9789186293659 by Smakprov Media AB

INNEHÅLL

Förord | 7

Namnlista | 285

FÖRORD Jag får ofta frågan vad som driver mig till att engagera mig i olika rättsfall. Mitt svar är enkelt. Jag har ett stort patos för att rätt ska vara rätt. När jag hösten 2005 kom i kontakt med mitt första rättsfall visste jag ingenting om svenskt rättssystem. Jag hade aldrig granskat ett förundersökningsprotokoll, än mindre suttit med vid någon huvudförhandling i en domstol. Under de 14 år som gått sedan dess har jag hela tiden trott på någon form av förändring och att de felande länkarna i rättskedjan som leder till att oskyldiga döms rättas till. När Justitiekanslern 2006 kom med rapporten Felaktigt dömda kändes det som att ett stort steg tagits i rätt riktning, men politiker och jurister lade den istället åt sidan. Att det finns problem i den rättsliga apparaten kan jämföras med ett systemfel som ingen vill kännas vid. Trots att just de felande länkar som JK:s rapport tog upp i slutdiskussionen går att applicera på en mängd olika fall. 2010 kom jag ut med boken Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige. I den avidentifierade jag tio fall där män på svag bevisning blivit dömda för sexualbrott. I boken var jag noga med att inte uppge vare sig målnummer eller diarienummer till förundersökningar, med respekt för de dömdas integritet. För även om jag i boken ville visa att de blivit oskyldigt dömda är de fortfarande dömda så länge som de inte beviljats resning och genom en ny prövning blivit frikända. Dessvärre fanns det vissa som

8 | DÖMDA

ifrågasatte mina uppgifter då jag inte angivit mina källor. Därför gör jag tvärtom den här gången och redovisar kontinuerligt med fotnoter till offentliga handlingar och andra källor som jag skriver om. Det finns ett talande uttryck som säger att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Det borde således ligga i en rättsstat som Sveriges närmaste intresse att vilja se till att där det kan gå fel snarast se till att det blir rätt och minst sagt se till att felen inte upprepas. Thérèse Juel, juni 2019.

KULTURPROFILEN PROCESSEN UR ETT RÄTTSSÄKERHETSPERSPEKTIV

Klockan elva på förmiddagen den första oktober 2018 kom Stockholms tingsrätts dom mot den för våldtäkt åtalade så kallade kulturprofilen, Jean-Claude Arnault. I tingsrättens foajé trängdes journalisterna och det hann inte gå många minuter över elva förrän rubriken »Kulturprofilen döms till fängelse« trumpetades ut från olika nyhetsportaler. I samband med nyheten kom även olika personer att yttra sig. Akademiledamoten och tidigare ständige sekreteraren i Svenska Akademin Peter Englund bereddes plats i Dagens Nyheter med rubriken »Mycket glädjande att rättvisa skipats.«115 Hans uttalande avslöjade att han trots den förnäma platsen i Svenska Akademin inte hade någon som helst kunskap om ett av vårt lands viktigaste och generella rättsprincip nämligen oskuldspresumtionen. Domen var bara några timmar gammal och hade ännu inte vunnit laga kraft och den som blir anklagad för brott ska betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.116 Men visst var det väl så att kulturprofilen Jean-Claude Arnault varit 115 Dagens Nyheter 2018-10-01 116 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, EKMR, artikel 6,2

130 | DÖMDA

dömd långt innan åtal väcktes? Dömd i folkets domstol med kraftig uppbackning i media. Tingsrättens dom mot Jean-Claude Arnault anses vara en seger för #metoo-kampanjens våg av kvinnliga protester mot trakasserier och sexuella övergrepp som började i USA ett år tidigare. I en artikel i The New Yorker, skriven av Woody Allens och Mia Farrows son Ronan Farrow, trädde flera kvinnor fram och pekade ut Hollywoods storpamp Harvey Weinstein som sexförbrytare. Några veckor senare lade skådespelerskan Alyssa Milano ut en bild på sitt Twitterkonto med texten »If you´ve been sexually harassed or assaulted write ›me too‹ as a reply to this tweet.«117 Hennes uppmaning ledde till en ofantlig våg av inlägg under #metoo och som spreds inte bara i USA utan även snabbt över stora delar av världen. I vårt avlånga land gick tusentals kvinnor samman i bransch efter bransch och uttryckte sina frustrationer över förtryck och sexuella trakasserier i hashtagsgrupperingar som #tystnadtagning, #visjungerut och #närmusikentystnar. Gamla oförrätter och händelser väcktes till liv och på de anklagades bänk sattes männen. Folkdomstolen i sociala medier var inte nådig. Den som var född till man var skyldig! Veckan innan #metoo nådde Sverige hade dokumentärfilmen Döms oskyldiga i Sverige – en film om rättsstaten Sverige118 premiärvisats vid ett seminarium i Sveriges riksdag. I filmen träder en kvinna fram och berättar att när hon var 16 år ljög hon när hon sa att hennes pappa hade våldtagit henne. Hon berättar hur hon på senare år försökt ge sin pappa upprättelse genom flera ansökningar om resning men Högsta domstolen har mött 117 https://twitter.com/Alyssa_Milano/status/919659438700670976 118 https://www.youtube.com/watch?v=P7pbNgPAVsw

Kulturprofilen | 131

ansökningarna med avslag. I dokumentärfilmen medverkar flera advokater, journalister, domare och riksdagsmän som på olika sätt tar upp problemet med rättsosäkerheten för misstänkta i sexualbrottmål. Även jag och några av de män jag skriver om i min bok Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige medverkar. Det faktum att kvinnor kan ljuga om våldtäkt blir ytterst sällan belyst i media. Återkommande rubriker i media är att det fälls för få i just dessa mål. I samband med premiärvisningen i riksdagen lades filmen ut på sociala medier som Youtube, Facebook och Instagram. Under veckan som följde noterades över 42 000 visningar. Flödet av noterade visningar slutade tvärt när Sverige i slutet av oktober 2017 nåddes av den tsunamiliknande rättstrygghetsvågen #metoo. Ämnet rättsosäkerhet i våldtäktsmål där män blivit dömda på kvinnors falska anklagelser syntes än en gång vara ointressant. I stället spreds som en löpeld en häxprocess lika onådig som på 1600-talet. I media och på sociala medier gick kvinnor samman och berättade om sina upplevelser. Förövarna var männen som genom årtionden förtryckt, utnyttjat, tafsat och våldtagit. Överallt välkomnades initiativet #metoo. Att försöka balansera debatten ur ett rättssäkerhetsperspektiv blev näst intill omöjligt. Media vars uppgift är att granska gjorde allt annat än granska. Utpekade män, oavsett vad de anklagades för, blev till och med avstängda från sina arbeten. Utan att det de blivit anklagade för blivit noggrannare utrett. Det fanns dock några få som vågade ställa sig upp i den kraftiga motvinden. Bland dessa lätt räknade var musikern och Idol-jurymedlemmen Alexander Bard som under veckorna som följde twittrade flitigt. I slutet av oktober skrev han:

132 | DÖMDA

»Historien är full av kvinnor som anklagar män för sexuella trakasserier som aldrig har hänt. Hur kommer det sig att kvinnor blev 100 procent trovärdiga 2017?«

Hans inlägg möttes av hård kritik men Alexander Bard är inte den som böjer sig. I tidningen Metro kommenterade han kritiken. »#metoo började som en ›fin och jättebra kampanj om kvinnors utsatthet på arbetsplatser och i samhället‹, men att den har ›fullkomligt urartat‹.«119

En annan som vågade gå mot strömmen var högstadieläraren Johan Mparmpagiannis. I en debattartikel i Aftonbladet i november 2017 upprördes han över det hat mot män som #metoo förde med sig och ifrågasatte hur män så kategoriskt kunde bli dömda i media-domstolarna. »Man kan inte blanda ihop en hand på låret eller en klumpig ›komplimang‹ med en grov våldtäkt och vi måste också inse att kvinnor är 50 procent av befolkningen. Det finns gott om kvinnor som tafsar, stalkar, ljuger, manipulerar, är våldsamma och som kan bete sig på alla möjliga sätt. Jag har själv en hel del erfarenheter av det, samt flera bekanta som bekräftat att jag knappast är ensam om det upplevelserna.«120

Under tiden som följde fick gymnasieläraren ta emot mängder av hatbrev. Det fanns även de som tog kontakt med hans arbetsgivare och ansåg att han inte skulle få ha kvar sin tjänst på skolan. Angriparna ansåg att hans artikel var ett hot mot eleverna han undervisade. 119 Metro 2017-27-10 120 Aftonbladet 2017-11-27

Kulturprofilen | 133

Ett halvår senare intervjuade advokat Sargon de Basso Johan Mparmpagiannis i sitt Youtube-program Studio de Basso. Programmet Det goda näthatet121 handlar om #metoo och tillsammans med Johan Mparmpagiannis tog de upp vad som hänt efter att hans artikel blivit publicerad. När #metoo-vågorna gick som högst tycktes media tävla om vilken kändis de härnäst skulle kunna gräva fram och lägga tillsammans med en skandalomsusad rubrik. Ett antal månader senare blev flera tidningar fällda av Pressombudsmannen för att de på ett »Oförsvarligt sätt skadade enskilda personer«122 och därmed brutit mot god publicistisk sed. En som blivit rejält uthängd i #metoo-vågen är Jean-Claude Arnault. Startskottet kom den 21 november 2017 när Dagens Nyheter publicerade en artikel med arton kvinnor som anklagar en central person i svenskt kulturliv för sexuella trakasserier och övergrepp. Fyra kvinnor trädde fram med namn och bild. De övriga fjorton var anonyma. Gemensamt berättade kvinnorna om en man, som var gift med en kvinna »med nära relation till Svenska Akademin«. Tillsammans drev paret en klubb med olika finkulturella programinslag. Kvinnorna berättade om sexuella övergrepp och trakasserier som de blivit utsatta för. I artikeln kom Jean-Claude Arnault att kallas för kulturprofilen. Sedan dess har han jagats av journalister men aldrig gett någon intervju. Än mindre svarat på någon enstaka fråga. Förutom beskyllningarna om sexuella trakasserier och våldtäkter har Arnault även ställts till svars för den stora kris Svenska Akademin 121 https://www.youtube.com/watch?v=2iHOpmEneZc&feature=youtu. be 122 Sigvardsson, Ola, Allmänhetens Pressombudsman, Dagens Nyheter Debatt, 2018-06-26

134 | DÖMDA

i samband med detta gick igenom med flera avhoppade ledamöter. Han har även indirekt ställts till svars för att Svenska Akademin inte fick förtroendet av Nobelkommittén att utse årets nobelpristagare i litteratur. I samband med artikeln i Dagens Nyheter polisanmälde flera av kvinnorna de påstådda händelserna. Av olika anledningar lades anmälningarna ner en efter en. En anmälan blev dock kvar och den 18 juni 2018 väckte kammaråklagare Christina Voigt, vid åklagarkammaren i Stockholm, åtal mot Jean-Claude Arnault för två fall av våldtäkt mot en och samma kvinna i Stockholm. Övergreppen ska ha skett med några månaders mellanrum under hösten 2011. I slutet av september hölls rättegången bakom stängda dörrar i Stockholms tingsrätt. Den 1 oktober kom domen. Domstolen fällde till ansvar för den första våldtäkten som skulle ägt rum 5–6 oktober 2011 men ogillade åtalet för den andra våldtäkten som skulle ägt rum 2–3 december. Jean-Claude Arnault dömdes även att betala 115 000 kronor i skadestånd till målsäganden. I stämningsansökan skrev åklagaren inledningsvis följande: »Jean-Claude Arnault har med våld tvingat sekretess A att utföra oralsex vilket är en sexuell handling jämförlig med samlag. Våldet har bestått i att Arnault betvingat målsäganden genom att han tagit ett kraftigt tag i sekretess A:s nacke och därvid hållit fast henne samtidigt som han tryckt in sitt kön i hennes mun och hals. Han har härefter genomfört ett vaginalt samlag med målsäganden genom att otillbörligen utnyttja att målsäganden, med hänsyn till omständigheterna enligt ovan, befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd då Arnault utnyttjat att sekretess A pga av hans tidigare våldsamma beteende, befunnit

Kulturprofilen | 135

sig i en hotfull situation och känt allvarlig rädsla och därmed saknat förmåga att värja sig. Det hände på Storskärsgatan, Stockholm, Stockholms län natten mellan den 5 och 6 oktober 2011. Arnault begick gärningen med uppsåt.«123

Enligt åklagaren har Jean-Claude Arnault med våld tvingat målsägande A att utföra oralsex på honom. Åklagaren undviker däremot i stämningsansökan att skriva vad som föregick oralsexet vilket senare framkommer i tingsrättens dom. Där står att den oralsexuella handlingen inleddes på målsägande A:s initiativ. Tingsrättsdomen, som är en offentlig handling, återger hur de två träffades den aktuella kvällen i oktober 2011. Målsägande A sökte en tänkbar sexpartner för natten och hade lagt märke till Jean-Claude Arnault som hon hört var en kvinnokarl. Hon tog kontakt med honom och intresse uppstod. När de så småningom kommit till hans lägenhet hade de båda varit lika initiativrika inför den kommande sexuella handlingen. Det våld som sedan tycks ha uppkommit – ord står mot ord – infann sig alltså när de »hållit på ett tag«. Då upplevde målsägande A att akten under någon minut blev alltmer våldsam. Jean-Claude Arnault å sin sida minns det hela som att det var ömsesidigt och njutningsfullt. När de skildes åt nästa morgon hade han fått hennes mobilnummer. Händelsen inträffade för många år sedan och forskningen om människan som varelse visar att minnet är dåligt. Trots det avgör domstolar återkommande med stöd av vittnens återberättade minnesbilder om brott har begåtts eller inte. 123 Åklagarmyndigheten, Åklagarområde Stockholm City, åklagarkammare i Stockholm, ärende AM-154107-17, sid 1

136 | DÖMDA

Det mest märkliga i tingsrättens beslut är att den »våldsamhet« som uppskattningsvis pågått under 30–60 sekunder sju år senare läggs till grund för beslutet fällande dom och fängelse i två år. Här nämns inga förmildrande omständigheter som att de båda varit lika initiativrika när den sexuella samvaron inleddes. Efter att tingsrättens dom blivit offentlig var det allmänna omdömet i media att den var både välskriven och pedagogiskt uppbyggd. I den senare delen presenteras dessutom flera prejudikat till stöd för domstolens beslut. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv innehåller domen motsägelser. Det är anmärkningsvärt att den händelse som leder till en fällande dom har samma slags bevisning som den händelse två månader senare där domstolen ogillar åtalet. Utgångspunkten i brottmål är att man hellre ska fria än fälla vilket tydligt ignorerats i detta fall. I målet finns ingen teknisk bevisning utan enbart ord står mot ord. Till stödbevisning har målsäganden A haft sju vittnen som vid olika tillfällen hört henne berätta om händelserna vilka i sin tur vittnat om vad hon har sagt och hur hon har agerat när hon har berättat. Till den skriftliga bevisningen i stämningsansökan hade åklagaren lagt artikeln i Dagens Nyheter med de arton kvinnorna. Som tidigare nämnts var fjorton av dessa anonyma, men det utvecklas inte vidare i domen. Däremot uttrycker tingsrätten en oro över att en del av vittnena med stor sannolikhet läst artikeln: »Åklagaren har som skriftlig bevisning i målet åberopat delar av en artikel som publicerats i Dagens Nyheter den 21 november 2017. Artikeln har spritts bl.a. på sociala medier. I artikeln har målsäganden anonymt lämnat en berättelse som delvis beskriver de händelser som omfattas av åtalet. Artikeln har lästs av flera av vittnena. Tingsrätten anser att det inte går att dra några generella slutsatser om rapporteringen i media påverkar

Kulturprofilen | 137

trovärdigheten eller tillförlitligheten av vittnenas berättelser. Bedömningen av om artikeln påverkat ett vittnes tillförlitlighet måste istället göras individuellt för varje vittne.«124

Några sidor längre fram i domen tar tingsrätten upp hur den individuella bedömningen gjorts, och skriver: »Det är några omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av tillförlitligheten av vittnesuppgifterna. En sådan omständighet är att flera av vittnena har läst artikeln i Dagens Nyheter. De vittnen som har berättat att de har läst avsnittet om målsäganden i artikeln har sagt att de har känt igen målsägandens berättelse men att det inte har påverkat den minnesbild av vad målsägande tidigare hade berättat för dem. Enligt tingsrätten finns det inte något i utredningen i målet eller i förhören med vittnena vid huvudförhandlingen som skulle innebära att tillförlitligheten av de uppgifter som var och en av de vittnen som läst artikeln har lämnat i förhör vid huvudförhandlingen minskar.«125

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det märkligt att tingsrätten kan komma till en slutsats att vittnen inte låtit sig påverkas av tidningsartikeln. Människor är alltid påverkbara. Både medvetet och omedvetet. Även de som sitter som ledamöter i en domstol är påverkbara. I det här fallet hade det passerat ett antal år mellan att de fått höra målsäganden berätta om sin upplevelse och senare läsa om den bland tretton andra anonyma berättelser i en stor dagstidning. Det finns även en obalans i domen. Målsägandens berättelse återges på tio sidor. Den åtalade Jean-Claude Arnaults på knappa 124 Stockholm tingsrätt 2018-10-01, mål B 155565-17, sid 38 125 Ibid, sid 43

Allt började när en vän till Thérèse Juel blev dömd för ett sexualbrott. När hon granskade fakta i målet upptäckte hon mängder av motsägelser och orimligheter. Det skapade ett engagemang som 2010 resulterade i boken Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige. Nu nio år senare k ommer här hennes uppföljare. I den här boken tar Thérèse Juel upp flera kända fall och ger läsaren en annan inblick än den som media tidigare gett. I kapitlet med sos-sjuksköterskan som inte skickade ambulans visar hon att det fanns flera som hade kunnat skicka ambulans men det var bara den i media kände sos-sjuksköterskan som blev uthängd som syndabock. Ett annat kapitel handlar om processen mot den så kallade Kulturprofilen, men här skriver Thérèse Juel om fallet sett ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Efter att ha beviljats resning friades 2018 den tidigare morddömde Esa Teittinen, men hur gick det till när hovrätten överprövade målet? Thérèse Juel var där och berättar om rättegången ur ett personligt perspektiv.

ISBN 978-91-86293-65-9

9 789186

293659