9789144142760 by Smakprov Media AB

Den samarbetande läraren Den sa m a r beta nde l ä r a r en

Lärarhandledning och samundervisning i skolan CHRISTEL SUNDQVIST

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38327 ISBN 978-91-44-14276-0 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2014, 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Gunilla Lindqvist Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock.com Författarfoto: Linus Lindholm Printed by Eurographic Group, 2021

I N N E HÅLL

F Ö R O R D T I L L F Ö R S TA U P P L A G A N 9 I N T R O D U K T I O N 11

Lärarsamverkan och special pedagogisk verksamhet 1. Mot ett gemensamt pedagogiskt rum

Perspektiv inom specialpedagogik

Rätten till det speciella och det gemensamma

Samarbete och samverkan i en inkluderande skola

2. Specialpedagogisk verksamhet i utveckling

Hanteringen av en legitimitetskris

En skola för alla i Finland

En skola för alla i Sverige

Handledning som samverkansform 3. Lärarhandledning och konsultation i skolan

Handledning som paraplybegrepp

Specialpedagogisk handledning

Tre olika specialpedagogiska handledningstyper

4. Det konsultativa samtalet

Lärares beskrivningar

Expertbetonande perspektiv

Teoretiska utgångspunkter

Möjligheter och utmaningar

Att fungera som konsultativ samtalsledare

Klassläraren Annikas berättelse

100

Att diskutera

102

5. Det reflekterande samtalet

105

Lärares beskrivningar

105

Reflekterande perspektiv

111

Teoretiska utgångspunkter

121

Möjligheter och utmaningar

126

Det reflekterande samtalet i praktiken

131

Specialläraren Irenes berättelse

141

Att diskutera

143

6. Det samarbetande samtalet

145

Lärares beskrivningar

145

Mot ett samverkande perspektiv

153

Teoretiska utgångspunkter

160

Möjligheter och utmaningar

167

Det samarbetande samtalet i praktiken

171

Specialläraren Hannas berättelse

177

Att diskutera

180

III

Samundervisning som samverkansform 7. Samundervisning

185

Ökad lärartäthet och differentiering

185

Organisering av samundervisning

189

Möjligheter och utmaningar

197

8. Samundervisning i praktiken

209

Johan och Kajsa samundervisar i matematik

209

Två samundervisningslektioner

212

Att diskutera

217

Bilaga

219

9. Sammanfattande tankar

221

Två olika samverkanskulturer

223

Att skapa rum för en komplex samverkarroll

226

L I T T E R AT U R 229 R E G I S T E R 241

Handledning som samverkansform

K apitel 3

Lärarhandledning och konsultation i skolan Många forskare hävdar att det råder en viss begreppsförvirring inom handledningsområdet och att terminologin är svår. En orsak till begreppsförvirringen är att handledning används inom många olika områden med olika syften. I detta kapitel definieras begreppet handledning mellan lärare i specialpedagogiska sam manhang. För att ringa in denna specifika typ av handledning behöver verksamhetsformen relateras till närliggande begrepp och verksamhetsformer. Inledningsvis diskuteras därför begrepp som pedagogisk handledning, yrkesmässig handledning, konsultation, mentorskap och vägledning. Därefter beskriver jag de begrepp som använts när handledning sker mellan allmänna lärare och lärare med specialpedagogisk kompetens. När man går utanför Sverige används ofta begreppet specialpedagogisk konsultation för just dessa kollegiala samtal. Slutligen introduceras i korthet tre olika typer av handledande samtal som sker mellan klasslärare och lärare med specialpedagogisk kompetens. Dessa samtalstyper beskrivs närmare i kapitel 4, 5 och 6.

Handledning som paraplybegrepp Handledning är ett vittomfattande och brokigt begrepp som definieras olika av olika författare och yrkesgrupper. Det finns också många närliggande begrepp, som till exempel rådgivning, konsultation, mentorskap och vägledning. Dessa begrepp används dessutom ibland synonymt med handledning. Olika översättningar av anglosach51

II. H a n dl e dn i ng s om s a m v e r k a ns f or m

siska begrepp så som consultation, counseling, guidance och supervision krånglar till det ytterligare. Det är knappast möjligt att bli helt eniga om en definition. Det är ändå viktigt att man som yrkesutövare vet vilken innebörd man sätter i begreppet i det egna sammanhanget. Man behöver också kunna kommunicera innebörden med andra aktörer i handledningsprocessen för att de ska veta vad de kan förvänta sig av handledningen och vad som förväntas av dem. Begreppet handledning kan enligt många forskare betraktas som ett paraplybegrepp för en mängd olika företeelser. Centralt är att handledning kan ske antingen som en direkt eller en indirekt stödform (Sundqvist 2012; Vogt 2016). Forskare inom området skolhandledning beskriver den indirekta handledningen som en problemlösningsprocess, som kännetecknas av en triadisk relation. Det är denna indirekta handledning som är i fokus i denna bok. Den triadiska relationen innebär att aktörerna består av en handledare, den som mottar handledning samt en eller flera av dennes klienter. I den här boken är klienterna elever. Centralt är att handledaren och mottagaren av handledning delar problemlösningen. Det är viktigt att dra tydliga gränser mellan handledning och verksamhetsformerna terapi och undervisning. I terapi är man inriktad på känslor, medan man i undervisningssituationer är mer inriktad på sak (Tveiten 2020). Orsaken till terapi är vanligtvis någon form av upplevd brist, skada eller sjukdom hos den hjälpsökande, medan sådana tillstånd inte är utgångspunkten i handledning. Trots att terapi och undervisning är något annat än handledning, sipprar drag från dessa in i handledningen. Till exempel kan drag från undervisning ibland skönjas inom handledningsområdet, speciellt när det är tal om (special)pedagogisk handledning, eftersom handledaren här även bör kunna bidra med information och sakkunskap (Sundqvist 2012). Denna bok fokuserar på handledning mellan personer med specialpedagogisk kompetens och klasslärare. Ibland används också begreppet konsultation när personer med specialpedagogisk kompetens fungerar som handledare. Verksamhetsformen tangerar,

men är inte riktigt samma sak som yrkesmässig handledning eller så kallad pedagogisk handledning för yrkesverksamma lärare. Dessa två handledande verksamhetsformer har mycket gemensamt. Det centrala är att man lyfter fram handledningen som ett sätt att stödja den professionella utvecklingen hos mottagaren av handledning (Løw 2011; Tveiten 2020). Tveiten (2020) definierar yrkesmässig handledning som ”en pedagogisk iståndsättningsprocess med syfte att stärka fokuspersonens bemästringskompetens genom dialog baserad på kunskap och humanistiska värderingar” (s. 30). I definitionen synliggörs det att det är den som mottar handledning som är i fokus. Det primära syftet är att ge handledning som ett direkt stöd till mottagaren av handledning och detta stöd ska bidra till professionell utveckling. I tillägg är yrkesmässig handledning och pedagogisk handledning processinriktade. De pågår under en längre tid, inte sällan som grupphandledning, och är mer väg sökande med frågor som utgångspunkt än vägvisande med svar (Løw 2009; Tveiten 2020). En utveckling av pedagogisk handledning är kollegialt lärande som jag förstår som en verksamhet där kompetensutveckling i lärargrupper och också verksamhetsutveckling är ett centralt syfte (jfr Åsén Nordström 2017). Åsén Nordström (a.a.) beskriver tidigare nämna pedagogisk handledning i grupp som en form av flera möjliga former av kollegialt lärande. Begreppet handledning används ibland parallellt med begreppet konsultation men ibland också som en verksamhet som skiljer sig markant från konsultation. I den tidigare upplagan av den här boken som skrevs för snart åtta år sedan var det lättare att hålla isär dessa begrepp. Men eftersom liknande färdigheter i dag används i båda processerna har begreppen närmat sig varandra. Det finns många gemensamma aspekter och tillvägagångssätt i dessa verksamhetsformer, men också skillnader. Till skillnad från yrkesmässig handledning och pedagogisk handledning, där handledaren ofta är en person med samma yrkesmässiga kompetens, har konsulten i en konsultationsprocess vanligtvis en annan (pedagogisk) kompetens. Konsultation är dessutom en form av 3 . L ä r a r h a n dl e dn i ng o c h kons u lt a t ion i s kol a n

Konsultation definieras som en frivillig problemlösningsprocess som kan initieras och avslutas av antingen konsulten [handledaren] eller mottagaren. Det främsta syfte med konsultation är att hjälpa mottagare att utveckla attityder och färdigheter som gör det möjligt för dem att fungera mer effektivt med en klient, som kan vara en individ, grupp eller organisation. Således är målen för processen dubbla: förbättring av tjänster till tredje part och förbättra mottagarens förmåga att fungera i områden som berör dem. (s. 1, min översättning)

Centralt i skolkonsultationen är således att det innebär både ett indirekt stöd till en elev och ett direkt stöd till läraren (Crothers m.fl. 2020). Det finns således likheter med yrkesmässig handledning och pedagogisk handledning. Skillnaden som jag ser det är att skolkonsultationens främsta syfte är att ge indirekt stöd till en elev medan den yrkesmässiga och pedagogiska handledningen främst syftar till att ge stöd för lärares professionella utveckling. En skillnad är också att konsultation kan betraktas som en problemlösningsprocess medan handledning med professionella är en process där man ofta diskutera centrala teman snarare än att lösa ett specifikt problem. Samtidigt finns det likheter i tillvägagångssätt. Ett vanligt missförstånd med begreppet konsultation 54

II. H a n dl e dn i ng s om s a m v e r k a ns f or m

indirekt stöd till en tredje person (eleven) som till exempel en lärare ger direkt stöd till. Konsulten, eller samtalsledaren, träffar inte nödvändigtvis eleven utan för ett samtal med dennes lärare för att han eller hon ska få ökad medvetenhet kring möjliga sätt att ge stöd till eleven. På engelska används vanligtvis begreppet skolkonsultation (eng. school consultation) som beteckning för det stöd lärare kan få av skolpsykologer och speciallärare för att kunna utveckla undervisningen för hela grupper eller stödja enskilda elever i deras lärande och utveckling (Brown m.fl. 2011; Crothers m.fl. 2020; Dettmer m.fl. 2011; Newman & Rosenfield 2019). Så här skriver Brown med kollegor (2011) angående skolkonsultation.

är föreställningen om att konsulten fungerar som expert och att relationen därmed blir asymmetrisk (Erchul 2008). Det finns i dag många olika konsultationsmodeller inom skolkonsultation och de flesta modellerna betonar betydelsen av symmetri och användning av samtalsfärdigheter för att utmana tänkandet hos mottagaren snarare än förmedling av expertkunskap och råd (jfr Crothers m.fl. 2020; Newman & Ingraham 2016). Trots att så väl handledning som konsultation i pedagogiska sammanhang kan innehålla förslag baserad på sakkunskap är man inom båda verksamheterna i dag försiktig med användningen av råd (jfr Erchul 2008; Newman & Rosenfield 2019; Tveiten 2020). När begreppet konsultation i dag används i skolsammanhang betonas också att aktörerna ska arbeta kollaborativt för att utveckla interventioner till barn och elever i behov av stöd. Det innebär att relationen mellan aktörerna är jämlik och ömsesidig – båda eller alla aktörer delar viktig kunskap under problemlösningsprocessen. Samtalsledaren ansvarar visserligen för struktur i samtalet men båda eller alla aktörer är aktiva under hela processen (King-Sears m.fl. 2014; Newman & Rosenfield 2019). Även begreppen rådgivning och konsultation behöver hållas åtskilda från varandra. Skillnaden mellan dessa två begrepp är som jag ser det att rådgivning (eng. counseling) vanligtvis innebär stöd från en professionell till en lekman, medan konsultation är en process som sker mellan två professionella med olika kompetens. I engelsk forskning och litteratur refererar begreppet ”counseling” ofta till någon form av behandling eller förbyggande stöd som en professionell ger en klient eller en grupp av klienter som har mer personliga svårigheter eller riskerar att få svårigheter om stöd inte ges. Det kan handla om frågor relaterade till välmående, mental hälsa, skolgång och utbildning, eller karriär för barn, unga och vuxna. Slutligen vill jag också uppmärksamma handledningsformen mentorskap. Mentorsverksamhet används som stöd för nyutexaminerade lärare i deras professionsutveckling (Aspfors & Hansén 3 . L ä r a r h a n dl e dn i ng o c h kons u lt a t ion i s kol a n

II. H a n dl e dn i ng s om s a m v e r k a ns f or m

2011; jfr även Lauvås & Handal 2001; Lindgren 2009). I till exempel Finland har man försökt utveckla gruppmentorskap, som handlar om att nyutexaminerade lärare bereds möjlighet att i grupp tillsammans med en mer erfaren lärare (mentorn) reflektera kring det dagliga arbetet i syfte att utvecklas professionellt. Lauvås och Handal (2001) menar att begreppet mentorskap egentligen är samma sak som vägledning (eng. supervision). Både vägledning och mentorskap definieras enligt dem som en handledning där en mer erfaren och kunnig handledare stöder en mindre kunnig och erfaren person inom det gemensamma yrket. Begreppen kopplas därmed ihop dels med utbildning, dels med arbetsledning. Även innebörden i begreppen mentorskap och vägledning har förändrats under det senaste decenniet och gått från betoning på handledarens roll som modell och instruktör, mot en allt större betoning av handledarens roll som en reflektionsstödjande samtalspartner (Lindgren 2009; Pajak 2007). Så beskriver till exempel Pajak (a.a.) utvecklingen av vägledning i pedagogiska sammanhang i USA. På 1980-talet utgick lärarvägledningen från en tilltro till effektiva undervisningsmodeller som förmedlades via rektorer eller externa handledare. Senare har det blivit vanligt att blivande lärare snarare än att överta färdiga modeller utvecklar sin undervisningsförmåga genom egen reflektion. Min förståelse av begreppet handledning är således att det kan användas som ett paraplybegrepp för olika typer av stödjande samtal såsom pedagogisk handledning, yrkesmässig handledning, vägledning, mentorskap, rådgivning och konsultation. Dessa begrepp skiljer sig åt beträffande vem som ger stödet till vem (har samtalsledaren samma eller en annan kompetens än mottagaren av stödet) och beträffande om verksamheten riktar in sig på problemlösning och mer konkreta sakfrågor eller processinriktad reflektion över mer generella teman i yrkeslivet. I till exempel yrkesmässig handledning och pedagogisk handledning har fokus enligt tradition framför allt varit tänkandet hos mottagaren av handledning, medan rådgivning och konsultation snarare har

fokuserat på problemlösning och sakfrågor. Men också inom rådgivande verksamhet och skolkonsultation framhåller man i dag ofta att verksamheten ska vara processinriktad och att mottagaren av konsultation ska vara aktiv i problemlösningsprocessen och beredd att utmanas i det egna tänkandet.

Specialpedagogisk handledning Efter att ha beskrivit begreppet handledning och närliggande begrepp är det nu dags att klargöra innebörden i handledning som sker mellan allmänlärare (klasslärare och ämneslärare) och lärare med specialpedagogisk kompetens. Handledande möten mellan dessa aktörer är starkt influerade av utgångspunkter i handledning från mentalhälsovården, men det är viktigt att inse att den handledning som utförs som en del av den specialpedagogiska verksamheten inte kan genomföras på samma sätt som den handledning psykologer eller andra kommunikationsexperter tillämpar (jfr Cook & Friend 2010). Handledning som sker mellan lärare med specialpedagogisk kompetens och andra lärare är en företeelse som ibland har gått under beteckningen specialpedagogisk handledning (jfr Sahlin 2005; Sundqvist 2012). Innebörden i begreppet varierar samtidigt som olika begrepp används i olika länder för att beskriva den handledning som speciallärare sysslar med. I den anglosaxiska litteraturen använder man sig främst av begreppet the consulting teacher för att beskriva specifikt den handledning som specialläraren erbjuder lärarkollegor (Idol 1993, 2006; Perner & Porter 2008). Idol (2006) definierar den konsultativa speciallärarrollen på följande sätt: Konsultlärarmodellen är en indirekt specialpedagogisk stödform där specialläraren fungerar som handledare för klass lärare. Elever i behov av specialpedagogiskt stöd undervisas av klassläraren. Handledaren stöder eleverna indirekt genom att ge direkt stöd till klassläraren. (s. 78, vår övers.) 3 . L ä r a r h a n dl e dn i ng o c h kons u lt a t ion i s kol a n

II. H a n dl e dn i ng s om s a m v e r k a ns f or m

Perner och Porter (2008, s. 528) menar att speciallärare inom ramen för den handledande lärarrollen dels ska ge klassläraren information om eleven och den inverkan elevens funktionsnedsättning har på inlärningen, dels stödja klassläraren i utvecklingen av lämpliga undervisningssätt. Jag nämnde tidigare att begreppen handledning och konsultation i skolsammanhang har närmat sig varandra. I Finland har man ibland använt begreppet konsultation när man syftar på det indirekta stöd speciallärare kan ge elever genom att direkt stödja klasslärare (Sundqvist m.fl. 2020b). Ström (1999) som i slutet av 1990-talet försökte ringa in finländska speciallärares yrkesroll, använde definitionen handledar- och konsultroll för att beskriva det stöd speciallärare ger andra lärare. Hon nämner att tyngdpunkten i speciallärarens handledar- eller konsultroll ligger på indirekta specialpedagogiska insatser till eleven i motsats till den undervisande rollen som innebär att specialläraren ger direkt stöd till eleven. Konsultläraren observerar eleven i inlärningssituationen, iakttar samspelet mellan läraren och eleven samt diskuterar med eleven och elevens lärare och föräldrar. I Sverige använde man till att börja med begreppet special pedagogisk handledning när man beskrev hur specialpedagoger kan fungera som handledare för lärare (Bladini 2004; Sahlin 2005). Jag har inte hittat någon närmare definition på innebörden i begreppet, men Bladini (a.a.) beskriver att den handledning som specialpedagogerna i hennes studie använde sig av innehöll såväl rådgivning som reflektion. Under 2000-talet har man frångått begreppet specialpedagogisk handledning i Sverige. I stället talar man om specialpedagogen som kvalificerad samtalsparter och rådgivare (SFS 2007). Benämningen ger enligt min tolkning uttryck för både den reflekterande processinriktade handledningen och den kortvarigare problemlösande konsultationen. Handledning och konsultation till lärare kan ges antingen internt av skolans egen speciallärare/specialpedagog eller externt

av en handledare med specialpedagogisk kompetens eller hand ledarkompetens (Sundqvist m.fl. 2020a). I Finland sker den externa handledningen och konsultationen till exempel genom det servicenätverk som består av statliga resurscenter. Bland annat erbjuds skolor stöd av handledare med kunskap om synnedsättningar, hörselnedsättningar, intellektuell funktionsnedsättning och neuropsykiatriska diagnoser (Valteri 2020). Fokus i denna bok är dock den interna handledningen som sker mellan speciallärare/ specialpedagoger och klasslärare i skolan, även om innehållet kan kasta ljus över extern specialpedagogisk handledning och ge värde fulla insikter till handledning i andra sammanhang. Dessutom kan handledning i specialpedagogisk kontext ske som grupphandledning eller som handledande möten mellan endast två personer; handledaren och den som mottar handledning. I Sverige förefaller det vara vanligt att handledning mellan specialpedagoger, alternativt speciallärare, och andra lärare sker som grupphandledning, där ett helt arbetslag deltar i handledningen samtidigt (jfr Bladini 2004). I Finland finns inte samma tradition av att lärare samarbetar i arbetslag. Det kan vara orsaken till att det i Finland är vanligt att speciallärare som arbetar i skolor handleder en lärare åt gången (jfr Sundqvist 2012). Jag har själv främst använt begreppet specialpedagogisk handledning i min beskrivning av samtal mellan speciallärare och andra lärare för att stödja elevers inlärning och utveckling. Med stöd i internationell forskning och litteratur på området (Crothers m.fl. 2020; Newman & Rosenfield, 2019) har jag börjat luta åt att det eventuellt skulle vara mer korrekt att använda begreppet specialpedagogisk konsultation när man beskriver den här formen av samverkan. Detta för att markera skillnaden mellan denna verksamhet och pedagogisk handledning. Som tidigare nämnts finns det i till exempel USA ett specifikt vetenskapsområde som benämns skolkonsultation där konsultativ samverkan mellan olika professionella i skolan är i fokus (jfr Crothers m.fl. 2020). Också i Finland ter det sig naturligt att prata om specialpedagogisk konsul3 . L ä r a r h a n dl e dn i ng o c h kons u lt a t ion i s kol a n

Tre olika specialpedagogiska handledningstyper Jag har alltså i den här boken valt att hålla kvar begreppet specialpedagogisk handledning för att beskriva samtal mellan lärare med specialpedagogisk kompetens och andra lärare. Min förståelse av specialpedagogisk handledning präglas av en uppfattning att begreppet ligger nära (pedagogisk) handledning, men ändå behöver hållas åtskilt från det med tanke på att det är en handledning som sker specifikt i specialpedagogisk kontext (jfr Sundqvist 2012). Den specialpedagogiska handledningen kan ske som indirekt stöd till elever mellan speciallärare/specialpedagoger, andra lärare, rektorer och föräldrar. Eftersom min forskning och min erfarenhet är hämtad ur handledande möten mellan klasslärare

II. H a n dl e dn i ng s om s a m v e r k a ns f or m

tation när speciallärare och andra lärare möts i samtal kring lärandet för elever med specialpedagogiska behov (jfr Sundqvist m.fl. 2020a). Jag har märkt att pedagoger i Sverige ryggar tillbaka när jag använder det begreppet. Ord och begrepp ger olika associationer i olika länder. I Sverigesvensk kontext ger begreppet eventuellt antydningar om att ”konsulten” uppträder som en expert och ställer sig ovanför den andra parten eller de andra parterna i samtalen. Men som jag tidigare nämnt betonas i ny internationell forskning om konsultation i skolsammanhang betydelsen av jämbördighet mellan aktörerna och också betydelsen av att använda samtalsfärdigheter (Crothers m.fl. 2020, Newman & Rosenfield 2019). När jag i den här boken beskriver samtal mellan speciallärare (eller specialpedagoger) och andra lärare som ett sätt att utveckla stödet till elever med specialpedagogiska behov och differentierad undervisning i klassen använder jag mig i vid bemärkelse av begreppet handledning. Jag beskriver också modeller för dylika samtalsprocesser genom att referera till litteratur och forskning inom skolkonsultation utanför Norden och använder då samma begrepp som författarna, det vill säga konsultation.

och speciallärare är det denna specifika typ av specialpedagogisk handledning som diskuteras i denna bok. Min studie bygger på intervjuer med finlandssvenska klass lärare och speciallärare som har erfarenhet av att mötas i handledande samtal i skolan. Deras erfarenhet handlar om samtal där specialläraren möter en klasslärare åt gången. Resultaten i studien visar att handledning mellan klasslärare och speciallärare kan utformas som tre samtalstyper där man använder olika handledningsstrategier, väljer olika fokus under handledningen och där relationen mellan speciallärare och klasslärare ter sig på olika sätt. Dessa tre handlednings- eller samtalstyper valde jag i min avhandling att kalla Ǝ det konsultativa samtalet Ǝ det reflekterande samtalet Ǝ det samarbetande samtalet.

Med den kunskap jag har i dag om begreppet konsultation kunde den första typen av samtal snarare benämnas som rådgivande samtal. Konsultation är nämligen så mycket bredare och innehåller så många andra möjligheter till handledningsstrategier än användning av expertråd. Jag väljer ändå att hålla kvar det ursprungliga begreppet. Huruvida det handledande mötet utvecklas till ett konsultativt samtal, ett reflekterande samtal eller ett samarbetande samtal kan bero på problemets art eller aktörernas intresse och erfarenhet. Det kan också bero på det samverkande klimatet i skolan och på hur mycket tid som aktörerna har till sitt förfogande när de möts i samtal. Det konsultativa samtalet, som ofta innehåller förslag, är det vanligast förekommande medan det reflekterande samtalet ännu inte har någon framträdande plats i den finlandssvenska skolan. Det samarbetande samtalet, där speciallärare och allmänpedagoger möts som jämlikar med olika men jämbördig kunskap och sysslar med professionellt utbyte, får ses som potentiellt vid 3 . L ä r a r h a n dl e dn i ng o c h kons u lt a t ion i s kol a n

Konsultativa Reflekterande samtal samtal Specialpedagogisk Användning av samtalsteknik kunskapsförmedling Lärarfokus Elevfokus Inbyggd symmetri med Inbyggd symmetri med tendens till speciallärartendens till speciallärar- Specialeller åldersdominans eller åldersdominans pedagogisk

Up p

lev

ro b

lem

Samarbete

F I G U R 3.1 Tre typer av specialpedagogiska handledande samtal (Sundqvist 2012).

utvecklingen av handledande möten mellan speciallärare och allmänpedagoger (Sundqvist 2012). Mötet mellan tre olika typer av handledande samtal illustreras i figur 3.1. De tre handledningstyperna beskrivs i kapitel 4, 5 och 6 genom att de relateras till tre olika perspektiv på handledning: ett expertbetonande perspektiv, ett deltagarbetonande perspektiv och ett samverkande perspektiv. Jag vill framhålla att de tre handledningstyperna liksom de tre perspektiven inte ska ses som ömsesidigt uteslutande. Det handlar snarare om ett handledningskontinuum där alla tre perspektiven är möjliga och stöder varandra, men där handledningen beroende på aktörerna, problemets art och situa tionen kan få starkare drag mot det ena eller det andra hållet. De 62

II. H a n dl e dn i ng s om s a m v e r k a ns f or m

Ko ns ult ati on

n tio

Samarbetande samtal Professionellt utbyte Kontextfokus möjligt Ömsesidighet i relationen

fl Re

Pr K aktiska möj Ko unsk ligh lle ap, eter int gi al res tk se lim at

handledning

tre olika perspektiven på handledning kan öka förståelsen för vad handledning kan vara, inte bara när det gäller handledning i specialpedagogiska sammanhang, utan också vad beträffar andra former av handledning som sker i utbildningssammanhang. När jag beskriver de tre samtalstyperna utgår jag från att samtalen sker mellan två personer: en handledande specialpedagog eller special lärare och en klass- eller ämneslärare. Men samtalstyperna kan också användas i grupphandledning med flera lärare och i situa tioner där till exempel en assistent involveras i handledningen.

3 . L ä r a r h a n dl e dn i ng o c h kons u lt a t ion i s kol a n

Den samarbetande läraren Lärarhandledning och samundervisning i skolan Elever i behov av stöd ska få sina behov tillgodosedda inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det är utgångspunkten för specialundervisning. Klasslärare känner sig dock ofta ensamma med det stora ansvar som följer av inkluderingsideologin, samtidigt som speciallärarens och specialpedagogens roller ter sig diffusa. Den här boken handlar om samarbetet mellan lärare med allmän pedagogisk kompetens och lärare med specialpedagogisk kompetens, och hur detta samarbete kan utvecklas mot samver kande möten i syfte att tillgodose det varierande elevbehov som lärare ställs inför i klassrummet. Fokus ligger framför allt på handledande samtal mellan olika kategorier av lärare. Tre typer av handledande samtal identifieras – reflekterande, konsultativa och samarbetande – och dessa former av samverkan diskuteras såväl teoretiskt som praktiskt. I denna andra upplaga finns ett nytt kapitel om professionell samverkan i skolkontext och ett nytt avslutande kapitel där blicken riktas framåt. Alla kapitel har reviderats utgående från aktuell forskning. Det gäller speciellt kapitlet om begreppsanvändningen inom handledningsfältet. Den samarbetande läraren vänder sig till blivande och verksamma lärare, speciallärare och specialpedagoger. Boken bidrar till forskningen på handledningsfältet, men ger även en empirisk inblick i den specialpedagogiska verksamheten i såväl Finland som Sverige. Andra upplagan

Art.nr 38327

studentlitteratur.se