9789180277884

Bo Augustsson

VERBALA GRIMASER

VERBALA GRIMASER EN VERKLIGHETSFLYKT

vid tangentbordet Mästerkocken i Lerum Guds gåva till mänsklighetens

<(”)

2

Introduktion.

Det finns som alla känner till många kockar i världen men bara en enda som förtjänar epitet mästerkock och det är naturligtvis ”Mästerkocken i Lerum” Guds gåva till mänskligheten. Som en parentes kan i sammanhanget nämnas att det nu är lite mer än 2000 år sedan Vår Herre gav mänskligheten något liknande. Varför mästerkocken kallas mästerkock har dock ingen kunnat förklara – inte ens mästerkocken själv. Sambandet med matlagningskonst är i det närmaste obefintligt.

Innehållet i den här boken är mästerkockens axplock bland möjliga och omöjliga upplevelser under ett långt liv.

Kritikeromdömena om att mästerkocken skulle vara oseriös, självgod, omdömeslös, okunnig och ointelligent faller naturligtvis, som alla kloka läsare förstår, tillbaka på kritikerna själva och deras aldrig sinande avundsjuka.

Till dessa kritiker vill jag bara säga att ”den som ger en ros åt andra får ofta en hel bukett i retur”.

I dagens samhälle gäller det ju att synas – den som inte syns, finns inte enligt den gängse uppfattningen.

Mästerkocken står självklart över sådana här egoistiskt modebetonade ideologier och är helt nöjd med att vara en i mängden som inte låtit sig påverkas av nobelprisnomineringen, adlandet, Oscarsstatyetten,, VM-medaljerna i löpning, fotboll och skidåkning och det svårslagna rekordet i höga IQ värden på Mensa.

Mästerkocken i Lerum.

Guds gåva till mänskligheten.

Bo Augustsson Sir Bo

3

Kommentarer (Efter förhandsläsningar) Selma Lagerlöf, August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Astrid Lindgren och nu Mästerkocken i Lerum. Det är bara att tacka och ta emot. Vilken lycka att få uppleva detta.

Svenska Dagbladet: litteraturkritiker Sture Korteen * Genialitet går inte att dölja. Det har Mästerkocken i Lerum bevisat än en gång och vi vanliga människor som sitter på åskådarplats kan bara känna tacksamhet över att få uppleva detta mirakel. Av en ur göteborgare dessutom. Tack ”Mästerkocken i Lerum. Guds gåva till mänskligheten”.

Göteborgs Posten: litteraturkritiker Knutte Spenström. * En av vår tids stora. Kanske den störste har talat igen. Kan historier berättas bättre? Knappast. Mästerkocken i Lerum har en supernovas lyskraft och energiflöde. Kort sagt en värdig kandidat när nästa års nobelpris skall delas ut. Grattis svenska medborgare till att få ta del av detta mästerverk.

Dagens Nyheter: litteraturkritiker Francoise Pernod * Återigen tvingas vi kapitulera för Mästerkockens nyskapande. Utan att symbiotiskt knapra på kommersialismens lockande lyskraft väljer Mästerkocken än en gång knapphetens och minimalismens plågsamma tillvaro. Likt obundna forskare publicerar han sina samhällskritiska och avslöjande tankegångar långt bortom varje misstanke om en bakomliggande alternativ agenda. Möjligen små steg för en Mästerkock med en supernovas lyskraft men inte desto mindre avgörande injektioner av livskraft i mänsklighetens mentala struktur.

Vi kan inte annat än lystet njuta av ett logistiskt välordnat mönster i stilistisk skönhet där samhällsstrukturernas sönderfall ställs under lupp, analyseras, diagnostiseras och behandlas i en gränslös klarhet.

Institutionernas tillkortakommanden blir förtydligade när Mästerkocken låter en verbal vindrutetorkare svepa bort dom skymmande partiklarna och bringa klarhet i det som tidigare befunnit sig i ett ogenomträngligt töcken. Kort sagt – så talar en mästerkock.

Sydsvenskan: litteraturkritiker Glam Moskitous * Please send a copy as soon as the translation is finished.

Joe Biden. * Envoyer une copie dès que possible.

Emmanuel Macron. * Bitte, eine Kopie schicken so schnell wie möglich.

Olaf Scholz * My lawyer will contact you Donald Trump

4 Osannolikt men sant.

Berättelsen om sotaren som skulle ta upp ett fågelbo ur en skorsten men själv hamnade däri.

Skorstensfejarmästaren och f.d. trombonisten Murre hade tagit sig upp på taket till en tvåvåningsfastighet en blåsig dag för att sota en skorsten till en öppen spis. Väl på plats sänkte han ned sotviskan och råkade då oväntat stöta till ett örnbo med tre ungar. Örnboet gled djupt ner i skorstenen och den förtvivlade djurvännen Murre fick hastigt avbryta sotningen och i stället koncentrera sig på att rädda boet och örnungarna. Inte så lätt i den hårda blåsten och med en orolig örnmamma cirklande runt Murre.

Samtidigt som Murre tog fram mobilen för att ringa efter hjälp och lutade sig över skorstenskanten för att spana efter örnboet kom en häftig kastby som satte fart på skorstenens stora vindflöjel. Stärkt av vindkraften började flöjeln rotera och slog till den oförberedde Murre med full kraft så illa att han åkte ned med hela överkroppen i skorstenen och fastnade. Endast baken och benen var synliga ovan skorstenskrönet. Murres belägenhet gjorde honom nu också till ett tacksamt mål för den retade örnens. Den försvarslöse Murres bakdel blev en lockande måltavla för denne som utan att förtröttas, gång på gång likt ett ettrigt attackplan, angrep med näbb och klor. Dom svaga skrik från Murre som lyckades tränga igenom den plugg han själv utgjorde hade ingen som helst positiv inverkan på örnens vresiga humör.

Murre, som trots allt hade ett stadigt grepp om mobilen, försökte nu ringa efter hjälp men i mörkret, upp och nedvänd i en skorsten gick det inte att välja en särskild person ur något register utan slumpen fick avgöra. Oturligt nog gick första samtalet till exfrun som inte alls uppskattade det hela utan trodde att ropet på hjälp var någon form av nya trakasserier från den ratade maken. Andra samtalet lyckades inte mycket bättre utan hamnade hos Murres senildementa farfar och f.d. sjökapten. Farfadern var idel hjälpsamhet och lovade ombesörja så att en lämplig båt kom till platsen.

Han utlovade också lotshjälp inom hamnområdet.

Tredje samtalet blev dock lyckat då det hamnade hos hans gamla skollärarinna som inte alls var förvånad över att Murre satt fast i en skorsten. Hon lovade att tillkalla både brandkår och ambulans.

Väl på plats startade brandkåren sin räddningsaktion. Först handgripligen, utan att det fungerade. Till slut lyckades man med hjälp av en kran lyfta upp den sprattlande och sotige Murre och så småningom sänka ner honom på gatan till allmän beskådan. Fortfarande under attack av örnen.

Omplåstrad av ambulanspersonalen och med båda skinkorna i bandage efter de blodiga angreppen gick djurvännen Murre in i huset för att se om något kunde göras inifrån för att lyfta upp fågelboet med dom tre ungarna. Till råga på allt så var där också en pyrande brasa kvar i eldstaden.

Murre hittade till en början inga lämpliga redskap men efter en stunds sökande och till sin stora lycka fann han en gammal trombon. Ett för honom välbekant instrument. Han anade att om han drog ut dragbygeln på basunen så långt det gick så skulle han med denna kunna pressa upp örnboet lite närmare skorstenstoppen. Han klev in i eldstaden trots det glödheta underlaget, förlängde dragbygeln på trombonen och tryckte upp redet. När trombonen inte nådde längre satte han munstycket till munnen och blåste liv i instrumentet. Luftstötarna gick som han hade hoppats rakt upp i skorstenen där dom skapade ett övertryck som till Murres stora glädje sköt boet sakta upp mot skorstenskrönet. Vad Murre inte riktigt visste var att skorstenen också fungerade som en jättelik megafon som med stor kraft spred tonerna från Kid Ory´s stora hit Tiger Rag över omgivningen. Musiken lockade en stor och undrande folkmassa till platsen.

Den genomsotige Murre med glödande skor, med bandagerade skinkor, med en trombon i ena handen och en sotviska i den andra fann nu till sin stora glädje stegjärn inne i skorstenen och lyckades med hjälp av dessa ta sig upp på taket.

Som i en saga med ett lyckligt slut kunde han nu försiktigt placera örnboet på sin ursprungliga plats igen.

Folket på gatan kunde nu inte hålla sig utan applåderade prestationen vilket gjorde att Murre bestämde sig för att spela en extra låt. Ett för örnen förkrossande oljud som gjorde att denne fick en ny adrenalinkick och åter anföll Murre.

Tyvärr så hade örnen otur och flög med full kraft och med huvudet före rakt in i trombonens klockstycke där den fastnade som en befjädrad och jättelik sordin.

Samtidigt satte en kraftig vindpust på nytt vindflöjeln i rörelse och för andra gången slog den omkull Murre med trombon och allt så att örnfjädrarna yrde omkring och förmörkade himlen. Den hjältehyllade Murre blev till en örnsordinerad, disharmoniskt trombonspelande svart boll som rullade nedför taket och också ut över takfoten.

Murres fria fall fick trots allt ett lyckligt slut då han kom rakt ner i baksätet till en ”cabbe” . En Cadillac med vit skinnklädsel och tillika raggarbil. Cadillacen var en av många otroligt uppsnyggade veteranbilar ingående i den stora raggarparaden genom staden. Den hade putsats, förkromats, mekats och finjusterats under 8 års idogt arbete och var idag ute på premiärturen. Framförd av en mycket stolt ägare och till allmänt beskådande av alla bilälskare utmed kortegevägen.

Den sotiga Murre hamnade vid sitt osannolik fall så att han blev sittande mellan två raggarbrudar och fortfarande med trombonen i handen. Den sotrök och de örnfjädrar som han spred omkring sig lade sig som en kletig, svart hinna över den vita skinnklädseln och också över raggarbrudarnas ljusa 50-tals klänningar. Inte ens de skinnvästklädda raggarna i förarsätet undgick nedsvärtningen.

Murre insåg att han hade ett och annat att förklara och satte därför trombonen till munnen och spelade Chardas nr.1 så att alla fick tårar i ögonen. Raggarna, raggarbrudarna och åskådarna utmed gatan jublade och till och med örnen kom loss, flaxade förnöjd med vingarna och pep lite glatt för att visa sin uppskattning.

5 Jonas och den ofarliga terroristen.

Mästerkockens gode vän Jonas, var inblandad i ett obehagligt äventyr som kunnat få förödande konsekvenser mitt under startförberedelserna till Göteborgsvarvet. Allt skedde ca 10 minuter före utsatt starttid med Jonas på plats tillsammans med ca 60000 laddade och förväntansfulla tävlanden. Dom flesta var just i färd med att byta om till tävlingsdress och med att placera dom vanliga kläderna i märkta påsar för transport till målet som råkade vara samma som startplatsen. Ett varv är ju per definition en sluten slinga.

Jonas såg sig omkring för att njuta av det här stora ögonblicket. För första gången på plats i Sveriges största löpartävling ville han ta vara på varje moment, speciellt som majsolen spred sin värme över alla denna härliga lördag.

Närmast intill honom var ett glatt tjejgäng i färd med att göra sig vackra inför löprundan. Sminket förbättrades, pannbanden justerades, de långa lösnaglarna kontrollerades och nummerlapparna sattes på plats på bästa sätt. Leendena lyste och skratten klingade av glädje och allmän sprallighet.

Strax intill tjejgruppen var ett lika förväntansfullt killgäng samlat, väntande på att få mäta sina krafter med varandra och mot föregående års tider. Alla hade den senaste innovationen av skor från Adidas med lagom fjädrande gummisula för göteborgsasfalt och pulsklockorna tickade ännu så länge i förväntansfull lugn takt på deras armar.

Plötsligt hände allt slag i slag. Stillheten skiftade på ett ögonblick över i ett katastrofscenario när Jonas till sin fasa upptäckte en ung man i gul väst som klev upp på en hög pall och plötsligt helt utan förvarning drog upp en pistol. Jonas blev alldeles kall invärtes och såg sig omkring. Ingen reagerade. Han själv verkade vara den enda som uppmärksammat faran. Ett terroristangrepp av en pistolbeväpnad man mitt ibland 60000 tätt grupperade människor. Vilken mardröm. Vad kunde vara värre? Utan tanke på den egna säkerheten vräkte sig Jonas fram i människomassan genom att handgripligen kasta undan allt som kom i hans väg. Såväl det glada tjejgänget som den beslutsamma killgrupperingen slogs omkull av hans våldsamma framfart. Inget kunde stoppa honom och med ett vrål kastade han sig över terroristen som nu viftade vilt med pistolen. I den våldsamma batalj som följde fälldes pistolmannen under ett förtvivlat motstånd till marken varvid också ett skott gick av.

Pistolknallen fick den effekten att 60000 halvklädda och halvsminkade löpare som på ett givet kommando började springa i en bestämd riktning medan förtvivlade funktionärer slet sitt hår.

Jonas kände en stor lättnad över att folket så snabbt uppfattat faran och drog sig undan till säkrare platser. Med uppbjudande av sina sista krafter lyckade Jonas pressa ner terroristen mot marken och också slita pistolen ur hans grepp och kasta iväg den.

Jonas kontrollerade nu den fasthållne terroristen. Mannen bar en gul arbetsväst med en text där bara vissa bokstäver var synliga p.g.a. smuts. S, T , A, R läste Jonas medan resten av texten var höljd i dunkel. På avstånd kunde Jonas också se hur 4 poliser kom springande emot honom. Äntligen hjälp tänkte Jonas innan han blev omkullvräkt av dom otacksamma väktarna av lag och ordning. Till sin stora förvåning får han också se hur poliserna hjälper terroristen upp och inte nog med det lämnar tillbaka pistolen till honom.

Jonas inser nu allvaret. Ett terrorgäng, alla beväpnade och 4 utklädda till svenska poliser. Vilken tur att 60000 hann sätta sig i säkerhet. Han spiller ingen tid utan kastar sig på nytt över attentatsmännen i ett sista förtvivlat men fruktlöst försök att avvärja en annalkande fara. Mot den här enorma övermakten var han chanslös, övermannades snabbt, handfängslades och hade i sina egna ögon inget annat än en kula för pannan att se fram emot.

Terroristpoliserna hjälpte nu mannen i den gula västen att borsta av västen och Jonas kunde följa avkodningen. Vilken terrororganisation kunde det vara. Han läste i takt med att smutsen avlägsnades STAR .T. E .R. Jonas insåg nu att Göteborgsvarvet kanske inte var hans grej och att han kunde förvänta sig ett tråkigt eftermäle efter att ha orsakat tidernas värsta tjuvstart och misshandlat en trevlig ung extraknäckande universitetsstuderande som fått förtroendet att starta det här massloppet.

Han dompterade lejon på cirkus i Åmål stack huvud i gap som skenbart kattamål men en dag med ett rap blev hans skalle ett kap och god variant till kattdjurets vanliga nattamål.

6 En snögubbe berättar.

Det är jag som är snögubben som varje vinter står till höger om entrédörren till Järngatan 112. Det är jag som får hålla tillgodo med en morot till näsa, korinter till ögon och småstenar till mun.

Det är jag som varje dag hälsar förbipasserande med ett leende utan att få någon glädjeyttring tillbaka. Många tror att det är en dans på rosor att vara snögubbe. Då vet dom ingenting om vår bistra verklighet. Vi är oavlönade, hemlösa dygnetruntarbetande utan all möjlighet att söka stöd hos någon fackförening eller annan organisation inklusive våra sociala inrättningar. När skrev någon en orosanmälan om en utsatt snögubbes vardag? Jag bara frågar.

Så sent som för en vecka sedan var det några ouppfostrade barnligister här och stal min näsa. Hur tror ni det känns att vara utan näsa mitt i vintern och under värsta förkylningstiden? Jag bara frågar. Hade inte den gamla trevliga damen på andra våningen förbarmat sig över mig och gett mig en ny vet jag inte hur det skulle slutat.

Några dagar senare åt en klåfingrig, ouppfostrad fyraåring upp mina ögon. Hur tror ni det känns att bli blind bara för att likgiltiga föräldrar är mer intresserade av mobilskärmen än vad barnen sysslar med. Även den här gången blev jag räddad av den gamla damen som gav mig synen åter.

Undrar ni över varför jag är vit upptill och gul nedtill. Det beror på Karlsson. Storpinkare Karlsson som varje fredagskväll, när han tömt buteljen med den punktskattebelagda varan, behöver lätta på trycket och känner en oemotståndlig lust att göra det utomhus – på mig. Det som inte hamnar i hans egna byxor, hamnar på mig. Hur tror ni det känns att bli nedpinkad av Karlsson varje fredagskväll? Det har gått så långt att folk som passerar håller för näsorna.

Hade jag haft armar skulle jag göra detsamma i stället för att som nu få leva med Karlssons alkoholstinkande urinlukt i näsan dygnet runt. Hur tror ni det känns?

Efter Karlsson kommer Petersson. Storrökare Petersson som dagligen, klockan nio på kvällen går ut med hunden och samtidigt fimpar sin cigarett i magtrakten på mig. Hur tror ni det känns att få en glödande cigarett intryckt i buken varje kväll? Hade jag haft stämband skulle jag vrålat. Man kanske skall vara tacksam för att han inte deponerar hundens fekalier på samma ställe också Armlängds avstånd nu i coronatider gäller tydligen inte när man närmar sig snögubbar. Det är ett under att jag inte blivit drabbad av covid-viruset, men även det har jag säkert den gamla damen att tacka för och det munskydd som hon egenhändigt tillverkat och satt på mig. Det finns fortfarande hopp här i världen. Det stora hålet i min kropp, på vänstersidan är efter en s.k. karatespark som en gängkriminell demonstrerade för kompisarna. Som om det skulle vara något att skryta med att ge sig på någon som varken har armar eller ben. Efter flera veckor värker fortfarande sidan.

Men ljusare tider kommer.

Han brände sitt brännvin för nubbe i fjällen en sorts ”handsprit” för invärtes skydd utav cellen men frun blev plakat av hans destillat när hon spritade hud enligt råd av ”Tegnellen”.

7 Skulle inte tro det om jag inte sett det med egna ögon.

En berättelse om en örn och en drönare.

Mästerkocken, som i det vackra vårvädret sökt sig ut till Göteborgs hamninlopp för en promenad, blev där intresserad av en person som just höll på att starta en drönare. Mannen, som presenterade sig som Jonas berättade att det var dags för premiärturen. Han förklarade också att det var första gången han testade att vara drönarpilot.

Tyvärr så var det inte mycket som gick enligt plan den här dagen.

Drönaren, under den ovane Jonas tafatta ledning, råkade redan efter en vinglig uppstigning komma alldeles för nära ett örnbo med två ungar. Över örnboet kretsade en vakande mamma örn, beredda att till varje pris försvara ungarna mot alla tänkbara närmanden. Örnens blick var skarp och dom stora klorna redo att hugga tag i och avvisa alla icke önskvärda inkräktare.

När nu drönaren närmade sig boet gick mamma örn till ett våldsamt anfall. Tyvärr, för örnen, så bar det sig inte bättre än att den fastnade med klorna i en av drönarens propellrar och slungades runt i en våldsam virveldans. En rotation som var så kraftfull att örnens praktfulla fjäderdräkt spreds ut över nejden innan örnen lyckades slita sig loss och likt en skadeskjuten kråka, fortfarande under stark rotation, fladdra ner mot älven där den till slut landade med ett kraftigt plask.

Den lika illa drabbade drönaren, som under attacken förlorat det mesta av sin styr- och flygförmåga vinglade nu med våldsam fart rakt ner mot en uteservering där ett trettiotal skinnvästklädda Hells Angels medlemmar just avslutade klubbens årsmöte med ett jättekalas. En fest där ingenting saknades på bordet eller i medlemmarnas dryckesglas.

Oturligt nog hamnade den nu våldsamt roterande och okontrollerbara drönaren på festbordet där den, ackompanjerad av Hells Angels medlemmarnas svordomar, sopade rent bordet från både mat och dryck. Som om inte detta vore nog så orsakade propellrarnas kraft att allt från mat till ketchup, hamburgerdressing, aiolisås och öl spreds som en dusch över sällskapets medlemmarna vilket naturligtvis inte förbättrade deras sinnesstämning.

Efter rensningen av matbordet hamnade drönaren på marken där den for runt som en tornado och orsakande repskador på 12 av Hells Angels medlemmarnas lyxiga motorcyklar innan den slutligen lade sig till ro på en av signalhornsknapparna med ett öronbedövande tutande som följd. Ett oljud som lyftes till oanade höjder när det blandades med HA-medlemmarnas svordomar och skrän.

Jonas som var mycket orolig kom nu springande för att rädda resterna av sin dyrbara drönare utan att ana den sinnesstämning som rådde vid festbordet.

Utan en sekunds respit gick de ursinniga Hells Angels medlemmarna till attack mot Jonas som efter att ha blivit intensivt påpucklad helt sonika slängdes i älven där han hamnade jämte den fjäderlösa örnen som fortfarande var stadd i stark rotation efter luftstriden men absolut inte förhindrad att angripa Jonas som illa sargad lyckades fly upp på kajkanten, förföljd av den ilskna örnen.

För att värja sig mot ytterligare angrepp flydde den genomblöta Jonas in i en mindre byggnad på kajen. En byggnad som visade sig vara en bastu och inte vilken bastu som helst utan just den dambastu som ett trettiotal Hells Angels fruar tagit i besittning för lite samvaro. Ur askan i elden alltså för den skräckslagne Jonas.

De åskådare som nu samlats på kajen för att följa spektaklet kunde glädja sig åt hur en dyblöt Jonas rusade ut ur bastun, tätt följd av ett trettiotal nakna damer alla med risknippen i händerna och mycket irriterat skrikande ”snuskhummer” efter den hyperstressade Jonas. Det hela utvecklades till en kolonn. Jonas först, de nakna damerna på rad efter med björkruskorna i högsta hugg allt under uppmuntrande hejarop från de ketchupfärgade och vitlöksdoftande Hells Angels partnerna vid festbordet. Deras aggressivitet hade till slut dämpats och ett och annat leende kunde skönjas i deras tärda ansikten.

Till slut och till Hells Angels männens stora glädje hann nu damerna ifatt Jonas som dom efter bästa förmåga piskade upp med sina björkruskor innan även dom slängde honom i älven dit nu även örnen tog sig för att fullfölja hämnden på Jonas. Återigen lyckades Jonas kravla sig upp på terra firma där han för dom roade åskådarna förklarade att han var tveksam till om drönarflygning var något som han skulle hålla på med.

Att styra ett land är som att köra bil. Man gasar och bromsar om vart annat och girar för hål i vägbanan.

Men man kan inte alltid kräva företräde bara för att man har en större bil.

Små bilar måste också beredas plats på gatorna, inte bara i garagen.

8 Skytteligaledaren.

Mästerkocken hade svårt att somna på kvällen. Bilderna från dagens stora händelse – den tidiga seriefinalen i fotboll mot arvfienden inför fullsatta läktare spelades upp gång på gång. Den var något att minnas. Mästerkocken hade äntligen fått debutera i A-laget som central mittfältare.

Matchen hann knappt börja förrän mästerkocken fick en tå på en motståndarpassning som skickade bollen i nät vid ena stolproten utan chans för målvakten och det stod 1-0.

Efter en halvtimmas spel var det dags igen när mästerkocken grundlurade målvakten och kunde peta bollen i mål just som målvakten skulle sparka undan den. 2-0 lyste det i neon på resultattavlan.

Fem minuter före halvtidsvilan kunde mästerkocken fullborda sitt hat trick genom att nicka in en hörna i vänsterkrysset inför en chanslös och förnedrad målvakt. Resultattavlan visade nu 3-0 vilket också blev slutresultatet. Ett äkta hat trick av mästerkocken redan i debutmatchen. Tråkigt dock att alla målen var i egen kasse. Lagkamraternas grinighet efter matchen kompenserades ändå mer än väl av den uppskattning som mästerkocken rönte bland motståndarlagets spelare. Som plåster på såren visade det sig också att mästerkocken gick upp i ledningen i seriens skytteliga.

”Just nu är jag så bra att jag inte skulle vilja möta mig själv” Citat av okänd idrottare.

9 Jonas svensexa.

En berättelse om en ungkarls vedermödor Mästerkocken stötte redan ett par dagar efter Jonas debacle med drönaren återigen ihop med honom.

Denna gång en mycket olycklig Jonas som berättade att drönarintermezzot var en bagatell jämfört med det som hände några dagar senare och som gjorde att det planerade bröllopet avbröts strax innan vigselakten på grund av den stora kärleken Catrines inrådan. Av mycket begripliga skäl.

Jonas berättade att han lovat Catrine att inte låta sig inledas i någon tokig svensexa eftersom hans kamrater var ganska gränslösa i sina ageranden och att naturligtvis inget fick hända Jonas strax före bröllopet. Ett löfte som Jonas var bergfast övertygad om att hålla och inte såg som något problem.

På förmiddagen, dagen före bröllopet, knackade det försiktigt på Jonas lägenhetsdörr och när Jonas öppnade fann han prästen där som försiktigt undrade om inte Jonas kunde åka med till kyrkan för att gå igenom några viktiga detaljer före bröllopet. Något som Jonas naturligtvis utan onda aningar ställde upp på.

Väl i prästens bil så körde inte denne till kyrkan utan till Jonas förvåning till boxningsklubben ”Snytingens” klubbstuga där Jonas blev överrumplad av sina kompisar och släpad in i boxningslokalerna. Han kunde känna lukten av blod, svett och liniment sticka i näsan och fick genast onda aningar.

Mot sin vilja blev han utrustad med boxningsshorts, hjälm samt boxningshandskar och knuffad upp i en ring där han genast hamnade i en sparringmatch mot klubbens stolthet, knockoutkung Kroken Nilsson.

Kroken Nilsson sparade inte på krutet. Han fintade snabbt in en rak höger som gav Jonas ett ordentligt blått öga och sedan överöste han honom med slagserie efter slagserie innan kompisarna förbarmade sig och med gonggongens hjälp lyckades avbryta sparringen som höll på att gå över styr. Mycket medtagen hjälptes Jonas ner från ringen.

Vad Jonas nu upptäckte var att både boxningshandskar och hjälm försetts med ett snabbverkande lim på insidan och inte gick att ta av.

Under protest, men lugnad av några drinkar, togs nu Jonas med till kommunens äventyrsbad där han försågs med ögonbindel och efter avklädning fördes till det som man sa var herrbastun men som i själva verket var den stora simhallen öppen för alla. Där fanns unga simmare, gamla simmare, medelålders simmare och barnfamiljer både med och utan barn, alla i baddräkt och så den så när som på ögonbindel, hjälm och boxningshandskar i övrigt nakne och blåtiradrabbade Jonas.

Av kompisarna syntes inte ett spår. Bland dom badande kunde en stor irritation märkas.

Som en ödets ironi fångades Jonas dessutom på bild av det nu mycket uppspelta lokala TV-teamet som höll på med att spela in ett nytt avsnitt av en programserie som hette ”Badmodet genom tiderna”. Ett program som han visste att Catrine älskade och aldrig skulle missa, inte ens inför ett nära förestående bröllop.

Vakterna tog nu hand om den mycket generade Jonas och förde ut honom till ett angränsande utrymme där kompisarna plötsligt dök upp och tog över.

Eftermiddagen övergick i kväll och svensexan fortsatte på den lokala restaurangen där Jonas trots stora svårigheter att äta och dricka med boxningshandskar ändå fick i sig en hel del och vid fyratiden på natten tog han sig hem till bostadshuset med en taxi.

Om någon har försökt att öppna en entrédörr med nyckel, med boxningshandskar på händerna, så vet man hur svårt det är. Är man dessutom onykter så är det inte bara svårt, utan helt omöjligt. Med visst våld lyckades dock Jonas få upp en annan dörr, dörren till soprummet, och sedan åla sig via det gamla sopnedkaströret upp till våningsplanet där han försökte klämma sig ut genom sopnedkastluckan.

Tyvärr, enligt lagen om alltings jävlighet, så fastnade Jonas halvvägs ut och efter förtvivlade försök att komma loss började han påkalla sovande grannars uppmärksamhet. Först med diskreta rop och sedan med allt desperatare och mer högljudda rop på hjälp. Till slut vaknade flera av grannarna och kom ut i farstun där dom fann en vilt sprattlande Jonas, med blåtira, hjälm och boxningshandskar förtvivlat kämpande för att komma loss ur sopnedkastets järngrepp.

Halva kroppen stack ut ur sopnedkastet och den andra halvan var dold i dess inre.

Till slut efter att grannarna gemensamt försökt dra loss den ölstinkande Jonas så tillkallades både polis och brandkår.

Inte heller dom här vana yrkesmännen lyckades dra loss Jonas, trots att han smordes in med konsistensfett, utan han fick bilas loss med en specialmaskin och kunde till slut ta sig in i sin lägenhet. Förutom de andra attributen nu också insmord med konsistensfett och dessutom bärande en järnring med sopnedkastlucka runt livet. I övrigt var dom rosa boxningsshortsen det enda klädesplagget.

Efter några timmars misslyckade försök till sömn i olika ställningar och utan att kunna avlägsna något av utrustningen var Jonas ändå tvungen att ta sig till kyrkan för vigseln.

Jonas gjorde där entré, inte i frack som det var tänkt utan, iförd rosa boxningsshorts, en metallring och sopnedkastlucka runt magen, insmord med konsistensfett och endast utrustad med boxningshandskar och hjälm som ett komplement till den kraftfulla blåtiran. Den stora kärleken och vackra bruden Catrine, som anade det värsta redan efter att bevittnat gårdagens TV-program om ”Badmodet genom tiderna” stirrade med panik i blicken på Jonas. Detta överträffade med råge alla hennes farhågor. Till slut kom det också ett gällt skrik över hennes läppar innan hon förklarade för de förstummade 120 bröllopsgästerna att festen var inställd och att hon aldrig tänkte gifta sig.

Jonas förklarade nu för mästerkocken att äktenskap kanske inte var hans grej egentligen.

10 Riksdagsspektaklet.

Det som borde varit ett högtidligt och tänkvärt ögonblick under året blev genom riksdagens oppositionsledares tilltag något helt annat. En förnedring av riksdagen som institution och en förnedring av vår i god demokratisk ordning valde statsminister, Stefan Löfven. Spektaklet tilldrog sig under riksdagens högtidliga öppnande och därmed också i närvaro av Hans Majestät Konungen.

Bakgrunden till händelsen var något så banalt som den kräftskiva som Ulf Kristersson ordnade för att stärka sammanhållningen mellan partierna som var i opposition. De inbjudna var Jimmie Åkesson, Ebba Bush Thor och Jonas Sjöstedt. En mycket lyckad tillställning som tyvärr spårade ur sent på kvällen när det upprymda sällskapet gemensamt drog till riksdagshuset för att verkställa ett skämt. Ett skämt som kanske inte var så lämpligt eller riktigt rumsrent men som passade till den sinnesstämning som för tillfället präglade gruppen. Under stim och stoj placerades en pruttkudde med förstärkt ljud på statsministern stol i riksdagssalen utan att man ägnade en tanke åt att övervakningskamerorna registrerade allt dom gjorde. Under fortsatt skratt och glam lämnade man lokalen. Åkesson och Sjöstedt dessutom arm i arm sjungande svenska folksånger. Ja det var en lyckad fest som till slut fick avbrytas för några timmars sömn innan det var dags för riksdagens högtidliga öppnande.

Dagen därpå, i nykter kaliber, så ångrade de fyra oppositionsledarna sitt skämt men insåg snabbt att det var för sent att göra något åt det.

Prick klockan 10 deklarerade talmannen ”det är nu dags för Hans Majestät kung Carl den XVI Gustaf att öppna årets riksmöte”. En andäktig tystnad spred sig i salen och Stefan Löfven valde att sätta sig ner varvid ett omisskännligt och mycket starkt pruttljud spred sig i den tysta riksdagssalen. Ett ljud vars effekt inte lämnade något i övrigt att önska.

Ingen behövde heller leva i okunnighet om vem som var upphovsmannen och ljudets autenticitet talade sitt klara språk.

En mycket pinsam stämning spred sig och det gick inte heller att misstolka konungens irriterade blickar. Dessutom öppnade kungen invigningstalet lite informellt med att säga ”om statsministern nu är klar så kanske jag i lugn och ro kan inviga riksmötet”. Något som inte förbättrade statsministerns sinnesstämning. Förnedringen var total.

Det som hände lämnade naturligtvis inte statsministern någon ro speciellt som han via övervakningskamerorna kunde leda i bevis att de fyra överförfriskade oppositionsledarna bar hela skulden. Att straffa de skyldiga genom att offentliggöra filmerna var dock i Stefan Löfvens ögon inte nog. Han smidde helt andra planer. Vem hade fantasi att en gång för alla straffa de skyldiga och till slut få statsministern att framstå som den vinnande fältherren. Jo naturligtvis Mästerkocken i Lerum, Guds gåva till mänskligheten, som så många gånger förut fått agera räddande ängel. Det gällde bara att förklara problemet och sedan ge honom fria händer för att därefter njuta av resultatet.

Dags att kalla in partiets inre krets, förklara problemet och berätta vad som skulle hända. Han förväntade sig inget motstånd. Vilket inte heller blev fallet. Stefan Löfven förklarade att någon gång under morgondagens riksmöte skulle mästerkocken slå till med full kraft. Motståndarnas förnedring skulle bli total och någon risk för att partiet skulle bli inblandat fanns inte. Speciellt inte som en publicering av övervakningsfilmerna från oppositionens fyllegrej fortfarande kunde ske. Så håll ögonen öppna under morgondagen, blev avslutningen.

Du har vårt fulla förtroende replikerade den inre kretsen och ditt samarbete med mästerkocken har ju varit lysande på senaste tiden, så kör hårt. Visa var skåpet skall stå och att det är vi som bestämmer.

För mästerkocken började morgondagen tidigt. Redan i gryningen var han i full verksamhet. Det handlade om det nya superlimmet ”Bergfast extra” som nästan på ett ögonblick kunde ”svetsa” ihop hud med plast. Separation av materialen var i princip omöjlig under 48 timmar. Därefter släppte limmet nästan magiskt sitt järnhårda grepp.

Mästerkocken applicerade nu limmet på toaringarna i de fyra oppositionsledarnas privata riksdagstoaletter. Toaletter som hade direktkontakt med riksdagssalen och ordnats, som en effekt av coronakrisen, för de viktigaste riksdagsledamöterna. Sjöstedts, Kristerssons, Bush Thors och Åkessons toaringar hade alla fått ett osynligt lager av superlimmet. Mästerkocken kände sig nöjd. På vägen ut passerade han en stol märkt med ett stort S. Något som mästerkocken tolkade som Sverigedemokraterna och han bestämde sig hastigt för att ge arbetsytan där en extra omgång av superlimmet. Ett som det senare visade sig fatalt misstag eftersom S naturligtvis stod för Socialdemokraterna och dessutom var Stefan Löfvens plats. Mästerkocken var dock för stunden mycket nöjd med det han gjort och ställde sig direkt vid entrén till riksdagssalen och delade där ut choklad till alla riksdagsledamöter. Cloetta till dom flesta, purex till de fyra oppositionsledarna.

Han slog sig sedan ner på åskådarläktaren för att kunna följa händelseutvecklingen.

Redan efter ett par timmars långtråkiga anföranden började purexen göra sig påmind och nästan som på en given signal sökte sig de fyra oppositionsledarna till sina privata toaletter under en behärskad brådska.

Väl därinne blev effekten enorm och nästan synkroniserad. När dom skulle resa sig hände det overkliga. Toaringen var bergfast förenad med deras skinkor och när dom reste sig upp följde toaringen med dessutom med ryggstöden uppfällda mot deras ryggar. En obrytbar förening som inte ens Sjöstedts ilska kunde betvinga. Som levande dadaistiska skapelser stod dom med byxorna nerdragna och den nakna ändan inramad av en vit toaring med uppfällt ryggstöd . En obrytbar förening. Vad kunde vara värre? Jo att man dessutom var tvungen att ta sig genom hela riksdagssalen i det här ömkliga tillståndet. Kristersson huvudvärk efter gårdagens festande nådde nya oanade höjder. Han gläntade på toadörren för att se om kusten var klar vilket den naturligtvis inte var. Han tog ett stadigt tag om byxorna och drog upp dom framtill så gott det gick och påbörjade den oundvikliga vandringen fram genom riksdagssalen, tätt följd av sina tre

11 oppositionskollegor. En parad som skulle gå till historien och som dessutom filmades och fotograferades av några hundra förvånade riksdagsmän. ”Den berömda ändringsparaden” som den kom att kallas så småningom.

Stefan Löfven var otroligt nöjd med händelseutvecklingen. Mästerkocken hade än en gång överträffat sig själv, ja gjort det omöjliga. Han brast ut i gapskratt när han stirrade in i ryggtavlorna hos de fyras gäng, med sina mer eller mindre vackra nakna stjärtar, snyggt inramade av toaringen och byxorna desperat uppdragna för att täcka det väsentliga.

Det kunde inte vara bättre. Statsministerns humör blev så gott att han tog tag med båda händerna om arbetsbänken reste sig upp och gav den också storskrattande Magdalena Andersson en riktig björnkram. Helt ovetande om att han limmat ner sina händer. Effekten var omedelbar. Statsministern och finansministern var för de närmaste 48 timmarna oförenligt förenade i en sammankoppling som förde tankarna till dansgolvens tryckare. Statsministerns omdöme om mästerkocken modifierades nu i rask takt och det tidigare berömmet övergick till invektiv och svordomar. Riksdagsmötet avbröts och de fyra försökte så diskret det gick lämna lokalen tätt följda av statsministern och finansministern som tillsynes dansade ut i en häftig förening.

Vad som hände sedan och hur de alla tillbringade de kommande 48 timmarna i väntan på befrielsen förtäljer inte historien men det var i alla fall tillräckligt med tid för att mästerkocken skulle kunna sätta sig i säkerhet.

En spelgalen präst miste allt på kasinot i Skår drömde sedan om räddning av himmelens kår men där fanns ingen reda eller pengar på freda’ för Gud fader själv hade tagit sabbat i år.

12 Myten om den spanska skogssnigeln.

Av outgrundliga skäl har den här lilla trevliga varelsen, den spanska skogssnigeln, fått dåligt rykte. Den kallas i folkmun för ”mördarsnigel” trots att den i huvudsak är vegetarian och kadaverätare. Några mördartakter är svåra att upptäcka, bara en sävlig ölälskande markkrypare.

Illasinnade tungor gör gällande att den invaderat vårt land och ställt till med skadegörelse. Vi är alltså enligt de här påståendena utsatta för en attack av fientligt sinnade varelser med ursprung i Spanien. Inget kunde vara mer felaktigt.

Ett första exemplar av ”mördarsnigeln” i Sverige upptäcktes i Skåne år 1975. Sedan gick det snabbt och år 2000 hade den kravlat sig ända upp till Umeå.

Men det är inte en invasion som pågår. ”Mördarsnigeln” är ett hemkärt djur som inget hellre vill än att stanna i den trädgård den blivit född i. Den invaderar ingen utan det är vi människor som hänsynslöst rycker upp sniglarna ur sin trygga tillvaro i de sydspanska trädgårdarna och utan att be om ursäkt förflyttar dom, blandade med blommor och grönsaker, till norra Europa, för att sedan påstå att det är klimatförändringarna som orsakar snigelinvasionen. Fake news av värsta sort som skulle fått t.o.m. Donald Trump att rodna och som dessutom leder till en legalisering av ett hänsynslöst massmördande av de fredliga sniglarna.

En snigel förflyttar sig med en hastighet av max. 0,00083 km/h. På mer begriplig svenska 19,9 m/dygn. Nu pratar vi inte om vilken snigel som helst utan om en topptränad sprintersnigel. En sniglarnas Usain Bolt.

För att då ta sig den långa vägen mellan Malaga vid den spanska sydkusten och Malmö i Skåne (305,2 mil) så behöver snigeln kravla sig framåt i 420 år. Det är mycket för ett djur som bara lever ett år.

För att klara uppdraget att vara i Malmö år 1975 då det första fyndet gjordes där så måste snigeln ha startat sin resa år 1555 i ett av vinigoterna erövrat Spanien och 420 generationer och år senare anlända till målet, Malmö. Sniglarna måste passera Paris, med alla dess frestelser utan att stanna till och man måste korsa Östersjön simmandes. En inte helt enkel uppgift för en snigel. Man måste passera spansk/franska gränsen ungefär samtidigt som Karl XII orsakade kalabaliken i Bender, man lyckades med knapp marginal undvika slaget vid Waterloo men hade oturen att hamna mitt upp i det första världskriget. Revanschmötet 20 år senare slapp man dock genom att man i tid lyckades kravla sig upp på den svenska sydkusten.

För att klara av etapp två mellan Malmö och Umeå, en sträcka på 124,5 mil tar det i högsta snigelfart 171 år. Om man då som snigel inte stannar upp i Malmö och inte slår av på invasionstakten utan fortsätter direkt norrut så kan man som tidigast vara i Umeå år 2146.

Att sniglarna försöker invadera Sverige på egen hand faller på sin egen orimlighet när det görs snigelfynd i björkarnas stad redan år 2000. Alltså 146 år före beräknad ankomsttid. Ett svårslaget rekord. Ekvationen går inte ihop. Det är människan själv som står för transporten av invasionsstyrkan. Att sedan skylla på mördarsniglarna och klimatförändringen är lika illa som att kalla påven för feminist.

Mästerkocken föreslår inrättandet av en ’snigelombudsman” (SO) som kan ta till vara de spanska skogssniglarnas intressen. Att som det är nu kunna se var och varannan villaägare smyga omkring i skymningen beväpnade med skarprättarverktyg för att halshugga oskyldiga sniglar är inte värdigt ett demokratiskt land som säger sig ta avstånd från våldsbejakande extremism.

Han förfrös ändan vid isbad i Braken och fick istapp som hängde i saken men hustru med tåga fann ljus med en låga som tina både baken och staken

13 Mästerkocken och regeringsupproret.

På Stefan Lövens tid.

-”Hej igen”, muttrade Stefan Löfven lite trött till mästerkocken när denne gjorde entré på tjänsterummet. ”Det var trevligt att du kunde komma med så kort varsel. Jag hoppas att du inte hade något viktigt för dig, som förra gången när du oturligt fick avbryta din bröllopsresa redan dag 1 eller som gången dessförinnan när du fick lämna ditt bröllopet strax före själva vigseln”.

-”Hej! Tro det eller ej men du lyckades den här gången också. Vi var på BB och Rosamunda skulle just föda vårt första barn när din personlige sekreterare Per Manent dök upp med din begäran om brådskande assistans. Rosamunda som kämpade intensivt med sina värkar blev inte glad när jag drog iväg”.

-”Jo men dom får ju lustgas”, menade Löfven, ”så det borde ju inte vara något problem. På min tid var barnafödande något som kvinnorna klarade själva – helt utan manlig inblandning. Vi ansågs bara vara i vägen men det verkar som om kvinnorna blivit klenare med tiden och inte klarar av det längre utan vår hjälp. Tyvärr – för vi män har ju så många andra viktiga saker att ta itu med. Blev Rosamunda irriterad”?

-”Irriterad! Det är inte rätt ord i det här sammanhanget”, replikerade mästerkocken. ”Du skulle bara hört henne. Ja du kom med på ett hörn också – ja inte bara hörn utan du var huvudpersonen i hennes argumentation”.

-”Jag har ju sagt flera gånger i bästa välmening att hon har lätt för att överreagera och att hon bör söka terapi för det”, menade Stefan Löfven. ”Ett barnafödande är ju över på några timmar och sedan är allt som vanligt igen. Det är skillnad för oss som plågas år ut och år in i politiken. Varje mandatperiod är som en fyraårig graviditet med illamående, ökande midjemått och längtan efter ovanliga godsaker. Dom blivande mammorna får stöd och tröst på mödravårdcentralerna, vi ministrar får skäll i plenarsalen”.

-”Det är ju inte riktigt samma sak, men vad är det nu som är så bråttom att det inte kunde vänta”, undrade mästerkocken.

-”Jo, jag är under press fortsatte Löfven. Det pågår ett uppror inom de egna leden, ja i regeringen helt enkelt. Allt handlar om att några giriga ministrar inte är nöjda utan vill ha både högre lön och fler förmåner. Min egen lön har sjudubblats sedan 1985 och en industriarbetares har bara tredubblats under samma tid och i princip gäller samma sak för alla ministrar och så har dom mage att klaga”.

-”Illa”, kommenterade mästerkocken, ”inte konstigt att ni tappar arbetarröster”.

-”Nåja i alla fall så hände följande. Peter Hultqvist, Ibrahim Baylan och Ardalan Shekrarabi - ”de tre vise männen” som jag ironiskt brukar kalla dom kom till mig med en lista på ett antal krav som dom ville ha genomförda. Om inte så skulle dom inleda en maskningsaktion.

Dom ville höja sina arvoden med 30%, få fri kanelbulle till kaffet, slippa gymnastiken på måndagarna, slippa den gemensamma ärtsoppelunchen på torsdagarna och få valfri sovmorgon en dag i veckan.

Jag blev naturligtvis förbannad och talade om för dom att dom kunde maska så mycket dom ville. Ingen skulle ändå märka någon skillnad. Jag förklarade också att dom var enklare att ersätta än städerskan som till skillnad från ministrarna var oerhört proffsig. Frågade sedan om dom inte hört talas om artificiell intelligens och förklarade att det var ett hjälpmedel som trots att det var långt ifrån färdigutvecklat ändå med enkelhet skulle kunna ersätta dom allihopa.

Dom var skamsna när dom drog iväg”.

-”Vad hände sedan”?

-”Sedan kom dom jämställdhetstörstande kvinnorna – Ann Linde, Amanda Lind, Magdalena Andersson, Lena Hallengren och Lena Micko. Fem kvinnliga ministrar eller ”feministrarna” som jag kallar dom. Vad ville nu dom? Jo dom var rädda för att ”de tre vise männen” tillskansat sig någon förmån som lämnade kvinnorna utanför. Allt som männen har krävt kräver vi också förklarade dom.

Då blev jag förbannad igen och berättade att - ni mycket väl vet varför ni sitter i regeringen. Det beror enbart på att vi skulle ha 50% kvinnor för att det är politiskt korrekt. Det handlade alltså inte om att ni var kvalificerade. Ta nu vara på chansen i stället för att gnälla och visa vad ni går för så kanske ni platsar på egna meriter nästa gång. Ni kan minst lika lätt ersättas med AI som ”de tre vise männen”. Ni märker väl själva vad kvinnornas frigörelse ställt till med. Bara sedan 1921 när vi män beviljade er rösträtt så har världen drabbats av ett världskrig, Koreakriget, Vietnamkriget, klimatförändringar som hotar vår existens, pandemi, Doanald Trump, Jokkmooks-Jokke, Snoddas och att män skall sitta ner när dom kissar. Vi har fått nog nu. Det är dags att ta bort den här tillfälliga förmånen om kvinnlig rösträtt och få lite ordning på den här planeten. Det var lite tjafs när jag skickade ut ”feministrarna”, men jag tror att dom förstod. Ibland kan kvinnor må bra av att en fast hand styr. Och så kommer du och klagar över att du fick åka från Rosamunda några timmar. Nu vill jag att du grejar så att jag blir kvitt både ”de tre vise männen” och ”feministrarna”. Se till att dom ställer till med något riktigt galet så att dom drabbas av misstroendeförklaringar. Det är vad jag behöver hjälp med”.

-”Inte så enkelt men jag skall göra ett försök”, svarade mästerkocken.

-”Du har mitt fulla förtroende” svarade Löfven.

Redan dagen därpå tog mästerkocken itu med saken. Förhandlade med ett antal företag om att han skulle tillhandahålla kändisar av aldrig skådat slag som reklampelare för deras varor. Därefter ringde han runt till de aktuella ministrarna och erbjöd dom fantastiska summor för att göra reklam. Något som samtliga ställde upp på. Erbjudandet var för generöst för att kunna förbigås. Fällan var gillrad.

14 Efter ett tag så dök de aktuella ministrarna upp i kommersiella sammanhang. I reklamen i tv, i tidningarnas annonser, på affischpelarna ja överallt där ett kommersiellt budskap var möjligt att sprida.

I TV4 kunde man mellan programmen ”Halv åtta hos mig” och ”Bonde söker fru” se försvarsminister Peter Hultqvists oföränderliga nuna när han förtroendefullt lade huvudet på sned och försäkrade att han aldrig trodde att det kunde göra så stor skillnad för nattsömnen med ett tyngdtäcke från Cura. I samma reklamavsnitt dök också Magdalena Andersson upp och propagerade för att man skulle omsätta sina surt förvärvade slantar på häftiga spinn hos spelsajten Betson. Till de mer framgångsrika reklamfigurerna hörde också Ardalan Shekarabi när han berättade att han läste Bamse varje kväll innan han somnade. Det han mest av allt önskade var en ny årsprenumeration av Bamsetidningen. Ibrahim Baylan visade också upp oanade färdigheter i att sälja korv billigt hos Ica som den nya ICA-Stig. Loa Falkman hade drabbats av sin överman.

I en annan kanal kunde man se hur Ann Linde berättade att hon knaprade VitaePro mest hela dagarna och försäkrade att hon aldrig mått så bra. Lika bra verkade Amanda Lind må när hon berättade att L´Oréals shampoo var bäst i världen och fungerade även när hon behöll hatten på.

Lena Hallengren förklarade att hon numera levde ett bekymmerslöst liv efter att ha gått över till Yes diskmedel. Allt verkade fantastiskt också för Lena Micko när hon gjorde entré bland kossorna i Arlas Bregottfabrik iklädd Adidas vita tennisskor.

Enda malörten i glädjebägaren var att oppositionen begärde misstroendeomröstning för de åtta ministrarnas uppträdanden och brott mot reglerna rörande extraknäck. Misstroendeomröstningar som till oppositionens och inblandade ministrars stora förvåning också stöddes av Stefan Löfven och övriga regeringsmedlemmar. Tack och adjö till de åtta helt enligt mästerkockens plan.

Statsministern var på sitt bästa humör när han tackade mästerkocken.

-”Ja jäklar”, sa han, ”jag hade inte kunnat göra det bättre själv. Vilken dikeskörning. Dom anade ingenting. Så är det när girigheten tar över. Vad blev det förresten? Pojke eller flicka”.

-”Ja”.

-”Vadå”?

-”Jo en av varje. Tvillingar alltså. Det säger Rosamunda i alla fall. Jag har ju inte hunnit träffa dom än. Rosamunda berättade också att du inte behöver fundera på dopet. Det kommer att ske på hemlig plats”.

-”Ja, jag vet ju att hon lätt överreagerar. Men det blir bättre med åren. Ha det så bra så ses vi snart igen”.

En alkoholhaltig vara från Skara köptes in för en skara från Vara men glädjen blev kort och glaset blev torrt när allt dunstade bort i Sahara

15 Vråken.

Eller en sumobrottares bedrövliga natt.

Under en värmebölja är det många som sover för öppet fönster. Så också mästerkocken. Ibland kommer det in några myggor, ibland något annat flygfä och igår natt en ormvråk.

Det finns definitivt behagligare sätt att bli väckt på än av att en jättelik ormvråk slår klorna i den nakna bröstkorgen samtidigt som vråkens vingar orsakar en tornado av luftrörelser. Efter en häftig armviftning i ett sömndrucket tillstånd från mästerkocken hoppar vråken över till sängkamraten - den äkta hälften och djurvännen – som vaknar med ett skri och klipper till vråken så att den flyger rakt in i väggen. Hustruns skri har också väckt husets katter som kommer rusande och går till snabb attack mot vråken som med vingarnas hjälp fick ta sig ur den farofyllda situationen.

Till slut hamnade vråken i datorrummet där den försökte stilla sin hunger genom att äta upp datormusen. Ett misslyckat försök som varken stillade hungern eller förbättrade vråkens sinnesstämning.

Under jakten hade hustrun ringt den jourhavande djurorganisationen som lovade att komma direkt och ta hand om orosstöraren.

Så småningom och efter en vild jakt lyckades mästerkocken få ut vråken i hallen, slå upp farstudörren och med ett slag förpassa vråken ut ur lägenheten. Tyvärr så illa att ormvråken, vid flykten från lägenheten, råkade flyga rakt in i tidningsbudet som just anlände för att leverera morgontidningen. Sammanstötningen var så kraftig att tidningsbudet slogs omkull och rullade, likt en boll, nedför trappan och med en kraftig duns slog in i sumobrottaren Takidus lägenhetsdörr på bottenplanet.

Takidu hade haft en bedrövlig afton med förlust i en stortävling, med ett stort bråk med hustrun, ett ännu värre bråk med älskarinnan och sedan stora svårigheter att somna trots en rejäl konsumtion av saké. Takidu rusade nu upp som en hetsad tiger, fortfarande iklädd endast det minimala sumobältet som ser ut som en form av modifierad stringtrosa med blöja.

När han skulle ta sig ut för att läxa upp inkräktaren fastnade han tillfälligt i dörren som var i minsta laget för den välgödde brottaren och innan han kunde slita sig loss attackerades han av både ormvråken och katterna.

Som tur var kom den nyanlända djurorganisationen till hjälp utrustade med en jättelik håv. I tumultet som uppstod lyckades håvskötaren inte få håven över vråken men väl över Takidu som fullständigt vansinnig slet sig lös från dörrkarmen, hoppade över det medvetslösa tidningsbudet, knuffade omkull patrullen från djurorganisationen och rusade ut på gatan i ett häftigt försök att fånga och vrida nacken av vråken. Skrikande japanska svordomar och med kroppsfettet guppande på kroppen som vågorna under en storm i Atlanten pågick jakten gata upp och gata ner.

Det var också fullt förståeligt att den polispatrull som råkade komma förbi ingrep och tog in Takidu till förhör. Det var ju inte var dag man kunde se en nästan naken sumobrottare endast iklädd ett bälte och en jättelik håv rusa längs gatorna för att fånga en ormvråk mitt i natten. Takidus bedrövliga afton hade övergått i en minst lika bedrövlig natt.

Sensmoralen är att man inte skall sova för öppet fönster för då springer sumobrottarna ut på gatorna och skämmer ut både sig och sitt land.

<><

Vilken tävling talar mästerkocken om?

Det handlar om en simtävling med en gigantisk masstart som sker i totalt mörker.

En sprint med bara en vinnare. Ibland ingen alls.

En tävling med en hysterisk stämning just före start och en hänsynslös rusning under hela loppet.

Vi talar om en tävling där målet inte alltid är på plats när de tävlande kommer.

Alla placeringar utöver förstaplatsen är meningslösa placeringar.

Det är inte alla det blir folk av. Bara en av 300 miljoner.

Just ni är den personen. Tänk på det. Just ni har förvisat 300 miljoner konkurrenter till en meningslös andraplacering i den första tävling ni ställde upp i och själv lagt beslag på guldmedaljen. Inte så illa. Då kan man inte vara så tokig i alla fall trots en del skavanker.

Vilken tävling handlar det om? Ja det har ni nog listat ut

Klockan 6 på morgonen är den tid på dygnet när unga och äldre möts.

De unga på väg till sängen och de äldre på väg upp ur sängen.

16 Mästerkocken extraknäcker som brovakt.

Ett halvmara med förhinder.

Varje år går Göteborgsvarvet av stapeln. En halvmara med över 60 000 deltagare, många amatörer men också en del representanter för världseliten. En stor prestigetävling för Göteborg. Den största. Under tävlingen och efter 15-16 km löpning korsar alla deltagarna älven via Götaälvbron. En ålderstigen klaffbro som skall rivas när den nya bron, som är under uppförande, står klar.

Dagen till ära hade Mästerkocken fått det prestigefyllda hedersuppdraget att tjänstgöra som brovakt med enda arbetsuppgift att på ett ansvarsfullt sätt öppna klaffbron om så skulle behövas för större fartygspassager. När löparna passerar och i god tid innan tillåts ingen fartygstrafik. Ett uppdrag som Mästerkocken var som klippt och skuren för. Ca 30 minuter innan elitlöparna beräknades komma öppnade Mästerkocken, för sista gången och helt enligt instruktionerna bron, för ett passerande större fartyg. En ren rutinåtgärd som är så enkel att ett barn kan klara den. Man trycker bara på en knapp.

Tyvärr hände det som absolut inte får hända, i alla fall inte en sån här dag – klaffen till bron fastnade i uppfällt läge.

Som en jättelik ogenomtränglig mur tornade den upp sig.

Mästerkocken kunde till sin förtvivlan redan 25 minuter senare se dom första löparna komma upp på bron. En liten grupp mörkhyade etiopier med den olympiske guldmedaljören Metea i täten. Med stor förvåning och ilska i blicken anlände de till den uppfällda klaffen där dom bokstavligt talat gick in i väggen. Den vrede som nu präglade sinnesstämningen blev inte bättre av att nya löpare anlände bakifrån hela tiden. Efter en knapp timma var alla 60 000 samlade där utom några tusen kvinnor som var rejält försenade p.g.a. att dom stannat några gånger för shopping utmed sträckningen. Ilskan var nu så stor att inte ens ett riktigt regnoväder kunde dämpa vreden.

För att försöka mildra oron i leden tog nu den företagsamma Mästerkocken ett paraply och gick ner för att förklara för löparkollektivet vad som hänt. Något som till en början verkade slå väl ut men som ledde till ett starkt missnöje när Mästerkocken artigt bad dom ställa upp sig i nummerordning för att få till en ordnad start när serviceteamet väl grejat broklaffen. Uppmaningen att gemensamt sjunga ”We shall overcome” slog inte heller väl ut, utan blev snarare droppen som fick bägaren att rinna över bland dom frysande och huttrande löparna. Mästerkocken fick för att undgå aggressiviteten hos en lynchlysten mobb om ca 60 000 personer, sätta sig i säkerhet genom att fly in i brovaktartornet.

Efter ca 2 timmars arbete av servicepersonalen kunde bron öppnas igen och löparna kunde nu dra iväg för att redan efter 500 m överraskas av ännu ett hinder. Ett gigantiskt schakt för projektet Västlänkens underjordiska station. Ett hinder som arrangörerna missat eftersom det inte hade funnits året innan. Göteborgsvarvet fick nu för första gången i historien avbrytas efter det att alla deltagarna, utom dom shoppande damerna, hamnat nere bland dom kletiga lermassorna i schaktet, varifrån dom under kvällen och natten plockades upp av brandkåren och räddningshelikoptrarna allt medan regnet öste ner. Ett digert arbete för räddningskåren och helikopterdivisionen.

Tävlingsledningen beklagar missödet, lovar rabatt på nästa års anmälningsavgift, försäkrar att Mästerkocken inte kommer att sköta broöppnandet i fortsättningen och skyller schakteländet på politikerna som skyller på varandra och lovar att tillsätta en utredning.

Tävlingsledningen drog också in den planerade enkäten som skulle genomföras bland deltagarna efter loppet och handla om hur man upplevt Göteborgsvarvet på en skala 1-10.

Vad blir då sensmoralen. Jo, ibland kan det vara en fördel att inte ryckas med i tävlingshysterin utan ha roligt och kanske stanna till och shoppa utmed vägen.

En kardinal med celibat i Vatikanen smög till bordell för att minska på tryck i ”vulkanen” men i eruptionen gick troll och magnituden blev noll för han kunde ej knäppa upp knapp i kaftanen.

Korta berättelser och skrönor utan anspråk på sanning men ändå med ett knappt mätbart mått av sannolikhet.. Det kaos som är ett normaltillstånd i en del av skrönorna har naturligtvis inget att göra med författarens sinnestillstånd utan reflekterar bara den verklighet vi lever i.

9 789180 277884