Minecraft är ett registrerat varumärke som ägs av Mojang AB och dess respektive ägare. Denna bok är emellertid ett inofficiellt fan fiction-verk. Alla karaktärer, namn, platser och så vidare som beskrivs i boken är varumärkesskyddade och ägda av respektive ägare. Boken är således inte någon officiell licensprodukt och har ingen koppling till Mojang AB, Microsoft eller till någon annan till Minecraft knuten rättighetsinnehavare och är inte godkänd av dessa. Alla eventuella frågor och hänvändelser rörande verket skall sålunda ställas till förlaget.
Det stod en liten, läskig staty med skägg i häxans trädgård.
– Vad är det där? sa Skeletto.
– Vet inte, sa jag. Det kanske är en bebisbybo?
– Bebis-bybor har väl inga skägg, eller? sa Skeletto. Statyerna finns i alla fall överallt.
Han hade rätt. De senaste veckorna har de skumma skäggiga statyerna dykt upp i massor av trädgårdar.
Jag är faktiskt livrädd för dem.
Särskilt när de stirrar på mig med sina små läskiga ögon.
SÖNDAG
I dag har jag tänkt på allt galet som hänt mig de senaste månaderna. Och det är mycket!
En gång blev jag förgiftad och nästan uppäten av en häxa. En annan gång växte jag till en jätte med en enorm navel. Naveln var jag tvungen att kasta i en vulkan för att rädda världen. Hur knäppt som helst.
Jag undrar om det är något fel på mig. Eller är det normalt att det händer konstiga saker i en tonårig zombies liv?
Det verkar inte så. Alla andra zombies lever lugna liv, helt utan drama.
Jag vill också ha ett normalt liv. Det ska jag försöka ha från och med nu.
Oavsett vad som händer så ska jag låta det vara. Om Minecraft skulle utplånas så får någon annan ta hand om det. Det enda jag ska göra är att skrämma bybor, äta
snorkråkor och odla grödor. Precis som en vanlig Minecraft-zombie.
MÅNDAG
I dag började en ny tjej i skolan. En människotjej, precis som min kompis Kattis. Mina kompisar och jag pratade med henne och Kattis efter skolan.
– Hej, jag heter Tyra, sa tjejen. Och det här är min katt Kisse.
Hon pekade på en lurvig katt som låg vid hennes fötter.
– Eh … h-hej? stammade Skeletto.
– Hej, jag heter Slimey, sa Slimey och sprängdes i tusen bitar.
– FSSS, var allt Smygo sa.
Mina vänner är inte vana vid att prata med tjejer. Speciellt inte människotjejer.
– Hej Tyra! Jag heter Zack, sa jag. Men du kan kalla mig Zombie.
– Hej Zombie, sa Tyra.
– Jag och Tyra ska gå tillbaka till vår by nu, sa Kattis. Kom ihåg att pussla ihop Slimey igen.
När de gick iväg hörde jag Kattis säga:
– Mob-killar är så konstiga!
Coolt ändå, att Kattis och Tyra går i vår skola. De går egentligen i skola för bybor, men de är utbytes-studenter. Det innebär att de ska gå i en annan skola för att se hur det är där. Och de valde vår skola!
Vi mober får också lov att vara utbytesstudenter. Men det är ingen av oss som vill prova att gå i bybornas skola.
Inte sedan creepern Harold provade det.
Han var den första mob som testade att gå i Byskolan. Han trodde att det skulle bli kul
att gå med bybor. Men någon glömde att säga till eleverna på Byskolan att Harold var en creeper. Så första dagen gjorde en bybo high five med honom. Och då gick det som det gick.
TISDAG
I dag gick jag på en promenad och tänkte på hur lugnt och skönt allt är. Ingen enorm meteorit hotar att utplåna hela Minecraft. Ingen jättestor vulkan är på väg att explodera nära mitt hus.
Det är nästan lite tråkigt. Men jag ska inte klaga. Jag är bara glad att mitt liv är fritt från drama.
KRAS!
Shit, jag råkade trampa sönder en av de där läskiga statyerna. Det var nog häxans. Jag hoppas att hon inte blir upprörd.
Aj då. Det blev hon.
Häxan stod utanför sitt hus och tittade elakt på mig. Hon vevade med armarna och började säga konstiga saker.
– Dubbelt, dubbelt, slit och trubbel, kitteln kokar, eld och bubbel.
Va?
– Ödlans öga, grodans tår, hund-tunga och fladdermus-lår, fortsatte häxan.
Blörk! Äckligt!
– Bajs från gris, öra från tjur, låt denna zombie få otur!
Vänta … vad sa hon nu?
Jag kände hur det pirrade i hela kroppen.
I samma stund rullade statyns huvud över gräset och hoppade tillbaka upp på sin kropp.
Jaha! Häxan trollade bara
för att laga den läskiga statyn.
Det var ingen förbannelse.
Puh, jag klarade mig!
Plötsligt nns det trädgårdstomtar överallt. Till och med Zombies mamma har satt en i trädgården! Men något är lurt med de små tomtarna. De rör på sig och gör livet svårt för Zombie. Vad vill de egentligen? Kanske har den otäcka pumpamannen något med tomtarna att göra. Han dyker upp i tv hela tiden. Och han verkar ha en ond plan.
I den ortonde delen av En Minecraft-zombies dagbok måste Zombie ta hjälp av sin coola vän Kattis för att bekämpa en ovanlig ende.
