min bästa tjejkompis
Lisa som också stod och sminkade sig. ”Ser jag ut som henne, Harley Quinn?”
Vi var hemma hos Lisa och gjorde i ordning oss inför en halloweenfest som vi skulle gå på. Musiken spelades högt i bakgrunden, en spellista med olika skrämmande halloweenlåtar. Vi hade köpt alkohol som vi smuttade på så vi skulle bli lagom fulla till dansgolvet. Jag hade en flört, Simon som jag skrev med lite då och då i mobilen som jag haft kontakt med till och från i snart en vecka. Vi hade gjort upp att jag och han skulle sova tillsammans efter festen i någon lägenhet som hans kompis hade lånat ut till oss. Eftersom Simon var hemlös för tillfället, och jag bodde hemma hos mina föräldrar då jag lämnat mitt tidigare förhållande och inte fått någon lägenhet än, så fick vi vara hos hans kompis. Jag var så förväntansfull inför att träffa honom och tillbringa natten tillsammans med honom. Men först ville jag gå på festen.
Simon hade jag träffat på ett grillställe i stan där vi bodde. Jag var där med en killkompis och hade köpt hamburgare och insåg att det inte fanns någonstans att sitta förutom vid samma bord som den här mannen. Han hade med sig en hund. Jag var inte rädd för hundar utan det var hunden som lockade mig till att våga gå fram och fråga om man fick sätta sig ner.
”Visst”, sa han och log mot mig. Han hade fina ögon som jag drogs till och han hade lite bus i blicken. Det visade sig att killkompisen jag var med kände Simon. De satt och pratade med varandra.
Efteråt frågade jag min killkompis om jag kunde få hans nummer och ringa honom senare.
”Ser du inte att han inte vill ge dig numret, eller?” sa Simon.
Jag sa till honom att vill jag ha någons nummer så kommer jag att få det till slut och att han inte skulle lägga sig i. Han småflinade lite åt mig. Jag frågade Simon vad han hette och vad han var för stjärntecken eftersom jag var mycket intresserad av sådant och funderade på om vi kunde matcha varandra då jag var vädur.
”Jag är lejon och jag heter Simon”, svarade han. Sedan gick vi skilda vägar.
Efter några dagar dök Simon upp som vänförslag på facebook och jag lade till honom. Roligt med nya vänner, tänkte jag. Sedan hade vi kontakt på snapchat och han både skrev och ringde då jag satt på jobbet. Vi var väldigt romantiska i vårt skrivande, skickade gulliga bilder och dekaler och sökte kontakt. Humor hade han också, likadan som min och samma intressen. Jag gillade hans utseende, klädstil och hans sätt att vara på. Vi bytte nummer så vi kunde ringa till varandra. Under tiden som jag och Lisa var på halloweenfesten plingade det i min telefon. Det var Simon som ville att vi skulle ses tidigare än tänkt och att jag skulle ta bussen nu direkt till lägenheten. ”Jag kommer då festen är slut”, skrev jag och fortsatte festa. ”Jag väntar på dig utanför krogen så vi kan ta en taxi tillsammans till lägenheten”, skrev han tillbaka.
När vi kom till lägenheten var jag jättesliten och hade ont i mina fötter efter all dans. Jag var på väg att ta av mig skorna då Simon tog tag i min hand och ledde mig in mot sovrummet. Vi hade passionerat sex, och känslan att ha det med honom var bara så rätt och så perfekt. Det var som om han visste vad jag gillade. Våra energier passade så bra ihop, det var som om vi var soulmates. Efteråt satt vi och myste i ett varmt bad tillsammans.
”Jag vill ha dig”, sa han och kramade om mig bakifrån.
”Vadå vill ha?” sa jag som var helt inställd på att detta bara var en engångsgrej och ville leva som singel, men jag började att tycka om
honom.
”Jag vill ha dig som flickvän. Jag tycker mycket om dig och har fastnat för dig.”
”Vi får se. Jag behöver ha tid att tänka på det”, sa jag och började fundera om jag skulle ge honom en chans efter att vi träffats några gånger, för jag ville lära känna och se vem den här personen var.
”Jag ser att du har byggt upp en mur men våga släppa in mig”, sa han.
”Ja, det har jag, men det fanns en anledning till det, för att inte kunna bli sårad.”
”Ta den tid du behöver”, sa han. ”Jag kommer att vänta på dig.” Vi gick till sängs för att sova och vi låg i varandras armar hela natten med kropparna tätt intill varandra. Jag trivdes så bra hos honom, jag kände mig trygg. Jag kunde ligga där för evigt.
Nästa dag var jag bakfull och mådde illa. Då stod han i köket och lagade gulaschsoppa som såg rätt gott ut till mig och kom och serverade. Det var jättegulligt, en sådan gentleman. Han frågade mig om jag hade barn och om jag ville ha barn i framtiden.
”Jag har två söner på två och fyra år och jag kan tänka mig fler barn men har svårt att bli gravid då jag har gjort IVF och bara har tio procents chans att bli gravid naturligt.” Jag kände att jag ville tala om det så han visste om mina problem och vara ärlig från början.
Sedan berättade jag att jag låg i skilsmässa med min exman. Jag skulle hem till mina föräldrar så han följde mig halvvägs och sedan tog vi farväl. Simon verkade ta allt jag berättat för honom bra, att jag var ärlig mot honom från första början angående min situation.
Vi fortsatte att ses lite då och då när jag kände att jag hade tid. Jag tyckte mycket om hans hund så vi gick promenader och käkade utemat ihop och dejtade lite. Jag presenterade även mina barn, Linus och Fredrik, för honom. Jag köpte en pipleksak och lite godis till hunden, som hette Iris, för att lära känna henne bättre.
På helgerna sov vi på hotell och hade det mysigt. Han var en romantisk man som gav mig mycket kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse. Vi
masserade varandra, duschade ihop och hade det bra tillsammans. Han hade köpt rosor, ett fint kort och en mugg som det stod I Love You So Much på.
Han presenterade mig för sina vänner och sa att jag var det bästa som hade hänt honom och att han älskade mig mest av allt. Att jag var utbildad socionom, hade jobb, var skötsam och inte var som alla andra tjejer. Jag kände mig så lycklig och uppskattad av honom. Han älskade verkligen mig på riktigt. Han var stolt över mig och ville visa upp mig som sin partner. Jag kände mig älskad, det här var den perfekta mannen, det fanns ingenting jag tyckte var fel och jag verkligen älskade honom. Han kallade mig också för älskling och snygging. Han var en riktig charmör. När vi åkte i min bil brukade han ta tag i min hand och kramade den hårt.
”Jag kommer aldrig att släppa dig”, sa han.
Jag fick träffa hans vänner som han hade bott mycket hos. Dessvärre hade vi hans svartsjuka ex efter oss. Till slut fick vi låna en lägenhet av hans tjejkompis som vi bodde i. Under dagarna var jag på mitt jobb som socionom på familjehem och ekonomiskt bistånd. Jag trivdes bra på mitt jobb, enda nackdelen var att det var i en annan kommun så jag fick gå upp klockan 05.00 på morgonen och ta tåget så jag kom fram till klockan 07.00.
På eftermiddagarna och kvällarna umgicks vi och hade egen tid och såg på film. På dagarna arbetade jag och saknade honom. Mina barn bodde hos sin pappa tills jag fått en egen lägenhet så jag spenderade det mesta av tiden med Simon. Jag köpte hem mat som jag lagade åt oss. Jag ville göra det hemtrevligt och det bästa av vår situation. Det jag tyckte var tråkigt var att Simon nästan inte åt någonting av maten, utan att det var mer de egengjorda cigaretterna som drog honom ut mot balkongen. Han sa att maten var god men att han inte åt så mycket. Under tiden som vi bodde i denna lilla lägenhet stod jag i kö till en egen lägenhet.
”Kan vi inte flytta ihop, då?” frågade Simon.
Jovisst, tänkte jag, vi kunde se hur det skulle gå att bo ihop och släppte in honom i mitt hjärta för att starta ett förhållande. Jag kände
honom inte så bra än, men jag ville lära känna honom för jag såg och kände att han hade ett gott hjärta och jag fastnade för honom.
”Vet du inte vem jag är? Du har alltså aldrig hört talas om mig?” frågade han.
”Nej, det vet jag inte.” Jag var ingen som tog reda på personens ursprung och jag dömde heller inte personer efter andras åsikter.
”Jag vill själv ta reda på vem personen är och hur den är”, sa jag. Jag började bli fundersam över varför Simon frågade mig om jag visste vem han var, men orkade inte lägga energi på det nu utan var det något jag behövde veta om honom så kom det nog fram så småningom. Jag började känna mig tröttare om dagarna och det var jättejobbigt att gå upp. Drack mängder med kaffe på jobbet för att orka hålla mig vaken. På kvällarna när vi skulle se på film somnade jag, orkade inte hålla mig vaken. Mensen var försenad och jag köpte ett graviditetstest. Det kunde inte vara sant, jag var gravid. Jag var i fjärde veckan. Gick till Simon som satt och rökte och sa:
”Grattis älskling, du ska bli pappa.”
Han tittade bara på mig med överraskad blick, ögonen glittrade av lycka och ett stort leende kom fram i hans ansikte. Det märktes att han blev jätteglad.
”Är det sant, älskling?” frågade han.
Det var sant, magen började växa och jag började må mer och mer illa och blev tröttare och tröttare. Vi var jätteglada att vi skulle bli en liten familj. Simon hade önskat att bli pappa och nu var han på väg att bli en. Han skulle bli den perfekta pappan till vårt barn. Vi tog beslutet att hålla det hemligt att jag var gravid så länge vi kunde. Simon presenterade mig för sin pappa, bror och mamma. Vi sov över hos hans pappa någon helg och hans mamma någon helg. Jag och hans mamma började att komma bra överens och fann att vi båda hade intresse inom det mediala och andlighet. Vi brukade dricka te där och umgås, och jag och hans pappa hade samma intresse för matlagning och huskurer.
Jag hade slutat jobbet, tog tåget hem och skulle hämta upp Simon för vi skulle åka och handla. Jag stod och väntade på honom vid bilen utanför lägenheten som vi lånade för tillfället. Plötsligt dök det upp en polisbil som åkte fram långsamt mot min bil. Bilen stannade och två manliga poliser steg ur. De gick fram till mig och ville göra alkoholtest.
Visst, det kunde jag väl göra, tänkte jag, visste ju att jag var nykter så jag hade inget att vara nervös över. Simon kom ut från lägenheten och hoppade in i min bil.
”Hej älskling”, sa han till mig och tittade sedan på poliserna.
Poliserna frågade om vi var ihop.
”Ja, det är vi”, sa Simon.
Poliserna verkade känna igen Simon så som de hälsade på honom. Den ena polisen tog fram en ficklampa och började att lysa i mina ögon. Det var nu jag förstod att Simon haft med polisen att göra förr.
”Du ser trött ut, och du har röda ögon”, sa han.
“Jag är trött, man blir det då man jobbar heltid och går upp klockan fem på morgonen.” Kände mig påhoppad och misstänkt för något jag inte hade gjort. Det var inte förrän senare som jag förstod att de kollade mina ögon för att se om jag var drogpåverkad. De frågade mig om jag hade barn, vilket jag sa att jag hade.
”Var befinner sig barnen?”
”De är hos sin pappa tills jag har fått en lägenhet”, sa jag.
”Varför gjorde de så?” frågade jag Simon, då poliserna hade åkt i
väg. ”Ja, nu då du är ihop med mig kommer de att göra så fler gånger”, sa han.
Jag fattade ingenting och frågade inte vidare om det då jag kände att det inte var rätt läge men jag anade att det var något som inte stämde.
Min magkänsla hade rätt, några dagar senare ringde det i min mobil och det var från socialtjänsten.
”Vi har fått in en orosanmälan från polisen gällande dina två barn, Fredrik och Linus, att du har ett förhållande med Simon, stämmer det?”
”Ja, det stämmer”, sa jag.
”Vi kommer att ta kontakt med pappan till barnen så han vet om det här och ta upp det på möte om vi behöver öppna upp för en utredning gällande barnen.”
Jag förstod ingenting om varför poliserna gjort en orosanmälan kring mina barn till socialtjänsten.
Anmälan från polisen till socialtjänsten
Anledning till anmälan till socialtjänsten. Uppgifter har inkommit till undertecknad att Melinda och Simon är ett par och att de är sambos. Melinda jobbar på socialtjänsten i ...kommun. Simon förekommer flitigt i polisens belastningsregister. Denna relation är oerhört olämplig med tanke på Melinda och hennes barn och arbete.
Grund för bedömning
Vid telefonsamtal med barnens pappa framkommer det att barnen är boende hos honom. Han håller med om att det finns en oro över Melindas relation och utifrån det får hon träffa barnen hos honom. Sedan Melinda flyttade ifrån honom har hon endast träffat barnen några timmar hos honom. Utifrån att han tar ansvar för barnens säkerhet bedöms det inte att föreligga ett omedelbart skyddsbehov för Fredrik och Linus.
Behov av omedelbart skydd
Nej
Kontakter under förhandsbedömningen
Melinda berättar att hon och Simon är ett par men att de inte har något stadigvarande boende tillsammans. Att hon och Simon känt varandra i en månad och träffades vid en grillkiosk. Hon säger att hon aldrig märkt av om Simon varit drogpåverkad eller aggressiv. Hon vet heller inte varför han förekommer i polisens register och att hon inte har frågat honom om varför. Men att han tidigare inte har haft det lätt i sitt liv och vill göra en förändring. Hon säger att hon bor för tillfället hos sina föräldrar tills hon har fått en egen lägenhet och vill att barnen ska bo hos henne varannan vecka för det hade hon och exmaken kommit överens om. Hon säger också att barnen har träffat Simon. Exmaken berättar att han är orolig över deras relation och att han vet att Simon har haft problem med omgivningen. Att Simon har kopplingar till olika gäng. Han vill inte att barnen bor ihop med Simon eller träffar honom utan att barnen ska bo stadigvarande hos honom. Han vill också att socialtjänsten öppnar upp en utredning.
Beslut
Utredning enligt 11 kap. 1§ SOL inleds
Motivering till beslut
Det framkommer uppgifter i anmälan och vid bedömningssamtalet att den relation som hon har inlett med Simon innebär en riskfaktor för Linus och Fredriks hälsa och utveckling. För att kartlägga barnens situation och föräldrarnas förmåga till omsorg och skydd inleds utredning.
Under första mötet hos socialtjänsten sa min exman att jag tagit med mig barnen till missbruksmiljöer. Då sa socialtjänsten att man blev som man umgicks och tittade på mig. Jag förklarade att jag inte hade haft barnen i någon situation där jag sett att någon tagit droger framför dem.
”Så du påstår att man blir som man umgås, blir alla rullstolsbundna som umgås med en rullstolsbunden person?” frågade jag henne. Jag
kände att socialsekreteraren stämplade mig som en missbrukare utan att veta vem jag egentligen var. Precis som poliserna gjort då de träffade mig utanför lägenheten.
Efter mötet kom jag och exmaken överens om att barnen kunde bo hos honom i ett halvår så jag fick ordning på allting som skulle fixas med lägenheten, men sedan skulle barnen få komma och bo varannan vecka hos mig. Detta gick han med på muntligt.
Jag började att tänka mycket efter orosanmälan. Jag kände mig kränkt, inte betrodd, jag som var socionom och jobbade med utredningar fick själv känna på hur det var att sitta på ett socialkontor och vara den som utredningen handlade om. Jag kände mig även anklagad för att inte ha en bra föräldraförmåga och för att missbruka droger. Att de valt att stå på min exmans sida. Han var duktig på att manipulera för att verka vara den perfekta föräldern.
För att jag skulle få chansen att träffa mina barn kom jag och min exman överens om att jag skulle få sova ihop med barnen en helg hos mina föräldrar. Simon hade frågat mig om jag ville förlova mig med honom och det ville jag, så jag hade köpt guldringar till oss som vi hade på oss. På natten ringde Simon och var helt förtvivlad, han var ute och drack med några kompisar och hade tappat bort ringen och varit nära att hamna i slagsmål, poliserna skulle komma dit. Det var kaos och han ville att jag skulle komma och hämta honom.
”Det kan jag inte, jag har småbarn att passa”, sa jag och menade att han fick ta sig ur det själv. Jag var gravid och trött och ville umgås med mina barn och ha en lugn kväll. Simon skickade sms till mig och undrade varför jag ignorerade honom och skrev att jag dissade honom. Jag ringde upp och frågade var han var så jag kunde komma och hämta honom och köra honom till lägenheten. Han visste inte var han var men han var på väg gående in mot stan.
Jag fick leta en halvtimme innan jag hittade honom gående längs vägen med en spritflaska i handen. Han hade noll koll på var han var, luktade sprit och var full. Jag körde honom till lägenheten och släppte av honom sedan åkte jag hem till mina föräldrar. Dagen därpå, då jag
släppt av barnen hos deras pappa, åkte jag till lägenheten för att kolla hur Simon mådde eftersom han inte svarade då jag försökte kontakta honom.
Ingen öppnade när jag knackade på så jag gick in genom en dörr som stod öppen på baksidan. Där satt han och en killkompis i soffan och drack och rökte inomhus. Det var stökigt där inne, grejer överallt, ölburkar, spritflaskor, massa fimpar och tända ljus på bordet. Det var inte alls som det var då jag lämnade för två dagar sedan, städat och i ordning. Jag försökte att få kontakt med Simon, frågade hur det var med honom.
Jag fick inget svar, han bara tittade på mig och gick in till köket och ringde några samtal och lät arg. Han var inte alls den person han brukade vara. Jag förväntade mig att det skulle bli bättre nästa dag, kanske hade han bara en dålig dag.
Vi brukade bada ihop med tända ljus och se på film och äta ihop. Ingenting av det gjorde vi tillsammans längre, han var helt upptagen med sin telefon och att kontakta människor. Jag kände mig inte sedd och började gråta. Han kom och tröstade mig och sa att han hittat ringen och att vi skulle hämta den. Vi åkte i väg och gjorde det. Senare på kvällen skulle han och en annan killkompis ha skjuts av mig till ett hus på landet, han skulle hämta pengar av någon gubbe som var skyldig honom. Jag hade egentligen ingen lust men ställde upp trots att klockan var runt 22.00 på kvällen och jag skulle upp och jobba klockan 05.00 dagen därpå.
Vi åkte ut på landet till huset. Gick ur bilen och upp mot huset. Jag gick inte in utan väntade lite utanför. Jag hörde bråk inifrån så jag gick därifrån och ner till bilen igen. Efter ett tag kom Simon och den andre killen springande till bilen och sa:
“Nu åker vi härifrån.” De var upprörda och stressade och gav mig känslan av att det hade hänt något i huset som inte var bra. Jag fick panik och startade bilen och ville därifrån så fort som möjligt.
Vi åkte in mot stan och Simon betedde sig aggressivt, skulle ur bilen och ramlade omkull på en isfläck, reste sig och började att slå på andras bilar så de började larma och tjuta. Den andre killen, som hette
Olle, försökte att hejda honom men det gick inte, så Olle tog sin väska och försvann. Jag blev irriterad på Simons beteende och ville bara åka hem och sova.
Jag förstod inte varför han betedde sig som han gjorde, han var jättekonstig och det gjorde mig orolig och osäker på honom. Jag och
Simon var på väg hem nästa dag efter att jag hade varit på ultraljud.
Simon var arg på mig hela vägen hem för att han hade fått för sig att det hade varit två män som undersökt mig därnere.
”Nej, det var bara en kille som tog emot mig i besöksrummet och visade mig rummet till sköterskan”, sa jag.
Han skrek till mig att stanna bilen för han ville hoppa ur och inte åka med mig mer. Sedan började han gråta för han hade blivit så arg.
”Jag ljuger inte för dig, det var en kvinna som undersökte mig.” Jag förstod inte varför han brast ut i sådan frustration över något som inte hade hänt och gjorde en så stor grej av det. Trodde han att jag hade varit otrogen mot honom? Det var ju bara en helt vanlig läkarundersökning, inget som hade med något sexuellt att göra. Vi åkte till hemkommunen och käkade på McDonalds. Då ringde det plötsligt i Simons mobil. Det var polisen som undrade var han var någonstans. Simon ville inte säga var han var utan sa att han kommer till polisstationen. Han ville inte åka dit. Jag tyckte det var bättre att han åkte dit och visade sig och pratade med dem för att se vad de ville.
”Nej, för då kanske jag inte kommer hem.”
Jag förstod ingenting, vadå inte kommer hem, han hade väl inte gjort något olagligt, eller? Jag övertalade honom att åka in. Det blev en stressig situation så jag kunde inte ställa de frågor jag ville angående detta med att polisen ville att han skulle komma till polisstationen. Simon gav mig sin mobil som han hade stängt av.
”Ta hand om den så länge.” Så gick han in och mycket riktigt kom han inte ut. Han öppnade ett fönster på polisstationen och skrek:
”Jag älskar dig, älskling, min advokat kommer att kontakta dig sedan, åk hem.”
Jag åkte hem och var helt förtvivlad över vad som nyss hade hänt.
Jag ville inte bo kvar ensam i lägenheten. Jag åkte och hämtade min kompis Lisa så hon fick hjälpa mig att flytta ur lägenheten och packa ihop alla våra saker. Jag plockade i ordning i lägenheten, hans saker åkte jag i väg med så fick andra ta hand om dem. Jag åkte hem till mina föräldrar och förklarade vad som hade hänt. Mina föräldrar tog allting bra och jag fick bo hos dem så länge. Jag hade alltid kunnat prata med mina föräldrar om allting och fått den tröst, hjälp och stöd som jag behövde, bara jag var öppen och ärlig mot dem och sa som det var. Jag kunde bara förklara för dem vad som hade hänt och vad jag visste men jag märkte på dem att de var lika frågande som jag.
Dagarna gick och jag hörde inget ifrån Simon. Till slut ringde hans advokat och sa att Simon hamnat i häktet. Han skulle få sitta där ett tag och vi kunde skriva brev till varandra.
Jag åkte till jobbet dagen därpå och då ringde polisen mig. De ville att jag skulle komma in på ett förhör som vittne till Simon. Det kunde jag göra, tänkte jag, så jag åkte in till polisstationen och svarade på massa frågor om vad som hänt den kvällen ute på landet i huset. Jag fick information om att jag var misstänkt för grovt rån.
”Va?” sa jag, hur kunde de misstänka mig för att råna en människa?
Jag körde ju bara dit Simon och hans kompis och ingenting mer med det. Jag ville inte bli inblandad i något som jag inte hade gjort. Jag hade aldrig begått ett brott i hela mitt liv. De sa till mig att anlita en advokat och det gjorde jag. Jag hade aldrig suttit på en polisstation förut och blivit anklagad, misstänkt för att ha begått brott. Jag var jättenervös och kände mig utsatt och vilsen. Jag var ingen brottsling och hade heller aldrig varit. Efter två långa veckor med ångest, massa tankar och svårt att sova på nätterna blev jag friad efter två förhör och behövde inte vara med i utredningen längre. Jag hade också vittnat för Simon och pratat så gott som möjligt om honom för enligt mig hade han ju inte gjort något utan bara åkt dit för att hämta in en skuld.
Dagarna gick och det var snart nyår. Jag firade nyår ihop med Lisa och hennes kille hemma hos Lisa. Hon hade bjudit dit några vänner så vi
var ett gäng. Vi sköt raketer och åt snacks och lyssnade på musik. Alla drack sig fulla förutom jag som drack alkoholfritt.
Festen brakade ihop och det kom in främmande människor som jag inte kände till. En smal, tunn tjej kom och började att prata skit om mig i hallen. Vem jag var och att jag var ihop med Simon. Jag gick fram till henne och sa:
”Det är mig du pratar om och jag har hört allt, bara så du vet!” Såg att hon skämdes och började att dra sig in mot köket och bort ifrån hallen där jag såg och hörde henne. Detta var tydligen ett ex till Simon som han hade gjort slut med precis innan han träffade mig. Vi satte oss ner i köket och började prata och hon berättade massa historier om hur illa han hade behandlat henne. Jag ville inte tro henne då jag inte hade fått den uppfattningen om honom, för mig var han en snäll man. Hon hade massa skärsår på sina armar och jag tyckte synd om henne. Samtidigt blev jag irriterad över att hon pratade så mycket skit om Simon.
Jag hade fått magsjuka efter nyår och låg med magkramper i mina föräldrars soffa. Jag var också orolig över graviditeten, om det var på väg att bli missfall då jag hade så ont. Det ringde från socialtjänsten. De hade fått in en orosanmälan på mig gällande nyår.
Inkommen anmälan från anonym
Anmälaren är orolig då anmälaren var på samma fest som Fredrik och Linus mamma på nyår då hon drack alkohol. Anmälaren vet att Fredriks mamma och pappa har separerat och att Melinda väntar barn med Simon. Anmälaren har hört att Simon sagt att Melinda är gravid. Anmälaren har vid två tillfällen den senaste tiden sett Simon och då har han varit påverkad av alkohol och troligen hasch. Anmälaren vet att Melinda har två barn sedan tidigare som inte är så gamla tre och fem år. De ska enligt anmälaren bo hos sin pappa, men anmälaren vet inte om och hur Melinda träffar dem. Anmälaren är därtill orolig för det kommande barnet.
Jag tyckte att det var en onödig anmälan som kommit in då Simon satt
i häktet och jag inte drack en droppe alkohol på nyår. Jag fick tankar om vem detta kunde vara och de riktades mot Simons ex som pratat illa om mig på festen.
Simons advokat ringde och hälsade några ord ifrån Simon, att han hoppades att jag hade det bra och att han tänkte på mig dygnet runt och saknade mig. Jag blev jätteglad när jag fick det meddelandet. Simon hade ju varit så arg på mig den dagen han åkte in och jag trodde han fortfarande var det, men det var han inte utan älskade mig fortfarande och det kändes bra. Han var sitt vanliga jag. Jag skulle vänta på brev från honom som skulle komma om några dagar så jag kunde skriva tillbaka och ha kontakt på det sättet, eftersom vi inte fick prata med varandra i telefonen.
Men efter att restriktionerna som Simon fått i häktet hade släppts fick vi träffas. Jag väntade ivrigt på brev och till slut kom det ett i mina föräldrars brevlåda. Det var ett jättefint handskrivet brev med fina, kärleksfulla ord. Han skrev att han hade slutat röka och bara snusade nu. Vad bra, tänkte jag, då kommer hans lungor att må mycket bättre. Fick reda på senare att det inte var cigaretter han menat utan hasch. Hasch? Vad var det för något, tänkte jag, jag hade trott att då han satt och rullade de hemmagjorda cigaretterna, var det bara vanlig tobak. Men nej, det var en liten klump hasch i dessa cigaretter som man smulade ner och gjorde en joint av, som det kallades för. Jag hade ingen aning om att det var en drog och hur drogen påverkade en. Det var här som jag fick reda på att han tagit droger utan min vetskap och hade gjort det i en hel månad i min närhet, antagligen varit påverkad hela tiden sedan vi sågs för första gången. Också i närheten av barnen. Jag hade tydligen blivit ihop med en man som var missbrukare, vilket jag inte ens hade märkt.
Det var nu jag var tvungen att börja ställa krav att han skulle bli drogfri så vi fick ha barnen och vårt barn som skulle komma i juli. Att vi skulle bo ihop utan att Simon tog droger. Jag fick besöka Simon på häktet två gånger under tiden som han satt där. Jag hade aldrig varit inne på ett häkte förut och blev såklart vilsen, vart man skulle gå och vad man skulle göra. Simon hade ordnat så jag fick hälsa på så det var
bara att säga sitt namn och vem man skulle träffa i en högtalare, då låstes dörren upp och man fick åka hiss. Där inne blev man mött av två frivårdsinspektörer som sökte igenom en och sedan fick man gå och sätta sig i ett rum. I rummet fanns det två stolar och ett litet bord som var uppdukat med te. Simon kom in och var jätteglad över att se mig. Det var som om vi hade försonats. Jag började att gråta och var ledsen över hela situationen. Jag kollade på honom och tyckte att han såg annorlunda ut, han hade gått upp i vikt och hade ett annat utseende. Han tog upp mig i knät och tröstade mig och sa att han nu förstod hur ledsen jag blivit och verkligen fått honom att tänka till att aldrig mer utsätta mig för något sådant igen. Han lovade att bli drogfri och ta all den hjälp han kunde få när han kom hem så allt skulle bli bra. Jag trodde på honom och ville hjälpa honom med det.
Under tiden som han satt i häkte, cirka fyra veckor, hade jag problem med min exman som vägrade att släppa ifrån sig barnen till mig. Jag hade äntligen fått en lägenhet i stan, högst upp i en mysig vindsvåning. Jag var så glad, nu hade jag ett hem att förbereda tills min älskade Simon kom hem och tills jag kunde få hem barnen. Nu kunde vi bli en familj. Jag hade kvar pengar på mitt sparkonto, cirka fyrtiotusen kronor så jag och mamma åkte till en möbelaffär och handlade en soffa, matta, lampor och vardagsrumsbord. Vi hittade barnsängar och dubbelsäng på Ikea och ett köksbord med stolar på Marketplace. Vi tog en heldag och köpte allt som behövdes till den nya lägenheten, den skulle bli så mysig, ett hemtrevligt hem. Jag fick också hjälp en dag av min bästa vän Lisa och hennes kille att sätta ihop möbler och av Simons bror och pappa att få ordning på sådant som jag inte var så duktig på, som att skruva lampor och skruva ihop sängar. Eftersom jag var ledig på dagarna och inte hade något jobb, då vikariatet var avslutat som socionom, ville jag träffa mina barn. Jag hade sökt andra socionomjobb men det verkade som att ingen ville anställa mig eftersom jag var ihop med Simon. Det var den känslan som jag fick. Att det hade spridits information vidare till arbetsgivare runt om i stan, att en socionom var ihop med en missbrukare och henne skulle vi inte anställa. Tydligen hade jag och Simon blivit samma individ, eller vi antogs som det av både polisen och andra myndigheter, att han var sådan och betedde sig så, då måste jag också göra det. Eftersom Simon var farlig fick jag också ett rykte att jag var farlig, manipulativ
och tog droger. Det ryktades senare att jag låg med missbrukare och fixade droger till Simon. Jag sökte jobb som undersköterska inom bemanningen istället och väntade på svar därifrån. Jag hade fått hem anledningen till utredningen som skulle göras gällande Fredrik och Linus, och min och exmannens föräldraförmåga. Jag läste den och blev illa till mods när jag läste allt elakt som han hade sagt om mig vid sina samtal hos socialtjänsten.
Utredningen
Exmaken har en önskan om att barnens mamma träffar barnen i hans hus eller att umgänge sker utomhus i parker eller på bibliotek. Innan Melinda ska ha mer umgänge med barnen så ska Simon vara helt drogfri och inte vara kriminellt aktiv och sedan låta barnen långsamt växa in i det och bekanta sig med mammans nya sambo. Mamman träffar barnen varje lördag dagtid. Han har önskan om att mormor ska vara med vid umgänge då han inte litar på sin exfru och vem barnen träffar under umgänget. Om inte Simon håller sig drogfri och fortsatt är kriminellt aktiv och om samarbetet mellan honom och Melinda inte utvecklas positivt så att de kommer överens kommer han att göra en ansökan om ensam vårdnad.
Han beskriver att Fredriks förlossning blev komplicerad och att det kanske har påverkat att bandet mellan Fredrik och mamman inte existerar så som han anser att det borde. Han menar också att det skulle vara bättre för Fredrik att ha ett fast boende hos honom och sedan varannan helg hos mamman då Fredrik har sovit oroligt och är rädd och att han kan gå upp i varv extremt mycket.
Han uppger att mamman tidigare inte tagit hand om barnen utan att han har tagit det största ansvaret. Att mamman inte har gått upp i tid med barnen, att hon efter förlossningarna varit mer eller mindre deprimerad, att hon inte haft kontakt med vården efter förlossningen av Fredrik på grund av depression och inte haft orken att ta hand om barnen.
Att mamman bara lämnade familjen i höstas och att hon försvann hit och dit. Hon kunde vara borta några timmar. Han har tidigare
haft misstanke om att mamman haft ett missbruk och att hon kunde vara frånvarande och hade insomningsproblem som hon senare fick sömntabletter för.
I juli blev hon paranoid och drog för gardinerna och han fick en känsla av att hon ville gömma sig. Att hon har betett sig irrationellt och det har förekommit tidigare, men blivit värre på senaste tiden. Hon har inte haft någon kontakt med psykiatrin. Hans förtroende för mamman är i botten då hon inte talat sanning för honom gällande barnen och om de träffar hennes pojkvän.
Efter att jag hade läst allt min exman hade sagt om mig förstod jag att han bara ville mig illa. Att ha samvete att sitta och smutskasta mig framför socialtjänsten. Att få mig att framstå som en dålig mamma som inte hade tagit hand om barnen, att jag hade haft förlossningsdepression och gått på sömntabletter och kanske hade missbrukat och varit paranoid. Det fanns ingen sanning i det han sa alls. Detta gjorde han för att svartmåla mig som förälder då han var ilsken över att jag skilde mig från honom. Nu såg han sin chans att ta barnen ifrån mig, att kontrollera och styra och ställa, samt försöka manipulera socialtjänsten så att utredningen blev till hans fördel och att använda deras makt mot mig. Jag tyckte att barnen kunde bo hos mig varannan vecka så länge som Simon skötte sig och bevisade med provtagningar och möten att han höll sig på banan och kämpade för att inte återfalla.
Varken förskolan eller BVC uttryckte någon oro över mig som förälder utan förskolan tyckte det var synd att jag inte träffade Fredrik så mycket och att Fredrik var långa dagar på förskolan och blev trött. Men den som visste anledningen till att Fredrik inte fick träffa mig så mycket var ju jag.
Eftersom Simon satt i häktet hade jag och min exman kommit överens om att jag i alla fall fick åka och hämta barnen på dagis två gånger i veckan, tisdagar och fredagar, och vara med dem tills han hade slutat jobbet. Jag var på väg med min bil genom stan mot dagis när det dök upp en polisbil bakom mig. Den satte på blåljus och blinkade in mot
En kärlek så stark men ett beroende ännu starkare
Detta är en sann berättelse om kärlek, svek och kampen för att hålla ihop en familj i skuggan av missbrukets destruktiva kraft. Med brutal ärlighet och stark röst skildras två världar som kolliderar, den anhöriges smärta och maktlöshet, missbrukarens verklighet och myndigheternas ingripanden. Hur mycket kan en människa bära innan hon knäcks? Finns det en väg ut ur mörkret?
Melinda Palmqvist, socionom och småbarnsmamma, skriver för att öka förståelsen för missbrukets komplexitet inifrån, bredvid och utifrån.
Drogernas makt förstörde mellan oss - Kampen mellan familj, myndigheter och missbruk, är en gripande och viktig bok som stannar kvar långt efter sista sidan. En berättelse som berör och behövs.
