9789178511631

d i a n a l a i t i n e n

Pü väg till ett mÜte

en resa i inre och yttre landskap i Languedoc

På väg till ett möte en resa i inre och yttre landskap i Languedoc

© 2019 Diana Laitinen Grafisk form & illustration Diana Laitinen Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Nordenstedt, Tyskland ISBN: 9789178511631

en dag fick jag en bukett med gula rosor av en okänd fransman sü där Üverraskande som livet kan vara

Prolog Under sex år har jag varit på resa några veckor på sommaren i Languedoc, Sydfrankrike. 2014 – 2019. Jag har bott i olika byar, gått på målarkurs. Arbetat på B&B för att känna in landskapet. Fått nya insikter, drömmar, reflekterat över livet.

Vandrat med mina tankar och lärt känna min själ.

I dagboksanteckningar, fotografier, målningar som blivit till, har jag besökt platser och mina inre rum. Landskapet, drömmarna, längtan till något annat som fångat hela mitt väsen. En nödvändighet för att gå vidare i livet. Livet som i många år varit en balansering på lina, en bearbetning på alla plan. Utmattad, varför är det så ledsamt och tungt? Något pockade på uppmärksamhet, min själ var blockerad och hittade inte ut. Det var när jag lyssnade till mig själv, till hjärtat och började gå som vägen öppnade sig. Längtan efter att bli läkt och helad.

Livet är förunderligt och spännande och det finns mycket kvar att fördjupa sig i. Kallar det för grovskiss. Bilder som växer fram, det hjärtat vill förmedla. Släppa, lämna, öppna upp för något nytt. Intryck som skakar om vanor och stagnation.

Bli ett med nuet. I medveten närvaro blir allt magiskt. Ta sig tid för att känna doften av vindens friskhet. Äntligen på väg.

Reser med livet för att möta mig själv.

Första resan till Languedoc, blev livsavgörande. Länge hade måleriet stått stilla och jag ville få ny inspiration. Anmälde mig till en målarkurs, ”kreativt måleri” i Roquefort des Corbières.

En liten by vid medelhavet i Sydfrankrike. Bär på rädslor för nya utmaningar, nya människor. Tvekar in i det sista tills jag kapitulerar. -JA, jag följer med!

Eufori och lätthet tar kropp och själ i besittning. En läkande process har tagit sin början.

Resan ner flyter på, inga förseningar. Möter upp kursledaren i Bryssel. När flyget landar i Toulouse öppnar sig himlen och regnet häller ner. Ännu en kurskamrat ansluter sig. Tre som ska förbereda kursen innan de andra kommer. Vi hyr en bil.

Det regnar i flera timmar innan vi kommer iväg. Anländer vårt hus mitt i natten efter diverse felkörningar och stopp längs vägen. Rummet jag får har utsikt mot ett gravmonument.

Vaknar först dagen därpå, går sedan iväg för att handla bröd och frukost. Möts av vänliga människor i byn. Försöker prata lite franska när jag handlar i de små lokala butikerna med litet sortiment. Solen värmer och vi äter frukost på terassen.

Efteråt tar vi en promenad. Det växer fikonträd överallt.

Smakar av den mogna frukten som ger ny energi. I skuggan av palmträd och kyrkfönster på en liten bakgård till byns kyrka slår vi oss ner och målar akvareller.

Nästa morgon hamnar vi i ett känslosamt samtal vid frukosten om våra uppväxter och erfarenheter. Djup sorg kommer över mig, bekräftelsebehovet väcks. Skyler mitt inre som befinner sig i ett limbo, själen vill ge sig till känna, hur? Det är skört, och kommer att brista när det är dags.

foto Diana Laitinen Stilleben

9

Vinden viner och en kruka går i golvet. Det blåser mycket i den nedre delen av regionen. Languedoc har inte bara de varmaste somrarna utan också de kraftigaste vindarna. En region som bjuder på mycket dramatik. Snart anländer de andra deltagarna, vi är en grupp på 8 personer. Tema; ljuset, färgen och känslan.

Skuggorna vill inte släppa taget. Min förfärligt svaga självkänsla, följer mig som en svart katt. Orkar inte glädjas med dem andra. Minnen från barndomslandet gör sig påminda.

Ensamhet, längtan efter att älska och bli älskad. En saknad av närhet och trygghet som blivit en livssorg.

Större delen av livet har varit en bungyjump. Levnadsmönstren tär, flykt och orkeslöshet är konstant. Min ”sjukdom” får jag leva med är vad jag tror. Vet inte om att det kommer gå ytterligare fem år innan själen har fått läka.

Nu har kursen börjat. På morgonen har vi mindfullness på schemat övar mig i att andas. Innan resan hade jag en dröm.

Det är sen kväll, en väninna och jag, passerar ett hus på landet.

Höga obehagliga ljud från huset skrämmer oss. Väninnan är nyfiken och vill se vad det är. Jag protesterar vilt och vill gå vidare. Vaknar med oro.

10

Under sex år har jag några veckor på sommaren varit på resa i Languedoc Sydfrankrike, 2014 – 2019. Jag har bott i olika byar, gått på målarkurs, arbetat på B&B för att känna in landskapet.

Fått nya insikter, drömmar, reflekterat över livet. Vandrat med mina tankar och lärt känna min själ. I dagboksanteckningar, fotografier och målningar som blivit till, har jag besökt platser och mina inre rum.

Det är en berättelse om att bryta med invanda mönster och vardagliga cirklar, när hjärtat vill något mer. Reser för att få kontakt med min inre människa, bli läkt och helad.

En nödvändighet för att gå vidare i livet är när vi börjar lyssna till oss själva, till hjärtat som livet expanderar och får ny innebörd.

Vad är det att vara människa? Något pockade på uppmärksamhet.

Själen var blockerad och hittade inte ut. En förutsättning är att gå till roten med skavsår och smärta.