SOCIALTJÄNSTLAGEN
EN PRAKTISK
VÄGLEDNING
EMILIA DANIELSSON
INNEHÅLL
FÖRKORTNINGAR
BrB Brottsbalken (1962:700)
FB Föräldrabalken (1949:381)
FL Förvaltningslagen (2017:900)
FPL Förvaltningsprocesslagen (1971:291)
HSL Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
HSLF-FS Gemensamma författningssamlingen avseende hälsooch sjukvård, socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m.
HVB Hem för vård eller boende
IVO Inspektionen för vård och omsorg
KL Kommunallagen (2017:725)
LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
LVM Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
OSL Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Prop. Proposition
RB Rättegångsbalken (1942:740)
RF Regeringsformen
SIP Samordnad individuell plan
SiS Statens institutionsstyrelse
SoF Socialtjänstförordningen (2025:468)
SoL Socialtjänstlagen (2025:400)
SOSFS Socialstyrelsens författningssamling
SOU Statens offentliga utredningar
1 INLEDNING
Den 1 juli 2025 trädde en ny socialtjänstlag i kraft. Det är den största förändringen på socialtjänstområdet sedan den första socialtjänstlagen trädde i kraft 1982. Under dessa drygt 40 år har det skett stora förändringar i samhället vilket också innebär att människors behov ser annorlunda ut idag. För att kunna möta dessa behov och ge människor det stöd de har rätt till är det givetvis av största vikt att även socialtjänsten utvecklas.
Syftet med den nya lagen är att göra socialtjänsten mer förebyggande, tillgänglig och kunskapsbaserad. Vikten av det förebyggande arbetet har därför lyfts fram i lagen samtidigt som det har införts ett krav på att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. För att möta de utmaningar som socialtjänsten står inför behövs också ett flexiblare arbetssätt. I den nya lagen har socialtjänsten fått en möjlighet att erbjuda insatser även utan individuell behovsprövning. En annan viktig del är att socialtjänsten ska vara lätt att nå och finnas där människor befinner sig för att kunna ge rätt hjälp i rätt tid.
I boken beskrivs socialtjänstens arbete med utgångspunkt i 2025 års socialtjänstlag. Syftet är att ge läsaren grundläggande kunskaper om socialtjänstlagen och annan lagstiftning som har betydelse för socialtjänstens arbete med att ge stöd till enskilda. Innehållet följer till stora delar lagens struktur.
2025 års socialtjänstlag följer en ny struktur som bland annat tydliggör vikten av en helhetssyn och inriktningen på personers individuella behov. Lagen är indelad i nio avdelningar:
Avdelning I. Socialtjänstens mål och andra grundläggande bestämmelser (1–5 kap.)
Avdelning II. Ansvar för planering, förebyggande arbete och samverkan (6 och 7 kap.)
Avdelning III. Ansvar för boende, delaktighet och för vård utanför det egna hemmet (8 och 9 kap.)
Avdelning IV. Insatser till enskilda (10–13 kap.)
Avdelning V. Handläggning och hantering av uppgifter (14–17 kap.)
Avdelning VI. Skydd och stöd för barn och unga (18–24 kap.)
Avdelning VII. Behörighet, tillstånd, missförhållanden och tillsyn (25–28 kap.)
Avdelning VIII. Ansvarsfördelning, organisation och bemyndiganden (29–31 kap.)
Avdelning IX. Avgifter, återkrav, bristande verkställighet och överklagande (32–35 kap.)
Boken bör kunna fungera som en uppslagsbok med tillgängliga svar om både socialtjänstlagen och socialtjänstens arbete och kan vara till praktisk nytta i det vardagliga arbetet. För den som behöver fördjupa sig ytterligare i en viss fråga kan vägledning i många fall hämtas ur handböcker från Socialstyrelsen och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Hänvisningar till dessa görs i förekommande fall i slutet av respektive avsnitt.
Boken riktar sig till tjänstemän och förtroendevalda i kommuner vars arbete berörs av socialtjänstlagen. Den vänder sig även till andra som i sitt arbete har behov av grundläggande kunskaper om
socialtjänstlagen och socialtjänstens arbete, exempelvis tjänstemän på andra myndigheter eller de som är verksamma inom enskilt bedriven verksamhet.
Den nya socialtjänstlagen (2025:400) trädde i kraft den 1 juli 2025 och ersatte då den tidigare socialtjänstlagen (2001:453).
Innehållet i den tidigare lagen finns till stora delar kvar i den nya, men har arbetats om redaktionellt med bland annat modernare språk och en ny struktur.
2025 års socialtjänstlag innehåller även flera materiella ändringar, bland annat följande:
• Av de övergripande målen för socialtjänstens verksamhet framgår det att socialtjänsten ska arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig.
• Socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
• Kommunens ansvar för att planera sina insatser har utvidgats till att omfatta hela socialtjänstens verksamhetsområde och vid planeringen ska kommunen särskilt väga in behovet av tidiga och förebyggande insatser.
• Socialnämnden får erbjuda vissa insatser utan individuell behovsprövning.
• Socialnämnden ska arbeta för att förbygga och motverka brottslighet.
• Socialnämnden får ändra ett beslut om en insats som gäller tillsvidare till den enskildes nackdel om förhållandena för den enskilde väsentligen har förändrats.
• En uppgiftsskyldighet som ger socialnämnden rätt att begära uppgifter från utförare inom socialtjänsten för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering.
• För att stärka barnets rättigheter har vissa bestämmelser omformulerats för att bättre överensstämma med barnkonventionen.
• Den omedelbara skyddsbedömningen som görs när socialtjänsten får in en orosanmälan rörande ett barn ska dokumenteras i en personakt. Det möjliggör att orosanmälningar om barn blir digitalt sökbara.
• Tiden för att i vissa fall följa upp ett barns situation har förlängts från två till sex månader.
LÄS MER
I bilaga 16 och 17 till prop. 2024/25:89 finns jämförelsetabeller som visar vilka bestämmelser i 2025 års socialtjänstlag som motsvarar vilka bestämmelser i 2001 års socialtjänstlag och tvärtom.
6 SOCIALTJÄNSTENS KRAV PÅ KVALITET
OCH KUNSKAP
Verksamhet av god kvalitet och i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet
I 5 kap. SoL uppställs vissa krav på kvaliteten i socialtjänstens verksamhet. Verksamheten ska vara av god kvalitet, personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet och kvaliteten ska systematiskt följas upp, utvecklas och säkras. I och med 2025 års socialtjänstlag finns även ett krav på att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Eftersom socialtjänstens verksamhet ofta innebär ett ingripande i personers liv, eller att de får stöd i situationer som kan vara av privat natur för den enskilde, är det viktigt att socialtjänsten arbetar utifrån bästa tillgängliga kunskap och med god kvalitet.
God kvalitet
Kravet på god kvalitet inom socialtjänsten gäller vid både handläggning och utförande av insatser och i såväl offentlig som privat verksamhet. Kvalitet är dock ett svårfångat begrepp som inte kan beskrivas på ett entydigt och objektivt sätt. För att kunna mäta kvalitet krävs det utvecklingsarbete med såväl kvalitetskriterier som metoder (prop. 1996/97:124 s. 51, 52 och 176).
6 • Socialtjänstens krav på kvalitet och kunskap 41
Arbetet med att säkerställa en god kvalitet är centralt för socialtjänstens verksamhet. En viktig del av det arbetet är att systematiskt följa upp och utvärdera verksamheten. Kvalitet kan inte bara ses utifrån den enskildes behov utan bör även bedömas ur ett personal-, lednings- och medborgarperspektiv. Som exempel på faktorer som är av stor betydelse för att en verksamhet ska vara av god kvalitet nämns i förarbetena rättssäkerhet, den enskildes medinflytande, lätt tillgänglig vård och service, ett genomtänkt arbetssätt, fungerande arbetsledning och lämplig sammansättning av arbetslag (prop. 1996/97:124 s. 52).
En del av socialtjänstens arbete syftar till att stödja en förändring av den enskildes livssituation där mötet mellan socialtjänsten och den enskilde är en del i att lyckas nå förändringen. Av stor betydelse för kvaliteten blir då en förtroendefull samverkan och respekt för den enskildes integritet. Hur socialtjänsten bemöter den enskilde har också avgörande betydelse för den enskildes upplevelse av socialtjänsten. Utan ett bra bemötande vill och vågar inte personer söka stöd och hjälp vid behov. Socialtjänsten riskerar också att inte få ta del av den enskildes erfarenheter och önskemål om inte han eller hon uppfattar att bemötandet är respektfullt, vilket i sin tur försvårar uppföljning av verksamheten.
Vetenskap och beprövad erfarenhet
I 2025 års socialtjänstlag har det, som nämns ovan, införts ett krav på att socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är viktigt att socialtjänsten tillämpar de arbetssätt och insatser som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet har positiva effekter framför de som enbart grundar sig på antaganden om att de är bra. En viss insats eller
ett visst arbetssätt ska alltså inte användas för att man alltid har gjort så, utan för att det finns kunskap om att den insatsen eller det arbetssättet fungerar. Gamla arbetssätt kan därför också behöva avvecklas till förmån för nya.
Med vetenskap avses vetenskaplig kunskap som tagits fram med olika forskningsmetoder. Med beprövad erfarenhet avses kunskap som vuxit fram i verksamheten genom att kunskaper från profession och brukare har synliggjorts, värderats och systematiserats genom uppföljning, dokumentation, kritisk granskning och spridning. För att kunna utveckla beprövad erfarenhet krävs det att verksamheterna arbetar med systematisk uppföljning (prop. 2024/25:89 s. 249).
Arbetet med att utveckla och införa en kunskapsbaserad socialtjänst har gått framåt de senaste decennierna, men det är ett långsiktigt arbete som behöver ske löpande. Socialtjänsten har, liksom andra verksamheter, ett kontinuerligt behov av kunskap. Hur god tillgången är på vetenskap och beprövad erfarenhet varierar över tid. Etablerad kunskap kan komma att omprövas, ny kunskap utvecklas och nya forskningsbehov uppstår.
När socialtjänsten planerar, genomför och utvärderar sin verksamhet ska kunskap från vetenskapliga studier vara en utgångspunkt. Relevanta forskningsresultat ska med andra ord ligga till grund för arbetet både när det gäller innehållet i och formen för verksamheten. Detta förutsätter att en sammanvägning görs av olika vetenskapliga studier samt beprövad erfarenhet. Om det inom ett visst område saknas vetenskapliga studier eller beprövad erfarenhet, eller om underlaget är begränsat, så finns det dock inte något hinder mot att socialtjänsten ändå bedriver verksamhet inom det området (prop. 2024/25:89 s. 250). Kravet syftar alltså till att den vetenskap och beprövade erfarenhet som finns tillgänglig ska användas. Där det saknas måste socialtjänsten ändå
kunna arbeta. Det är också ett led i att kunna utveckla ny beprövad erfarenhet.
Att arbeta kunskapsbaserat innebär en medveten och systematisk användning av flera kunskapskällor för val av insatser: den bästa tillgängliga kunskapen, den enskildes erfarenheter och önskemål, den enskildes situation och kontextuella omständigheter samt den professionelles expertis. Hur information från olika kunskapskällor vägs samman påverkas också av det nationella och lokala sammanhanget, exempelvis vilken lagstiftning som finns på området, riktlinjer och sammanställd lokal kunskap (Att arbeta evidensbaserat, Socialstyrelsen, 2020). Socialtjänsten ska också kunna göra en rimlig avvägning mellan målet man vill uppnå och olika insatsers förväntade effekter och kostnader. Även om socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet är det behovsprövningen som även fortsättningsvis sätter vissa gränser för vilka insatser som kan ges. Det är därför viktigt att socialtjänsten är öppen med vilken kunskap som finns och vilken avvägning som görs samt att arbetet kontinuerligt följs upp (prop. 2024/25:89 s. 251).
I socialtjänstlagen anges vissa insatser som inte har sin grund i vetenskap och beprövad erfarenhet utan som är av socialpolitisk karaktär, till exempel försörjningsstöd. Kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet utgör inte något hinder mot att tillhandahålla sådana insatser. Däremot ska hänsyn tas till vetenskap och beprövad erfarenhet vid utformningen av sådana insatser. Vid val av lagreglerade insatser ligger fokus på rättstillämpning samt på kunskap om vilka behov insatsen kan tillgodose, i vilka situationer insatsen är lämplig samt kunskaper om hur insatsen bäst bör utföras och vilka risker som eventuellt kan finnas. Vad gäller övriga insatser, som inte specifikt anges i socialtjänstlagen, behöver även insatserna som sådana värderas utifrån deras stöd i vetenskap och beprövad
erfarenhet. När insatser ges utan individuell behovsprövning innebär det att socialtjänsten vid val av insatser och eventuella villkor för att kunna ta del av dessa måste beakta vetenskap och beprövad erfarenhet. Genom att redovisa skälen till valet av en viss insats klargörs det vilka omständigheter som det har tagits hänsyn till i det enskilda fallet (prop. 2024/25:89 s. 251).
Även övriga delar av socialtjänstens verksamhet ska värderas på ett liknande sätt. I de fall där lagen sätter ramar för hur utredningen ska bedrivas, måste socialtjänsten exempelvis bedöma om det utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet finns skäl att använda standardiserade bedömningsmetoder för att bedöma enskilda personers situation, funktion eller hjälpbehov (prop. 2024/25:89 s. 250 och 251).
Var och en som fullgör uppgifter
Personalens medverkan är naturligtvis avgörande för att socialtjänsten ska kunna ha en verksamhet av god kvalitet. Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska därför enligt socialtjänstlagen medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet (5 kap. 1 § SoL). Den som arbetar inom socialtjänsten har dessutom skyldighet att förebygga, avhjälpa och undanröja missförhållanden, vilket även det är en viktig del av kvalitetsarbetet.
Med var och en som fullgör uppgifter avses den som är yrkesverksam inom den verksamhet som omfattas av bestämmelsen, dvs. den som får ersättning utöver ren kostnadstäckning för sitt arbete. Frivilligarbetare faller utanför bestämmelsen. Detsamma gäller den som endast tillfälligt utför uppgifter om de uppgifterna inte tillhör kärnverksamheten.
6 • Socialtjänstens krav på kvalitet och kunskap 45
Bestämmelsen i 5 kap. 1 § SoL är en del av de s.k. lex Sarahbestämmelserna och syftar till att bidra till att den enskilde får insatser av god kvalitet och att skydda den enskilde från missförhållanden (prop. 2009/10:131 s. 25 och 50, jfr även prop. 1997/98:113 s. 85 och 86). Bestämmelserna om lex Sarah innebär även att den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten genast ska rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten. Läs mer om lex Sarah i avsnitt 10.
Följa upp, utveckla och säkra
En viktig förutsättning för att socialtjänsten ska vara av god kvalitet är att socialtjänsten arbetar med kvalitetsutveckling. Socialtjänstens verksamhet ska därför systematiskt och fortlöpande följas upp, utvecklas och säkras (5 kap. 2 § SoL). Kommunen har ansvar för socialtjänstens insatser oavsett vem som utför dem. Uppföljningen behöver därför omfatta både kommunens egen verksamhet och de insatser som utförs av andra på uppdrag av socialtjänsten.
Uppföljning och analys kan göras både på verksamhetsnivå och för individer som tar emot stöd från socialtjänsten. Uppföljning är en fortlöpande insamling av information för att ta reda på hur en verksamhet eller en insats fungerar. Analys handlar om att försöka förstå vad som orsakar och påverkar resultat och måluppfyllelse och varför det ser ut som det gör, för att sedan använda det för att kunna utveckla verksamheten och säkra kvaliteten. Uppföljningen har flera viktiga syften, som till exempel att följa upp om den enskilde har fått den insats som beslutats, resultatet av insatserna
och om verksamheten når uppställda mål. Uppföljningen syftar även till att ge underlag till kvalitets- och verksamhetsutveckling, till övergripande beslut om resurser och utbud av insatser samt till socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen.
Utöver den uppföljning av verksamheten och individens insatser som beskrivs ovan så finns det i 10 kap. 8 § KL ett krav på kommunen att kontrollera och följa upp den verksamhet som genom avtal har lämnats över till en privat utförare.
Personal med lämplig utbildning och erfarenhet
En annan viktig förutsättning för att socialtjänsten ska vara av god kvalitet är att det i verksamheten finns personal som har lämplig utbildning och erfarenhet (5 kap. 3 § SoL). Personalen ska bemöta dem som söker stöd och hjälp på ett sätt som främjar trygghet i mötet med socialtjänsten och de insatser de får. Kvaliteten kan även stärkas av en god personalkontinuitet som kan bidra till tillit och trygghet.
Att upprätthålla en hög kompetens och att välja personer med lämplig bakgrund och personlighet för yrken inom socialtjänsten har central betydelse för socialtjänstens möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Det ligger också i sakens natur att socialtjänsten med sina vitt skilda uppgifter behöver personal med skiftande utbildning och erfarenhet (prop. 1996/97:124 s. 48 och 51).
Kravet tar alltså inte bara sikte på utbildning och formell erfarenhet utan även kunskap om förutsättningarna i den verksamhet man arbetar och förmågor när det exempelvis gäller förhållningsätt och kommunikation. Utöver socialtjänstlagens generella krav på att personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet finns
det i lagen mer specifika kompetenskrav för utförande av vissa uppgifter inom socialtjänsten. Läs mer om behörighetskraven i avsnitt 10.
6 • Socialtjänstens krav på kvalitet och kunskap
Den nya socialtjänstlagen är här – vad betyder den i praktiken?
Sedan 1 juli 2025 gäller en ny socialtjänstlag (2025:400). Med förändringar i både struktur och innehåll markerar lagen ett nytt steg för socialtjänsten: mer förebyggande arbete, ökad tillgänglighet, starkare barnrättsperspektiv och krav på att verksamheten ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Socialtjänstlagen – en praktisk vägledning är ett stöd för dig som arbetar med eller studerar socialt arbete. Boken förklarar vad den nya lagen innebär och hur du kan använda den i vardagen – i mötet med enskilda, i handläggning och dokumentation, i samverkan och i beslutsfattande.
Du får bland annat vägledning kring:
• socialtjänstens mål, uppdrag och principer
• insatser för personliga och ekonomiska behov
• nya möjligheter att ge stöd utan individuell behovsprövning
• barnets rättigheter och det förstärkta skyddsansvaret
• kvalitetskrav, kunskapsbaserat arbete och sekretess.
Boken visar hur socialtjänstens uppdrag kan förverkligas i olika lokala kontexter. Med tydliga förklaringar, praktiska exempel och hänvisningar till relevanta förarbeten och andra stödmaterial är den ett verktyg för dig som vill arbeta i linje med lagens intentioner på ett professionellt, respektfullt och flexibelt sätt.
Emilia Danielsson är förbundsjurist och sektionschef på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) med specialisering inom socialrätt och kommunalrätt. Hon har en central roll i att tolka och förklara juridiska förändringar för kommuner och regioner, bland annat i samband med den nya socialtjänstlagen. ISBN