Viktor O. Abubekerov
KÄRLEKSVÅLDETS ANSIKTEN
mellan dröm och verklighet
Böckerna stannarkvarsålänge somjag finns,det friaordet är en nyckeltillmaktenöver människan ochkärlekenären annan.”
Hontittarlänge på denmeningensom hon nysshar skrivitoch tänkeratt denna filosofiska sats rymmerett helt livsom hon hartappatbortoch somhon försökerhitta tillbaka till innan detblir försent.
Honkänneratt någontingviktigthar gått förlorat iden faktiska verkligheten somfinns utanförtextraderna ochinser atttiden obarmhärtigthar flyttfrånhenne,hon kanintegöra någontingannat än attsetillbakapåden verklighetensom harägt rum, hon vetintevad hon skagöraavall dentid somhar försvunnit, förspillts,upphörtatt existera,ska hon ångradet förflutna,levavidarebland sina minnen, berättaomdem,försonas?!
Honnoterar:
”Jag blir fri närjag fårskrivaner mina tankaroch formuleramittjag sombefinnersig bortomdet vardagliga arbetets brus,minasinnenvässasnär jagnärmarmig kärnan av en människas vara,men förnuftetbromsar de svårakänslorna somintevågar angripadet bräckligaäggskaletsom jaghar framför mig, meningen växerlångsamt, eftertänksamtfram ochkommertillen punkt.”
Detförflutna kaninteupphöraeller förändras,det förflutna kanaccepteras, analyseras och beskrivas!
Författaren kanskapa nya världaroch tala iolika röster
Författaren är en gammal god vänsom härstammar frånenartonårig kvinnasdrömom framtiden.Hon vill bliantingenläkareeller författare, menvet inte atthon bärskapandets kärnainom sigoch atthon genom kreativitetens förtecken kommeratt leva ihelasittliv.
Författaren närmar sighenne medförsiktigheteftersomhan inte vill störahennesskrivande ochsläckainspirationens eld.
Medanhon skriverdenna text,befinnerhon sigbland sina drömmaroch minnen,i en värld somtillhör fantasin ochsom författaren kallar HaltaDröm.
Smakapåvindruvorna somförfattaren harplockat iden bördiga jorden,sehur elegantde, vinröda ochgröna,liggeri en orange porslinsskål,kännatt varjefrukt smakar liv.
Ettaskgråttmolnfällerhimlens tåraroch berättelsenomvår kvinna kanbörja
En soligeftermiddagläser författarenenartikel iendagstidning. Ienrättegång därenung mammamisstänktshaförsökt kväva sitt ettåriga barn anseråklagarna attmammans egen sjukdom kanvaraett motiv. Åklagarnamenar attdet är vanligtatt barnmisshandelgenom förfalskning av symptomutförsavföräldrar somavomgivningenses somengageradeoch hängivna.För vänner ochfamiljärdet otänkbartatt denhängivna föräldernsom sätter sitt
barnsbehov framför sina egna kanskada sitt barn.
Menbakom denperfektafasaden finns ångest,ensamhetoch övergivenhet
Litteraturen är detområdet därmitt jagtar form,får uttryckoch fulländas.
Skrivandets makt övermig är sedanlänge obegränsad.
Denna romanärett ärligtförsökatt bokföraoch accepteralivetsfakta medandesvåraste erfarenheternaska erkännas.
De frågorna somjag hararbetat medärmånga.
Gårdet attlärasig attvaravåldsam?
Är detarvet ellermiljönsom betydermestnär en människabrukarvåldmot en annan?
Vadärdet somkrävs föratt en person skaförändras ochupphöramed attvaravåldsam?
En människatvingasatt göraupp medsin historia efteratt hennestillkortakommandenhar hunniti kapp henne.
Textenssprängkraftärbådeett läkemedeloch en faktor somhelar författaren somskapar om detuniversum somhon harvarit medom, allt detför attunderlätta förberättarenatt dela Margaritasfamiljehistoria medandra.
Så fort författaren harskrivit nerMargaritasfantasier ochminnen, upphör det självbiografiska idenna text somblir tillett arbetsmaterial ochett redskapför attkonstruera berättelsenoch produceraenskönlitterärbok. Förförfattaren är detsjälvbiografiska ihennes berättelse oväsentligteftersomhon itextenutövarsittyrke, följer sitt kall ochskapar, gör om, försökertillmötesgåberättelsensbehov föratt hittabalansmellandeolika krav somdenna konkretatextställerpåhenne.
Skrivandetärenlustbaserad intellektuell pliktsom innebärett begränsatansvarsom författarenkan känna motdefaktiskamänniskorna somhon skildrar ochtextens läsare.Det ansvaret fårintehämma skapandets processer.
Författaren måstetrots allt få kännasig fri frånsamvetets bojor föratt kunna beskriva kärleksvåldetsom ettkomplextfenomen.
Detfinns någontingmärkligtoch ärftligt iden litauiskafamiljekulturen somgör attdevuxna kvinnorna vägrar samtala medsinadöttrar ochsönernaomhändelserna idet förflutna,som om denabsolutatystnaden omfamnar sådana händelser sommödrarna harbestämt sigför att hålla hemliga.
Tystnadenskaparavstånd mellangenerationernaoch kapslarinbådeminnena ochkänslorna inom varjeenskild person, tystnadenmöjliggör de mörkaupplevelsernas fortlevnad ochgör
varjemänniskas ensamhet iden unikaupplevelsensom hon genom minnena bärmed sigmer smärtsam än vadden harbehövtbli om denkunde delasmed andra.
Ettsvårt minne kanförenaoffretoch förövarenomdeklararavatt närmasig detförflutna och varandrai ettuppriktigtsamtal.
Vargår gränsen mellanföräldernskärlektillsittbarnoch när blir förälderns handlingar, utövade ikärlekens tecken,tillvåldmot barnet, varbörjaromsorgenombarnetoch försummelsen tarvid,vad händeri de känslomässiga gränslandenövertid?!
Attlåtabarnetväxaupp itronatt hon harfåttden bästauppväxten kanvaraförälderns innersta behov attskydda sigfrånnödvändighetenatt ta ansvar försinahandlingaroch valen, någontingsom påverkar barnet iett familjesystemsom liknarett planetariumsom härmar mänsklighetens upptäckter av himlakroppars komplexastrukturer ivårtuniversum.
Föräldern, isynnerhet modern,har ettinnerligtoch kärleksbaserat behov av barnet och klarar inte alltid attfrigörasig frånbarnetsom är en egen kropp ochindivid
Frigörelsensmärtar,skaparoro ochångest, ledsenhet, skuldoch skam,det finns en evig bindningmellanengagerade föräldraroch barn somintenödvändigtvisupphör närden ursprungligabiologiskasymbiosensbandmellanföräldrar ochbarnmed tidens obarmhärtiga gång tynarbort.
Författaren serpåsinagestalteroch skrattar åt derasminnen.
Livetärensovjetiskfemtioårsfestsom anordnas på en konstskolaför barn ihamnstaden!
Blandgästernafinns flickans klassföreståndarinna somärgiftmed jubilaren, konstnärer, författare,skådespelare, läkare,lärare, jurister.Västkustens intellektuella ochsocietet, alla kännerallaoch alkoholen sköljerner nygamla hemlighetermedan backanalen pågår. Ungdomarna stjäldevuxnasflaskor,klassföreståndarinnanertappaspåtoaletten ifamnenpå en överläkare, vars hustrufallermed ettelfte champagneglas ihandenbaklängesvid tolvslaget,chefredaktöreniakttar de ungaflickornaskropparoch minns hur hanlåg meden prostituerad på sitt arbetsbordi ek.
Denmänskliganyfikenhetens eufori tyckssakna gränsoch lag!
Flickans farhar försvunnitmed en kvinna ochhennesmor sitter tillsammansmed tvåandra kvinnor föratt ondgörasig överhonom,modern berättar försinaväninnor atthon nyligen har fått veta attfaderntillsammans medsin chef ochöverläkarefestade medinskrivna kvinnliga patienter på slutenvårdsavdelningenpånatten. Honärförskräcktöveratt de tvåmännen struntadei attpatienterna varkända prostitueradeoch attden enaavdem hade menstruation. De trekvinnorna pratar förtroligtvidare, en av demdelar medsig atthon harfåttvetaatt
flickans klassföreståndarinna återigen bor tillsammansmed sinmakeoch attdetidigarebytte partners medenläkareoch en advokati etthalvårför attseifall de lyckas hittaenvaraktig sexuell tillfredsställelse ochlycka.
Minälskade läsare,välkommentillmin värld!
Mellanvåldetoch kärleken finns livet somärenfaktisk,ständigt pågående verklighetsom närsom helstkan avbrytas.
Vadalla människor hargemensamt är attviföds ochdör.Vår födelseoch död är tvåfakta somförenar ossi en tidslinje somblir unikför varjemänniska. Våra olikaödeninnehåller traumanoch minnen, fångade idenna tidslinje.
Mitt liv kanses ettkonstverksom består av ord, meningar, texter ochböcker.
Länkenmellanmittjag ochminaläsareärden symboliska världsom jagkallarHalta Dröm.
Jaghar sedanunga år identifieratmig somman.När jagvar en litenflicka, fann jag trygghetenhos minmorfaroch frihetenhos min pappa. Idag rörjag mig så pass obehindrat mellan de traditionelltkvinnligaoch manligasfärernaatt jagbehöver påminna mig om att mitt biologiskakön är kvinna
Vadsom är viktigtför en författareatt studeraärenmänniskas minnesom lagrar de händelserna somhjärnan harregistrerat
Minnenakan påverkadet liv somska bli.
Margaritasbiografitillhör henne, menhenneshistoriaoch denskönlitterära berättelsen tillhör texten ochomvärlden.
Jagetfinns kvar.
Föratt överlevavardagenblir Margaritaförfattare. Honmåste genom detnya jagetsom skapas berätta, återuppleva, minnas, blitillnågon annanoch ta siggenom denutsatthet som hon harupplevt, upprepadegånger, hon antecknarsinaegna minnenoch erfarenhetersom blir till en berättelseoch denlitteratur somdesvåra känslorna, upplevda iden faktiska verkligheten, initieraroch somMargarita iegenskapavenförfattareskapar.
Jagskriver föratt finna läkning, jagskriver föratt berätta, jagkläromverkligheteni nya bilder ochord,bådeför minegenskulloch förhenne.
Antingen vill jaggeennymeningtill densorgsom jaghar upplevt ellersåärjag uteefter en upprättelse,jag vill göramig av medminaminnenoch kanintelängrevaraensam med dem, jagmåste därförfåvilatryggt ilitteraturens skyddande hölje!
Närjag börjarskapa Albina Karin, blir jagnyfiken på denna främlingeftersomhon likt en drönare bärmed sigdelarna av minsvåra historia ochpåminnermig om andrakvinnor som harfunnits imin närhet.
Genom denåldriga kvinnansväsen lockas denkvinnohistoria somjag består av fram, någontingsom haransamlats imitt psyke ochsom utgör min kropp.
Jaghar försökt låta denförflutnasverkligheterbilda en ny helhet somskrivsfram, min röst vandrar mellanromanensgestalteroch rörsig blandolika minnesfragmentför attbeskrivade erfarenheternasom författarensknotigahänderliktsmultron arrangerarpåödets grässtrå. Karins förnufthärstammarfrånAlbinas hjärta,Albinas väsenfinns blandKarinskänslor, kvinnorna serutsom glasskärvor,utspridda överhelavåningen.
Jagärsplittrad mellanteori ochpraktik,mellanintresset förmänniskorskomplexitet och avskyn förmänniskorslitenhet, mellan kärleken till böckernaoch böckernasbeskrivande tristess.
Jagärsplittrad mellanmin äventyrslängtan ochmittbehov av stabilitet,mellan kärleken tillenman ochsaknadenefter nyasexuellaerfarenheter, jagrör mig fritt blandolika delpersonligheter, kanbefinna mig inom Albina ochKarin,bytaperspektiv ochlämna mig själv.
Somförfattarebeter jagmig somomden dissociativa verkligheten varenlek medenannan värld, en fantasi, en chimär!
En författarekan vara somenhackspett,hon hackar sönder hemligheternaoch gör vägenfri förnya sanningar.
Författaren vandrar blandminnena frånDen regnigamaktens land ochHalta-Dröms rike, dykeri detförflutnaskölvattensom om hanvar en delfin ochminnenasvärld varenocean
Jagärför närvarande hon.
Vi finns till, tänker ochkännertillsammans!
Detfinns en drivkrafti en människas längtanefter attminnas.
Honkommerihågdetidsperiodernai sitt liv då honlängtadeefter atttiden skulle gå fort,att någontingnyttändet kaos somhon befann sigi skulle inträffa,hon kände på sigatt detfanns en ljusverklighetbortomden tid ochdet rumsom varutgångspunkten itillvaron sompinade henne genom känslanavoändlighet, hon längtade bort,men vissteintehur hon skulle kunna nå dit.
Honkände sigfängsladi andras konflikter ientid somödethadegjort till hennes
Ögonblicketnästantvå decennier senare då dettatextstyckeöversätts frånlitauiska till svenskagör MargaritaMalmtill en författare sombörjarskrivapåenförstaroman om sitt liv närhon är tjugosexårgammal.
Emellanåttvivlar hon ifallalltdetta somhar inträffatärsanteller om detrör sigom fantasinsprojektionpåverkligheten, en abrupt tanke sommöter omvärldenoch ettsökande efterden egna sanningenmedan erfarenheterna upprepar sigi de spår somhennespenna lämnar eftersig på ettpappersom hon sedanser idataskärmen ellerhör iskrivmaskinens hamrande.
Hennes texter blir ettegensinnigt försök attbokförasig själv, räknaupp vadsom är viktigast, samla ihop till synesonödiga detaljeroch levande fragmenttillett helhetligt sammanhang.
Samtligahändelser somhon minns ochbeskriver samspelarmed varandrai en litterär kontext, allt dettaför attskapa nya perspektiv,hon vill få framkänslan av nuetsom kommer attbörja samtalamed detförflutna somhar försvunniti tidens förlopp
Attnuetkommeratt ta framlånga ochkorta händelsesekvenser fråndet förflutna,både viktigaoch betydelselösafragment.
Attingenkommeratt kunna veta vadsom är sant ochvad somärpåhittat.
Kanman kalla dessadammiga föremålsom står iljusetavhennespersonligasubjektivitetför sanning, blir deträttatt skydda dessaföremål medtveklöshetens ensidiga aura, föratt lämna allt åt tystnaden, låta bliatt intressera sig, söka vidare,utforskadet somhar sagts?
Än kanhon inte styrainnehållet isin berättelse.
Formen fortlöpermer ellermindrefritt,skärvorna av hennestidigareberättelser gör sig gällandei ettkreativttillstånd sompåminneromett delirium, dettillståndetdär hennes berättarjagverkarvarasundare än hennes huvudperson. Ibland blir berättarjagettillenegen individi berättelsenoch denpersonenfår ta ansvaret förinnehållet,berättarenfår lovatt pausaskildringenavenkvinnas deliriumtillett senare tillfälle, minnenaavdefaktiska händelserna växersig så starka attdebörjarstyra berättandet! Författaren somfinns inneboende inom hennelider då,berättarenskaffarsig en egen röst ochjublar översin makt i texten,men inte så länge till eftersom fleraolika röster dykerupp, föratt förmedla fleraolika spår iberättelsen,textenkommeratt sjudaavalladessa berättaresom harbråttom attberätta sinhistoria, dessakvacksalvaresom vill skriva sigini berättelsen, de struntar itextens skönhet, de bryr siginteomatt de inte passar in…!!!
Jagkännerambivalensinför mitt bokprojekt,jag vetalltomkärlekoch hat,jag skabeskriva dembåda föratt se till attarbetet blir gjort, livetgår vidarei rasande fart medan jag bromsarmig självför atthinna uppleva,minakänslorklyvs itu, jagkommerpåatt jaglängtar eftersommarvärmensom jaghittade iChicago 2003 ochsom fanns på Phuket 2005, hettan hotade ossmed tsunamidöden, vinterkylan regerade iChicago 2004 när januarimånadens vind resteraggoch denarktiska minusgradensökte siginnanförlivet,jag frös medan jag troddeatt jagälskade honom somjag hade träffatnågra månadertidigare, menfyramånader senarelämnade jaghonom förgotti etttelefonsamtal, jagljögför honom attjag satt iknät på minföredetta man, så många mänpåjaktefter vansinniga fantasierommitteviga sökande efterkärleken, jagflygerrunt somenmås ochskriker liktenvilsen ungfågel, livetflyterpå, långsamt, likttidensbedrägligastiltjei Venedig, jaggråter, skriker,längtar,kännersorgens skam ochglädjensoförskämdaskratt, vetintevartjag är på väg, jagbegraverminasvåra skarpa känslori arbetets oupphörlighet, överleverakademiensskrivkramp, sökermig vidare till denpraktiska verklighet, stupar på pappershögarna somdokumenteraromsorgstagarnas liv,får nog, skriveravmig ienpassage,som om ingentingannat existerarskriver jagfram mitt ytterstajag ientid,storsom vindruvorskärnor.
Margarita kännersig somenfrämlingför alla,inklusivesig själv, ochhon beslutar sigför att inte ge upp, erövradet svenskaspråket ochbli en delavdet svenskakulturarvet.
Honbeslutarsig föratt fortsättavaraförfattareävenomdet innebäratt hon måstebytaspråk ochidentitet
Låtoss börja om!
Jagträffar henne på en bari en litenstadsom ligger på densvenska västkustenoch som kallasBästa dröm.Hon sitter ensam vidbaren ochdricker en öl,jag fårlov attsätta mig bredvidhenne.
Denensamma kvinnans berättelse börjarmed ettkonstaterandeatt hon harlevtolyckligi femtioår. Kvinnanpåståratt hon vill gå vidare ilivet ochkänna gemenskapmed andra människor,men hon klarar inte av det. Kvinnansäger atthon vill vara lycklig, menatt hon inte kankänna positivakänslor så länge somhon leverkvari sina förluster. Kvinnanvet att hennesinreliv är trasigt. Honvillskrivasig fri frånvåldeteftersomminnesvärda berättelser sommåste komma ut tillvärlden trängs inom henne.
Främlingenpåståratt skrivandetkommeratt görahenne heloch viktig
Jagkännerigenmig självi hennesord
Kvinnanberättaratt hon harlevtett hårt liv mellan våld ochkärlekoch atthennesliv var händelserikt, mensåg ut attsakna riktning.
Kvinnans svåralivserfarenheter räckte till flerakvinnoliv eftersom hon hade hunnit leva i treäktenskap ochtillhöraolikasamhällsklasser,gåmånga utbildningar ochhaolika arbeten, hon förblevsamma person trotsatt hon hade levt olikaliv
Honerfarkärlek, menvar medomvåld.
Vårkvinna harlevtmed enafoten iett berikande ochlyckligtliv,med andrafoten befann hon sigi dendelen av livetsom varmörkt,smärtsamt ochsmutsigt.
Honmenar atthon harlevtmed kärleksvåldet.
Närjag serfrågande på henne,svararhon teoretiserande attkärleksvåldet är ett svårbegripligtfenomen.
”Hur menar du?”, undrar jagoch tarenklunk av detitalienskarödvineti mitt vinglas,lutar mig tillbakai barstolenoch väntar på hennessvar, jagkan se på henneskoncentrerade ansiktsuttryckatt dettaämneberör henne ochatt vårt samtal kommer atttatid
Kvinnantalar om rättspraxis inom densvenska ochinternationellafamiljerätten och refererartillkärleksvåldet somenligthenne preciserar begreppet ”våld inära relationer”, hon påstår attkärleksvåldet kanvaraett intensivttillstånd somdrabbarbådemän ochkvinnor i separationeroch somrör upp de svåraste känslornainom människorna
Författaren harklarsig ochtänker:
”Måstehon vara så jävladum ochosäkerpåsig självatt hon tror sigkunna hitta känslomässigoch ekonomisktrygghethos ännu en man? Vadhändermed Margaritastankar om jämställdhetmellanmän ochkvinnor när hon gång på gång vill bliräddad av en man?
Serhon inte vilkariskerhon tarvarenda gång hon skainledaenrelation?
Måstehon söka efterännu ett äktenskap?”
Idag mården gamlakvinnanbättreoch kanvarasig själv.
Honhar levt iett helt sekeloch sett olikamänniskoödenoch samhällsbildningar, hon har mycket kvar attberätta.Det tarett helt livatt skriva nerenfamiljehistoriaomkärlekoch våld.
Denna romanärensaga, sagansom handlaromviktenavatt minnas ochommodet attberätta föratt sprida viktigaerfarenheter ochlärdomarvidare.
Hurska manannarsfåvåldetatt upphöraoch övergå till kärlek iförmåntill dengoda värld somvikännertill, kärleken till universums skapare, kärleken,omänbeprövadoch villkorad, till en annan människa?
Hurkan en kvinna kunna älskaenvåldsam man, varför älskar denvåldsamme mannensin
morsom han inte tål, av vilken anledning förlorar ettlitet barnsin mammai en familjekonflikt idet så kallade välfärdslandet Halta-Drömsrike?
Hurkan egenmäktighetmed barni Halta-Dröm göras om till barnetsrätttillsin faroch godkännas av socialtjänsten,polisen ochdomstolen?
Godkännermyndigheternavåldets yttringar ivårdnadstvisterför attdemåste väljasidaoch fattabeslut?
Medanvåldetpågår införögonenpåmyndighetspersonerna, drunknarbådevåldsoffretoch förövareni både rädsla ochilska,skuldoch skam över denkärleksom uteblev.
Vilkainsikterkräverdeavoffretför atttilldelahenne ettegetexistensberättigande?
Hurkommerdet sigatt ingenklararavatt ta hennepåallvar?
Jagärförfattaren ochjag bestämmeröverhändelserna idenna text.
Jagärpåjaktefter barnetsrösti kärleksvåldets spillror
Gårbarfota blandvassa minnen.
Befinnermig på en strand iSkagen, Liepaja, Khao Lak, El Gouna.
Märker hur berättelsens blodröda tråd glider mellan mina fingrar ochstopparmig själv.
Mininspirationärdet allmänmänskligalidandet, ettskavsår somuppstårnär denvärnlösa lillamänniskan hamnar iklämmedan byråkratins kvarnarlångsamtoch lagenligtkrossar hennesliv ochjag drabbasavinsiktenatt hon precis somjag harhamnati periferin.
Bilderna somminaögon snapparupp underarbetsdagarna är färgstarka
Lukten av misär ifrämlingars hus ochlägenheterärpåträngande.
Ljudet av olyckanhar upphört.
Berättelsenärintemin utan tillhör någon annan, allraoftastden somintekan uttrycka sig, somintevet hur livet kanåterspeglas ochåterskapasi skrift,som är utsatt ochdärförskör.
Styrkani minaberättelser tillhör de bräckliga, vars röster väcker mig på nätterna.
Jagser democh jagåterger detviktigaste somdeberättarför mig.
Mitt skrivande jaglänkarsammandig ochmig.Min berättelse filtrerarenmänniskas ringhet ochdeandras överhet.Min bok sökersig ut,såsmåningomoch allt starkare,kommerskriften till dinfamn.
Närjag försökervälja bortskrivandetblirjag bestraffad.
En klok åldrig mansadetillmig attjag påminnerhonom om Alicei Underlandet.
Mitt jagärett växelspelmellanandramänniskorsviljoroch minröst, denröstensom långsamtåtertar makten om jagets fortsattaliv ochsom stängerdörrarnatillentidsera som tillhör detförflutna.
Hela livet harvarit en kamp,men nu är vägskälethär,enskälvande period sombestårav olikamöjligheteroch beslut somleder migvidare, fram till dennaberättelse.
Jagöverräcker minhistoriatilldig medförhoppning om förståelse,kärlekoch ömhetinför alla nyamöten.
Jagärdessa människors upphovsrättsliga mor, jaghar skrivitom, korrigerat, kortatner och fyllt ut min saga om denpostmodernastadsmänniskasförsvarslösajag ochjag vetomatt denna författarkonstruktionkommeratt lämnamig ochbli levande igen förstefter attden berört digsom är min läsare.
Författaren står bakom mig ochser på olikahändelser imittliv.
En ny verklighetskapasi stundensom läsarenbevittnar häroch nu, eftersom de händelserna somspelasupp föross på en vitfilmduk iden mörkanattenpågår iennyhastighetsamtidigt somenyttreblickovanifråneller från ettdovt surrandehelikopterövervårahuvuden visar allt somredan harägt rum.
På nytt.
Denna gång hinnerjag medatt sjunkaini vadsom harinträffat imittliv ochjag ser sambandmellanolikafakta
Jagkänneringentingenbartför attmittinreliv iakttasoch bedövas.
Jagser en annans film om mitt jagoch dentillhör denmagiska figuren sombesökermig regelbundet, medsyftetatt se till attnågonting högreänmin sedvanligavardagstristess blir till.
Så länge somjag kommerihågmig själv, harjag ställt mig ochmin närmaste omgivning frågan ”varför”.
Jagärett vetgirigtbarn.
Enligtmin mormor,mycketkänsligt.
Finns detnågrabarnsom inte är känsliga?
Låtoss vara tystaenminut
Föratt hedradebarnsom farilla.
De behöver våra fokuserade snälla tankar ochvår medmänskliga närvaroi derasutsatthet ochsmärta.
Paus.
Jagtänkermig attenmöjlig förklaring till minvetgirighethar varitatt minfamiljförsökte fokuserapåmig ochminabehov
"Kärleksvåldets ansikten. Mellandrömoch verklighet" är en första del ientrilogi som
författaren börjadeskriva sommaren 2012.
Denna bok är en personlig och självbiografisktskönlitterär studie som handlar om en invandrarkvinnaskampmed det svenskasystemet som efter en infekterad skilsmässa
Skrivandet blir till en undersökning ochenmanifestationsom handlar om attvåga återvända till det förflutnas hemligheter, allt detta för att letaredapåden smärtsamma
har stämplat hennesom psykisktsjuk. sanningens nycklar.
Meddenna roman vill författaren "äga"sin historiasom blir till ett litteraturvetenskapligt samtalomskeendena itexten, skildringaravtid, trauma och
sexualitetoch delvis självbiografiskaminnesfragment somutövasi kärlekens fostrande syfte.
Denna bok är en studieombarnrättsfrågor, familjehemligheter, krig, trauma ochvåld
Margarita växerupp iendysfunktionellfamilji Litauen -Den regniga maktens land. Hon uppfostras till attbli en duktig flicka som steg försteg bryter sig loss från familjens regler, Margarita utbildar sig, flyttar till Sverige -Halta Dröm, blir forskareoch socionom.
Hon inleder egna relationer, men det är någonting somfortsätter att skava inom henne...
