Page 1

Engagemang, samverkan och kunskap är grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Kunskap – framtagen genom forskning eller erfarenhetsbaserad – behöver återkommande uppdateras och förbättras. I denna antologi presenteras praktik­ nära forskning med direkt relevans för svenska förhållanden. Boken Kriminologi och poliskunskap är resultatet av ett nära samarbete mellan Institutionen för kriminologi vid Malmö universitet, Polisen och andra brottsförebyggande aktörer – lokalt, regionalt och nationellt. Här förmedlas ny kunskap om kommunpolisverksamhet, trygghetsmätningar, problem­ orienterat polisarbete, upprepad utsatthet för brott, randomi­ serade kontrollerade experiment, mängdbrottsutredningar och psykiatrisk tvångsvård. I antologin tas också den återkommande frågan om kommunal eller statlig polis upp. Boken ger ett brett perspektiv och fungerar som en viktig kunskaps- och inspirationskälla för blivande poliser, kriminologer och andra som i sina yrkesroller förväntas medverka till att brottsligheten minskar och tryggheten ökar.

| KRIMINOLOGI OCH POLISKUNSKAP

KRIMINOLOGI OCH POLISKUNSKAP

Peter Lindström & Ulf Sempert (red.)

Redaktörer för denna antologi är docent Peter Lindström, kriminolog i polisregion Stockholm samt vid Malmö universitet, och polismästare Ulf Sempert, polisregion Syd och gästlärare i praktisk poliskunskap vid Malmö universitet. De medverkande författarna är forskare och praktiker inom det brottsförebyggande och trygghetsskapande området i vid bemärkelse.

KRIMINOLOGI OCH POLISKUNSKAP MÖTET MELLAN FORSKNING OCH PRAKTIK

Peter Lindström & Ulf Sempert (red.)

Art.nr 39838

studentlitteratur.se

978-91-44-12365-3_01_Hela_korr8.indd 1-3

2018-05-03 09:41


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39838 ISBN 978-91-44-12365-3 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: John Persson Författarfoton: Peter Lindström: Sofie Lindström Ulf Sempert: Lars Hedelin Printed by Dimograf, Poland 2018

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 2

2018-05-07 09:27


INNEHÅLL

Förord 9 Inledning: Kriminologi, poliskunskap och brottsförebyggande verksamhet 11

Pet e r L i n d st röm & U l f Se m pe rt

1  Kunskapsbaserat polisarbete – forskning och professionalisering  19 Pet e r L i n d st röm Skriftlig dialog på hög nivå  21 En modern kunskapssyn?  23 ”Evidence-based policy” och kunskapsstyrning  24 ”Evidence-based policing” och tillämpad kriminologi  27 Konsten att bedöma vad som fungerar och inte  30 Ingen vetenskaplig metod är felfri  33 Professionella yrken och evidensbaserad praktik  36 En vetenskapligt baserad praktik  40 Utvecklingen mot ett mer kunskapsbaserat polisarbete  42 Avslutande diskussion: närmare en kunskapsbaserad praktik  44 Referenser 47

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 3

3

2018-05-07 09:27


Innehåll

2  Polisens brottsförebyggande experter – kommunpoliserna  51 U l f Se m pe rt Inledning 51 Uppdraget: en polismyndighet  52 Polismyndighetens uppgifter och verksamhetens utgångspunkter  53 Verksamhetsidé 54 Långsiktiga mål  54 Strategiska initiativ  55 Brottsförebyggande arbete – vad är det?  56 Uppföljning och utvärdering  58 Kommunpolis – Polismyndighetens stora satsning  59 Kommunpolisernas kravprofil och uppdrag  59 Samverkansparternas krav och förväntningar  61 Enkätundersökning: vem är kommunpolis i polisregion Syd?  63 Reflektioner kring enkätresultaten  65 Statskontorets bedömning av kommunpolisrollen  66 Forskningsbaserade teorier och metoder  66 Rutinaktivitetsteorin 67 Grannsamverkan, Våga-program och skolundervisning  68 ”Hot spot”, ”Situational Action Theory” och ”broken windows”  69 Vetenskaplig kunskap och ”praktisk polistjänst”  70 Avslutande diskussion  71 Kompetensnivå och evidensbaserat arbete kontra förväntningar och krav  72 En del i samhällsbyggandet?  73 Framtiden 74 Referenser 75 3  Trygghet i forskning och praktik  79 A n na-K a r i n I v e rt Hur mäter vi trygghet och spelar det någon roll?  81 Utmaningar: bortfall och representativitet  86 Vem är otrygg och var?  87

4

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 4

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2018-05-07 09:27


Innehåll

Lokala trygghetsmätningar – exemplet Malmö  89 Avslutning 91 Referenser 92 4  Brott och plats – praktisk kriminologi i polisarbetet  95 M a n n e Ge r e l l Teoretiska utgångspunkter för förståelsen av brottslighet på vissa platser 95 Problemorienterat polisarbete  97 Exempel 1. Våld i offentlig miljö  98 Steg 1: kartläggning  98 Steg 2: analys  99 Steg 3: åtgärder  101 Steg 4: utvärdering  104 Exempel 2. Otrygghet – ungdomsgäng  105 Steg 1: kartläggning  105 Steg 2: analys  108 Steg 3: åtgärder  108 Steg 4: utvärdering  109 Slutsats 111 Referenser 111 5  Upprepad utsatthet för brott – exemplet Landskrona  115 A n n i k a Wåg sät e r Syfte och frågeställning  117 Tidigare forskning om upprepad utsatthet för brott  117 Störst risk i nära anslutning till det första brottet  118 Kritik mot brottsförebyggande insatser mot upprepad utsatthet  118 Effekter av insatser mot upprepad utsatthet  119 Teoretiska utgångspunkter  119 Lokalt brottsförebyggande arbete  120 En nationell satsning på det brottsförebyggande arbetet  121

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 5

5

2018-05-07 09:27


Innehåll

Brottsförebyggande arbete i Landskrona  122 Undersökning av upprepad utsatthet  123 Resultatet av undersökningen  124 Avslutande diskussion  128 Framtiden 130 Referenser 130 6  Experiment i polispraktik – ett sätt att överbrygga glappet mellan forskning och praktik  133 M i a-M a r i a M agn us s on Polisforskning och polispraktik  133 Forskningsinriktningar 134 Distans mellan strategi och praktik  135 Nya möjligheter att etablera polisforskningen  136 ”Prakademiker” 137 Narkotikabekämpningen och dess effekter  138 Experiment i polisverksamhet  139 Vad kan man experimentera med?  140 Motiverande samtal  140 Randomiserat kontrollerat experiment om motiverande samtal 141 Enkäter till de deltagande poliserna  142 Vinster med experimentet  143 Resultat av experimentet  143 Avslutande diskussion  144 Referenser 146 7  Polisen och mängdbrottsresultaten – ständigt i fokus men aldrig bra nog  149 N i na A x nä s En modell för utredningsverksamheten  150 Polisens resultatrapporter   152 Utredningsverksamhetens utveckling  158

6

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 6

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2018-05-07 09:27


Innehåll

Tidigare forskning om mängdbrottutredningar  160 Bakgrund till forskningsprojektet  161 Forskningsprojektets genomförande  163 Vad betyder resultatet?  165 Vad är relevant att mäta?  166 Kvalitet i relation till förutsättningar  167 Resultat 169 Avslutande diskussion  170 Referenser 171 8  Polisiära omhändertaganden enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård – en kvantitativ pilotstudie  173 Gu n i l l a C ö st e r & L e ona r d S wa h n Inledning 173 Syfte och frågeställningar  174 Begrepp och definitioner  174 Bakgrund och teoretisk förankring  175 Polisens arbete kopplat till omhändertaganden enligt LPT  176 Psykiatrins arbete kopplat till omhändertaganden enligt LPT  177 Tidigare forskning om polisens omhändertaganden av psykiskt sjuka   178 En svensk pilotstudie  182 Undersökningsmaterial och analys  183 Avgränsningar och begränsningar  184 Resultat och analys  185 Avslutande diskussion  187 Förslag till fortsatt forskning  192 Referenser 193 9  Statligt eller kommunalt polisväsende i Sverige – argument förr och nu  197 E r i k Wå ngm a r Teoretiska utgångspunkter  197 Utredningar och beslut 1944–1964   199

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 7

7

2018-05-07 09:27


Innehåll

Utredningar 1944 och 1951  199 Utredningen 1961  201 Remissbehandling av utredningen 1961  207 Regeringens proposition 1962  209 Principbeslutet i riksdagen 1962  211 Detaljbesluten i riksdagen 1964  212 Utvecklingen 1965–2012 i översikt  215 Beslut om en nationell polismyndighet 2012  221 Analys och avslutande diskussion  224 Referenser 228

8

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 8

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2018-05-07 09:27


FÖRORD

Hösten 1987 fick jag, som nydisputerad vid Stockholms universitet, en forskartjänst vid Polishögskolans (PHS) nyinrättade forskningsenhet. Polisforskning bedrevs i blygsam skala i Sverige och jag blev snart varse att forskningsanknytningen av både polisutbildning och polisverksamhet var i det närmaste obefintlig. Jag var trots det försiktigt positiv till den framtida utvecklingen och skrev 1988 i en svensk tidskrift: (…) i ett framtidsperspektiv är det ändå sannolikt så att svensk polisforskning kommer att expandera både vad gäller antalet verksamma forskare och mängden forskningsresultat, och att intresset för polisforskning kommer att öka inom, såväl som utanför, polisorganisationen.

Ungefär samtidigt genomfördes en undersökning av vad polisen ville få ut av den nyinrättade forskningsenheten. Av svaren framgick att man framför allt önskade sig forskning om effektiva arbetsmetoder inom såväl den brottsförebyggande som den utredande och lagförande verksamheten. Forskningen skulle vara praktiknära och studera, utveckla och utvärdera polisiära arbetsmetoder. När forskningsenheten vid PHS efter tio år lades ner och 1998 flyttades till Brottsförebyggande rådet (Brå) försvann grundförutsättningarna för den praktiknära forskningen och trettio år senare är det fortfarande lång väg att gå. Institutionen för kriminologi vid Malmö universitet bygger nu upp den praktiknära polisforskningen och utbildningen. Vi har bland annat doktorander med anställning i Polismyndigheten och vi utvecklar kurser i vår grundutbildning i samverkan med polisen och genomför vidareutbildning i kriminologi och brottsprevention för poliser och samverkansaktörer. Vår

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 9

9

2018-05-07 09:27


Förord

ambition är att fylla behovet av forskning och forskningsanknytning i den polisutbildning som startar vid Malmö universitet 2019. Det är därför positivt att denna antologi på temat kriminologi och poliskunskap skriven av både forskare och praktiker bär tydliga spår av det arbete som jag, och flera med mig, var med om att påbörja. Marie Torstensson Levander Professor Institutionen för kriminologi, Malmö universitet

10

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 10

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2018-05-07 09:27


INLEDNING: KRIMINOLOGI, POLISKUNSK AP OCH BROT TSFÖREBYGGANDE VERK SAMHET Pet e r L i n dst röm & U l f Se m pe rt

Kriminologisk forskning har i ett historiskt perspektiv inte visat något större intresse för polisen eller polisverksamheten. När frågan om att inrätta ämnet kriminologi i Sverige började diskuteras på 1930-talet framhöll i och för sig den svensk-amerikanske sociologiprofessorn Thorsten Sellin (1940) att kriminologisk kunskap och utbildning behövde inte bara ”fängelsedirektören eller anstaltsföreståndaren” ha, utan också domaren och polismannen. Allt gick som bekant långsammare förr och först på 1960-talet etablerades ämnet vid Stockholms universitet (då en högskola); sedan dess har det gått av bara farten och kriminologi finns nu på många universitet och högskolor i Sverige liksom i övriga världen. Det är nog som Boshworth och Hoyle (2011, s. 1) konstaterar: ”Criminology is booming”. Även blivande poliser får numera sin beskärda del av ämnet kriminologi under grundutbildningen.1 När det gäller polisens brottsförebyggande roll och arbete, som särskilt lyftes fram i och med den så kallade närpolisreformen, konstaterade landets första professor i kriminologi, Knut Sveri, att: ”Det finns de som tycks tro att polisen skall kunna ’lösa’ brottsproblemet genom förebyggande arbete. Detta är givetvis en ren utopi” (SOU 1992:80, s. 338). Ungefär samtidigt konstaterade den amerikanske polisforskaren David Bayleys i inledningen av boken Police for the future att:

1  Redan 1985 konstaterades vid en hearing anordnad av Justitiedepartementet att det fanns behov av att forskningsanknyta polisutbildningen. Två år senare bildades en forskningsenhet vid Rikspolisstyrelsen lokaliserad till Polishögskolan (SOU 1992: 80, s. 58). Forskningsenheten avvecklades 1997 och ett antal tjänster flyttades över till Brottsförebyggande rådet.

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 11

11

2018-05-07 09:27


Inledning: Kriminologi, poliskunskap …

The police do not prevent crime. This is one of the best kept secrets of modern life. Experts know it, the police know it, but the public does not know it. Yet the police pretend that they are society’s best defense against crime and continually argue that if they are given more resources, especially personnel, they will be able to protect communities against crime. This is a myth. (Bayley, 1994, s. 3).

Bayley är emellertid ingen dysterkvist – i slutet av boken ger han konkreta förslag på lösningar som skulle kunna göra polisen (och samhället) bättre på att förebygga brott. Han menar bland annat att: ”In order for crime to be prevented effectively, responsibility for diagnosing needs and formulating action plans must be given frontline personnel” (Bayley, 1994, s. 146). Med ”frontline personnel” avses framför allt ”neighborhood police officers”, det vill säga det som vi i dag i Sverige kallar kommun- respektive områdespoliser. Vidare konstaterar Bayley den självklara men inte alltid uppfyllda förutsättningen, nämligen att: ”In order for crime prevention to become important in policing, it must be staffed” (Bayley, 1994, s. 146). De som arbetar med brottsförebyggande verksamhet måste också ha en ändamålsenlig utbildning. Mycket vatten har runnit under broarna de senaste 25 åren vad gäller synen på polisens förmåga och möjlighet att förebygga brott; den kanske viktigaste slutsatsen är att det förebyggande arbetet ger bäst resultat − det vill säga minskar brottsligheten och ökar tryggheten − om det sker kunskapsbaserat och i samverkan med det övriga lokalsamhället. Det kan konstateras att 50-åringen kriminologi2, det vill säga det vetenskapliga studiet av brott, brottslingar och åtgärder mot brott, numera umgås rätt nära det nya akademiska huvudområdet ”polisiärt arbete”. Polisen och dess mångfasetterade verksamhet är med andra ord en självklarhet för den kriminologiska forskningen i våra dagar. Eftersom polisens verksamhetsområde är så pass komplext räcker det inte med ett enskilt akademiskt ämne, utan det behövs en arsenal av vetenskapliga discipliner för att förstå denna samhällsinstitution. Begreppet polisvetenskap har därför börjat användas och kan i detta sammanhang behöva definieras. En arbetsgrupp inom CEPOL, det vill säga Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän 2  Ämnet i sig är givetvis betydligt äldre än så.

12

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 12

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2018-05-07 09:27


Inledning: Kriminologi, poliskunskap …

inom brottsbekämpning, som det formellt heter, arbetade fram en definition för drygt tio år sedan: Police science is the scientific study of the police as an institution and of policing as a process. As an applied discipline it combines methods and subjects of other neighbouring disciplines within the field of policing. It includes all of what the police do and all aspects from outside that have an impact on policing and public order (Jaschke, m.fl., 2007, s. 23–24).

Ämnet polisvetenskap har nyligen introducerats i en antologi utgiven först på norska och därefter översatt till svenska (Larsson m.fl., 2016). Den största skillnaden mellan den och föreliggande antologi, är att den senare försöker att gå ett steg längre genom att presentera exempel på praktiknära forskning med direkt relevans för svenska förhållanden. Vår bedömning är givetvis att dessa båda antologier på ett utmärkt sätt kompletterar varandra. ӷ Svensk polis kan inte gärna klaga på avsaknad av uppmärksamhet från media, politiker, allmänheten och forskare de senaste åren. Dessvärre – eller kanske dessbättre – är det främst vid mycket allvarliga händelser, som exempelvis vid terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm i april 2017, som polisens arbete får beröm, även i det offentliga rummet. Ett kritiskt förhållningssätt till polisen och polisverksamheten, det vill säga ett ifrågasättande av hur den är organiserad, hur stora ekonomiska resurser den ska få, vilken verksamheten den bör ägna sig åt och framför allt hur bra den är på att utföra sina arbetsuppgifter, är utan tvekan något sunt. Polisen och dess verksamhet är helt enkelt alltför viktig för att lämnas i tysthet. Samtidigt finns det av allt att döma behov av att kritiska synpunkter underbyggs med observationer, analyser och reflektioner i stället för att i första hand vara baserade på allmänna tyckanden och personliga åsikter. Det är också därför vi anser att den ”pardans” som universitet och högskolor och polisen har bjudit upp till – om än långsamt och försiktigt – är positiv för båda parter. Att polisens grundutbildning numera anordnas inom den högre utbildningssektorn (på uppdrag av Polismyndigheten) och kan leda fram till en högskoleexamen är emellertid bara ett första steg. Det krävs trots allt en viss yrkesmognad och en djupare erfarenhet av polisarbete för att polisanställda ska kunna ta till sig ©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 13

13

2018-05-07 09:27


Inledning: Kriminologi, poliskunskap …

– och konkret använda sig av – de senaste forskningsrönen. En vidareutbildning, knuten till akademiska lärosäten, där man blandar erfarenhetsbaserad kunskap med vetenskap har därför sin givna plats. En forskningsanknuten vidareutbildning och en tydlig prioritering av högkvalitativ praktiknära forskning är därför minst lika viktiga för att det kunskapsbaserade arbetet ska kunna utvecklas. Forskningen bör också i högre utsträckning än för närvarande vara ”närproducerad”, det vill säga gälla svenska förhållanden, men givetvis med impulser från när och fjärran. Antologin Kriminologi och poliskunskap är resultatet av olika former av samverkan mellan Institutionen för kriminologi vid Malmö universitet, Polisen och andra brottsförebyggande aktörer. Sedan 2016 anordnar institutionen, tillsammans med Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet, en uppdragsutbildning i brottsförebyggande metoder och samverkan för i första hand landets kommunpoliser, det vill säga den personalkategori inom polisen som har i uppgift att utveckla det strategiska brottsförebyggande arbetet med kommunerna. Forskare och föreläsare från Malmö universitet, Linnéuniversitetet och Polismyndigheten har turnerat landet runt och föreläst för ett stort antal kommunpoliser och andra inom Polismyndigheten som arbetar med brottsförebyggande och trygghetsskapande frågor. Flera av kapitlen i denna antologi baseras på dessa föreläsningar. Polisforskning i Sverige liksom i de flesta andra länder har, med vissa undantag, i första hand bedrivits av personer som har sina anställningar utanför polisorganisationen. En konsekvens av detta förhållande kan, som Peter Lindström, kriminolog i polisregion Stockholm och docent i kriminologi vid Malmö universitet, diskuterar i kapitel 1, Kunskapsbaserat polisarbete, vara polisers generellt sett negativa syn på värdet av vetenskaplig kunskap för den praktiska verksamheten. Den negativa synen kan också bero på att den forskning som tidigare har bedrivits är ointressant för poliser – en sådan tolkning förutsätter i och för sig att poliser har kännedom om aktuella forskningsresultat. Vår sammanlagda erfarenhet säger oss dock att så inte är fallet. Ett sätt att råda bot på den svaga kopplingen mellan teori och praktik är att se till att forskare, poliser och andra personalkategorier som arbetar med frågor som rör brottslighet, säkerhet och trygghet får möjlighet att mötas, inte bara en gång utan vid upprepade tillfällen, för att studera, diskutera och själva utforska hur saker och ting förhåller sig. På så sätt kan ett kunskapsbaserat och konstruktivt kritiskt förhållningssätt utvecklas. 14

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 14

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2018-05-07 09:27


Inledning: Kriminologi, poliskunskap …

Som första akademiska lärosäte i landet har Malmö universitet under läsåret 2017/18 en gästlärare i praktisk poliskunskap knuten till Institutionen för kriminologi; innehavaren av den rollen, polismästaren Ulf Sempert, medverkar i antologin och beskriver i kapitel 2, Polisens brottsförebyggande experter, de höga förväntningar som den nya Polismyndighetens strategiska brottsförebyggare har på sina axlar. En slutsats av Ulfs bidrag är att genom en kombination av utbildning, praktiknära forskning och en gedigen polisiär yrkeserfarenhet ökar förutsättningarna för att polisen ska lyckas bättre i det brottsförebyggande arbetet. I kapitel 3, Trygghet i forskning och praktik, diskuterar Anna-Karin Ivert, disputerad forskare och lärare i kriminologi vid Malmö universitet, den minst sagt komplicerade frågan: vad är (o)trygghet och hur mäter vi den? Den enkla rekommendationen är att använda så specifika och konkreta frågor som möjligt i de mätinstrument som används. På vilken geografisk analysnivå som en trygghetsundersökning genomförs (nationell, regional, kommunal nivå eller inom stadsdelsområden) har betydelse för vilka resultat som framkommer. Att exempelvis drygt 60 procent av Malmöborna uppger att de känner sig trygga maskerar det faktum att andelen faktiskt varierar mellan 30 och 90 procent beroende på var den tillfrågade bor. Ett preliminärt analysresultat från Stockholms stads och polisregion Stockholms trygghetsundersökning 2017 visar på motsvarande variation i upplevd trygghet bland boende i Stockholms omkring 130 stadsdelar. Ett medelvärde definieras som bekant som summan av alla värden på någonting dividerat med antalet enheter – som kan vara individer, hushåll, kommundelar och så vidare, för vilka dessa värden gäller. Medelvärdet ger oss en fingervisning men är inte alltid konkret och operativt användbart. Den engelske kriminologiprofessorn Ken Pease har skämtsamt påpekat att stoppar man huvudet i en varm ugn samtidigt som man har fötterna i frysen blir kroppstemperaturen lagom. Frågan om vilken geografisk nivå trygghetsundersökningar bör genomföras på är för närvarande högaktuell inom Polisen. Manne Gerell, som också är disputerad forskare och lärare i kriminologi vid Malmö universitet, fortsätter i kapitel 4, Brott och plats, på temat otrygghet och det som på modern polissvenska kallas för ”våld i offentlig miljö”. Utgångspunkten är den geografiska platsens betydelse för brott och otrygghet. Den övergripande metoden som både svensk och internationell forskning har gett stöd åt, är problemorienterat polisarbete. Det är ett struk©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 15

15

2018-05-07 09:27


Inledning: Kriminologi, poliskunskap …

turerat och metodiskt tillvägagångssätt som börjar med en kartläggning av ett specifikt problem som analyseras grundligt, och där åtgärder som anpassas till det specifika problemet sedan sätts in. I kapitlet konstaterar Manne att det som i stor utsträckning fortfarande saknas för att polisen ska kunna förbättra det brottsförebyggande arbetet är utvärderingar som baseras på jämförelser, det vill säga det som på forskarspråk kallas experiment- och kontrollgrupper. Flera av bidragen till antologin är skrivna av personer som arbetar med brottsförebyggande frågor på regional eller lokal nivå, som poliser, polis­ anställda eller anställda i en kommun. Gemensamt är att de vid olika tillfällen har deltagit i en uppdragsutbildning i kriminologi, polisvetenskap och brottsprevention vid Malmö universitet. Annika Wågsäter, numera brottsförebyggande samordnare vid Länsstyrelsen i Skåne, presentera i kapitel 5, Upprepad utsatthet för brott, resultaten från en empirisk undersökning av inbrott och skadegörelse i skolor och i bostäder i Landskrona, där hon under många år var kommunens brottsförebyggande samordnare. Annikas analyser visar att åtminstone för inbrott i skolor finns det ett påtagligt utrymme för riktade brottsförebyggande insatser. Den visuella presentation av hur snabbt i tiden som upprepad utsatthet sker på vissa platser, som Annika har utvecklat, är både originell och mycket pedagogisk. Två av författarna i antologin är nu polisdoktorander vid Institutionen för kriminologi vid Malmö universitet, vilket innebär att Polismyndigheten under fyra år finansierar deras avhandlingsarbete. I kapitel 6, Experiment i polispraktik, diskuterar Mia-Maria Magnusson, tidigare narkotikaspanare i polisregion Stockholm och numera verksam vid enheten för verksamhetsstyrning och analys, hur polisers frustration över att inte veta om deras arbetsinsatser leder till något positivt kan fungera som ett drivmedel för att utveckla det som kallas medarbetardrivet utvecklingsarbete. Mia-Maria redovisar i sitt bidrag upplägget och resultatet av ett randomiserat kontrollerat experiment genomfört på en av Sveriges mest ökända öppna drogscener, Plattan på Sergels torg. Den arbetsmetod som prövades, motiverande samtal, visade sig i denna studie inte minska risken för återfall i ny polisregistrerad narkotikabrottslighet. Såväl svensk som internationell polisforskning har ägnat betydligt mer tid och kraft åt att studera uniformerad polisverksamhet jämfört med exempelvis polisens utredningar av brott. Den andra av de två polisdoktoranderna, Nina 16

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 16

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2018-05-07 09:27


Inledning: Kriminologi, poliskunskap …

Axnäs, verksamhetsutvecklare i polisregion Stockholm, beskriver i kapitel 7, Polisen och mängdbrottsresultaten, utgångspunkterna för sitt avhandlingsprojekt. Sedan 2010 har både antalet och andelen polisanmälda misshandelsbrott som ”klaras upp” minskat påtagligt. Någon uttömmande förklaring till denna utveckling har tidigare inte gjorts, men Nina visar exempelvis att för allt fler av de anmälda misshandelsbrotten finns initialt inte särskilt mycket information för polisen att jobba med. Mycket av den kritik som i dag riktas mot polisen gäller de dåliga utrednings­resultaten och Nina ställer därför den högst relevanta frågan: vad är ett bra utredningsresultat? I kapitel 8, Polisiära omhändertaganden enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, presenterar Gunilla Cöster och Leonard Swahn en empirisk undersökning av detta komplexa problemområde i ett tidigare polisdistrikt i Stockholm. Den främsta orsaken till ett polisiärt omhändertagande enligt detta lagrum är att personen på något sätt har uttryckt självmordstankar (det gäller i närmare hälften av fallen), medan drygt en femtedel av de omhändertagna personerna har uppvisat aggressivitet och fara för annan. En jämförelse med forskningresultat från andra länder visar på liknande resultat. Både Gunilla och Leonard arbetar eller har arbetat som poliser och har kandidatexamen i kriminologi från Stockholms universitet. I det nionde och avslutande kapitlet, Statligt eller kommunalt polisväsende i Sverige? presenterar docenten i historia vid Linnéuniversitetet, Erik Wångmar, de bärande argumenten för respektive mot denna regelbundet återkommande fråga. Den kanske viktigaste slutsatsen av Eriks gedigna genomgång av officiella dokument är att argumenten i vår tid inte skiljer sig nämnvärt från tidigare generationer. Att hitta den optimala polisorganisationen är nog lika lätt som att hitta den heliga graalen. ӷ Vår förhoppning med denna bok är att den, förutom att förmedla nyproducerad och relevant kunskap om svenska förhållanden inom området kriminologi, poliskunskap och brottsförebyggande arbete, även ska fungera som en inspirationskälla för blivande poliser, kriminologer och andra brottsförebyggande aktörer som i sina yrkesroller – på ett konstruktivt och innovativt sätt – förväntas medverka till att brottsligheten minskar och tryggheten ökar.

©  F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

39838_Lindstrom-Sempert_inlaga.indd 17

17

2018-05-07 09:27


Engagemang, samverkan och kunskap är grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Kunskap – framtagen genom forskning eller erfarenhetsbaserad – behöver återkommande uppdateras och förbättras. I denna antologi presenteras praktik­ nära forskning med direkt relevans för svenska förhållanden. Boken Kriminologi och poliskunskap är resultatet av ett nära samarbete mellan Institutionen för kriminologi vid Malmö universitet, Polisen och andra brottsförebyggande aktörer – lokalt, regionalt och nationellt. Här förmedlas ny kunskap om kommunpolisverksamhet, trygghetsmätningar, problem­ orienterat polisarbete, upprepad utsatthet för brott, randomi­ serade kontrollerade experiment, mängdbrottsutredningar och psykiatrisk tvångsvård. I antologin tas också den återkommande frågan om kommunal eller statlig polis upp. Boken ger ett brett perspektiv och fungerar som en viktig kunskaps- och inspirationskälla för blivande poliser, kriminologer och andra som i sina yrkesroller förväntas medverka till att brottsligheten minskar och tryggheten ökar.

| KRIMINOLOGI OCH POLISKUNSKAP

KRIMINOLOGI OCH POLISKUNSKAP

Peter Lindström & Ulf Sempert (red.)

Redaktörer för denna antologi är docent Peter Lindström, kriminolog i polisregion Stockholm samt vid Malmö universitet, och polismästare Ulf Sempert, polisregion Syd och gästlärare i praktisk poliskunskap vid Malmö universitet. De medverkande författarna är forskare och praktiker inom det brottsförebyggande och trygghetsskapande området i vid bemärkelse.

KRIMINOLOGI OCH POLISKUNSKAP MÖTET MELLAN FORSKNING OCH PRAKTIK

Peter Lindström & Ulf Sempert (red.)

Art.nr 39838

studentlitteratur.se

978-91-44-12365-3_01_Hela_korr8.indd 1-3

2018-05-03 09:41

9789144123653  
9789144123653