9789144132181

Om rättssociologisk tillämpning

REDAKTÖRER

Isabel Schoultz Ida Nafstad

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40330 ISBN 978-91-44-13218-1 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Anna Åström Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock.com Printed Printed by Eurographic Group, 2020

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

INNEHÅLL

Om författarna 11 Introduktion 15 Ett rättssociologiskt landskap 16 Om begrepp och perspektiv 18 Presentation av antologins kapitel 19 En väg till kunskap och vägen vidare 24 Referenser 25

Del I Forskningsdesign och metod

1

OM RÄTTSSOCIOLOGISK FORSKNINGSDESIGN 29 Reza Banakar

Inledning 29 Rättens skiftande gränser 30 Top−down- och bottom−up- tillvägagångssätt 33 Rättssociologisk metodologi och forskningsdesign 35 Bortom the gap 44 Slutsats: var systematisk och flexibel 46 Referenser 48

2

ETNOGRAFI 51 Cansu Bostan

Mot en experentiell, reflexiv och dialogisk etnografi 51 Rätt och laglighet i det dagliga livet 55 Etnografisk forskning i olika stadier 57 Avslutning 66 Referenser 67

3

KRITISK DISKURSANALYS 69 Lena Svenaeus

Inledning 69 Kritisk diskursanalys i det rättssociologiska landskapet 70 Analys av diskurser i lagförarbeten och kollektivavtal 73 Könsdiskriminering utan ansvariga 80 Elitens plattform för diskursiva strategier 82 Avslutning 84 Referenser 85

ATT GÖRA EN FALLSTUDIE 87 Staffan Michelson

Inledning 87 Vad är en fallstudie? 88 Metodvalet 90 Undersökningsprocessen 94 Avslutning 102 Referenser 102

Del II Teori

5

THE GAP PROBLEM 107

Eva Friis & Karsten Åström

Inledning 107 Närmare om the gap problem 109 Modellen av en retorisk situation 111 Operationalisering av the gap 112 Modellens tillämpning 113 Avslutning 118 Referenser 119

6

ACCESS TO JUSTICE 123 Isabel Schoultz

Om rättens varat 123 Rättshjälp och rättsskydd 125 Europadomstolen och möjligheten till ansvarsutkrävande 129

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

4

Ansvarsutkrävande vid utsatthet för hatbrott 134 Avslutning 139 Referenser 139

7

DEN LEVANDE RÄTTEN 143 Rustamjon Urinboyev

Inledning 143 Teoretiskt ramverk: Ehrlichs begrepp den levande rätten 147 Kontext för fältarbetet: landsbygden i Uzbekistan 150 Avslutning 155 Referenser 157

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

8

RÄTTIGHETER OCH RÄTTFÄRDIGANDE 159 Marie Leth-Espensen

Kampen för rättigheter i det rättssociologiska landskapet 159 En sociologi om rättfärdigande 161 Djurrättigheter – från öppna räddningsaktioner till rättssalen 164 Avslutning 167 Referenser 168

9

LEGITIMITET GENOM LEGALITET? 171 Martin Joormann

Inledning 172 Den svenska migrationsbyråkratin 176 Den internationella flyktingregimen 178 Kritisk läsning av ett asylprejudikat 186 Avslutning 188 Referenser 189

10

POSTKOLONIAL TEORI 193 Ida Nafstad

Postkoloniala teorier i det rättssociologiska landskapet 193 Postkoloniala teorier i rättssociologisk forskning 194 Rätts- och säkerhetssektorn på Västbanken 197 Det idealiska minoritetsoffret 201 Avslutning 206 Referenser 207

11

LAG OCH RELIGION 209 Monika Lindbekk

Inledning 209 Att studera hänvisningar till religion i rättslig diskurs och praktik 211 Att skriva in islamisk shari’a i rättslig diskurs 213 Avslutning 222 Referenser 223

OM ”KODIFIERAD STATSRÄTT” 225 Karl Dahlstrand

Inledning 225 Kränkningsersättning till brottsoffer från ett rättssociologiskt perspektiv 229 Finns det ett allmänt rättsmedvetande? 236 Betydelsen av rättssociologisk forskning 240 Avslutning 244 Referenser 245

13

KRITISK REALISM 247 Peter Bergwall

Inledning 247 Kritisk realism som vetenskapsfilosofi 248 Tillämpad rättssociologi: digitala vårdkontakter 253 Avslutning 261 Referenser 262

14

RÄTTSMEDVETANDE 265 John Woodlock

Rättsmedvetande och den rättssociologiska modellen 265 Rättsmedvetande och amerikansk kritisk empirism 267 Rättsmedvetande och ”The Common Place of Law” 270 Rättsmedvetande framför, med och mot EU:s reglering av luftfartygsunderhåll 275 Avslutning 280 Referenser 281

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

12

15

RÄTTSKULTUR 283

Matthias Baier & Nicolás Serrano Cardona

Begreppet rättskultur 283 Enkätstudie om medborgerlig rättskultur 286 Avslutning 309 Referenser 310

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

16

AVTALET SOM RÄTTSLIGT OCH SOCIALT INSTRUMENT 311 Håkan Hydén & Karl Dahlstrand

Inledning 311 Jämförelse mellan lag och avtal som regleringsinstrument 313 Avtalet som social styrningsform 314 Möjliga rättssociologiska forskningsuppgifter om avtal 317 Avslutning 326 Referenser 327

6

ACCESS TO JUSTICE

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

ISABEL SCHOULTZ

Begreppet access to justice handlar om lika möjlighet för alla att utkräva sin rätt. Access to justice kommer i detta kapitel att diskuteras utifrån tre empiriska exempel: rätten och möjligheten till rättshjälp och rättskydd vid olika former av juridiska problem och tvister, möjligheten att utkräva ansvar av staten genom Europadomstolen för de mänskliga rättighe­ terna och slutligen ansvarsutkrävande vid utsatthet för hatbrott. De tre empiriska exemplen är tänkta att bidra till en förståelse för hur begrep­ pet access to justice kan användas i en rättssociologisk analys. Begreppet erbjuder dock ingen teori i egentlig mening, utan ska mer ses som ett perspektiv som kan appliceras i analyser av law in action.

Om rättens varat Begreppet access to justice har på svenska ofta översätts till tillgång till rättsskydd eller tillgång till rättskipning men kan också i vidare mening förstås som tillgång till rättvisa. Begreppet access to justice kan som Andersson (2017, s. 298) påpekar beskrivas på olika sätt: ”som ett rättsligt begrepp, en princip och en rättighet”. Som det senare, en rättighet, har det beskrivits som ”the most basic requirement-the most basic ’human right’– of a modern, egalitarian legal system which purports to guarantee, and not merely proclaim, the legal rights of all” (Cappelletti & Garth 1978, s.185). Det handlar om lika möjligheter för alla att utkräva sin rätt. En av de första frågorna som forskningen kring access to justice ägnade uppmärksamhet åt var mindre bemedlades tillgång till juridisk rådgivning och rättshjälp (Cappelletti 1992).

Forskningen inom detta område har traditionellt fokuserat på empiriska undersökningar av hur rättsväsendet brister i förhållande till mindre privile123

124 | Isab e l S c h o ult z

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

gierade grupper (Sandefur 2009). Cappelletti och Garth (1978) pekar på en rad hinder inom rättsprocesser: kostnader för rättstvister, behov av tid, kunskap och erfarenhet (inklusive förmåga att identifiera kränkningar, möjligheten att driva juridiska processer och erfarenhet av rättssystemet). De uppmärksammar också att hindren för rättvisa är störst när det gäller relativt små oförrätter mot mäktiga aktörer. På ett liknande sätt identifierar Curran och Noone (2008) fyra faktorer som är relevanta för att få tillgång till access to justice utifrån ett människorättsperspektiv: 1) kunskap om dina rättigheter, 2) förmåga att hävda dina rättigheter, 3) tillförsikt att driva rättsprocesser och 4) tillgång till lättillgängliga, kostnadseffektiva, snabba och effektiva processer för ansvarsutkrävande. För att kunna utkräva rättvisa, inte bara på en teoretisk nivå utan på en praktisk, kan det med andra ord finnas många hinder att övervinna.

Forskningen om access to justice har i likhet med den forskningsgren som har växt fram under namnet Critical Legal Studies (CLS) haft en kritisk syn på rättens neutralitet och värderingsfrihet. I stället finns det en syn på rätten som resultat av politik och maktrelationer och en förståelse för olika gruppers olika tillgång till rätten.

Access to justice handlar i mångt och mycket om law in action eller rättslig praxis. I den modell som har utvecklats av Baier, Svensson och Nafstad (2018, se även sidan 17) beskrivs rättslig praxis som en av rättssociologins fyra byggstenar – den om rättens varat. Från ett börat-perspektiv (law in books) har alla människor enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samma rättigheter. Liknande formuleringar finns i svensk grundlag; i regeringsformens 1 kap. 9 § framgår det att domstolar och förvaltningsmyndigheter ska beakta allas likhet inför lagen. I Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter finns principen om access to justice manifesterad genom rätt till tillgång till domstolsprövning i artiklarna 6 och 13, och i artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som garanterar rätten till en rättvis rättegång och ett effektivt ansvarsutkrävande.

Detta kapitel kommer dock fokusera på praktiken, det vi också kan kalla law in action, där börat inte alltid motsvarar verkligheten (varat). Kapitlet handlar om personer som på olika sätt vill pröva sin rätt eller på annat sätt utkräva ansvar. Access to justice kommer i detta kapitel att diskuteras utifrån tre empiriska exempel:

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1 rätten och möjligheten till rättshjälp och rättskydd vid olika former av (civilrättsliga) juridiska problem och tvister 2 möjligheten att utkräva ansvar av staten genom Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna 3 ansvarsutkrävande vid utsatthet för hatbrott.

Det första exemplet utvecklades i samband med att jag fick i uppdrag att göra en genomgång av det svenska rättshjälpssystemet i relation till access to justice för ett nordiskt projekt om rättshjälp (se Schoultz 2018). Det andra exemplet är hämtat från en del av min avhandling som handlade om kontroll och ansvarsutkrävande av den svenska staten. Med andra ord, de olika möjligheter som finns för att få upprättelse när svenska myndigheter som är till för att skydda våra rättigheter i stället kränker dem (se Schoultz 2014a). Det tredje exemplet är hämtat från en utredning jag genomförde på uppdrag av Kommissionen mot antiziganism, och syftar till en analys över faktorer som ligger bakom att anmälningar om antiziganistiska hatbrott (hatbrott mot romer) inte leder till uppklarande i högre utsträckning än vad som sker utan i stället i stor omfattning läggs ned. Utredningen förväntades också ge förslag på åtgärder hur tillgången till rättvisa för romer kan stärkas (se Schoultz 2015). De tre empiriska exemplen är tänkta att bidra till en förståelse för hur begreppet access to justice kan användas i en rättssociologisk analys. Det erbjuder dock ingen teori i egentlig mening, utan ska mer ses som ett perspektiv som kan appliceras i analyser av law in action. Jag inleder med att diskutera perspektivet utifrån ett av de mer tillämpade områdena, nämligen rättshjälp och rättskydd i civilrättsliga processer, som ett sätt att överbrygga ett av de hinder som finns för access to justice i praktiken, nämligen de ekonomiska.

Rättshjälp och rättsskydd I detta första empiriska exempel diskuteras rätten och möjligheten till rättshjälp och rättskydd vid olika former av (civilrättsliga) juridiska problem och tvister. Om du hamnar i en rättslig tvist av något slag, exempelvis skilsmässa, vårdnadstvist eller en tvist om pengar, kan kostnaderna för ett juridiskt ombud

6 Acc e ss to j us t ic e | 125

1 Offentlig försvarare kan utse enligt 21 kap. 3 § rättegångsbalken till den som är misstänkt för brott.

Normalt utses dock inte en offentlig försvarare vid brott som ger böter, till exempel vid trafikbrott och snatteri.

126 | Isab e l S c h o ult z

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

bli stora. I brottmål har dock en tilltalad ofta rätt till en offentlig försvarare1 men det här kapitlet har sitt fokus på civilrättsliga ärenden. Om du förlorar tvisten i domstol kan du dessutom bli skyldig att betala motpartens kostnader och avgifter. Ekonomiska hinder som begränsar enskildas tillgång till juridisk hjälp i civilrättsliga ärenden är ett klassiskt och ständigt aktuellt exempel på frågan om access to justice. I brottmål aktualiseras en återbetalningsskyldighet till staten, helt eller delvis, för kostnaden för offentlig försvarare.

I Sverige finns det i dag primärt två olika sätt att få hjälp med dessa kostnader. Genom hemförsäkringen och det som kallas rättsskydd kan privatpersoner få hjälp med att betala en del av kostnaderna för juridisk representation vid vissa typer av rättstvister. Privatpersoner utan hemförsäkring, eller om försäkringen inte täcker det särskilda fallet, kan under vissa omständigheter ha rätt till offentligt finansierad rättshjälp. För att få rättshjälp måste ansökan ges in till Rättshjälpsmyndigheten eller direkt till domstolen, om ärendet redan är inför domstol. För att vara berättigad till offentligt finansierad rättshjälp måste du uppfylla vissa kriterier, till exempel måste ditt ekonomiska underlag vara mindre än 260 000 kronor per år (2019) och du får inte ha en hemförsäkring som täcker den rättsliga tvisten. Rättshjälp beviljas inte heller om din ekonomiska situation skulle ha gjort det möjligt för dig att ha en hemförsäkring.

Baserat på inkomstnivåerna för år 2013 konstaterade en statlig utredning att cirka 43 procent av den svenska befolkningen då var berättigade till rättshjälp (SOU 2014:86) om ett potentiellt ärende skulle falla inom de kriterier som finns uppsatta.

I dag har 96 procent av den svenska befolkningen över 16 år en hemförsäkring. Med andra ord är den stora majoriteten av den svenska befolkningen skyddad genom rättskyddet i hemförsäkringen och har därmed inte rätt till rättshjälp, åtminstone inte för de tvister som täcks av försäkringen. Ungdomar (16–34 år) och personer födda utomlands har emellertid i betydligt mindre utsträckning än den genomsnittliga befolkningen en hemförsäkring. Rättsskydd och rättshjälp har beskrivits som två sidor av samma mynt (Kilian & Regan 2004), men det finns betydande skillnader för frågan om access to justice som jag kommer att diskutera i det här kapitlet.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

RÄTTEN TILL RÄTTSHJÄLP I PRAKTIKEN Såsom det nuvarande rättshjälpssystemet är uppbyggt i Sverige får den större delen av befolkningen snarare förlita sig på rättskyddet genom sin hemförsäkring om de hamnar i en rättslig tvist, än på offentlig rättshjälp. Så har det dock inte alltid varit. I den nuvarande rättshjälpslagen (1996:1619), som trädde i kraft i december 1997, införde regeringen en reform av rättshjälpen i syfte att minska de offentliga kostnaderna. Det tidigare gällande svenska rättshjälpssystemet har beskrivits som ”förmodligen det mest generösa och omfattande systemet internationellt” (Kilian & Regan 2004, s. 247). Fram till mitten av 1990-talet hade de flesta svenskar tillgång till både offentlig rättshjälp och rättskydd genom hemförsäkringen.

En av de betydande begränsningarna för rättsskyddet är att det inte täcker juridisk rådgivning och/eller annan juridisk hjälp, om fallet inte rör en domstolstvist. Enligt Regan (2003) har rättshjälpsreformen på 1990-talet väsentligt försämrat tillgången till juridisk rådgivning, och på så sätt har många svenskar fått avstå från att söka råd eller hjälp från jurister för sina rättsliga problem. Frågan om att utkräva sina rättigheter börjar dock långt tidigare än inför en domstolsprövning (se Eidesen, Eskeland & Mathiesen 1975). Det stöd som människor kan behöva för att utreda om de har ett juridiskt problem eller inte, och hur det kan lösas, kan bli dyrt. Detta är problematiskt med tanke på att de flesta behöver hjälp att lösa vardagliga rättsliga problem (Eidesen, Eskeland & Mathiesen 1975; Kilian & Regan 2004). De juridiska problem som många människor har erfarenhet av, exempelvis konflikter med myndigheter, arbetsgivare, grannar och hyresvärdar, kan få allvarliga konsekvenser om de inte blir lösta (Sandefur 2009). Vidare är det en förutsättning för att få rättshjälp att människor är medvetna om sin rätt till rättshjälp. Dessvärre verkar medvetenheten om rättsligt skydd vara låg. De flesta människor är inte medvetna om skillnaden mellan rättshjälp och rättskydd och inte om i vilken utsträckning de har ett rättsskydd i sin hemförsäkring (Domstolsverket 2009).

Rättskyddet genom hemförsäkringen gäller generellt inte för tvister som har att göra med skilsmässa eller upplösning av samboskap. Inte heller omfattas arbetsrelaterade frågor av rättskyddet, men offentlig rättshjälp kan beviljas för dem som inte är fackligt anslutna eller om fackförbundet inte kan hjälpa till. Det innebär å andra sidan att för de som inte är medlemmar i ett fackförbund och som har ett ekonomiskt underlag på mer än 260 000 kronor per år,

6 Acc e ss to j us t ic e | 127

128 | Isab e l S c h o ult z

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

finns det ingenstans att vända sig i tvister som rör deras arbete. Rättskyddet har en rad andra begräsningar och skiljer sig också åt en del mellan olika försäkringsbolag.

Möjligheten att få offentlig rättshjälp är ytterst begränsad i förvaltningsrättsliga ärenden och dessa ärenden är undantagna i rättskyddet, vilket kan anses problematiskt från ett access to justice-perspektiv. I fall som gäller till exempel rätten till sjukpenning kan personen ifråga antas ha en mycket begränsad förmåga att själv betala för juridisk hjälp. Det innebär att en person, utan kunskap och erfarenhet, själv kan behöva driva sitt fall där en statlig myndighet är motparten.

En ansökan om offentlig rättshjälp måste alltid föregås av rådgivning av en advokat eller annan jurist (minst en och högst två timmar). Kostnaden för rådgivning är fastställd till 1 699 kr per timme (2018). Avgiften kan minskas till hälften om du har en inkomst som är lägre än 75 000 kronor per år. För personer som inte är myndiga och/eller helt saknar inkomst och förmögenhet kan rådgivningen bli gratis. Ansökan om rättshjälp lämnas in tillsammans med den jurist som har gett rådgivningen. Från ett access to justice-perspektiv går det enkelt att föreställa sig att även denna mindre kostnad i sammanhanget är hinder nog för vissa personer. Den offentliga rättshjälpen omfattar dock frågor som generellt inte är täckta av rättsskyddet, till exempel tvister kring vårdnaden om barn och arbetsrelaterade frågor. En väsentlig skillnad mellan offentlig rättshjälp och rättsskydd är täckningen av kostnader när ett mål förloras i domstol. Offentlig rättshjälp täcker inte motpartens juridiska kostnader på det sätt som rättsskyddet gör. Å andra sidan betalar personer som inte har någon eller en mycket låg inkomst 20–25 procent av advokatens avgift när de använder rättskyddet genom hemförsäkringen, i jämförelse med 2–10 procent om de ges rätt till offentlig rättshjälp. I sådana fall är det en nackdel att ha ett rättskydd genom hemförsäkringen.

Rättshjälpsreformen har också lämnat några grupper utan hjälp för sina juridiska problem. Till exempel kan de utan hemförsäkring – och därmed utan rättskydd – och med för hög inkomst för att kvalificera sig för rättshjälp, ändå ha problem att betala de kostnader som det innebär att anlita en advokat.

Detsamma gäller för dem med arbetsrelaterade juridiska problem som inte är anslutna till ett fackförbund och som har för hög inkomst för att kvalificera sig för rättshjälp. Med tanke på att allt färre människor uppfyller inkomstkriterierna i lagen om rättshjälp (SOU 2014:86), kommer antalet personer som faller

mellan stolarna att öka om inkomsttaket på 260 000 kronor inte höjs. Dessutom är tillgången till rättshjälp i förvaltningsrättsliga ärenden begränsad. Dessa exempel visar på begränsad tillgång till rätten för vissa grupper av människor.

Nästa empiriska exempel är hämtat från prövningen i Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Europadomstolen och möjligheten till ansvarsutkrävande Europadomstolen prövar klagomål om kränkningar av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som kommer från enskilda personer, grupper, företag eller icke-statliga organisationer (så kallade non-governmental organizations, NGO:s). Det är inte bara medborgare som har rätt att framföra klagomål till domstolen, utan alla personer som finns inom ett lands gränser och som berörs av de beslut som fattas av offentliga organ. Klagomål riktas mot staten som ansvarig för offentliga myndigheters agerande, inte mot enskilda personer eller myndigheter. Europadomstolen kan beskrivas som en formell form av kontroll av stater och ett sätt för enskilda att få upprättelse för kränkningar av sina mänskliga rättigheter (Schoultz 2014b). Samtidigt menar Dembour (2006) att tillgången till ansvarsutkrävande är långt ifrån jämlik i den meningen att privilegierade personer har större chanser att få sin sak prövad i Europadomstolen. Även om vissa sociala grupper i samhället är mer sårbara för kränkningar av de mänskliga rättigheterna (Kauzlarich, Matthews & Miller 2001) betyder det inte att dessa grupper är de som i störst utsträckning håller staten ansvarig för kränkningarna.

Frågan om möjligheten till ansvarsutkrävande av staten aktiverar en diskussion om kontroll av staten, och hur det fungerar i praktiken inom Europadomstolen. Klyftan mellan de som är offer för kränkningar av mänskliga rättigheter och de som kan hålla staten ansvarig, skulle kunna beskrivas som graden av tillgång till ansvarsutkrävande. Goodey (2005) pekar på tre centrala faktorer när det gäller brottsoffers möjligheter att utkräva ansvar: tillgång till makt, kunskap och medborgarskap. Till exempel tenderar de mest marginaliserade offren att ha minst makt och kunskap för att hantera följderna av sin

6 Acc e ss to j us t ic e | 129

2 Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

130 | Isab e l S c h o ult z

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

utsatthet, och många av de mest utsatta och marginaliserade offren är inte medborgare i det aktuella landet. Det blir en fråga om ojämlik access to justice.

Som nämns ovan prövar Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Sverige ratificerade Europakonventionen 1952, och den är inkorporerad i svensk lag2. De stater som har ratificerat konventionen är bundna av den och har en skyldighet att följa domar från Europadomstolen. För att ta ett fall till Europadomstolen måste alla inhemska rättsliga alternativ först vara uttömda. En person, organisation eller en grupp av människor som anser att deras mänskliga rättigheter har blivit kränkta kan vända sig till domstolen genom att skicka ett brev eller fylla i ett ansökningsformulär. I detta skede av processen behöver den klagande parten inte vara representerad av ett juridiskt ombud. Om ansökan däremot går vidare och kommuniceras med den anmälda statens regering, krävs som regel att den som ansöker har ett juridiskt ombud. Den klagande parten behöver stå för dessa kostnader själv, men kan beviljas rättshjälp av domstolen. Av de totalt 53 domar som jag studerade, hade rättshjälp beviljats av Europadomstolen i 10. I relation till diskussionen om rättshjälp i Sverige i det förra avsnittet, kan det också vara värt att påpeka att offentlig rättshjälp genom svenska staten normalt inte beviljas för fall i Europadomstolen (Renfors, Sverne Arvill & Sverne 2012).

Efter att ett klagomål har lämnats in till domstolen bedöms om ansökan kan tas upp för prövning (sakbehandling) i domstolen. Den överväldigande majoriteten av dessa ansökningar – mer än 95 procent – avvisas; ett beslut som är slutgiltigt och som inte kan överklagas. Det finns många orsaker till att en ansökan avvisas, till exempel uppenbart ogrundad ansökan, att inhemska rättsmedel inte är uttömda eller att ansökan har lämnats in mer än sex månader efter det sista inhemska avgörandet. Om klagomålet däremot tas upp till sakprövning kommer domstolen först att uppmuntra till en förlikning mellan staten och den klagande parten. Om ingen förlikning nås kommer domstolen att fastställa huruvida det har skett en kränkning av konventionen.

Om domstolen finner att det har skett en kränkning kan den utdöma skadestånd för ekonomisk och ideell skada. Domstolen kan också kräva att staten återbetalar de kostnader som den klagande parten har haft under processen.

Eftersom den stora majoriteten av klagomål avvisas kommer de flesta av dem som lämnar in ett klagomål till Europadomstolen inte få möjlighet att utkräva ansvar av staten.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

VEM FÅR SIN SAK PRÖVAD I EUROPADOMSTOLEN? Utifrån en sammanställning över Europadomstolens domar mot Sverige (se Schoultz 2014b) kunde jag inledningsvis konstatera att de flesta som har fått sin sak prövad är privatpersoner, svenska medborgare, män och 41 år eller äldre. De flesta klagomål som har undersökts av domstolen gäller rätten till en rättvis rättegång (artikel 6 i Europakonventionen). Mönstret tycks vara detsamma oavsett utgången i målet, även om det finns skillnader mellan de domar där en kränkning har konstaterats, där förlikning har uppnåtts och där ingen kränkning har ansetts föreligga.

Genom att kombinera den klagande partens sociala position som den framställs i domarna med information om hans eller hennes kön, ålder och medborgarskap framträder ett mönster kring vem som har möjlighet att hålla staten ansvarig. De flesta klagande beskrivs i domarna som män över 41 år som är svenska medborgare. Flera av dessa skulle kunna beskrivas som privilegierade i den meningen att de presenteras som ägare av fastigheter eller företag. Naturligtvis är denna allmänna beskrivning av den klagande som en privilegierad medelåldersman med svenskt medborgaskap inte utan undantag. Kvinnor förekommer också i egenskap av ägare av fastigheter eller företag och manliga klaganden presenteras i domarna utifrån sin ställning som asylsökande, socialbidragstagare eller brottsling, positioner som kan anses mindre privilegierade.

Klagomål mot Sverige från enskilda som inte är medborgare (särskilt från länder utanför Europa) tycks vara mer begränsade än i andra länder (se Buchinger & Steinkellner 2010). Utomeuropeiska medborgare har med två undantag enbart drivit fall relaterade till statusen som asylsökande. Frågan är om de begränsade klagomål från icke-medborgare som prövas i Europadomstolen, mot Sverige i synnerhet men även mot andra stater i Europa, kan tolkas som en fråga om begränsad tillgång till rätten. Om så är fallet, behöver vi diskutera om förklaringarna kan finnas i kopplingen mellan mänskliga rättigheter och nationalstaten samt migranters ofta marginaliserade position baserad på klass och etnicitet och som icke-medborgare (se Dembour & Kelly 2011).

6 Acc e ss to j us t ic e | 131

Redaktörerna Isabel Schoultz och Ida Nafstad är båda biträdande lektorer i rättssociologi vid Lunds universitet. Schoultz forskning omfattar olika aspekter av access to justice samt staters och företags brottslighet.

Nafstads forskningsområden berör rättspluralism, postkolonialism och social kontroll.

Medverkar i antologin gör även Matthias Baier, Reza Banakar, Peter Bergwall, Cansu Bostan, Karl Dahlstrand, Håkan Hydén, Eva Friis, Martin Joormann, Marie Leth-Espensen, Monika Lindbekk, Staffan Michelson, Nicolás Serrano Cardona, Lena Svenaeus, Rustamjon Urinboyev, John Woodlock och Karsten Åström, alla med koppling till Rättssociologiska institutionen vid Lunds universitet.

Om rättssociologisk tillämpning Law is everywhere – Rätten finns överallt. Det uttrycket kan beskriva rättens roll i våra liv. Utöver formella lagar, regleringar och avtal möter vi i vår vardag även informella lagar och sociala normer: i familjen, i skolan, på arbetsplatsen och i samhället i stort. De styr både hur vi tänker och agerar och vad vi förväntar oss av andra.

Rättssociologi handlar om att analysera relationen mellan rätten och samhället.

I den här boken beskrivs hur rättssociologiska begrepp kan tilllämpas på en praktisk nivå, i forskning om och studier av samhället.

Konkreta exempel visar hur teoretiska och metodologiska begrepp har tillämpats i olika rättssociologiska studier. Begreppen blir därmed nyttiga verktyg för en ökad förståelse av samhället från ett rättssociologiskt perspektiv.

Om rättssociologisk tillämpning är en fortsättning på Baier, Svensson & Nafstads Om rättssociologi (2018). Böckerna är tänkta för studenter på grundnivå i rättssociologi, men kan vara intressanta även för studerande i andra discipliner, som kriminologi, sociologi och juridik. Även forskare, lärare och praktiker kan ha glädje och nytta av böckerna.

Art.nr 40330

studentlitteratur.se