r ti i skt Ktänkande
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus
Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 43651
ISBN 978-91-44-14289-0
Upplaga 1:1
©Författaren och Studentlitteratur 2022
studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Formgivning inlaga: Werner Schmidt
Ombrytning inlaga: Siv Rudholm
Formgivning omslag: Francisco Ortega
Printed by Eurographic Group, 2023
FÖRORD 13
01 / Vad är kritiskt tänkande? 17
1.1 Kritiskt tänkande som akademiskt ämne 19
1.2 Kritiskt tänkande som teori 20
1.3 Kritiskt tänkande som metod 22
1.4 Vad är det som är så kritiskt? 23
1.5 Kan man lära sig att tänka kritiskt? 25
1.6 Sammanfattning 27
1.7 Reflektionsfrågor 28
02 / Den logiska aspekten 29
2.1 Deduktiv logik som ämne 29
2.2 Argument och argumentation 31
2.3 Deduktivt giltiga och deduktivt sunda argument 35
2.4 Vad är det du säger? Påståenden, deras logiska form och innehåll 37
2.5 Formalisering 45
2.6 Sanningsbegreppet och sanningsvillkor 60
2.7 Några grundläggande logiska metoder: sanningstabeller och reductio ad absurdum 66
2.8 Sammanfattning 80
2.9 Viktiga begrepp 81
2.10 Övningar 83
03 / Tillämpning av metoderna för analys av deduktiv giltighet 85
3.1 Sammanfattning 108
3.2 Viktiga begrepp 109
3.3 Övningar 109
3.4 Reflektionsfrågor 112
04 / Felslut: felaktiga resonemang med övertygande styrka 113
4.1 Historiskt viktiga utvecklingslinjer 113
4.2 Vad är felslut? 117
4.3 Strategier för att handskas med felslut 121
4.4 Sammanfattning 135
4.5 Viktiga begrepp 135
4.6 Övningar 137
4.7 Reflektionsfrågor 138
05 / Formella felslut och metoder för att analysera dem 139
5.1 Att bekräfta konsekventen 140
5.2 Att förneka antecedenten 145
5.3 Falskt dilemma 148
5.4 Falsk disjunktiv syllogism 160
5.5 Sammanfattning 169
5.6 Viktiga begrepp 170
5.7 Övningar 172
5.8 Reflektionsfrågor 174
06 / Felslut och ad-argument 175
6.1 Ad baculum 177
6.2 Ad hominem 181
6.3 Ad ignorantiam 192
6.4 Ad misericordiam 195
6.5 Ad populum 198
10 / Generalisering 293
10.1 Brist på kvantifiering 294
10.2 Förhastad generalisering 296
10.3 Att handskas med felslut kring generalisering 299
10.4 Sammanfattning 302
10.5 Viktiga begrepp 302
10.6 Övningar 303
10.7 Reflektionsfrågor 305
11 / Petitio principii (begging the question) 307
11.1 Cirkulärt resonemang 307
11.2 Till synes uppenbara antaganden 312
11.3 Sammanfattning 315
11.4 Viktiga begrepp 315
11.5 Övningar 316
11.6 Reflektionsfrågor 317
12 / Argumentationsanalys: att hitta, rekonstruera och värdera argument i kommunikationssammanhang 319
12.1 Grundläggande steg i argumentationsanalys 319
12.2 Exempel på argumentationsanalys 320
12.3 Sammanfattning 344
12.4 Viktiga begrepp 344
12.5 Övningar 345
12.6 Reflektionsfrågor 349
13 / Kritiskt tänkande och frihet 351
13.1 Att tänka kritiskt bidrar till beteendefrihet 351
13.2 Förmågor till kritiskt tänkande stärker autenticitet och autonomi 354
13.3 Sammanfattning 356
13.4 Viktiga begrpp 357
13.5 Reflektionsfrågor 358
LITTERATURFÖRTECKNING 359
Bilaga
LÖSNINGAR TILL ÖVNINGSFRÅGOR 369
REGISTER 471
03 / Tillämpning av metoderna för analys av deduktiv giltighet
Nu byter vi fokus till argument uttryckta i det naturliga språkets textuella sammanhang, för att se hur metoder för analys av deduktiv giltighet tillämpas på dem. Vi analyserar deduktiv giltighet och väljer därför argument som gör anspråk på det. I de kommande kapitlen presenteras även andra typer av argument och metoder för analys av deras logiska kvalitet. I kapitel 12 presenteras analyser av argumentation som kombinerar flera olika typer av argument, så som det vanligtvis brukar vara i de verkliga argumentationssammanhangen.
Vi börjar med att betrakta några texter som redan är strukturerade som ett argument. Senare analyseras mer komplexa texter där argument först behöver hittas i texten för att kunna ange dem i standardargumentform.
Exempel 1: Låt oss se om följande argument är deduktivt giltigt:
Du kan säga sanningen eller så kan du ljuga. Om du säger sanningen, så är du en omoralisk person (eftersom om du säger sanningen så försätter du din vän i en social tragedi och du är omoralisk om du försätter din vän i en social tragedi). Om du ljuger, så är du en omoralisk person (eftersom det är omoraliskt att ljuga). Alltså är du en omoralisk person vilket val du än gör i denna situation (Tomić 2013; min övers.).
Slutsatsen (nedan markerad med (S)) är tydligt angiven i slutet av texten, efter det slutledningsindikerande ordet ”alltså”. Premisserna är också tydligt angivna i texten och markeras nedan med P1, P2 och P3. Texten som anges inom parentes efter textens andra och tredje premiss ingår inte direkt i
huvudargumentet, utan används för att motivera premisserna. Detta är alltså huvudargumentet:
(P1) Du kan säga sanningen eller så kan du ljuga.
(P2) Om du säger sanningen, så är du en omoralisk person.
(P3) Om du ljuger, så är du en omoralisk person.
(S) Du är en omoralisk person.
Texten innehåller också två delargument: i det ena delargumentet är P2 en slutsats och i det andra är P3 en slutsats. Påståenden som i texten anges inom respektive parentes är motsvarande premisser som stödjer P2 och P3. Låt oss uttrycka även dessa delargument i standardform:
Delargument 1:
(P4) Om du säger sanningen, så försätter du din vän i en social tragedi.
(P5) Om du försätter din vän i en social tragedi, så är du en omoralisk person.
(P2) Om du säger sanningen, så är du en omoralisk person.
Delargument 2:
(P6) Det är omoraliskt att ljuga. (Om du ljuger, så gör du något omoraliskt.)
(P7) (Implicit) Om du gör omoraliska saker, så är du en omoralisk person.
(P3) Om du ljuger, så är du en omoralisk person.
Huvudargumentet gör anspråk på deduktiv giltighet. Låt oss därför se om det är deduktivt giltigt, för att sedan komma tillbaka till analysen av delargumenten och deras roll för den logiska kvaliteten hos huvudargumentet. För att lättare kunna analysera argumentets deduktiva giltighet symboliserar vi alla enkla påståenden som ingår i argumentet.
Symbolisering:
N: Du säger sanningen.
L: Du ljuger.
O: Du är en omoralisk person.
Observera att även om ”omoralisk” är en negativ egenskap, så är påståendet O fortfarande ett affirmativt påstående som hävdar att någon person har en negativ egenskap. Därmed symboliserar alla tre satsparametrarna enkla påståenden, i enlighet med reglerna för symbolisering. Huvudargumentets premisser och slutsatsen formaliseras för att tydliggöra deras logiska form.
Formalisering:
(P1) N ∨ L
(P2) N → O
(P3) L → O
(S) O
För att poängtera att argumentet gör anspråk på att bli deduktivt giltigt använder vi symbolen för logisk följd mellan premisserna och slutsatsen:
N ∨ L, N → O, L → O ⇒ O
Vi använder reductio ad absurdum för att testa argumentets deduktiva giltig het. I enlighet med metoden antar vi att argumentet inte är deduktivt giltigt och drar därför en streckad linje över symbolen för deduktiv giltighet:
Om argumentet inte är deduktivt giltigt, så är slutsatsen falsk samtidigt som premisserna är sanna. Vi anger motsvarande sanningsvärden (i den första raden under formeln ovan) och följer deras logiska konsekvenser. Om satsparametern O är falsk i slutsatsen så måste den ha samma sanningsvärde i hela argumentet, vilket anges i den andra raden. För att den andra premissen ska vara sann så måste dess antecedent, ”N”, vara falsk (enligt sanningsvillkoren för konditionalsats, avsnitt 2.6). Detsamma gäller antecedenten ”L” i den tredje premissen. Motsvarande sanningsvärden är också angivna i den andra raden. Sanningsvärden som N och L har i P2 och P3 måste de ha även i P1, vilket anges i den tredje raden. Men det leder till motsägelse! P1 kan inte vara sann om båda dess disjunkter är falska; och P1 behöver vara sann enligt antagandet att
argumentet inte är deduktivt giltigt. Eftersom antagandet leder till motsägelse (vilket i den klassiska logiken betraktas som absurditet) så är antagandet inte hållbart. Detta visar att argumentet är deduktivt giltigt.
Texten i fråga innehåller två delargument som används för att stödja sanningen av P2 och P3, vilket innebär att huvudargumentet gör anspråk på att vara deduktivt sunt, det vill säga ett deduktivt giltigt argument vars premisser också är faktiskt sanna.
Delargument 1 används för att stödja sanningen av premiss P2 i huvudargumentet. Vi symboliserar de enkla påståendena i delargumentet, för att kunna formalisera argumentet och analysera dess logiska kvalitet.
Symbolisering:
N: Du säger sanningen.
V: Du försätter din vän i en social tragedi.
O: Du är en omoralisk person.
Formaliseringen av delargumentet ser ut på följande sätt:
(P4) N → V
(P5) V → O
(P2) N → O
Vi undersöker om argumentet är deduktivt giltigt, med hjälp av reductio ad absurdum: S S F
N → V, V → O ⇒ N → O
S S S S F F
Vi antar att argumentet inte skulle vara deduktivt giltigt och noterar antagandet genom en streckad linje som går över symbolen för deduktiv giltighet.
I enlighet med antagandet så ska premisserna vara sanna och slutsatsen falsk, vilket anges i den första raden under formeln. Om konditionalsatsen i slutsatsen är falsk, så ska dess antecedent (N) vara sann och dess konsekvent (O) falsk, enligt sanningsvillkoren för konditionalsats. Dessa sanningsvärden är angivna i den andra raden. De sanningsvärden som N och O har i slutsatsen ska de ha även i premisserna, vilket också anges i den andra raden. Vidare,
om den första premissen ska vara sann och dess antecedent är sann, så måste konsekventen också vara sann, enligt sanningsvillkoren för konditionalsats. Motsvarande sanningsvärden anges därför för V i första premissen och därmed också i den andra premissen. Detta leder till motsägelse, eftersom den andra premissen inte kan vara sann om dess antecedent är sann och konsekvent är falsk. Antagandet om att argumentet skulle kunna vara deduktivt ogiltigt leder till motsägelse, vilket visar att argumentet är deduktivt giltigt. Om vi håller med om att P4 och P5 är sanna så har vi visat att P2 stöds av ett deduktivt sunt argument; därför är premiss P2 i huvudargumentet faktiskt sann.
Delargument 2 har samma logiska form som delargument 1 och därför lämnas analys av dess deduktiva giltighet till läsaren. Analysen visar att argumentet är deduktivt giltigt. Men är delargument 2 också deduktivt sunt? Skulle vi alla hålla med om att premissen P6 är sann; att det alltid är omoraliskt att ljuga? I sammanhang där lögnens syfte är exempelvis att rädda någons liv eller att rädda någon från en fara kan det vara moraliskt att ljuga. Därmed kan vi inte utan tvekan hävda sanningen av premiss P6, vilket visar att delargument 2 inte är deduktivt sunt, även om det är deduktivt giltigt. Därmed är det rimligt att ifrågasätta den faktiska sanningen av P3 som ju är delargumentets slutsats och en av premisserna i huvudargumentet.
Vidare kan även sanningen av premiss P1 i huvudargumentet ifrågasättas. Finns verkligen bara dessa två möjligheter: att antingen säga sanningen eller att ljuga? Kan det kanske vara möjligt att undvika båda dessa handlingssätt i den givna situationen, exempelvis genom att vara tyst?
Vår analys visar att sanningen hos två premisser i huvudargumentet inte är tillräckligt väl motiverad i texten. Därmed kan vi konstatera att argumentet är deduktivt giltigt men inte deduktivt sunt. Därför kan den faktiska sanningen av slutsatsen ifrågasättas: eftersom sanningen av P1 och P3 är tveksam, så är även sanningen av argumentets slutsats tveksam, trots att den följer logiskt av premisserna.
Exempel 2: Låt oss analysera logisk giltighet hos följande argument:
Om Gud är välvillig, så finns global klimatkris i världen bara om Gud inte kan förhindra den. Om det finns global klimatkris i världen och Gud inte kan förhindra den, så är Gud inte allsmäktig. Det finns global klimatkris i världen. Det visar att Gud inte är både välvillig och allsmäktig. (Ett lite förändrat exempel från The logic manual, support material, Sample paper from 2010, 3(b) (iv); min övers.)
Även detta argument är angivet i en text som består enbart av argumentets premisser och slutsatsen. Slutsatsen hittar vi med hjälp av uttrycket ”Det visar att …” som är en tydlig slutsatsindikator. Samma uttryck indikerar att det som anges innan uttrycket är premisser. Därmed kan vi strukturera texten i standardargumentform:
(P1) Om Gud är välvillig, så finns global klimatkris i världen bara om Gud inte kan förhindra den.
(P2) Om det finns global klimatkris i världen och Gud inte kan förhindra den, så är Gud inte allsmäktig.
(P3) Det finns global klimatkris i världen.
(S) Gud är inte både välvillig och allsmäktig.
Observera att uttrycket ”Det visar att …” tas bort från slutsatsen eftersom linjen mellan premisserna och slutsatsen uttrycker just det.
Symbolisering:
G: Gud är välvillig.
K: Det finns global klimatkris i världen.
F: Gud kan förhindra den (det vill säga global klimatkris i världen).
M: Gud är allsmäktig.
Påståendena F och M uttrycks på affirmativt sätt, även om de i själva texten till argumentet uttrycks som negationer, eftersom grundpåståendena alltid måste uttryckas som enkla affirmativa satser, som poängterats tidigare. Negationen av sådana satser är nämligen ett komplext påstående. Nu går vi över till formalisering.
Formalisering:
(P1) G → (K → ¬ F)
(P2) (K ∧ ¬ F) → ¬ M
(P3) K
(S) ¬ (G ∧ M)
FIGUR 3.1 ”Global klimatkris i världen
(K) finns bara
om Gud inte kan förhindra det ( ¬ F )”: K → ¬ F.
Varför just denna formalisering? Betrakta P1: Det är en komplex konditionalsats som uttrycker att villkorsrelation finns mellan satserna G, K och F. Men vad är villkor för vad och hur bestämmer vi det? Kommatecken anges efter ”Om gud är välvillig”: det indikerar att ”Gud är välvillig” kan betraktas som villkor för det som följer efter kommatecknet, och att G är därför antecedent i konditionalsatsen.
Det som följer efter kommatecknet är konditionalsatsens konsekvent och är i sig också en konditionalsats, nämligen: ”global klimatkris i världen finns bara om Gud inte kan förhindra den”. Hur formaliserar vi denna konditionalsats? Vi kan använda tumregeln som vi har angivit i avsnitt 2.5, efter att ha förklarat varför uttrycket ”bara om” används för att ange nödvändiga villkor för något och att nödvändiga villkor alltid placeras som konsekvent i en konditionalsats. Anledningen till att det är så förklaras också i Venndiagrammet som anges i figur 3.1.
Venndiagrammet illustrerar påståendet ”global klimatkris i världen (K) finns bara om Gud inte kan förhindra det”, det vill säga att K finns utanför F. Med andra ord så hävdar påståendet att K inte kan ligga inom området för F, eller också att om någonting är K, så är det icke-F. Detta uttrycks tydligt med konditionalsatsen: K → ¬ F. Därmed har formaliseringen av den komplexa konsekventen i premiss P1 förklarats.
Formaliseringen av P2 är nästan självklar. Premissen uttrycker också en konditionalsats. Antecedenten är komplex och är given i form av två villkor; före kommatecknet kopplas dessa två villkor samman med en konjuktion och efter kommatecknet anges konsekventen av konditionalsatsen. Om K och ¬ F, så ¬ M.
Formaliseringen av P3 anger bara satsparametern för det enkla påståendet som hävdas. Slutligen innebär formaliseringen av slutsatsen en negation av det komplexa påståendet som negeras i slutsatsen. Det negeras nämligen att Gud är både välvillig (G) och allsmäktig (M); därför skrivs negationstecknet framför parentesen som innehåller en konjunktion mellan G och M.
Nu återstår att undersöka argumentets deduktiva giltighet som uttrycks på följande vis (utan den överstrukna pilen):
Eftersom analysen med sanningstabellmetoden skulle innehålla 16 rader (2 4 = 16) använder vi reductio ad absurdum . Vi antar att det skulle kunna vara möjligt att argumentet inte är deduktivt giltigt och anger motsvarande sanningsvärden till premisserna och till slutsatsen: om argumentet skulle vara deduktivt ogiltigt, så skulle vi kunna hitta minst ett motexempel där alla premisser är sanna och slutsatsen är falsk. Dessa sanningsvärden anges i den första raden under formeln. Vidare, om slutsatsen är falsk, så är den konjunktionssats som negeras i slutsatsen sann, vilket också anges i den första raden. Konjunktionen är sann bara om båda konjunkterna är sanna, enligt sanningsvillkoren för konjunktionen; motsvarande sanningsvärden anges i den andra raden. Satsparametrarna G och M måste då ha samma sanningsvärde i resten av argumentet, vilket också anges i den andra raden. Även satsparametern K måste ha sanningsvärdet ”S” igenom hela formeln eftersom den är sann som premiss i enlighet med antagandet. Motsvarande värden av K i de andra premisserna anges i den tredje raden. Resten av sanningsvärdena hos de första två premisserna tilldelas nu lätt och entydigt, i enlighet med sanningsvillkoren för konditionalsatsen och de andra redan tilldelade sanningsvärdena, vilket visas i den tredje raden. Men sanningsvärden som följer av antagandet leder till motsägelse, vilket markeras med rektanglarna. Den andra premissen, som har den logiska formen av en konditionalsats, kan inte vara sann om dess antecedent är sann och dess konsekvent är falsk! Det visar att det inte går att hitta motexempel till påståendet att argumentet är deduktivt giltigt. Därför faller antagandet om att argumentet skulle kunna vara ogiltigt. Argumentet är alltså deduktivt giltigt.
Här ställs några frågor till läsaren som förhoppningsvis har läst analysen av det föregående exemplet:
Ǵ Innebär argumentets deduktiva giltighet att slutsatsen är faktiskt sann?
Ǵ Skulle slutsatsens faktiska sanning kunna ifrågasättas? På vilket sätt i så fall?
Ǵ Vad kan det säga om den logiska kvaliteten hos argumentet?
Exempel 3: Detta exempel hjälper oss att inse hur flertydighet hos påståenden som uttrycks i ett resonemang kan påverka motsvarande argumentationsutformning och logisk kvalitet. Exemplet visar därmed hur viktigt det är att påståendena i ett argument uttrycks tydligt.
Betrakta följande meningar, som båda är flertydiga:
(i) Om Frank är glad så lyckades han komma i kontakt med sina känslor och är på ett simläger.
(ii) Frank lyckades komma i kontakt med sina känslor och är på ett simläger eller är inte glad.
Flertydighet i båda meningar består i att det inte är klart vilket huvudpåstående som uttrycks. Detta blir ännu klarare när vi försöker formalisera meningarna. Då inser vi att det finns flera möjliga betydelser för båda meningarna. Vi börjar med att symbolisera de enkla meningarna som ingår i både (i) och (ii).
Symbolisering:
F: Frank är glad.
K: Frank lyckades komma i kontakt med sina känslor.
L: Frank är på ett simläger.
Formalisering: Mening (i) kan tolkas som
(i 1) Om Frank är glad, så lyckades han komma i kontakt med sina känslor och är på ett simläger.
Kommatecknet som anges efter ”Om Frank är glad” indikerar en läsning av (i) som innebär att (i) har den logiska formen av en konditionalsats, och inte av en konjunktion, vilket utan att kommatecknet skrivs på just det stället i meningen
skulle vara en lika möjlig läsning, så som det visas i (i 2) och (i 2F) nedan. Denna tolkning av meningen ger följande formalisering:
(i 1F) F → (K ∧ L)
Observera att parenteserna här inte är nödvändiga men vi använder oss av detta för tydlighetens skull.
Den andra tolkningen som kan göras av (i) får vi om kommatecknet som saknas i den ursprungligt angivna meningen läggs efter ordet ”känslor” och meningen skrivs på följande vis:
(i 2) Om Frank är glad så lyckades han komma i kontakt med sina känslor, och är på ett simläger.
Denna tolkning ger följande formalisering:
(i 2F) (F → K) ∧ L
Observera att parenteserna här är nödvändiga; utan parenteserna skulle formeln ha den logiska formen av en konditionalsats, och inte av konjunktion som är fallet.
Mening (ii) kan tolkas som:
(ii 1) Frank lyckades komma i kontakt med sina känslor, och är på ett simläger eller är inte glad.
Kommatecknet som skrivs efter ordet ”känslor” indikerar en läsning som inebär att meningen har den logiska formen av en konjunktion vilket innebär följande formalisering: (ii 1F) F ∧ (K ∨ L)
Mening (ii), i vilken inget kommatecken anges, kan också tolkas på följande sätt:
(ii 2) Frank lyckades komma i kontakt med sina känslor och är på ett simläger, eller är inte glad.
Kommatecknet som nu placeras efter ordet ”simläger” indikerar en läsning som inebär att meningen har den logiska formen av en disjunktion och formaliseras därmed så här:
(ii 2F) (F ∧ K) ∨ L
Observera att parenteserna är nödvändiga både i (ii1F) och (ii 2F). Utan parenteserna skulle det inte vara klart vilken logisk form påståendet har.
De olika möjliga formaliseringarna av (i) och (ii) kan ingå i olika argument vars premiss exempelvis innehåller en av de två möjliga formaliseringarna av mening (i) och vars slutsats är en av de två möjliga formaliseringarna av mening (ii). Vi formulerar alla de argumenten i symbolisk form och analyserar vilka av dem som är deduktivt giltiga. Detta gör vi för att ännu tydligare poängtera hur premissernas flertydighet påverkar argumentets kvalitet, beroende på vilken av premissernas möjliga tolkningar som utväljs till att ingå i argumentet.
För att underlätta sammanställningen av de olika argumenten så anger vi nu alla formaliseringar av (i) och (ii) på ett och samma ställe:
(i 1F) F → (K ∧ L)
(i 2F) (F → K) ∧ L
(ii 1F) F ∧ (K ∨ L)
(ii 2F) (F ∧ K) ∨ L
Det ger följande argument:
Argument 1: F → (K ∧ L) ⇒ F ∧ (K ∨ L)
Argument 2: F → (K ∧ L) ⇒ (F ∧ K) ∨ L
Argument 3: (F → K) ∧ L ⇒ F ∧ (K ∨ L)
Argument 4: (F → K) ∧ L ⇒ (F ∧ K) ∨ L
Om flertydighet hos premisserna inte spelade någon roll, så skulle alla fyra argumenten ha samma logiska värde oavsett de olika möjliga tolkningarna av mening (i) som utgör deras premisser och av mening (ii) som utgör deras slutsatser.
Låt oss använda sanningstabellmetoden för att undersöka om argumenten har samma logiska värde. Vi undersöker först om argument 1 är deduktivt giltigt.
Taeda Tomic är docent i teoretisk filosofi vid Filosofiska institutionen, Uppsala universitet. Hon undervisar och forskar bland annat om kritiskt tänkande, argumentationsanalys och analytiskt tänkande.
Kritiskt tänkande
OCH LOGISK ARGUMENTATIONSANALYS
I denna bok står kritiskt tänkande som vetenskapligt och pedagogiskt ämne i centrum. Här beskrivs ämnets områden och olika metoder för att utveckla kritiskt tänkande presenteras utförligt. Metoder för att analysera resonemangs logiska hållbarhet förklaras ingående liksom metoder för att utveckla argumentationen i olika kommunikationssammanhang, till exempel argumenttyper,argumentationsscheman, argumentrekonstruktion, dialogprofiler och argumentationskritiska strategier.
Boken innehåller också en genomgång av ett stort antal felslut och belyser några av de faktorer som gör att felslut ibland kan övertyga oss trots att de innehåller orimliga resonemang. I slutet av varje kapitel finns övningar med tillhörande lösningar samt reflektionsfrågor.
Kritiskt tänkande och logisk argumentationsanalys riktar sig i första hand till studenter och lärare i kritiskt tänkande, filosofi och andra ämnen där utveckling av analytiska förmågor är viktig. Boken kan också vara till nytta för alla som vill utveckla sin förmåga att tänka kritiskt.
Art.nr 43651