9789177952169

Mordet på en sjöjungfru RYDAHL & KAZINSKI

Översättning av Leo Gefvert

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 3

2019-11-28 14:16

Citat på s. 395 från Sagor och berättelser, H.C. Andersen, i översättning av Karl Johan Backman, 1877.

Originalets titel : Mordet på en havfrue Bokförlaget Polaris, Stockholm Mordet pa en havfrue © AJ Kazinski & Thomas Rydahl and JP/Politikens Hus A/S, København 2019 in agreement with Politiken Literary Agency Omslag av Eric Thunfors Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook AB Printed in Sweden 2019 ISBN : 978-91-7795-216-9 www.bokforlagetpolaris.se

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 4

2019-11-28 14:16

H.C. Andersen skrev dagbok nästan varje dag under sitt vuxna liv, från 1825 och fram till sin död 1875.

Det är bara ett halvår som saknas.

Sommaren 1834, när han utfattig, återvänder hem från Italien, upphör han plötsligt att föra dagbok.

Ingen vet varför.

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 5

2019-11-28 14:16

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 6

2019-11-28 14:16

Del I X 13–18 september 1834

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 7

2019-11-28 14:16

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 8

2019-11-28 14:16

Kapitel 1

Han är inte normal. Det normala är en man som sliter av henne kläderna. Det normala är en man som knuffar omkull henne. Det normala är en man som drar ner byxorna och låter henne stirra ner i mörkret i tron att åsynen ska hetsa upp henne. Det normala är en man som är så trött och full och lysten att han inte ens ser henne, inte vet att hon heter Anna, inte vet att hon har en sexårig dotter, Lilla Marie, som passas upp av mostern alldeles intill. Det normala är en man som inte betraktar henne som något annat än ett vått hål.

Men den här kunden är inte normal.

Han har aldrig tagit av sig sina kläder eller knuffat omkull henne eller visat henne något i sina byxor. Han är inte rik, men inte heller fattig, han är kanske en student, något slags diktare har hon hört, även om han inte säger så mycket. Hon känner bara till hans efternamn, Andersen. Och för kvällen är han ovanligt prydlig och väldoftande. Sedan sist har han odlat en mustasch.

Det gör honom mer manlig, tycker Anna, men hon vågar inte säga något. Han är i slutet av tjugoårsåldern, kanske lite äldre, det är svårt att avgöra. Han har satt sig på bänken vid väggen och tagit fram sin sax och sitt färgade pappersark. Det är det enda han vill, att titta på henne och klippa fram hennes siluett. Då och då tittar han upp med sina stora ögon, snabbt och skamset, sedan sänker han blicken mot saxen och det färgade pappersarket. Han är upp­ slukad av saxens rörelser, små pappersbitar faller till golvet medan han klipper. Saxen slingrar runt och klipper flikar på ett sätt som Anna aldrig har sett någon använda en sax, inte ens hennes farbror som var skräddare. Hon beundrar hur han kan ta fram det vackra och låta allt annat försvinna. Kvar är en papperstunn version av 9

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 9

2019-11-28 14:16

Anna med utslaget hår och former som strider mot naturen, borta är allt det eländiga, alla kunder som har satt spår i hennes ögon, gluggen från hennes utslagna framtand och de bekymrade fårorna i pannan, oron för Lilla Marie, hur det ska gå för henne, om Anna kan ge henne ett bättre liv än det hon själv fått.

Det händer också att Andersen ber henne om något särskilt.

Kan ni sträcka upp era armar och huvud mot taket ? Kan ni lyfta ert ben som en ballerina på teatern ? Och då gör hon det. Eller försöker göra det. För den summa han brukar ge gör hon nästan vad som helst. Fast han vill inte att hon ska låta underkjolen falla, han vill aldrig se hennes kön, bara brösten och formerna. Hon har frågat om hon inte ska ta av sig det sista och avgörande klädstycket ? Men nej, bestämt nej. Annas lillasyster, Molly, anser att han är onaturlig. Du kan inte lita på en man som inte dricker och ligger med kvinnor, säger Molly. Däremot kan du lita på att en man som dricker och ligger med kvinnor kommer att bringa olycka vad det lider. Sådana är alla män.

Anna sträcker på sig, skjuter fram brösten mot honom med bägge händer på de smala höfterna. Han tittar upp, en undersökan­ de blick på Annas vita barm som är fullt synlig och rör sig lätt.

Utanför på gatan hörs stadsvaktens sång. Klockan är nio och allt väl. Alltid samma stadsvakt, de har varsin del av staden att hålla ordning på. Och i gränderna krävs det en ståndaktig stadsvakt som kan gå emellan när det är slagsmål, hålla ordning på fulla sjömän, släpa enbenta tjuvar till rådhuset, bringa ordning ur kaos.

– Aj, säger Andersen och pressar ihop fingrarna, bloddroppar faller till golvet.

– Låt mig hjälpa er, säger hon och vill närma sig.

Han ser förskräckt ut och suger på sitt finger. – Nej, nej, säger han.

– Men ni blöder.

– Jag måste gå, det är sent, alltför sent, säger mannen olyckligt som ett barn.

– Ska ni hem till familjen, frågar hon och skyndar sig på med sina underkläder medan hon föreställer sig den långe, spenslige mannen och en blek, vacker kvinna med ett barn vid varje bröst.

10

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 10

2019-11-28 14:16

Han svarar inte, men reser sig upp och lägger sitt utklipp i en svart lädermapp. Hans hårlockar snuddar nästan taket, så lång är han, ja, han liknar nästan en sådan där markatta med långa armar som Anna har sett i nöjesparken.

– För ert besvär, säger han och trycker ett varmt mynt i hennes hand, en blodsdroppe följer med.

– Och för er diskretion, tillägger han.

Hon nickar, men känner också att hon borde niga. – Får jag se ? säger Anna och överraskar sig själv. Hon brukar aldrig be kunderna om något.

Andersen är också överraskad. – Se ?

– Mig själv, säger hon och nickar mot lädermappen som han håller hårt med sina långa fingrar som klor i ett byte.

– Nästa gång, nästa gång. Jag är inte nöjd med den än, säger Andersen. Men det handlar inte om er, inte ni, det är jag.

Han öppnar dörren och tittar ut i korridoren. Som de flesta av hennes kunder tycker han inte om att möta andra män som ska in på besök. Sedan hälsar han hastigt, han har ingen hög hatt som de andra fina herrarna, utan en mjuk skärmmössa av svart siden som nog är en storlek för liten och säkerligen inhandlad utomlands, kanske i Frankrike. Anna minns vagt en fransk kund, det måste vara flera år sedan, som bar samma slags huvudbonad och för övrigt betalade med föråldrade franska sedlar.

Andersen hukar sig under dörrkarmen och försvinner. Ljudet av stövlar på trägolv tills han är borta.

Anna känner lättnad, den spenslige diktaren var dagens sista kund. Nu kan hon gå till andra rummet, till Molly. Och Lilla Marie som förhoppningsvis sover.

Hon tar på sig sin klänning och samlar ihop pappersklippet.

Det ligger utspritt som stora snöflingor, hon kan urskilja ett bröst här, ett ben där. Flera gånger blev Andersen missnöjd med resultatet och började om från början. Anna stoppar myntet i sin börs och tänker på den grönkålssoppa med salt fläsk som serveras på hörnet för sex skilling.

Det knackar på dörren. Ett ljud hon aldrig vänjer sig vid, ljudet av en ny kund, nya vidrigheter, män som vill gräva med sina 11

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 11

2019-11-28 14:16

fingrar i hennes öppningar, sköljas av hennes urin, piskas där bak med rem. Vanligtvis brukar kunderna säga hennes namn, men det är alldeles tyst utanför. Kanske är det diktaren som återvänt, kanske har han glömt något ?

– Är det ni, herr Andersen ?

Inget svar. Istället knackar det igen, det oförutsägbaras rytm.

Hon sätter örat mot dörren, hon hör någon därute. Hon kan låta bli att öppna, hon kan säga att det är stängt för dagen. Men pengarna, de behöver pengarna till krogen. Anna och Molly vill köpa Judasgrottan som ligger en timmes promenad från vallarna vid Västerport. Det är inte landets tjusigaste krog, men ryttarna stannar ofta till där och den har ett gott rykte eftersom den förre krogägaren aldrig nekade någon. Oavsett vem som ville sova där, till och med självaste Judas, han som förrådde Herrens son, så fanns det en halmsäng och en mugg öl så länge det fanns ett mynt i börsen. Det är dessutom den enda krog som Anna och Molly kan köpa, kvinnor får absolut inte äga en krog, men ägaren har gått med på att sätta Annas och Mollys avlidne far på överlåtelsen. De har redan betalat hundra riksdaler, det tog dem ett halvår att spara ihop, både Anna och Molly hade öppnat för alla som knackat på dörren. Med få undantag.

Hon är tvungen att öppna.

I skenet av fotogenlampan i taket kan Anna se en ung kvinna, vackert klädd med en fin sjal över det ljusa håret. Hon är inte av den sorten som brukar komma till huset. Inte alls. Kanske har hon gått vilse. Kanske söker hon efter sin man. Kan det vara herr Andersens hustru som har följt efter honom, om han nu överhuvud­taget har en maka ?

– Vad kan jag göra för er ? frågar Anna.

– Får jag lov, fröken Hansen ? säger kvinnan lågt och pekar in i Annas kammare.

Kvinnan är vacker, som en kvinna från Paris. Och Anna vill helst undvika att ha ett samtal härute där alla kan höra vad de säger.

Det är ett par av skökorna, i synnerhet Sofie, eller Sug-Fia som soldaterna kallar henne, som har så få kunder att de inte har något 12

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 12

2019-11-28 14:16

annat att göra än att ligga och tjuvlyssna. Anna öppnar dörren och går åt sidan.

Kvinnan glider snabbt in. Ser sig om i kammaren, går bort till fönstret och drar i gardinerna trots att de redan är fördragna. Det är Anna van vid, kundernas nervositet, fruktan för att bli sedd i skökans hus.

– Söker ni sällskap ? Jag har tyvärr bara tid för femton minuter.

Anna ställer sig vid dörren. Hon har ett par kvinnliga kunder om året. Hon har inget emot det. De luktar bättre än männen. Och är inte lika snåla. Men de är också mer skamsna, även om de bara vill att någon ska hålla om dem, röra försiktigt vid dem, kanske kittlas lite, männen däremot är som regel skamlösa och högljudda och lika brutala som uppskrämda kreatur inför slakten.

Kvinnan håller sig i mörkret vid talgljuset. Hon viskar. – Låt mig få se era bröst.

Anna är inte dum. – Det blir åtta skilling.

– Ni får fem riksdaler, säger kvinnan. Återigen viskande.

Fem riksdaler. Det är en förmögenhet. Det skulle vara en stor andel på nästa avbetalning på krogen. – Jag vill inte att mina kläder rivs sönder, säger Anna och minns senaste gången en rik trodde att han kunde göra vad som helst.

– Det behöver ni inte oroa er för.

Anna lossar sin korsett och släpper ner axelbanden så att brösten exponeras. Kvinnan tittar på Anna. Måttar henne, hennes midja och i synnerhet barmen, på samma sätt som en slaktare måttar kvigans juver på boskapsmarknaden.

– Följ med till min vagn, den står runt hörnet.

– Jag kan inte följa med. Tyvärr, frun. Det är för …

Kvinnan avbryter med ett lillfinger på Annas läppar. – Ni får pengarna därnere. Det är någon som väntar på mig.

Anna brukar inte prata på det här viset. Men en kvinna skulle nog förstå, förstå hennes situation.

– Jag betalar mer om ni följer med, säger kvinnan och visar Anna en riktig sedel. Hon har aldrig fått betalt med en sedel förut, bortsett då från fransmannen.

13

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 13

2019-11-28 14:16

– Den är er om ni följer med, viskar kvinnan i hennes öra, nära och hett. Anna känner att hon är beredd att bevekas, de behöver pengarna. Hon tittar mot systerns kammare där Lilla Marie sover medan Molly vakar över henne. Anna och Molly har lovat var­ andra att aldrig träffa en kund på gatan. Aldrig någonsin. Det sker förfärliga saker med skökorna på huvudstadens gator, och varken stadsvakten eller polisen bryr sig. Det kostar inget att slå ihjäl en gatslinka. Här i huset håller kvinnorna efter varandra. Ett rop på hjälp besvaras.

– Tyvärr, viskar Anna. Jag kan inte. Jag får inte.

Kvinnan tittar bort, hon är irriterad. – Fortsätt då, säger hon och pekar på Annas barm.

Anna lossar korsetten och släpper ner underkjolen. Hon sätter sig på sängen på det sättet som männen uppskattar. Benen lätt isär och barmen aningen upptryckt med armarna så att brösten pressar­sig mot varandra som två stupfulla på väg hem.

Kvinnan sätter sig, låter handryggen glida över Annas vänstra bröst. – Hur gamla är era bröst ?

Först är Anna förvirrad. Har brösten en annan ålder än kroppen de sitter på ? De dyker ju upp först senare, de är försenade på kroppen kan man säga, är det något sådant kvinnan menar ?

– Jag är tjugoåtta, svarar Anna, och väljer att inte dra av de tolv och halvt åren från sin levnadstid för att nå en mer exakt ålder på sina bröst.

Kvinnan tar av sig sin sjal, rättar till håret och letar efter något i sin väska. – Är ni intresserad av parfymer ? Tycker ni om min ?

Kvinnan sträcker fram sin sjal mot Anna och nickar. Inte som för att säga Ni får gärna utan som Ni måste. Det luktar svagt, sött och samtidigt surt, som honung blandat med något äckligt, kanske tranolja.

– En underlig doft, säger Anna.

– Jag kallar den för änglavind. Den kommer från de svarta ­vildingarna i Västindien.

Anna sätter näsan mot tyget.

– Jag kan inte …

Kvinnan håller handen om Annas nacke och pressar sjalen mot 14

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 14

2019-11-28 14:16

hennes näsa. Varför är den här parfymen så viktig ? Anna drar efter luft och känner hur myror börjar vandra ner mot lungorna. Eller något, det känns så. Hon vill ropa på Molly eller de andra, vem som helst, men så händer det, hon har inte längre någon kontroll över sin kropp eller röst.

Kvinnans ansikte förflyktigas likt ljusveken som omsluts av lågan.

15

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 15

2019-11-28 14:16

Kapitel 2

– Är mor hemma ? frågar Lilla Marie halvt i sömnen.

Hon heter Lilla Marie för att hon är liten. Liten för sin ålder som en följd av för lite mat och sitt skrälle till far, som inte längre finns i Annas och dotterns liv. Och för att det finns en annan, större Marie i horhuset, en obehaglig käring som kallas Mög-Marie.

– Snart, svarar Molly och lyssnar efter stadsvakten. Klockan måste vara runt tio. Anna skulle vara färdig nu, ja, för länge sedan.

Hon har börjat ta emot fler kunder efter att de hade lagt sin första avbetalning på Judasgrottan. Även om Anna envisas med att Molly inte behöver så borde hon också ta fler kunder. Anna påstår att det tär mer på Molly än på henne. Storasystrar klarar mer än de som kommer efter, säger hon. Molly vet mycket väl att Anna ljuger.

Dessutom måste Anna försörja Lilla Marie. Molly måste också offra lite mer. Imorgon. Imorgon släpper hon in en eller ett par män till i kammaren, och stoppar undan sin själ långt bort där de inte kan nå den. Annars kommer aldrig Anna och Lilla Marie bort från horhuset under kostallet, aldrig bort från den ständiga doften av mocka och kåthet och spyor.

– Moster ?

Molly tittar på den lilla flickan som har satt sig halvt upp i sänglådan. – Vad ? säger hon.

– Du måste vara ärlig nu, säger Lilla Marie med den där blicken som Molly inte klarar av.

– Jag lovar att vara ärlig. Och sedan ska du ärligt talat sova.

Lilla Marie förbereder frågan, det tar tid, Molly kan se hur det lilla huvudet brottas med att få fram de rätta orden. Molly använder väntetiden åt sitt hår, det är tovigt och omöjligt, det är hennes starkaste kort när det gäller männen, men ständigt trassligt och 16

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 16

2019-11-28 14:16

omöjligt. Hon gör en knut i nacken och sätter en lång hårnål i den. Hårnålen har hon fått av Anna, som fick den av en kinesisk sjöman med problem därnere. Anna ville inte ta emot någon betalning så länge kinesen inte kunde och istället fick hon hårnålen. Den är lång och platt men vassare än ett klyvjärn, och röd och svart som soldaternas uniformer. Anna har sagt att hårnålen kan rädda Mollys­liv en dag. En hora är naken och har inget att försvara sig med, men med hårnålen har Molly alltid ett trumfkort dolt i håret, det är hennes horsabel, som Anna kallar den.

– Seså, lilla vän, säger Molly. Du måste sova.

– Och du svarar ärligt ? Lilla Marie kikar skeptiskt på henne.

– Ja, ärligt. Och kvickt.

– Finns det prinsessor ? På riktigt ?

Molly ler, sätter sig på sängkanten, halmen sticker henne därbak. Hon stryker bort hår från Maries panna, försöker få de ljusa lockarna att ligga bakom hennes små öron. Hon plågas av att Marie aldrig riktigt har sett staden. De håller henne inne i kammaren eller på gården, de senaste åren har kungen slagit ner hårt mot horungar. Senaste månaden tog de Karens två pojkar, Molly minns hur Karen skrek och kastade sig över kungens fogdar och soldater, hon ville inte släppa ifrån sig sina barn. Nu har de skickats iväg från staden, en del säger att de hamnat hos familjer som utnyttjar sådana barn som tjänare.

– Ja, Marie, det finns prinsessor. Och nu måste du sova.

– Har du sett dem ?

– Jag har sett dem, svarar Molly. Och det stämmer. Hon har sett en av slottets gyllene kareter dras genom gatorna, och bakom de vita gardinerna ett ansikte, ett ögonpar som tittade med förundran på Molly. Kan man verkligen leva så uselt ? Det var vad prinsessans ögon frågade. Nej, hade Molly lust att säga. Det kan man inte. Men så är det när man är fattig och förälskar sig i fel person. Det är farligt att älska. Molly vet det. Hon har lust att viska det till Marie. Så att hon också vet. Så att hon aktar sig. Man ska passa sig för män. Män är farliga, det farligaste i världen, du blir förälskad och övergiven, så som hände med Molly. Efteråt kan du inte göra något annat än att lämna byn. Ingen vill ha dig när du 17

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 17

2019-11-28 14:16

är förbrukad och kasserad. Sedan är du bara intressant för sjömän och soldater på genomresa, charlataner och fribytare med några skilling i fickan, udda enslingar med ruttna tänder och studenter med sjuka fantasier. Som diktaren Molly såg smita in till Anna alldeles nyligen. Andersen. Molly har sagt åt Anna att passa sig för honom. Den sortens män är de farligaste. Molly minns en pojke i Odensvik som började skära i djur, en gång fick han för sig att knäcka vingarna på en koltrast. Och senare i livet greps han för att ha misshandlat en flicka från grannbyn, han hade slagit henne gul och blå och brutit hennes armar. Det är likadant med diktaren.

För tillfället räcker det med att klippa i papper. Men snart, om en månad eller vid nästa fullmåne, behöver han mer, det är så det fungerar. Han hade också bett Molly stå modell för hans konstiga pappersklipp men hon hade bestämt avvisat honom. Hon tål inte de själssjuka, hon vill hellre ha en korkad dörrvakt än en knipslug diktare.

Molly hjälper Marie med det sista av den varma ölen. Flickan dricker med stor törst. Ute på landet i låglandet kunde man dricka vattnet, det går inte här, här dricker alla, barn som vuxna, mjölk med brännvin eller ljummen öl.

– God natt, din lilla tossa. Molly ser flickan krypa ihop i halmen som en mager gris. Alltför mager. De ska bort från den här hålan. Om – eller när – de får en egen krog kommer de ha råd med mer fläsk i soppan. Och de kommer inte behöva bekymra sig över kungens fogdar och gömma Lilla Marie i en låda under sängen som en hemlig docka.

Just då hörs stadsvakten. Klockan är elva och allt väl, ropar han över ljudet av en orolig häst och fyllbulten Otto som sjunger visor nere på krogen. Elva, kan det stämma ? Så sent brukar Anna aldrig arbeta.

Molly reser sig och lyssnar vid dörren. Annas kammare är längre bort i korridoren på samma våning.

Kan hon ha stött på en desperat ungkarl med en sista skilling i fickan ? Det är i mitten av månaden – inte den tid när daglönarna, svennarna och karlarna på gårdarna utanför staden nödvändigtvis saknar pengar. I slutet av månaden försöker de ibland få ner priset 18

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 18

2019-11-28 14:16

och kan bli uppkäftiga och oregerliga. Det brukar dock inte vålla något problem för Anna. Hon ser på kunderna som en praktisk tillgång.

I början, när den lilla sov, brukade Molly be Anna om råd och hjälp, hon frågade om allt det en ny sköka kan tänkas vilja fråga en garvad om. Idag förstår hon att hon ställde de dummaste frågorna man kan tänka sig. Vad en man tycker om, och varför de så gärna vill slickas överallt. Anna svarade men Molly blev bara än mer nyfiken, nästan äregirig efter att veta och förstå mer. Efter ett par månader kom Molly på att storasystern inte var någon särskilt duktig sköka. Hon hade stora bröst, i synnerhet efter att hon fick den lilla. Och de hade varit Annas förbannelse och välsignelse.

Utan dem skulle hon kanske ha varit den fattigaste skökan i huset, ja, i staden. Utan dem skulle de tre ha dött av svält för tre vintrar sedan då Molly förlorade sitt arbete som sjuksköterska på sjukhuset. Molly var tvungen att själv lära sig yrket. Det förbannade yrket, men det är alltjämt ett yrke, inte någon större skillnad jämfört med tunnbinderi. Ju duktigare man är, desto fortare är kunden tillfreds och ute ur rummet. Molly frågade de andra flickorna om råd. Hur håller ni i den ? Ska man mjölka den rödlila pinnen som kons juver ? Eller är det mer som att putsa en ljusstake ? Och hur är det med munnen ? Hur undgår man att bli gravid ? Ska man smörja sprickan med svagdricka eller läderbalsam från skomakaren som Salomine påstod, två fingrar med läderbalsam uppfört på morgonen innan man sätter igång och sedan samma sak när man är färdig, då blir man inte med barn.

Senare, efter ett par månader, var det Molly som var tvungen att lära Anna hur hon skulle snärja kunderna, hur hon skulle klä sig för att framhäva brösten på bästa vis och vilka kunder hon skulle tacka ja till. Turen vände en smula, men också bara en smula. Den lilla växte, hon började gå, fick tänder och sa mor och moster och kunde grymta så att det lät som en sträng furir och hon och Anna skrattade och korna ovanpå började råma.

Molly glider in i en ljus och dunkel dröm och vaknar med ett ryck när kyrkklockorna slår timslag. Hon ställer sig upp och sätter örat mot dörren till korridoren.

19

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 19

2019-11-28 14:16

Inte ett ljud. Anna måste vara färdig. Återigen stryker oron längs med ryggraden. Det är något som inte stämmer. Tänk om Andersen har använt sin sax till något annat än att klippa papper ? En hastig blick på den lilla flickan, hon är uppslukad av någon dröm, ögonlocken rör sig som en höstack fylld av möss.

Molly är tvungen att smita ut, bara ett ögonblick.

Hon är ute i korridoren och pressar sig förbi Sug-Fia, spinkig som en sjuk duva, som står på knä mellan benen på en soldat.

Sofies underliv trasades sönder helt när hon skulle pressa ut sina döda tvillingar, rövhålet sprack och alla såren växte ihop. Nu kan hon bara tjäna sina pengar med munnen. Molly har snabbt hunnit runt hörnet till Annas kammare. Hon knackar försiktigt ett par gånger.

– Anna, säger hon lågt ifall det skulle vara så att hon har somnat i en kunds armar. Det händer ibland. Vid det här laget är Anna som regel helt utmattad.

Inget svar.

Hon öppnar dörren. Och behöver bara se den tomma sängen i den tomma kammaren för att oron ska slå ut i full blom. Molly släpper dörrhandtaget och springer i korridoren förbi Sofie och soldaten. Sedan stannar hon tvärt upp och går tillbaka till Sofies öppna dörr.

– Har du sett Anna ? frågar hon. Sofie, var är Anna ?

Sofie vecklar ut sig ur soldatens byxor, våt om munnen. – Vad då ? frågar hon snörvlande.

– Svara mig, sköka, det är viktigt, var är Anna ?

Soldaten snor sig förvirrat och irriterat men har tappat målföret.

– Vad då ? upprepar Sofie. Hon kan ha druckit mer än sin kund.

– För helvete, säger Molly och skyndar sig nerför trappan och ut på gatan.

Molly tittar efter Annas blonda hår, vilket oftast är uppsatt i en knut. Hon tittar också efter diktaren. Andersen. Men det är mycket folk ute även sent på kvällarna, den här delen av staden sover aldrig, och Molly har svårt att urskilja folk i mörkret. Hon 20

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 20

2019-11-28 14:16

tränger sig förbi en tiggare utan armar, förbi krogen där det är slagsmål, en ung man skriker eftersom hans näsa är bruten. En bagare går runt med en stav med kringlor. Bakom honom har det börjat brinna i en brännvinstunna. En gammal man skriker efter någon knäppgök som har stulit hans klocka. En ko råmar. Molly viker av mot Vingårdsgränd. En grupp sjömän med mjuka mössor dansar runt varandra.

Hon ser en stadsvakt längre fram och springer upp bredvid honom.

Han ser trött och uttråkad ut, men nickar kort mot henne innan han upptäcker att hon är en sköka, då ökar han takten.

– Ni måste hjälpa mig, säger Molly.

– Ur vägen, sköka, jag är på väg till Amiralsgatan, en man har hängt sig.

– Jag vet inte, men … min syster är borta, hon … försvann med en man. En underlig man.

– Det finns det många av. Är hon en offentlig kvinna som ni ?

– Ja, jo, men hon är inte som …

– Då dyker hon nog upp när karln har lugnat sig.

– Nej, det är inte så, jag kan känna …

Men stadsvakten är för snabb och försvinner runt en häst och vagn fylld med stinkande kohudar. Molly håller för näsan och ser sig omkring.

– Anna, ropar hon då hon ser något blont försvinna in i den smala gränden bredvid det stora hotellet.

– Anna.

Gränden är fylld med trälårar och timmer och tunnor. Någon har ställt en demolerad vagn där. Det finns ingen lampa i gränden, endast lite ljus från fönstren i närheten. Hon går längre in.

I mörkret kan Molly skymta flera par böjda över varandra, upphetsade ansikten, bara bröst och axlar, ett par håriga pungkulor, män som försvunnit in bland underkjolar.

Hon ser en man i frack som står böjd över en grön klänning.

– Anna ? säger hon och knuffar undan mannen så att hon kan se kvinnan.

– Stick, käring, säger mannen, hans tänder är blodröda.

21

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 21

2019-11-28 14:16

Kvinnan tittar bara upp på Molly. Det är inte Anna.

Molly backar ut ur gränden. Hon ser ut över myllret av män­ niskor, lyssnar till grändernas larm och kaos. Stadsportarna är stängda för natten, Köpenhamn är ett fängelse, utan korrekta papper finns det ingen väg ut eller in. Men hon kan inte hitta Anna på det här viset. Antalet gränder, källare, bakgårdar, gångar och gator är för överväldigande. Det är inte alls som hemma i Odensvik där inte en enda gata är stenlagd och krogen stänger vid solnedgången. Och där man alltid vet var man har alla. Hon kommer att tänka på Lilla Marie och skyndar sig tillbaka till horhuset, upp på första våningen och förbi Sofie och soldaten.

Flickan sover. Lyckligtvis. Hon andas lugnt, obekymrat, ovetande om att hennes mor försvunnit. Åh, det gör ont i magen, något är fel. Anna skulle aldrig glömma bort Marie, glömma bort Molly. Hon skulle aldrig gå ut på gatan vid den här tidpunkten, inte ens för att hitta en kund eller för att röka tobak eller få sig en snaps. Och dessutom skulle Sofie ha sett Anna om diktaren hade dragit iväg med henne.

Men om inte Anna har försvunnit ut via ytterdörren, vart har hon då gått ? Molly tittar uppför trappan. Kostallet ? Omöjligt.

Trots det hastar Molly uppför trappan och upp till en annan sal.

Dörren till stallet står öppen, det brukar den inte göra, husets ägare, herr Müller, är rädd att skökorna ska tjuvmjölka korna.

En av stallets tre kor ser trött och uppgivet på Molly. Luckan på gaveln är öppen, hissanordningen som används för att fira korna upp och ner har använts. Molly kan se att den stora kroken inte är uppvirad som den brukar vara. Molly går förbi korna och bort till öppningen i gaveln. Därnere i slutet av tågverket hänger kroken med tillhörande läderremmar som herr Müller använder för att spänna fast korna när de ska upp eller ner för att slaktas eller säljas i utbyte för en jordlott på Dödmansö. Är det här som han diktaren Andersen har firat ner Anna ? Nej, omöjligt, varför skulle någon vilja ta Anna ? Molly vänder sig om och får syn på spåren i stallets gamla hö. Hon känner igen dem, det är precis som de två släp­ märken som avtecknades på det skitiga köksgolvet när hon och Anna som barn skulle bära deras stupfulla far i säng om kvällen.

22

19-50 Polaris Mordet 28 nov.indd 22

2019-11-28 14:16