9789175866505

ÄLGJakt

med ledhund Från valpval till ledhundschampion

Björn Ahlstedt

älgJakt med ledhund Bokförlaget Settern

BJörn ahlstedt

Björn Ahlstedt. Lydnadsinstruktör steg 1 o 2.

Jaktprovsdomare för ledhundsprov. Har själv tagit fram två SJ(LE)CH (ledhundschampion).

Varit ordförande i Askeryds Älgskötselområde.

Eftersöksjägare. Aktivt jagat älg sedan 1980.

© Björn Ahlstedt, text, 2014 Illustrationer: Alf Andersson Foto Peter Ekeström: 14, 16, 17, 18, 26, 30, 32, 90, 110, 112, 114 Evert Ehne: 29 Arne Erlandsson: 2, 4, 6, 7, 12, 22, 24, 25, 28, 38, 40, 42, 50, 51, 54, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 75, 83, 85, 91, omslagframsida nv & nh iStockphoto: 10 Maria Kihlbaum: 8, 9, 34, 43, 46, 49, 66, 67, 86, 88 Ellen Krogstad: 23, 100, 101 omslagframsida nm Anna-Sara Persson: omslagframsida ö Anders Ragnarsson: 21, 64, 87 Emma Wahlén: 104, 106, 109 Lina Wahlén: 20, 37, 45, 68, 80, 82, 92, 94, 96, 98, FoE Fredrik Ahlbäck: 116 Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-804 70 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Italgrafmedia, 2014 ISBN 978-91-7586-650-5

Innehåll

Inledning

5

Ledhund

9

Varför ledhund?

11

Vilka raser är lämpliga?

13

Hur väljer jag rätt valp?

15

När valpen kommer hem

19

Socialisering och kontakt

27

När kan jag börja träna?

33

Hur får jag en tyst och lugn hund?

35

Utrustning

39

Hur ska jag träna?

41

Bytesprägling

65

Regler för ledhundsprov

69

REGLER FÖR ÄLGSPÅRPROV

76

Jaktprov

81

Riktig jakt

83

ÄLGhundsraserna

93

Register

118

– 4 –

Inledning

I hela mitt liv har jag varit intresserad av hundar, och blev som 10-åring mutad med en tax, för att sköta skolarbetet tillfredställande.

Under en lång period ”hade jag hundar”, utan att lära dem annat än roliga saker.

Det var egentligen inte förrän jag började jaga älg, som jag vaknade och intresset för egentlig hundträning började. Min första gråhund fick ingen optimal start. I det lag jag då jagade, var det ”folkadrev” som gällde. Hund ringde man in om det behövdes för eftersök. Eftersöken med hund gav varierande resultat. I bland fungerade det perfekt, som när Lars-Åke, en lokal föregångare på eftersök och gråhundsuppfödare, kom med sin gråhund. En sån skulle jag ha! 1989 köpte jag en valp från Viltmästarens kennel i Lindesberg. Det blev mycket grundläggande dressyr och senare inriktning på viltspår. Norrmännen kallar det för blodspår, vilket jag tycker stämmer bättre.

Hon blev duktig på eftersök, men fick inte chansen att jaga som löshund på allvar innan hon var sex år. Då lossnade det och jag fick min första belöning. Den hösten sköt jag sex älgar för henne. Under tiden hade jag fått en buhund som omplacering.

Med honom vann jag kretsmästerskap i viltspår.

Hundliv är alltför korta. Efter min första gråhund var det dags för ny valp, som dessvärre dog genom olyckshändelse. Jag blev lovad en ny tikvalp ur nästa kull och gick deprimerat hundlös under älgjakten. Vid jultid fick jag veta att det inte blev någon tikvalp!

Letandet efter ny valp satte fart och jag fick Flötmarkens Maja som återbudsvalp.

Efter stamtavlan trodde jag att jag hittat en kanonhund. Väl hemma var jag under ett antal veckor övertygad om motsatsen! Valpar brukar komma, om man bara sätter sig på huk och jollrar lite. Så var inte fallet med denna lilla dam! Istället drog hon i väg i motsatt riktning som en skrämd griskulting. Det tog 4 - 5 veckor innan jag kunde koppla henne utan alltför stort besvär.

Utan stor hundvana hade det aldrig lyckats. En person med annan inställning till hundar hade förmodligen inte haft henne kvar så länge.

Skrållan, som hon heter privat, krävde mycket arbete och tålamod. Detta ledde så småningom till en väldigt nära kontakt och lyhördhet. Hon gick väldigt bra på blodspår och var lugn och fin.

– 5 –

Jag hade läst Karl Henry Lundins skildringar av ledhundsjakt, vilket sporrade mig att prova. Inlärning av tysta kommandon och tecken började. Långa spårningar på älgslag vidtog, där man t.ex. inte fick vika för nässelsnår, fastän väderleken bestämt klädseln till kängor, shorts och T-shirt. Färska slag och spillning sporrade oss. Jag började studera hur Skrållan reagerade i olika situationer, som när hon övergick från mark- till vindvittring, när hon hörde eller såg älg. Så småningom var vi ibland så nära, att vi hörde och någon gång skymtade en flyende älg.

Vilken lycka det var, när jag satt med en tyst och lugn hund bredvid mig och under en lång stund njöt av anblicken av ko med två kalvar 40 - 50 meter bort! När de sakta drog iväg, satt vi kvar och njöt av lite vatten. Vi gick sedan ifatt dem två gånger, utan att de märkte oss.

Dags att anmäla till jaktprov. Sagt och gjort. Blankett fylldes i och postades.

Anmälningsavgift erlades.

Efter några dagar blev jag uppringd av provledaren, som ville försäkra sig om att jag inte kryssat i fel ruta istället för löshundsprov.

Skrållan blev SJ(LE)CH, eller ledhundschampion, efter två raka ettor, ett brutet prov (där en löshund från grannmarken ”stal” älgen för oss) och ytterligare en etta.

Dessa kompletterades av ett särskilt älgspårprov med 49 poäng av 50 möjliga. Hon har fått en etta på löshundsprov och varit en mycket duktig eftersökshund.

Numera är hon pensionär. Hon har kvar sin plats i flocken, även om rangen har sjunkit. Hon känner igen ljudet av nyckeln i vapenskåpet och doften av jaktkläder.

Jag är nu på gång med Björksätergårdens Doffi 1/”Smilla”, som är på god väg att bli min andra ledhundschampion.

Själv har jag under tiden blivit lydnadsinstruktör steg ett och två, samt auktoriserad jaktprovsdomare för ledhundsprov. Dessutom har jag av kamrater i SSÄK (Sydsvenska Älghundklubben) och Jägareförbundet blivit ombedd att skriva om mina erfarenheter och idéer angående ledhundsfostran.

Björn Ahlstedt Askeryd i januari 2014

Första Ledhundschampionatet!

Då var vi inte många i Sverige.

– 6 –

– 7 –

Läs hunden! Svansen nere. Öronen spetsade. Blicken fast.

Där finns det något!

– 8 –

Ledhund

Ett klargörande av begreppet Det vi i Sverige kallar för ledhund och ledhundsjakt kallas i Norge för bandhund och bandhundsjakt. I Sverige förekommer en jaktform som kallas jakt med bandhund.

Denna form av jakt innebär, att man med en spårande hund följer efter vilt och på så sätt driver det mot en passkedja. Man kan faktiskt jaga rådjur med en kopplad pudel på detta sätt! Genom språkförvirring förväxlas denna jaktform med ledhundsjakt.

Syftet med ledhundsjakt är att hund och förare tillsammans, utan att röja sig, finner älg och att de genom samarbete ger föraren skottchans på älg. Givetvis kan det misslyckas och resultera i stötning av älgen, varför det är lämpligt att ha passkyttar i rätt vind. Den effektivaste jakten är dock med en eller ett fåtal förhållsskyttar, som är samspelta med hundföraren och känner markerna.

Inspektion av ”dagens kalv”.

– 9 –

Ny bild växande vargpopulationen och den ökande vildsvinsstammen Ledhund + förare

– 10 –

Varför ledhund?

Det finns många svar på den frågan. Enligt min mening är de fyra viktigaste, utan inbördes ordning, följande: 1. Den växande vargpopulationen och den ökande vildsvinsstammen gör det osäkert att jaga med löshund. Många drivande eller ställande hundar har oförklarligt tystnat och inte kommit tillbaka. I bland är de spårlöst borta och i bland kan man hitta en svårt biten, eller ännu värre död hund, som blivit offer för ”Gråben” eller ”Nasse”.

2. Avskjutningsrestriktioner förorsakar ofta problem vid jakt med löshund. Även om det är spännande och ljuv musik att följa ett gott arbete av en löshund, händer det alltför ofta att jakten avbryts med: ”Ej lovligt djur. Jag försöker kalla in!” följt av: ”Ni hörde? Vi samlas i kojan.” Hur kul är det?

Vid ledhundsjakt ser man ganska snart vilket eller vilka djur hunden arbetar med och det är lätt att bryta, för att söka nytt. Samtidigt har du alltid hunden hos dig vid jaktens slut. Åtskilliga är de timmar, som gått i väntan på löshundar i mörker och dåligt väder, fastän man lovat att vara hemma en viss tid.

3. Ledhundsjakt är det bästa sättet att uppleva ett kontinuerligt och nära samarbete mellan förare och hund. För den som vill samarbeta med en duktig hund och få ut mesta möjliga av jakten, är detta nummer ett!

4. Vid ledhundsjakt visar du bytesdjuret respekt! Perfekt utfört dör djuret utan att veta vad som hände. På köpet får du hög kvalité på köttet från ett icke stressat djur.

Ståtliga djur, men allt för orädda och farliga p.g.a. att de är fredade.

– 11 –

Lita på hunden, den har bäst koll på var djuren står.

Låt hunden gå på vindvittring så mycket som möjligt Välj väg för att underlätta för hunden att ”dra i vind”. Låt den komma upp på höjder och uppmuntra den när den självmant går upp på stenar eller annat för att få vindvittring. Det är en fördel om hunden i så stor utsträckning som möjligt använder sig av vindvittring, istället för markbunden vittring. Markbunden vittring ligger kvar länge och en duktig spårhund kan med lätthet spåra dygnsgamla slag. Det kan innebära att ni går långa sträckor efter en betesvandring, för att så småningom åter vara i närheten av utgångspunkten. Detta är i och för sig bra spårträning, men inte speciellt effektiv jakt. Vindburen vittring är yngre och därmed mer intressant.

Dessutom händer det att älgar gör ”en metkrok” för att bevaka sitt eget spår. Då röjer ni er under vägen fram till älgen. Därför: Låt alltid hunden ”gå i vind”, när den väljer det. Det är ni som ska ha initiativet, inte älgen, om jakten ska bli lyckad.

Du bestämmer riktning tills hunden markerar Du vet vilket område ni ska jaga av. Efter att ha kontrollerat vinden, bestämmer du var ni ska gå in och hur ni ska gå, för att vara så effektiva som möjligt. Du bestämmer vägen. Det kanske är några extra intressanta ställen (t.ex. höjder, kärr eller saltstenar) som du vill att ni söker av. Följ tänkt rutt och låt hunden ”läsa tidningen” tills den markerar älg. När den gör det, ska du lämna över vägvalet till hunden. Den vet hur ni ska hitta älgen. Är det jakt, får ni belöning om ekipaget gör ett fullgott jobb.

Klantar ni er får förhoppningsvis en passkytt äran.

– 50 –

”Läs” terrängen Gör vägval så att du kan ta dig fram så tyst och osynligt som möjligt. Undvik i möjligaste mån snö, torr mossa, kvistar, ris, vatten, öppen mark och kala höjder.

Om du måste ta dig genom täta snår: böj undan grenar och kvistar och släpp dem försiktigt, så att de inte avger ljud, när de rispar mot kläder eller utrustning. Om ni måste över en öppen yta, bör du utnyttja befintliga rishögar, buskar, rotvältor eller höjdkurvor som skydd. Ibland kan du behöva bära hunden genom vatten eller över bäckar och diken, för att undvika onödigt plask. Älgen ska inte höra dig. Älgen ska inte se dig.

Ha låg profil om du måste över öppna ytor.

– 51 –

Stanna ofta – låt hunden kontrollera vindvittringen Ge hunden chans att komma upp på småhöjder, för att kontrollera eventuell vindvittring. Terrängens beskaffenhet och det för dagen rådande klimatet påverkar vindens riktning och styrka. Var observant på vinden och välj väg med hänsyn till skiftande vindriktning.

Informera dig om aktuell, lokal väderleksrapport innan du påbörjar jakten. Genom denna får du beräknad styrka och riktning på vinden i det aktuella området. Ha denna information som grund, men var beredd på avvikelser.

I småkuperad terräng kan älgen ligga i lä nere i en svacka. Vinden blåser över älgen, utan att ta med sig någon vittring.

– 52 –

Ge hunden chans att komma upp på småhöjder, för att kontrollera eventuell vittring.

Kontrollera själv vindriktningen ofta. Terrängens beskaffenhet och det för dagen rådande klimatet påverkar vindens riktning och styrka.

Vid klart väder och starkt solsken kan det bildas termik över kalt berg eller områden med tunt jordlager. Detta innebär att luften värms upp och stiger, vilket i sin tur medför att luften närmast marken ”blåser” mot centrum av detta område. Detta i sin tur medför att ni avger vittring från er och in mot centrum.

Detta fenomen kan uppstå även om det för övrigt är vindstilla!

– 53 –

En fullärd hund kan växla arbetssätt från led- till löshund eller tvärtom.

Bra vid eftersök.

– 82 –

Riktig jakt

Här känns det viktigt att kommentera vapen- och knivval. Jag har valt utifrån funktion och bekvämlighet.

Köp inget skräp! Det är enklast att förklara knivvalet. Jag har en fällkniv med bra stål och grepp i fickan. Min kniv har hängt med i gott och väl 20 år. Under den tiden har jag slipat den två(!) gånger, men brynt den ofta. Stålet håller skärpan och är tillräckligt bra för att bräcka bäckenbenet på ett rådjur. Den ligger bra i handen, har säker bladspärr och fungerar att ta ur en älg med i skogen. I ryggsäcken, som oftast ligger i bilen, finns slidknivar för passning och flåning efter hemtransport.

Vapenval kan diskuteras i evighet. Jag dömer inte ut något, utan ska försöka förklara mitt val för ledhundsjakt.

Eftersom du går mycket och i snårig terräng, är det viktigt att ha en smidig och lätt bössa. Den här sortens jakt är heller inget för ”koffertbössor” med stor prislapp.

Man får vara beredd på skråmor i valnöten och repor i blåneringen. Dessutom kan riktmedlen få en omild behandling. Jag har skaffat mig en bössa som passar mig och som jag trivs med. Jag lät en lokal vapensmed göra om ett gammalt ”Huskvarna­ spett” till en kort helstock med anpassad stockning. Den har flaggsäkringen kvar, fast kompletterad med sidosäkring. Den fasta magasinsbottnen är omgjord till ledad, så att jag lätt kan plundra magasinet. Slutstyckshandtaget är krökt, för att passa för optiska riktmedel. Sikte och korn har ersatts av rödpunktsikte. Kalibern är 9,3x57 och med den skjuter jag lätt träffbilder om 5 centimeter på 80 meter. Fulladdad (5 plus 1 i loppet) väger den något över 3 kg. Jag vill för allt i världen inte förlora den, men behöver inte gråta blod av ekonomiska skäl om den totalhavererar av någon anledning. Pris med billig rödpunkt c:a 3.500:-.

Det ska erkännas att jag dreglar över testrapporter rörande rostfria, syntetstockade hundförarbössor, som säkert är jättebra. Ändå skulle jag nog behålla ”spettet” som back up, om jag av någon anledning blev erbjuden en av dessa. Den skjuter bra och hittills har jag alltid kunnat lita på den.

– 83 –

Funktion och tillförlitlighet till budgetpris.

Den tysta jakten Ledhundsjakt är en jaktmetod som ökar starkt.

Det är den ultimata jaktformen om man har lika stort intresse för hunddressyr som för jakt. Många jägare väljer denna metod på grund av vargens angrepp på deras hundar.

Ledhundsjakt är en speciell jaktform efter klövvilt, främst efter älg. Till skillnad från traditionell hundjakt efter älg med ställande hund, där hunden är lös, går man med ledhunden i band helt tyst. Hund och förare utgör ett samspelt ekipage.

Hunden använder luktsinne, hörsel och syn för att lokalisera viltet och leder hundföraren/ skytten, fram mot bytet. Detta sker under tystnad.

Hunden får inte skälla, gnälla eller flåsa ansträngt och föraren måste smyga ”som en indian”. Med sitt kroppsspråk förmedlar hunden när den närmar sig älgen. En otroligt spännande jaktform.

ISBN 978-91-7586-650-5

Bokförlaget

SETTERN