Stefan ZetterstrĂśm
Svensk avtalsrätt
Förord I denna bok har strävan varit att på ett pedagogiskt sätt beskriva olika delar av den allmänna avtalsrätten. Boken är avsedd som studie litteratur på högskoleutbildningar som behandlar avtalsrätt. Den är dessutom användbar för praktiskt arbetande jurister som vill orien tera sig i den allmänna avtalsrätten och dess närliggande frågor. Boken kan med fördel användas för såväl en översikt som viss för djupning. Innehållet är försett med ett stort antal illustrationer och exempel som naturliga komplement till texten. Den pedagogiska tankenär att alla inte lär in på samma sätt. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till min kollega Torbjörn Ingvarsson, universitetslektor och docent i civilrätt vid Uppsala univer sitet, för hans värdefulla genomgång av manus med påföljande syn punkter och förslag till justeringar och förtydliganden. Blåsut i augusti 2014 Stefan Zetterström
Innehåll
Förkortningar
9
1. Avtalet – en överenskommelse
11
2. Civilrätt och personrätt
13
2.1 Inledning 2.2 Rättssubjekt – rättskapacitet 2.3 Rättslig handlingsförmåga 2.3.1 Underåriga – omyndiga 2.3.2 Psykisk störning – förvaltarskap – god man
2.4 Sammanfattning
3. Förmögenhetsrättens område 3.1 Allmänna principer 3.1.1 Avtalsfrihetens gränser
3.2 Rättigheter och skyldigheter 3.3 Tillgångar av olika slag 3.3.1 Lös egendom – lösöre 3.3.2 Fast egendom
3.4 Äganderätten och dess begränsningar
4. Allmän avtalsrätt 4.1 Inledning 4.2 Den allmänna avtalsrätten och avtalslagen 4.3 Avtalslagen och avtalsslut 4.3.1 Om slutande av avtal – anbud–acceptmodellen enligt avtalslagen 4.3.2 Sammanfattning – avtalsslut enligt avtalslagen
13 15 16 16 21 23 25 25 29 30 34 34 35 35 37 37 38 39 40 47
49 49 49 56 4.5 Sammanfattning – avtalsslut enligt och utanför avtalslagen 57 4.6 Standardavtal 60 4.6.1 Sammanfattning – standardavtal 62 4.4 Om slutande av avtal – utanför avtalslagen
4.4.1 Inledning 4.4.2 Olika modeller för avtalsslut 4.4.3. Några övriga modeller/former för slutande av avtal
5. Fullmakt och andra mellanmanssituationer 5.1 Olika fullmakter och deras innebörd 5.2 Behörighet och befogenhet 5.3 Mellanmannens ansvar 5.4 Andra fullmaktsliknande representanter 5.5 Fullmaktens verkningar i vissa fall 5.6 Sammanfattning
6. Rättshandlingars ogiltighet 6.1 Inledning 6.2 Avtalslagens regler om ogiltighet med mera 28 § AvtL – grovt tvång – råntvång 29 § AvtL – lindrigt tvång – utpressning 30 § AvtL – svek 31 § AvtL – sak- och kreditocker 32 § AvtL – förklaringsmisstag – förvanskning 33 § AvtL – tro och heder 34 och 35 §§ AvtL – skenavtal – godtrosförvärv av skuldebrev 36 § AvtL – oskäliga avtalsvillkor Förutsättningsläran – 36 § AvtL Marknadsrättsliga åtgärder Tolkningsmetoden Ändrade förhållanden 37 och 38 §§ AvtL – pantavtal och konkurrensklausuler
6.3 Sammanfattning Ogiltiga avtal – 3 kap. AvtL På vilket sätt skiljer sig de olika reglerna om ogiltighet åt? Vilka likheter finns?
65 66 69 72 72 73 74 79 79 80 81 82 82 83 84 85 87 87 91 91 92 92 93 94 96 102
7. Tolkning av avtal och dess innehåll 7.1 Ett praktiskt exempel på avtalstolkning 7.2 Sammanfattning Tolkning och utfyllning
105 108 115 116
8. Avtalsbrott
121
9. Sammanfattning – allmän avtalsrätt
125
10. Speciell avtalsrätt
127
Ordlista
131
Förkortningar AvtL lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på för mögenhetsrättens område (avtalslagen) FB föräldrabalk (1949:381) GåvoL lag (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva JB jordabalk (1970:994) LAS lag (1982:80) om anställningsskydd SkbrL lag (1936:81) om skuldebrev ÄB ärvdabalk (1958:637) ÄktB äktenskapsbalk (1987:230)
9
1. Avtalet – en överenskommelse
– Då säger vi det! – Vad är det vi säger? – Jo, att vi är överens. – Vad är vi överens om? – Det vi har sagt. Vi skulle kunna hålla på så ett tag, om och om igen, och bekräfta att vi är överens och sedan fråga oss vad det är vi är överens om. I de flesta fall blir det inga som helst problem. Det vi sa och var överens om faller på plats utan några invändningar eller klagomål. I en värld av total ordning och lojalitet skulle mycket av det som jurister sysselsätter sig med kunna skötas av ett fåtal. Nu är det emel lertid inte så enkelt alla gånger, att vi är överens eller att det vi sa uppfattades av den andra på samma sätt som vi menade det. Dessutom kan det vi var överens om ha förlorat sin betydelse för den andra på grund av ändrade förhållanden. I de mest illojala situationer kan det dessutom vara så att den ena utnyttjar den andres svagare situation eller till och med lurar den andre att ingå en överenskommelse med ett innehåll som inte motsvaras av den faktiska verkligheten eller den andres förväntningar. Ibland kan problem uppkomma på grund av att vi inte vet vem det är som vi är överens med. Den ena parten kan företräda en part som inte är synlig eller närvarande. Den ena parten kan vara för ung eller psykiskt sjuk, eller kanske till och med säljer något den inte äger eller av andra skäl inte har rätt att sälja. 11
svensk avtalsrätt Hur blir vi överens? Hur ser spelreglerna ut och var kan vi hitta dem? Hur vi blir överens kan utläsas dels ur avtalslagen från 1915, dels ur speciallagar för vissa typer av avtal som kräver särskilda former, dels ur rättspraxis, handelsbruk och sedvänja. Denna bok kommer att besvara många av de frågor som anges ovan. Avtalet är en del av en större helhet, och begreppet har en central betydelse inom civilrätten, men också i viss mån inom den offentliga rätten. Avtalet har kanske sin viktigaste plats inom förmögenhetsrätten som är en del av civilrätten, men också en viss betydelse inom familje rätten som också är en del av civilrätten. Det är viktigt att redan nu förbereda sig på att en stor del av juridiken inte är små isolerade före teelser, utan att det finns ett visst logiskt samband mellan olika före teelser. Det är inte tillräckligt att endast lära sig allmän avtalsrätt eller att läsa avtalslagen för att få svar på vad som gäller inom den speciella avtalsrätten. Köplagen är en lag som hör till den speciella avtalsrätten, men det innebär inte att regler hämtade från den allmänna avtalsrätten inte kan tillämpas även när köplagen är primärt tillämplig. Lagstiftaren (riksdagen) och domstolarna strävar efter ett logiskt samband mellan de delar av juridiken som berör liknande frågor och att parterna ska kunna förutse vad deras (rätts)handlingar får för konsekvenser.
12
2. Civilrätt och personrätt
2.1 Inledning Begreppet civilrätt berör i huvudsak relationen mellan enskilda, såväl fysiska personer som juridiska personer (närmast företag och för eningar). Civilrätten är inte helt frikopplad från den offentliga rätten (som närmast berör regler i relationen mellan det allmänna och en skilda). Vissa civilrättsliga regler har även offentligrättsliga konsekven ser. Säljare som tillämpar säljmetoder i strid med marknadsrättsliga eller konkurrensrättsliga regler kan drabbas av offentligrättsliga sank tioner, som bland annat vite, andra (statliga) avgifter eller förbud. Civilrätt är ett område som spänner över många frågor som berör oss i vår relation med andra fysiska och juridiska personer. De flesta av oss reflekterar inte över alla de rättshandlingar vi vidtar varje dag, utan det mesta flyter på utan att det uppkommer några problem. Vi fattar beslut i egenskap av föräldrar för våra barn, vi använder olika allmänna transportmedel till och från arbetet, vi arbetar, vi äter lunch på en lunchrestaurang, vi köper hem mat efter arbetsdagen och vi sjunker ner i soffan och sätter på tv:n eller kopplar upp oss på nätet och surfar runt för att beställa en resa till en varm plats, som under några veckor ska skona oss från den kalla vintern. En vanlig dag inne håller många åtgärder som är av juridisk karaktär, i mitt exempel främst av civilrättslig karaktär. Rättsområden som berörs är bland annat familjerätt, avtalsrätt, köprätt, konsumenträtt och arbetsrätt. Civilrätt kan delas in i bland annat personrätt, förmögenhetsrätt och familjerätt. De två huvudsakliga områdena inom civilrätt är förmögen 13
svensk avtalsrätt hetsrätt och familjerätt. Förmögenhetsrätten kan i sin tur delas in i tre delar: 1) avtalsrätt, 2) sakrätt och 3) skadeståndsrätt (utanför avtalsförhål landen). Avtalsrätten avser vanligtvis avtal/förpliktelser mellan två (eller flera) parter. Deras överenskommelse binder i regel endast dessa parter (obligationsrätt). Avtalsrätt (obligationsrätt) kan enklast förklaras som ett begrepp med siktet inställt på avtalsparters inbördes rättsliga förhållande och som inte binder andra utanför avtalsförhållandet. Däremot kan själv klart ett avtal mellan två eller flera parter få (åtminstone indirekt) betydelse för andra som inte är direkta avtalsparter. Det kan röra sig om en arbetsgivare som sluter ett kollektivavtal, avtal om köp av en verksamhetsgren som ger fler eller andra arbetstillfällen eller köp av en bil som andra kan få låna eller samåka i. Sakrätt skulle kunna beskrivas som en rätt till en sak. Sakrätt kräver åtminstone tre personer, till exempel två avtalsparter och en tredje man (utanför avtalsförhållandet). Sakrätt berör bland annat rätten till viss egendom. Rätten till egendomen kan bestå i äganderätt, säkerhetsrätt eller bruksrätt. Frågor som kan bli aktuella är hur skydd (för sin sak) mot tredje man uppkommer eller hur skyddet ska bestå. Det skydd som avses är främst omsättningsskydd (skydd mot annan som gör anspråk på samma egendom) och borgenärsskydd (skydd mot till exempel över låtarens borgenärer vid konkurs). Sakrätterna är begränsade (numerus clausus). Det innebär att parterna inte kan skapa egna sakrätter. Sak rättsliga frågor ställs vanligtvis på sin spets vid olika exekutiva åtgärder som bland annat utmätning och konkurs. Avtalsparterna kan inte avtala om hur olika rättsförhållanden ska bedömas vid en exekutiv åtgärd, däremot kan parterna i sitt avtal på olika sätt förekomma tråkiga över raskningar för det fall någon av dem drabbas av en exekutiv åtgärd. Ett avtal har annars normalt endast bindande verkan för dem som har ingått avtalet. Sakrättsliga frågor kommer att behandlas dels i ett eget avsnitt om allmän sakrätt (se avsnitt 3.2), dels i anslutning till olika avtalstyper (bland annat vid köp av lös och fast egendom). Bruksrätt avser annan tillgång/annat förfogande till egendom som inte vilar på äganderätt eller säkerhetsrätt till egendomen. Det kan röra sig om till exempel hyra, arrende eller saklån. 14
2. Civilrätt och personrätt Skadeståndsrätt (utomkontraktuellt skadestånd) berör främst ansvar för olika skador orsakade av en skadegörare. Det kan vara sak- och personskador, men även olika förmögenhetsskador. Kännetecknande för utomkontraktuellt skadestånd är att ersättningsansvar uppkommer utanför ett avtalsförhållande. Skadegöraren blir ersättningsansvarig för skador som denne har orsakat en skadelidande, utan att det före ligger något avtal parterna emellan. Skadestånd kan emellertid bli aktuellt även i avtalsrättsliga relationer. Det kan gälla vid bland annat dröjsmål med leverans av en vara, med färdigställandet av en entrepre nad eller vid felaktig uppsägning av en anställd. Skadeståndsrätt utan för avtalsförhållanden behandlas inte i denna bok, däremot kommer kontraktuella skadestånd att behandlas i anslutning till respektive avtalstyp.
2.2 Rättssubjekt – rättskapacitet Endast personer kan vara rättssubjekt med rättskapacitet. Däremot behö ver personer inte nödvändigtvis vara fysiska personer (människor), utan även juridiska personer (bolag, föreningar och stiftelser) kan vara rätts subjekt med rättskapacitet. Med begreppen följer att en fysisk (även juridisk) person kan inneha tillgångar och ha skulder. En fysisk och ju ridisk person kan dessutom vara part i en rättegång (partshabilitet). Alla fysiska personer har rättskapacitet (är rättssubjekt) om de är födda och lever. Även ofödda personer kan ha rättskapacitet om de senare föds med liv, se bland annat ärvdabalken (1958:637; ÄB) 1:1 (som behandlar rätten till arv). När en människa dör upphör dennes rättskapacitet. En fysisk per sons bortgång avslutas med att den avlidnes skulder betalas och över skjutande tillgångar fördelas mellan de arvingar som står den avlidne närmast. Även en juridisk person kan förlora sin rättskapacitet, och då genom till exempel likvidation eller konkurs. Behandlingen av skulder och tillgångar sker på ungefär samma sätt som vid dödsfall. Eventuellt överskott lämnas till ägarna eller medlemmarna av den juridiska per sonen.
15
svensk avtalsrätt
2.3 Rättslig handlingsförmåga Den som har rättskapacitet behöver inte nödvändigtvis ha full rättslig handlingsförmåga eller inför domstol ha processhabilitet. Den som har full rättslig handlingsförmåga kan vanligtvis själv ingå avtal eller vid ta andra rättshandlingar som blir bindande. Rättslig handlingsförmåga har normalt den som fyllt 18 år. Vid 18 års ålder blir vi myndiga i Sverige och då kan vi fatta våra egna beslut. Utöver möjligheten att själv ingå avtal får vi också bland annat rösta, ta körkort för bil, gifta oss (undan tagsvis vid lägre ålder) och väcka talan inför domstol. De flesta människor, oavsett ålder, har oftast någon form av rättslig handlingsförmåga. De som vanligtvis saknar full rättslig handlingsför måga är • underåriga (under 18 år) • personer som är psykiskt störda. Dessa personer saknar dock sällan all förmåga att rättshandla. Enligt lagen (1924:323) om verkan av avtal som slutits under påverkan av psykisk störning kan avtal som ”sluts under påverkan” av en psykisk störning bli ogiltiga. Det rör sig alltså om avtal som ingås på grund av störningen. • personer som står under förvaltarskap. Dessa personer kan ha mer eller mindre reducerad förmåga att själva få sluta avtal. Reglerna om god man och förvaltare finns i 11 kap. föräldrabalken (1949:381, FB). Andra personer som under en viss tid har reducerad förmåga att själva få rättshandla är personer som är försatta i konkurs. Den reducerade förmågan avser inte alla områden, utan främst områden som är nära kopplade till konkursens konsekvenser. Den som är försatt i konkurs kan inte fritt sälja eller ge bort sin egendom.
2.3.1 Underåriga – omyndiga Den som är under 18 år är omyndig (FB 9:1). En underårig får inte råda över sin egendom eller åta sig förbindelser. Det innebär i princip att den underårige inte får förfoga över egendom, varken faktiskt eller 16
5. Fullmakt och andra mellanmanssituationer Det finns tillfällen när du skulle behöva vara på två ställen samtidigt, men det är ju inte möjligt. Däremot är det möjligt att använda sig av en mellanman. Han eller hon har fått en fullmakt av en annan person. Reglerna om fullmakter finns i 2 kap. AvtL. Lagen innehåller ingen direkt legaldefinition av en fullmaktssituation, men 10 § AvtL får an ses vara fullmaktskapitlets portalstadgande. En fullmaktssituation kan enklast beskrivas med illustrationen i figur 5:1.
A+
Huvudman/
Huvudman/ fullmaktsgivare fullmaktsgivare
Mellanman/ Mellanman/ fullmäktig
Tredje man
Tredje man
fullmäktig
Figur 5:1 En fullmaktssituation.
Huvudmannen/fullmaktsgivaren kan ge i uppdrag åt en mellanman/ fullmäktig att i huvudmannens namn och för dennes räkning ingå avtal om köp av egendom från tredje man. Uppdrag till en mellanman kan även avse andra uppdrag än köp av saker. Det kan bland annat röra köp och försäljning av saker och tjänster, uppdrag att utföra tjänster 65
svensk avtalsrätt eller att motta betalningar eller uppsägningar med mera. Endast (näs tan) fantasin sätter gränserna för olika tänkta fullmaktsuppdrag. Illustrationen ger delvis uttryck för vad som går att utläsa ur 10 § 1 st. AvtL. Bestämmelsen ger inget svar på frågan hur en fullmakt upp kommer. Fullmaktskapitlet i AvtL innehåller dock bestämmelser om hur vissa fullmakter upphör och motsatsvis kan man då dra slutsatser om hur de uppkommer. Bestämmelsen tar främst sikte på effekten av mellanmannens användning av fullmakten. Vi kan bland annat utläsa att om mellanmannen använder den fullmakt som har getts av huvud mannen och mellanmannen i sin användning av fullmakten håller sig inom gränserna för densamma så uppkommer ett bindande avtal mel lan huvudmannen och tredje man. Tre relationer kan spåras i ett fullmaktsförhållande: 1. Den mellan huvudmannen och mellanmannen. Relationen är när mast ett uppdragsförhållande (bygger på ett avtal). 2. Den mellan huvudmannen och tredje man. Den relationen är själva avtalsförhållandet (uppdragets huvudsyfte). 3. Den mellan mellanmannen och tredje man. Den relationen saknar en avtalsrelation. Relationen är närmast utomobligatorisk. Begreppet ”fullmakt” har ett antal olika betydelser i olika samman hang. Med fullmakt kan menas att någon är behörig att göra något för annans räkning. Fullmakt kan också likställas med själva (fullmakts) dokumentet, till exempel en skriftlig fullmakt.29
5.1 Olika fullmakter och deras innebörd De vanligaste fullmaktstyperna i avtalslagen är ställningsfullmakten (10 § 2 st.), skriftlig fullmakt (16 §) och uppdragsfullmakten30 (18 §). Val av fullmakt kan bero bland annat på vilket uppdrag som avses bli utfört. Den som arbetar som kassabiträde har normalt en ställnings 29 Det finns ytterligare beskrivningar av fullmaktens innebörd, men av utrym messkäl saknas möjlighet att presentera alla. 30 Även kallad muntlig fullmakt eller § 18-fullmakt.
66
5. Fullmakt och andra mellanmanssituationer fullmakt som omfattar uppdraget. Den som ska köpa/sälja en fastighet för annans räkning måste ha en skriftlig fullmakt. Den skriftliga full makten kan även användas för uppdrag som inte kräver skriftlighet. Den som bara ska springa ner till affären och köpa ett par liter mjölk för annans räkning kan nöja sig med en uppdragsfullmakt. Ställningsfullmakten regleras i 10 § 2 st. AvtL och tar sikte på någon som intar en (viss yttre synbar) ställning med vilken det normalt (enligt lag eller sedvänja) följer en viss behörighet att binda huvudmannen. Uppkomsten av själva ställningen följer antingen av en anställning (i viss tjänst) eller av avtal. Även anställningen torde vila på ett (anställ nings)avtal. För tredje man är det sannolikt inte så svårt att sluta sig till att den som sitter i kassan och tar betalt har den ställning som krävs för att binda huvudmannen. Ibland kan dock ställningen och den till ställningen kopplade behörigheten att företräda huvudmannen vara något mer oklar. Den som ringer ett företag kan ha svårt att avgöra om den som svarar har den behörighet som krävs för tredje mans ärende. En ställningsfullmakt återkallas genom att fullmäktigen av lägsnas från sin tjänst eller ställning (15 § AvtL). I samband med ställningsfullmakt kan kort nämnas två fullmakter som inte direkt regleras av AvtL, men som ses som ett utflöde (påbygg nad) av ställningsfullmakten. Toleransfullmakt och kombinationsfullmakt är nära besläktade med varandra.31 Toleransfullmakten kan närmast beskrivas som en fullmakt som i grunden bygger på en ställningsfull makt, men där mellanmannen vid upprepade tillfällen (åtgärder av liknande slag) har gått utöver sin behörighet (i relation till omfatt ningen av den aktuella/ursprungliga ställningsfullmakten). Dessa över skridanden har dock inte föranlett huvudmannen att säga ifrån, och därmed har toleransmomentet så att säga utvidgat behörigheten. Hu vudmannens tolerans behöver inte nödvändigtvis komma till ett aktivt uttryck av gillande, utan passiviteten (underlåtenheten) att säga ifrån binder denne.
31 I vissa länder, bl.a. i dansk och norsk rätt, har de getts en gemensam benämning.
67
svensk avtalsrätt
Exempel: Jan, som arbetar som inköpare av matvaror till butiken, brukar dessutom göra mindre inköp av frukt till personalrummet. Huvud mannen invänder inte, utan betalar fruktfakturorna vid upprepade tillfällen. Här kan sägas att huvudmannen har tolererat inköpen.
En kombinationsfullmakt kan föreligga om mellanmannen vidtar åt gärder som inte följer av lag eller sedvänja för en ställningsfullmakt, men där ett antal olika omständigheter tillsammans får anses ge tred je man befogad anledning att uppfatta att mellanmannen har fullmakt (behörighet). Huvudmannen kan ha placerat en person i en position som för tredje man ger uppfattningen att mellanmannen har den be hörighet som krävs för att binda huvudmannen på det aktuella om rådet. Försiktighet är påkallad när det gäller att bedöma om en tole rans- eller kombinationsfullmakt kan anses föreligga. Den skriftliga fullmakten anges i 16 § AvtL, och den ska innehas och företes för tredje man vid uppdragets fullgörande. Den skriftliga full makten är en förutsättning i vissa fall, såsom vid köp/försäljning av fastighet för annans räkning (se 27 § 2 st. AvtL). Banker brukar kräva en skriftlig fullmakt för utövande av vissa bankärenden för annans räkning. Vanligtvis kräver även banken att deras förtryckta fullmakter används som underlag för uppdraget. Den skriftliga fullmakten åter kallas genom att huvudmannen återtar eller förstör fullmaktshand lingen. Uppdragsfullmakten finner vi i 18 § AvtL, och den förutsätter endast ett meddelande (muntligt eller skriftligt) från huvudmannen till mel lanmannen. Uppdragsfullmakten lämpar sig normalt endast för enk lare uppdrag. Uppdragsfullmakten återkallas på samma sätt som den gavs, genom ett meddelande till fullmäktigen, att den inte längre gäller. Övriga fullmakter i 2 kap. AvtL är den så kallade direktmeddelade fullmakten, som uppkommer genom ett meddelande riktat direkt till tredje man att någon (en viss eller vissa personer) har fullmakt att 68
5. Fullmakt och andra mellanmanssituationer fullgöra något för huvudmannens räkning (se 13 § AvtL). Den så kal lade kungörelsefullmakten uppkommer genom ett kungörande i en tid ning eller på liknande sätt (se 14 § AvtL). Samtliga fullmakter i avtalslagen, utöver uppdragsfullmakten, är så kallade självständiga fullmakter. Utmärkande för de självständiga full makterna är att det finns en form av yttre synbarhet, till exempel skriftligt, ställning eller kungörelse, som tredje man på något sätt kan iaktta. Uppdragsfullmakten, som även kallas osjälvständig fullmakt, saknar ett yttre synbart samband med en fullmakt. Huvudmannen har endast ”internt” meddelat mellanmannen att för huvudmannens räk ning utföra ett uppdrag. Tredje man har inget yttre att iaktta, utan får lita på mellanmannens besked (ungefär som ett bud).
5.2 Behörighet och befogenhet Fullmaktens omfattning varierar beroende på dels vilken fullmaktstyp den fullmäktige innehar, dels hur fullmaktsgivaren har valt att formu lera fullmaktens gränser, dels vilka interna inskränkningar som full maktsgivaren har meddelat fullmäktigen. En fullmakts omfattning berörs ofta av två begrepp, behörighet och befogenhet. Dessa begrepp är inte direkt uttryckta och beskrivna i lag. I 10 § 1 st. AvtL anges att fullmaktsgivaren blir bunden av de avtal eller andra rättshandlingar som fullmäktigen företar inom fullmaktens gränser. Fullmaktens gränser tar sikte på fullmäktigens ”behörighet” att binda huvudmannen. Av 11 § 1 st. AvtL framgår att fullmäktigens ”befogenhet” kan vara inskränkt av interna föreskrifter från huvud mannen. Tredje man kan dock i de fall då mellanmannen har överskri dit sin befogenhet ändå klara sig (binda huvudmannen) om tredje man var i god tro om mellanmannens befogenhet (alltså saknade kännedom om de inskränkande föreskrifterna).
69
svensk avtalsrätt
Exempel: Anders uppdrar åt Berit att för hans räkning köpa en cykel. Anders har ont om tid och hinner inte själv till butiken, som rear ut cyklar. Anders ger Berit en skriftlig fullmakt. Jag Anders P. ger härmed fullmakt för Berit S. att för min räkning köpa en röd Corratec herrcykel, för angivet pris 5 000 kronor. 18 februari 2013. När Berit kommer till butiken visar det sig att samtliga röda Corratec-cyklar är slutsålda. Säljaren visar Berit en blå av samma märke och typ samt till samma pris. Berit gnuggar sin haka och beslutar sig för att slå till. När Berit glatt visar upp cykeln för Anders, så mottas hon av en betydligt mindre glad reaktion. ”Den cykeln vill jag inte ha”, utbrister Anders. Har Anders ingått ett bindande avtal med butiken eller kan han komma ifrån köpet? Det enkla svaret blir att Berit har gått utanför fullmaktens gränser – be hörigheten, och ett behörighetsöverskridande kan inte rädda tredje man, inte ens om denne är i god tro.32 Har säljaren sett fullmakten (viljeförklaringen) kan denne knappast åberopa god tro. Anders har däremot möjlighet att ratihabera (i efterhand godkänna) avtalet.
Om vi ändrar exemplet ovan, på så sätt att fullmakten inte anger någon färg, så får vi en intressant situation. Anta att Anders genom ett internt meddelande har sagt till Berit att hon endast får köpa en röd cykel. Om Berit i den situationen köper en blå har hon hållit sig inom fullmaktens gränser – behörigheten, men hon har överskridit befogenheten (se 11 § 1 st. AvtL). I detta fall kan Anders bli bunden till köpet av den blåa cykeln, om säljaren saknade anledning att känna till att Anders öns kade en röd. Berit kan i detta fall bli ansvarig i förhållande till Anders. Berit har brutit mot deras överenskommelse. 32
32 Av 25 § AvtL följer att en tredje man i god tro som inte kan göra avtalet mot huvudmannen gällande på grund av mellanmannens överskridande av behörig heten, under vissa förutsättningar kan göra mellanmannen (skadestånds)ansva rig. Om Berit har uppträtt som om det var hon själv som var köpare kan även det komma att påverka hennes eget ansvar.
70
5. Fullmakt och andra mellanmanssituationer De självständiga fullmakterna brottas med begreppen behörighet och befogenhet. Omfattningen av det synbara (behörigheten) kan sam manfalla med det interna (befogenheten). I dessa fall medför ett över skridande av behörigheten att även befogenheten överskrids. God tro hos tredje man skyddar dock denne endast mot befogenhetsöverskri dande. Om behörigheten och befogenheten varierar i omfattning upp kommer den situationen att den goda tron likväl kan binda tredje man. Det förutsätter dock att inte också behörigheten överskrids. Befogen heten kan aldrig vara vidare än behörigheten, men däremot tvärtom (se figur 5:2). Behörighet Befogenhet
Figur 5:2 Behörighet och befogenhet sammanfaller.
Här sammanfaller behörigheten med befogenheten, och fullmaktens gränser gäller som ram för bindande avtal mellan huvudmannen och tredje man. Behörighet Befogenhet
Figur 5:3 Befogenheten är snävare än behörigheten.
I figur 5:3 är befogenheten snävare än behörigheten, och avtal i utrym met mellan befogenheten och behörigheten är möjligt för tredje man om denne är i god tro avseende befogenhetsöverskridandet. 71
svensk avtalsrätt När det gäller uppdragsfullmakten (den osjälvständiga fullmakten) är behörighet och befogenhet samma sak. Fullmaktens gränser bygger endast på det interna meddelandet, och något ytterligare (yttre) mo ment finns inte, utan behörighet och befogenhet sammanfaller alltid. Tredje man kan i detta fall inte skyddas av sin goda tro (se 11 § 2 st. AvtL).
5.3 Mellanmannens ansvar Mellanman som saknar behörighet eller går utöver sin behörighet i rela tion till en tredje man uppträder som falsus procurator (falsk fullmäktig) och kan med stöd av 25 § AvtL göras skadeståndsskyldig mot tredje man. Fullmäktigen behöver inte svikligen ha förlett tredje man om att fullmakt (behörighet) fanns, utan det kan ha skett av andra orsaker. Mellanman nens ansvar för ”erforderlig fullmakt” kan sägas vara strikt. Tredje man som inte kan göra avtalet (rättshandlingen) gällande mot huvudmannen kan kräva skadestånd av mellanmannen upp till det så kallade positiva kontraktsintresset (som om avtalet hade fullföljts – alltså vinsten av avtalet).33 Tredje man måste dock vara i god tro och ska inte ha ”insett eller bort inse” att fullmakten (behörigheten) överskreds. Bestämmelsens tillämp lighet bör närmast avse överskridande av en uppdragsfullmakt, vid vilken tredje man saknar ett synbart yttre (behörighetsskapande) moment att lita till. Om mellanmannen överskrider sin befogenhet och avtalet blir bindande för huvudmannen (på grund av tredje mans goda tro), så följer det av 18 kap. 4 § HB (som uttrycker en allmän princip för uppdragsavtal – sysslomannaavtal) att mellanmannen blir skadeståndsskyldig gentemot huvudmannen.
5.4 Andra fullmaktsliknande representanter Här ska kort redogöras för andra liknande mellanmanssituationer som påminner om fullmaktstyperna i avtalslagen. 33 Jämför det negativa kontraktsintresset, som endast omfattar utgifter som hade kunnat undvikas. Det positiva kontraktsintresset innefattar även den uteblivna vinsten.
72
Svensk avtalsrätt Stefan Zetterström SVENSK AVTALSRÄTT är en lärobok främst avsedd för grundutbildningar i avtals rätt, såväl inom högskolan som i privat regi. Boken kan dessutom med fördel användas av praktiker som vill få en strukturerad redogörelse för den allmänna avtalsrätten och dess närliggande frågor.
Bokens innehåll ger en bred inblick i den allmänna avtalsrätten, med praktiska exempel och hänvisningar till rättsfall. Läsaren får god kännedom om hur avtal kommer till stånd i olika sammanhang dels enligt avtalslagens regler, dels enligt regler utanför avtalslagens område. Avtal sluts för olika ändamål, och detta har beaktats av författaren. Boken innehåller dessutom redogörelser för olika mellan manssituationer samt avtals och andra rättshandlingars ogiltighet. Andra delar som läsaren får bekanta sig med är principer och metoder för avtalstolkning och ett avsnitt om avtalsbrott.
Stefan Zetterström är universitetsadjunkt i civilrätt vid Uppsala universitet, och han har för närvarande författat tio läroböcker i juridik.
ISBN 978-91-40-68732-6
9 789140 687326