AgniTzanakis

Alexoch Alma Från Arboga till..............
Envanligfamilj ienbok.
Envanligfamilj ienbok.
Äntligen. Efter att inteskrivetsåbörjade jag skriva ner lite under mina resori Europa. Kände attjag hittat rätt. Blevkorta historier,små rimoch poesi. Jag hittade ord jag aldrigtroddejag förstått. Då börjadepådenna bok. En enkel historiamen kul att skriva.
En vanlig familji en ovanligvardag
©2023 Agni Tzanakis upphovsrättsinnehavaren
Illustration: Agni Tzanakis
Korrekturläsning: Evangelos Tzanakis
Ytterligaremedverkande:
Förlag: BoD– BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8057-622-2
Bofakis, mitt efternamn, varkom detifrån. Jag funderade därjag stod ikassanpåICA iArboga. Hade haftminafunderingartidigaremen inte tänkt på det så mycket. Minfar hade sagt något diffust om attvivar greker.Och därvid blev det inget mer sagt.
Mina föräldrarhar inte varitriktigt så där informativa somman skulleviljaoch jaghar inte frågat direkt,men närjag fick barn harmin saknad av en bakgrund fått en alltmerdjupare innebörd.
Så just nu ikön till kassanpåICA börjarmina funderingar atttafartigen iväntan på mintur.
”Hallå…..dukan sättai kortet.”
”Va….jaha… just det.”
Tittade ner iplånboken eftermittbankkort då jag kände migiakttagen.Nivet närman liksom känner det iryggradenatt manhar någons blickar på sig.
Efterenstunds strulandehittade jagkortetoch satte det ikortläsaren, tryckteinmin kod samtidigtsom jaglyfte blickenmot utgången och där på andrasidan gatanstodHON.........
ICAligger tvärsövergatan från ICATågstationen i Arboga. MittemotliggerWilly´s.
Närman står ikassa 3påICA serman rakt över gatan till tågstationen. HON.
Jagtog ut kortet ,kastade nerminavaror ivagnen direkt ochkassarnaslängde jagovanpå. Halvsprang motutgångenmed vagnen framför migoch togtill vänsterdirekt. Fästeblickenmot andrasidan gatan.HON varsom uppslukad av jorden. Jagletade medblickenrunt om mig. Till tåget kunde hon inte hunnit. Nermot bron kanske, nej,mot högskolan elleråtandrahållet. Ingenstans.
Jagpackade ner mina varori medhavda kassarna ochlaindem ibakluckanpåbilen, samtidigtsom jagletade medblickenrunt,runt. gick tillbakamed butiksvagnen till sinplats.
Jagvissteliksomintevad jagskulle göra.Irrade medblickeni 180° vinkel.HON varborta.
Satte migi bilenoch slängdeenextra blick tvärsövergatan föratt försäkra mig om attHON inte vardär ochdet varHON inte.Sattsom förlamad vidrattenpåparkeringenoch bara stirrade framförmig.Paralyserad, luradavmina närmaste.
”Vad är det frågan om”tänktejag inombords. Tänkte attdet varnog inte riktigtsant …..Kanske vardet en annan kvinna..Min frustrationvar total. Tänkte många förvirrade tankar innanjag slutligen startade motorn ochkörde iväg.Ingenspeciell
trafikjust. Lämnade Ahlöf´sparkenbakom mig ochtog av motLIDL.
Vidarevek jagavmot Medåker. Detvar en chockför migdet jagupplevdedär utanförbutiken iArboga.
Alla hade sagt attmin mordöttefterenlång tids sjukdom,när jagvar 5år. Jagmåste ha sett fel, det varnog någon väldigtlik minmor.
Jagvar ju nyligen fyllda 40 så 35 år görjusitti utseendet,men ändå. Dendär känslanjag fick gick inte attraderaurmin hjärna.
Honpåminde om någon,kanske Irma,min dotter, likheten.
Menkanske mina tankar spelar migett spratt. Kände migenaning tominombords ochsorgsen.
Denna vackrakvinnamed sitt fantastiska tjocka, raka,ljusbruna håroch blåögon. Honvar ganska kraftigt byggdmen inte tjock.
Så mindesjag henne ochsåhadejag sett HENNE somstoddär,tvärsöver gatan, fast hon nu var35åräldre.Hon hadeeller harsån utstrålning. Detkanske inte varhon.Kan någon vara så lik minmamma somjag minnshenne. Jagkörde ganska långsamt så attjag hann att funderaöverdet sominträffat.
Ställdemig självfråganvarförhon inte stannat kvartillsjag komut. Menomdet inte varhon. Vadhade fångat hennesblick.
Hoppsan, nu kördejag förbiavfartentillhuset. Jaggjordeentvärvändningpåplats ochkörde in på våruppfart.
Hade gåtttidigarefrånjobbet somvikarie på
lokaltidningen iKöping,såjag varhemma i Medåker vid16-tiden. Välinnanför dörren återvände jagtillverkligheten.
Jagärjournalisttillyrket ochdessutomutbildad fotograf.Framkallarbilderpågammalt sätt ibland menävenvia dator.Har ställt ut en del genom åren. Mina favoritobjektärfamiljen iolika skeden menhar en viss svaghet förträd.
Harhaftenfotoutställningi januarisom inte gick så bra. Kritiken varintenådig menman fårjuta åt sigliteoch förbättrasig.
Irma komspringandeemotmig ochgav migen kram.Hon gick senoch sattesig.
Alma ochoch Matheussattredan vidmatbordet ochhade just börja inta kvällsmålet.
Jagsahej,gicktilldiskbänkenoch ställdeupp mina tvåkassarför attplocka in varornai skåp ochlådor,samtkylskåp. Ställdeenöloch en soda på bordet ochoch slog migner vidmatbordetutan attnämna vadsom hänt migpåväg hem.
Irma 4årpratade oavbrutetomsin dagpå förskolan. Om Barbro iköket somlagarsågod matvarje dag ochhur Linnealektjättemycket idag medhenne. Vårdotterhadelitelockigt mörkt hår ,sådär lagom till axlarna. Honvar fortfarande litebaby rund.
Honhar blåa ögonefterAlmaoch sitt lockiga hår eftermig.
Matheus ville inte låta lillasyster pratahur mycket somhelst utan satteigångatt retas. Hanhade just
fyllt 6och tyckteväl atthan haderättatt ta större platsänsin yngresyster.Han hadehalvlångt cendréfärgathår ochdet varspikraktsom Almas. Ögonen hade en grön-brun tonsom kanske var en blandning av mina ochAlmas ögonfärg. Han varlång försin ålder ochsmal. Efterenstund tog han till orda:
”Pappa, jagvar på utflykt idag,viåktebussoch Johan spydde på bussen. Hanvar åksjuk sa fröken. Vadbetyder det?Blir mansjuknär man åker?”
”Matheus replikerade jag, Detberor på balansorgan iörat.
Vi fårgooglapådet sen. Nu äter vi färdigt.”
Alma hadesom vanligtlagat en utsökt måltid bestående av laxi ugn, kokt pressadpotatis och en grön salladmed frön samt avokado puré.Vi äter väldigtmycketgrönsaker ivår familj. Barnen har lärt sigdet från startoch äter all sorts grönsaker.
Vi åt isakta makoch ungarna varförhållandevis tysta. De hjälptetill attdukaavoch fyllapå diskmaskinen. De drog sigsen till övre regionen där de hadesinarum ochAlmaoch jagblev sittande vidmatbordet. Jagiakttog Alma somvar det vackrastejag hade sett.Och hon vargiftmed mig.
Vi hade gift ossganskasnabbt då vi båda tyckte attdet inte varnåt attskjutaupp.Vikändeoss somgjordaför varandra.Skönt ochbehagligt. Hennes långa vackra tjocka raka lite ljustblekta
hår (egentligen rödbrunt)och hennes djupblåa ögonvar en fantastisk kombination. Honvar lite längreänmig ochsmalare.
Lite hade hon lagt på sigeftersinatvå födslaroch jaghade också gått upp iviktavför mycketav hennes godamat.Vibrukade attträna litemen det blev inte tillräckligtmed tidjustnu. Vi försöker attgåpromenader så ofta vi kani våranhärliga omgivning.
Detvar en gråoch regnig vårdag ibörjanavapril. Hela vårenvar försenadoch detlåg snökvari drivor eftergator ochtorg. Jagfrösalltid denna tid av året,som om jagintekundehålla värmen längre. Ville ha soloch värme nu,kände mig ganska tröttefterdenna tungavinter. Mycketsnö ochsolfattiga dagar.
Vi hade gjortendel arbeten inomhus somhängt liteefter.
Vi hadehittat`vårt`hus eftermycket sökande. 150 år gammalt hus somlängevarit till försäljning. Innan bodde vi ienlägenhet iArbogamen det passade inte oss. Vi gjorde nästaninget annatän attletahus de senasteåren. Alma villehaen SPA-avdelning ochjag någonstans där jagkunde framkalla fotonm.m Till slut fick vi veta attdetta, vårt nyahem,var till salu.Enarbetskamrattillmig tipsade. Detvar relativt billigt menför ossvar det dyrt.Dessutomvar dettill slut budgivning. Huset hadelagtsupp påHemnet
Vi kände direkt attdet härskullebli vårt hem. Vi hade varitoch tittat påandra husmen vi fastnade
fördetta somandades ”själ”.Röttmed vita knutar, liteslitet,storpotential.Vikundeliksomsehur det skulle se ut redan innanvibörjade attrestaurera. Dethade överstigit vårplanerade budget menvi lyckades pressa priset lite ochvikonstaterade att någraårskulle blituffa mendet vardet värt. Sovrummenvar relativt småmedandeallmänna utrymmenavar stora. Jagsläntrade ner för trappan från övervåningen somrymde 3sovrum samt Almastillfälligaarbetsrum somvar somen skrubb Ochett litet allrum där barnen kunde leka samt ettstort badrum.
Köketlåg inedreplanetoch varbevarat somdet gammaldags storköksom detvarit genomtiderna. Bordet sompassade detta kökhittade vi på Röda Korset.Det är ettbordmed platsför 12 personer. Vi hadetur fördet varett riktigtfurubordsom säkert använtsi mångaår. Slipat ienmörkare nyansoch repor häroch där. Vi hadeockså hittat 12 st stolar på loppis iMedåker, Olikamodeller ochfärg. Vi tillbringade myckettid vidköksbordet. Barnen gjorde sina läxor, detpysslas endel och jagkan sitta där medmin dator. Alma använde det till attvisaupp sina maträtterdåhon samlar underlagtill en bokbyggd på vegetarisk kost.Hon hadefåttihop en del så snartskulle boken bli verklighet.
Ianslutningtill köketliggerden grönahallen, som varhm, förskräcklig.Deförra ägarnahade byggt en hyllsektion sompassade ossutmärkt menden
ochhallenmåste målasom. Grönt finns imånga nyanser ochvår hall hade en färg sominteens fanns imin vildaste fantasi. Ettrum lågtill höger när mankom in utifrånoch det fick blimitt arbetsrum.Som turvar hadedet en mild neutral färg sompassade mig. Jaghar utsikt över skolan ochenstoräng ochskogenenbit bort.Mycket vilsamt. Jagfotade en hel del ochbehövde stänga in migibland föratt förbereda förutställningar. Skönt atthaenplats somman kanlämna utan att behövaplocka bortallt.
Mitt emot är WC/dusch.Vad sägerman om den. Göra om,görarätt, kändes detsom.
En fungerandetoalett meddusch menbehövdes sesövervad det gälldefärgen.Lila.
Vardagsrummetligger idirektanslutningtillhallen medköket till högers.k öppen planlösning.
Ianslutningtill vardags-rummetärutgången till terassen. Denhade lockatoss mest försin utformning. Denvar stor och möjligheterna föratt göraden till en riktig oas hade gjortintryck på oss.
Vi har rustat upp det lite senviköptedet ochdet kommersäkerttaett tagtill. Barnen delar sovrum då vi upptäckt attdet varskadat golvi detrummet somskulle bliIrma´s.
Saktahar vi gjortiordningsåIrma ochMatheus kunde få sina egnarum ochbarnenfår vara med attbestämma färger m.mTrots attdet inte varhelt klartkundedehasinaegnarum ganska omgående.
Matheus har valt mint grönt till sitt rum, blandat medlitemarin föratt dämpa.
Irma vill ha gult ,röttoch grönt.You name it. Vi fårsehur vi ska ordnadet.
Detvar vårförstaprioriteringatt derasrum skulle bliklara.
Minälskade hustrusåg tröttut, hade just varit sjuk iinfluensamen inte kunnat vara riktigt ledig från uppdragen hon tagitpåsig.
"Alex,"sahon,tittade på migmed sina djupblå ögon.
"Jag lägger migpåsoffanenstund.Jag torkade av bordet medan jagvar iminaegnatankar om vadsom tidigarehänt.
Alma hade redanlagt sigpåsoffan. Hennes snarkningar avslöjadeatt honsomnatpåengång.
Jagkundeintefåmin morurminatankar efterdet somhade häntpåICA idag.Såg henneframför mig, så levande somdet skullevarit för35år sedan.
Vaknade till av en duns igolvetoch Irma som skrek från övervåningen.
”Pappa, Matheus togminaleksakeroch kastade ner förtrappan. "
Hansåg attdet lågleksakerpågolvetnedanför trappan.
Matheus fick order om attåterställa leksakernadit de hörde hemma.Efterendel protester så blev det gjort.
Jaggickupp till övervåningen somockså behövde liteomsorgsåsmåningom.Försökteatt få dem attlugnaner sigmen detvar inte lönt.Klockan hadeblivit ganska mycketsådefick ta ettvarmt bad föroch attlugnaner sig. Dethadenog inte de tänkt, fördeförde ettherrans livsåefter5 minuter hadedetröttnat ochkom utrusande dyngsura ochskvättener helaallrummet. Jag skickade in dem ibadrummetför atttorka sigoch borstatänderna.Detog på sigpyjamaser somlåg iIrmasrum ochkom in till Matheusrum.Läste sagan om den bortsprungnahunden Casper som vi började på igår ochvisomnade allihopa samtidigt.
Mina drömmarvar sorgliga.Heltplötsligt närmin mamma blev sjuk på kvällen ochinteville komma ut ur sovrummet. På morgonen sa pappaatt hon åkttill sjukhuset mendet vardåhon hade flyttmitt inatten. Eller?
Alma kominsmygande iMatheusrum ochväckte mig. Honlyfte uppIrma ochlade henne isin säng. Jagvar så inne iminadrömmar så jagbarareste migupp ochtittade påAlmasom om hon varett spöke.
Alma vände sigomoch varpåväg ut så hon uppfattade inte mitt uppvaknande.Jag skakade på huvudet föratt bliavmed drömmenoch gick ner till salongenefter henneoch vi slog ossner i soffan. Vi togett glas vin, samspråkade liteom vardagligasaker mendrogoss tillbakaganska tidigt upp till sovrummet.
Jaggav Alma en godnattkramoch honsomnade omgående igen fast hon just vaknat medanjag lågoch funderade pådet somtidigareinträffat under dagen.
Vardet minmor?Men varför hadehon inte hört av sig? Minmamma:Seida. Minmormoro morfar hade tagitdelar av sina namnSebastianoIda ochdöptsin dotter. Jagvände ochvredmig isängen ochtänkte på det somhände när jagvar liten.Kommerihåg när mamma varpåsjukhus ochvad farmorsa.
Älskade minmorsnamn: Seida.
Farmorhade varitbarnvakt.Hon sa inte mycket utan berättade baraför migatt minmamma (Seida) varsjukoch behövde åkabortett tag.
Kommerihåg detsom det varigår.Pappa hade varithemma medmig på dagenmen på kvällen komfarmor. Pappaskulletilljobbet, sa farmor.
Farmorhade suttitvid sängen bredvid migoch läst en saga menminatankar varnågon annanstans. Låtsades attsomna föratt farmorskullegåutur rummetsåjag fick gråtaifred.
Mamma skulle naturligtviskomma hemigenså fort hon blev friskfrånvad detnuvar.
Menmin otrygghettog överhanden,kunde bara inte somna.
Jagvar enda barnet.Intenågon attdelamina tankar med. Vi boddei en förort till Stockholmsom hette Hammarbyhöjden. En av de första förorter sombyggdes.Farmorhadebottinnei Stockholms stad.Uppbyggnaden av det nya Stockholmgjordeatt de somengångbotti stan relativt billigthadeinteråd attflytta tillbaka. Farmorm.fl.fick ta dessa lägenheter iförorterna. Moderna. Menmånga ville tillbakatillstanmen det blev fördyrt. Så minfarmorblevkvari Hammarbyhöjden ochmin mamma ochpappa fick senareenlägenhet därockså.I porten bredvid boddemin kompis:Petter.
Hangickpåsamma förskola somjag ochvivar sombröder,nästan. Hanvar ljus ochkortoch ganska mager faktiskt.Jag kundeinteprata om
Alexoch Almahar flyttattillMedåker. Båda ursprungligen från Stockholm. De hartvå barn; Matheus och Irma. sjuoch fem år.
De är båda egna företagare.Alma är massör,bl.a och Alexärfotograf med enskild firma och frilansande journalist.
Huset dom köpt har ett förflutet som de intevet om och detblir en turbulensi deras liv.Dehar fina grannar som de umgås med mendet raserarspåett besynnerligt sätt. Ett arv till Alexkommeratt förändraderastillvaro framåt. Och namnet Bergström får meroch meren negativ klang. Vilka är dom och vad spelardeför roll.
Förstaboken av tre ienserie som jagkallar"Livsresan"