9789174992915

påstår att de har en känsla av att något saknas. Du kommer att gå omkring och leta efter något, någonting du tycker du behöver, men du kan inte hitta det, och du kan inte komma ihåg vad det var. Därför berättar jag det för dig nu. Det är monitorn du letar efter, och den finns inte kvar. Efter några dagar kommer den känslan att försvinna.« Doktorn vred på något i Enders nacke. Plötsligt skar en smärta genom honom som en kniv från halsen till ljumskarna. Ender kände ryggen rycka till och kroppen häftigt böjas bakåt; hans huvud slog i bordet. Han kunde känna sina ben sparka, och hans händer kramade och vred varandra så hårt att de värkte. »Syster!« skrek doktorn. »Kom hit genast!« Sköterskan kom inspringande och flämtade till. »Vi måste få krampen att släppa.

Hämta hit den med en gång! Vad väntar ni på?« Händer utväxlade något; Ender kunde inte se vad det var. Han vältrade åt ena sidan och föll från undersökningsbordet. »Ta emot honom!« ropade sköterskan. »Håll honom bara stadigt…« »Ni får hålla honom, doktorn, han är för stark för mig…« »Inte alltihop! Hans hjärta kommer att stanna…« Ender kände ett nålstick precis ovanför skjortkragen. Det brände, men i takt med att elden spreds inom honom släppte krampen i hans muskler. Nu kunde han gråta av rädsla och smärta. »Mår du bra, Andrew?« frågade sköterskan.

Andrew kunde inte komma ihåg hur man formade ord. De lyfte upp honom på bordet. De tog pulsen på honom, gjorde annat, han förstod inte allt.

Doktorn darrade, och hans röst var ostadig. »De låter den där saken sitta i en unge i tre år, så vad väntar de sig? Vi kunde ha stängt av honom, inser ni det? Vi kunde ha släckt hans hjärna för evigt.« »När slutar sprutan att verka?« frågade sköterskan. »Behåll honom här i minst en timme. Håll uppsikt över honom.

Om han inte börjar tala inom femton minuter så kalla på mig.

9