ANN U. BIRGERSDOTTER
VI KOMALDRIGTILLIBIZA
©Ann U. Birgersdotter 2025
ISBN: 978-91-8080-859-0
Omslag:Halle-Michael Halén
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
Förord
Mitt 70-talvar denlyckligatiden.Visom varungamärkte inte mycket av oljekrisen 1973.Vilevde tämligen gott och slösadepåkapitalet.
Jagväxte uppi en mellanstadi Sverige. Efter mina studier söktejag jobb ihuvudstaden.Arbetsförmedlingen betalade tågresan föratt åkapåanställningsintervjuer.
Detvar enkelt attfåjobb ochbostad. Staten erbjöd startkapital på 1200 kronoroch flytt om manbytte kommun.Vitågluffadeoch kundeseEuropaför 350 konor.
1978 kvitteradejag ut en månadslönpå2200 kronor. Hyranvar 750 kronor. Vi storhandlade för200 kronor och elavgiften varenspottloska ihavet. Resten av pengarna gick till kläder ochnöjen.Allavar gladaoch vi dansadetillWild Cherrys “That funkymusic”.
Originalets titel “Nonstop”kom ut redan2014. 2025 gjordesennyutgåvamed titeln”Vi komaldrigtill Ibiza.” Viss textärkorrigeradeller borttagen. Syftet är att lockanya unga vuxnaatt läsa berättelsenoch få igång intressetatt tågluffa.Res ochhakul menmed öppnaögon.
Ha detbäst!
AnnU.Birgersdotter
Prolog
Jagsprang! Jagsprangsom om detgälldelivet.Samma väg somjag förenstund sedanåkt på.Dåhadejag känt ett lyckorus medensextonåringsdrömmar. Vidrododendronbusken kräktes jag. Jaggrätoch längtade efter mamma. Ihennesfamnskullehon vyssja mig. Stryka miglättöverkinden.
Hon skulle säga attalltskulle blisåbra.Men denhär gången fanns inga ordtilltröst.Baraskam! Jagskullealdrigberätta. Aldrig någonsin.
Kapitel1
-Tja tjejen!Hämtarupp digomentimme.Ärduklardå?
Jagtittade runt isovrummet. Fokuserade blickenpåde storblommiga tapeterna somstirradeilsketbrandgula mot mig. På denlilla brunvita bokhyllan satt denvitaulliga teddybjörnenmed rödrosett. Jaghadefåttden ijulklappav Anders.Runthalsenpåbjörnen hängde ett rött hjärta med texten ”Jagälskardig”. Närjag sågdessa kärleksfulla ordsom varriktade till migblevjag plötsligtvemodig.Hur skulle jag kunna göra slut medAnderssom varensådan finkille?
Vi hade träffats straxefter attjag tagitmittlilla bohagi höstasoch flyttattillStockholm.Nuville Anders fördjupa relationen.Det varalltsådagstycktehan attvisaupp mig förhansföräldrar.Idagvar detsöndagoch jagvar bjuden på middag.
-Hallå?Ärdukvar?
-Jo, äum... Visst,sajag disträ.
-Ärdet någotfel?Duverkartänka på annatnär jag snackarmed dig.
Hanskrattade till samtidigtsom undertonen var misstänksam. Detvar ingetspeciellt Anders hade gjortmig menkänslorna fanns inte där. Beslutsamt drog jagefter andanoch sa kort:
-Det är över.
-Va? Vadå över?
Jaggjordeendjupsuckoch vissteintehur jagskulle förklara föratt inte låta elak.
-Jag vill vara fri.
-Vad är detnu? Är du skrajatt inte morsan ochfarsanska accepteradig?Det kommer attgåhur brasom helst. Jaghar pratat så gott om digoch...
-... Detärintedet.
Jagtystnade. Detvar inte enkelt attvaraden somgjorde slut.Men jagmåste vara ärlig.
-Duärsom en kompis...Jag känner inte detdär pirret.
-Vadå? Du kännerintepirret? Detmärktejag ingetavi fredags? Träffade du någonigårkanskenär Millaoch du röjdepåVillage?
-Nej,vad tror du?
-Jag blir ju ledsen fattar du väl. Du kanintegöraslutså här? Just idag av alla jävladagar.
-Jo, jagvet. Förlåt!
Detkändestungt.Blicken irrade omkringoch till slut landadeden på vita risbolllampanuppei taket.
-Men slutaAnna! Morsan harjufixat en stek till middag. Vadska jagsäga? Kanduintekomma ändå?
-Nej!Jag kanväl inte kommaändåfattarduväl?Så pinsamt.
-Fyfan!slängde hanursig.
-Men...
Merhannjag inte få ur migförränhan la på.Tystnaden ekadei örat ochdet dåliga samvetet kröp på.
Jaglåg kvar isängenmed lureni handen närMilla försiktigtöppnade sovrumsdörren.
-Störjag?
Modfälld skakadejag på huvudetoch gavhenne dengråa
bakelittelefonen därskarvsladdenringladesig somenorm från vägguttagetuti hallen.
-Varsågod. Du kanringa om du vill.
-Nej,jag skainteringa.Jag tänkte bara frågadig om du vill ha litekaffe?
-Det kanbehövas.
Jagfor uppursängen. Följdeefter henneintill vardagsrummetoch sjönkner isoffan.
-Tänkteatt du skulle hinna ta en kopp innanduska till Anders föräldrar, sa hon ochnöp en bitavsockerkakan.
-Du, detärslut.
-Va?
-Ja!
-Men du skulle ju försökaden härgången. Du behöverju inte fimpahonom föratt jagintehar någonnu.
-Äh! Så är detinte. Jagvar aldrig kär. Jagrycktepåaxlarna ochhon gavmig en brydsamgrimas.
-Duska ha de därjobbiga killarna somduintekan få. Varför är du så Anna?
-Har ingenaning!
Detfanns egentligen ingenförklaringvarfördet togslut innanrelationernatog fart.Nuhadejag dumpat Anders somändåvarit en schyst kille. Hans utseende vardet inget felpå. Dethadejag minsannfåtthöraavElinoch Gittan somsett honomjobba sombadvakt förrasommaren.
Inte långtefter hade jagträffathonom på ett inneställe häri Stockholm. Ibörjanhadevihaftkul.Skrattatmycket. Gjortspontanaupplevelsertillsammans.Men sedanhade detplanatut. Hanvar försnäll ochblivitnästintilltråkig.
Detvar utmaningar medfulländad spänning jagsökte och därför föll jagför killar somvar svåraatt få.Visserligen hade jaghaftenobehaglig upplevelse förnågra år sedan mendet kundeväl ändå inte vara orsaken?
På måfå plockade jagupp resekatalogensom lågpå bordet. Jaggäspade stortoch kurade ihop migi dengröna blommiga hörnsoffan. Jagbläddradeförstrött blandolika resmål somgicktillvarmare länder.Vibefannoss imars månadoch ililla Sverigevar vädret fortfaranderåkallt med modd. Detvar någragraderplusute menintetillräckligt varmtför attsnön skulle smälta.Det fannsmånga som längtade efter värmen efter denlånga vintern. Vårengjorde attvivaknade till livigendär lusten togfartatt planera semestern. Plötsligtskulleledighetsansökanför semester in ochdet vardagsatt ta tagi resmålet redannu. Minblick fastnade på en härlig bild från Gardasjön.
-Italien!
Jagsåg på Millamed förväntansfullaögonmedan hon skruvade igen korken på acetonflaskan.Obemärktkvävde hon en gäspning ochsuckade.
-Duoch dina italienare.Ska de ersätta Anders nu?
Utan attsvara ryckte jagpåaxlarna ochsnegladerunti vardagsrummet. Dettorftigamöblemanget komfrånvåra flickrum.Trots attdet varenkeltinrett hade vi ändå försökt få ihop ett hem. Detvar islutet av sjuttiotalet och inredningensåg ut somenambrosiakaka. Förutomköket pryddeslägenhetenavstorblommigatapeter ibrunt,orange ochgrönt.Påden chokladfärgade köksväggen hängde ett stortcollage medsnyggapoppiga killar.Deras sensuella
blickaroch hemlighetsfullaleendengjordeatt fantasin eskalerade.Det varsåklart en sådanmatchning manville ha. Millaskötundan sinmuggoch la formen över den högresta sockerkakan. Snabbt tändehon en cigg ochblåste ut någrarökringar somdansade vidare åt mitt håll.Irriterat viftadejag bort denstickigalukten somsatte sigi halsen på mig.
-Att resa till Italienberor självklart inte på killarna,sajag ochhostade.
Hon fattade inte attjag vartrött på detmotsattakönet. Jagville kommabort. Resa ochbyta miljö, så långtfrån Sverigesom möjligt. Denitalienskalivsstilen smälte samman medmin emotionellasjäl. Okej,visst villejag kollainde italienska läckerbitarnaockså.Men mest varjag fascinerad av Italiens kulturliv. Ifilmen ”LaDolce Vita”hadeAnita Ekberg badati FontanadiTrevi.Just idet ögonblickethade jagbestämt migatt en dagskullejag till Italien. Detvar någotvisst över miljön, de trånga grändernaoch de romantiska platserna. Istädernafanns dencharmigaoch oregelbundna byggnadsstilen därhusfasadernahade smyckats av pittoreska fönsterluckor.Intesom våra tråkiga ochfyrkantigakassaskåp till hus. Italienlåg dessutom före ossi både mode ochmat.Nuville jagsläpa iväg Millatill skönhetens Mecka. Motvilligt restehon sigupp ochsjönk nedbredvid mig. Honryckteåtsig broschyren.Lät ciggen vila tryggt mellanläpparnamedan honbläddradeframen sida somredan varmarkeradmed ett hundöra.
-Dit!sahon ochpekade.
Snabbt drog hon etthalsbloss ochpuffade ut rökengenom
mungipan.Jag slötittade på en bild somvisadeett tiovåningshotellmed tvåstora pooler.Exotiskapalmerstod uppradadeframför hotellets entré. Inte långtifrån hotellet kundeman skymta ett blåttskummande havoch en hamn.
Millatittade på migmed piggaögon.
-PåIbiza är detparty.Titta!Man resermed Club 33. Vi fårskitkul.Vibehöver ju inte vara medsvenskarna.
Hongav migett brett leende medanhon frenetisktgned bort flagorna av lacket på tumnageln, sammahandsom hon höll cigaretten.Envistskakade jagpåhuvudet ochslogihop sidan.
-Nej!Jag åker vart somhelst utom Ibiza. Attåka medett gäng partysugna svenskar lockadeinteett dugg.Skullejag utomlandsvar detsåklart ortsbefolkningen jagville träffa.
-Duhar välhörthur detblir? Reseledare somlockaross medgrisfester ochannat förgemenskapensskull.
- Kandet inte vara kulatt träffa en svensk goding utomlands? Någonman kanfåmed sighem iallafall? En italienare erbjuder digbaraensimpelflört ochett ligg.
-För migräckerhångeloch merblirdet inte,svarade jag snabbt.
-Aha!Dukanskebaraska se meninteröra? Millalog retfullt ochreste sigupp igen.Fimpade sedan ciggen ochgickframtillenavbackarnadär vi förvarade LP-skivorna. Vant plockade honframenplattamed Canned Heats"On theroadagain" ochladen på skivtallriken. Föratt ställa in basenrattade honinknapparna på förstärkaren.
Detverkade somhon inte villediskuteramer huruvida vi skulle åkaeller inte.Själv tycktejag attdet vardagsatt rota fram semesterplanerna ochkompromissa.Därförkom jag på dengeniala idén ochsa:
-Vitågluffar!
Millastirradepåmig somomdet vore detmestidiotiska hon hörtsedan borgarna komtillmakten 1976. På ren ingivelseslängde jagskämtsamt denbrunfärgade manchesterkuddenpåhenne somhon kvicktfångade upp ochlabakom sinrygg. Honlät armarnavilai kors och snörptepåmunnen. Ingensanågot på en lång stundoch vi lätCannedHeats skönatoner göra ett breaki våra meningsskiljaktigheter. Till slut avbröt hontystnaden.
-Fattarduhur jobbigtdet kommer attbli?Nej,jag vill till Ibiza. Därger jagmig inte.Luffa runt?Aldrig! Jagförstod hennesmotvilja eftersomvivar ganska bekväma av oss. Detvar ingenfrestande tankeatt dela sovplats med andraluffare på tåggenom Europa.Interrailkortet kostade 770 kronor ochköptes på SJ.Tågluffarkortet hade lanserats redan1972 ochkostade då endast 350 kronor.Det stod i tidningenLektyr atti början på tjugohundratalet prognoserademan attenbiobiljett somidagkostade femton spännskulle ökatill250 kronor.Enliter mjölkborde kosta runt sexton kronor. Jagräknade ut attman kundefåbetala närmaresjutusenkronorför atttågluffa iframtiden.
-Vigör detsmidigt föross,sajag ochkröplängreupp i soffan.
- Va?Bopåtåg ochstationergör ossintefräscha precis. Hon kliade sigi sinvildamörkbruna halvpermanentade
frisyr ochreste sigupp.Hur mångahårfärgningar hade hon genomgått detsenaste året?Det varsvart,blålila,blont och mahognyfärgat.Mittblondahårsvallhadejag haft sedanjag gick ut nian ochdet varsnart fyra år sedan. Håretnådde långtner på ryggen ochsåskulledet förbli. Utseendemässigt kompletteradevivarandra. Vi varsom Agnethaoch Fridai ABBA.
På ståendefot drackMilla uppden sistakaffeskvätten och varpåväg ut motköket.
-Snälla vänta! ropade jagi ett sistaförsökatt användamin övertalningsförmåga.
-Självklartbor vi på hotell. Lyxluffare kallas det.
-Duärrolig du,skrattade honoch de grönaögonen glittrade.
-Vikan se hela Europa på bara ett parveckor, tjatadejag. Ochför atthinna sparaundan tillräckligt åker vi försti augusti.
Hon gjorde en djup suck ochtryckte sigmot dörrkarmen.
-Jag vetinte, sa honfortfarande tveksamoch backade saktautmot hallen.
-Men åandra sidankanskedet kanbli kul? Se Europa på fyra veckor ochfåfinastämplari passet.
-Ja? Vadsäger du?
Full av förväntanslogjag ihop händerna.
-Okej! Vi tågluffar, sa hon oväntat. Fast vi kanske kanta en svängner till Ibizaockså om vi hinner? Iglädjetjutflögjag uppi soffanoch kramadehenne.
Kapitel2
-Vad jaglängtar,saMilla en dagdåvinärmade oss resan.
Hon stod viddiskbänkenoch borstade skalen på färskpotatisen medanjag satt vidköksbordetoch skrevvad vi skulle ha medoss.Det varbarafjorton dagarkvartillden efterlängtade tågluffningen. Ivardagsrummet roterade skivtallriken.Det varensamling låtarmed Gary Mooresom föross varenganskaokänd musiker. Debutalbumet
”Grinding stone” innehöll skön jazzinspirerad bluesmusik som"Spirit"och ”Boogie My WayBackHome".
- Vi måstesåklart ha ryggsäckar ochfotvänligaskor, sa jag. Ienbutik på Kungsgatan hade vi inhandlatnaturfärgade träskoravmärketKnulp.Skonhadeflätade skinnremmar medöppen hälsom spändesfastmed en reglerbarvristrem. Millavände sigomoch pekade medpotatisborsten.
-Skriv uppballare skor ochpartykläderockså.
-Absolut!
Avsikten varatt besöka mångadanshak om kvällarna.
Vi hade somrutin attgåpådisko minstfem dagari veckan.
-Har jagglömt någotnu? undradejag ochläste uppvad somfanns antecknat på vårpacklista.
-Fönenoch resestrykjärnet. Viktigareänsminket ta mig fan.
Hon strödde litesaltöverpotatisen ochför attställa kastrullen på spisplattan. Framförmig sågjag bilden därtvå divorlevde lyxlivet på Rivieran. 15
-Ifall vi harmed ossalltsammans fårvihyraen amerikakoffert ochtvå betjänter sombärhjälp, skojadejag ochhackade lätt medtändernai pennan.
-Ja, du vill välatt våra hjälpare är snygga också.
Millalog ochhälldeupp gräddfil ienskål. Blandade sedani majonnäsoch kryddor.
-Ingen kommeratt fatta attvitågluffar närfolkser oss stuffa runt på nattensheta diskon.
Ochvisst levdeviför uteliv ochkläder. Detmärktes minsanni plånbokeni slutet av månaden. Vi somhadekoll på dettrendigakalladesför popsnöreneller popoffer. Sveriges bästainneställenfanns iStockholm.Alexandra´s somengångvarit Sveriges modernaste nattklubb lågpå
Biblioteksgatan 5. Mendet varett gränsfallatt ta sigförbi de hårdadörrvakterna om manintehadeålderninneeller var stammis. Fredagar ochlördagarvarvade vi mellan Villagepå Körsbärsvägeneller Tramps ochPhonographdär båda låg på Sturegatan vidHumlegården.Cyril Hinesvar dj på det sistnämnda stället. Hansålde hippaskivoromdagarna på Woolfie´spåG:a Brogatan.After Dark lågpåDavid BagaresGata.
Närdiskomusikentystnadeblevman underhållenmed Drag Show av RogerJönsson, Christer Lindarwoch Lasse Flinckman. Lokalenvar litenoch intim. Onsdagar och söndagar vardet BigBrother på Grev Turegatansom gällde. Innan1975 lågdiskoti sammalokal somVillage.”Big” ägdesavenvältränad svartkille somhette Sidney.Han startade allt nytt inom diskosvängen.Många såghonom somspecielloch medsitthesaskrattoch en visselpipa