Det här är Seldas klass på Ekenskolan. Deras lärare
Amira kallar dem för Guldklassen. Varför? Jo, för förra läsåret hände något otroligt. Då slog de ett rekord
som kom med i Lilla rekordboken. Ett rekord i världens längsta orm av glitterstenar.
I den här berättelsen är Selda huvudperson. På bilden står hon på översta raden. Ser du henne? Det är hon i randig tröja som ler så stort. Selda är pratig, sprallig och oftast glad. Många vill vara med henne. För det händer ofta oväntade saker runt Selda. Man vet aldrig vad hon ska hitta på. Ibland när Selda blir ivrig kan hon glömma att lyssna på vad andra vill. Hon kan också bli sur, men det går över snabbt.
Du kommer också att få läsa om andra elever i Guldklassen. Till exempel om Ali som är ny i klassen. Om Noa, Ella och tvillingarna Leia och Lukas. Och så förstås om Seldas kompis Love.
Ända sedan sista dagen före sommarlovet har Selda och Love en hemlighet ihop. Den här boken handlar om den hemligheten. Men inte bara om den. För det handlar också om en klurig gåta, märkliga brev, en skattkarta, en magisk pinne och … en mystisk liten varelse.
Med på bilden finns också Radde och Sofia från fritids.
De har hjälpt alla i klassen att göra en presentation av sig själva. På nästa sida kan du se Seldas presentation.
Kapitel 1 Otur
Det är en varm och solig onsdag. I dag har Guldklassen gått prick en vecka i skolan. Men morgonen har inte börjat bra för Selda. Hon är sen till samlingen. Just nu springer hon över den tomma skolgården. Hennes sandaler trummar mot asfalten och ryggsäcken skumpar på ryggen.
Selda rycker upp dörren till kapphallen. Hon sparkar av sig skorna och rusar in i klassrummet.
Där sitter hela klassen på den runda röda mattan mitt på golvet. Alla tittar upp mot henne. Selda känner att hon blir röd i ansiktet. För det är lite pinsamt att komma för sent. Men den här gången var det faktiskt mammas fel.
– Hej Selda! säger Amira och ler.
– Hej! svarar Selda alldeles andfådd.
Hon sätter sig på mattan bredvid Love.
– Var har du varit? viskar han. Du har missat hela samlingen.
– Jag skulle just ringa efter dig, säger Amira. Vi blev lite oroliga.
– Vi försov oss, flåsar Selda.
– Oj, säger Amira. Men så bra att du kom till slut.
Amira vänder sig till klassen och säger:
– Okej, nu kan alla gå och sätta sig på sina stolar.
När Selda kommer till sin plats ser hon något ovanligt. På bordet ligger några små ovala speglar.
– Vad ska vi ha dem till? frågar hon.
– Spegla oss såklart, svarar Ali.
Ali är ny i klassen. Han började för en vecka sedan.
– Vi ska rita självporträtt, förklarar Love. Amira sa det innan du kom.
Selda börjar spegla sig. Hon kan inte låta bli att göra grimaser. Ali fnissar åt henne. Selda puffar på Love så att han också ska se hennes roliga grimas. Men Love är upptagen med att rita.
Selda rycker på axlarna och tar ett papper. Det har en guldram som man ska rita i. Längst ner skriver hon sitt namn. Det blir fint.
Nu är det dags för självporträttet. Hon tittar i spegeln. Sedan väljer hon en svart färgpenna och ritar ansiktsformen. Det ser ut som bokstaven U.
Näsan ritar hon som ett rakt streck, som bokstaven
I. Näsborrarna formar hon som två små ringar, som bokstaven O. Håret ritar hon som långa slingrande ormar. Det tar ganska lång tid eftersom hon har så mycket hår. Till slut är hon nöjd.
Sedan börjar hon picka med pennan mot pappret. Det hörs ett knackande ljud mot bordet.
– Vad gör du? frågar Ali nyfiket.
– Fröknar, svarar Selda.
– Va? säger Ali.
– Jag ritar mina fröknar, säger Selda igen. Jag har massor. Kolla!
Hon pekar på sin näsa.
Ali ser så förvirrad ut att Selda börjar skratta.
– Det heter inte fröknar, mumlar Love. Prickarna heter fräknar.
– Men fröknar på näsan är roligare, säger Selda.
– Det tycker jag också, fnissar Ali.
Love svarar inte, men Selda ser att han ler lite.
– Får jag låna ditt sudd, Selda? frågar Love.
Selda sträcker sig efter suddet. Det som ser ut och luktar som en jordgubbe.
Då ser hon det.
– NÄ, inte detta också, säger Selda besviket. I dag måste vara min otursdag. Vem har gjort det här? Jag är:
Kapitel 12
Pepparkakan
Det är fredag och Guldklassen äter lunch. I matsalen märks det att julen närmar sig. För i taket hänger det glitter och i fönstren står adventsljusstakar. Och i dag serveras det dessutom tomtegröt och pepparkakor.
– Varför heter det tomtegröt egentligen? frågar Selda.
Sofia lägger ner skeden och börjar berätta:
– När jag var barn firade vi jularna på min farmors gård på Öland. Varje julafton ställde farmor ut en skål gröt till tomtegubben.
– Fick ni inga julklappar annars? frågar Selda.
Sofia ler och fortsätter:
– Gröten var till gårdstomten – inte till jultomten. Förr i tiden trodde man nämligen att det bodde en liten tomtegubbe på varje gård. Och om han inte fick gröt på julafton så blev han sur och såg till att gården drabbades av olycka.
– Vad hände då? frågar Noa.
Sofia lutar sig fram.
– En jul glömde farmor att ställa ut grötskålen. Då fick hon jätteont i huvudet. Samtidigt blev hennes hund helt galen och morrade mot ytterdörren fast det inte fanns någon där. Ända tills farmor kom ihåg att ställa ut gröten. Då blev allt bra igen.
– På riktigt? frågar Leia och lägger huvudet på sned.
– Ja, svarar Sofia. Fråga min farmor om du vill.
Sofia plockar upp en pepparkaka och fortsätter:
– Har ni förresten lekt pepparkaksleken?
Hon lägger pepparkakan i sin handflata.
Sedan knackar hon på kakan en gång så att den går sönder.
– Om kakan bryts i tre delar så får man tyst önska sig något, fortsätter hon.
Alla runt bordet börjar genast testa. Alla utom Selda. För hon tänker på annat. Det var något Sofia sa. Om tomten. Som bodde på en gård. Och som fick gröt av människorna.
Selda funderar. Till slut kan hon inte hålla sig.
– Får Elme gröt på julen?
De andra slutar att knäcka pepparkakor.
– Men Elme är ju en husvätte och ingen gårdstomte, säger Noa.
– Och det heter faktiskt tomtegröt och inte vättegröt, säger Leia.
– Men i alla fall, suckar Selda.
Hon vet inte varför, men plötsligt blir hon lite sorgsen.
– Undrar vad Elme gör under jullovet när skolan är tom och ödslig, säger Selda.
– Kanske äter chips och pratar jättehögt i skolbiblioteket, föreslår Leia.
– Eller övar att kasta prick i rektorns papperskorg, föreslår Noa.
Eller också är Elme alldeles ensam och hungrig, tänker Selda.
I samma ögonblick vet hon precis vad hon ska göra. Hon smusslar undan en pepparkaka. Och innan skoldagen är slut lyckas hon i smyg lägga pepparkakan vid vättens postlåda. Tillsammans med ett litet brev:
God jul Elme
önskar Selda och Guldklassen
Selda håller upp ett pyttelitet brev i luften.
– Vi har fått post! ropar hon.
Det blir knäpptyst i klassrummet.
Hon läser: ”Fyra ledtrådar ska ni finna.
Något fint kan ni vinna. Från Elme”
En skattjakt har börjat – men vem
är Elme? Och vad är det Guldklassen kan vinna?
I Gåtan får du följa Selda, Love och de andra i Guldklassen under ett skolår fullt av mysterier och vänskap. En liten vätte verkar ligga bakom både bus och hemligheter, och snart är hela klassen inblandad i jakten på gåtans lösning.
Läseböckerna i tre nivåer – A, B och C – ger alla elever möjlighet att möta samma berättelse, men med olika mycket text.
Guldklassen är ett läromedel i svenska för lågstadiet. Läs mer på nok.se/guldklassen.
