9789180577977

SigneTaube

Konstnären Gunnar G:sonWennerberg

En levnadsskildring

Signe Taube

Konstnären Gunnar G:sonWennerberg

-Enlevnadsskildring -

Gunnar G:son Wennerberg har alltid intagit en särställning inom det svenska konsthantverket, och alldeles särskilt inom porslinet och keramiken, därhan bredvidAlf Wallander framstår som en av de viktigaste representanterna för svensk art nouveau.Han är förvisso känd och etablerad– menockså märkligt okänd och undflyende.

Med denna friska och livfulla levnadsteckning,författad av Gunnars syster Signe Taube, kommervimänniskan GunnarWennerberg in på livet. Det är en inkännandeoch klarögd skildring om en älskadlillebror.Men den är långtifrån ytlig eller trivial, eller begränsadtillfamiljeanekdoter.Tvärtom återger Signe broderns inte helt okomplicerade väg till konsten, –och kärleken.

Wennerberg var född in iden svenska överklassen, menenovanligtkonstoch kulturinriktad del av densamma.Signe berättar om en uppväxt präglad av sång och musik, dans, konst och litteratur,omumgängefråntidig ålder medprinsar och prinsessorurdet svenska hovet. Så blir prinsEugen en av Wennerbergs bästa vänner livet igenom. De lekte som barn medkaniner i slottets bibliotek och följs länge åt; iParis på 1890-talet tillbringardetid tillsammans iateljéer och på restauranger, menbeger sig också ut på resor till pittoreska landskapför attmåla idet fria.

Redan under sitt förstaår iParis, 1889,träffar Gunnar den franskeförfattaren och kritikern Henri Amic. Deras kärleksförhållandeskildras fint, med sinne för målande detaljer,utan fördöljande av uppblossande kriser och konflikter.Relationen pågårframtill Wennerbergsdöd 1914.

Rörande,stundtals gripande, blirlevnadsteckningen mot slutet,när Signe medsorg ihjärtat anser sig nödgad redovisa även de sistaåren, präglade av sjukdom, storaumbäranden och tillsist död, medenförkrossadAmicvid dödsbädden. Men som helhet är det en ljusberättelse, en öppen, ärlig och levande historia om ett konstnärsöde, ett människoöde. Det är sällanman fårtillfälle att ta del av sådana berättelser.

–Magnus Palm