9789177411796

är socionom, handledare och pedagog. För­utom att skriva böcker jobbar hon med att försöka göra livet lättare för barn och ungdomar som inte kan bo hemma hos sina föräldrar. Hon handleder, utbildar och föreläser för personal och familjehem om placerade barns behov. Carolina är författare till ett flertal böcker om vardagsstrategier vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

CAROLINA LINDBERG

77411796.1.1_omslag.indd Alla sidor

NY SOM SOCIONOM från utbildning till arbetsliv

ANNA FREDRIKSSON är frilansjournalist och socionom.

Hon var redaktör och medförfattare till antologin Ett annat hemma, om samhällets ansvar för placerade barn (tillsammans med Anna Kakuli) och har med Åsa Moberg gett ut De omöjliga, från psykiatrireform till dyr och dålig vård. Anna skriver om sociala frågor ur ett brett perspektiv, bland annat som redaktör för tidskrifterna SocialPolitik och Memento.

ANNA FREDRIKSSON & CAROLINA LINDBERG

A

till sitt första jobb som socionom är en spännande och ibland lite omtumlande upplevelse – från den relativt förutsägbara vardagen som student till det något mer ostyrbara arbetslivet. Det kan ibland kännas både ansvarstyngt och svårt. Den här boken vill bidra till att skapa en brygga mellan teori och praktik, vara något att stödja sig på i övergången.

Boken behandlar ämnen som socionomens roll i samhället, strategier för goda möten och hur man kan navigera i det sociala arbetet med bibehållen omtanke om såväl sig själv som de personer man ska stötta.

Med humor och varm respekt för yrket tar författarna upp hur du kan påverka din arbetstillvaro så att du kan fortsätta utvecklas för att bli en hållbar och kompetent socionom – en som behåller både glädje och drömmar i yrkeslivet.

TT KOMMA FRÅN UTBILDNINGEN

ANNA FREDRIKSSON & CAROLINA LINDBERG

Ny som

SOCIONOM l l i t g n i n d l i Från utb arbetsliv

2020-11-24 13:07

ANNA FREDRIKSSON & CAROLINA LINDBERG

Ny som

SOCIONOM l l i t g n i n d l Från utbi arbetsliv

77411796.1.1_inlaga.indd 1

2020-11-24 11:02

© 2021 Författarna och Gothia Kompetens AB ISBN 978-91-7741-179-6 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Kompetens AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

Förlagsredaktör: Susanne Bardell Carlbring Omslag och grafisk form: Anna Hild Ilustration, omslag: ShutterStock/OnurSari Fotografi: Eveline Johnsson (Anna) Mikael M Johansson (Carolina) Första upplagan, första tryckningen Tryck: ADverts, Lettland 2021

Gothia Kompetens Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se www.gothiakompetens.se Gothia Kompetens – kompetensutveckling och kunskapsförmedling för och av oss som jobbar med förskola, skola, vård och omsorg.

Tillsammans utvecklar vi både verksamheter och människorna i dem.

Verksamhetsnära kompetensutveckling – för en bättre dag på jobbet.

77411796.1.1_inlaga.indd 2

2020-11-24 11:02

Innehåll FÖRORD

Del 1 SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

9

Utbildad till generalist

10

Historien vi ärvde

11

I demokratins tjänst

15

Privat eller offentlig arbetsgivare?

18

Att arbeta med myndighetsutövning

19

Att arbeta utan facit

20

Välfärd eller välgörenhet?

22

Men finns det ens något som vi inte kan?

23

Medias uppgift – ett granskande öga

23 26

Att vara den som blir granskad

Del 2 DEN GODA ARBETSPLATSEN

29

Ny i yrket och på första jobbet

30

Arbetsplatskulturer

31 34 34 36

Vi är varandras arbetsmiljö Att få göra fel … … och att få göra rätt

77411796.1.1_inlaga.indd 3

7

2020-11-24 11:02

37 Att låta sig ledas 38 Parallella processer 39 Härbärgeringsförmåga 39 Möjligheter att utvecklas 40 En chef med kaptensmössan på 41

Ledarskapets betydelse

Arbetsgruppens sammansättning

Hierarkier Vuxenmobbning finns tyvärr Erfarenhet vs nyexad Hållbarhetsfrämjande insatser

Handledning Att ha roligt på jobbet Utbildning, fortbildning och forskning

Del 3 ATT JOBBA SOM HJÄLPARE Professionalitet

Att göra sitt jobb Relation som verktyg Att hålla sig till ramarna Att gå utanför ramarna Att be om ursäkt för sina misstag

42 44 46 46 49 49 51 53

55 57 59 59 62 63 65

66 Problemfokuserad eller lösningsorienterad?

67 Möten/mätbarhet 67 Klient, medmänniska eller kund?

69

Vägval

71 Humor 72 Saklighet 73 Hopp 74 Att möta starka känslor 75

Känslomässiga verktyg för goda möten

77411796.1.1_inlaga.indd 4

2020-11-24 11:02

Att ta skit 77 Tacksamhet 78 79 Agenda 79 Tid 80 Visuellt stöd 80

Praktiska verktyg för goda möten

Personer som fungerar lite annorlunda

81

Del 4 ATT TA HAND OM SIG SJÄLV

83

Självmedkänsla

Så jobbar hjärnan Känslor är inte bra eller dåliga Att upptäcka sin inre kritiker Lyssna på de egna reaktionerna Självkännedom

Veta sina utmaningar och styrkor

84 85 86 88 89 89 90

92 Att tömma fickorna 93 Slajmets betydelse för hållbara socionomer 94 Socionomuniformen 95 Rutiner för att skilja jobb från fritid 95 Omställningstid 95

Att släppa jobbet när arbetsdagen är slut

77411796.1.1_inlaga.indd 5

När är det dags att säga stopp?

96

Att hålla fast vid sin dröm

97

2020-11-24 11:02

77411796.1.1_inlaga.indd 6

2020-11-24 11:02

FÖRORD Som socionomer har vi kunskaper om samhället som helhet.

Vi kan arbeta med grupper, vi kan se och stötta enskilda människors egna inneboende förmågor och vi kan verka på såväl mikro- som makronivå. Många av oss har strävat efter att göra världen till en bättre plats och stått på de utsattas sida. Ibland i medgång, men kanske oftare i snålblåst och tuffa situationer som krävt mod och civilkurage. Vi har alla gemensamt att vi valt ett yrke som kommer att kräva mycket av oss, och som kommer att utveckla oss både i yrkesrollen och som människor.

När den här boken ges ut första gången, 2021, är det precis hundra år sedan den första socialhögskolan startades i Sverige.

Den hette Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, och organisationen bakom utbildningen var CSA, Centralförbundet för Socialt Arbete1. Sedan dess har mycket och lite förändrats.

CSA finns fortfarande och bidrar på olika sätt till att utveckla det sociala arbetet. Som socialarbetare kan du gå på konferenser som organisationen ordnar eller söka stipendium där.

1

FÖRORD

77411796.1.1_inlaga.indd 7

7

2020-11-24 11:02

Ramarna för det sociala arbetet påverkas av tidsandan som vi verkar i. Metoder och arbetssätt som anses som de bästa i en viss tid kan senare förkastas. Det är naturligt eftersom den kollektiva kunskapen hela tiden blir större, och vi lär oss mer genom forskning och beprövad erfarenhet. Vårt yrkesutövande ska alltid vila på bästa tillgängliga kunskap. Det är vår skyldighet gentemot dem vi ska stödja att hela tiden följa med i kunskaps­utvecklingen inom vårt område. Samtidigt behöver vi sitta stadigt i båten och inte dras med i quick fix-tänkande och sådant som låter allt­ för bra för att vara sant. Centralt för vårt uppdrag är att med tillförsikt förmedla hopp och att ha oändligt tålamod med att människors processer tar tid. Detta i en samhällsanda som kan präglas av lätta lösningar och flyktig uppmärksamhet.

Lika stolta som vi kan vara inför socionomens kunskapsfält, lika ödmjuka kan vi känna oss inför komplexiteten som socionomtiteln för med sig.

I den här boken har vi, utifrån vår gemensamma grund som socionomer men med våra olika erfarenheter inom yrket, en förhoppning om att belysa såväl möjligheter som svårigheter i yrkesrollen. Vi är tacksamma för de socionomer som delat med sig om sina arbetssituationer till oss och till läsarna av den här boken. Särskilt tack till Tabita Sivsdotter Hagstrand och Björn Thörnqvist för viktig feedback under skrivprocessen, till Gun-Lis Angsell för klokskap från ett helt yrkesliv och till Nils Funcke för expertis inom meddelarfrihet. Vi är också tacksamma över att få tillhöra en yrkesgrupp som tar så många kloka och svåra beslut i en ibland svårnavigerad verklighet. Låt oss tillsammans fortsätta hålla den etiska fanan högt och verka för ett yrke med jämlikt förhållningssätt, saklighet och arbetsglädje!

8

FÖRORD

77411796.1.1_inlaga.indd 8

2020-11-24 11:02

Del 1.

SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

FÖRORD

77411796.1.1_inlaga.indd 9

9

2020-11-24 11:02

Vår utbildning har gett oss samhällskunskap kors­befruktad med förståelse för människan, sådant som det annars verkar ta folk ett helt liv att tillskansa sig. Jag känner mig stolt, ja, nästan kaxig över att vara ny socionom. En känsla jag vill behålla i mitt praktiska arbetsliv. nanna

Utbildad till generalist Socionomutbildningen är en generalistutbildning. Det delar den med många andra akademiska utbildningar. Den lär oss att strukturera kunskap, resonera analytiskt och ger oss tankemo­ deller som vi kan tillämpa i en massa olika situationer. När vi väl står där i en praktisk verklighet får vi lära oss hantverket, det specifika för varje enskild arbetsplats. Det kan kännas både fru­strerande och lite svindlande när man precis är på väg ut i arbets­livet. Vi är många som upplevt en osäkerhet – hur ska det gå, jag kan ju ingenting?! Kursansvariga på socionomprogrammen blir under den sista terminen överösta med idéer om kurser som borde ha ingått i utbildningen. Vart tog kurserna i Signs of safety, KIBB, MI och BBIC vägen? Dessutom kan vi ju absolut INGET om våld/missbruk/försörjningsstöd/god man/för­äldrautbildning. Även om det känns lite skakigt den första tiden så har vi som gått socionomutbildningen en bra, bred och stadig grund att stå på. Vår kommande arbetsgivare är fullt medveten om att de anställer en generalistutbildad person och kommer därmed rimligen inte att ha förväntningar om att vi som nyutbildade även ska besitta kunskap om en massa specialiserade metoder.

Att ha ett professionellt förhållningssätt är att styras av det som gagnar den som söker hjälp och stöd, inte av sina egna

10

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 10

2020-11-24 11:02

behov, känslor och impulser. Som professionella visar vi re­ spekt, intresse och medmänsklighet och ger ett personligt bemötande. En bra socialarbetare är snäll och inger i alla lägen hopp, som en legendarisk sådan i Stockholm, Maivor Gustafsson, uttryckte det.2 Identitet i vår yrkesroll får vi genom tid och erfarenhet. Ofta går det mycket snabbare än man kan tro.

Under den första tiden, när det kanske inte känns så, då får vi trösta oss med de orden.

Historien vi ärvde Att veta något om sitt yrkes historia kan göra att man känner sig som en del av en större gemenskap och tradition än enbart den som finns här och nu. Inom kyrkan finns en lång tradition av diakonalt arbete och kyrkan har även idag en stor roll i det sociala arbetet. Men om vi börjar i slutet av 1800-talet så var det i Sverige kvinnor från överklassen som stod för välgörenhet och fattigvårdsarbete. Som goda kristna, drivna av människokärlek och av att främja sedlighet och moral, organiserade de sig i föreningar runt den nöd som bland annat orsakats av industrialiseringen och arbetade för ”den sociala frågan”. Det fanns även en rädsla att de fattiga annars skulle göra uppror.

Arbetarklassen ville hellre att den offentliga sektorn skulle ta över ansvaret att råda bot på fattigdom, bostadsbrist och alkoholism, och sekelskiftet blev en brytningsperiod när så Maivor Gustafsson var bland annat socialchef i Stockholmsstadsdelen Farsta.

Hon dog 2012 och för att hedra hennes minne och verka i hennes anda bildade hennes vänner föreningen Maivors salong. Där ordnar de salonger/ föreläsningar med samtal om angelägna ämnen, läs mer på maivorssalong.se.

2

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 11

11

2020-11-24 11:02

skedde. Det ansågs inte längre räcka att arbeta utifrån kristen grund eller god vilja och utbildningar i socialt arbete började växa fram i Norden och i resten av Europa. CSA, Centralförbundet för Socialt Arbete, bildades 1903 efter modell från USA och blev en viktig röst i debatten som förde med sig reformer som den allmänna folkpensionen 1913. Socialstyrelsen och Socialdepartementet bildades vid den här tiden och Social­ institutet i Stockholm öppnades alltså 1921. Först 1945 fick de som var aktuella inom fattigvården rösträtt. På 1950-talet kom ATP, arbetslöshetsförsäkringar och barnbidrag.

1958 blev socionom en vedertagen yrkestitel. Socialhögskolorna inrättades, jämställda med andra utbildningar och expanderade under 1960-talet när kommunerna i allt högre utsträckning efterfrågade utbildad arbetskraft. På 60- och 70-talen byggdes den sociala välfärden ut ytterligare. Mycket av kostnaderna ersattes av staten och dokumentationen på socialkontoren var outvecklad. Även om det dokumenterades en hel del, sammanställdes inte kunskaperna och de ledde inte till samlad erfarenhet eller slutsatser. Socionomerna hade stort självförtroende, samhällsengagemang och framtidstro och anlade gärna ett samhällsperspektiv snarare än såg individuella problem. Många hamnade i konflikt med samhällsföreträdarna.

Klientorganisationerna RFHL (Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare3), RSMH (Riksförbundet för social & mental hälsa), KRUM (Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering) och Alro (Alkoholproblematikers riksorganisation) bildades.

Idag har RFHL ändrat betydelsen av förkortningen till Riksförbundet för hjälp åt läkemedels- & narkotikabrukare.

3

12

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 12

2020-11-24 11:02

Forskning i socialt arbete etablerades först 1979. Det var inte självklart att den skulle knytas till socionomutbildningen men så blev det och sedan dess har det skett en successiv akademisering av socionomutbildningarna.

Socialvården med barnavårds- och nykterhetsärenden blev 1982 socialtjänsten. Socialtjänstlagen medförde ett nytt helhets­ perspektiv där socialarbetarna skulle delta i samhälls­planeringen, en ambition som det inte blev så mycket med. Samtidigt växte behovet av att utveckla metoder i individarbetet. Gestaltterapi, primalterapi och en rad andra modeller prövades. Olika behand­ lingsinstitutioner med mer konfrontativ syn på personer med missbruksproblematik växte fram till skillnad mot sjuttiotalets syn på klienter som offer för systemet. Många modeller blev kortlivade experiment, som först upphöj­des och sedan försvann.

På 1980-talet tonades klientorganisationernas roll ner samtidigt som socialarbetarna diskuterade sin yrkesroll i sin strävan att professionaliseras. Ibland blev det en olycklig motsatsställ­ ning till empati och medkänsla om det blev likhetstecken mellan professionalitet och en kylig distans till dem man skulle stötta.

På nittiotalet kom LSS-lagstiftningen som gav helt nya för­ utsättningar till jämlikhet och delaktighet för personer med funktionsnedsättningar. Under samma period började kommunerna systematiskt införa köp- och säljsystem med beställare och utförare. Budgethållning som viktig princip präglade arbetet i allt högre grad och man ville höja medvetenheten hos bland andra socialsekreterarna om vad saker och ting kostade. Kommunerna introducerade begrepp som målstyrning, resultatenheter och prestationer. Det blev ett helt annat sätt att se på socialt arbete än vad som funnits tidigare.

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 13

13

2020-11-24 11:02

Det blev också successivt alltmer vanligt att utföraren av olika insatser var ett företag som kommunen köpte tjänsten från. För oss socionomer har det inneburit att vi fått fler möj­ liga arbetsgivare.

Privata utförare innebär också att det finns fler alternativ att välja på även för dem vi är satta att hjälpa. Det innebär en makt­förskjutning där den som är i behov av insatsen inte bara kan välja till det som verkar bäst, utan också kan välja bort. Kanske väljer någon till och med bort just våra tjänster. Så får det vara utan att vi behöver hamna i en situation där vi tror att vi ska övertyga någon om att vi är det allra bästa alternativet.

Att kunna visa metoders evidens har blivit allt viktigare. I vårt praktiska arbete idag innebär det att vi så långt det går ska förlita oss på metoder och arbetssätt som vi vet genom forskning och erfarenhet att de är till nytta. Det minsta vi kan göra är att inte använda oss av metoder som kan vara skadliga. Sådant har hänt både en och flera gånger. Det finns många exempel.

Att till exempel bjuda in personer som har ett förflutet med beroende och kriminalitet som avskräckande exempel i skolans ANDT-undervisning, vet vi idag är snarast kontraproduktivt. Ändå händer det fortfarande.4 Det har också blivit alltmer dokumentation som vi ska förhålla oss till. Framför allt inom socialtjänsten. Vi som författar den här boken har båda varit involverade på olika sätt i att granska den ersättningslag som kom till för att ge upprättelse till personer som vanvårdats i fosterhem och på institutioner under delar SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, är en bra myndighet att följa för att ta del av genomgångar av den evidens som finns inom det sociala området.

4

14

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 14

2020-11-24 11:02

av 1900-talet. Ett av kriterierna för att få ersättning från staten var att de beslut som hade fattats om insatser fanns dokumenterade. Trots ihärdigt arbete från landets arkivarier lyckades inte alla hitta sådana dokument i kommunernas gömmor, vilket fick omfattande negativa konsekvenser för enskilda personer. En del hade brunnit upp eller kommit bort i någon flytt, annat hade helt enkelt slängts. Dagens dokumentationskrav kommer förhopp­ ningsvis att innebära att fler i framtiden kan följa sin egen historia bakåt. I den bästa av världar innebär detta också att fattade beslut blir mer tillgängliga och förståeliga för såväl den som är föremål för insatsen som för andra myndighetspersoner.

Ing-Marie berättar

Jag vill inte säga att det var bättre förr. Min upplevelse är att det var mycket som gjordes på socialkontoret som inte var särskilt genomtänkt och som gick på magkänsla. Den känslan var förstås uppbyggd på erfarenhet och god vilja, så det blev ofta ganska bra, men det är så klart inte tillräckligt. Idag är jag pensionerad men jobbar ibland som konsult. Mitt intryck är att idag kan man göra nästan vad som helst bara det dokumenteras. Dokumentationen tar på tok för mycket tid från det viktigaste arbetet.

I demokratins tjänst Många av oss kommer att arbeta i den offentliga sektorn, eller hos en arbetsgivare som får intäkterna från den offentliga sektorn. Att organisationen då är politiskt styrd påverkar även vårt arbete. Politikerna kan vara nära eller längre ifrån oss, men de beslut de tar om resursfördelning och riktlinjer påverkar vår vardag. Ibland kanske inte trådarna från ens eget skrivbord till

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 15

15

2020-11-24 11:02

kommunfullmäktige, riksdagen eller EU-parlamentet känns så synliga. Men det kan vara bra att då och då påminna sig själv om att de finns där.

Inför att vissa beslut ska tas kan vi ha en rådgivande eller förslagsställande roll. Här har vi möjlighet att påverka genom den kunskap vi har, genom våra argument och våra förslag till beslut. De allra flesta förtroendevalda är fritidspolitiker, de har andra jobb och har inte tid att skaffa sig detaljkunskaper. De som har politik som sin huvudsakliga sysselsättning och därmed möj­ lighet att sätta sig in i frågor på djupet är ett fåtal av alla politiker.

En annan grupp som påverkar vårt arbete är de som upp­ handlar och sluter ramavtal, till exempel om vilka behandlings­ hem som vi i första hand ska använda oss av. De kanske inte alltid har detalj­kunskap om det som vi tycker är viktigt, och här är ett område där vi kan behöva hitta sätt att låta vår fackkunskap påverka besluten.

I vissa frågor är det vi själva som beslutar. Socionomer har makt både i förhållande till enskilda personer men också när det kommer till att påverka beslut av principiell betydelse. Det är viktigt att vi förhåller oss till begreppet makt och erkänner den makt vi har, även om vi kanske inte går omkring och känner oss som en maktfaktor under arbetsdagen utan snarare trängda mellan riktlinjer, lagar, överklaganden och sparbeting. Den person som är i behov av våra insatser sitter säkert inte hemma och funderar över att vi tillhör en politiskt styrd organisation utan ser oss troligtvis som maktfullkomliga om vi inte lyckas förmedla ett jämlikt perspektiv, byggt på respekt för den enskilda.

Politiker kan ha bevekelsegrunder för sina beslut som ibland kan vara svåra att förstå för någon som har fackmannens och

16

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 16

2020-11-24 11:02

expertens perspektiv. För medborgarnas bästa behövs båda.

När ett beslut är fattat ska vi verkställa det, även om vi tycker att beslutet var fel. Om vi inte gör det sätter vi oss över det demokratiska systemet. Trots att vi har rätt att ifrågasätta beslut även i efterhand kan det bli en svår situation om vi väljer att göra det. Samtidigt är det den som är närmast medborgarna som tydligast ser konsekvenserna av olika politiska beslut. Det finns alltid ett visst utrymme att påverka inom ramarna för tagna beslut.

En del av oss ser lätt sådana möjligheter, andra kan behöva skaffa sig erfarenhet för att känna sig tryggare i att verkligen använda det spelutrymmet. Ibland kanske vi också bedömer att vi måste gå utanför ramarna. När, kan bara var och en själv avgöra.

Amanda berättar

Ett av mina första ärenden som skulle upp för beslut i socialnämnden handlade om att jag ville förlänga en familjehemsplacering för en flicka som fyllt 18 år. Min utredning visade att hon behövde den trygghet som familjehemmet innebar för att kunna gå klart gymnasiet.

Normalt avslutades våra placeringar när ungdomen blev myndig så mitt förslag stred mot våra riktlinjer och dessutom var vi i ett ansträngt budgetläge. Chefen förvarnade mig om att jag måste vara beredd på att nämnden skulle avslå, men tyckte inte att jag skulle ändra mitt förslag. Jag hade gjort utredningen väldigt noga och var säker på min sak. Jag förberedde min föredragning tillsammans med en kollega, där hon fick låtsas vara nämndens ordförande. När väl nämndmötet kom ställde ledamöterna många kloka frågor och de lyssnade på mina svar. Det blev en bra diskussion och de gick på mitt förslag! Efteråt kände jag mig stärkt och det kändes bra att mina argument hade fått prövas, och hållit, i en större grupp.

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 17

17

2020-11-24 11:02

Privat eller offentlig arbetsgivare?

Vilken arbetsplats vi väljer kan styras av alltifrån våra värde­ ringar till vart vi får den kortaste resvägen. Det finns inte några generella sanningar om vad som fungerar bra eller sämre beroende på om arbetsgivaren är privat eller offentlig. En privat arbetsgivare kan vara alltifrån ett stort multinationellt aktiebolag eller en stiftelse till ett litet familjeföretag. Den så kallade tredje sektorn – civilsamhället, frivilligorganisationerna eller vad vi nu väljer att kalla den – har också många socionomer anställda.

Bra och dåliga arbetsplatskulturer finns både inom socialtjänsten och på privata arbetsplatser. Om det är bäst att jobba hos en offentlig eller privat arbets­givare, eller inom civilsamhället, är frågor som ibland diskuteras i forum i sociala medier och åsikterna kan vara starka och många. När vi söker jobb kan vi behöva ta ställning till hur vi förhåller oss till att vår arbetsgivare gör vinst på verksamheten. Är det etiskt rätt att ta ut vinst i företag som arbetar med behandling av olyckliga människor? Varför skulle det vara mer okej att göra vinst på läkemedelstillverkning eller på att bygga offentliga byggnader som skolor och sjukhus än på socialt arbete? Har vår syn på vinst i kvinnligt och manligt kodade verksamheter betydelse för vad vi anser om frågan? Lever vi helt enkelt kvar i välgörenhetens anda där snälla kvinnor på frivillig bas ska ta hand om de mindre lyckligt lottade? Är det rimligt för mig att arbeta i ett internationellt riskkapitalbolag som skattar på annat håll? Ja, det kanske det är, om den verksamhet företaget bedriver gynnar personen som behöver insatsen. Eller nej, det kanske inte fungerar för mig eftersom jag blir arg och

18

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 18

2020-11-24 11:02

föreställer mig en rik farbror i en yacht som lever på andra så fort jag ser företagsloggan när jag startar jobbdatorn.

Om jag väljer att ta anställning i en kyrklig eller ideologisk organisation behöver jag också ta ställning till liknande etiska frågeställningar. Fungerar det för mig att vara i en verksamhet som har en grundsyn om att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna? Är jag bekväm med att stå för att de insatser som ges i min verksamhet främst utförs av volontärer på deras fritid, istället för av professionella? Att våga ställa de här viktiga och grundläggande frågorna till sig själv innan anställning kan spara besvikelse och frustration, och det innebär också att vi gör ett informerat val om hur vi vill att vår anställningssituation ska se ut.

Att arbeta med myndighetsutövning Gun-Lis berättar

Jag tycker att det viktigaste i allt socialt arbete är mötet, att möta människor. Att man inte tittar i datorn och skriver medan man pratar utan tittar på den som man ska hjälpa. Det finns många som vittnar om det och även forskning. I en sådan rapport läste jag om en intervjuad klient som sa: Det gjorde ingenting att jag inte fick några pengar, jag såg att hon förstod mig och min situation och det var viktigare.

Myndighetsutövning är att utöva makt – att säga nej till något som den som berörs gärna vill ha eller driva igenom ett beslut som den enskilde motsätter sig. För rättssäkerheten kan ett beslut som går någon emot överklagas. Det är en säkerhet både

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 19

19

2020-11-24 11:02

för den enskilde och för den som är handläggare. För att kunna jobba med myndighetsutövning behöver vi vara starka, kloka och vänliga. Vi behöver klara av att människor blir arga och besvikna på oss och vi måste stå ut med att ändå genomföra beslutet. För att klara det så ska vi vara rustade med en stadig organisation, en riktigt kunnig handledare, ödmjuka och professionella kollegor samt tid för återhämtning och glädje på jobbet. Annars finns det risk för att vi skyddar oss själva genom att ta på oss en hård rustning som inte ger utrymme för medkänsla eller att vi slutar på vår arbetsplats. Att jobba med myndighetsutövning är inte för alla, men alla som gör det med bibehållen respekt och ödmjukhet för både den som tar emot insatsen och för sig själv borde få medalj.

Att arbeta utan facit Gun-Lis berättar

Telefonen ringer, okänt nummer. Jag svarar lite surt och kort. Någon som vill sälja tänker jag. Nej, det är en kvinna som jag träffade för runt 50 år sedan, i mitt jobb som ung socialassistent i Stockholms barnavårdsnämnd. Då var hon fem–sex år. ”Kommer du ihåg mig? Jag vill ringa och tacka för allt som du gjorde för min mamma och för mig och min bror. Jag har tänkt på dig i alla år. På ditt lugn och ditt tålamod.” Jag blir förstås överraskad och väldigt glad.

Genom åren har jag undrat hur det gick för familjen. Tänkt på vad jag kunde och borde ha gjort. Deras liv var kaotiskt med misshandel, svek, en uppslitande skilsmässa, vårdnadstvist. Skolk, rymningar och slagsmål. Barnen omhändertogs. Flickan placera-

20

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 20

2020-11-24 11:02

des i familjehem. ”Det har räddat mitt liv”, säger hon nu. Hon har fortfarande kontakt med familjehemmet och har numera ett bra liv. Mamman lever inte längre, inte heller brodern, som vid tiden för min kontakt var i tonåren.

Vad var det som var hjälpsamt? Vi hade inga utrednings- eller bedömningsinstrument, inga riktlinjer eller Allmänna Råd, inga evidensbaserade metoder och avsevärt mindre kunskap än idag.

Vi tog det vi hade att tillgå. Tid, tålamod, uppriktigt intresse och en envis närvaro. Många hembesök och samtal med mamman. Jag lyssnade, stod ut med utbrott. Fanns till hands, lät bli att fördöma eller moralisera och uppförde mig som en medmänniska. Pekade på de skäl som fanns att trots allt leva vidare. Försökte få henne att orka se barnen och lirkade för att få henne att gå med på en kontaktperson/övervakare till dem och senare en placering utanför hemmet. På något sätt lyckades jag förmedla min ärliga ambition att hjälpa familjen. Skapade tillit skulle man kanske säga idag.

Sällan får vi ett sådant erkännande som Gun-Lis berättar om.

Vi vet inte om vi gjorde fel eller rätt i det långa perspektivet.

Människor kan inte heller alltid sätta ord på vad det var som gjorde att det vände, att livet ordnade upp sig. Kan vi vara en liten pusselbit i det har vi gjort ett bra jobb. Och när det går riktigt fel krävs det ofta många sammanfallande faktorer, att flera länkar i kedjan brister samtidigt. Det kan vara frustrerande, men kanske också skönt att tänka på, när ansvaret känns tungt. Att försöka ge ett så bra bemötande som möjligt här och nu kan många gånger räcka en bra bit på vägen.

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 21

21

2020-11-24 11:02

Välfärd eller välgörenhet?

Synen på välgörenhet har förändrats under historiens gång. I Sverige har vi ett välfärdssystem där vi människor ska kunna luta oss mot det offentliga när vi behöver lite extra hjälp. Vi har en stark tillit till det offentliga, medan man i många andra länder förlitar sig mer på stöd från familj, nätverk eller organisationer. En medvetenhet om detta kan vara hjälpsamt för oss när vi som socialarbetare ska stötta personer som kommer från ett samhällssystem uppbyggt på annat sätt än det vi med våra olika bakgrunder är vana vid.

Välgörenhet i Sverige kan bedrivas av organisationer som går in där stat och kommun antingen inte räcker till eller kanske inte får tillträde. Personer som inte litar på socialtjänsten kan ha lättare att ta emot stöd från en frivilligorganisation.

Ibland har också kommunala verksamheter riktlinjer som gör att ingen offentlig verksamhet fullt ut tar ansvar och därmed får civilsamhället träda in.

På en del håll ser vi en trend där välgörenhet börjar ta fart som underhållning. I stora galor kan vi se rikare som ger till fattigare eller utsatta som befinner sig både i andra länder och inom Sverige. I tevesoffan kan vi äta popcorn och beskåda hur fattiga familjer eller familjer i kris besöks av team som hjälper dem att göra sitt halvrenoverade hus klart med hjälp av spons­ rade produkter. På sociala medier samlar vi in pengar till olika behövande och inte minst tar vi ställning till om vi som privatpersoner vill ge pengar till andra medmänniskor varje gång vi säger ja eller nej till en person på gatan som skramlar med en pappersmugg och ber om några mynt. Det kan vara intressant att fundera över hur de här lite olika uttrycken för att vilja hjäl-

22

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 22

2020-11-24 11:02

pa sina medmänniskor påverkar oss, men också hur de påverkar synen på och förtroendet för vårt gemensamt finansierade välfärdssystem.

Men finns det ens något som vi inte kan?

Idag använder många av oss av motiverande samtal eller tankar som vi fått inspiration av från kognitiv beteendeterapi, kbt. Det kan vara intressant att reflektera över om vi då är ute i områden som inte är våra, eller om det är en odramatisk utveckling av vårt arbetssätt? För en hel del socionomer som möter klienter i behandlingsliknande situationer känns det naturligt att vidareutbilda sig i det som kallas Steg 1, Grundläggande utbildning i kognitiv och beteendeinriktad psykoterapi. För en del yrkesgrupper, som till exempel psykologer, kan det kanske tyckas konstigt att socionomer är inne på områden som traditionellt ägs av psykologin. Förhoppningsvis kan alla vi som valt att arbeta med stöttning av människor i utsatta situationer samverka på bästa sätt och dra nytta av våra olika kompetenser så att vi utan prestigekamper bidrar till klientens bästa.

Medias uppgift – ett granskande öga Media har en viktig funktion i att granska myndigheter generellt och inte minst deras myndighetsutövning mot enskilda.

När vi arbetar med människor hamnar vi ibland i situationer som vi tycker strider mot det som är rätt. Om vi väljer att vända oss till media kan det vara värt att fundera över syftet. Är det

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 23

23

2020-11-24 11:02

ett systemfel vi vill granska eller en enskild persons situation vi vill ha medias hjälp att belysa? I enskilda fall finns ofta fler än ett perspektiv. Det kan också vara bra att fundera över vilken redaktion, eller till och med reporter, vi tycker förtjänar vårt förtroende.

Svensk grundlag ger socialarbetare långtgående möjligheter att berätta om missförhållanden för en journalist eller redaktion. Den som tagit emot tips och uppgifter får inte avslöja sin källa. Denna tystnadsplikt är en del av den så kallade meddelarfriheten. Tystnadsplikten gäller livet ut. För anställda hos kommunen, regionen, staten eller inom privat vård, skola och omsorg som är offentligt finansierad gäller att arbetsgivaren har ett så kallat efterforskningsförbud. Det innebär att det är förbjudet för arbetsgivaren att försöka ta reda på vem som lämnat uppgifter till media. Det kan vara straffbart att bara ställa frågan och kan ge böter eller fängelse i upp till ett år. Trots efterforskningsförbudet ser vi med jämna mellanrum chefer som inte verkar känna till eller medvetet bryter mot förbudet.

Arbetsgivaren får heller inte vidta repressalier, som att säga upp eller omplacera den som lämnat uppgifter, för offentliggörande i till exempel en tidning eller radioprogram. Förbudet mot att vidta repressalier gäller både om en anställd har framträtt öppet eller om arbetsgivaren på annat sätt förstått att den anställda haft kontakter med media.

Rätten att lämna uppgifter till en journalist eller redaktion omfattar även att muntligen lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Däremot får inte själva dokumentet som innehåller sekretessbelagda uppgifter lämnas över till en journalist. Vi får berätta för en journalist om det mesta, även om vi i vårt jobb har

24

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 24

2020-11-24 11:02

tystnadsplikt. Undantag finns för särskilt känslig information som rör till exempel brottsförebyggande arbete, rikets säkerhet eller enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Lämnar vi sådana uppgifter bryts meddelarfriheten.

Vissa privatanställda och anställda i statliga bolag och affärsverk har en mer långtgående lojalitetsplikt mot arbetsgivaren och ett sämre skydd.

Det kan också vara bra att tänka på att sociala medier och grundlagsskyddad media inte är samma sak.

Sophia berättar

Jag vet att inte alla håller med men som jag ser det är samhällsengagemang ett av socionomens uppdrag. När jag jobbade i en stadsdel fick vi information om ändrade regler för nödbistånd i och med att kostnaderna för socialt boende hade ökat väldigt mycket. De hemlösa delades in i olika kategorier och personer utan särskilda skäl skulle inte längre kunna få hjälp med en bostad, utan bara ekonomiskt stöd. Sedan gick det fort när beslutet genomfördes. Konsekvenserna blev orimliga, jag och kollegorna såg hur människor for illa och de som inte hade problem riskerade att få det. Jag följde regelboken och gick till min chef, men oturligt nog blev det samtidigt ledarbyte. Vi gick till facket. Vi samlade in upplevelser som vi gick med till cheferna, men de sa att det inte stämde. Till media sa de att de inte fått några indikationer på att systemet inte fungerade bra. När vi till slut valde att själva gå ut i media blev det både negativt och positivt. Det blev mer diskussioner men också mer polariserat mellan medarbetare och chefer.

Två chefer fick gå efter det, men jag vet inte om det hade något samband. Om jag inte berättar det jag ser kan politikerna inte veta vilka effekterna av ett beslut blir. Om cheferna försöker måla upp

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 25

25

2020-11-24 11:02

att de gör ett fantastiskt bra jobb, då blir de svårt för politikerna.

Här valde ändå hela organisationen att inte lyssna. Det tog väldigt hårt på mig och mina kollegor. Organiseringen bakom, hur beslutet drevs igenom och hur det bemöttes från ledning och politiker när vi protesterade. Jag sa upp mig och fick ett nytt jobb direkt.

Idag ser jag det här som en viktig erfarenhet.

Att vara den som blir granskad Ibland är det vår arbetsplats som får medias granskande öga riktat mot sig. Även i fall där vi inser att det i grunden är bra, kan det vara obehagligt när det drabbar just vår verksamhet.

Kanske händer det också när arbetsplatsen är i kris för att något mycket olyckligt har hänt.

När myndighetsbeslut fattas av anställda hos socialtjänsten, Försäkringskassan, Migrationsverket, Kronofogden med flera andra finns det många som känner sig illa behandlade, ibland med rätta. Även en insats som utförs inom civilsamhället eller det privata kan upplevas som kränkande eller problematisk av den enskilde. Det kan vara smärtsamt att i ett nyhetsinslag eller en längre granskning se en representant för verksamheten uppträda till synes utan empati. Ibland ger klippet vi får ta del av en rättvis bild av hur den intervjuade personen agerat, men ibland är det kanske bara en mindre del i ett större sammanhang som visas upp. Oavsett vilket så kan det här vara den enda bild av socialtjänsten eller socialt arbete som människor i allmänhet får. Bilden som visas i media är alltså något vi som arbetar som socionomer kommer att få förhålla oss till och något som kan bidra till att prägla medborgarnas förväntningar på oss. Det är inte alltid en sann och rättvis bild som förmedlas. Det går

26

DEL 1. SOCIONOMEN I SAMHÄLLET

77411796.1.1_inlaga.indd 26

2020-11-24 11:02

är socionom, handledare och pedagog. För­utom att skriva böcker jobbar hon med att försöka göra livet lättare för barn och ungdomar som inte kan bo hemma hos sina föräldrar. Hon handleder, utbildar och föreläser för personal och familjehem om placerade barns behov. Carolina är författare till ett flertal böcker om vardagsstrategier vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

CAROLINA LINDBERG

77411796.1.1_omslag.indd Alla sidor

NY SOM SOCIONOM från utbildning till arbetsliv

ANNA FREDRIKSSON är frilansjournalist och socionom.

Hon var redaktör och medförfattare till antologin Ett annat hemma, om samhällets ansvar för placerade barn (tillsammans med Anna Kakuli) och har med Åsa Moberg gett ut De omöjliga, från psykiatrireform till dyr och dålig vård. Anna skriver om sociala frågor ur ett brett perspektiv, bland annat som redaktör för tidskrifterna SocialPolitik och Memento.

ANNA FREDRIKSSON & CAROLINA LINDBERG

A

till sitt första jobb som socionom är en spännande och ibland lite omtumlande upplevelse – från den relativt förutsägbara vardagen som student till det något mer ostyrbara arbetslivet. Det kan ibland kännas både ansvarstyngt och svårt. Den här boken vill bidra till att skapa en brygga mellan teori och praktik, vara något att stödja sig på i övergången.

Boken behandlar ämnen som socionomens roll i samhället, strategier för goda möten och hur man kan navigera i det sociala arbetet med bibehållen omtanke om såväl sig själv som de personer man ska stötta.

Med humor och varm respekt för yrket tar författarna upp hur du kan påverka din arbetstillvaro så att du kan fortsätta utvecklas för att bli en hållbar och kompetent socionom – en som behåller både glädje och drömmar i yrkeslivet.

TT KOMMA FRÅN UTBILDNINGEN

ANNA FREDRIKSSON & CAROLINA LINDBERG

Ny som

SOCIONOM l l i t g n i n d l i Från utb arbetsliv

2020-11-24 13:07