Du somensamstyrdevårtskepp genomlivets stormar, alltid medett leende på läpparna, en skopaenvishet iblicken ochenskattkistafullav skratt somvialdrighanntömma.
Du somfickoss att troatt alltvar möjligt– trots att du ibland balanseradepålivetslina medtre ungar dinglandefrånbådaarmarna (och kanske en matkassei tänderna).
Du visadeoss attstyrkaintebarafinns imuskler, utan ihjärtatoch själen.Att glädjekan varavår viktigaste sköld, ochatt envishetkan varavårt svärd
Mamma,duäroch förblirmin störstaförebild. Jag hoppas att jag harfått åtminstoneenbråkdel av din styrka, ditt skratt ochdin okuvliga vilja.
Denhär bokenärför dig –med allmin kärlek och tacksamhet.
/S
ÖVE RL EV NA DS HA ND BO K
FÖ RT ON ÅR SF ÖR ÄL DR AR DE L1
Automatiserad teknik vilkenanvändsför att analyseratextoch data idigital form isyfte att generera information,enligt15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen (text- ochdatautvinning), är förbjuden.
Välkomna,modigasjälar, till Överlevnadshandbok förtonårsföräldrar.Del1. Om du harplockat upp
denhär bokenärchansen stor attdubefinnerdig i landet av ögonrullningar,smällandedörraroch tystlåtnasuraminer.Duvet,den gyllene tidsåldern när dinaengångsöta,gosiga små änglar harförvandlats till sarkastiska, hormonella mysteriersom är övertygade om att du är den dummastemänniskan somnågonsin vandrat på jorden.
Menfåintepanik –duärinteensam iden här kaotiska djungeln av tonårsliv. Jagärmamma till två härliga tonåringar (13och 16 år)och har uthärdat de passivt-aggressiva suckarna, de där "dufattar bara inte"-blickarna, och jaghar navigerat denkänslomässigaberg- och dalbanan somäratt försökabehålla förståndet medandina tonåringar testar varjeuns av tålamodduinteens visste attduhade.
Denhär bokenärdin överlevnadsguide.Den är fylld medanekdoter,dyrköptaråd ochmassor av skratt,för om vi inteskrattarkan vi lika gärna gråta.Oavsett om dethandlar om de ändlösa förhandlingarnaomskärmtid,kampenom badrummet,eller detständigakaos somärderas rum– dethär kommer ocksåatt gå över.Jag måstedockerkänna attjag ibland har gråtit ögonen ur migoch ställt migsjälv ettantal existentiella frågor kringkombinationenav
tonårsbarn och förklimakteriet. Vem, precis vem, tyckteatt denkombinationen var en genomtänkt idé?
Så ta ettdjupt andetagoch låtoss dyka neri skyttegravarna tillsammans. Du överlevermed lite humor, mycket tålamodoch,förstås, en rejäldos självdistans.
Kom ihåg, dittinreguldlyser somstarkast närdukan skratta mitt ialltihop.
Jaghör erastridsvrål kära medföräldrar!
Medkärlekfrånskyttegravarna,
Notera: Idenna bokanvänderjag migavpronomenen hon ochhenne samt hanoch honom, menjag vill poängtera attjag fullt ut respekteraroch stödjer alla individers ochderas barnsval av pronomen ochgenus Oavsettvilka pronomen elleridentiteter som känns rätt för digoch dinfamiljvilljag attduska känna dig inkluderad ochbekräftad.Språk är ettverktyg för kommunikation ochgemenskap,och detärviktigt för migatt alla känner sig välkomna ochrespekteradei den härboken
KA PI TE L1 :N EJ .
Själva ordetNEJ får föräldrarvärlden över att rysa,som en kalldusch tidigtpåmorgonen. Varje gångjag vågar säga detkännsdet somomjag just annonseratjordens undergång. ”Nej,älskling, dufår inte gå ut i-10Cutanjacka.Och nej, du får intevaraute tillgryningenpåenfestheltutan vuxna. Du är 13 år,intevampyr!”
Förstårni, att säga nejärenkonstformsom förtjänar sittegetgalleri –fylltavmelodramatiska reaktioneroch,självklart, några väl valda himlande ögon.Minns ni hurdet varatt säga nej tillensmåtting?
Tänk dig: ettutbrott ifullfärg, komplett med dramatiskt sparkande, ilsket röda ansikten och tårarsom forsar nerför derasrunda små kinder. Uppgradera nu dettilltonårsnivå. Attsäga nejtill en tonåring är somatt få en utskällningavenliten advokat. ”Dulåter migaldriggöranågot!Mina kompisarfår vara utesent! Du förstörmittliv!”
Ochdär står du, medarmarnai kors, ifrågasättandedinalivsval ochtänker: Om jagfick en tiaför varjegångjag hörde denfrasen, kunde jag boka en enkelbiljett till en ödeö
Omfamna DinInreDiktator
Men, mina kära medföräldrar,det är nödvändigt att stå på sig. Tänk på ”nej”som dinnya bästa vän –entrogenallieradi dettumultsom är föräldraskap. Varjegångdusäger nej, kandu tänka att en ängelfår sina vingar…eller något liknande. Ditt barn kanskeinteuppskattar din
visdomjustnu, mennågon dag, närdekämpar medhjärtesorgeller livets utmaningar, kommer de kanske tacka digför attduräddadedem från total katastrof. Kanske.
Konsten medatt säga nejäratt verkligenhålla fast vid det. Härmåsteduhitta dininreGandalfpå bron och basunera ut:”None shallpass!” närde vill ha en piercingeller –himlenförbjude– en moped.
Japp,det är ettverkligt exempel, ochnej,jag gav inte efter. Minäldstavandrar fortfaranderunt ,med busskort ifickan trotstvå veckorsoändliga suckaroch martyrblickar. Detärlitesom att långsamt blipickad till döds av en duva; de kommer tillbakagångpågång,och tillslutbörjar du ifrågasättadittegetförstånd.Men om du inte står på dig, vadkommerhärnäst?
En motorcykel?Enhusspindel? En hemligdrömom att blirockstjärna? Detärensnårig stig,mina vänner.
Efter ”Nej”
Efterett intensivt nej-intermezzosmygerjag ofta iväg till mitt rumför en litensjälvpeppande pratstundi spegeln. “-Du klaradedet!”, sägerjag tillmig själv.
“-Du stod fast. Ingendog.Duäringen dålig mammaför att du sätter gränser”.Denna lilla ritual hjälpermig samla migoch påminnermig om attvarje gång jag sägernej,såstärkerjag faktiskt mitt barns förmågaatt hanteravärlden därute
Sen finns detjuoftaliteskuldkänslor somföljer.
Jagkan kännamig lite tveksam kring om jag verkligenfattat rätt beslut. Menstå på dig –att hållafastvid saker somatt skippa en överdriven fest är inte baraatt varahård; dethandlar om att lära dintonåringatt livethar gränser,och att gränserna är därför derasegentrygghet.
Timing är Allt
En sakjag harlärtmig:ett strategiskt nejkan vara renpoesi. Dethandlar om tajmning– somett fint vin ihopmed denperfektaosten. Börjamed ett stort ja tillnågot litetinnan du drämmertillmed ettnej på detstora önskemålet.”Ja, du kantaen extrapizzabit.Åh, mennej,dukan inte skippa skolan imorgonför attdu”intekännerför det”.
Dettaärpsykologisk krigsföringpåhögstanivå, och detfungeraroftaförvånansvärtbra.Glöm intehellerviktenavrätttonfall närdusäger nej. Dinröst börvaralugnmen bestämd, som om du överlämnaruråldrigvisdom. ”Nej, älskling,jag förståratt du villgåut, menmitt svar är fortfarande nej. Låtoss prata om dethär.” På så sätt stänger du inte baraavdem;duöppnarför en konversation– om än en rätt ensidigsådan. Ochvi får inte ignorera blicken. Ni vetvilken jagmenar. Detär”Testa och se vad somhänder”-blicken. Särskilteffektiv om denkombineras medarmar i kors ochenlångsam,bestämd huvudlutning. Mästraden,och du blir en kraftatt räknamed
Konstenatt Kompromissa
Attsäganej innebär inte attduärenobeveklig tyrann. Detärenädelförhandlingskonst somkan leda tillkompromisseroch låta dig behålla auktoritetensamtidigt somtonåringenkänneratt de harett litetinflytande.Om ditt barn exempelvis vill stannapåenfesttills långtinpå småtimmarna, kanduföreslå en kompromiss: ”Vad sägs om attdukommer hemvid midnatt istället?” På så sätt sätter du fortfarandeengräns menger demenlitenseger.Det är en fin balansgång, mendet kanräddaerbådafråntotal tonårsapokalyps. Ettannat tipsäratt visa attdu förstårderas känslor. ”Jagförståratt du villgåpå denhär festen,och jagförstår attdet känns viktigtför dig, mendet finns anledningar tillatt jag inte är bekväm meddet.Låt osshitta en lösning tillsammans.”Duskullebli förvånad över hur mycket smidigaresamtalet kangånär du erkänner deraskänslor,ävenomdustår fast viddittbeslut.
Krafteni Konsekvens
Konsekvensärnyckelnnär detkommertillatt säga nej. Du måstemenavad du säger och säga vad du menar. Om du ibland gerefter ellerändrar dina gränserbaserat på derashumör eller dramatiska uppträdanden,skickar detblandade signaler somleder till fler förhandlingaroch svagaregränser. Hurser dettauti praktiken? Om du sagtnej tillsentspelandeenvardagskväll, ändra diginteplötsligt närdekör ”men alla andra
får ju”-tricket. Påminndem lugntomatt dina regler finnsavenanledning.”Jagförstår attdina vänner kanske fårspela sent,men vi harandra regler här hemma.Låt oss fokusera på att ta oss igenomden härveckan, ochsåkan vi prataom detigen.”
Efterdyningarnaav”Nej”
När ettnej är fastställt, förbered digpåstormen som kanfölja. Du kommer få de himlande ögonen, suckarna, och dramatiskauttalandenomhur du är ”världensvärsta förälder.” Menhemligheten är att hålladig stark. Efterdyningarnaavett nejären emotionell berg-och-dalbana, mendet är en del av processen.Så, nästagångdustårinför den oundvikliga begäran somfår digatt sucka djupt, stå rak, andaslugnt och minnsatt ordet”nej” inte är dinfiende– detärdin sköld.
Tips:Omdinabarnanklagardig föratt h hootta med åtgärderförklarar du lugntföljande: Du jobbar inte medhot.Hot är någotsom aldrig kommer att hända. Densom hotar spelar på den hotadesrädsla.
Däremothar du levereraten k koonnssekkvveenssbbesskkrrivnniing där ditt barn får möjlighetenatt göra smarta val föratt nå önskad konsekvens av sagdaval.
KA PI TE L2 :S VA RT AH ÅL
Tonåringens rum– en gångfylld medsötasmå prylarsom nallar, ljusslingoroch regnbågsfärgade filtar.Ett rumdär oskyldigadrömmar blandades medglitterströddaframtidsvisioner och doften av vaniljljus och bubbelgum.Det var en fristad,en bubblaavtrygghet. Mentiderna förändras, barn blir större ochoskyldighetenförsvinner. Spolaframåtnågra år och vadhar vi? Ettsvart hål. Ett kaotisktvakuumdär varjeförsöktill ordningärdömtatt misslyckas. En plats där mörker och oredasamexisterari en röra somfår tornador attframstå somminutiöst planerade evenemang. Gårduin, kandualdrigvarahelt säkerpåatt du kommer ut igen.Det är en parallell dimensionavsmutsiga kläder,tomma chipspåsar och glömda rester av gammal pizza,som fårdig att fråga digsjälv: Leverjag ientonåringsrum elleri en biologisk forskningsstation?
Om du ändåväljeratt korsatröskeln, förbered dig på en sensorisk chock.Golvet, somengångvar synligt, är nu begravtunder ettlager av diverse artefakter. Strumpor har antagitennylivsform,så stela av smuts attdeteoretisktskullekunna resa sig ochmarschera ut själva. T-shirtsliggeri högar, blandademed böcker,skrynkliga skolpapperoch de försvunnaskedardusaknati fleraveckor. Och så lukten! En odör så distinktatt denförtjänar en egen vetenskaplig studie.
Denkan bäst beskrivas som”tonårspojkeefter fotbollsträningi tropikerna”– en rörandesymfoni av gammalsvett,fotsvettoch denoförklarliga
Grattis! Du har klivit in iden mest kaotiska, underhållande och tålamodsprövande perioden av ditt liv: tonårsårens vilda berg-och-dalbana.Ena dagen är du en hjälte, nästa dag är du en relik från
Den här boken är din kartagenomdjungelnav smällande dörrar,dramatikpåhögsta nivå och de eviga suckarna som kan hörasöverhela grannskapet. Medhumor,värme och en rejäldos självdistans delar jag, en stridshärdad mamma till två tonåringar,med mig av anekdoter,överlevnadstips och insikten attviallasitter isamma båt
Hurhanterar du skärmtidutanatt starta tredje världskriget?Hur fårdudittbarn att förstå att tvättkorgen inteärdekoration? Ochgår det verkligen att kommunicera medentonåring utan att behöva Ja,dukommer att tvivlapådittförstånd. Ja,du kommer att få gråa hår.Men du kommer också att
stenåldern som "bara inte fattarnågonting". (förmodligen utan åror,men ändå). tolka djupa suckar och höjda ögonbryn? skratta mer än du tror –och överleva. Kanske.
