Här kommer ett litet kapitel med fem fiskrecept 158
KOKBOKSREGISTER 170
RECEPTREGISTER 172
TACK FÖR MATEN 174
Förord
Jag och en schyst melon.
Jag har en väldans massa kokböcker. Det har blivit så. En väldans massa. Vissa kokböcker har jag lagat flera recept från. Vissa inga alls. Och det är helt ok. En bra kokbok kan du liksom läsa precis som vilken bok som helst. En bra kokbok kan intressera och inspirera ändå. Ligga på nattduksbordet mellan en roman och en biografi. Vissa av mina kokböcker har jag inte ens öppnat och det är också helt ok. För när du köper en kokbok köper du inte bara en bok med en samling recept. Du köper en dröm. En fantasi om att i framtiden få laga och äta alla de där rätterna. Fantasimaten blir en del av allt det där som ska hända sen. Sen, när du ska börja bjuda över vänner som sitter vid det där stora runda bordet, sen, när du väl hittat det där perfekta runda bordet. Sen, när du kanske flyttat till något lite större. Det är då du kommer börja laga vietnamesiskt till gästernas applåder. Och den drömmen är också värd någonting. Jag har lärt mig att inte känna mig misslyckad för att jag inte lagat en massa hummus, för så länge jag inte gör det lever drömmen.
Och så fort jag gör det – dör den.
Det var tankarna kring allt det här som födde detta projekt. Att alla kanske inte har lust och möjlighet att köpa en väldans massa kokböcker. Samt det faktum att det ur varje köpt kokbok lagas i snitt ett till tre recept eller något sådant. Då tänkte jag att alla borde få tillgång till just de ett till tre recepten ur varje kokbok och på så sätt skapa … kokböckernas kokbok. One kokbok to rule them all. Kokboken för alla som bara vill ha EN kokbok. Men också en kokbok för alla som mig, som bara vill ha ytterligare en.
Och, tro det eller ej, det är just den boken som du just i detta nu har i din hand. Jag bryr mig inte så mycket huruvida du lagar exakt alla recepten i den här boken eller om du bara lagar en till tre rätter eller bara läser och trivs. Jag är till och med helt fine med att du bara ställer den i hyllan och varje gång du ser dess pråliga rygg tänker: ”Sen nån gång … en vacker dag …”
Ty sådan är kokboken och sådan är dess uppgift i vårt samhälle.
Jag hoppas att det ska smaka,
DISCLAIMERS
§1 Jag är ingen matlagningsexpert.
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Du ska inte ta mitt ord för någonting. Jag gillar att käka, jag älskar när det är gott i munnen och jag var tvungen att skriva av mig.
§2 Du kommer eventuellt att märka att jag på flera olika ställen skriver att något är det godaste som finns. Det är av den enkla anledningen att det är så många saker som är det godaste som finns. Och att det ju är så vitt skilda saker som är det godaste som finns. Det blir som att jämföra äpplen och päron, bokstavligt talat. Som ju dessutom båda, beroende på omständigheterna, kan vara – det godaste som finns. På ett ställe skriver jag till exempel att jag vill begravas mellan två skivor mjölkbröd och sen lite senare att jag vill begravas tillsammans med grillspett och tzatziki. Och inget av det är fel.
§3 Den här boken innehåller inte de bästa recepten från världens alla kokböcker. Utan sådant som jag tycker är gott och som jag hittat i mina kokböcker vilket på intet sätt är alla kokböcker – på gott och ont.
§4 Merparten av recepten kommer ur böcker från ett och samma förlag, Natur & Kultur. Det är även samma förlag som gett ut den här boken. Oj, det var ju en lustig slump kan du tycka. Men det är helt enkelt så att de gör de bästa kokböckerna, och eftersom jag insåg att det skulle bli flest recept därifrån hörde jag helt enkelt av mig till dem.
§5 Boken innehåller många resor och mycket kött eftersom mitt liv länge bestod av i princip dessa två huvudkomponenter. Numera har jag lagt om fokus så att så många som möjligt ska kunna äta god mat i framtiden.
§6 En del av böckerna som tas upp är slutsålda sen länge. Men om du blir sugen, ge dig ut på auktionssajter, bokbörsar och loppisar så har du snart lika många onödiga kokböcker som jag har.
§7 Om du är av åsikten att carbonara, hamburgare, ramen eller valfri annan rätt endast kan tillagas på ETT sätt – det korrekta – har du förmodligen kommit fel.
MENINGEN MED LIVET
Jag är väl som folk är mest – kluven till det här med att berätta om sina drömmar. Alltså inte drömmar som i ens mål i livet eller så utan sådana drömmar som du drömmer på natten. Det har väl aldrig någonsin hänt att någon man känner berättat om en dröm och att man suttit med hakan nere och bara: ”WOW !” Eller fällt en tår. Eller så. För drömmar är ju i huvudsak nonsens. Och sen hade alla plötsligt rullskridskor på sig. Ok? En dröm är max pyttelite intressant för dig själv och garanterat inte för någon annan så håll dina drömmar för dig själv, tack så mycket.
Med detta sagt.
En gång drömde jag att jag stod vid en äldre persons dödsbädd. Personen skulle snart dö, det visste man helt klart, och jag stod där alldeles intill. Varför framgick inte – men där stod jag i alla fall. Och det var så här det kom sig att jag, av en ren slump, genom en dröm fick reda på vad meningen med livet är.
Jag har alltid ett anteckningsblock vid sidan av sängen. Det är förstås min mobiltelefon som ligger där men det låter mer romantiskt och författaraktigt med ett anteckningsblock. Det är så jag vill att du ska se det framför dig. Att jag antecknar i ett block. Minns mig så, tack på förhand.
Jag har fått många av mina bästa idéer halvsovande, med ena foten i drömmarnas land. Och antecknar jag dem inte just exakt då är idén strax därefter försvunnen. Ibland tänker jag att det här är en sådan bra idé att jag inte behöver anteckna den, en idé så bra att den omöjligt kan glömmas bort. Men poff – så är den borta.
Det ska även sägas att jag fått några av mina sämsta idéer på det här sättet. Några märkliga ord som inte verkar ha någon koppling till något överhuvudtaget. Uppslag till skämt som vid
en närmare granskning är rent nonsens. ”Höghöjdsbröd” var en anteckning jag vaknade med en gång. Och bredvid var det en ritning på en hög hatt full med bröd (?).
I alla fall. Tillbaka till drömmarnas värld. Jag stod vid den här bädden som alldeles strax skulle förvandlas till en dödsbädd. Jag stod där bredvid den här väldigt gamla och visa personen som plötsligt sa:
”Jag ska berätta för dig om meningen med livet.”
Och då blir man ju intresserad. Om en gammal person plötsligt ska dela med sig av svaret på en stor gåta, kanske den största, precis innan den ska dö. Det måste onekligen vara något speciellt.
Så jag lutade mig fram, jag närmade mig svaret. Han, eller om det nu var en hon, rosslade till. Sa sen tre ord. Och gick bort.
Det hela var så starkt att jag vaknade omedelbart. Jag andades tungt samtidigt som jag fick kontroll över var jag befann mig. Jag tog upp anteckningsblocket och skrev ner de tre orden. Efter ett tag somnade jag om, och när jag väl vaknade på riktigt tänkte jag inte mer på det hela.
Men lite senare på dagen slog det mig. Hade jag inte drömt något otroligt starkt? Hade jag inte till och med fått veta … vad självaste meningen med livet är? Anledningen till att vi fortsätter dag ut och dag in, i vad som känns som en evighet men som också bara är ett ögonblick. Hade jag dessutom inte antecknat det hela i mitt anteckningsblock? Jo, nog var det så?
Jag letade rätt på anteckningsblocket. Och där stod det rakt upp och ner, blått på vitt. Det som alltså enligt en väldigt vis person skulle vara meningen med livet – nedkokad till bara tre … små … ord.
”Det är middagarna.”
Ursäkta. Vadå middagarna? Är middagarna meningen med livet? Ja, om du inte äter dör du ju, det hade ju jag och/eller den gamla personen rätt i. Jag skrattade och fortsatte med mitt. Ännu en värdelös anteckning av typen höghöjdsbröd. Drömmar alltså, vilka tokerier. Men orden kom tillbaka till mig. De satt kvar.
Det är middagarna.
Ju mer jag tänkte på det, desto mer övertygad blev jag om att det kanske kunde stämma ändå. Att jag från en döende person i en dröm faktiskt hade fått veta vad den egentliga meningen med livet är. Middagarna.
Riktigt god mat. Med familjen mitt i veckan, lyssna till ett barn som beskriver en till synes oväsentlig händelse, med dålig dramaturgi. Trygg mat. Med vänner, gamla eller helt nya. Sitta uppe sent och surra, lära sig något om andra, kanske lära sig något om sig själv. Insikter och utsikter. Kanske ta plats på den lilla scen som ibland upplåts åt dig på en middag och få berätta en anekdot, så som du berättat den så många gånger förut men den här gången kanske ännu lite bättre. Mat med den man älskar mest i hela världen, vilket gjorde maten till det godaste man någonsin ätit. Kanske helt ensam på en restaurang någonstans där maten och drycken i sig dansade så att de räckte som enda sällskap. Att få bjuda någon på mat. Som behövde maten, sällskapet eller bara sammanhanget.
Så kanske, kanske är det lite sant ändå. Att meningen med livet är något som vi ibland kan ta för givet, något som händer hela tiden och utan att vi knappt märker det.
Det är middagarna.
Maruhachi
Min allra första resa till Japan gjordes i sällskap med några vänner som inte var sugna på att lämna något åt slumpen. De hade gjort ordentligt med research, och eftersom det här var innan särskilt smarta telefoner kom forskningsresultaten i form av printade papper i en pärm. I pärmen listades alla butiker och sevärdheter vi skulle besöka och i huvudsak bestod dessa sevärdheter av restauranger och barer. Det var en tjock pärm som skulle gås igenom, så när du väl hittat den bar som stod på agendan hann du nätt och jämnt med en snabb och liten öl innan det var dags att ge sig av i jakt på nästa. Det kändes som japanska mästerskapen i stadsorientering och det hela gjordes ännu mer komplicerat av det faktum att japanska husnummer inte är i den ordning de står på gatan utan i den ordning som husen byggdes i kvarteret. Och om man inte växte upp i just det kvarteret så … ja. Ibland var det värt det, som när du efter mycket om och men gått in i ett anonymt hus och gått uppför en massa smala trappor och slutligen försiktigt öppnat dörren till vad som tack och lov visade sig vara den lilla baren Office. Som var inredd som ett litet kontor med skrivbord och kopieringsmaskiner. En drink där och – vidare!
”Ska vi supa eller ska vi orientera?” undrade jag frustrerat. Men Pärmen var lag. När vi gav oss ut den här första kvällen hade vi, bara en liten bit från hotellet, gått förbi en högst besynnerlig liten bar. Med kusliga dockor och spindelväv i fönstret. Öppet till klockan 27 eller om det kanske var 29. Vi skrattade och pekade eftersom detta ställe var allt annat än vad vi då ansåg coolt, och det var garanterat inte med i Pärmen.
Klockan blev allt mer och allt fler ställen började stänga. Men dygnet var fortfarande till vår fördel, och vänta nu här, det där konstiga stället låg ju faktiskt på vägen hem. Och framförallt –det var öppet. Vi bara klev rakt in.
Vad jag inte visste då var att det var mitt första besök på en izakaya, en typ av lättsammare bar och restaurang med i huvudsak öl och smårätter. Stället vi hade gått in på hette Maruhachi. Maru betyder boll och hachi betyder åtta. Boll åtta. Eightball.
”Ahaaa”, sa vi, dock flera år senare.
Vi pekade på en rätt på menyn, karekare cheese age som vi beställde in med några stora kalla öl. Det kom in en tallrik med varma, nyfriterade oststavar. Med mycket salt och något blad. Det var där och då en helt oslagbar upplevelse, olik allt annat som vi hittat i Pärmen.
Jag visste inte då, men kanske kunde jag ana, att jag skulle spendera väldigt mycket tid i Japan. Under flera år efter det här var det en oskriven regel att man måste spendera Tokyoresans första och sista kväll på just Maruhachi.
På den här tiden var det inte så vanligt att man åkte till Japan hipp som happ när andan föll på, så jag fick ofta frågor från folk om tips på vad man skulle göra där. Jag svarade alltid ungefär samma sak: Kill Billrestaurangen, Cat Street, Kiddy Land och så vidare. Men att det förutom allt annat fanns ett absolut måste – Maruhachi. När fler och fler reste till Japan kom frågorna så ofta att jag blev tvungen att skriva ner tipsen i en pdffil.
Maruhachi blev kända för sitt coro coro kuji – ett tärningsspel där du rullade två tiosidiga tärningar i en skål och sen utifrån en tabell blev överraskad med en slumpad dryck som kunde vara allt från dyrt bubbel till tomatjuice, via, fick vi lära oss på gott och ont, 90procentig östeuropeisk sprit. De hade några magiska räkor i majonnäs som ett tag, när man ätit sig trött på friterad ost, seglade upp som nummer ett. Men även mer udda grejer som friterade grodlår och natto, fermenterade bönor som man verkligen måste stålsätta sig för att lära sig älska.
Långt senare, på en av mina sista resor till Japan, hade jag förmånen att få ta med mina föräldrar till Maruhachi. Ett par bord bort hör och ser jag några svenskar. Och du kanske måste veta exakt hur stort Tokyo är för att verkligen förstå att de garanterat inte hade suttit där om det inte vore så att de hade en gulnad pdffil i en liten pärm i telefonen.
För några år sen nåddes jag av den tragiska nyheten att byggnaden som inrymde Maruhachi hade rivits. Vila i frid, min och många andras första och bästa izakaya.
Friterad ost, dumplings och dryckesspel i Japan.
MARUHACHI
En del av min person är en helt vanlig killkille. Så därmed har jag förstås som alla andra killkillar följt Jonas Cramby genom alla hans matfaser. Som en skugga strax bakom en upptäcktsresande har jag varit honom hack i häl. Via hans kokböcker har jag spanat på honom vid matstånd i Mexiko, gömt mig med kikare i majsfält vid BBQ pits i Texas och kikat fram bakom ett sådant där skynke de har i Japan – i Japan. Om Jonas Cramby hade gjort en kokbok om franska sniglar – hade jag köpt den? Förmodligen. Samt garanterat. Jonas är inte rädd för att krångla till det matmässigt men jag finner sällan ro att koka ben till en autentisk ramen eller gräva ner en köttbit med lite glödande kol i marken ett par dygn. Men däremot läser jag mer än gärna om det. När jag girigt bläddrade mig igenom hans bok på temat japansk grillning och slog upp sidan med udonnudlar och kimchi såg jag direkt att det inte bara var rakt upp min allé smakmässigt utan att det dessutom gick rätt fort att slänga ihop. Jag skred till verket mer eller mindre omedelbart och jag har återvänt många gånger till den här SLURP goda tallriken. Don’t miss out. Itadakimasu!
KIMCHI
UDON-NUDLAR
av Jonas Cramby
4 PORTIONER
500 g färska udonnudlar
3 dl grovhackad kimchi
50 g smör
2 msk gochujang
2–3 msk extra juice från kimchi
1 dl kyckling- eller grönsaksbuljong
4 äggulor
1 msk rostade sesamfrön
2 salladslökar, finskivade salt
Stek kimchin i smöret i en stekpanna på medelvärme några minuter. Rör i gochujang, extra kimchijuice och buljong och koka ihop till en härlig sås. Smaka av med salt. Koka udonnudlarna enligt anvisningar på paketet. Rör i de kokta nudlarna i pannan med kimchisåsen och låt dem koka samman som hastigast.
Lägg upp på tallrikar. Toppa med 1 rå äggula per tallrik, sesamfrön och salladslök. Ät och dö en smula.
Itadakimasu
Till bords/nu äter vi
Nama biru futatsu kudasai
Två stora stark, tack
Oishiii
Supergott!
Gotchisousama
Tack för maten
Gomenasai
Ursäkta (som i förlåt)
Sumimasen
Ursäkta (som i påkalla uppmärksamhet)
Umai! Gott!
Shibuya eki made
onegai shimasu
Till stationen i Shibuya, tack
Mayora
Majonnäsälskare
UNDERSKATTADE INGREDIENSER Krusbär
Pommes
NÅGRA UDDA KOKBÖCKER JAG HAR SAMLAT PÅ MIG
I min gedigna samling kokböcker finns även några guldkorn som jag kanske inte nödvändigtvis känner att jag behöver dela med mig av något recept från, men som jag ändå tycker bör nämnas i sammanhanget.
80 VÄLDIGT GODA MACKOR
Se sidan 36 för full beskrivning av detta fullkomligt episka mästerverk.
91 OLIKA SÄTT ATT TILLAGA SVENSKA MAKARONER
Fabrikören som tillverkade pasta med namnet KronMaccaroni producerade inte bara vad vi får anta högkvalitativ pasta utan även detta häfte som alltså innehåller hela 91 olika sätt att tillaga dessa svenska makaroner. Kan man komma på så många sätt att tillaga svenska makaroner? kanske du undrar. Ja, om man har med rätter som makaroner med musslor i gelé, makaronisallad med fårstek, bananer, oliver och gurka, makaroner som fyllning i gås samt fiskbullar med makaroner och brun sås – så går det faktiskt.
DEN BÄSTA MICROUGNSMATEN
Den här boken, och olika varianter av den, ser jag här och där på diverse loppisar. Kanske just för att det producerades en massa böck
er av den här typen när en tsunami av mikrovågor vällde in på 80talet, och sen, med all rätt, bestämde sig alla kollektivt för att det går bra att värma mat i mikrovågsugn men du behöver kanske inte nödvändigtvis tillaga maten däri. Det som är unikt för just den här boken och dess kusiner är att INGEN av rätterna ser särskilt aptitlig ut.
DET ÄR SERVERAT
Festtraktörerna Ulf Lundqwist och Kicke Sturesjö var kända för att bjuda dåtidens elit på flådiga bjudningar. Här delar svenska kändisar med sig av sina favoriter, och visst blir man sugen på Lill Lindfors ananasöverraskning, Monica Zetterlunds älgfärsbullar med gräddmessmörsås, eller varför inte ErnstHugo Järegårds favoriträtt biffpaj?
DIREKTÖRERNAS KOKBOK
1984 gav Timbro ut Direktörernas kokbok med syfte att … ja, jag vet inte riktigt vad syftet kan ha varit. Kanske var det att visa att direktö
rer är människor med olika favoriträtter precis som du och jag? Höjdpunkter: Harry Schein delar med sig av sitt recept på kokt ägg, och mannen som tog McDonald’s till Sverige – Paul Lederhausen – bjuder på MacRill.
ERIK LALLERSTEDT LAGAR
FISKBULLAR
En bok som är vad den heter. Kocken Erik Lallerstedt lagar fiskbullar på en massa olika fancy vis. Absolut inte på eget initiativ utan på uppdrag av fiskbulletillverkaren Abba ska tilläggas. Redan i förordet står det att läsa, som svar på frågan vad han tycker om Abbas fiskbullar: ”Alla vet att jag får betalt för att skriva den här boken.”
FROM CROOK TO COOK
Det är väl klart att Snoop Dogg också ska få göra en kokbok! From crook to cook heter den och har un
dertiteln Platinum recipes from the boss dogg’s kitchen. Vilket var mitt förstahandsval på namn på den här boken, det var lite olyckligt. I boken bjuds vi på OG Chicken and waffles. Mack and cheese som får THE BOSS LADY ATT ALWAYS COMIN BACK FOR MORE . Och förstås gin och juice.
GLADIATORERNAS KOKBOK
Gladiatorernas kokbok har undertiteln För dig som vill bli stor och stark. Då är det så klart Heros fiskgratäng, Ambers grillfest och machomoussaka som gäller. Samt en sak som jag faktiskt inom en snar framtid kommer behöva laga och äta: Bostonrulle.
KIKKI DANIELSSONS GLASSIKER
En bok som även den innehåller precis vad den heter. Kikki Danielssons klassiska glasserveringar. Inklusive glassiker som papayadröm, lakritsmums och äggpunsch.
KO M IN PÅ EN ÖL OCH EN SMÖRGÅS
1967 ville Pripps bryggerier att vi svenskar skulle bli lite mer uppsluppna och börja våga säga ”Hej, kom in på en öl och en smörgås” till en granne, vän eller kollega. I den här boken ges lite tips på smörgåsar och öl (Pripps) du kan servera när du övervunnit detta hinder.
Åhlin därtill! Ni hör ju! Det här är förutom en kokbok en guldgruva till allmänbildning, till exempel får vi lära oss att den 11 maj är Salvador Dalís födelsedag och att han inte äter spenat.
THE WISEGUY COOKBOOK
Denna från 90talet extremt tidstypiska och luddiga kokbok bjuder på lika delar namndroppning och recept. Claire Wikholm har ett recept på ”knarkad lammstek”, Linda Norrman Skugge listar all mat hon har en fobi för och bjuder på ett recept på ”rostat bröd” (en skiva rostat formbröd med Lätt & Lagom på), Lasse Åberg avslöjar sin pastasås, och den enda kocken i sammanhanget –Erik Videgård – tipsar om Wolfgang Pucks designer pizza.
KOKBOK FÖR LAMA
En till synes smal målgrupp för denna kokbok kan tyckas, men faktum är att det vid bokens utgivning fanns strax under miljonen svenskar som var mer eller mindre rörelsehindrade. Så Claes Hultling och Stephan Rössner skrev denna kokbok med alla dessa personer i åtanke.
VARJE DAG EN FEST!
Kim Meurling och Hasse Alfredson bjuder på festlig mat för årets alla datum. Med teckningar av Per
Man ska såklart inte romantisera kriminalitet, det ska man inte. Men samtidigt äger jag en tärning signerad av Henry Hill, mannen vars liv var förlaga till filmen Goodfellas. Henry Hill har även skrivit denna kokbok full med god maffiamat och värdefulla tips på hur du lagar mat när du är på flykt undan rättvisan.
MAT MED MERA
Stek en skiva formbröd i smör
Historien om 80 väldigt goda mackor
Min komikerkollega Albin Olsson skrev en dag på Facebook, kanske delvis på skämt, att han ville göra en podcast som gick igenom alla recept i Lasse Kronérs kokbok 80 väldigt goda mackor. Detta var i bakvattnet av poddar som gick igenom olika saker. Till exempel Ulf Lundells album i kronologisk ordning eller Nicolas Cages alla filmer.
Jag svarade direkt och utan särskild eftertanke: ”Vi kör! Jag är med!”
Om du har tiden och lusten ska du lyssna på podcasten istället för att läsa vidare här. Jag ber dig. Den finns där ute och det kommer att vara en otroligt mycket starkare upplevelse än att läsa den här texten, som dessutom innehåller spoilers som kommer försämra upplevelsen för dig OM du sen skulle få för dig att lyssna!
Det här är din sista chans att hoppa över det här kapitlet och om du inte tar den får du skylla dig själv. Ok?
Alla avsnitt i podcasten 80 väldigt goda mackor var uppbyggda på samma sätt. Efter vinjettmusiken valde vi med omsorg ut en av mackorna ur boken. Sen spelades trudelutten Vi går och
handlar och sen fick man följa med oss när vi gick och botaniserade i mataffären. Därefter kom melodin Dags att laga mackan som, ja, du gissade rätt, föranledde att vi lagade mackan och därefter åt vi mackan. Vi hade ett betygssystem där vi gav varje macka antingen betyget ”Väldigt god macka” eller ”Inte väldigt god macka”. Utöver det en massa trams, delvis matrelaterat. Och så här pågick det, vecka ut och macka in. Lyssnarskaran växte. Hängivna fans försökte lägga vantarna på den sen länge slutsålda boken. Ett tag var man tvungen att betala en bit över tusen kronor för den på Tradera. Vissa följde slaviskt och parallelllagade varje veckas macka hemma. Man kunde köpa vår tygkasse märkt VI GÅR OCH HANDLAR för att visa omgivningen att man var en del av den inre kretsen. Med jämna mellanrum var det någon som skrev till Lasse Kronér i sociala medier och frågade om han hade hört, om han hade lyssnat. Lasse svarade varje gång att han inte hade hört och inte ville lyssna. Så det var med blandade känslor vi fortsatte kämpa med projektet. Vi fortsatte att fylla avsnitt efter avsnitt med mat, dryck och livet.
Och så. I det 80:e avsnittet av podcasten kunde ett tränat öra höra att det var självaste Lasse Kronér som sjöng programmets signaturmelodi med textraderna ”80 väldigt goda mackor. 80 konstverk av bröd och pålägg. 80 väldigt goda mackor. Konstverk för dig och mig”. Och det var inte bara jag och Albin som fick akut gåshud.
När Lasse hade insett att vi inte drev med honom mer än nödvändigt blev han vänligt inställd och berättade allt vi ville veta. Här följer bokens smått otroliga historia i korthet. Den älskvärde Lasse Kronér älskar att laga mat och han hade ofta folk över på middag. I och med detta hade han blivit fena på förrättsmackor. En improviserad toast med lite allt möjligt på som man fick före middagens huvudrätt. Vid något tillfälle hade en bekant till Lasse sagt att han bara ”måste” ge ut en kokbok, så duktig som han var på att kreera dessa mackor. Bekanten sa att han kunde ta på sig att snacka med ett förlag om det hela. Och Lasse sa väl något i stil med ”ja haha, det vore nåt det”. Sen kom det lite mejl
i ärendet då och då, men vi ska komma ihåg att Lasse Kronér vid den här tiden hade att göra. Det var Bingolotto, det var Triple & Touch, det var full cirkus.
Hur som helst vaknade Lasse hemma i Göteborg en söndag. Han var väl säkert trött från gårdagskvällens inspelning av Bingolotto när han kollade i kalendern för att få en överblick av hur nästa vecka skulle se ut. På måndagen stod det bara kort och gott ”Stockholm”. Eftersom det inte ringde någon klocka började han febrilt söka i mejlen och till slut stod det klart exakt vad det var som han skulle göra, redan imorgon, i Stockholm.
”Fotografering kokbok”.
Jag kan känna igen mig i Lasse Kronér i stort – vi älskar båda att underhålla, vi har båda lett Melodifestivalen, vi har båda utvecklat brädspel och vi har båda ätit minst 80 väldigt goda mackor. Och jag kan definitivt känna igen mig i att man har så mycket att göra att det räcker för flera personer, att man ibland missar någon liten detalj, något man sagt, något man tackat ja till, något man initierat. Känslan man får när man slår upp sin laptop lite för sent, öppnar ett blankt dokument och bara bestämmer sig för att ok, då åker vi. Och kanske är det, ironiskt nog, en sådan incident du sitter med i händerna just nu. Lasse hade nu bara dryga dygnet på sig att komma upp med de utlovade 100 recepten på Väldigt Goda Mackor.
Kanske är det just därför som en av mackorna heter ”melon och mango med Lasses avokadoröra” och en annan heter ”Lasses avokadoröra med mango och papaya” (men som även är garnerad med melon). Kanske är det just därför som alla recept börjar med ”stek en skiva formbröd i smör”. Och kanske är det därför en av mackorna är toppad med spaghetti. Vi kan i alla fall vara ganska säkra på att det är därför som det inte blev totalt 100 recept när Lasse slog ihop datorn på morgonkvisten.
Och så var det bara 88 mackor.
Lasse Kronér är en man som står vid sitt ord så han åkte till Stockholm som utlovat, och på vägen till fotostudion handlade han själv alla ingredienser.
Fotograferingen gick till så att Lasse lagade en macka. Sen fotograferades den. Och sen gick den vidare till slutstationen där några personer från förlaget smakade på mackan för att försäkra sig om kvaliteten.
Och så kom det sig att det nu bara var 80 mackor kvar. Men förlaget nöjde sig med dessa 80 mackor. Han hade klarat det. Bilderna kompletterades med lite texter och med recept på formbröd och den återkommande ingrediensen Lasses avokadoröra.
Sen gick Lasse Kronér vidare i livet. Blandade gig, fortsatta livesändningar och tvinspelningar. En dag stod det en låda utanför dörren. ”Vad kan det här vara för glad överraskning?” tänkte
Lasse. Men glädjen avtog när han öppnade lådan, såg alla exemplar av en bok vars titel han inte hade haft något med att göra och en inte alltför smickrande bild på honom själv. Han trodde att han skulle dö, att det här var slutet, och gömde undan lådan.
Långt senare, när de två komikerna lagade sig igenom boken, gjordes flera stora upptäckter. För när vi nästan spelat in alla avsnitt och närmade oss slutet upptäckte vi en sak som inte stämde. Vi hade lagat en macka i varje avsnitt. Men vi hade bara 79 avsnitt.
Vi räknade om och om. Det verkade ha blivit ett korrfel i själva titeln på boken. Eller om en macka strukits i sista stund och man tänkt att det är det nog ingen som märker. Vem fan skulle få för sig att kontrollräkna att det verkligen är 80 mackor i den här boken?
Och så var det bara 79 mackor.
Så för att summera. Det skulle vara 100.
Det blev bara 88.
Och sen 80.
Och i slutändan 79. Dock är imponerande nog de allra flesta av dessa faktiskt väldigt goda.
Men – det här betyder alltså att det finns nio mackor där ute som inte platsade i boken.
The lost macks.
Lasse Kronér lovade mig och Albin att leta bland gamla backuper efter dessa hemliga recept. Men vi hörde aldrig av honom igen. Han hade väl mycket med sitt.
Albin, macka och David. Albin, macka och David. Macka, Albin och David. Albin, macka och David. Albin, macka och David. Albin, macka och David. Albin, macka och David. Albin, macka och David. Albin, Lotta Lundgren och David och så vidare.
Wahlström & Widstrand
av Lasse Kronér
1 MACKA
formbröd smör kotlettbacon chèvre oxfilé grovt salt salladslök
Stek en skiva formbröd i smör.
Bryn kotlettbacon och täck brödet med det.
Lägg en ganska stor bit chèvre på baconet och toppa det med bitar av lättstekt oxfilé.
Strö över grovt salt och garnera med skivad salladslök.
När jag och Albin Olsson, inom ramarna för vår podcast, lagade och åt den här mackan kom vi fram till att den var av sådan hög klass att den gott och väl dög att ätas på en nyårssupé. Den fick därför smeknamnet Nyårsmackan och trots att detta var 2016 ser jag än idag hur folk faktiskt lagar denna macka på nyårsafton. Gör det du med, du kommer inte att bli besviken. Vi hade ett system där vi behöll varsin macka i toppen som den godaste hittills, och trots att detta var macka/avsnitt nummer tre låg den länge kvar i toppen och för min del låg den kvar där ända in i mål.
DAVID
Mackornas macka
Ja, vi kallar den så – Mackornas Macka – min kompis Oskar och jag. Grundingredienserna är simpla, gårdagens kalla kokta potatis som du skivar på en knäckemacka med smör och Kalles kaviar på. Men visst, det kan väl vara majonnäs på ibland också. Lite gräslök om du så vill. Färskost? Varför inte. Lite flingsalt kanske. Lite Trader Joe’s In a Picklekrydda går också bra om du vill pickla till det. Det finns egentligen inga regler – förutom en: Varje gång du äter en mackornas macka måste du skicka en okommenterad bild på din mackornas macka till din bästa mackornas mackakompis. Har du ingen får du skaffa en.
1 MACKA
knäckebröd
smör
kall kokt potatis
kaviar
Bred smöret på knäckebrödet. Skiva potatisen. Om du har mustasch har du kaviaren under potatisen, och om du inte har mustasch eller om du har mustasch och inte bryr dig om konsekvenserna har du kaviaren ovanpå potatisen.
Det hör väl inte till vanligheterna att en svensk skådespelare får för sig att dryga ut kassan genom att starta en smörgåsrestaurang. Mig veterligen är det enda exemplet Erik ”Jerka” Johansson som startade Sandhäxan tillsammans med Mattias Svensson, William Thorén och Fredrik Sundberg. Angående namnet är det intressant att det än idag är många som ger ifrån sig ett högljutt pollettljud när de inser att sandwich ≈ sand witch = sand häxa ≈ sandhäxan. Deras restaurang och kokbok innehåller genomgående fantastiska mackor samt ett par mackor som är helt otroliga.
De gör sig ju såklart bäst på plats, men så är det tyvärr med det mesta i livet.
Flaggskeppsmackan är deras grilled cheese och jag vore en komplett dåre om jag undanhöll dig receptet på den. För då slipper du försöka 23 gånger innan den sitter.
SANDHÄXAN
GRILLED CHEESE
NO 23
ur SANDHÄXANS
MAGISKA MACKOR
Natur & Kultur
av Mattias Svensson, Erik Johansson, Fredrik Sundberg och William Thorén
2 PORTIONER
6 skivor formbröd
6 skivor emmentaler
6 skivor cheddar
2 dl riven cheddar, gärna kvibille ½ dl riven mozzarella hotsauce, valfria favoritchips, ketchup, riven parmesan, salt och nymald svartpeppar
steksmet
50 g smör
1 dl vispgrädde
Sätt ugnen på 250 grader varmluft.
Steksmet: Smält smöret i en kastrull och låt svalna till rumstemperatur. Mixa smör och grädde med handmixer till en fluffig steksmet.
Lägg brödskivorna på en plåt med bakplåtspapper. Toppa varje skiva med 1 skiva emmentaler, 1 skiva cheddar och hotsauce efter smak.
Fördela riven cheddar och mozzarella på 4 av de 6 brödskivorna.
Grädda mitt i ugnen cirka 3 minuter tills bröden är krispiga och osten smält och blivit gyllenfärgad.
Ta ut och montera ihop genom att först krossa 1 näve chips i handen och sprida ut över samtliga bröd. Ta ett formbröd med den rivna osten uppåt. Lägg ett bröd med enbart skivad ost med osten neråt mot den första skivan. Lägg ytterligare ett bröd med riven ost neråt över de två andra så att du får en macka bestående av 3 skivor bröd lagda så att all ost kommer inuti mackan.
Bre steksmet på ena sidan av mackan och lägg den sidan neråt i pannan. Medan den sidan steks och blir krispig brer du steksmet på andra sidan. Stek 2 minuter utan att röra den, vänd sen och stek andra sidan lika länge tills båda sidorna är krispiga.
Lägg mackan på en skärbräda med sidan du stekte sist uppåt så ångan försvinner ur (och inte genom) mackan.
Gör en double round genom att skära brödet diagonalt och placera de två trianglarna på varandra. Toppa generöst med chips och riven parmesan. Servera med ketchup eller valfri dipp vid sidan om.
