Övervikt och obesitas hos barn
Samtal och möten
i barnhälsovården
Mariette Derwig
Anna Ek
Linda Håkansson
Catharina Neovius
Innehåll
4.
5. Grunda Sunda Vanor – en strukturerad hälsosamtalsmodell
7. Mer och Mindre – stöd i föräldraskapet
Förord
Du som arbetar inom barnhälsovården har en central roll i att främja barns hälsa och välmående under livets första år. Många samtal med föräldrar och barn är enkla att ha och andra är svårare. Ett av de känsligaste ämnena att prata om är barns vikt, i synnerhet när det handlar om övervikt eller obesitas. Föräldern som sitter framför dig har kanske i tidigare samtal uttryckt oro över att barnet äter för lite och inte växer tillräckligt, eller kanske är det en förälder som själv har kämpat med både vikt och ätstörningar. Du har kanske också hört att samtal om vikt kan skapa oro för ätstörningar hos föräldrar och viktfixering hos barnet. När barnet är i rummet funderar du även på hur samtalet ska läggas upp på bästa sätt. Kanske har du också tidigare erfarenheter av att föräldrar har blivit väldigt upprörda, arga eller ledsna i samtal om barnets vikt.
Om du känner igen dig i någon av beskrivningarna ska du veta att du inte är ensam. Att prata vikt är känsligt för både föräldrar och vårdpersonal.
Samtidigt visar alltmer forskning att det är just de tidiga åren, det vill säga förskoleåldern, som det finns bättre möjligheter att utan alltför dramatiska förändringar i vardagen hjälpa barnet till en mer hälsosam viktutveckling. Din roll att ge stöd och vägledning till föräldrar så att de kan guida barnet till hälsosammare vanor har alltså stor betydelse. I alliansbyggande samtal kan du ”så ett frö” för förändringsarbetet i familjen och väcka intresse för ytterligare stöd vid behov.
Den här boken utgår från varje barns rätt till god hälsa och god hälsooch sjukvård. Vi som har skrivit den vill ge dig som jobbar inom barnhälsovården och elevhälsans medicinska insats stöd i att ha tidiga samtal med föräldrar om hög vikt hos barn. Vi hoppas med boken kunna inspirera och stärka dig i hur dessa samtal kan läggas upp på ett sätt som tar hänsyn till
barnet och gör att föräldrarna känner sig inkluderade. I boken delar vi med oss av många exempel på vad hälsovårdspersonal och föräldrar själva har upplevt och beskrivit för oss och andra om både inspirerande och mindre givande samtal. De citat som finns i boken är autentiska men språkligt justerade för att bli lättare att förstå. Boken innehåller också ämneskunskap, praktiska exempel och fallbeskrivningar, strukturerade samtalsmodeller och exempel på föräldrastödsprogram.
Oavsett familjens bakgrund, erfarenheter eller utmaningar är vårt mål med boken att hjälpa till samtal som förmedlar trygghet, respekt och en stödjande relation med barnets hälsa och utveckling i fokus.
Vi vill rikta ett stort och varmt tack till följande personer som granskat boken, givit oss värdefull feedback och delat med sig av sina perspektiv: Anna Kempe, legitimerad dietist och vårdutvecklare, barnhälsovården, Region Jönköping; Charlotte Nylander, barnläkare och före detta barnhälsovårdsöverläkare och forskare, Region Sörmland; Kerstin Kruber, mödra- och barnhälsovårdspsykolog, Region Blekinge; Karin Nordin, specialistsjuksköterska barn och ungdom, barnhälsovården, Region Dalarna; Paulina Nowicka, professor i kostvetenskap, Uppsala universitet.
Tillsammans kan vi bidra till att alla barn får en hälsosam start i livet.
Mariette Derwig, Anna Ek, Linda Håkansson och Catharina Neovius
Om författarna
Mariette Derwig är barnläkare. Hon har en masterexamen i medicinsk antropologi och har disputerat inom området obesitasprevention. Hon har tidigare jobbat på enheten för barnövervikt och på en barnavårdscentral i ett socioekonomiskt utsatt område i Malmö. Nu arbetar hon som barnhälsovårdsöverläkare i Skåne och är aktiv i de nationella utvecklingsgrupperna Tillväxt och Jämlik hälsa – främja hälsosamma levnadsvanor. Mariette har skrivit flera texter i Rikshandboken för barnhälsovård och är en av utvecklarna till samtalsmodellen Grunda Sunda Vanor.
Anna Ek är legitimerad dietist och senior forskare på Karolinska Institutet (KI). Hon disputerade inom området tidig behandling av obesitas hos barn och fortsätter driva projekt med syfte att förebygga och behandla obesitas hos barn och vuxna. I sin forskning har hon utvärderat föräldrastödsprogrammet Mer och Mindre och utbildar nu andra till gruppledare. Anna började arbeta som dietist på barnöverviktsenheten i Malmö och jobbar nu kliniskt på Rikscentrum Barnobesitas, Karolinska Universitetssjukhusets specialistmottagning för barn och unga. Hon är även aktiv i den regionala arbetsgruppen med uppdrag att implementera det nationella vårdprogrammet för barn och ungdomar med obesitas i Region Stockholm.
Linda Håkansson är legitimerad sjuksköterska och distriktssköterska och har en masterexamen i hälsovetenskap med inriktning folkhälsovetenskap.
Hon har tidigare arbetat som barnhälsovårdssjuksköterska och är i dag barnhälsovårdssamordare i Region Blekinge, deltar i barnhälsovårdens nationella arbetsgrupp samt i utvecklingsgruppen Jämlik hälsa – främja hälsosamma levnadsvanor. Hon är även författare och faktagranskare till flera texter i Rikshandboken för barnhälsovård och har skrivit bok och broschyrer för Gothia Kompetens. Linda är en av utvecklarna till samtalsmodellen Grunda Sunda Vanor.
Catharina Neovius är legitimerad sjuksköterska och specialistsjuksköterska inom barns och ungdomars hälsa med en magisterexamen i omvårdnad. Hon har tidigare arbetat som barnhälsovårdssjuksköterska och är i dag vårdutvecklare inom barnhälsovården i Region Stockholm. Catharina deltar i utvecklingsgruppen Jämlik hälsa – främja hälsosamma levnadsvanor. Hon har skrivit flera texter i Rikshandboken för barnhälsovård och är även aktiv i den regionala arbetsgruppen med uppdrag att implementera det nationella vårdprogrammet för barn och ungdomar med obesitas i Region Stockholm.
1
Den viktiga starten
Alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa och under de första åren i livet läggs grunden för detta. Det är då föräldrar och samhället skapar förutsättningar för att barn ska få goda och hållbara levnadsvanor som är gynnsamma för barnets hälsa och tillväxt både nu och framåt. I detta kapitel beskriver vi barnhälsovårdens uppdrag, hälsofrämjande och förebyggande arbete.
Arbete för en god och jämlik hälsa
Alla barns rätt till en god hälso- och sjukvård handlar inte bara om att barn ska få hälsofrämjande, förebyggande och behandlande vård i rätt tid utan också om att de har rätt att växa, utvecklas och leva under förhållanden som främjar deras hälsa. Rätten till barnhälsovård och föräldraskapsstöd beskrivs i barnkonventionens artikel 24. Alla insatser, arbeten och åtgärder ska utgå från perspektiv där barnets bästa kommer främst, det vill säga barnets perspektiv, barnperspektiv och barnrättsperspektiv.
Folkhälsoarbetet som sker inom olika arenor för barn och unga har som mål att skapa en god och jämlik hälsa på lika villkor för alla barn. Folkhälsoarenor är verksamheter som erbjuder planerade, systematiska insatser och strukturerade program för att främja hälsa och förebygga ohälsa i befolkningen på samhälls-, grupp- och individnivå. Exempel på arenor som är särskilt viktiga för de barn vi beskriver i denna bok är mödrahälsovården (MHV), barnhälsovården (BHV), tandvården och elevhälsans medicinska insats (EMI) – arenor som når nästintill alla barn och deras föräldrar.
Styrande och vägledande dokument i BHV:s och EMI:s arbete
• Barnkonventionen (konventionen om barnets rättigheter)
• Agenda 2030
• Folkhälsopolitikens målområden
• Vägledning för barnhälsovården och barnhälsovårdens nationella program
• Vägledning för elevhälsan
Vägledning i arbetet med levnadsvanor och obesitas
• Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor – prevention och behandling (se nästa sida)
• Nationellt vårdprogram för behandling av obesitas hos barn och ungdomar (se nästa sida)
Kunskapsstöd för levnadsvanor och obesitas hos barn och unga
Sveriges regioner har ett gemensamt system för kunskapsstyrning. Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård handlar om att ta fram bästa tillgängliga kunskap och använda den i varje möte mellan patienten och professionen. Begreppet kunskapsstöd används som ett samlingsbegrepp för olika stödmaterial, vårdprogram och riktlinjer. Nationella programområden (NPO) och deras nationella arbetsgrupper (NAG) tar fram några av dessa.
Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor – prevention och behandling är framtaget av NPO levnadsvanor och utgår från Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor (2018). Det syftar till att intensifiera hälso- och sjukvårdens arbete med levnadsvanor genom att ge vägledning och inspiration för hur det kan ske inom verksamheters dagliga arbete.
Nationellt vårdprogram för behandling av obesitas hos barn och ungdomar är framtaget av NPO barns och ungdomars hälsa och utgår från Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård vid obesitas – prioriteringsstöd till beslutsfattare och chefer (2023). Det syftar till att ge vägledning för hur vården av barn med obesitas bör bedrivas inom hälso- och sjukvården med målet att främja jämlik vård över hela landet. Det ska också bidra till ökad kunskap om bemötande, identifiering, utredning, behandlingsmetoder och uppföljning. För de yngre barnen riktar sig behandlingen till föräldrarna i form av individuellt föräldraskapsstöd eller gruppbehandling.
Barnhälsovårdens och elevhälsans medicinska insats uppdrag
Barnhälsovården (BHV) och elevhälsans medicinska insats (EMI) representerar samhällets arbete med olika hälsofrämjande och förebyggande insatser som ska erbjudas alla barn. BHV når nästintill alla barn vilket ger unika möjligheter att bidra till att främja hälsa och identifiera ohälsa på individ-, grupp- och samhällsnivå. Utifrån BHV:s nationella program ska alla barn, från nyfödd till dess att barnet börjar i förskoleklass, erbjudas vissa universella och riktade insatser för att främja barnets hälsa och utveckling. Barnet och familjen erbjuds minst 17–18 hälsobesök under sin tid på barnavårdscentralen (BVC).
När barnet börjar i förskoleklass övergår hälsovården till EMI, en självständig del inom skolans elevhälsa, vilken erbjuder medicinska, psykosociala, psykologiska och specialpedagogiska insatser. EMI arbetar främst med hälsofrämjande och förebyggande åtgärder för att stödja barnets utveckling mot utbildningens mål utifrån det dubbelriktade sambandet mellan hälsa och lärande. Varje barn ska erbjudas minst tre hälsobesök med hälsosamtal, hälsoundersökningar och uppföljningar jämnt fördelade under grundskolan samt ett besök under gymnasietiden.
Tidig upptäckt, tidig insats
En viktig del i både BHV:s och EMI:s arbete är att främja hälsosamma levnadsvanor och följa barnets hälsa och tillväxt. När vi inom dessa verksamheter ser att barnets tillväxt börjar bli eller är ogynnsam behöver vi agera. I dag vet vi att det är viktigt för barnets hälsa att tidigt upptäcka hög vikt eller ökande viktstatus, det vill säga body mass index (BMI), eftersom det ger bättre möjligheter till tidiga insatser. Det är därför man globalt numera rekommenderar behandling av obesitas redan i förskoleåldern, i Sverige från två års ålder.
Det är inom BHV och EMI som övervikt eller obesitas oftast upptäcks.
Dessa arenor har därför en stor och betydande roll i det universella och riktade arbete som går ut på att stödja och stärka familjer samt hjälpa dem att hitta förändringar som kan behövas.
Föräldrar som kommer till BHV har ofta många tankar och funderingar om sitt barns hälsa, utveckling och levnadsvanor. Det finns en strävan efter att skapa de bästa förutsättningarna för barnet men det kan vara svårt att få till i det vardagliga livet. Inom BHV kan vi ta vara på denna kraft hos föräldrarna. Det kan vara bra att veta att både nationella och internationella studier visar att föräldrar vill samtala om levnadsvanor vid hälsobesöken på BVC. För att samtalen ska bli bra fordras förståelse, stöttning samt professionell vägledning kring de utmaningar som finns.
Här följer en beskrivning av hur ett samtal på ett hälsobesök på BVC kan se ut när BHV-sjuksköterskan upptäcker att ett barns vikt har ökat lite hastigare än förväntat:
Fyraåriga Sam kommer till sitt hälsobesök på BVC tillsammans med sin mamma Nadine för att träffa BHV-sjuksköterskan Lena. Sam leker i väntrummet en stund innan Lena välkomnar dem in.
Lena: Hej Sam, välkommen, så roligt att se dig igen. Det är ett år sedan vi sågs sist, minns du att du har varit här på BVC tidigare och att vi har setts?
Sam är lite avvaktande, nickar och ler lite blygt.
Lena: Du har mamma med dig i dag ser jag, välkomna båda två! Vi ska gå in till mitt rum så ska jag berätta mer om vad vi ska göra i dag.
Lena berättar vad som ska hända under besöket och Sam och Lena kommer överens om i vilken ordning de olika momenten ska genomföras.
Efter att de olika momenten har genomförts skriver Lena in Sams vikt och längd i tillväxtkurvan. Lena tittar på både tillväxtkurvan och BMI-kurvan och ser att Sams vikt har ökat hastigare än förväntat.
Lena (till Sam): Nu har vi mätt och vägt dig och du har vuxit sedan vi sågs sist och det är jättebra! Nu tänkte jag prata med din mamma en stund, vill du rita lite till under tiden?
Sam nickar och Lena tar fram papper och penna till Sam som sätter sig ner och börjar rita.
Lena (till Nadine): Är det okej om vi tittar lite närmare på Sams tillväxtkurvor?
Nadine: Ja, absolut. Är det något som inte stämmer, eller?
Lena: När jag tittar på vikt- och längdkurvan ser jag att Sams viktkurva har ökat lite snabbare än vad längdkurvan har gjort. Detta syns tydligare när vi tittar på
BMI-kurvan här. Det kan vara lite klurigt att förstå men ser du vad jag menar?
Nadine: Ja, jag ser ju.
Lena: Hur tänker du kring kurvan här?
Nadine: Det sista året har inte varit helt enkelt när det gäller maten …
Fortsättningen på Sams hälsobesök kan du läsa i kapitel 8. Vi har även bett en BHV-sjuksköterska att beskriva sin erfarenhet av kontakten med en annan familj där barnet utvecklat obesitas tidigt:
Jag träffade ett fyraårigt barn på BVC som hade utvecklat obesitas sedan treårsbesöket. Vid samtalet med föräldern framkom att barnet drack stora mängder mjölk, sex–sju glas per dag, och åt mycket snabbmat och energirik mat. Barnet hade varit hemma från förskolan i över ett år.
Föräldern som var ensamstående med många barn upplevdes som trött.
Syskonen var flera år äldre.
Det som var positivt var att obesitas inte var ett laddat ämne för föräldern trots att hen själv hade obesitas. Föräldern upplevde inga problem med barnets vikt utan att allt var bra. Släkten såg barnet som piggt och friskt och att hen skulle ”springa av sig övervikten” senare i livet. Föräldern var ändå intresserad av att göra förändringar. Barnet tyckte mycket om frukt och grönsaker, vatten som dryck och att vara ute och leka. En utmaning var att barnet inte hade varit på förskolan på länge vilket gjorde att det inte blev så mycket utomhuslek.
Vid hälsosamtalet och vägledning framkom att föräldern ville försöka göra små förändringar i vardagen och jag uppmuntrade till att börja med det som kändes enklast. För föräldern var det att byta ut en del av mjölken till vatten. Jag förespråkade att barnet skulle börja vara på förskolan för att få leka mer med jämnåriga barn.
Jag upplevde att det blev ett bra samtal och vi har sedan dess träffats var tredje månad och tillväxten går åt rätt håll. Vid besöken är fokus på föräldraskapsstöd och bekräftelse.
Även om varje möte och samtal är unikt kanske du känner igen dig i både fallbeskrivningen och BHV-sjuksköterskans berättelse. Tidig upptäckt kan ge goda möjligheter till tidiga insatser med riktat hälsosamtal och – vid obesitas – tidig behandlingsstart. Som framgår av båda beskrivningarna mår de flesta barn med tidig obesitas bra. De besväras inte av sin vikt och har inga följdsjukdomar på grund av vikten. Omgivningen upplever oftast inte heller några större problem då barnet är aktivt och fungerar väl i sin omgivning. Detta gör att det ibland är svårt för föräldrar att ta emot hjälp. Men risken att utveckla högre grad av obesitas och obesitasrelaterade sjukdomar ökar med stigande ålder. Ju äldre barnet blir, desto mindre effekt ser vi av levnadsvanebehandlingar på vikten. Längre fram i boken återkommer vi till på vilket sätt vägledning och viktbehandling kan inledas tidigt i livet.
Universellt och riktat arbete
I BHV:s nationella program ingår att erbjuda alla familjer återkommande strukturerade hälsosamtal utifrån ett hälsofrämjande förhållningssätt, stöd och vägledning kring levnadsvanor. Om barnet har ökande BMI, övervikt eller obesitas ska ett vägledande familjesamtal erbjudas. Programmet består av tre delar vilka illustreras genom den så kallade tredelningen (tabell 1).
I ett hälsosamtal utgår BHV-sjuksköterskan från det som familjen berättar. Samtalet utgår från barnets hälsa och olika levnadsvanor som kan vara positiva för hälsan och för en hälsosam viktutveckling. Samtal utan pekpinnar ger familjen utrymme att reflektera över sin situation och vardag. Att låta föräldrarna själva komma fram till små hållbara förändringar och hälsosammare vanor kan bidra till mer motivation till förändring.
För det universella hälsosamtalet om levnadsvanor (I) finns olika utvärderade stöd, verktyg och modeller som används nationellt inom BHV, till exempel hälsosamtalsmodellen Grunda Sunda Vanor (se vidare kapitel 5), Bamse – ett stöd för samtal om barnets hälsa och Sagasagors hälsosamtal – ett verktyg för samtal om hälsa och levnadsvanor. Som riktad insats (II) med vägledande familjesamtal när barnet har övervikt eller obesitas finns i dag Grunda Sunda Vanors samtalsmodell.
Tabell 1. Tredelningen visar strukturen och exempel för universella och riktade insatser inom BHV vid hälsosamtal och vägledning om levnadsvanor.
För alla
I
Universella insatser som syftar till att främja en god hälsa och utveckling samt förebygga ohälsa.
För alla vid behov
II
Riktade insatser med kompletterande uppföljningar av barnets hälsa och utveckling, riskoch skyddsfaktorer.
Främja hälsosamma levnadsvanor
Samtala i dialog om barnets hälsa och utveckling, familjens erfarenhet av olika levnadsvanor (mat, dryck, lek, rörelse, tandhälsa, sovvanor). Identifiera riskoch skyddsfaktorer. Visa barnets
BMI-kurva från tio månaders ålder och samtala om den normala tillväxten.
Uppmärksamma ohälsosamma levnadsvanor. Identifiera barn med ökad risk för obesitas
Identifiera risk- och skyddsfaktorer. Identifiera övervikt och obesitas genom att bedöma iso-BMI från två års ålder.
Erbjuda hälsosamtal och vägledning
Kring hälsosamma matvanor, måltider och dryck; fysisk aktivitet och rörelsevanor; lek och stimulans; skärm- och medievanor; tandhälsa; sömn.
Erbjuda fördjupat hälsosamtal, stöd och hälsovägledning Kring levnadsvanor såsom matoch dryckesvanor, stillasittande, fysisk aktivitet, tandhälsa, undervikt, övervikt eller obesitas.
Åtgärder
Föräldraskapsstöd, hälsovägledning, insatser och uppföljning utifrån identifierat behov. Vägledande familjesamtal vid övervikt eller obesitas.
III
Ytterligare insatser, till exempel remiss till annan vårdgivare. Insatser för familjen görs med fördel i samverkan med BHV.
Erbjuda ytterligare insatser
Tvärprofessionell samverkan med exempelvis dietist, psykolog, tandvård, barnomsorg. Remiss till annan vårdgivare som exempelvis barnklinik, fysioterapeut, dietist, obesitasmottagning, tandvård, barn-/föräldrapsykolog.
Hälsans bestämningsfaktorer
I ett hälsofrämjande och förebyggande arbete behövs kunskap runt processer som leder till hälsa och minskar risken för ohälsa men även kring det som ökar risken för ohälsa. Utgångspunkten är en holistisk hälsosyn där det finns en medvetenhet om att hälsan påverkas av många olika faktorer (figur 1).
Figur 1. Hälsans bestämningsfaktorer. Illustration: Alva Neovius.
I hälsosamtalet i dialog med familjen identifieras skyddsfaktorer, det vill säga de faktorer som kan göra det enklare att ändra och upprätthålla goda vanor, och riskfaktorer, de faktorer som kan göra det svårare för familjen. Med goda kunskaper om dessa faktorer kan samtal och vägledning anpassas till familjens behov. Läs mer om skydds- och riskfaktorer för en hälsosam viktutveckling i kapitel 2.
Hälsolitteracitet
Att samtala om levnadsvanor och barnets tillväxt ställer höga krav på professionens kompetens. Förutom att ha pedagogisk kompetens och ämneskunskap om hälsa behövs också kunskap om hälsolitteracitet (”health literacy”) och hur denna kan främjas och utvecklas. WHO beskriver hälsolitteracitet som människors möjlighet och färdighet att ha tillgång till, förstå och använda hälsoinformation om exempelvis olika levnadsvanor för att kunna upprätthålla, främja eller förbättra den egna hälsan och andras hälsa.
Studier visar att mycket av det som hälso- och sjukvårdspersonal informerar om avseende levnadsvanor glöms bort eller missuppfattas av mottagaren. Anledningen är många gånger att professionen överskattar individens hälsolitteracitet. Det är därför viktigt att känna till att det finns olika dimensioner av hälsolitteracitet (figur 2, se nästa sida) och anpassa hälsosamtal och vägledning utifrån det.
Kritisk hälsolitteracitet
Har en välutvecklad förmåga att välja relevant hälsorelaterad information och kan kritiskt värdera den samt använda den för att påverka sin egen/familjens hälsosituation, levnadsvanor och sociala miljö.
Interaktiv hälsolitteracitet
Har en mer utvecklad förmåga att inhämta och förstå hälsoinformation och kan samtala om den i olika sammanhang. Har förståelse för hälsoinformationen, väljer vad som behövs och tillämpar kunskapen i sin vardag.
Funktionell hälsolitteracitet
Kan läsa och förstå muntlig och/eller skriftlig hälsorelaterad information om exempelvis hälsosamma levnadsvanor.
Figur 2. Olika dimensioner av hälsolitteracitet. Källa: Nutbeam, 2000.
För att en familj ska kunna tillämpa hälsoinformation och göra förändringar i sina levnadsvanor behövs en välutvecklad hälsolitteracitet, så kallad kritisk hälsolitteracitet. Hälsosamtalsmodeller med hälsofrämjande förhållningssätt, komponenter av motiverande samtal, pedagogiska verktyg och bildstöd kan bidra till att främja och utveckla förälderns och barnets hälsolitteracitet, se vidare kapitel 5.
Slutord
Vi hoppas att du efter att ha läst denna handbok känner dig stärkt i att ha samtal om hög vikt hos barn. I boken har du kunnat läsa om olika möten med föräldrar och deras reaktioner på dessa, saker som väcker motstånd samt vägen framåt. Samtal om vikt kan förstås se olika ut, det finns inte ”ett rätt sätt” utan här behöver du hitta ett sätt som passar dig och den familj du har framför dig.
Det viktigaste i samtalet är att ha ett neutralt, icke dömande och empatiskt förhållningssätt. I samtalet är det bättre att fokusera på hälsa och vanor än på barnets vikt. Lyssna på vad familjen du möter berättar om sitt barn och om vardagen. Var nyfiken och låt föräldrarna reflektera över den information du ger, sina levnadsvanor, utmaningar och möjligheter. Det kommer du långt på.
Du har även kunnat läsa om föräldrabeteenden som främjar ett positivt föräldraskap som i sin tur kan underlätta förändringsarbete och hälsosammare vanor. Vår forskning och erfarenhet från samtal i grupp och enskilda möten är att föräldrar uppskattar att få prata om sitt föräldraskap och vad de gör som främjar samspelet med sitt barn.
Hos barn i förskoleåldern handlar stöd till hälsosamma vanor om att hjälpa familjen att hitta och få till små förändringar i vardagen som de kan hålla fast vid. Familjen har gott om tid på sig men det är viktigt att du på BHV erbjuder stöd, upprätthåller kontakten och följer framsteg och utmaningar. Ett barn som har obesitas ska från två års ålder remitteras till specialistmottagning för vård och behandling och då är det fördelaktigt om BHV och specialistvården samverkar och samarbetar kring barnet och familjen.
Avslutningsvis vill vi uppmuntra er att kollegor emellan dela med er av utmaningar och framgångar i dessa samtal för att stärka varandra.
Att ta upp ett barns höga vikt med föräldrar är en utmaning inom barnhälsovården. Vårdpersonal kan känna oro över att samtalet upplevs som anklagande, väcker känslor av skuld och skam hos föräldrar eller att det påverkar barnet negativt. Samtidigt visar både forskning och erfarenhet att tidig upptäckt och tidiga insatser gör störst skillnad – framför allt i förskoleåldern kan små förändringar i vardagen ge en mer hälsosam viktutveckling.
Den här boken ger stöd i att ha dessa viktiga samtal med föräldrar. Du får kunskap och djupare förståelse för orsaker och riskfaktorer kopplade till övervikt och obesitas, råd om hur du kan använda BMI-kurvan som pedagogiskt verktyg i samtal med föräldrar och exempel på strukturerade samtalsmodeller. Genom fallbeskrivningar och föräldrars reflektioner illustreras både framgångar och utmaningar i möten med familjer.
Boken är skriven för dig som möter barn och familjer inom barnhälsovården, men innehållet kan vara värdefullt även för elevhälsans medicinska insats. Du får med dig många praktiska verktyg att använda i samtalet för att med empati och respekt bidra till barns hälsa samtidigt som du stärker föräldrars engagemang – allt med barnets bästa i fokus.
Författarna är förankrade i barnhälsovården och inom forskningsområdet och har lång erfarenhet av att främja barns hälsa och arbeta med förebyggande och behandlande insatser kring övervikt och obesitas. Mariette Derwig som barnläkare och forskare; Anna Ek som forskare och dietist; Linda Håkansson som distriktssköterska och Catharina Neovius som barnsjuksköterska.
ISBN 9789177413226
9 78917 74 13226