FLYKTENTILL FRIHETEN
ErzsebetKovacs
FLYKTENTILL FRIHETEN
©Erzsebet Kovacs 2026
Förlag:BoD ·Books on Demand, Ăstermalmstorg 1, 11442Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck:Libri Plureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8134-833-0
âBĂBIâ
JagĂ€rfödd 17. februari1944i Ungern,född: Baranyi. FrĂ„n BudapestungefĂ€r 10 mil iJĂĄnoshida. Litenbyalla kĂ€nneralla.Den tiden barnföddes hemma,jag gjordeocksĂ„ medbarnmorskans hjĂ€lp. Jag tycker det var hĂ€ftigt,inte att jag föddes, detminns jaginte sjĂ€lv, men attfödelseplatsen var samma,som jag vĂ€xte upp sen. DĂ€r fanns inte sjukhus heller.Kom II. VĂ€rldskriget,min pappa var ute ikriget. Han varyrkesmilitĂ€rsedan ïŹeraĂ„rs tid. DĂ„ vardesom blev inkallade först. Ungern var allierad med Tyskland. Det var svĂ„ratider,och jag varung, etthalvĂ„r gammal. Det var dĂ„ligt med mat sĂ„ min mamma ammade mig tills ettĂ„rs Ă„lder.Vi bodde ibyn tillsammans med min mormor och morfar,i derashus, medmin mammas syskon som var fyraïŹickortill och en pojke. Minmamma var Ă€ldst isyskonskaran. NĂ€r min mamma var ïŹicka,var hontvungen attjobba redani 12-Ă„rsĂ„ldern. Kundeinte fortsĂ€tta grundskolan, bara 4:e klass. Den tiden var grundskolan 6Ă„r. Det beroddepĂ„ attdet behövdes pengar tillmat till en sĂ„ stor familj ochallt annat.Morfarvar sjuklig.Mamma har berĂ€ttatför mig,att de intekundenĂ€rvaravarje dag iskolan,dĂ€rför attdet var inte tillrĂ€ckligt med skor! Ena dagen anvĂ€nde ena,andra dagensammaskor anvĂ€nde en annan,och detspelade inte nĂ„gon roll om skorna var förstora,eller klĂ€mde.Fanns ingen annanlösning. Sommaren mĂ„nga barn var bara barfota. NĂ€r jaggick iskolan sjĂ€lv, fortfarande vareneller tvĂ„barfota iklassen pĂ„ 60- talet. NĂ€r mormor bakade, dĂ„ brödet eller bullarnaförsvann ögonblickligen. Min mamma satte nĂ„grastycken under sinkudde, och Ă„t upp pĂ„ natten.
NĂ€r hon blev storjobbade honi Budapest hosenjudisk familj.De hade inga barn, villeadopteramin mamma.Mormorsa, aldrig ilivet! De hade en aïŹĂ€r ocksĂ„,som jag ïŹck vetasenare. (Mjölkprodukter.) Hontrivdes dĂ€r,det var mycketfester,kom frĂ€mmandefolk. Hon putsadederas skor,och ïŹck massormed ïŹckpengar.Men hon var tvungen, attskickahem nĂ€stan allt. Mormor skrev,att barnenhar ingenting attĂ€ta.EngĂ„ng, kvinnani husetkollade min mammas skor, och det var ettkraftigtpapper inuti, detvar hĂ„l pĂ„ sulan.DĂ„sahon attânu med detsamma,gĂ„r vi till skoaïŹĂ€ren och köper skor till dig. Du kaninte gĂ„ isĂ„na skornupĂ„vintertid!?â Kriget komsom jagsa, dĂ„ blev detĂ€nnuvĂ€rre.FrĂ€mmande soldatergenomsökte husoch förrĂ„d hos vanligt folk, letadeefter mat.Det som de hittade, tog de. IvĂ€rsta fall hotade med vapen. OmdeinteïŹck,dödade de den som vari vĂ€gen. Den tiden var outhĂ€rdlig, min mamma med sina systrar gömde sigifrĂ„n soldater underjorden.Min morfar grĂ€vde ettdjupt brett hĂ„limarkenoch tĂ€ckte övermed en brĂ€da och ovanpĂ„halm.
DĂ€rsattfyraïŹickor,kunde komma upp baravid skymningen och pĂ„ natten. Den blev byggd nĂ€rautedassenĂ€ndĂ„, vilken bekvĂ€mlighet?
Smyglade till dem mat naturligtvis ocksĂ„.1943, börjanavĂ„ret,gifte sig mina förĂ€ldrar.Min pappagick ut hela 6klasser igrundskolan. TrĂ€ïŹades i16-Ă„rs Ă„lder.Dem sĂ€llskapadei 8Ă„rs tid.Han varden yngsta bland sina syskon. Synd, attdet fannsinte kamera,eller fotograf. Mina förĂ€ldrar var sĂ€kertdet vackraste brudpar som funnits i hela vĂ€rlden. Senare nĂ€r jag föddes,och var nĂ„gramĂ„nader gammal, min pappa âordnadeâ ettstĂ€lle ienâbunkerâ till oss, andradelen av landet, ettskyddsrumunder ettberg.DĂ„var vi ïŹyktingar ivĂ„rteget land.Staden hetteâVeszprĂ©mâ. En nattblev det mycket varmt inne. Det var en massafolkdĂ€r,mamma har berĂ€ttat, attennattdĂ€r plötsligtrannsvettfrĂ„nhelahennespannanertillhelakroppen.SedanïŹck höra, attenventil som sĂ€krade frisk luft inne,gicksönder,skadadeav ettïŹygangrepp. Menefter nĂ„gra timmar nĂ„gon ïŹxade den.Dagarna gick.Det var dĂ„ligt med maten,jag kundeamma,men min mamma
behövdemat, föratt inte siamjölken. En dag kom en kvinna som kundetala ïŹerasprĂ„k, med en soldat, ochberĂ€ttade förmin mamma, attsoldatensaatt hanhar fĂ„tt ettpaket,men det innehĂ„llet passar till barn, vill överlĂ€mna till oss. Min mamma tackade och tog emot med glĂ€dje och sa,att honkan inte ge igengĂ€ldnĂ„nting. Soldaten förstod ingenting först,men efter kvinnansöversĂ€ttning sa han nĂ„nting, och pekade med sittpekïŹnger uppĂ„t. Denkvinnasom kunde ïŹerasprĂ„k översatte. Han menade attGud hjĂ€lper honomnu, och min mamma ska tacka Gud istĂ€llet. Hansmekteövermitthuvud med sinhand och gickivĂ€g. DĂ€rför sĂ€ger jag huvud, atttills ettĂ„rs Ă„lder hade jag inget hĂ„r.Men sen ïŹck jag mycket chock.NĂ€r min mamma öppnade paketetïŹck hon se, kex, mjölkpulver,kakao och mycket mer Ă€tbart somvĂ€gde sammanlagt sĂ€kert ïŹera kilo.Hon konstaterade,att det rĂ€ckertill 2veckor till mig,och honinteens smakade nĂ„ntingifrĂ„n det.Den kvinnan somhjĂ€lpte med paketet, hon var litekonstig. Hon stannade den nattennĂ€raoss. Mamma upptĂ€ckte en sak hos henne, nĂ€r honknöt skorna pĂ„morgonen.PĂ„skosnöret var en konstig text, baranĂ„grabokstĂ€ver och siïŹror.Hon var en spion! DĂ€rförkundehon en massa sprĂ„k. Honhar inte tagit av pĂ„ natten skorna heller,bara lĂ€ttade pĂ„ skosnöret. Eftersommammahade inte sjĂ€lv nĂ„got attĂ€ta, hittade honenlösning. Vi gickut bĂ„da och lĂ€mnade skyddsrummet. Verkade varaenlugn dag, hördes inga ïŹygplan.Vigickupp tillett övergivet tomthöghus. Mamma tĂ€nktelaga nĂ„gon mat. Hittade mjöl och vattenkranen fungerade. TĂ€nktelaga lite pasta.IntenödvĂ€ndigt, attsĂ€tta pĂ„ nĂ„got, det duger som det Ă€r.DĂ€r fanns en dubbelsĂ€ng,mig lade hon dĂ€r ovanpĂ„, liggande.
Sen tĂ€nktehon,vad ska jag eldamed,dĂ€r fanns en spis. AnvĂ€nde honved frĂ„n stolarnas ben. Vatten har kokat upp,degen var fĂ€rdig, inteförstagĂ„ngengjorthonsĂ„nt,honvarvan.NĂ€rhonplötslighörett ïŹygplan. Honkunde hĂ€rma till och med hurdet lĂ„ter,nĂ€r ïŹygplanet harbomben,dĂ„lĂ„termotornkraftigtâŠtungt.DĂ„honvartvungenatt tĂ€nka och handla fort. La mig pĂ„ en sĂ€ng, bland kuddar och pĂ„slakan,
över överkastet,det var mjukt. Honböjde sig över mig, tĂ€nkte, attom hondör,lika braatt jag dörocksĂ„.Vad Ă€r det förliv skulle bliför mig, dĂ„.Hon öppnade min munmed sintumme och pekïŹngret, och höll sĂ„.Hon gjorde det,för att jag inte skulle bliskadad pĂ„ hornhinnan iöratavtryckvĂ„gor. Flyget komnĂ€ramed öronbedövande ljud. Min mamma började med FadervĂ„r âŠHon var religiösoch trodde pĂ„ miraklet. NĂ€rïŹygplanet gick, rĂ€tade hon upp sigoch tittade omkring sig vad som hĂ€nde. Hela fönstret medkarmen, var borta.Tittade ut ifönstret ser hon attbredvid det andrahöghuset, var mejat ner till jorden,baratrapphuset fannskvar.Det varsammanbyggthus.DĂ„ tĂ€nkte mamma, jag ska koka pastan fĂ€rdig, ïŹygplanet har gĂ„tt. Det gick braefter förvĂ€ntningar.DĂ„ena handenhadehon pastan ienstor skĂ„l,andra handen, pĂ„ armen höll honmig. Började gĂ„ pĂ„ trappan, som nu var inget trapphuslĂ€ngre, bara trappori luften. NĂ€r vi gĂ„r halvvĂ€gs ungefĂ€r hör hon attplanetkommer tillbaka. DĂ„ fanns det ingenting attĂ€ndra.Kom nĂ€rmare ochnĂ€rmare ïŹyget, och krypskytten skjuter pĂ„ ossmed automatgevĂ€r.Plötsligt mammas bakramlade pĂ„ bakomvarande trappsteg. Menhon tappade inte nĂ„nting, inte mig, inte pastan.Hon tittade uppĂ„t,varendatrappsteg var borta av skjutningen.Nuvar verkligen ingen vĂ€g tillbaka, bara attfortsĂ€tta framĂ„t. Hela tiden skjötdepĂ„oss, men trĂ€ïŹadeinte. SĂ„ vi kundevĂ€lbehĂ„llna menlite chockade gĂ„ tillbaka till âbunkernsâ,skyddsstĂ€llen. Alla var baraförvĂ„nadeattvikomutifrĂ„n,nĂ€rdehĂ„llerpĂ„attbomba.Mamma har berĂ€ttat om krigstidenför mig, nĂ€rjag var iskolĂ„ldern.
Under tiden pappa var ute pĂ„ âfrontenâi kriget.Han har berĂ€ttat lite grann om kriget senare, inte föross barn.(SenareïŹck vi 1945 augusti minlillebror.) Mamma tĂ€nkte sĂ„ dĂ„,omdet kommer sĂ„ tĂ€tt efter varann barn, dĂ„ mĂ„ste vi göra nĂ„got Ă„t. DetgĂ„r inte pĂ„ detsĂ€ttet. DenhĂ€rberĂ€ttadeförmigsenare,nĂ€rjaggiftemig1968okt.26.Mina förĂ€ldrar giftesig 1943.DĂ„blev ingetfoto, ingen fotograf, ingen egen kamera. JagtjuvlyssnadenĂ€r pappaberĂ€ttade förandravuxna om kriget,hur det var iskyttegravarna, menhan ïŹck shiitisk sjukdom
och kroppsligt ocksĂ„.Han hadehela tidenmammas foto ivĂ€nsterïŹckan av âjackanâ som kallades âzubbonyâibröstïŹckan ovanpĂ„sitt hjĂ€rta.NĂ€r hankom tillbaka,direkttagit honominpĂ„sjukhuset, kunde inte ens stĂ„ pĂ„benen.DĂ€r varhan etthalvĂ„rs tid. Hela livet hade han vĂ€rk. Min mamma har sagt, atthan kundevakna pĂ„ nĂ€tterna och skrika.Han harberĂ€ttat som jagsa, atthan kördeenstridsvagn, med besĂ€ttningen,4â5 personer.DeĂ„ktepĂ„enmina.Han sa, attsĂ„mycketblodrannfrĂ„nhanshuvudnertillpannan,ochiögonen, attdet var svĂ„rtatt se vĂ€gen.Han tittade bakĂ„tivagnen och ser,att alla dĂ€r ramladeomkull, lĂ„g pĂ„varann,badandei blod.Han visste inte attnĂ„gonavdem levde, han hadeintetid atttitta efter heller,och han kĂ€nde sig ocksĂ„ svagare och svagare.Han torkadeblodet medsin rocksarmfrĂ„nsittansikte.Han trodde,att bara luren som han hade pĂ„ huvudet, hĂ„ller hela skallenihop. VĂ„gade inte ta ner.Iett sĂ„nt tillstĂ„nd körde han stridsvagnen in iFĂ€ltsjukhuset.DĂ€r svimmade han, sĂ€kert föratt han förlorade mycket blod. De har tagit ut honom ifrĂ„n stridsvagnen.Alla somvar med blev rĂ€ddade, överlevde ocksĂ„. Tack vare pappasom varsĂ„tapper! DĂ€rförïŹck hanâtapperhetsmedaljâ âvitĂ©zâför det, och andra hjĂ€ltedĂ„d somhan gjorde. Miklos Horthy Kancellar,som dubbade honom, adlade.Fanns ingenting som hanskulle vararĂ€ddför.Intei kriget och inte efterĂ„t heller icivila livet. En gĂ„ng blev de omringade,men han rĂ€knadeutoch leddeung. 160 ungerska soldater ur den fĂ€llan i40minusgrader idjupsnö och isommarklĂ€der.Han var âFötörzsörmesterâ/tre stjĂ€rnor pĂ„ kragen /.Han varocksĂ„ senareunder krigetsslutskede irysktfĂ€ngelse i7 mĂ„nader. Fördet skullehan harfĂ„ttpengarfrĂ„nRegeringen efter kommunismens fall 1990,men han dogförre.Sedan hörde vi,att kanske mammafĂ„r denpengarna.Men dem sa,att bara under 80Ă„rs Ă„lder.Mamma blev 81Ă„r.De ïŹck knappt mat,ryssarna Ă€r duktigapĂ„ attpina sina motstĂ„ndare. SĂ„ ifĂ€ngelsehĂ„lan jagade de insekter,lite större kryp,och Ă„t upp med detsamma.PappanĂ€mnde ocksĂ„ attde somvar iledarbefattning ïŹckenampull, före kriget, om detblir
nödvĂ€ndigt, kan ta sittegetliv.FĂ„r inteavslöjanĂ„ntingför ïŹenden. HanïŹck ocksĂ„ en sĂ„n. Vilket förskrĂ€ckligtliv.FrĂ„nkrigethar jag âfĂ€ltvykortâ barasĂ„ntkundedeskriva,öppet,att alla som vill, kan lĂ€sa.Detvarcensureradevykort.Fleraharjagbevarat,förstmamma, sedanjag. Minmoster Teri harberĂ€ttat,att min mamma skickade henne, alltid till brevlĂ„dan, honska kolla om dethar kommitbrev frĂ„n pappa.NĂ€r det inte komnĂ„graâbrevâmamma har grĂ„tit alltid.
Honvisste inteomhan lever ute ikriget. Efter alla hjĂ€ltedĂ„d ïŹck min pappa olika utmĂ€rkelser /medaljer/. Hanvar rikt dekorerad, sĂ„ smĂ„ningomblevhandubbadtillRiddare,adladâVitĂ©zâavMiklĂłsHorthy, dĂ„tidens Kansellar iUngern.NĂ€r hankom hem,ïŹck hanenrejĂ€l överraskning. Min mamma skrevtill honom, atthon har fĂ„tt ettbarn till, men som hon senare ïŹck veta,han ïŹck aldrig âvykortetâ.Det blev ingetsvar pĂ„ det heller.Men,som senare komfram, han var just dĂ„ i sovjetiskt fĂ€ngelse. NĂ€r det inte komsvar, mamma trodde,att han lever intelĂ€ngre.DĂ€rförblev en storöverraskningnĂ€r han kom hem slutligen.Jag tĂ€nktemĂ„mga gĂ„nger nĂ€r jag blev vuxen, vilken tur,att minpappakom hem!Annarsskulle ha inte haft nĂ„gonpappa,som mĂ„ngabarn ïŹck uppleva. Menför pappa var Ă€nnustörreöverraskning,han visste ingentingommin bror.Han till och med ifrĂ„gasatte. DĂ„ blev mamma litebesviken,villduhaett test, kanske? RĂ€kna ut, sa mamma,frĂ„nden tid nĂ€rduvar pĂ„permissionhemma,dĂ„ser du, attdet stĂ€mmer.Han var gladförstĂ„s atthan har en son ocksĂ„.Nu kom det igen svĂ„ratider.Ryssarnasom vann kriget, kom in iUngern ochockuperatlandet inĂ€stan 50 Ă„r.Men dethette, attdehar befriat Ungern! FrĂ„n vad, frĂ„n vem?Hörde frĂ„n mamma, attmin pappas bild var itidningar efter krigetâom nĂ„gon kan nĂ„ntingomhonom, meddela till myndigheternaâ. Somtur varingen somhördeavsig. TĂ€nk,omnĂ„gonskullehavaritbaraavundsjukpĂ„honom,ochangav? HanïŹckinteensnĂ€mnaatthanĂ€râVitĂ©zâ,gömdenĂ„nstanssinamedaljer,utmĂ€rkelser. Som tur,jag har en bild av honom, dĂ€r syns alla utmĂ€rkelser. Hanvarâriktdekoreradâ.Menmyndigheternavisste,att
han var âVitĂ©zâ. Detfanns ettord fördet,âlekĂĄderoltĂĄkâ.Det Ă€r ett kontrollordkom frĂ„n âKĂĄdĂĄrâ,namnet pĂ„dĂ„varande statsministern. Vi hittadealdrig medaljerna, inte visste mammahellernĂ„got, var han gömde. Vi barnïŹck ingetvetaheller. Nu kom hela familjen iunderlĂ€ge. Min pappa harinte gjortnĂ„ntingfel, vi var allierade med Tyskland /Hitler /sĂ„han och mĂ„ngaandra varmed frĂ„n Ungern. MerĂ€n en miljon ungrare somdog vidVoronyes. De ïŹck inte ens vinterklĂ€der i40Cminusgrader. Pappasa, videnretrĂ€tt,dehade inte ens tid, att tapĂ„sigklĂ€derna.MĂ„ngasomdogdĂ„.MinpappahjĂ€lpteenmansom har berĂ€ttat, atthan har tre barn hemma.Pappatog upp honompĂ„ sin rygg, men efter etttag han inte orkade heller,fast han var isina bĂ€staĂ„r.Hanvisste,attomhansĂ€tternerhonomisnön,dörhan.Han kunde ingentingmer göra. SĂ„ grymt Ă€rkriget.PappaberĂ€ttade, nĂ€r de samlade ihopsinadödaâbajtĂĄrsâ.Endel bara satt, med cigarettïŹmpenisina hĂ€nder,och frösihjĂ€l. Pappa sa,att efter en tid blir man van vid döden,och de döda som lĂ„g pĂ„ marken. Kolladederas âhalsbandâ föridentiïŹering,desamlade ihop. De kundet.o.m. skojamed dem.âHadedusĂ„brĂ„ttom,attdö,attduinteröktefĂ€rdigtcigaretten?â
Pappa nĂ€mnde, attmĂ„ngasoldaters kroppfanns inte nĂ„got synligt hĂ„l efter skjutningen,dĂ€remothadeganska mĂ„nga som blödde frĂ„n öronenoch nĂ€san?! Kan man tĂ€nka sig, attblev anvĂ€nt iII. VĂ€rldskriget kemiska vapen redan??! Det kan hĂ€nda.Det blev ingenutredningomdet.Efterkrigetvarvifattiga,allavarfattiga.Fannsintejobb, fannsintemat ibutiken. Man kunde stĂ„i kö framför butikernasju timmar,lĂ€ngstakön var framför slaktarens butik.Mamma skickade mig dit âŠvĂ€ntade1 timma eller mer, sen kommer ut han och meddelade, attköttet Ă€r slut nu.DĂ„ bara, attgĂ„hem. VĂ€nta nĂ„gradagar, om man ïŹck veta frĂ„n nĂ„gon granne, atthan harfĂ„ttnukött, sĂ„ vi kan gĂ„ dit igen. Han var duktig pĂ„att vĂ€ga.Han kastade pĂ„ vĂ„gen kraftigt, inte frĂ„n sidan,utanfrĂ„nhöjden, dĂ„vĂ€gdemer,visstenidet?Jag minns attalla bröd som vi Ă„t, mammasom bakade. SmörgĂ„s???? Vad Ă€rdet?PĂ„enbitbrödsatteviliteströsocker,tagitlitevattenimunnen
,och âspottadeâ pĂ„den,att interamlar ner sockret, och Ă„t jagmed min bror.Men detfanns inte socker heller alltidi butikerna.Jag minnsattviĂ„tmycketsyltsomminmammakokadefrĂ„nplommonen, och âfattiga riddareâ.Ăgg hade vi frĂ„nhöns. Plommonenkan man koka sĂ„,att allt vattendunstar bort, dĂ„ kanman förvaraïŹeraĂ„rs tid. DĂ€rfanns en annan sorts plommon,helt mörkblĂ„.Behövs intenĂ„got konserveringsmedelheller.DĂ„bestĂ€mdepappa,attvimĂ„steköpasmĂ„ griskultingar ochnĂ€r devĂ€xer upp, dĂ„ slaktar vi. DĂ„ kanviĂ€ta kött.
Det var baradet attvifortfarandehyrdehus, dĂ€r ïŹck vi inte ha gris. MinaförĂ€ldrarsparadeihoppengaroch efter ettpar Ă„r köpte vi en hustomt. Vi behövde köpa,och köptefrĂ„nenprivatperson, som ïŹck gratis sjĂ€lv,för atthan var inne iKommunistpartiet. VilkajĂ€dra tider?!Dehar fĂ„tt allt. Endel gick in dĂ€rför,blevkommunister,dĂ„ kundeman fĂ„ fördelar.Men detvar konstigt, nĂ€r kommunismen har tagit slut 1991,dĂ„ingen somhar varit kommunister?? De teg.NĂ„gra Ă„r till, och vi byggdeenliten stugapĂ„den, men mer inĂ„t pĂ„ tomten, dĂ€rför, attvitĂ€nkte byggasenareett âriktigt familjehusâ.Den hĂ€r var baraâettrum ochkökâ. Min pappakunde laga allt möjligt laga,och tillverkanya saker,sĂ„ iköket senarevar barahans âverkstadâ. Men nu vardet, attvisov bara iett rum alla,det blev sovrum och kök allt. VĂ€rmekĂ€lla kom bara frĂ„n spisen pĂ„ vintertid. SĂ„ passade, attspisen vardĂ€r vi sov.NĂ€r det var mycket kallt pĂ„ vintern, mamma eldade hela natten. Mest med kol. Menvikundesamla torkade âkoskit â, pĂ„ sommaren,dĂ€rkornabetade.DetgickjĂ€ttebraatteldamedden,fraktade hem ijutesĂ€ckar,slĂ€ngde pĂ„ ryggen, och hemĂ„t!Den varinte tung,var torr.Luktade intehellernĂ„nting. Han var intehemma för det mesta,sĂ„vivar tre som vardĂ€r.Pappa jobbade nĂ„gon annanstans ochkom barahem över veckosluten förendag. Ibland blev bara nĂ„gontimma hemma,dĂ€rföratt han varsĂ„trött och somnade pĂ„ tĂ„get, nĂ€r han vaknadehadedet redan gĂ„ttförbi stationen. Den tiden var intehögtalare, eller nĂ„got.DĂ„ han Ă„t bara,talade med mamma vad Ă€r problemet, ellernĂ„got annat som förĂ€ldrarbrukarprata med
varann.SenĂ„ktehantilltĂ„gstationenmedbussigen.HanĂ„ktegenom Budapest, eller rĂ€ttare sagt byttetĂ„g. DĂ„ han gick in ibutikerna och köpte nĂ„ntingtill oss. En gĂ„ngïŹck jag jĂ€tteïŹna skor,som hade höga skaft.FĂ€rgen hette âcsauâ.Liknarljusbrun fĂ€rg, men stark fĂ€rg. MĂ„ngaiskolanvaravundsjukapĂ„mig,inteiminklass,mendeandra. En gĂ„ng ville de ge mig stryk .Devar 4â5stycken. Men, jagvar inte rĂ€dd förnĂ„gon! DethĂ€nde nĂ€rjag gick hemĂ„t frĂ„n skolan.NĂ€r de mĂ€rkte,att jag Ă€r iöverlĂ€gegick de sinvĂ€g. Den tiden var ingen bil, barabussar.Inte mycket traïŹk alltsĂ„.Vibyggde ettlitet kryp in,för attviska inte betalahyra, dĂ„ kanvisparalite. Det var andragĂ„ngen somvihyrde hus, mamma ville vara nĂ€ra sina förĂ€ldrar. Detvar ibyn JĂĄnoshida.Pappavar duktig medallt,senarenĂ€r det blev TV dĂ„ han lagade byns alla trasiga tv.Köpteenbok dĂ€r var allt om âKĂ©kesâ tv, ungerskt mĂ€rke,vad annars, ritningar,allt.KĂ©kes Ă€r etthögtberg i Ungern. Senare har han byggt kaminer som fungerade med olja. Det blevvarmt,ochintesmutsigtomkring.SattepĂ„kakelruntom,dĂ„blev detsnyggtocksĂ„,ochhöllvĂ€rmenbĂ€ttre.HanlĂ€rdesigsakerochting. Han var en s.k. sjĂ€lvlĂ€rd mĂ€nniska,och âtusenkonstnĂ€râ.Jag blev likadan sjĂ€lv, gener? âŠDet vet jag inte. Ibörjan efter krigetvibodde iett hyrt huslĂ„ngt bortafrĂ„nmin födelseby. DĂ€r gick jagi dagis med min bror.NĂ€rhetenav dagis varenliten Ă„, rĂ€ttaresagt idagis trĂ€dgĂ„rd. En gĂ„ng ramlade min bror iden,han skickade hem mig, efter mamma.Hon blev mycket rĂ€dd.Det blev ingen skada. Mamma hĂ€mtade torra klĂ€dertill honom. Idagisetnunnorna som jobbade. De var snĂ€lla men mycket bestĂ€mda. Vi sovpĂ„madrasser pĂ„ golvet,men vi mĂ„ste vara helt tysta! Om nĂ„gon inte gjordesom de sa,har blivit slagen, liggande.Det var tur,att slaget kom pĂ„ tĂ€cket, men det var en ordentligmarkering.VivarmĂ„ngabarn.VeszprĂ©mhettestaden./DĂ€r varskyddsrummetunder ettberg,som jag har berĂ€ttati början. DĂ„ pappasĂ„smĂ„ningomköpte en bitjordmed vindruvorplantage. Gjorde egetvin och sĂ„ldedet.Men nĂ€r jag började nĂ€rma sig skolĂ„ldern,villemammaatt vi skulle ïŹytta tillbakatill JĂĄnoshida. Skolan
började vid 6Ă„rs Ă„lder, ochvigick 8klasser. DĂ€rsom morfar och mormor bodde.Jag minnsnĂ€r vi ïŹyttade, dĂ„ Ă„kte vi med en mindre lastbil.VilĂ„g ovanpĂ„blandalla sĂ€ngklĂ€der,duntĂ€cken och ïŹltar.Tittade pĂ„ molnen, detvar hĂ€ftigt. Det var mycket brautsiktdĂ€rifrĂ„n, nĂ€r jag sattupp. Det varverkligen ettĂ€ventyr.Det verkade sĂ„,att molnen Ă„kte förbi, men detĂ€rklart attdet varlastbilen som Ă„kte, inte molnen?! Har setthelavĂ€rlden, tĂ€nkte jag. NĂ€r vi kom fram till JĂĄnoshida,var min mormor den lyckligaste.Lagadegod mat, men framföralltbakade godabullar, massor. Litettag bodde vi dĂ€r ,nĂ„gra veckor.I grannskapet trĂ€ïŹadejag en mycket gammal tant, som bara satt,ingenbryddesigomhenne.KanskevarhonâtantKatisâmamma ellermormor. Jagkröpupp ifamnenpĂ„henne, ochhon berĂ€ttade sagorför mig. Detvar mycketspĂ€nnande. En skĂ€rskild hĂ€ndelse minnsjag dĂ€r.Jag tyckte omhennemycket. Under tiden, nĂ€r jagvar dĂ€r ïŹck hon mat ienskĂ„l, nĂ„gonslagssoppa.Ser jagatt en stor hel kokt gullök ligger isoppan.Jag satillhenne, attsĂ„nt skaman inteĂ€ta, mamma brukade kastaut. Honsa âdet göringenting, jagkĂ€nner inte smaken Ă€ndĂ„â. HonhördedĂ„ligtmed. Vembryddesig pĂ„ den tiden, om sĂ„nt? Jagblevfundersam, kunde inteförstĂ„,jag var ungefĂ€r 5Ă„r gammal. Sedanvar en Ă€nnumĂ€rkligareupptĂ€cktfrĂ„nmin sida.Hon hade en sĂ„n konstig hand,tycktejag dĂ„.Man kundedra upp huden frĂ„n överdelen av hennes hand,ganskahögt, och slĂ€ppa. DĂ„ lekte jag medden. Provade pĂ„ min, men detgick inte. NĂ€r hemma ingen hade tidmed mig,gick jag till henne, kröpupp ihennesfamn, hon hade alltid tid. NĂ€r jag blev vuxen, och nu nĂ€rjag Ă€r gammal sjĂ€lv,förstĂ„r jag bĂ€ttre. Honvar mycket gammal.Men, inte ens nu gĂ„r med min hand,att göra sĂ„?! Sedan ïŹyttadevidĂ€rifrĂ„n, men bara till en annan gata inĂ€rheten.DĂ€r hyrdeviett hus, medtrĂ€dgĂ„rd. DĂ€r vĂ€xte ïŹna Ă€pplen, pĂ€ron, plommon, hallon, allt.Pappa planteradenĂ„gra vinstockar ocksĂ„,han var duktig pĂ„ det. Hanvar duktig pĂ„ allt,lĂ€rde sig fort.Sedan jobbadehan pĂ„ett sĂ„nt stĂ€lle. DĂ„ var âkolhozâ ettkooperativ pĂ„ kommunisttiden,dĂ€r förvaradedearbetsmaskiner som man
jobbade med pĂ„ jordbruket. Den var igrannbyn AlattyĂĄn, hans arbetsplats. HanĂ„kte dit med sin motorcykel. En â125 kubikâ tror jag. Minpappa lagadedessaarbetsmaskiner.EnkvĂ€llnĂ€r hankörde hemĂ„t, bara4kilometer mellan byarna, men kurvig vĂ€g. Det var mörkt och mellan byarna fanns ingen belysning med lamporpĂ„den tiden. Det var totalt mörker. Ienkurva vĂ€lte hanmed sinmotorcykel, det varmestgrusvĂ€g.Slirade sĂ€kert,sĂ„mopeden ramlade pĂ„ ena sidan av vĂ€gen och han pĂ„ denandra.Bredvid vĂ€gen som var upphöjd fanns djupa diken pĂ„bĂ„da sidor. Orsakentill attvĂ€gen var upphöjd var attnerepĂ„ena sidan fanns en ïŹod, âZagyvaâ, och dĂ€r brukade ofta varaöversvĂ€mningar.EngĂ„ngvar sĂ„ storöversvĂ€mning, attvattnet komupp tillvĂ€gen,dĂ€r traïŹken gĂ„r.Bara10cmfattades. Jagminns, attmina förĂ€ldrar och hela byninte kundesova.Omden skulle ha kommit upp, dĂ„ skulle den ha tagit vĂ„rthus med,som var byggt precis bredvidhuvudleden, medalla andra. Menikommunhusetden gĂ„ngen har de beslutat, de slĂ€ppteutvattnet pĂ„ Ă„krarna. Nu Ă„tergĂ„r jag till pappa,nĂ€r han komhem frĂ„n jobbet en kvĂ€ll. Kördemed sin motorcykel. Det var mörkt,det varinteupplyst heller.Ramlade sĂ„ olyckligtmed motorcykeln. Detvar diken pĂ„ bĂ„da sidor. Andrasidan var fĂ€lt med solros, vete, sockerbetoroch annat som var odlat. Pappa hĂ€mtade uppfrĂ„ndiket sin motorcykel som fortfarande motorngick pĂ„.Det blev inget fel pĂ„ den. Startadeigen uppepĂ„vĂ€gen,och fortsatteresan hemĂ„t.Han hadepĂ„sig en overall alltid, som han jobbade i, ochpĂ„vĂ€nstersidan uppe pĂ„ bröstet satt en ïŹcka och iden hade han alltidenskiftnyckel,somvardetâviktigasteâihansarbete,tycktehan. Kommer hem, nĂ€rvihör,att mamma skriker,grĂ„ter av förtvivlan nĂ€r han kom in ihuset. Samtidigt skriker pappa till oss barn,att vi inte fĂ„rkommautfrĂ„nrummet! DĂ„var de iverkstads-âomrĂ„detâ.Det var det somhĂ€nde, attnĂ€r han ramlade, dĂ„ borradeskiftnyckeln in under hakan,enbit hudbarahĂ€ngdeoch hanvar blodig över hela överkroppen. DĂ„ sa han, till mamma,att honskulle hitta en synĂ„l, som mĂ„ste varadesinfektioneradispisenförst.Spisenbrannhelanatten,vihade
intenĂ„gon annan varm kĂ€lla. Detvar höst.Undertidenhörde vi mamma bara grĂ„ta.Vi visste intevad somhĂ€nde dĂ€r ute. NĂ€r detvar fĂ€rdigt med nĂ„len, dĂ„ anvĂ€ndehan först pĂ„ sĂ„ret âjodâsom han baddade med. Sedansahan till mamma,att honska sy ihop.Mamma bara grĂ€t och sa,att hon inte vĂ„gar göradet. DĂ„ sa han âgemig den nĂ„len,man ska göra allt sjĂ€lvâ och han syddeihop sĂ„ret under sin haka och kolladehela tiden ienliten spegel pĂ„ bordet som han brukadeanvĂ€ndanĂ€r han rakade sig med rakkniven! Den spegeln hade fotoch det varenrundspegel iden,som man kundevinkla hurman ville. Hurgick det till, vi ïŹck inget se,baramamma som berĂ€ttade lĂ„ngt efterĂ„t hurdet var.Pappa ville inteskrĂ€mma oss barn med det. SĂ„ modigpappa jaghade! Han var inte rĂ€dd förnĂ„nting, kanske för atthan var ute idet otĂ€cka kriget. Vissteniatt alla mĂ€n som Ă€r födda imars /ïŹskarnastecken/ Ă€r mer eller mindre modiga? Min mamma har berĂ€ttat,lĂ€stei en tidning eller bok, men jagkommer inte ihĂ„g i vilketland det var,att de samladeihopungamĂ€n,alla varfödda i mars. De vann kriget!Kan inte garantera,att detta Ă€r sant âŠNĂ€r min papparakadesig med rakkniven,som varjĂ€ttevass, dĂ„ ïŹck vi inte vara inĂ€rheten. Senare nĂ€r jag blev störrevĂ„gade jagfrĂ„ga honom, varför?DĂ„berĂ€ttade han, attdet minsta störande kundeutlösaen stor olycka,om vi skulle ha lekt ochkom nĂ€ra. Man mĂ„ste varahelt koncentrerad nĂ€rman rakar sig med ettsĂ„dan vass kniv,sĂ€rskilt nĂ€r manrakar nacken, under hakan. Ingenting störande fĂ„rske.Ibland Ă€ndĂ„blödde han lite. HadenĂ„nting,settutsom en liten vit tvĂ„l, dĂ„ trycktehan pĂ„ blödandestĂ€lle, ochstoppade blödningen omedelbart. Vetinte vad det hette. Jaghadeenmycket lycklig barndom. Jagoch min bror var Ă€lskade. Lekte pĂ„ gatan, detvar ingen traïŹk. MenviïŹck Ă„ka ibland medmorfar somhade2hĂ€star och en droska.den tyckte vimycketom.NĂ€rminmammabakadegodakakor,ellermunkar,som hon varmycket duktigpĂ„, delade jag ut tillmina kompisar,lekkamrater.NĂ€r jag gick ut, ihanden en munk,dĂ„kunde andrasĂ€ga till mig âkandugemig en bit?â Jaggav,hela.Spranginoch hĂ€mtade en ny.
FrÄn kommunismen iUngernpÄ1940-talet till den friavÀrlden iSverige idag.
En barndom prĂ€glad av fattigdom. En slĂ€kthistoria medkrig och svĂ„righeter ibagaget.Tapperhet ochmedaljer.StrĂ€ng vinterkyla utan varmaklĂ€der. Sju timmarskö i matbutikerna. IngentvĂ€ttmaskin, ingen diskmaskin,ingetkylskĂ„p. Ingen mati skolan. En familj som kĂ€mpar hĂ„rtför sin överlevnad. Stark kĂ€rlekhjĂ€lper familjenframĂ„tdĂ„livet Ă€r somallra tuïŹast.
Ungernrevolten 1956. Ungdomar frÄn universitet demonstrerade fredligt pÄ gatorna. Ungdomarna besköts och mÄngadog. Folket levdemed rÀdsla och trakasserier.Desom varemot systemet försvann.
Ett ungt, nygift parstartade sin resa tillâVĂ€stâoch sĂ„ smĂ„ningomtill Sverige.
âVihamnadei Paradiset som vi intevisstefanns.â
