n e r ö S , n e r g Blom n a k s i n n ä och M aV
m
strö m l a m i m : mim
Blomgren, Sören och Människan aV: mimmi malmström
Blomgren, Sören och Människan Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text och bild: Mimmi Malmström Grafisk form och sättning: Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2023 ISBN: 978-91-8073-209-3
Prolog en tidig dag i mars 2020 föddes i Töreboda en liten katt och det var jag. Röd och grann var jag och nyfiken på världen. Vi var sju syskon och alla var vi väldigt söta, det fick vi veta, för alla pratade med superpipig och töntig röst när vi var i närheten. Även de som var stora och skäggiga. Vi hade var och en våra speciella intressen. De flesta sprang runt med leksaksmöss och garnnystan men jag var mest fascinerad av familjens bibliotek. I timmar kunde jag balansera runt på hyllorna och studera bokryggarna. Där fanns, vad jag fick höra av husse, riktiga klassiker som Ringaren i Notre Dame av någon gubbe som hette Victor. Han hade ett förnamn i efternamn också men jag har glömt vad det var. Jag brukade gå där och fantisera om hur det skulle vara att bli en sådan som alla läste, en nutidens Victor. Jag såg framför mig en bokrygg i rött med bokstäver i guld där mitt namn skulle stå, Blomgren. I hemmet fanns alltså redan tillräckligt med katter samt en stor hund, så min husse satte en annons på Blocket för att hitta ett nytt hem till mig. En ung kvinna svarade på annonsen. Hon tyckte att hennes mamma behövde en katt och hon hade ju ett så himla bra
5
namn till den, Blomgren. Thomas Blomgren efter tobakshandlaren på Saltö, den snälle mannen i Viveca Lärns böcker. Och jag skulle ju passa så bra ihop med hennes katt Sören, eller Sören Rapp som även han var döpt efter en man från kulturen, syster Berits bror i ”Skärgårdsdoktorn”. Det var ju helt fantastiskt och jag försökte prata vett i husse, för nu hade jag ju min chans. Det kunde inte bara vara en slump att jag skulle få ett så fint namn, nej det var ju ödet. Thomas Blomgren var redo att äntra litteraturscenen. Efter viss övertalning så tyckte nog den här mamman, som sedermera skulle benämnas Människan av mig just för att det faktiskt är vad hon är, (jag gillar när saker är det de heter), att det vore trevligt med en liten katt till i familjen. Sören bodde redan där permanent sedan en tid tillbaka efter att först ha varit inneboende. I slutet av maj for den unga kvinnan och hennes mor till Töreboda för att hämta hem mig, Thomas Blomgren, och på så sätt berika familjen med ytterligare en medlem och ge Sören en liten lillebror. Och det är hos Sören och Människan ni möter mig för första gången. Jag började skriva så fort husse lagt på telefonluren. För även om jag bara var en liten knodd då så visste jag med säkerhet att jag skulle bli en av de största inom litteraturen. Jag skulle finnas i de flesta bokhyllor och antagligen vara den mest utlånade författaren på vart enda bibliotek. Jag skulle behärska de flesta stilar, passa in i alla genrer. Jag kunde skriva smäktande kärleksromaner som skulle bli till film och deckare som skulle få den tuffaste att bita på klorna eller naglarna. Jag var helt enkelt född till att sätta ord på pränt. Men jag började stillsamt med att nästan som i en dagbok betrakta världen från mitt håll, alltså helt enkelt, livet enligt Blomgren. Ha en trevlig lässtund!
6
Kapitel 1 shit, shit, shit. Var har jag hamnat? Vi åkte bil i en massa timmar och idag är jag hes eftersom jag skrek hela tiden. Jag har ägnat morgonen åt att tvätta mig, resdammet var svårt att få bort och man vill ju vara fin. Det bor en stor katt här, de har inte låtit oss träffas ännu men han verkar cool på något sätt och vi har nästan samma färg. Jag fick sova hos den yngsta av kvinnorna i natt, jag tror hon heter Dottern men jag tänker kalla henne för Unga människan, av samma anledning jag nämnde förut. Hon är det, min Unga människa. Hon stängde in oss i hennes rum så att jag inte behövde vara orolig för den andra katten som de för övrigt kallar Sören. Jag tror jag hamnat på ett helt ok ställe. I vilket fall, jag satt här med en trist känsla i magen. Storebror hade fått gå ut … Men då gällde det att sätta ner hela baktassen och peka med hela framtassen. Och det gav resultat ska ni veta. Ett, tu tre så kom det fram en grej som de kallade sele och jag fick följa med. Woow, vilken grej alltså. Visserligen hängde en av kvinnorna hela tiden efter och höll
7
i det där snöret men alternativet, sitta inne, nej då var det okej att de hängde efter.
8
9
Blomgren är en författare som växer upp i Gryt. Han råkar också vara katt. Det här är hans berättelse om att ryckas upp från sitt barndomshem, få en storebror och en matte och att lära sig allt om livet. Boken innehåller hans samlade erfarenheter och tankar om sina första år i livet. Och en del om god konst. Och filosofi. Och mat! Blomgren, Sören och Människan är en humoristisk bok med garanterad igenkänning för alla kattägare därute. Genom Blomgrens blick på livet får vi syn på det stora i det lilla, och kanske får vi även syn på oss själva på ett helt nytt sätt.
www.vistoforlag.se