9789177956204

li sa

k l e y pa s

Väninnornas jul

Översättning: Emma Majberger

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 1

2022-09-19 17:49

li sa

k l e y pa s

Väninnornas jul

Översättning: Emma Majberger

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 3

2022-09-19 17:49

Originalets titel: A Wallflower Christmas © 2008 by Lisa Kleypas Published by arrangement with Ulf Töregård Agency AB Översatt av Emma Majberger Omslag av Eric Thunfors Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun Printed in Sweden ISBN : 978-91-7795-620-4 Bokförlaget Polaris, Stockholm, 2022 www.bokforlagetpolaris.se

Papper fran

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 4

2022-09-19 17:49

Till Jennifer Enderlin, som har alla goda egenskaper: klok, begåvad, vacker och generös.

Tack för att du har gett mig så mycket glädje både i livet och arbetet.

Med kärlek, L.K.

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 5

2022-09-19 17:49

Prolog Det var en gång fyra unga damer som satt längs väggen på varenda bal, soaré och tillställning under sällskapssäsongen i London. Kväll efter kväll satt de och väntade på en rad stolar och till sist började panelhönorna tala med varandra. De insåg att även om de konkurrerade om samma herrar, fanns det mer att vinna som vänner i stället för motståndare. Dessutom tyckte de om varandra. De bestämde sig för att hjälpa varandra att hitta en make och började med den äldsta av de fyra, Annabelle, och arbetade sig nedåt till den yngsta, Daisy.

Annabelle var obestridligt den vackraste av väninnorna, men hon var bokstavligt talat utfattig, vilket satte henne i dålig dager. De flesta ungkarlar i London hoppades visserligen på att få en grann hustru, men nöjde sig om hemgiften var stilig.

Evie var en ovanlig skönhet med sitt flammande hår och fräkniga hy. Det var välkänt att hon en dag skulle ärva en förmögenhet efter sin far. Men han var en vanlig före detta boxare, som ägde en spelklubb, och en så ökänd bakgrund var ett hinder för en ung kvinna att ta sig förbi. Det gjorde inte saken bättre att Evie var förfärligt blyg och stammade. Alla män som försökte tala med henne skulle senare beskriva mötet som ren tortyr.

Lillian och Daisy var systrar och kom från New York. Deras familj, Bowman, var häpnadsväckande vulgära och ­nästan ofattbart rika efter att ha skapat sig en förmögenhet inom

7

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 7

2022-09-19 17:49

tvålproduktion. De kom inte från någon fin familj, hade varken stil eller mecenater. Lillian var verkligen en kärleksfull väninna, men även envis och kommenderande. Och Daisy var en drömmare som menade att det verkliga livet sällan var lika intressant som de romaner hon så glupskt läste.

Allteftersom panelhönorna hjälpte varandra att navigera i Londons societetsliv, tröstade och stöttade varandra genom faror, sorger och glädjeämnen, hittade till sist var och en sin make och ingen kallade längre dem för panelhönor.

Men för varje sällskapssäsong fanns det nya panelhönor (då liksom nu fanns det alltid flickor som blev förbisedda och nonchalerade av herrar som verkligen borde ha vetat bättre).

Så kom den julen då Rafe Bowman, Lillian och Daisys äldste bror, anlände till England. Efter den skulle livet för en viss panelhöna aldrig bli detsamma …

8

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 8

2022-09-19 17:49

Kapitel 1 London 1845 »Nu är det officiellt«, sa Lillian, lady Westcliff, nöjt och lade undan brevet från sin bror. »Rafe kommer till London om precis två veckor. Och skeppet heter Virvelvind, vilket jag tycker passar bra med tanke på hans förestående förlovning.« Hon såg ner på Annabelle och Evie, som båda två satt på golvet i salongen och arbetade med ett stort, runt sammetstyg i rött. De var samlade hemma hos Lillian på Marsden Terrace i London för att inta eftermiddagste och samtala.

Annabelle och Evie var i full färd med att göra en julgrans­ matta, eller rättare sagt, de försökte rädda tyget från L ­ illians tidigare insats. Evie rättade till ett brokadband som var ojämnt fastsytt, medan Annabelle klippte en ny kant på tyget och nålade den.

Den enda som saknades var Lillians lillasyster, Daisy, som bodde i Bristol med sin make. Annabelle längtade efter att träffa Daisy och höra vad hon tyckte om livet som nygift. Som tur var skulle de alla snart ses och fira jul i Hampshire. »Tror du din bror får svårt att övertala lady Natalie att gifta sig med honom?« frågade Annabelle och rynkade pannan när hon fick syn på en stor, mörk fläck på tyget.

9

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 9

2022-09-19 17:49

»Åh, inte alls«, sa Lillian glatt. »Han är stilig, charmerande och väldigt rik. Vad skulle lady Natalie kunna ha emot något av det, förutom att han är amerikan?« »Men Daisy säger att han är en rumlare. Och en del unga kvinnor kanske inte …« »Nonsens!« utbrast Lillian. »Rafe är inte alls någon rumlare. Han har kanske sått lite vildhavre här och där, men vilken hetlevrad man har inte gjort det?« Annabelle såg betänksamt på henne. Även om Lillians lillasyster Daisy för det mesta sågs som en drömmare och romantiker, var hon även klarsynt och pragmatisk, vilket gjorde hennes omdöme väldigt pålitligt. Om Daisy ansåg att deras äldste bror var en rumlare, fanns det helt klart starka bevis för det påståendet. »Dricker eller spelar han?« frågade Annabelle.

Lillian rynkade lätt på ögonbrynen. »Ibland.« »Uppför han sig oförskämt eller olämpligt?« »Han är en Bowman. Vi vet inte bättre.« »Jagar han kvinnor?« »Så klart.« »Har han varit otrogen mot en kvinna? Har han varit förälskad?« Lillian såg bistert på henne. »Nej, inte vad jag vet.« Annabelle såg undrande på Evie. »Vad tror du, Evie?« »Rumlare«, kom hennes koncisa svar. »Nåväl«, muttrade Lillian. »Han kanske är en rumlare.

Men det behöver ju inte vara ett hinder för att uppvakta lady Natalie. En del kvinnor gillar rumlare. Se bara på Evie.« Evie fortsatte envist att rätta till brokadbandet, men ett leende drog över hennes läppar. »Jag g-gillar inte alla rumlare«, sa hon med blicken fäst på arbetet. »Bara en.« 10

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 10

2022-09-19 17:49

Evie, den vänligaste och mildaste av dem alla, hade varit den sista man kunnat ana skulle vinna den ökände lord St Vincents hjärta, han som definitivt varit en rumlare. För även om Evie, med sina runda blå ögon och sitt flammande röda hår, upp­ visade en ovanlig och okonventionell skönhet så var hon fruktansvärt blyg. Och så var det hennes stammande. Men Evie hade också ett visst mått stillsam styrka och en vänlighet som verkade ha fört hennes make till sjunde himlen. »Och den före detta rumlaren avgudar tydligen dig bortom vett och sans«, sa Annabelle. Hon stannade upp och såg in­­ gående på Evie innan hon frågade. »Är St Vincent glad för barnet, kära du?« »Åh, ja, han är …« Evie avbröt sig och såg förvånat på Annabelle. »Hur visste du?« Annabelle log. »Jag har lagt märke till alla vecken, både fram och bak, på dina nya klänningar, som kan släppas ut i takt med att magen växer. De avslöjar dig på en gång, kära du.« »Väntar du barn?« frågade Lillian och gav ifrån sig ett pojkaktigt glädjetjut. Hon hoppade upp från soffan och slängde sig ner bredvid Evie med armarna om halsen på henne. »Det är ju fantastiska nyheter! Hur känner du dig? Har du börjat må illa?« »Bara när jag såg vad du hade gjort med julgransmattan«, sa Evie och skrattade åt väninnans upphetsning. Det var ofta lätt att glömma bort att Lillian var grevinna. Hennes spontanitet hade inte dämpats det minsta av hennes nya sociala status. »Du borde inte sitta på golvet«, utropade Lillian. »Kom och ge mig saxen så fortsätter jag på den här förbannade saken …« »Nej«, sa Evie och Annabelle i kör.

11

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 11

2022-09-19 17:49

»Lillian, vännen«, fortsatte Annabelle bestämt, »du kommer inte i närheten av den här julgransmattan. Det du gör med nål och tråd borde ses som kriminellt.« »Jag gör mitt bästa«, protesterade Lillian förvånat och med ett skevt leende. »Jag börjar med goda intentioner, men så tröttnar jag på alla de där pyttesmå stygnen och skyndar mig för att bli klar. Men vi måste ha en julgransmatta, en väldigt stor. Annars finns det inte något som samlar upp vaxdropparna från julgransljusen.« »Skulle du kunna berätta vad den här fläcken kommer ifrån?« Annabelle pekade på en ful, mörk fläck på sammeten.

Lillian log förläget. »Jag tänkte att vi kunde ha den delen inåt. Jag spillde ett glas vin där.« »Drack du vin när du sydde?« frågade Annabelle och tänkte att det förklarade en hel del. »Jag hoppades att det skulle få mig att slappna av. Jag blir nervös av att sy.« Annabelle gav henne ett undrande leende. »Varför det?« »Det påminner mig om alla de gånger som min mor hängde över mig medan jag höll på med min märkduk. Så fort jag gjorde fel, slog hon mig över fingrarna med en linjal.« Lillian log urskuldande, men den här gången nådde inte leendet hela vägen upp till hennes livliga bruna ögon. »Jag var förfärlig som barn.« »Du var ett kärt barn, det är jag säker på«, sa Annabelle vänligt. Hon hade aldrig riktigt förstått hur Lillian och Daisy Bowman kunnat bli så bra med tanke på deras uppfostran. På något vis hade Thomas och Mercedes Bowman lyckats vara krävande, kritiska och på samma gång försumliga, vilket var något av en bedrift.

12

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 12

2022-09-19 17:49

Tre år tidigare hade familjen Bowman tagit med de båda döttrarna till London, efter att ha upptäckt att inte ens en stor förmögenhet kunde förmå någon i de fina kretsarna i New York att gifta sig med flickorna.

Genom en kombination av hårt arbete, tur och en nödvändig hänsynslöshet, hade Thomas Bowman grundat ett av de största och mest snabbväxande tvålföretagen i världen. Nu när de flesta började få råd med tvål, kunde Bowmans fabriker i New York och Bristol nästan inte möta efterfrågan.

Men det krävdes mer än pengar för att få en plats i New Yorks överklass. Arvtagerskor utan adelstitlar, som Lillian och Daisy, var inte alls åtråvärda för herrarna, som också ville gifta upp sig.

Därför var London, som huserade allt fler utfattiga aristo­krater, en fruktbar jaktmark för amerikanska nouveaux riches.

Ironiskt nog hade Bowmans nått så högt det gick genom att få Lillian gift med Marcus, lord Westcliff. Ingen skulle ha trott att den reserverade och mäktige greven skulle gifta sig med en viljestark flicka som Lillian. Men Westcliff hade sett bakom Lillians fräcka fasad och upptäckt sårbarheten och det älskvärda hjärtat som dolde sig där. »Jag var en bråkstake«, sa Lillian uppriktigt, »och det var Rafe också. Våra andra bröder, Ransom och Rhys, uppförde sig alltid lite bättre, även om det inte säger särskilt mycket.

Och Daisy var ibland med på mina upptåg, men för det mesta dagdrömde hon och levde i böckernas värld.« »Lillian«, frågade Annabelle och rullade noga ihop bandet. »Varför har din bror gått med på att träffa lady Natalie och familjen Blandford? Är han verkligen redo att gifta sig?

Behöver han pengar, eller försöker han göra er far nöjd?« »Jag vet inte«, sa Lillian. »Jag tror inte att det är pengarna. Rafe har gjort sig en förmögenhet genom att spekulera 13

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 13

2022-09-19 17:49

på Wall Street, delvis en smula samvetslöst. Jag tror att han till sist tröttnat på att ligga i luven på far. Eller kanske …« Hon tvekade och en skugga drog över hennes ansikte. »Kanske?« manade Evie försiktigt. »Nåväl, Rafe visar gärna upp ett lättsinnigt yttre, men han har aldrig varit en särskilt lycklig person. Mor och far var gräsliga mot honom. Faktiskt mot oss alla. De lät oss aldrig leka med någon som de ansåg hade lägre status. Och de ansåg att alla andra hade lägre status. Tvillingarna hade varandra och Daisy och jag var naturligtvis alltid tillsammans. Men Rafe var ensam. Far ville att han skulle vara en seriös pojke, så Rafe hölls borta från de andra barnen. Han fick aldrig göra något som far tyckte var tramsigt.« »Så till sist gjorde han uppror«, sa Annabelle.

Lillian log kort. »Det kan man säga.« Hennes munterhet falnade. »Men nu undrar jag … vad händer när en ung man som tröttnat på att vara seriös också tröttnar på att vara rebellisk? Vad finns kvar efter det?« »Det får vi nog reda på.« »Jag vill att han ska bli lycklig«, sa Lillian. »Att han hittar någon att bry sig om.« Evie betraktade dem båda tankfullt. »Har någon av er ens träffat lady Natalie? Vet vi något om henne?« »Jag har inte träffat henne«, erkände Lillian, »men hon har ett fantastiskt rykte. Hon har levt skyddat och presenterades förra sällskapssäsongen då hon genast blev väldigt eftertraktad. Jag har hört att hon är ljuvlig och synnerligen väluppfostrad.« Hon tystnade och gjorde en grimas. »Rafe kommer skrämma livet ur henne. Det vete gudarna varför familjen Blandford förespråkar ett bröllop. Det måste vara för att de 14

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 14

2022-09-19 17:49

behöver pengar. Och far skulle betala vad som helst för att pumpa in mer blått blod i familjen.« »Jag önskar att vi kunde tala med en av hennes bekanta«, funderade Evie. »N-någon som kunde ge din bror råd, komma med små tips om vad hon tycker om, vilka hennes f-favoritblommor är och sådant.« »Hon har en sällskapsdam«, sa Lillian. »En stackars kusin som heter Hannah-någonting. Tänk om vi skulle bjuda hit henne på te innan Rafe träffar lady Natalie?« »Det är en lysande idé«, utbrast Annabelle. »Om hon bara är det minsta tillmötesgående skulle det hjälpa Rafe enormt.« »Jo, du måste gå dit«, sa lord Blandford bestämt.

Hannah stod framför honom i salongen hemma hos familjen Blandford i Mayfair. Det var ett av de äldre, mindre husen i det populära området som låg inklämt i den västra delen av staden nära Hyde Park.

Mayfair bestod av vackra torg och breda gator och gav hem åt många adliga familjer. Men de senaste tio åren hade nya hus tillkommit, överdimensionerade förnäma bostäder och höga hus i gotisk stil dök upp norrut där den nyrika klassen bredde ut sig. »Gör vad du kan för att underlätta en förbindelse mellan min dotter och mr Bowman«, fortsatte Blandford.

Hannah stirrade misstroget på honom. Lord Blandford var en insiktsfull man med god smak. Hon kunde knappt tro att han skulle vilja att Natalie, hans enda barn, skulle gifta sig med sonen till en dum amerikansk fabrikör. Natalie var vacker, kulti­verad och mogen för sina tjugo år. Hon kunde få vilken man hon än önskade.

15

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 15

2022-09-19 17:49

»Morbror«, sa Hannah försiktigt. »Jag skulle aldrig drömma om att ifrågasätta ditt omdöme, men …« »Men du vill veta om jag blivit helt från vettet?« frågade han och skrockade när hon nickade. Han pekade mot den polst­rade fåtöljen bredvid eldstaden. »Varsågod och sitt, kära du.« Det var inte ofta de hade en chans att talas vid i enrum. Men lady Blandford och Natalie besökte en kusin som blivit sjuk och man hade bestämt att Hannah skulle stanna kvar i London för att förbereda Natalies garderob och personliga tillhörigheter inför festligheterna i Hampshire.

Hannah såg in i det kloka, vänliga ansiktet på den man som hade varit så generös mot henne och frågade: »Får jag vara uppriktig, morbror?« Hans ögon glittrade när han hörde det. »Jag har aldrig hört dig tala på något annat vis, Hannah.« »Jo alltså … jag visade lady Westcliffs teinbjudning för att vara artig, men jag hade inte tänkt tacka ja.« »Varför inte?« »Eftersom den enda anledningen till att bjuda in mig är för att snoka fram upplysningar om Natalie, och för att imponera på mig med alla mr Bowmans förtjänster. Och morbror, det är uppenbart att lady Westcliffs bror är långt ifrån att vara god nog för Natalie!« »Det låter som om han redan har prövats och dömts«, sa lord Blandford milt. »Är du så sträng mot amerikaner, ­Hannah?« »Det är inte för att han är amerikan«, protesterade Hannah. »Det är i alla fall inte hans fel. Men hans kultur, värderingar och aptit är helt främmande för någon som Natalie.

Hon skulle aldrig bli lycklig med honom.« 16

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 16

2022-09-19 17:49

»Aptit?« frågade Blandford och höjde ett ögonbryn. »Ja, på makt och pengar. Och även om han är en inflytelserik person i New York, har han ingen status här. Natalie är inte van vid det. Det blir ett märkligt parti.« »Du har naturligtvis rätt«, förvånade Blandford henne med att säga. Han lutade sig tillbaka i stolen och knäppte händerna.

Blandford var en trevlig, fridfull man, hans huvud var stort och välformat, huden stramade över hans ­tunnhåriga skalle men föll i lösa veck runt ögon, kinder och käke. Hans kropp var mager och senig, som om naturen glömt att ge honom de nödvändiga muskler han behövde för att stötta skelettet. »Det är på vissa sätt ett märkligt parti«, fortsatte Blandford. »Men det kan vara räddningen för familjens framtida generationer. Min kära, du är nästan som en dotter för mig, så jag ska uttrycka mig rakt på sak. Det finns ingen son som kan ärva titeln efter mig och jag vill inte riskera att Natalie och Lady Blandford drar det kortaste strået ekonomiskt hos näste lord Blandford. De måste försörjas. Till min stora förtvivlan kommer jag inte kunna efterlämna en tillräckligt stor förmögenhet, eftersom den största delen av Blandfords tillgångar och mark är bundna.« »Men det finns förmögna engelsmän som mer än gärna skulle vilja gifta sig med Natalie. Lord Travers till exempel.

Han och Natalie har ett gott öga till varandra och han har stora tillgångar till sitt förfogande …« »Acceptabla tillgångar«, rättade Blandford henne lågt. »Inte stora. Och inte i närheten av vad Bowman har nu, för att inte nämna hans framtida arv.« Hannah var rådvill. Under alla de år hon hade känt lord Blandford, hade han aldrig visat en sådan uppriktig oro för 17

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 17

2022-09-19 17:49

pengar. Det gjorde inte män med hans status, de föraktade samtal om finanser och såg det som borgerligt och långt under deras värdighet. Vad hade väckt den här oron?

Blandford såg hennes uttryck och log bedrövat. »Åh, Hannah. Hur ska jag förklara så att du förstår? Världen ändrar sig alltför snabbt för män som jag. Det finns så många nya sätt att göra saker på. Innan jag ens hinner anpassa mig till en förändring har det skett en ny. De säger att inom kort kommer järnvägen att täcka varenda grön fläck i England. Folket kommer att ha tillgång till tvål, konserverad mat och fabriksgjorda kläder, och avståndet mellan oss och dem kommer att minska avsevärt.« Hannah lyssnade uppmärksamt, medveten om att hon som var utan förmögenhet och från en obetydlig familj, befann sig på gränsen mellan Blandfords klass och »folket«. »Är det dåligt, morbror?« »Inte nödvändigtvis«, sa Blandford efter en lång stunds tvekan. Men jag tycker det är synd att blodsband och aristokrati kommer att betyda så lite. Framtiden är här och den tillhör uppkomlingar som familjen Bowman. Och män som lord Westcliff, som är villiga att offra vad som krävs för att hålla jämna steg med dem.« Greven av Westcliff var Raphael Bowmans svåger. Han kom utan tvekan från den förnämaste släkten i England, med blod blåare än själva drottningens. Och ändå var han känd för att vara progressiv, både politiskt och ekonomiskt. Genom sina investeringar hade Westcliff skapat sig en förmögenhet på den växande tågindustrin, och det sades att han var väldigt intresserad av allt som hade med affärer att göra. Detta medan de flesta adelsmän fortfarande nöjde sig med att tjäna pengar på sin mark precis som de gjort i generationer.

18

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 18

2022-09-19 17:49

»Så du vill alltså förena familjen med lord Westcliff och familjen Bowman«, sa Hannah. »Naturligtvis. Det kommer att göra min dotters ställning unik om hon gifter sig med en förmögen amerikan och får Westcliff till svåger. Som Bowmans hustru kommer hon att placeras långt ner vid bordet … men det kommer att vara vid Westcliffs bord och det ska man inte underskatta.« »Jag förstår«, sa hon tankfullt. »Men du håller inte med?« Nej. Hannah var långt ifrån övertygad om att hennes högt skattade Natalie skulle behöva ha något att göra med en ohyfsad drummel till make, bara för att få lord Westcliff till svåger. Men hon tänkte definitivt inte ifrågasätta lord Blandfords omdöme. I alla fall inte högt. »Jag litar på din klokhet, morbror. Men jag hoppas att fördelarna – eller nackdelarna – snart kommer att visa sig.« Ett lågt skratt undslapp honom. »Vilken diplomat du är. Du har ett gott sinne, min kära. Antagligen mer än en ung kvinna behöver. Det är bättre att vara söt och tom i huvudet som min dotter, än att ha ett vardagligt utseende och vara begåvad.« Hannah kände sig inte förnärmad, även om båda sakerna kunde diskuterats. Till att börja med var hennes kusin Natalie allt annat än tom i huvudet. Men Natalie visste bättre än att visa sin intelligens, för det var inte något som lockade kavaljerer.

Och Hannah tyckte inte själv att hon hade ett vardagligt utseende. Hon var brunhårig och grönögd, hade ett strålande leende och en fin figur. Om Hannah kunnat klä sig i vackra kläder och smycken, trodde hon nog att man skulle sagt att hon var väldigt tilldragande. Det låg i betraktarens ögon. »Gå till tebjudningen på Marsden Terrace«, sa lord Blandford till henne och log. »Plantera de romantiska fröna. Det 19

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 19

2022-09-19 17:49

måste bli ett parti. Och som Shakespeare så slagkraftigt formulerar det: Jorden ska befolkas.« Han såg menande på henne. »När vi väl lyckats gifta bort Natalie, kommer du säkert också hitta din friare. Jag har mina tankar om dig och mr Clark, förstår du.« Hannah kände hur färgen steg på kinderna. Under det senaste året hade hon tagit hand om vissa småsysslor som sekreterare åt Samuel Clark, en nära vän och avlägsen släkting till lord Blandford. Och Hannah hade hemliga förhoppningar om den stilige ungkarlen, som var ljushårig och smal och inte mycket äldre än hon själv. Men kanske var hennes förhoppningar inte så hemliga som hon hade trott. »Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar, morbror.« »Det tror jag nog att du gör«, skrockade han. »Allt har sin tid, min kära. Låt oss först se till att säkra en tillfredsställande framtid för Natalie. Sedan blir det din tur.« Hannah log mot honom och höll sina tankar för sig själv.

Men inombords visste hon att hennes uppfattning av en ›tillfredsställande framtid‹ för Natalie inte var detsamma som för honom. Natalie förtjänade en make som var kärleksfull, ansvarstagande och pålitlig.

Och om Rafe Bowman var den mannen, skulle han först få bevisa det.

20

Kleypas-Väninnornas jul-Inlaga-Tryckoriginal-220919.indd 20

2022-09-19 17:49