Det ryker ur skorstenarna i Småland
Sarah Vegna
LUMENOS
Lumenos förlag
www.lumenos.se
© Sarah Vegna
Omslagsbild: Joe Vegna
ISBN: 978-91-89776-02-9
Det ryker ur skorstenarna i Småland
Sarah Vegna
”Vakna.”
Rösten tränger igenom sömnens dimma och letar sig beslutsamt ner till henne, petar och retar och spräcker den mjuka varma vilan. Motvilligt rusar hon uppåt, mot ytan. Hon vänder på sig. Drar upp täcket över huvudet. Dimman kryper tillbaka över henne och hon svävar nedåt igen.
”Älskling?”
En hand bökar sig in under täcket. Kall luft smiter in tillsammans med den, kilar över hennes tunga nattvarma kropp. Hon sprattlar undan. Kniper ihop ögonen.
”Är du vaken nu?”
”Mmmm.”
”Varför blundar du då?”
5
”För jag inte vill titta.”
”Det finns frukost.”
Det står en bricka i sängen. Hon vet det utan att titta. Smörgåsar, juice, kaffe. Hon fattar inte hur han får tag på det där. Sakta börjar det bulta i bröstet. Varmt mörker som slår och bänder mot revbenen. Som inte får finnas. Han trycker henne på näsan. Hon ger upp. Öppnar ögonen. Han ser förväntansfull ut, ler, pussar hennes nästipp.
”God morgon!”
På brickan står ett tänt ljus. Hon hatar frukost. Inget annat än kaffe går att få in i munnen före lunch. Han vet mycket väl att hon känner så. Hon ler tillbaka, säger:
”Vad söt du är som fixar.”
Hon drar undan täcket och vräker benen över sängkanten. Golvet är kyligt under hennes fötter.
På toaletten har han ställt ett pappershjärta i hennes tandborstmugg. Jag älskar dig står det 6
med spretiga bokstäver. Hennes tandborste är stucken genom hjärtat, i brist på pil.
Hur ska hon nu kunna borsta tänderna?
”Jag går till jobbet!” hojtar han från hallen. ”Ses vi ikväll?”
”Förmodligen.”
Han står kvar i hallen när hon kommer ut från toan ett par minuter senare. Vill ha en puss hejdå.
När porten slår igen efter honom blir hon stående i hallen. Tittar ner på sina bara fötter. Så länge sen det var hon hade målade tånaglar. Ett annat liv. Hennes fötter är märkta av hennes kärlek till högklackade skor. På sidan, innan stortån, har båda fötterna fått en antydan till knöl.
Hon släpper in katten, går en sväng med hunden. Det är ingen annan ute. Bara hon och hunden.
Övertäckta fönster gapar som svarta hål i 7
fasaderna. Men en bit bort rör sig någon, släpar en sopsäck över gatan.
Hon stoppar handen i fickan och fingrar på kniven. Vill bara veta att den är där. Människan där framme bryr sig inte om henne, drar med sig säcken in i en trappuppgång.
Hennes fingrar snuddar vid något annat i fickan, ett litet paket. Guldfärgat papper, ett pyttelitet kort med en kärleksförklaring. Hon lägger tillbaka paketet i fickan utan att öppna det. Petar undan bajs från trottoaren med en pinne. Hunden har tröttnat, rycker i kopplet med sin platta nos vänd mot hem.
De går hem.
Mörkret kryper in i lägenheten. Utan att hon vet hur så har dagen gått. Hon känner sig fortfarande nyvaken. Tung. Hos henne har ingen tid passerat. Och ändå har tid kommit och gått och försvunnit och det är kväll och hon sitter i sitt kök och tänker att hon borde
8
åka nånstans. Vart som helst. Nånstans där hon aldrig varit. Eller nånstans där hon alltid varit, om än inte fysiskt.
Världen brinner och folk dör och hon är kvar här med en man som leker jobb och väcker henne genom att trycka henne på näsan.
Full tank, hon sätter tillbaka tanklocket och går in i baracken som ska föreställa en mack. Plockar åt sig lite frukt och två extra dunkar bensin.
”Bra så?”
”En kaffe också.”
Han häller upp kaffe i hennes medhavda mugg och hon betalar. Han ler, hon ser det på hans glittrande ögon. Så ovant att få ett leende av en främling. Hon skruvar på locket på muggen. Ler tillbaka. Hon stoppar in en snus och svänger ut på E4-an. Söderut. Inget mål. Inte än. Bara söderut. 9
Mörkret kryper in i lägenheten. Utan att hon vet hur så har dagen gått. Hon känner sig fortfarande nyvaken. Tung. Hos henne har ingen tid passerat. Och ändå har tid kommit och gått och försvunnit och det är kväll och hon sitter i sitt kök och tänker att hon borde åka nånstans. Vart som helst. Nånstans där hon aldrig varit. Eller nånstans där hon alltid varit, om än inte fysiskt.
Världen brinner och folk dör och hon är kvar här med en man som leker jobb och väcker henne genom att trycka henne på näsan.
Det ryker ur skorstenarna i Småland är en novell som utspelar sig i en nära framtid, när katastrofen redan har skett.
LUMENOS Förlag