9789176788547

Gu

k

•

e v S ns

vs

Gunnar Petri är jur. dr i rättshistoria vid Uppsala universitet och har varit VD och styrelseordförande i STIM, preses i Kungliga Musikaliska Akademien och ordförande i Konstnärsnämnden.

s ri a

ar

u o p h p

nn

SVENSK UpphovsrättSHISTORIA

Upphovsrätten har i vårt moderna bild-, musik- och textorienterade samhälle ex­ panderat kraftigt mätt i de ekonomiska värden som berörs, det intresse den väcker, den komplexitet den uppvisar och de skyddsnivåer som uppnåtts. Samtidigt har nya revolutionerande spridningsformer drastiskt för­­ändrat möjligheterna att ta del av upphovsrättsligt skyddade verk. Under sin långa historia har upphovsrätten aldrig varit så kontroversiell som nu. Denna historia är fascinerande, och det är där man måste börja om man vill förstå upphovsrättens syften: integritet, yttrandefrihet och ekonomiska ersättningsmöjligheter för den skapande människan. Dessa syften är tidlösa och aktuella på en gång.

ri t e P

GUNNAR PETRI

t t rä o h i st

IUSTUS FÖR LAG

Sv.upphovsr.historia.Hela.1.indd 1

01 02 FnL1 AFGQ0Zc= EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu 02 0040

ISBN 978-91-7678-854-7

IUSTUS FÖRLAG

5/13/13 12:09 PM

13-20 Iustus Petri, Upphovsr채tt. 23 apr.indd 2

2013-04-23 14.32

gunnar petri

Svensk upphovsrättshistoria

IUSTUS FÖRLAG

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 3

2013-04-23 14.32

Innehåll Förord 7 Bakgrund och omvärld 9 Homeros hade ingen upphovsrätt 9 Venedig visar vägen 12 England var först 15 Frankrike var störst 21 Tyskland var bäst 26 Epoken Bern 29

KAPITEL 1 ·

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6

Sverige: En receptionshistoria 36 2.1 En karg och tuktad åker 36 2.2 En svensk järntriangel 39 2.3 Gustaviansk litteraturpolitik 44 2.4 Bojorna brister 49 2.5 ”Ägande-Rätten” i praktiken 58 2.6 På teatern 63 2.7 Bilden och dess avbild 66 2.8 Skilsmässa från tryckfrihetsförordningen 71 2.9 Ett enda nordiskt språk 75 2.10 Den krångliga resan till Bern, I 82 2.11 Den krångliga resan till Bern, II 90 2.12 Aktivismens tid 98 2.13 Vägen till 1960 års lag 107 2.14 Postscriptum 112

KAPITEL 2 ·

Mera läsning 114 Register 115

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 5

2013-04-23 14.32

13-20 Iustus Petri, Upphovsr채tt. 23 apr.indd 6

2013-04-23 14.32

Förord Upphovsrätten har i vårt moderna bild-, musik- och textorienterade samhälle expanderat kraftigt mätt i de ekonomiska värden som berörs, det intresse den väcker, den komplexitet som den uppvisar och de skyddsnivåer som uppnåtts. Dess historia är fascinerande, och det är där man måste börja om vill förstå dess syften: integritet, yttrandefrihet och ekonomiska ersättningsmöjligheter för den skapande människan. Dessa syften är tidlösa och aktuella på en gång.

Denna bok är en förkortad, omarbetad och vidareutvecklad version av min avhandling från 2008 Författarrättens genombrott. Om den kan medverka till att lyfta fram de frihets- och integritetsaspekter som utgör upphovsrättens omistliga kärna skulle det glädja dess författare.

Talludden, Ornö den 8 april 2013 Gunnar Petri

— 7 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 7

2013-04-23 14.32

kapitel 1

Bakgrund och omvärld 1.1 Homeros hade ingen upphovsrätt Vi vet inte om någon person med namnet Homeros verkligen har existerat. Att Iliaden och Odysséen nedtecknades på 700-talet f. Kr. och därvid tillskrevs en namngiven författare är emellertid säkert.

Förmodligen handlade det om en under lång tid sammanfogad tradition av muntlig framförandekonst. Icke desto mindre uppfattade antikens greker Homeros som en individ och en stor diktare.

Det fanns många porträttbyster av honom. Att utge sig som författare till hans verk eller medvetet förvanska dem skulle ha uppfattats som orimligt.

I Odysséens åttonde sång skildras hur Odysseus vid gästabudet hos fajakernas kung ser till att skalden Demodokos rikligen undfägnas för sina insatser vid kalaset. Han hade nämligen besjungit Odysseus framgångsrika strid med Akilles. Honoraret blev ett mål mat vid kungens taffel. Demodokos ska ha blivit ”glad och tacksam” för erkänslan. Måhända skildras här Homerosgestaltens egen roll som ämbetsförfattare vid något furstehov där lovprisande av värden och dennes gäster ingick i uppgifterna. Denna bild av skalder­nas situation skulle, med små förändringar, förbli representativ för många författares lott från tiden för det arkaiska grekiska klan- och hövdingasamhället och ända fram till dess att en författare själv kunde rikta sig till sin marknad stödd av egna rättigheter.

Det kunde inte Homeros. Före uppfinnandet av tryckpressen vid mitten av 1400-talet fanns inget rättsligt skydd för litterära eller konstnärliga prestationer. Det skulle också därefter dröja lång tid innan 1500-talets eftertrycksprivilegier så småningom utvecklade sig till någonting som påminner om dagens upphovsrätt Varför det?

— 9 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 9

2013-04-23 14.32

Athen är rimligen den första plats i världshistorien där några som helst förutsättningar för uppkomsten av ett rättighetsskydd för författare skulle ha kunnat föreligga. Individuella författarskap med stor genomslagskraft förekom, yttrandefriheten var betydande, respekten för litterärt skapande stor. Det fanns ett offentligt rum, teatern,­för framförande av litterära verk för en talrik publik.

Avskrifter av litterära verk köptes och såldes. Men den dominerande spridningsformen, teatern, var i praktiken ett offentligt reglerat monopolmedium och något kommersiellt motiverat behov att skydda den tunna marknaden för avskrivna papyrusrullar mot nya avskrifter av samma verk fanns inte.

I det romerska riket var litteratur och teater redan från början hårt reglerade, liksom yttrandefriheten i allmänhet. Ordet censur har sitt ursprung i censor, ett av de förnämsta romerska ämbetena, vars innehavare bland andra viktiga uppgifter också skulle övervaka moral och goda seder. Efter Caesars envälde blev det ett etablerat faktum att staten och kejsarmakten kunde och borde utöva en fullständig kontroll över vad som sades och skrevs. Det som fick publiceras måste kryddas med servila hyllningar till den regerande kejsaren och hans gunstlingar. Ändå fanns det i Rom motsvarigheter till vad vi skulle kalla förläggare och bokhandlare, och det var under kejsartiden som denna verksamhet nådde en verklig blomstring. Det stora romerska riket uppvisade en häpnadsväckande enhetskultur inom det begränsade skikt av befolkningen som var läs- och skrivkunnigt. Belägg finns för att bokhandel förekom i större städer i hela det vidsträckta imperiet. Den dominerande spridningsformen var emellertid lån och avskrifter i privat regi. Verklig massframställning av skrifter var inte möjlig, och de kommersiellt orienterade bokhandlarna vände sig till en publik som hade ett kraftfullt konkurrensmedel i form av egna avskrifter. Dessa kunde man framställa själv eller genom en slav, ungefär som med hjälp av moderna tiders kopieringsmaskiner.

Borde inte de förläggare som trots allt fanns, liksom sina senare efterföljare efter uppfinnandet av boktryckarkonsten, ha känt behov av ett skydd mot dessa ”eftertryck”, dvs. avskrifter? Även om författarna i allmänhet varken ville eller kunde begära ekonomiska rättig­ heter var ju dessa förläggare företagare med kostnader och ekonomiskt risktagande. Tanken på ett skydd mot avskrifter framstod emellertid säkert som helt orealistisk, och det finns inga belägg för — 10 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 10

2013-04-23 14.32

att konkurrensen mellan olika förläggare och bokhandlare skulle ha uppfattats som besvärande eller illojal. Det var annars mellan dessa kommersiellt verksamma aktörer som missförhållanden i form av snabbt avskrivna kopior av nyutgivna framgångsrika verk skulle ha kunnat komma i fråga. För att detta skulle bli ett verkligt problem var upplagorna alltför små och de rent privata kopieringsmöjlig­ heterna alltför stora. Det fanns inte heller några nämnvärda investe­ ringar att förlora.

Att det inte existerade någon författarrätt och än mindre någon upphovsrätt under den klassiska antiken står alltså klart. Ändå finns det många belägg för att litterära och konstnärliga upphovsmän både åtnjöt hög aktning i samhället och även kunde dra ekonomisk nytta av sin verksamhet. Föraktet för plagiatorer var allmänt, tydligast när det gällde försök att ”pråla med lånta fjädrar”.

När det romerska riket började knaka i fogarna blev kristendomen den del av den romerska civilisationen som bäst assimilerades in i de statsbildningar som trädde i världsväldets ställe. I den tid av allmän kulturell och ekonomisk nedgång som följde blev den kristna religionen och dess kyrka praktiskt taget exklusiv bärare av samhällets skriftlighet. Bibliotek och bokhandel försvann, privata boksamlingar skingrades, den rudimentära administration som fanns kvar krävde allt mindre skriftlig dokumentation och de nya härskarnas egen läsoch skrivkunnighet var inte alltid så utvecklad. Ett väldigt kulturellt arv förskingrades och skulle endast långt senare och i begränsad utsträckning sippra tillbaka till den europeiska renässansen.

Den helt övervägande delen av den produktion av avskrifter och nyförfattade verk som ägde rum skedde på kyrkans uppdrag och i kyrkans tjänst. Den stod för författarnas och avskrivarnas levebröd.

Kyrkan utgjorde dessutom kontroll- och granskningsapparat. Allt skedde i Guds namn, och Gud var den ende verklige skaparenupphovsmannen. Vad människan kunde bidra med var bara uttolkningar, kompilationer och avbildningar av hans verk. Någon egentlig marknad för denna dominerande kategori av skrifter fanns inte. Att bedriva kommers med sådant kom inte i fråga.

Vid de från 1200-talet uppblomstrande universiteten rådde en liknande situation. Där fanns en organiserad och reglerad avskrivningsverksamhet för försäljning till studenter och andra samt ett visst biblioteksväsen. Ambitiösa professorer ville se sitt namn spritt. Men allt skedde inom universitetets och skråregleringens ram, vinstintres— 11 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 11

2013-04-23 14.32

set skulle hållas utanför och den framställning och försäljning för profana och icke-vetenskapliga ändamål som ägde rum var marginell. Återstår den profana diktning som så småningom började spridas.

Den var ofta resultatet av kollektiv tradering, den var i allmänhet avsedd att framföras snarare än att läsas och den spreds främst genom lån och privata avskrifter, oftast utan angivande av upphovsman.

Organiserad handel förekom knappast. Författarna levde på andra inkomstkällor än någon rätt till sina verk: mecenater, hyllningar till de rika och mäktiga, framträdanden, egna medel, ämbeten.

Mot slutet av medeltiden ökade denna profana typ av efterfrågan inom framför allt det växande borgerskapet i städerna. De köpte religiösa verk, skrifter av anonyma författare till romantiska berättelser och inte minst almanackor och helgonbilder med korta texter som kunde mångfaldigas med träsnittsteknik, spelkort inte att förglömma. De som vid denna tid började experimentera med att utveckla trycktekniker kunde se att det fanns en potentiell marknad.

1.2 Venedig visar vägen Det var flera som vid mitten av 1400-talet försökte åstadkomma en rationellare metod än handskrift eller träsnitt för att mångfaldiga det skrivna ordet. Men det var Johann Gutenberg, Johann Fust och Peter Schöffer som i Mainz förenade de talanger som krävdes för att åstadkomma tryckerikonstens genombrott. Gutenberg, ursprungligen guldsmed, var uppfinnaren och innovatören, Fust var riskkapitalisten och Schöffer den intellektuelle som begrep sig på vad som borde tryckas. De sammanfogade under 1440-talet de olika färdigheter i fråga om tryckteknik samt framställning av typer och trycksvärta som, i samverkan med förbättrad teknik för pappersproduktion, snabbt revolutionerade bokframställningen i Europa och därmed mänsklighetens mentala karta. De började 1454 med ett formulär för avlatsbrev. Året därpå trycktes en latinsk skolgrammatik och den berömda 42-radiga bibeln. Framgången blev snabb och fullständig.

Att skriva av en bibel för hand tog tre år för en skicklig yrkesman – nu kunde på samma tid med samma arbetskraftsinsats framställas närmare 200 exemplar, identiska och utan successiva avskriftsfel.

Boktryckerierna etablerades från första början som konkurrens­ utsatt företagande, riktat mot en marknad och med privat kapital — 12 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 12

2013-04-23 14.32

som finansieringskälla. Detta var också förutsättningen för deras snabba expansion. Sådana möjligheter förelåg inte när trevande försök till tryckande på papper med rörliga typer i kontrollerad och statlig regi tidigare hade gjorts i Kina och Korea. Gutenbergs konst var från början marknadsorienterad, och det var Väst som fick renässans, reformation och vetenskaplig revolution, inte Öst. Även om uppfinningen var tysk så var det i Italien som den nya konsten expanderade snabbast och först började sätta spår i samhällslivet. Det var de norditalienska stadsstaterna som vid denna tid uppvisade den kombination av marknadsförutsättningar, ekonomisk struktur och urbaniserat kulturliv som skapade de bästa förutsättningarna för den nya industrins utveckling.

Det råder någon osäkerhet om när den första boken i Italien trycktes. Det finns en del som tyder på att det var en viss Johann från Speyer i Rhenlandet (Joannes de Spira) som genom en utgåva av Ciceros brev stod för den bedriften. Detta skedde i Venedig 1469.

Redan efter några år fanns det där minst ett dussin verksamma boktryckare, ett antal som på något tiotal år skulle stiga till över hundra.

Inom kort blev Venedig världens ledande boktryckericentrum med sysselsättning, inkomster och utveckling som följd. Exportintäkterna blev snabbt betydande. Därtill kom de intellektuella, litterära och konstnärliga följderna i form av renässansen.

Privilegier av olika slag, sanktionerade av kejsarmakten, fanns det redan på senromersk tid. Det fanns också en utvecklad romerskrättslig doktrin om sådana privilegier, kodifierad i den justinianska lagboken. Dessa privilegier utgjorde undantag från den allmänna lagen till förmån för gemenskaper, institutioner och enskilda. Den europeiska medeltiden vimlade av sådana privilegier, oftast tidsbegränsad­e, för kvarnar, vattenfall och handelsplatser men också för städer och korporationer. De skulle tjäna det allmänna bästa och fick i princip inte inkräkta på annans rätt. De fick inte övergå i skadliga monopol.

Den nya massproduktionen av tryckalster fann i början lätt av­­sättning, och tillgängliga handskrifter av klassiker samt juridi­ ska och kyrkliga verk erbjöd ett stort förråd av fritt tillgängligt material. Men snart skärptes konkurrensen inom den venetianska boktryckar­branschen och marginalerna minskade. De åtråvärdaste manuskripten hade nu hunnit tryckas, och frestelsen att kopiera en framgångsrik boktryckarkollegas alster blev stor. Då som nu visade det sig först efter utgivningen vilka verk som fångade läsarnas intres— 13 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 13

2013-04-23 14.32

se och vilka som blev ekonomiska misslyckanden. Då som nu var det på de förstnämnda som lönsamheten i en utgivningsverksamhet måste grundas.

Därmed uppstod eftertrycksproblematiken. När en tryckare hade visat sig framgångsrik med en utgåva kunde en annan med mindre kostnad och risk snabbt lägga upp samma verk och göra ursprungsinvesteringen olönsam. Den växande eftertrycksverksamheten hotade att kväva en snabbväxande industri och började betraktas som illojal.

Svaret på eftertrycksproblematiken blev det individuella, verkorienterade privilegiet som skyddade mot eftertryck Ett första sådant utfärdades i Milano 1481. Venedig följde efter 1486, och det var i detta betydligt större tryckericentrum som det nya institutet skulle få generell form och stadga. Det var behovet av ett investerings­skydd som stod i centrum. Den som sökte och beviljades ett privilegium var genomgående den som också skulle stå för uppläggningskostnaderna och bära det finansiella ansvaret för och risken med tryckningen och utgivningen. I regel var detta en boktryckare, i något undantagsfall en upphovsman.

Systemet visade sig snart oumbärligt. Privilegier utfärdades av regeringen i Venedig på i allmänhet fem eller tio år, men ibland längre om det var fråga om ett påkostat verk som krävde mycket arbete. Privilegierna kunde köpas, säljas och ärvas. Den som inkräktade på privilegiet genom ett eftertryck hotades av böter och konfiskation av tjuvtrycket.

Systemet samordnades snart med censuren, och ett oförvitligt innehåll blev en förutsättning för beviljande av privilegium. Så småningom lierade sig boktryckarskrået med myndigheterna och fick etableringsskydd mot konkurrenter i utbyte mot att övervaka systemet, beivra intrång och även assistera i jakten farliga verk. Brott mot censuren kunde medföra att delinkventen blev kastad i lagunen bunden till händer och fötter, Venedigs speciella form av dödsstraff.

I sin utvecklade form blev eftertrycksprivilegiet ett normaliserat system inom boktryckarskrået med bestämda tidsgränser, registrering, kontroll och samordning med censuren.

I detta system hade upphovsmannen-författaren egentligen ingen plats. Han var hänvisad till vad han kunde få ut av boktryckaren genom att sälja sitt manuskript, och därmed möjligheten att mångfaldiga det. Själv kunde han endast i sällsynta fall få ett privilegium och då närmast om han själv ville finansiera tryckandet av sitt verk.

— 14 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 14

2013-04-23 14.32

Hans förhandlingssituation gentemot boktryckaren var därför svag.

Det var ju bara tryckaren som hade tillgång till det för utgivningen oftast nödvändiga skyddet mot eftertryck. Privilegiesystemet löste problemet med skadlig konkurrens boktryckarna emellan men skapade ingen upphovsrätt.

Det nya rättsinstitutet började efter något decennium spridas till det övriga Europa. Assimilationen underlättades av att det lätt kunde inordnas i det redan välkända och väl etablerade allmänna privilegiebegreppet. Först började eftertrycksprivilegier i Venedigs efterföljd utfärdas i det övriga Italien och av påven i Rom. Den tyskromerske kejsaren utfärdade sitt första eftertrycksprivilegium 1501, kungen av Frankrike sitt 1507 och i England signerade Henrik VIII sitt första privilegium 1517.

Den snabba acceptansen underlättades av det samtidigt uppkommande behovet av att stärka och effektivisera censuren i anledning av Martin Luthers och andra reformatorers uppdykande på scenen. Om detta var kyrkliga och världsliga makthavare eniga vare sig de lutade åt protestantism eller motreformation. Ett system med eftertrycksprivilegier, samordnat med censuren och understött av boktryckarnas skråorganisationer blev snart en allmäneuropeisk företeel­se, en järn­ triangel av etablerade intressen. Men de stora europeiska kulturländernas färd mot en verklig upphovsrätt skulle ta sig olika vägar.

I Venedig ledde alliansen boktryckarskrå–censur–privilegier så småningom till stagnation och tillbakagång. När nya vindar började blåsa i Europa framstod den en gång så stolta republiken som en förstelnad rest från en svunnen tid. När Bonapartes unga armé tågade in 1797, bortförde de finaste konstverken och inlemmade Venedig i sin norditalienska republik införde de också den franska revolutionens upphovsrätt.

1.3 England var först Redan innan William Caxton införde boktryckarkonsten i England 1476 fanns i London ett på skråväsendet baserat monopol på framställning av avskrifter, Stationers’ Company. När tryckpressen gjort sin entré omvandlades detta sällskap snart till en effektiv och protektionistisk intresseorganisation för de boktryckare som gradvis fick etablera sig och snart hade slagit ut de gamla avskrivarna. Kom— 15 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 15

2013-04-23 14.32

binationen av etableringsmonopol, eftertrycksprivilegier och censurövervakning skapade en effektiv järntriangel i vilken de politiska makthavarnas och boktryckarföretagens intressen förenades.

Stationers’ Company bekämpade med liv och lust enligt politikens svängningar såväl protestantisk som katolsk, antirojalistisk som rojalistisk litteratur. Man fick rätt att tränga in i och undersöka lokaler där det misstänktes att olovlig tryckeriverksamhet ägde rum, och alla utgivna verk registrerades. Så småningom gled också eftertrycksprivilegierna över till the Company, och registrering där gav ett eftertrycksskydd som i princip kunde vara så länge tryckeriföretaget existerade, ett i praktiken evigt förlagsmonopol. Londonboktryckarna såg också till att upprätthålla ett etableringsmonopol genom att kontrollera medlemskapet i Stationers’ Company.

Denna för Londonboktryckarna idylliska situation började vackla under 1600-talet. De politiska lappkasten under Karl I, inbördes­ krig, Cromwell, Stuartsk regim igen och sedan den s.k. ärorika revolutionen 1688 blev lite för många. Men framför allt var det i England som den mentalitetsförändring som kan sammanfattas i begreppet upplysningstanken först slog rot och började blomstra.

John Locke (1632–1704) kan sägas inkarnera de principer i samhällsfrågor som utgör förutsättningarna för etablering av en verklig upphovsrätt: religiös tolerans, tryckfrihet, självständiga domstolar, respekt för individens frihet, lagstiftning genom majoritetsbeslut i representativa församlingar och, sist men inte minst, en genomtänkt doktrin om individuell äganderätt. Till människans naturliga rättigheter räknade Locke äganderätten till vad en människa genom eget arbete framställer, en tankefigur som fick den största betydelse för utformandet av upphovsrätten och som använts gång på gång som argument för denna rätt ända in i våra dagar. Locke skrev sina viktigaste verk, Three letters on Tolerance och Two Treatises on Government i exil i Holland före revolutionen 1688 och följde sedan med det nya regentparet William och Mary till England där verken kunde tryckas. De principer som Locke lanserade kom att i stor utsträckning förverkligas under Englands 1700-tal.

Förhandscensuren avskaffades av parlamentet 1695 efter en längre diskussion i vilken Locke var personligen verksam. Där argumenterade han också för att eftertrycksskyddet efter censurens avskaffande borde förankras hos författaren under en begränsad tid. För ett bi­­ behållande av censuren kämpade i det längsta kyrkan och boktryck— 16 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 16

2013-04-23 14.32

arna i London. Deras etableringsmonopol hade börjat attackeras av skotska boktryckare, och Londonboktryckarna begrep mer än väl att ett avskaffande av censuren skulle beröva dem deras verksammaste politiska stöd. Deras monopolställning förutsatte helt enkelt att de behövdes som ett verkställighetsorgan för statens tryckkontroll. Direkt efter censurens avskaffande föll etableringsmonopolet, och snart började också det eftertrycksskydd som registreringarna i Stationers’ Company hade medfört att ifrågasättas. Stationers’ Company hade nu inte längre någon myndighetsfunktion, och hur domstolarna enligt common law skulle betrakta tjuvtrycksverksamhet var högst oklart.

Den nya tryckfriheten medförde ett snabbt uppsving för tidningsoch tidskriftspressen med upplysningspublikationer som The Tatler och The Spectator. Också bokproduktionen expanderade, men hämmades av osäkerheten kring eftertrycksskyddet. I petition på petition vände sig Londonboktryckarna till Parlamentet och bönade och bad om censurens återinförande. Daniel Defoe publicerade en Essay on the Regulation of the Press där han försvarade tryckfriheten men också hävdade att eftertrycksproblematiken borde lösas genom en rätt, förankrad hos författaren. Efter censurens avskaffande var det författaren ensam som ansvarade för innehållet i sin skrift och det var då inte mer än rimligt att han också fick rätten att kontrollera dess spridning och dra ekonomisk nytta av sina mödor. I The Tatler följde Joseph Addison upp med en argumentation om intellektuell äganderätt i Lockes anda.

För de stora boktryckarna i London, som nu börjat övergå till att bli förläggare, stod mycket på spel. Deras lukrativa eviga monopol på författare som Shakespeare och Milton var på väg att försvinna all världens väg. Sorgklädda boktryckaränkor skickades att uppvakta i Parlamentet med böner om att återställa deras trygghet för ålderdomen. Pengar till en särskild kassa för mutor till parlamentsledamöter samlades in.

Boktryckarna valde i detta läge att utan att tillfråga dem skjuta författarna framför sig. De gjorde gällande att en litterär äganderätt skulle kunna anses uppstå hos författaren och liksom all annan äganderätt förbli evig och kunna överlåtas till en förläggare-boktryckare. På det sättet skulle i praktiken de eviga förlagsmonopolen kunna bibehållas, möjligen till priset av något högre författarersättningar. Men det fanns ingen väg tillbaka. Parlamentet ville varken återinföra censuren eller medverka till eviga förlagsmonopol.

— 17 —

13-20 Iustus Petri, Upphovsrätt. 23 apr.indd 17

2013-04-23 14.32

Gu

k

•

e v S ns

vs

Gunnar Petri är jur. dr i rättshistoria vid Uppsala universitet och har varit VD och styrelseordförande i STIM, preses i Kungliga Musikaliska Akademien och ordförande i Konstnärsnämnden.

s ri a

ar

u o p h p

nn

SVENSK UpphovsrättSHISTORIA

Upphovsrätten har i vårt moderna bild-, musik- och textorienterade samhälle ex­ panderat kraftigt mätt i de ekonomiska värden som berörs, det intresse den väcker, den komplexitet den uppvisar och de skyddsnivåer som uppnåtts. Samtidigt har nya revolutionerande spridningsformer drastiskt för­­ändrat möjligheterna att ta del av upphovsrättsligt skyddade verk. Under sin långa historia har upphovsrätten aldrig varit så kontroversiell som nu. Denna historia är fascinerande, och det är där man måste börja om man vill förstå upphovsrättens syften: integritet, yttrandefrihet och ekonomiska ersättningsmöjligheter för den skapande människan. Dessa syften är tidlösa och aktuella på en gång.

ri t e P

GUNNAR PETRI

t t rä o h i st

IUSTUS FÖR LAG

Sv.upphovsr.historia.Hela.1.indd 1

01 02 FnL1 AFGQ0Zc= EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu 02 0040

ISBN 978-91-7678-854-7

IUSTUS FÖRLAG

5/13/13 12:09 PM