I serien Prinsessälvorna har utkommit Lilly lyckoälvan Tilde teaterälvan Josefin djurälvan Vilda äventyrsälvan Elsa kalasälvan Lova leksaksälvan Alice balälvan
2
Översättning Ulrika Adling Samuelson
Älvorna planerar en magisk bal Med hedersgäster och glädje i sin sal De väntar en afton med glitter och skratt Men jag tänker bjuda på ett ondsint spratt Kalas och äventyr blir mörka och kalla Jag ska besegra älvorna en gång för alla Min isiga magi genom slottet ska vina Jag får världens all lycka att sina
5
Älvlandets slott
Orangeriet
Sjön Minizoo
Labyrint
Prydnadsträdgård
Fril
Kung Bores isslott
Buss
Krocketspel
Lekplats
Gyllene slottet
Friluftsteater
Osams
– Oj, vilka fina leksaker! flämtade Rebecka och såg sig storögt omkring. – Ja, jag kan föreställa mig prinsarna och prinsessorna som lekte med dem förr i tiden, sa hennes bästa vän Kristin drömmande. 9
Flickorna stod i den kungliga barnkammaren högst upp i Gyllene slottet, där de bodde för att vara med på den speciella barnvecka som ordnades under vårlovet. De andra barnen hade redan slängt sig på knä vid leksakerna och bestämt vilka de ville leka med. Där fanns ett ånglok som gick på en tågbana runt hela rummet, en stor burk full med virvelmönstrade glaskulor, och lådor som innehöll käglor 10
och träsnurror. I hyllorna längs väggarna satt söta porslinsdockor bredvid knubbiga teddybjörnar, och på golvet låg bollar i alla möjliga storlekar och färger. – Åh, titta Rebecka! utbrast Kristin. På ett lågt bord i ena hörnet av rummet stod en miniatyrkopia av Gyllene slottet. Den lilla modellen hade lika skimrande vita stenväggar och gyllene torn som originalet, och högst upp vajade fem vimplar. 11
Rebecka och Kristin öppnade för siktigt den främre väggen och kikade in. Rummen såg precis likadana ut som i det riktiga slottet, med tjocka heltäckningsmattor och sammetsmöbler. Där fanns dockor utklädda till både kungligheter, pigor och betjänter. – Det här måste vara prinsessan, sa Rebecka och plockade upp en liten docka med böljande, guldgult hår och ett gnistrande diadem.
– Hon påminner mig om Elsa kalasälvan, viskade Kristin. 12
Flickorna log mot varandra och tänkte på den fantastiska hemlighet de hade tillsammans. De var vänner med älvorna, och fick ofta vara med om magiska äventyr i Älvlandet. Ända sedan flickorna kom till Gyllene slottet hade de hjälpt prinsessälvorna att leta efter deras diadem, som kung Bore och hans elaka svartalfer hade stulit. Rätt som det var hördes ett skrik från ett av de andra barnen. Rebecka och Kristin vände sig om och fick se Ellie och Maya stå och slita i en porslinsdocka. – Den är min! tjöt Ellie. – Släpp! skrek Maya. Jag lekte faktiskt med henne först! 13
I närheten hade Arthur och Victoria råkat i luven på varandra medan de spelade kula. Barnen som hade plockat fram kägelspel kivades för fullt, och en liten pojke var nära att börja gråta för att de äldre barnen inte lät honom leka med tåget. Kristin och Rebecka såg bekymrat på varandra. – Det är bara för att Lova har blivit av med sitt magiska diadem, viskade Kristin. Prinsessälvorna behövde sina diadem för att kunna göra så att alla, både i människornas och i älvornas värld, var glada och fick uppleva magiska stunder. Lova var leksaksälva, och så länge hennes diadem var borta hade ingen roligt när de lekte. 14
Efter stölden i Älvlandets slott hade kung Bore fört diademen till människornas värld. Tyvärr hade drottning Titania inte kunnat stoppa honom, men för att underlätta sökandet efter de magiska smyckena hade hon trollat så att allihop hamnade i Gyllene slottet. På så vis kunde Rebecka och Kristin hjälpa älvorna att leta efter diademen. Hittills hade de hittat fem stycken. Kristin såg på alla gnabbande barn i rummet. – Vi måste hitta Lovas diadem snabbt! sa hon. – Det enda vi kan göra är att hålla utkik efter ledtrådar, påpekade Rebecka. Kom så testar vi någon av alla gammaldags lekar så länge. Kristin tog upp en märkligt utformad träleksak. Den bestod av en sorts mugg 15
på skaft och hade en boll fäst i ett snöre. Flickorna förstod snart att det var meningen att man skulle försöka fånga bollen i muggen. – Vi turas om, sa Rebecka. Jag börjar. Kristin surnade till. – Varför ska just du börja? snäste hon. Det var faktiskt jag som valde den här leken. Rebecka svarade inte, utan bara blängde på sin vän. Hon kastade i väg bollen och försökte fånga den i muggen, men missade. – Det var ditt fel! fräste hon. Du störde mig! 16
– Jag borde faktiskt ha fått börja, sa Kristin ilsket. Det är orättvist! Just då tappade Rebecka leksaken och flickorna såg förskräckt på varandra. – Vi brukar ju aldrig bråka, sa Kristin med darrande röst. Vad är det som händer? – Det måste bero på det försvunna diademet, svarade Rebecka. Inte ens vi kan leka utan att bli osams! – Förlåt, sa Kristin. Jag menade inte att bråka med dig. – Inte jag med dig heller, sa Rebecka. Förlåt! Just då fick Kristin syn på något i ögonvrån. – Titta, Rebecka! utbrast hon. Det lyser inne i det lilla slottet! Undrar varför … 17