9789127829459

Terapeuten

Lindert Bergsten

Självomsorg och professionell utveckling i människovårdande yrken

Katja

Kristoffer Pettersson

Innehåll

Om författarna 8

Inledning 9

KAPITEL 1 I möte med klienten 1 – ansvar och mål 15

Ansvaret 17

Ansvarsfällan 18

Hur tar vi oss ur ansvarsfällan? 19

Målen 23

Målet finns därute 24

Terapeutens förväntningar på sig själv 25

Samhällsnormen och lidandet 26

Hur ser vi på psykiskt lidande? 34

Det ofrånkomliga lidandet 36

Så vad är ett ”bra” mål? 37

KAPITEL 2 I möte med klienten 2 – roller vi har och

roller vi tar 39

Vad väcker klienten hos oss? 41

Behandlarens fällor och favoriter 44

Föräldern 44

Kompisen 48

Auktoriteten 49

Kloka gumman/vise mannen 51

Hantverkaren 52

Snällfällan 53

Hur vi ska ta oss ur rollerna? 57

KAPITEL 3 Mötet med metoden 59

Livets olika skolor 61

Din relation till metoden 65

Ett kärleksförhållande 65

Ett vänskapsförhållande 68

Ett yrkesmässigt förhållande 70

Metoden som etikett eller symbol 72

Vikten av att ta ställning 74

KAPITEL 4 Mötet med arbetsplatsen 77

Det formella och det emotionella 78

Inte vilket jobb som helst 78

Frihet och styrning i behandlande yrken 80

En del av arbetsgruppen/flocken 84

Anpassa dig eller försvinn 85

Krav och förväntningar 87

Rimliga och orimliga krav 91

KAPITEL 5 Dansa med demoner – i möte med det

förflutna 95

I möte med mitt förflutna 97

Familjens psykolog – den som inte ger stöd är död 98

Liten och dum – upp ur skamgropen 1 100

Samhällets olycksbarn – upp ur skamgropen 2 102

Liv i tomrummet 103

Ordning i kaos 105

Sanningssägaren 106

Maktlösheten 107

KAPITEL 6 I möte med mitt privatliv 111

Mellanrummet 112

Finnas för andra – igen 113

Får jag vara den som tar emot? 114

Vem vill ge? 116

Hur mycket orkar vi med och vad vill vi ha? 117

KAPITEL 7 Möjligheter, motkrafter och medkänsla 121

Stanna upp – medveten närvaro 122

Att gå nära sig själv 123

Intresserade och vänliga frågor 128

Skyddsmurarna och identiteten 132

Medkänslan 135

Den lugna utsiktsplatsen 136

Medkänslans hinder 137

Avslutning 143

Referenser 146

Om författarna

KATJA LINDERT BERGSTEN är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och fil.dr i psykologi. Hon arbetar som lektor vid Institutionen för psykologi, Uppsala universitet och är även privat verksam som terapeut, terapihandledare och utbildare. Katja har i 25 år bedrivit terapi, samt utbildat och handlett framför allt terapeuter men även andra personalkategorier inom bland annat skola, förskola, stat, kyrka, kommun och region. Hon har tillsammans med Kristoffer Pettersson gett ut boken I befintligt skick (2018) och är redaktör och medförfattare till läroboken Affektfokuserad psykodynamisk terapi (2015).

KRISTOFFER PETTERSSON är leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och doktorand vid Mälardalens universitet. Kristoffer har arbetat kliniskt i primärvård, allmänpsykiatri och i privat verksamhet samt utbildat och handlett yrkesverksamma i olika vård- och omsorgsprofessioner. Han har tillsammans med Katja gett ut boken I befintligt skick (2018), varit medförfattare till boken Affektfokuserad psykodynamisk terapi (2015) och har också översatt ACT helt enkelt (2020), ACT från hjärtat (2021) och Prolonged exposure (2021) till svenska.

Inledning

I VÅRT ARBETE MED människors lidande får vi en fantastisk möjlighet att se mening i det vi gör, att gå utanför oss själva och uppleva sammanhang, att i yrket vara verksamma på ett sätt som står i samklang med djupa värderingar.

Samtidigt ser vi sjukskrivningssiffrorna lysa rött för våra yrkesgrupper, och litteraturen om utbrändhet, utmattning och empatitrötthet flödar, liksom vidhängande rådgivande litteratur på temat hur vi ska ta hand om oss på bästa sätt. Riskerna är tydliga och råden ofta goda, men de får lätt samma generella karaktär som dagstidningarnas tips veckan efter nyår – bättre kost, mer träning, mindre alkohol, bättre relationer, fyra sätt att skapa ordning i hallkaoset … Det låter bra, men hur? Och varför trillar just jag ner i diket när mina kollegor tycks hålla sig på banan? Vad behöver jag för att klara mitt uppdrag med hälsa och sans i balans?

Vi är inte alla lika. Ett styrsystem som för den ena orsakar oerhörd stress och känslor av misslyckande

är för den andra ett skönt sätt att avgränsa arbetet. En samtalssituation med en klient/patient/konfident som för en av oss skapar ilska och vanmakt är för en annan neutral och för en tredje en fin möjlighet att fördjupa arbetet. Personlig historia, aktuella livsomständigheter och den organisatoriska ram vi är yrkesverksamma inom påverkar hur vi möter utmaningar i arbetet.

I den här boken vill vi lyfta de svårigheter vi förmodligen alla delar, men också bidra till ett mer noggrant undersökande av våra unika, personliga förutsättningar och behov. Vår förhoppning är att du som yrkesverksam, kanske för ovanlighetens skull, ska kunna låta dig själv vara fokus för din vänliga uppmärksamhet och ta på största allvar vad ditt arbete gör med dig, när det ger och när det tar, och vad just du behöver vara rädd om. Vi utgår från våra egna erfarenheter som psykologer, terapeuter, handledare, utbildare, forskare och människor. Vi hoppas och tror att vi även för med oss den sakkunskap vi ackumulerat genom åren, men boken utgör ingen teori- eller forskningsöversikt, utan är tänkt som en utgångspunkt för djupare reflektion. Innehållet bygger på vår samlade erfarenhet och förståelse av relevant forskning. Eftersom bokens syfte är att stimulera till självreflektion har vi valt att inte ange referenser löpande i texten. Den som är nyfiken finner ett urval av referenser i slutet av boken.

När vi hamnar i stress, otillräcklighet, olust eller uppgivenhet har det oftast flera samvarierande orsaker. Vi kommer att se på dem från olika håll, och även om vi tar upp ett tema i taget är det självklart sällan enda orsaken. Vad vi upplever i rummet tillsammans med klienten påverkas av hur vi förhåller oss till våra kollegor,

chefer, arbetsmetoder och den arbetsplats som omger oss, precis som vår upplevelse av arbetsvillkoren påverkas av vilka klienter vi möter i arbetet. Och allt vilar i vår historia och vårt aktuella privatliv. Vår ambition är att den här boken ska fungera som stöd för reflektion över hur dessa komplexa samband påverkar dig i din yrkesroll.

Vi vänder oss med den här boken till er som i arbetet möter människor med något slags svårigheter och har till uppdrag att bidra till en förändring i deras liv. Vi som skriver arbetar som psykologer och terapeuter med terapi, terapihandledning och terapiutbildning. Som konsulter och handledare av yrkesverksamma möter vi framför allt terapeuter, psykologer och kuratorer, men även diakoner, präster, pedagoger, behandlingsassistenter, HR-personer, chefer inom olika verksamheter och andra med uppdrag att bidra till ett inre arbete med människor i svåra situationer. För att inte bli långrandiga i texten kommer vi huvudsakligen att använda begreppen behandlare eller terapeut och terapi, och den som är mottagare av insatsen kallar vi genomgående för klient. Men vi önskar att det vi beskriver ska förstås som exempel på situationer som kan uppstå i alla mänskliga möten som syftar till förändring och där en av parterna har ett professionellt uppdrag och en är hjälpsökande.

En del av oss har kanske valt den här typen av jobb för att få fokusera på att hjälpa snarare än att bli hjälpta. Vi kanske trivs bra bakom den trygga rustning som ”terapeut” eller andra yrkestitlar kan bidra med. Det mod, och ofta den skicklighet, med vilken vi lotsar våra klienter in i deras mörker kan delvis vara ett indirekt

försök att ta hand om en sårbar version av oss själva, utan att behöva erkänna den som något som hör till oss. Men vi är de vi är, vare sig det är i samtalsrummet, personalrummet eller vid köksbordet därhemma, och vare sig vi vill kännas vid alla delar av oss eller ej. Därför har vi valt att vända på de fallbeskrivningar som ofta förekommer i branschlitteraturen. I stället för att målande beskriva patienter eller klienter kommer vi att fokusera på behandlarna, ge dem namn och måla upp deras respektive bakgrunder och belägenheter. På så vis hoppas vi komma närmare de förutsättningar som är förknippade med rollen som hjälpare.

När vi intar roller och ramlar i fällor sker det ofta utan medvetet val. Plötsligt har vi hamnat där och uppmärksammar det inte förrän det skapar problem för oss. Att lägga märke till sin belägenhet och vilja förstå den bättre är inget som sker med automatik. Tvärtom, vår obehagsundvikande autopilot är programmerad att styra vår uppmärksamhet åt ett helt annat håll. Detta gäller naturligtvis alla människor, men många i vår yrkesgrupp delar vissa särskilda hinder.

Det vi lyfter i boken är inte på något sätt nytt för våra yrkesgrupper, och många av er som läser vidare kommer att utbrista ett ”Jag veeeet!”. Men för många av oss är det ovant och en utmaning att för en gångs skull få ha sig själv i fokus, att vara viktigast och ta sig utrymme för att undersöka hur man har det, ge sig chansen att ta emot och inte bara ge ut. Det kan ta emot att ge sig själv plats att vara precis så stressad, självkritisk, nedstämd, arg, orolig, skamsen eller vad vi nu alla är av och till i livet. Det är få förunnat att vara vänlig och lojal och medkännande med sig själv när man mö-

ter motgångar, men frånvaro av självmedkänsla har ett starkt samband med utmattning i vår bransch. Vi lägger ofta ytterligare sten på börda genom att – förutom att bli stressade, självkritiska och hårda när saker inte går bra – skämmas för att vi inte är just självmedkännande, eftersom vi – om några – vet hur viktigt det är. Vem kan vara mer misslyckad än en självhatisk och smådeprimerad terapeut?

Det finns tre enkla principer som säkerställer att vi har ett engagerande yrkesliv med rimliga krav och ett gott liv utanför arbetet. Problemet är att ingen vet vilka de är. Men vi kan stanna upp och ägna allt vi inte vet en djup eftertanke. I den processen har vi nytta av detsamma som vi önskar av våra klienter i behandling – en vilja och ett mod att gå nära de delar av oss som vi helst låtsas inte finns. Se den här boken som en inbjudan att vänligt och varsamt granska några av de fällor, faror, hinder och möjligheter som kännetecknar människovårdande yrken.

KAPITEL 1

I möte med klienten 1 – ansvar och mål

ETT AVSLUTANDE SAMTAL avklarat. Klienten var så nöjd, och utvärderingarna pekar i rätt riktning. Sam känner sig stark, nästan lite hög, oslagbar. Efter den bråkiga röran hemma på morgonen är det skönt att landa i jobbet, att få känna sig kompetent och ha kontroll.

Sam väntar på nästa klient, energisk, men lite spänd och stressad inför samtalet. Hen har skjutit upp axlarna där hen sitter framför datorn och läser igenom anteckningarna från föregående session. Hjärnan känns fokuserad men lite trång, eller trängd, och Sam andas inte särskilt mycket. Ett vagt obehag kryper på. Den tidigare lite varvade upplevelsen av kraft, kompetens och kontroll känns plötsligt som att triumfera över att ha vågat klättra halvvägs upp på Mount Everest, men så titta ner och se den enorma fallhöjden, för att sedan titta upp och se toppen försvunnen i molnmassorna.

Klienten, en 38-årig kvinna, går i terapi hos Sam för långvarig depression med mycket självkritik och återkommande

sjukskrivningsperioder. Ett tema hon lyfter tidigt i terapin är hur hennes tidigare partner, som hon levde med i tio år trots partnerns upprepade otrohet, en eller ett par gånger i månaden ringer på fredags- eller lördagskvällar. Då är han mer eller mindre berusad, klagar över ensamhet och ber att få komma över. Klienten kan aldrig säga nej, fast hon har ångest och ökad självkritik flera dagar efter han varit där.

Senast klienten tog upp det i terapin berättade hon, i ganska likgiltigt tonfall, att han trängt sig på henne fysiskt och hur hon tror att han skulle ha våldtagit henne om han inte varit så full. Hon gör ofta så, berättar i förbigående om smärtsamma, kränkande och ibland farliga situationer hon varit i. Sam blir alltid upprörd av det klienten beskriver och brukar med stor energi ta upp olika strategier som ska hjälpa klienten att sätta gränser gentemot exet. Senast frågade hen om inte en polisanmälan vore aktuell. Klienten är alltid väldigt medgörlig och fokuserad på Sam, säger saker som: ”Gud, du har rätt!” och: ”Tror du det?” Sam känner sig i stunden stark och viktig, uppfylld av rättfärdig vrede över hennes situation, men efter deras sessioner brukar ett spänt obehag och en dov hopplöshet smyga sig på. Sam har börjat dra sig för träffarna med kvinnan.

I dag berättar klienten att exmaken varit hos henne igen, och när Sam frågar vad hon tänkt om de strategier de gått igenom för att hjälpa henne att säga nej svarar klienten lite svävande att hon inte vet, hon har inte direkt tänkt på dem. Med lite anklagande röst säger hon att polisanmälan kändes alldeles för stort: ”Han är ju mest bara jobbig.” Sam sitter dränerad, uppgiven och med en vag ångest. När hen ska skriva anteckningar efteråt känns det plötsligt oklart vad de håller på med och varför.

Vad har hänt?

Oavsett yrkestitel, arbetsplats och uppgift innebär de flesta av våra uppdrag att bidra till något slags förändringsprocess i andra personers liv. Frågan är hur våra bidrag ska se ut? Ibland har vi inte förtydligat vare sig för oss själva eller för den andra hur vi tänker oss förändringsarbetet. Vem bidrar med vad? Varför?

När vi inte har tagit tydlig ställning i den frågan, och förhandlat om det med våra klienter, ökar risken att hamna i situationer som liknar den ovan, där vi upplever att vi kört fast men inte riktigt förstår varför eller hur vi ska ta oss vidare.

Några övergripande teman som ofta lönar sig att se närmare på för att förstå oss själva och vad som händer i samspelet med våra klienter är ansvarsfördelning och målformuleringar.

Ansvaret

Forskning har visat på ett samband mellan tydligt förhandlade roller initialt i en terapi och ett gott utfall av densamma. En del av denna förhandling innebär att tydliggöra vem som har ansvar för vad.

Vi som terapeuter ska erbjuda ett tydligt ramverk, där vi tar ansvar för att det blir en tydlig planering vad gäller plats, tid och frekvens. Vi ska kunna beskriva ungefär hur vi tänker att terapin ska gå till och leda ett samtal om klientens önskemål, och vi bidrar med vår kunskap med icke-dömande vänlighet och respekt.

Vårt ansvar är kort sagt att identifiera, etablera och vidmakthålla de tre delarna av terapeutisk allians: mål (Vart vill vi och hur vet vi när vi kommit dit, det vill säga när vi ska avsluta terapin?), medel (Hur ska vi ta

I vårt arbete med människors lidande får vi en fantastisk möjlighet att se mening i det vi gör – samtidigt ser vi sjukskrivningssiffrorna lysa rött för våra yrkesgrupper. Det är få förunnat att vara självklart vänlig, lojal och medkännande med sig själv, särskilt vid motgångar.

I stället för fallbeskrivningar av klienter vänder den här boken på perspektivet och låter samtalsbehandlaren stå i strålkastarljuset. Vad händer med oss i olika skarpa lägen?

Vilka är våra ömma punkter? Vad behöver vi för att bli skickligare behandlare? Hur förhåller vi oss till klienternas, organisationens och våra egna krav och förväntningar?

Se den här boken som en inbjudan att vänligt och respektfullt granska några av de fällor, faror, hinder och möjligheter som kännetecknar människovårdande yrken. Varken mer eller mindre.

Terapeuten i fokus vill bidra till självomsorg och professionell utveckling för alla som studerar till eller arbetar i ett människovårdande yrke.

ISBN 978-91-27-82945-9