Filosofi för socialt arbete
ETIK, KUNSKAP OCH SAMHÄLLSANSVAR
Peter Nilsson
Innehåll
Inledning
Denna bok vänder sig till socionomer och socionomstudenter. Den behandlar filosofiska resonemang i ämnen som är av relevans för socialt arbete. Att det handlar om filosofiska resonemang borde vara tillräckligt för att göra klart att detta inte är någon praktisk handbok för socialarbetare. Frågorna som boken behandlar rör något mer abstrakt. Vad det handlar om är några av de mest grundläggande teoretiska frågor som varje reflekterande socialarbetare (och egentligen varje reflekterande människa) någon gång måste ställa sig: Vad bör jag egentligen tro på? Hur bör jag leva mitt liv, och hur bör jag agera som människa och som medlem av ett samhälle?
Bokens övergripande ämne är filosofi för socialt arbete. Observera att jag inte skriver ”en filosofi”. Boken innehåller inte något försök att formulera ett särskilt sätt att tänka i socialt arbete, eller ett särskilt sätt att förhålla sig till detta arbete. Vad den innehåller är i stället beskrivningar av olika filosofers sätt att tänka och argumentera i frågor som är av relevans för socialarbetare.
En av de kanske mest centrala frågorna är den om hur jag som socialarbetare bör agera i mitt arbete – mot brukare, kollegor, samhället i övrigt och kanske, till och med, mot resten av världen. Detta kan uppfattas som en rent etisk eller moralfilosofisk fråga, men tänker man efter inser man att den drar med sig en rad andra frågor: Vilken information bör jag vägledas av när jag fattar beslut? Vilken information är tillförlitlig och vilken är det inte? Ska jag låta mig vägledas av forskning och vetenskap i mitt arbete? När är det i så fall rimligt att tro på ett visst forskningsresultat och när är det inte det? Vilket ansvar har jag som socialarbetare inför samhället i stort? Vilka krav kan samhället ställa på mig, och vilka krav kan jag ställa på samhället?
Detta är frågor som kommer att behandlas i den fortsatta texten. Att frågorna är både stora och svåra är jag den första att skriva under på, men om det är något jag vill visa med den här boken så är det att detta är frågor som faktiskt går att hantera. Att slå ut med händerna och bara beklaga sig över hur svåra frågorna är har aldrig hjälpt någon. Bättre då att försöka reda ut vad de faktiskt handlar om, formulera olika svar och därefter undersöka
vilka argument som finns för och mot de olika svaren. Detta är vad filosofer har sysslat med genom århundradena.
Vad är filosofi?
Filosofi är ett ämne inom vilket man studerar verklighetens natur och människans plats i verkligheten. Det uppkom i Indien på 800 talet före vår tideräkning (f.v.t.), i Kina på 700 talet och i Grekland på 600 talet.
Idag är filosofi ett akademiskt ämne som man kan studera vid högskolor och universitet. I Sverige bedrivs forskning och undervisning vid flera olika lärosäten. Många av dessa lärosäten delar upp undervisningen i två grenar: praktisk filosofi och teoretisk filosofi.
Praktisk filosofi beskrivs ofta som ett ämne som handlar om handlingslivet. Denna beskrivning är inte fel, men det är kanske mer upplysande att säga att man inom praktisk filosofi fokuserar på frågor om hur världen och vi bör vara. Frågorna handlar ytterst om vad som är eftersträvansvärt och inte, vad som är bra och dåligt, gott och ont, skönt och oskönt. Centrala grenar inom den praktiska filosofin är moralfilosofi, politisk filosofi och estetik.
I den teoretiska filosofin handlar frågorna snarare om hur världen och vi är. Här undersöker man, bland annat, frågor om vad verkligheten ytterst sett består av, vad medvetande, tanke och kunskap är och hur språket egentligen fungerar. Dessa grenar brukar, i tur och ordning, benämnas som ”ontologi” eller ”metafysik”, ”medvetandefilosofi”, ”kunskapsteori” och ”språkfilosofi”.
Filosofer kan egentligen behandla vilka ämnen som helst. Utöver de ämnen och områden som redan har nämnts finns det filosofer som ägnar sig åt frågor inom sport, ekonomi, funktionshinder, pedagogik, djurhållning, omvårdnad och socialt arbete. Om det finns något som förenar dessa filosofer (jag är inte så säker på att det gör det), så är det inte ämnena de sysslar med, utan möjligtvis sätten på vilka de angriper dem.
I vetenskapens begynnelse var alla forskare filosofer. De första grekiska filosoferna på 600 talet före vår tideräkning sysslade med allt ifrån att försöka förutsäga solförmörkelser till att formulera teorier om vad verkligheten ytterst sett består av. De använde alla metoder de kunde för att nå ny kunskap. Med tiden förfinades metoderna och forskningen förgrenades i olika ämnen. Men till och med när Isaac Newton 1687 formulerade den klassiska mekaniken, så beskrev han det som att han ägnade sig åt naturfilosofi (Williamson 2018). Idag skulle vi säga att han sysslade med fysik, men på hans tid fanns inte denna benämning.
Vetenskapernas framväxt beskrivs ofta som en avknoppning från filo
sofin. Även om Newton och hans samtida såg det som att han sysslade med naturfilosofi, så lade han i själva verket grunden för fysiken, som ett helt nytt ämne, skiljt från filosofin. På ett liknande sätt har andra akademiska ämnen, till exempel medicin, psykologi och sociologi, utvecklats ur filosofin. När frågorna har preciserats, och när man har utarbetat metoder för att hantera frågorna på ett vetenskapligt sätt, har ämnena skiljts från filosofin. Vad som finns kvar inom filosofin är de frågor som man (ännu) inte har hittat några vetenskapliga metoder för att besvara.
Hur går det då till när filosoferna försöker besvara dessa frågor? Hur gör de? Det korta svaret är att de tänker (jfr Williamson 2007, 2018). Till skillnad från forskare inom andra vetenskaper gör filosofer sällan experiment eller andra undersökningar där de samlar in data om verkligheten. (Detta har dock förändrats de senaste decennierna. Numera är experimentell filosofi en framväxande gren.) Filosofi kan alltså i princip bedrivas från en fåtölj, men – som den brittiske filosofen Timothy Williamson (2007) noterar – gärna en fåtölj där man har tillgång till andras texter, och där man befinner sig inom hörhåll från andra fåtöljer med andra tänkande människor.
Precis som alla andra måste också filosofer utgå från något när de tänker. Utgångspunkterna kan vara av ganska olika slag. De kan till exempel vara sunt förnuft eller common senseuppfattningar om vad som är sant respektive falskt, resultat från olika vetenskapliga undersökningar, logiska sanningar eller genomtänkta uppfattningar om vad som är rätt eller fel. Vilka data som används för att argumentera för och mot olika filosofiska teorier beror till stor del på vad teorierna handlar om, men gemensamt för allt filosoferande, eller åtminstone allt filosoferande som är värt att uppmärksamma, är att det använder sig av och är grundat i argument.
Som den svenske filosofen Sven Ove Hansson (2023) har påtalat används många olika metoder i dagens filosofi. Han menar att denna metodologiska mångfald kan vara värdefull. Men:
Detta betyder … inte att filosofin kan se ut hur som helst. God filosofi uppfyller åtminstone följande kriterier:
1. Den är argumenterande. Att bara postulera svaren på olika filosofiska frågor är att bete sig som ett orakel, inte som en filosof. Den goda filosofin söker övertyga om riktigheten i sina ställningstaganden genom förnuftsargument.
2. Den söker precision. Innebörden i det som sägs ska göras så klar som möjligt. Uppgiften är att skingra, inte att producera tankedimmor.
3. Den är tillgänglig för kritik. Det finns många retoriska och andra knep för att göra en tankebyggnad oemottaglig för kritik utifrån. Den goda filosofin undviker aktivt den sortens intellektuella isolering. (Hansson 2023, s. 50)
I de följande kapitlen kommer vi att möta några av de olika typer av argument som har använts av filosofer, och i det nästkommande kapitlet ska jag dessutom säga mer om vad som kännetecknar argument och hur man kan skilja mellan bra och dåliga sådana. Det finns dock en särskild typ av argument som det kan vara bra att förklara redan här. Detta är argument där filosofer använder mer eller mindre fantasifulla tankeexperiment för att argumentera för eller mot olika teser.
Tankeexperiment är just experiment i tanken. De går ut på att man prövar, det vill säga undersöker eller testar, en filosofisk teori genom att man presenterar exempel i form av en möjlig situation eller händelse, och därefter frågar sig vad som verkar rimligt att säga om detta exempel och vad teorin i fråga skulle säga: om det teorin säger om exemplet stämmer överens med vad som verkar rimligt att säga, så tas detta i regel som ett argument till stöd för teorin; om teorin däremot ger ett svar som inte stämmer överens med vad som verkar rimligt, tas det i regel som ett argument mot teorin.
Tankeexperiment förekommer inom både praktisk och teoretisk filosofi. Inom praktisk filosofi används de ofta för att pröva olika normativa teorier. Detta är teorier som handlar om hur något bör vara eller hur någon bör agera. Ta som exempel en teori inom moralfilosofin, som säger att människor aldrig, under några som helst omständigheter, bör ljuga; att ljuga är alltså alltid fel. Ett sätt att pröva en sådan teori kan vara genom att man formulerar olika möjliga exempel – tankeexperiment – där en person ljuger, på olika sätt, av olika skäl eller med olika konsekvenser. Därefter får man fråga sig om det var fel av denna person att ljuga i dessa situationer. För att ta ett exempel: Anta att en person räddar livet på tio andra människor genom att ljuga. Var det då fel av hen att yttra sin lögn? Teorin i fråga säger att det är det. Tycker du att det inte var fel har du ett skäl att inte acceptera teorin.
Observera att de exempel som används när teorin prövas inte behöver handla om riktiga fall hämtade från verkligheten. Huruvida någon människa faktiskt har räddat livet på tio andra genom att ljuga spelar ingen roll. Det viktiga här är vad teorin skulle säga om ett sådant fall inträffade, och vad du skulle säga. Om ditt svar inte stämmer överens med teorins, har du ett argument mot teorin.
Eftersom tankeexperiment bara är experiment i tanken kan de göras hur detaljerade och hur exakta som helst. De behöver heller inte vara särskilt realistiska. Så länge exemplen är möjliga eller tänkbara, det vill säga så länge det är tänkbart att de skulle kunna inträffa, så är de användbara. Följden av detta är att den samtida filosofin innehåller en mängd mer eller mindre fantasifulla tankeexperiment. De har handlat om allt ifrån träskmänniskor
som skapas av blixtnedslag eller tvillingjordar som är exakt likadana bortsett från att det som är vatten på den ena jorden är en helt annan substans på den andra, till violinister som opereras ihop med andra människor. Exemplen är som synes allt annat än realistiska. Vissa av dem är kanske till och med faktiskt eller fysikaliskt omöjliga, men de är tänkbara och de kan därför användas för att pröva rimligheten hos andra tankar.
Filosofins relevans för socialt arbete
Varför bör en socionom läsa en bok som handlar om filosofi? Som redan har påpekats finns det filosofiska frågor och filosofiska resonemang som är av relevans för socialt arbete. För att kunna förtydliga relevansen, det vill säga för att verkligen kunna visa på kopplingen mellan filosofi och socialt arbete, måste något sägas om vad socialt arbete är.
En utgångspunkt för att beskriva socialt arbete är den globala definition som har formulerats av International Federation of Social Workers (IFSW) (2014). I den svenska, något modifierade, versionen lyder definitionen som följer:
Socialt arbete är en praktikbaserad profession och en akademisk disciplin som verkar för social förändring och utveckling, social sammanhållning, skydd och stöd för utsatta, empowerment och frigörelse av människors resurser.
Mänskliga rättigheter, social rättvisa, barnets bästa, kollektivt ansvar samt respekt för mångfald är centrala principer för socialt arbete.
Med utgångspunkt i teorier för socialt arbete, samhällsvetenskap, humaniora och urfolkens kunskap strävar professionen efter att involvera människor och påverka strukturer, för att möta utmaningar i livet och öka välbefinnandet.
(Akademikerförbundet SSR u.å., s. 3)
Är detta en beskrivning av vad socialt arbete är, eller är det en beskrivning av vad socialt arbete bör vara? Eftersom varken IFSW eller Akademikerförbundet SSR har koll på hur allt socialt arbete bedrivs världen över, kan det knappast vara en beskrivning av hur allt detta arbete faktiskt ser ut. En rimligare tolkning är att detta är deras beskrivning av hur de vill att det sociala arbetet ska se ut (jfr Meeuwisse & Swärd 2024). (Definitioner kan formuleras utifrån olika syften. Mer om detta i kapitel 2.)
Definitionen innehåller alltså en beskrivning av IFSW:s uppfattning om vad socialt arbete bör vara. Eftersom det kan finnas andra uppfattningar behöver inte alla hålla med. Det kan mycket väl tänkas att det finns socialarbetare i olika delar av världen som inte delar IFSW:s uppfattning. De
Kunskapsteori
Kunskapsteori handlar om vad kunskap är samt om – och i så fall hur –vi kan nå kunskap. Inom filosofi används även ordet ”epistemologi” för att beteckna detta studieområde. ”Epistemologi” kommer av grekiskans ”episteme”, som betyder ”kunskap”, och ”logos”, som ursprungligen lär ha betytt ”ord”. Som ändelsen ”logi” idag används betecknar den dock snarare läran om eller studiet av olika saker. Så är, till exempel, biologi läran om eller studiet av liv (efter grek. ”bios”, ”liv”), psykologi läran om eller studiet av psyket (efter grek. ”psyche”) och epistemologi läran om eller studiet av kunskap. Min uppfattning är att svenska filosofer oftare använder ordet ”kunskapsteori” än ”epistemologi”. Detta är ett skäl till varför jag har valt att kalla kapitlet ”Kunskapsteori”. Ett annat är att detta ord är betydligt mer lättbegripligt.
Kunskap är av centralt intresse inom socialt arbete. I svenskt socialt arbete har kunskapens betydelse diskuterats åtminstone ända sedan Gerda Meyerson 1912 slog fast att:
I det sociala arbetet, både det frivilliga och det avlönade, behöves om man ska uträtta något till verklig nytta för individerna och samhället, kunskaper av både teoretisk och praktisk art likaväl som kärlek och uthållighet. Så behöver den sociala arbetaren känna till lagstiftningen på en del områden, han behöver äga kunskaper i hygien, i barnavård, i sociala frågans betydelse och sammanhang, känna till fabriksväsendet, nykterhetsarbetet, arbetarorganisationer m.m. (Meyerson 1912, citerad i Meeuwisse & Swärd 2024, s. 44)
Meyerson är inte ensam om att hävda att det behövs flera olika typer av kunskap i socialt arbete. Dessa kunskapstyper har beskrivits och kategoriserats på olika sätt av olika författare. Ett exempel är Pamela Trevithick (2008) som lyfter fram tre baskunskaper för det sociala arbetet:
1. teoretisk kunskap
2. faktakunskap
3. praktisk kunskap.
Teoretisk kunskap handlar om teorier. Teorier beskrivs av Trevithick (2008) som uppsättningar av till varandra relaterade begrepp och påståenden, som kan användas för att förklara och förutsäga olika fenomen. En teori kan alltså, enligt henne, inte utgöras av enbart ett begrepp eller ett påstående att världen är på ett visst sätt. En teori måste innehålla flera begrepp, och den måste också innehålla påståenden som uttalar sig om varför saker är som de är.
Med faktakunskaper menas kunskaper om enskilda fakta, till exempel kunskap om lagar och tillgängliga stödinsatser i ett givet samhälle, samt hur människors livsvillkor ser ut (Trevithick 2008). Faktakunskaper tycks, enligt Trevithick (2008), kunna utgöras av enskilda påståenden som uttalar sig om hur världen är.
Praktisk kunskap, slutligen, handlar om ”hur kunskap kan användas i olika praktiska situationer för att åstadkomma välgrundade bedömningar och effektiva beslut” (Trevithick 2008, s. 66). Eftersom fokus här ligger på användning av kunskap framstår det som rimligt att tänka sig att färdigheter och förmågor spelar en viktig roll. Exempel på sådana förmågor är att kunna lyssna, observera och göra bedömningar (Trevithick 2008).
En annan uppdelning av kunskaper centrala för det sociala arbetet finns hos Gunnbritt Sandström (2010). Hon använder en pall som metafor. Pallen har fyra ben, vilka svarar mot fyra olika kategorier av kunskap. För att pallen ska stå stadigt krävs kunskap inom alla fyra kategorier. Pallens ben är:
1. teoretisk kunskap
2. färdighetskunskap
3. kunskap om lagar och regelverk
4. kunskap om sig själv (Sandström 2010, s. 102).
I Sandströms (2010) modell är det tydligt att ”teoretisk kunskap” används för att beteckna både kunskap om teorier och kunskap om fakta. Sandström använder alltså ”teoretisk kunskap” i en bredare betydelse än vad Trevithick gör. Samtidigt kan vi notera att medan Trevithick inkluderar kunskap om lagar under kategorin faktakunskap, så väljer Sandström att skilja ut kunskap om lagar som en särskild kategori.
Exakt varför Sandström (2010) skiljer mellan teoretisk kunskap och kunskap om lagar och regelverk framkommer inte. Möjligen gör hon det därför att hon anser att det senare är ett område inom vilket det är särskilt viktigt att socialarbetaren har kunskap. Om man däremot reflekterar över vilken typ av kunskap en person har när hen har kunskap om lagar och
regelverk, så verkar det rimligt att, i första hand, beskriva detta som teoretisk kunskap. Det är kunskap om vissa fakta, nämligen att lagar och regler är formulerade på vissa sätt. Skulle denna person dessutom ha förmågan att tolka och tillämpa lagarna, verkar det rimligt att säga att hen också besitter färdighetskunskaper. Beroende på hur vi tolkar ”kunskap om lagar och regelverk” skulle alltså detta kunna kategoriseras både som teoretisk kunskap och som färdighetskunskap.
Sandström (2010) skiljer också ut kunskap om en själv som en egen kategori av kunskap. Även detta skulle kunna beskrivas som såväl teoretisk kunskap som färdighetskunskap: att, till exempel, veta att man har en tendens att reta sig på människor som vägrar ta ansvar för sina handlingar, framstår som ett exempel på teoretisk kunskap; att däremot ha förmågan att medvetandegöra och tolka egna reaktioner framstår som en färdighetskunskap. Återigen är det min misstanke att Sandström lyfter fram självkännedom som en särskild kategori av kunskap, inte för att den utgör en egen typ av kunskap utan för att den är kunskap om något som är av särskild vikt för socialarbetare i deras praktiska verksamhet.
I fortsättningen av detta kapitel utgår jag från en uppdelning mellan två huvudtyper av kunskap. Jag kallar dessa för ”teoretisk kunskap” och ”praktisk kunskap”. Dessa kategorier svarar mot det Sandström (2010) kallar ”teoretisk kunskap” respektive ”färdighetskunskap”. Uppdelningen mellan teoretisk och praktisk kunskap svarar också mot en uppdelning som är vanlig bland filosofer, nämligen den mellan ”knowing that ” och ”knowing how” (efter Ryle 1949). ”Knowing that” handlar om att veta olika saker, till exempel att veta att Sverige är indelat i kommuner, att veta att kommunens socialtjänst har det yttersta ansvaret för de som vistas i kommunen eller att veta att arbetslöshet är en bidragande faktor till psykisk ohälsa. ”Knowing how”, däremot, handlar om att kunna göra olika saker, till exempel att kunna genomföra en barnavårdsutredning eller att kunna använda lösningsfokuserade tekniker i ett samtal. I det som följer ska vi titta närmare på vad filosofer har sagt om dessa två olika typer av kunskap. En ledande idé bakom detta kapitel är att filosofer har sagt saker om kunskap som är av intresse för socialarbetare, och för alla reflekterande och praktiserande människor. Vi möter ständigt personer som utger sig för att veta eller kunna det ena eller det andra. Har dessa personer rätt? Är det så att de vet eller kan det som de utger sig för att veta eller kunna? För att besvara dessa frågor måste vi börja med att fråga oss vad det innebär att veta eller kunna något. Vad är det att veta att något är fallet? Vad är det att kunna göra något?
En genomlysning av dessa frågor kan förhoppningsvis också vara till hjälp när man reflekterar över sig själv och sin egen kunskap. Vad vet och kan jag? Detta är inte minst viktigt för socialarbetare, som i stor utsträckning måste förlita sig till och använda sig själva i det praktiska arbetet. Alla som arbetar under dessa villkor behöver kunskap, såväl praktisk som teoretisk. Kunskap är sannerligen inte det enda som behövs – det krävs också tid, resurser, god ledning och goda kollegor – men kunskap är likväl något som den enskilda socialarbetaren inte kan klara sig utan, för brukarnas och för hens egen skull.
Exakt vad socialarbetaren måste veta eller kunna är dock inte ämnet för detta kapitel. Syftet med kapitlet är att på en generell nivå beskriva och diskutera vad som utmärker praktisk och teoretisk kunskap. Förhoppningen är att diskussionen om dessa två typer av kunskap kan verka klargörande och bidra med en grund att stå på när man reflekterar över sitt eget och andras kunnande och vetande.
Teoretisk kunskap
Med termen ”teoretisk kunskap” menas, i denna bok, vetande att något är på ett visst sätt. Teoretisk kunskap omfattar här både kunskap om fakta och kunskap om teorier. Att veta att Sverige är indelat i kommuner är ett exempel på kunskap om fakta. Att veta att klasskamp är ett centralt begrepp inom marxismen är ett exempel på kunskap om en teori.
Andra exempel på teoretisk kunskap är dessa:
(1) Att veta att 5 + 7 = 12.
(2) Att veta att detta kapitel innehåller 14 216 ord.
(3) Att veta att socionomutbildningen är 3,5 år.
(4) Att veta att arbetslöshet är en bidragande faktor till psykisk ohälsa.
Den typ av kunskap som detta är exempel på kallas av filosofer ofta för ”propositionell kunskap”. ”Propositionell” kommer av ordet ”proposition” som kan översättas med ”påstående”. Idén är att detta är kunskap som är sådan att innehållet i kunskapsakten kan återges i form av ett påstående eller en påståendesats.
Ta som exempel en person som uttrycker följande sats: ”Jag vet att socionomutbildningen är 3,5 år.” Denna person säger sig veta något. Vad hen säger sig veta kan uttryckas i form av en påståendesats, nämligen ”socionomutbildningen är 3,5 år”. Detta är en sats som uttrycker ett påstående: socionomutbildningen är 3,5 år. De fyra exemplen här ovan följer samma mönster.
Moralfilosofi
Moral handlar om hur vi bör leva och agera. Vad bör vi sträva efter? Vad är värdefullt? Hur kan och får vi agera när vi försöker uppnå det som är värdefullt?
Moraliska frågor är ofrånkomliga – de dyker upp i såväl yrkesliv som privatliv. För socialarbetare är de helt oundvikliga. För dem handlar frågorna bland annat om vad målet eller målen för det sociala arbetet bör vara. Detta relaterar till de två första frågorna här ovan: Vad bör vi sträva efter och vad är värdefullt? I socialt arbete – liksom i många andra hjälparyrken – handlar detta ytterst om vad som gör en människas liv bra. Detta är verkligen ingen liten fråga, men i enskilda fall kan frågorna vara mer avgränsade: Är det så viktigt att denna person har det rent och städat hemma? Är ett vanligt arbete det bästa för denna person? Är det bra för detta barn att ha kontakt med sina biologiska föräldrar?
Frågorna för socialarbetare handlar också om hur deras arbete kan och bör bedrivas, vilket knyter an till den tredje frågan: Vilka medel och metoder kan och får användas? Får man till exempel ljuga för en brukare, eller vilseleda hen på andra sätt? Bör en människas självbestämmande alltid respekteras, eller kan det, under vissa omständigheter, vara rätt att tvinga på någon en insats eller behandling?
I detta kapitel kommer dessa och liknande frågor att behandlas. Ämnet för kapitlet är moralfilosofi, det vill säga den filosofiska diskussionen om vad som är värdefullt och vad som är rätt och fel agerande. Västerländska filosofer har diskuterat dessa frågor åtminstone sedan 400 talet före vår tideräkning. Någon enighet har man inte lyckats nå, men det betyder inte att man inte har gjort framsteg. Genom århundradena har dessa filosofer utvecklat vårt tänkande om och i moral: de har skiljt på olika frågor inom området, de har mejslat ut olika teorier till svar på de olika frågorna och de har formulerat och bemött en mängd olika argument för och mot dessa olika teorier. Deras tankar finns runt omkring oss idag. Genom att bekanta sig med dem kan varje enskild människa utveckla sitt eget tänkande, och förstå och bidra till den allmänna diskussionen.
Varför bör då en socialarbetare fördjupa sig i moralfilosofi? Ett första argument är att den som är förtrogen med centrala begrepp och tankesätt inom etik är bättre i stånd att analysera moraliska frågor och att överblicka vad som står på spel i enskilda situationer. Har man kännedom om olika teorier om vad som är värdefullt och inte, eller bekantskap med olika normer eller etiska principer, blir det lättare att se vad frågorna handlar om, och vad som är relevant att ta hänsyn till i olika situationer. Med kunskap om dessa olika teorier finns också en möjlighet att utveckla en bättre förståelse av sig själv och vad man själv anser är viktigt. Kunskap om etiska begrepp och teorier kan på detta sätt bli verktyg för en ökad självförståelse.
Syftet med kapitlet är, till att börja med, att förklara de olika frågor som filosoferna har skiljt ut. Därefter presenteras en översikt över olika möjliga svar på åtminstone en av frågorna. För att kunna introducera frågorna måste dock vissa ord förklaras.
Moral och etik – vad handlar det om?
Orden ”moral” och ”etik” används på olika sätt i den moralfilosofiska litteraturen. I dagens svenskspråkiga moralfilosofi kan man urskilja två huvudsakliga användningar: en i vilken ”moral” och ”etik” står för samma sak, och en i vilken ”etik” också används för att beteckna något annat.
Ett solklart exempel på den första användningen är när man i Nationalencyklopedins (u.å.) uppslagsverk skriver att nyttoetik är detsamma som nyttomoral. Här gör man uppenbarligen ingen skillnad mellan etik och moral. Andra exempel är när vi använder ”moral” och ”etik” som så kallade räknebara substantiv, det vill säga när vi talar om en eller flera moraler, eller en eller flera etiker (jfr Banks 2021). Vi kan, till exempel, säga att min moral skiljer sig från din moral, eller att kristen etik skiljer sig från Aristoteles etik. När vi på detta sätt talar om olika moraler eller olika etiker gör vi ingen skillnad mellan moral och etik. Med ”en moral” eller ”en etik” menar vi en uppfattning eller idé om hur vi bör leva våra liv eller hur vi bör behandla andra. Olika moraler, eller olika etiker, ger uttryck för olika sådana uppfattningar.
Tittar vi på ordens ursprung är det inte konstigt att vi ofta använder dem i samma betydelse. ”Etik” kommer från grekiskans ”ethos”, som ursprungligen (i åtminstone en betydelse) betydde sed eller sedvänja. ”Moral”, däremot, kommer från latinets ”mos”, som även det betydde sed eller sedvänja. Pluralformen av ”mos” är ”mores”, vilket ju är ett ord som också förekommer i engelskan och som där används för att beteckna just seder. Etymologiskt
sett framstår det alltså som ganska rimligt att vi ofta menar samma sak med ”etik” och ”moral”.
Ibland används dock ”etik” i en annan betydelse. Bland angloamerikanska filosofer är det inte ovanligt att man använder ”etik” (eng. ”ethics”) för att beteckna moralfilosofi, det vill säga en filosofisk reflektion över olika moraler och moralfrågor (se t.ex. Frankena 1976; Norman 1998). I Inledning till etiken beskriver den svenske forskaren Göran Collste (2019) etik på ett liknande, men samtidigt lite bredare, sätt. Enligt honom är etik en allmän ”reflexion över det moraliska handlandet och moraliska ställningstaganden” (Collste 2019, s. 26). Tittar man på hur svenska moralfilosofer i allmänhet använder ”etik” är det också tydligt att även de använder ordet i minst två olika betydelser (exempel följer strax).
I den första av dessa används ”etik” för ett beteckna olika uppfattningar eller idéer om hur vi bör leva och agera. I den andra används ordet för att beteckna det område eller den verksamhet inom vilken man ägnar sig åt kritiska studier av olika moraler. Den som läser kurser i etik vid ett svenskt universitet ägnar sig åt etik i denna senare betydelse. Vad denna student förkovrar sig i är alltså läran om eller studiet av olika moraler. Etik i denna betydelse kan jämföras med andra akademiska ämnen som till exempel fysik, psykologi och socialt arbete: om psykologi är läran om eller studiet av människans psyke, är etik, i denna senare användning av ordet, läran om eller studiet av olika moraler, det vill säga olika uppfattningar eller idéer om hur vi bör leva våra liv och hur vi bör agera mot andra. Etik som ämne kan delas upp i olika grenar. En första uppdelning som kan göras är den mellan beskrivande och värderande etik. Beskrivande etik är en verksamhet inom vilken man enbart försöker att beskriva och förklara hur människor tänker och agerar i moraliska frågor. Detta är något som forskare inom många olika vetenskaper ägnar sig åt: historiker studerar hur människor genom tiderna har tänkt i olika etiska frågor, psykologer undersöker inte bara vad människor tycker är moraliskt rätt utan också om de agerar i enlighet med hur de tänker och forskare inom socialt arbete studerar hur socialarbetare tänker och agerar i moraliska frågor. Gemensamt för forskare inom beskrivande etik är att de inte uttalar sig om hur människor bör tänka och agera. Beskrivande etik är en värdeneutral verksamhet. Inom denna gren av etiken försöker man inte tala om hur människor bör agera eller vilken moral som är den rätta.
Värderande etik, däremot, är allt annat än värdeneutral. Här är den centrala frågan vilken moral som är den rätta. Ska man besvara den frågan måste man fälla ett värderande omdöme; svaret måste vara av typen:
”Denna moral är den rätta” eller ”Denna moral bör du följa”. Här räcker det uppenbarligen inte med att bara beskriva hur olika moraler ser ut eller hur olika människor tänker i moraliska frågor. Här måste man också ge ett välgrundat svar på frågan hur människor bör tänka och agera i moraliska frågor.
Värderande etik är en verksamhet som är svår att förena med vetenskap, så som vi ofta föreställer oss den. En vanlig idé är, och har länge varit, att vetenskap ska vara fri från värderingar. Forskare ska bara beskriva och förklara verkligheten. Deras uppgift är inte att tala om för oss hur saker och ting bör vara, eller vad som är rätt eller fel. Detta gör att forskare inom empiriska vetenskaper sällan uttalar sig i värderande frågor – i alla fall inte inom ramen för sin forskning. Det har också gjort att de flesta akademiker som i sitt arbete specifikt ägnar sig åt värderande etik är filosofer.
Att filosofer har kommit att ägna sig åt värderande etik ska inte tolkas som att de tror att de skulle ha någon unik förmåga som gör att de har en bättre insikt än andra i vad som är moraliskt rätt och fel. Förklaringen är snarare att filosofi har blivit det akademiska ämne inom vilket man studerar frågor som vi (ännu) inte har listat ut hur vi ska hantera med vetenskapliga metoder. Min uppfattning, som jag också tror att jag delar med de flesta filosofer som studerar värderande etik, är att ämnet är så pass viktigt att det vore förödande om inte någon ägnade sig åt det på ett systematiskt sätt.
Moralfilosofins tre grenar
Filosofer har i regel intresserat sig för tre olika grenar i studiet av moral. På svenska brukar dessa grenar kallas ”normativ etik”, ”tillämpad etik” och ”metaetik”. I Grundbok i normativ etik använder den svenske filosofen Torbjörn Tännsjö (2022) dessa benämningar, och det är då tydligt att han inte använder dem för att beteckna olika uppfattningar eller idéer om hur vi bör leva. I samma bok använder Tännsjö (2022) annars termer som ”pliktetik” och ”dygdetik” för att beteckna just sådana uppfattningar. Med termerna ”normativ etik”, ”tillämpad etik” och ”metaetik” avser Tännsjö olika grenar inom etik, som läran om eller studiet av moral.
I detta kapitel kommer fokus att ligga på normativ etik, eftersom det är inom denna gren som man formulerar och kritiskt granskar olika teorier om hur vi bör leva och agera. Inom normativ etik försöker man besvara frågan vilken av dessa teorier som är den rätta. Normativ etik är därmed, något tillspetsat, kärnan inom moralfilosofin.
Tillämpad etik hör också till värderande etik, men här är fokus ett annat
Filosofi för socialt arbete
Etik, kunskap och samhällsansvar
Peter Nilsson
En central uppgift för socialarbetare är att på olika sätt hjälpa och stödja människor att leva bra liv. Att påstå detta kan verka okontroversiellt, men tänker man efter inser man snart att påståendet väcker flera frågor: Vad är ett bra liv? Hur kan och får en människa agera för att hjälpa andra att uppnå detta mål? Kan ändamålet helga medlen, eller finns det gränser för hur en människa får hjälpa andra? Hur kommer man fram till vad som är bra för en annan människa – vilken information och vilka kunskaper behövs? Och vilket ansvar har vi egentligen för andras välfärd? Har vi någon skyldighet att hjälpa andra? Har samhället?
Detta är frågor som är centrala för socialt arbete. Det är också frågor som har sysselsatt filosofer under de senaste 2 000 åren.
Den här boken ger en samlad och lättfattlig introduktion till hur olika filosofer har tänkt kring frågorna och hur de har besvarat dem. Ämnen som behandlas är argumentationsanalys, kunskapsteori, vetenskapsteori, moralfilosofi och politisk filosofi. Med hjälp av konkreta exempel hämtade från socialt arbete visar författaren att filosofernas resonemang och perspektiv är av intresse för dagens socialarbetare.
Peter Nilsson är socionom och filosofie doktor i teoretisk filosofi. Han är verksam vid Högskolan Dalarna, där han undervisar på socionomprogrammet och på kurser i filosofi. I sin forskning har han intresserat sig för frågor om empati och medlidande, omsorg och altruism.