BLAKE OCH MORTIMERS ÄVENTYR efter EDGAR P. JACOBS
YV E S S E NTE • AND RÉ JU ILLARD
COBOLT
Invånarna i Berkshire skulle länge minnas november 1919 som en av de kallaste och regnigaste månaderna någonsin i södra England.
Den här kvällen kunde man avläsa en blandning av resignation och dysterhet hos de fåtaliga resenärer som väntade på tåget i den fuktiga järnvägsstationen i Reading.
My goodness ! Skyfallet tar visst aldrig slut! Får jag en dubbel whisky, bartendern! Det känns som om allt det här vattnet har sipprat in i ådrorna på mig!
Det är bara Londontåget kvar i kväll. Om ni ska till Bristol måste ni komma tillbaka i morgon. I morgon?! Men det är omöjligt! Taxi ! Jag måste ha en taxi!
Aaaah ! Välsignade vare våra förfäder som uppfann denna hälsobringande dryck! Nu hinner jag med tåget till Bristol tack vare denna whisky… Till Bristol, det skulle förvåna mig. Det tåget gick för tio minuter sedan. Men om ni väntar på nästa, har ni gott om tid på er att tömma hela flaskan.
Här kommer Peter med väskan. Jag är inte blind, agent Carter !
Min fru slår ihjäl mig!
Det finns en telefonhytt där ute.
3
Här är väskan, sir. Tack, Peter.
Men… det är inte möjligt! Den stod ju här!… Vad var det som stod där?
Rena mardrömmen!
Här har vi den, ja. Lägg den i den andra bilen och gör dig beredd. Tåget anländer snart.
Min väska! Good Lord! Den stod precis här!
Tåget är punktligt! Ladies and gentlemen, ni har fem minuter på er att betala era drycker!
Bara lugn, sir. Förmodligen är det en annan resenär som har förväxlat sin väska med er…
Det måste finnas en förklaring… Vem vill stjäla en annans tillhörigheter… Ni förstår inte! Jag MÅSTE hitta min väska!
4
Det händer ganska ofta, ska ni veta. Jag slår vad om att er väska är tillbaka om mindre än… Om någon tar med sig fel väska av misstag, så brukar personens egen väska stå kvar!
Ta det lugnt och stig in i bilen, mr Lawrence. Ni är omringad och dessutom är vi alla beväpnade.
Utan att visa minsta tecken på rädsla lyder resenären den okände mannens order. Väl inne i bilen hälsas han av en röst som tycks honom välbekant.
Ni behöver inte längre oroa er för er väska. Den är i goda händer.
Löjtnant… Alister Lawson ?! Vad tusan håller ni på med? Har ni blivit fullständigt galen?
Varsågod och slå er ner, överste Lawrence.
Galen?! När ordet kommer från er är det snarare komiskt än nedsättande! Hör på nu…
Kort efter att jag lämnade armén i Kairo anställdes jag av MI5. Vårt uppdrag är att bekämpa den kommunistiska, subversiva verksamheten inom brittiska armén liksom alla förrädare av er sort!
Good heavens! Regeringen har alltså inte bara tappat koncepterna när det gäller sin arabiska politik!
I flera månader har jag vakat över era minsta steg. Analysen av de dokument som vi beslagtog i dag kommer bara att bekräfta ert uppsåt att destabilisera imperiet och den förestå ende fredskonferensen.
Fortfarande lika nedlåtande, Lawrence? Men ni är inte längre någon ” överste” i min närvaro. Faktum är att ni inte är någon alls, oavsett vad era beundrare påstår!
”Den arabiska nationen”? Man tror inte sina öron! Hör på nu här, förbannade lilla kommunist. Kriget är slut och spelreglerna är förändrade, uppfattat? Det finns ingen möjlighet att publicera er bok i nuvarande skick. I synnerhet inte med alla dessa antipatriotiska kapitel! Va?! Och hur ställer ni er till yttrandefriheten i er tjusiga ”patriotiska” vision av världen?!
Det har jag ju redan sagt: jag arbetar numera för underrättelse tjänsten. Om ni inte vill skriva om boken för er regerings skull, kan ni åtminstone göra det för… er mors och era bröders skull. Och vi kommer att avsätta all tänkbar tid som behövs för att skriva om ert manuskript! Har jag uttryckt mig klart och tydligt?!
5
Er personliga bitterhet får er att svamla, Lawson. Jag har hela tiden levt upp till förväntningarna från hans majestäts regering. I dag tar jag endast för givet att den ska infria våra löften till den arabiska nationen.
Vi kommer inte att släppa taget om er, Lawrence. Och ingen av era ”mäktiga vänner” kan göra ett dyft. Inte ens självaste kolonialministern i egen hög person…
35 år senare är vålnaderna efter Thomas Edward Lawrence och Alister Lawson på väg att visa sig igen i det ymniga snöfallet kring hustaken på universitetet i Oxford…
Uppe på taket till Ashmolean Museum går en mystisk figur smidigt fram till ett takfönster som har lämnats öppet.
… för att till sist stanna framför en glasmonter som innehåller gamla stränginstrument.
Utan att tveka tar den sig fram genom museet…
Inkräktaren öppnar dörren till montern och plockar ut en violin.
… försvinner samma väg den kom.
Strax därpå går den spök lika silhuetten tillbaka uppför trappan och…
6
Men besöket har inte gått obemärkt förbi.
Nästa morgon vaknar London till ett duggregn som blöter upp de snötäckta trottoarerna. Mittemot ett sömnigt Hyde Park tänds ljuset i ett fönster som lyser upp 99B Park Lane.
Exakt! Det är alltid ett sant nöje att fördjupa sig i konvergensen av olika fakultet på våra universitet. Och apropå kulturella utbyten: vi har fått ett brev från vår gode vän Nasir. Våra rekommendationsbrev innebar tydligen att han mycket snabbt fick arbete på den indiska underrättelsetjänsten.
Good morning, mrs Benson ! Hello, Philip ! Värst vad du verkar morgonpigg i dag! Hello, Francis !
Har jag inte berättat för dig att professor Dwiggins, intendent på Ashmolean Museum i Oxford, har bjudit in mig till ett stort seminarium för historiestudenterna på All Souls College? Javisst! Det hade jag glömt! Ett seminarium på temat… ”Den moderna veten skapen i arkeologins tjänst”, eller hur?
Jag är glad för hans skull! Efter vårt äventyr med det gula tecknet var han väl i behov av att lämna vår regniga ö och återvända till sitt hemland… Jag är säker på att han kommer att gå långt med sitt mod och sin intelligens.
Vad är det, old chap ? Du blev visst alldeles skakad! Tidningen skriver om lord Harry Pickwicks plötsliga död. Det är… det var en enastående man. En gammal studiekamrat från Oxford och framför allt en mycket god vän till mig…
Åh!
Jag beklagar verkligen sorgen, Francis.
Tack, Philip. Stackars Harry ska begravas i eftermiddag nära Bournemouth. Om jag tar nästa tåg till Southampton och sedan en taxi… Ja… Jag kan fortfarande hinna fram i tid…
I så fall kan du passa på att åka med mig i taxin som jag har beställt. Du kan äta frukost på tåget.
7
Mindre än tio minuter senare kör en taxi de båda vännerna till järnvägsstationen.
På förmiddagen stannar Londontåget vid stationen i Oxford och släpper av professor Mortimer.
Innan han ens hunnit kliva ner på perrongen får han syn på en ung kvinna som håller i en skylt med hans namn.
Professor Mortimer ? Jag heter Lisa Parker, student och assistent på deltid åt professor Dwiggins.
Jag fick låna professorns Bentley. Som ni ser är det en gammal modell, och mekanismen till suffletten har hakat upp sig. Jag kan tyvärr bara råda er att fälla upp kragen…
How do you do, miss Parker ? Tack för att ni möter mig.
Ni kan vara lugn, vi är framme om några minuter!
Värmen på tåget och det monotona dunkandet har gjort mig lite dåsig. Det här kommer att pigga upp mig!
Ni gör mig alltför stor ära, miss Parker. Det är alltid mycket trevligt för en man i min ålder att känna sig uppskattad av den yngre generationen.
Professor Dwiggins beklagar att han inte kunde hämta er personligen. Han blev tyvärr tvungen att stanna kvar på museet på grund av en stöld. Det är inte alltför allvarligt. Han kommer att förklara för er.
Nu är vi framme. Jag hoppas att jag körde tillräckligt fort, så att ni inte hann bli stelfrusen på vägen!
Kalla mig Lisa, är ni snäll!
8
När historiestudenterna fick veta att ni skulle komma och berätta om era erfarenheter blev de stormförtjusta. Tänka sig: den berömde uppfinnaren av Svärdfisken som mätte sina krafter med Manethos papyrus! Ni är ett sant föredöme när det gäller vetenskapens roll för utforskningen av det förflutna!
Eh… Kära Lisa, om jag får tillfälle ska jag förklara för er hastighetens och vindens effekt på kroppstemperaturen! Men det är tanken som räknas, så jag ber att få tacka.
Den livfulla studenten ledsagar professorn in i vestibulen till det äldsta universitetsmuseet i världen: Ashmolean Museum.
Eklekticismen i samlingarna fångar alltid besökarnas uppmärksamhet och pro fessor Mortimer utgör inget undantag från den regeln.
Professor Mortimer ! Vad roligt att hälsa er välkommen, och så tråkigt att behöva göra det på det här sättet. Kommissarie Herbert Locke var vänlig nog att komma så snart vi hade anmält stölden… Ni behöver inte ursäkta er, professorn. Jag förstår precis! Jag måste lämna er i vilket fall, intendenten. Jag hör av mig så snart jag har hittat någonting.
Förlåt att jag behöver påminna er med tanke på omständigheterna, professorn, men jag frågade om jag fick vara ledig i eftermiddag… Självklart, Lisa. Ni kan gå. Det ska bli mig ett sant nöje att visa museet för professor Mortimer.
Här är professor Dwiggins. Han är just färdig med att lämna sin redogörelse till polisen.
Först och främst vill jag presentera er för mina medarbetare. Ni känner ju redan min oumbärliga Lisa Parker. Här har vi Mac Tearaway, vår vaktchef. Och det här är vår duktige Alfred Clayton, som vi inte skulle klara oss utan! How do you do? How do you do?
Eh…
Den unga damen delar sin tid mellan sina studier, sitt arbete på museet och sitt väl görenhetsarbete. Det är knappt hon hinner med sina gymnastikpass. Jag blev mycket glad när jag fick höra att hon nyligen har börjat träffa en ung man…
9
Alfred är en smula… hm… speciell, som ni kanske lade märke till. Vi låter honom bo i ett rum uppe på vinden och betalar honom i utbyte mot enklare underhållstjänster. Det var vår generösa Lisas idé! Ert rykte som gentleman har sannerligen spridit sig långt utan för museets väggar, professorn. Det är föga förvånande att det inte är någon vandringssägen!
Jag blir fortfarande rörd av den ungdomliga förälskelsens friskhet! Håller ni inte med, professorn? Naturligtvis, professorn, naturligtvis!
Har ni någonsin haft tillfälle att besöka vårt museum, professorn? För länge sedan, när jag var student i Glasgow, tog jag tillfället i akt under ett lov och reste till Oxford för att studera en liten del av era eminenta samlingar.
Folk i allmänhet känner inte till att han först var en briljant arkeologi student på Jesus College i Oxford. Precis som många av våra elever skänkte han merparten av sina fynd till museet.
Nu finns det många nya föremål att upptäcka! Tack vare tidigare elever, som har blivit mecenater, och våra arkeologi studenter, som donerat föremål, har samlingarna i Ashmolean Museum hela tiden berikats under årens lopp.
Just det! Ni är inte den första celebriteten inom det brittiska imperiet med en talang för amatörarkeologi, professorn! Men jag vill inflika att våra studenter är minst lika fascinerade av era bedrifter som de är av ”Arabiens vite prins” och hans äventyr!
Det kände jag inte till, det medges.
Ta den berömde Lawrence av Arabien, som var tidningarnas gunstling år 1918 efter hans intensiva försök att förena de arabiska stammarna med våra trupper mot den osmanska fienden. Han har skänkt mycket till museet.
Vad sägs, mina vänner? Löper våra besökare inte längre någon risk att kliva på glassplitter? Nejdå, professorn. Jag ska sätta upp ett säkerhetsrep till dess att glasmästaren kommer. Ni kan vara alldeles lugn.
När Lisa frågade studen terna om deras önskemål till seminariet vann ert namn det största bifallet, det kan jag försäkra!
Präktiga gossar! Det är tur för oss att vi har dem. Att administrera ett museum kan ibland vara påfrestande.
Ursäkta min nyfikenhet… Vad var det för föremål som blev stulet? Om tjuven inte brydde sig om att stjäla något annat, utgår jag ifrån att det måste ha varit särskilt värdefullt? Naturligtvis, men inte mer än de andra instrumenten i montern…
10
Det var en antik violin, men där borta har vi en Stradivarius som är värd en förmögenhet! Om jag hade varit tjuven skulle jag givetvis ha valt den! Det är det som är märkligt…
Efter krigsslutet har överste T.L. Lawrence – mer känd som »Lawrence av Arabien« – fått ett stipendium från Oxforduniversitetet för att skriva en bok om sina år som sambandsofficer under den arabiska revolten. Men julen 1919 blir Lawrence uppsökt av en agent för MI5, som med hänvisning till rikets säkerhet konfiskerar originalmanuskriptet till hans självbiografi, Vishetens sju pelare. Först efter Lawrences död i en motorcykelolycka 1935 ges boken slutligen ut i en omarbetad version.
Blake och Mortimers äventyr är en klassisk fransk-belgisk äventyrsserie, skapad av Edgar P Jacobs (1904–1987). Jacobs var under 1940talet Hergés närmaste medarbetare, bl. a. på Tintinalbumen De sju kristallkulorna och Solens tempel, men kom senare att uteslutande ägna sig åt sin egen serie om Francis Blake och Philip Mortimer. Tillsammans upplever de två kumpanerna äventyr som spänner över allt från kriminalgåtor till storpolitik och science fiction. Albumet är översatt av Tintinkännaren Björn Wahlberg.
COBOLT
Många år senare inträffar den första i en serie mystiska stölder på Ashmolean-museet i Oxford, samtidigt som kapten Francis Blake nås av nyheten om en gammal väns plötsliga död. Snart kommer detta dödsfall följas av flera andra, och både Blake och professor Philip Mortimer ställs inför stora utmaningar då de försöker nysta upp mysteriet. Spåren leder flera decennier tillbaka i tiden, till den legendariske krigshjälten och arkeologen som gick under namnet Lawrence av Arabien.