9789152636282

!

a nd

m

- a e i d rs u t s the d Me l i Lu a i r ate

dagboken med

kyrkoalmanacka 2016–2017

Ă…RETS TEMA: Luther och reformationen

Innehåll ARTIKLAR PÅ ÅRETS TEMA ”Luther och reformationen” Den 31 oktober 1517: Reformationens födelse .... 8–10 Carl Axel Aurelius, biskop emeritus, teologie doktor

Rättfärdiggörelse av tro – reformationens grundtanke ............................... 21–23 Göran Agrell, författare, teologie doktor

Det sjunger om Gud – och Luther......................38–40 Per Harling, präst, författare, kompositör

”Dagens Luther” – ett luthercitat för varje kyrkdag i urval och översättning av Göran Agrell och Peter Strömmer

”Min Luther” – tolv korta personliga berättelser

Martin Lönnebo sid 18, Martin Smedjeback sid 24, Amanda Carlshamre sid 27, Johan Dalman sid 48, Karin Johannesson sid 58, Sven-Bernhard Fast sid 60, Cristina Grenholm sid 63, Stefan Therstam sid 74, Göran Lambertz sid 79, Kerstin Wimmer sid 84, Eva Brunne sid 120 och Christer Hugo sid 126.

Människan Luther – en ”ny”anserad bild ..........44–46

Tredje årgångens bibeltexter med kyrkliga symboler och förklaringar för varje kyrkhelg.

Luther och synden – kampen för glädje och livsmod .........................52–53

Planeringskalender 2016–2017/kyrkdagar 2018......2–6

Peter Strömmer, författare, föreläsare, guide

Eva-Lotta Grantén, präst, docent i etik

Luther och liturgin ...............................................64–65

Sensus studiecirkel .............................................136–143 Ulrika Jonsson, Sensus Riksförbund

Ottar Ottersen i bearbetning av Göran Lomaeus

Anteckningssida..........................................................144

Luther utmanaren ...............................................70–72

Länkar/aktiviteter mm reformationsåret 2017...........145

Kroppen som medel eller kroppslig teologi? ....82–83

Livsgnistor

Reformation och politik ......................................92–93

Julkretsen (27 november – 11 februari)

Per Ragnar, skådesperlare, författare Elisabeth Gerle, präst, professor

Claes-Bertil Ytterberg, biskop emeritus

Reformationen och religionsdialogen ...............98–99

Personliga reflektioner kring varje sön-och helgdags rubrik och/eller texter, tredje årgångens läsningar: Michael Bjerkhagen, pastor Kungl. Hovförsamlingen, direktor S:ta Katharinastiftelsen

Helene Egnell, stiftsadjunkt, teol dr i missionsvetenskap

Påskkretsen (12 februari – 10 juni)

Den reformatoriska friheten ............................103–104 Margareta Brandby Cöster, präst, teol dr, fil lic

Sabina Koij, präst, domkyrkolektor Stockholms domkyrkoförsamling Jan-Olof Johansson, biskop emeritus

Ordet blev människa – reformationens konst..112–115

Trefaldighetstiden (11 juni – 2 december)

Mikael Mogren, biskop

Befriad genom Guds nåd, för att älska världen ......................................... 118–119 Kristin Molander, präst, ekumenikenheten, kyrkokansliet

Människan som Guds medhjälpare ......................127 Agneta Pleijel, författare

ÅRLIGEN ÅTERKOMMANDE ARTIKLAR För en ekologisk solidarisk kyrka ........................ 13–15 Per Håkansson, kyrkoherde, Torrid Bengtsson, stiftskonsulent

Hänt i Svenska kyrkan 2015–2016 .....................28–32

Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan, författare, teologie doktor Annika Borg, författare, präst, teologie doktor

Borgå/ekumeniska bönens underlag Jenny Sjögreen, präst, ekumenisk handläggare

Dagboken med kyrkoalmanacka utges i samarbete med Verbum AB och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation Redaktion och formgivning: Göran Lomaeus Box 58, 178 02 Drottningholm, tel 070-334 51 38 Copyright © 2016 Göran Lomaeus och namngivna författare Bibelcitat ur Bibel 2000 © med tillstånd av Svenska Bibelsällskapet

Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande

Fotografer/Konstnärer: Göran Lomaeus: omslag, planeringskalendern och samtliga anteckningssidor. Ferdinand Pauwels sid 8. Per Håkansson sid 13–15. Lucas Cranach d. ä. sid 1, 21, 44, 45, 70, 114, 137 (båda överst), 143 (1, 3–5 fr vä). Vatikanen sid 28.

Magnus Aronson/IKON: sid 29, 31, 32. Linda Maria Thompson/IKON sid 30. Gustav Spangenberg sid 38. Peter Strömmer sid 44. Wikimedia sid 65. Mikael Ringlander sid 108. John Rothlind sid 112. Barbro Thörn sid 113 och 115. Ann-Cathrin Rothlind (målning) sid 115. Träsnitt sid 135. Träsnitt sid 136. Cranachverkstaden sid 137 (nederst t hö) och sid 143 (1 och 2 fr vä). Christina Lundström sid 138. Okänd konstnär sid 140.

Hugo Vogel sid 142. Okänd konstnär sid 143 (längst t hö).

Svenska kyrkan på bokmässan i Göteborg .......... 108

Tryckt av Hylte Tryck AB, Hyltebruk 2016 ISSN 1101-721 X ISBN 978-91-526-3628-2

Kyrklig ordlista .................................................128–130

Alla rättigheter reserverade. Enligt lagen om upphovsrätt är det förbjudet utan medgivande av Kommunikations ab Karl-Henrik Lomaeus att mångfaldiga, helt eller delvis, innehållet i denna bok. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, scanning etc av både illustrationer och text.

Ewa Almqvist, pressekreterare Svenska kyrkan

Hänt i Equmeniakyrkan 2015–2016 .........................34 Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan

För livets skull! .................................................................... 86–87 Vår havande jord – Dagbokens klimatserie del 10 Mikael Ringlander, präst. Erika Hedenström, kultursekreterare Svenska kyrkan. Båda är projektledare för ”Se människan”.

Carl Henrik Martling, docent

Psalmförslagslista kyrkoåret 2016–2017 ........ 131–135 Ragnar Håkanson, musikkonsulent, kyrkomusiker

Dagboken kan beställas genom: Verbums webbutik: verbum.se eller via mail: order@verbum.se Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm Telefon 08-743 65 10

dagboken och i samarbete

2017 Reformationsåret Martin Luther och 500 år av reformation Med anledning av firandet av reformationsåret 2017 har Dagboken tillsammans med studieförbundet Sensus tagit fram en komplett handledning och ett inspirerande studiematerial för åtta bordssamtal, Martin Luther och 500 år av reformation. Det är en studiecirkel för alla som vill studera och lära sig mer om Luther och reformationen och hur den påverkar oss än idag. Studiehandledningen är placerad längst bak på sidorna 136–143 och utgår från Luthermaterialet i Dagboken.

Mötet med Luther är mångfacetterat. Här får vi möta reformatorn och hans tankar om kyrka, gudstjänstliv och lärande, om livet och samhället så som det utvecklades för 500 år sedan – men vi får också möta oss själva. Luthers tänkande påverkar oss nämligen på flera plan, både som kyrka och som människor. Mycket av det vi gör i Svenska kyrkan idag har sin bakgrund i det lutherska tankesättet. Luther ville fram-

-1-

hålla friheten inför Gud i den enskilda kristna människans liv, den frihet som kan leda till ett personligt ställningstagande och inspirera till ett liv i tro.

I mötet med Luther upptäcker vi hans öppna och energifyllda frihetskamp samtidigt som han utmanar oss med hätska uttalanden om sina motståndare och de som tog avstånd från hans utläggning av den kristna tron. Ytterligare en upptäckt är kanske hans glada och skämtsamma stil, både privat och i sina citat om ett kristet liv.

Varmt välkomna till en fantastisk resa med Luther, reformatoriskt tänkande och luthersk tradition! Ett möte vid varje bordssamtal som har som mål att, precis så som Luther själv gjorde, inspirera till ett liv i gemenskap med Jesus Kristus!

Göran Agrell, Peter Strömmer & Göran Lomaeus

Nyårsdagen 1/1

– böndag för fred i världen Dagens rubrik: I Jesu namn Det nya året börjar i Jesu namn. Evangeliet berättar om hur barnet, när åtta dagar hade gått, fick namnet Jesus som betyder ”Herren frälser”. När detta namn skrivs med stora bokstäver från det grekiska alfabetet blir de tre första bokstäverna IHS (grekiskans H är svenskans E). Under medeltiden gavs dessa bokstäver också en uttolkning från latinet: Iesus Hominum Salvator – Jesus, Människornas Frälsare.

Liturgisk färg: Vit. Altaret: Sex altarljus, altarblommor vita.

”

Dagens Luther

Då jag inte kroppsligen sett eller hört Jesus, har jag inte något annat och vet inte av något annat än hans namn. Men jag har, Gud vare tack, lärt mig så mycket om honom i Skriften, att jag kan låta mig nöja med det.

Gammaltestamentlig läsning: Klagovisorna 3:22–26.

Epistel: Apostlagärningarna 10:42–43.

se sid 7.

Evangelium: Johannesevangeliet 2:23–25.

Övrigt: Nyårsdagen, den åttonde dagen efter Jesu födelse är juldagens oktav. Den har sin självständiga liturgiska karaktär som den äldsta högtiden till Marias ära: ”Guds moder Marias högtid” enligt fornkyrklig tradition.

julkretsen

januari 2017

Införandet av Jesu födelsedag den 25 december förde med sig en omdatering av en del händelser i Jesu liv. Den första januari blev en Kristusfest med namnet ”Octava Domini”, latin = ”Herrens åttonde” eller ”Jesu omskärelses dag”.

Psalmförslag: 194, 238, 518, 793, 817, 42, 515, 285, 717, 809, 826, 204, 721, 788, Kyrksång 116, Ks 144. Se även sid 131.

Psaltarpsalm: Psaltaren 121.

Borgåbönen: För Chichester stift, England, och S:t Michels stift, Finland.

Dagens livsgnista

Michael Bjerkhagen

Du som är den förste och den siste: Lär mig att vända på perspektiven – att tiden inte bara går ifrån mig utan också kommer till mig.

sön 1

Nyårsdagen

mån 2 Svea

Hjälp mig att göra din vilja så länge det heter idag.

Träna mig i att rätt förvalta det jag har lärt mig av det förflutna, men bevara mig från att likt Lots hustru fastna i det.

tis 3

Alfred Alfrida

ons 4 Rut

tor 5

Hanna Hannele

Ge mig mod att se framtiden an tillsammans med dig.

Ge mig tillit att möta det nya och överlämna mig själv och mitt liv helt i dina händer.

I Jesu namn.

fre 6

Kasper Melker Baltsar

lör 7

August Augusta

Amen - 26 -

Trettondedag jul 6/1

(Epifania) Dagens rubrik: Guds härlighet i Kristus Det står inte i evangeliets berättelse att det var tre vise män. Det är en senare tradition som berättar att de österländska stjärntydare som kom till barnet och dess moder var just så många. Och de var inte endast vise män, utan konungar. Tre kronor har därför blivit deras symbol. Caspar, Melchior och Balthasar, som de har kallats, anses representera världens då kända folkslag. Denna dag hyllar alla kristna Kristus.

Liturgisk färg: Vit. Altaret: Sex altarljus, altarblommor vita.

”

Dagens Luther

Herre Jesus Kristus, du kära sol /…/ låt ditt vackra ljus stråla över moln och väder, håll oss uppe under dagen, så att inte moln och oväder med sitt mörker drar oss bort från segern, utan du med ditt sköna ljus övervinner mörkret.

Gammaltestamentlig läsning: Första Kungaboken 10:1–7.

Epistel: Efesierbrevet 2:17–19.

se sid 7.

Övrigt: Dagens namn enligt Evangelieboken är Epifania (av grekiska epiphaneia = uppenbarelse), dvs gudomens uppenbarelse bland människor.

Vid julkrubban placeras ”de tre vise männen” med sina kameler, elefanter och hästar bredvid oxen och åsnan.

Epifania är en Kristusfest (se sid 20) med det fornkyrkliga temat ”Herrens uppenbarelse”. De orientaliska kyrkorna firade ursprungligen Jesu dop denna dag. I västerlandets kyrkotradition har dagen firats sedan 300-talet för att de vise männen kom och bar fram sin hyllning till barnet i Betlehem.

Evangelium: Matteusevangeliet 2:1–12.

Alternativ text: Lukasevangeliet 11:29–32.

Se sid 7 om helgdagar med alternativ text.

Psaltarpsalm: Psaltaren 72:10–15.

Ekumeniska bönen: För Oberoende Filippinska kyrkan och för Svenska kyrkans utsända i Asien och Australien.

Epifaniadagen är världsmissionens dag.

Psalmförslag: 131, 134, 434, 392, 893, 437, 122, 132, 128:3–6, 130, 432, 862, 435, Ks 77, Ks 78, Ks 80. Se även sid 131.

Dagens livsgnista

Michael Bjerkhagen

Min Luther av Amanda Carlshamre När jag var konfirmand fick vi, vad jag kan minnas, lära oss ytterst lite om Martin Luther och nästan ännu mindre om vad det innebär att vara en luthersk kyrka idag.

Det är tack vare att jag själv läst en del på eget bevåg de senare åren som jag med gott samvete kunde tacka ja till förfrågan om att skriva några rader om vad Luther betyder för mig.

Jag är 26 år gammal och förvisso bara i starten av att upptäcka just min lutherska identitet men märker redan vad jag fått med mig och vad som format min tro. Guds nådegåva till oss är vad jag lever och andas, det är vad jag står på och vad jag kämpar med. För mig står Luther för en värdegrund och ett förhållningssätt för min relation till Gud. Luther har formulerat svårigheter och tvivel. Relationen till Gud är inte självklar och enkel utan kräver arbete. "Guds nåd är allt vi behöver" – en otroligt stor utmaning för mig i tron och även personligen. Det uppmuntrar mig!

Jag upplever att det idag inte riktigt finns en bild av Martin Luther bland unga, vem han var och vad han stod för, inte heller vad det innebär att vara en luthersk kyrka.

I relation till andra kyrkor är det svårt att förklara vad en luthersk kyrka är, vad som är specifikt. Jag tror att det, inför 2017 och alltid, är viktigt att fokusera på vad kyrkans lutherska identitet är och vad det innebär för oss som kristna – inte fullt så mycket på personen Luther. Tillsammans behöver vi hjälpas åt att skapa en bild av Luther hos oss unga. Det finns inte något att förändra eller återuppväcka i oss. Vi vill förstå mer av vår kyrkas identitet och vi behöver redskapen!

- 27 -

Kristus, du som är tillvarons kärna och stjärna: Jag kommer varken med guld, rökelse eller myrra.

Jag kommer med min skuld, min otillräcklighet och mina nederlag.

Ge mig mod att se att du ofta finns där jag minst av allt anar.

Led mig med ditt ljus så att jag inte går vilse.

Låt mig likt stjärntydarna nå fram till målet: till dig, min Herre och min Gud. Amen

Tips på blomstommar under vinterhalvåret Det är allt fler församlingar som odlar sina egna blommor till altaruppsättningen.

I södra Sverige har man tillgång till blommor från den egna rabatten från maj fram till november, i norr från juni till september. Under resterande månader är man hänvisad till blomsteraffären. Fråga då efter närproducerade, ekologiskt odlade eller Fairtrade-märkta blommor.

Adventstiden Under denna tid kan man använda gran, tall, cypress, järnek, slånbär och kornell i stommen.

Adventstiden Stomme av slånbär med anemon och fresia.

Jul- och trettondagstiden Samma stomme som under adventstiden men lägg till kala kvistar för att skapa höjd i arrangemanget.

Fastetiden Det är en tid av återhållsamhet och avklädande.

Låt detta återspeglas i blomsterarrangemanget.

Påsktiden Bygg upp en stomme av ormhassel, blomsterrips, körsbärskornell och stick ner några påskliljor.

Jul- och trettondedagstiden Stomme av ginst med rosor.

Trefaldighetstiden Under senare delen av denna tid kan man använda sig av hosta, blad av silverax, daggkåpa eller bergenia som stomme. Stick ner höstanemoner, silverax eller höstaster.

Allhelgonatiden Stomme av slånbär med rosor och ranunkel.

- 14 -

Jul- och trettondedagstiden Stomme av gran, kornell och lagerhägg med en röd nejlika.

Man kan arrangera en altaruppsättning genom att använda en låg skål. Här lyfter vi fram två arrangemang under jultiden.

Jul- och trettondedagstiden En skål med mossa. I den sticker vi in grankvistar, ormhassel, kornell, järnek och en röd nejlika.

Fastetiden Stomme av alkvistar med en tulpan.

När vi arrangerade altaruppsättningen med alkvistar hade vi först med flera tulpaner, men vi upptäckte att det blev vackrare med en enda tulpan.

Jul- och trettondagstiden Stomme av fur med några brudslöjor, som påminner om snö, och en nejlika.

Fastetiden Stomme av blåbärsris med violetta tulpaner.

Vi har fått hjälp av Monica Romberg, Vejbystrand, och Anders Olofsson, Kvistofta, med att arrangera de olika blomsteruppsättningarna.

Fastetiden Stomme av grenar från ett gammalt äppleträd med ett par julrosor.

TIPS! I artikeln från Dagboken 2015–2016, Ett altare i harmoni med Skapelsen, ges tips och råd om ett ekologiskt tankesätt och handlande med fokus på blommorna till altaret.

Artikeln kan kostnadsfritt beställas som pdf via - 15 -epost-adressen: kommunikations.ab@telia.com

Det sjunger om Gud – och Luther text: Per Harling

Det har alltid sjungit(s) om Gud. Den gudomliga närvaron/frånvaron har varit den främsta inspirationskällan till människans sång och musik genom tiderna. Första gången det talas om sång i de bibliska texterna är när Israels folk tagit sig torrskodda genom Röda havet. I glädje över befrielsen sjöng alla tillsammans med Mose, och hans syster Mirjam ledde sången med sin tamburin och dans: ”Sjung till Herrens ära: stor är hans höghet och makt” (Andra Moseboken 15:20–21). Och sångerna fortsätter att stiga genom Bibelns blad, än som jublande segersånger, än som förtvivlade klago- och sorgesånger, än som innerliga kärlekssånger, än som tacksamma lovsånger. Alla dessa känslouttryck finns inte minst samlade i den mest lästa – och sjungna – boken i Bibeln genom alla tider, sångoch böneboken Psaltaren. Den har alltid haft förmåga att i varje tid ge ord åt människans oupphörliga smärta, glädje och lovsång.

Sången hade framför allt en framträdande plats i Jerusalems tempel. Kung David såg till att 4 000 leviter (!) fick i uppgift att lovprisa Gud ”med instrument som David låtit göra till lovsången” (Första Krönikerboken 23: 5). Vilken kör!

Men all den jublande musiken tystnar i och med att templet förstörs år 70 e Kr. Då hade å andra sidan en ny sång börjat ljuda, en sång som ljöd bakom stängda dörrar, där människor samlades för att i delandet av bröd och vin erinra sig Jesu gärningar, död och uppståndelse. Det var en sång som var grundad i de allra första kristnas toner, inspirerad och uppmuntrad av inte minst Paulus, som uppmanade sina trosvänner: ”Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden och sjung Guds lov i era hjärtan” (Kolosserbrevet 3:16). Paulus hade själv unika erfarenheter av sångens märkliga kraft. I Apostlagärningarna 16 berättas hur han och vännen Silas tagits till fånga i Filippi och placerats i den innersta fängelsehålan. I mörkret, fastlåsta med bojor kring sina ben, började de helt sonika sjunga lovsånger till Gud. Plötsligt började fängelset skaka i sina grundvalar. Bojorna föll av dem, dörrarna öppnades och de kunde oskadda lämna sin fängelsehåla. Det finns kraft i musiken!

Och sångerna fortsatte att ljuda. Omkring år 113 e Kr skrev ståthållaren i Bitynien, Plinius d y, ett brev till kejsaren Trajanus, där han talar om hur de kristna brukade samlas i gryningen

- 38 -

och sjunga växelsånger till Kristus, ”såsom till en Gud”. Länge var det dock en förföljd kyrka som enträget och trotsigt sjöng sina sånger. Först i och med att kejsare Konstantin (272–337) själv blev kristen tilläts den kristna tron i romarriket vilket senare under samma århundrade ledde till att kristendomen blev statsreligion. Kyrkan började därmed fira sina gudstjänster öppet i offentliga byggnader och den folkliga sången fick ny kraft, inte minst med hjälp av bl a biskop Ambrosius (340–397) i Milano, ibland kallad ”psalmsångens fader”. Hans enkla och visartade sånger blev snabbt omåttligt populära. Själv skrev han vid ett tillfälle: ”Man påstår att folket förförs av mina sånger. Helt kan jag inte förneka detta!” I vår psalmbok har två av Ambrosius sånger (psalmbokens äldsta) bevarats: julpsalmen 112 och kvällspsalmen 500.

Med tiden upphörde dock den folkliga, kollektiva kyrkosången. Prästerskapet och kyrkornas körer övertog ansvaret för gudstjänstens musik.

Den skicklige och envetne påven Gregorius (540–604) strävade mot att skapa enhetlighet i det romerska gudstjänstlivet, även på musikens område. Av den anledningen kallar vi fortfarande den gamla medeltida kyrkosången – som Svenska kyrkan i mångt och mycket bevarat – gregoriansk. Den var under många århundraden enstämmig och framsjungen av präster och körer. Övriga gudstjänstdeltagare lyssnade andäktigt men deltog inte själva.

Vartefter tiden gick blev dock den liturgiska sången allt mer flerstämmig, avancerad och snirklig, och där enskilda körsångare gärna ville briljera mer än andra. Textmassor sjöngs mot varandra på ett sådant sätt att det var omöjligt att egentligen uppfatta deras innehåll. I en kardinalsrapport till påven på 1300-talet anar man det näst intill kaotiska tillståndet i gudstjänstens musik: ”Jag tycker mig höra en hjord av svin, som grymta av all kraft utan att frambringa ett begripligt ljud!”

En sånglig och folklig reformation Den romersk-katolska kyrkan befann sig i sen medeltid på många håll i ett moraliskt förfall och alltfler började protestera mot missförhållandena inom kyrkan. En av dem var augustinmunken Martin Luther (1483–1546), som med emfas – och som en viktig del av sitt reformatoriska arbete – ville återskapa en folklig gudstjänst på folkets eget språk. Framför allt handlade det om folkets delaktighet i kyrkans sång. ”Näst efter Guds Ord förtjänar musiken att prisas”, är ett av många Luthercitat, där han upphöjer musikens kraft och möjlighet att förmedla trons innehåll. Luther menade att psalmen till sitt innersta väsen var den enkla folkvisan. Därför började han själv skriva nya, lättillgängliga psalmer med enkel strofbyggnad till lika enkla folkliga melodier. Luther var själv en entusiastisk musiker, som hanterade såväl luta som flöjt. Med tiden skrev han 37 psalmer, ibland till egna melodier, andra gånger till redan välkända barnsånger, folkvisor eller danssånger. Han uppmuntrade samtidigt andra att skriva nya, kyrkliga sånger. ”Vi söker överallt diktare”, skrev han i ett brev till en vän. Tack vare den nyligen uppfunna boktryckarkonsten spreds de nyskrivna sångerna via flygblad och avskrifter. Många av dem var således redan kända innan de så småningom infördes i de äldsta psalmböckerna. Psalmkännaren E.N. Söderberg beskrev situationen: ”De blev verkliga folkvisor och ljöd ej blott vid gudstjänsterna; bonden sjöng dem vid plogen, hantverkaren i sin verkstad, köpmannen i sitt salustånd, soldaten i ledet, skolmästaren och skolpilten i lärosalen, kvinnan vid sin husliga syssla.”

En länge efterlängtad, sånglig, folklig reformation var således igång! Och sångerna fortsatte att sjungas av nya röster, på allt fler språk.

Teologer från hela Europa sökte sig till Wittenberg för att studera och lära sig mer om den nya kyrkorörelsen. En av dem var den svenske smedssonen Olaus Petri (1493–1552) från Örebro. Han översatte några Lutherpsalmer, skrev några egna

- 39 -

Kristi himmelsfärds dag 25/5 Dagens rubrik: Herre över allting

Enligt legenden blev Kristi fotavtryck kvar i stenen när han inför sina lärjungar lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn. En liten kyrka byggdes på Olivberget på 300-talet över denna plats.

Stenen med fotavtrycken och molnet på himlen är ett uttryck för hur tidens och rummets gränser överskrids.

Gammaltestamentlig läsning: Daniel 7:13–14.

Epistel: Apostlagärningarna 1:1–11.

Liturgisk färg: Vit. Altaret: Sex altarljus, altarblommor – pingstliljor.

”

Dagens Luther

Kristus ville inte bli kvar på jorden i sitt predikoämbete, utan han överlämnade riket och regementet åt sin Fader och förordnade apostlar.

vita liljor men inte

Psalmförslag: 158, 159, 15, 474, 14, 78, 32:8–9, 79:4–7, 553, 359, Ks 139. Se även sid 133.

Min Luther av Stefan Therstam Reformationen innebar en befrielseprocess för många av de ”teologiska verktygen” – däribland musiken. Visserligen spelade musiken mindre, eller t o m liten, roll i vissa reformatoriska miljöer, bl a hos Calvin och Zwingli, men Luther betraktade musiken som en av de största gåvorna given mänskligheten av Gud. Luther sätter musiken på den främsta platsen näst efter teologin.

Ingmar Bergman ställde en gång frågan: ”Var kommer musiken ifrån?” Det är givetvis en retorisk fråga på hög abstraktionsnivå. Och än idag får den många närmast andligt präglade svar.

För Luther var svaret givet – musiken var en grundläggande del av skapelsen. Han såg den närmast som en alternativ kommunikationsväg för det gudomliga.

Eftersom han själv var en god musiker förstod han att musik var en konstart men också ett betydande verktyg för läkedom, bildning, social gemenskap och förkunnelse. Musiken var helt och hållet i Guds tjänst och i tjänst hos de som predikade evangeliet. Därför var musiken också ett vapen mot det onda: ”Djävulen kan inte fördra musiken – genom den drivs han bort.” Genom närmast musikterapeutiska uttalanden förstår vi också att Luther ansåg musiken kunna såväl lugna, vederkvicka som stärka kropp och själ.

Den bredd Luther ser i musiken som väsen ger intryck av att han betraktade den som ett högst verksamt universalmedel som kunde användas på alla nivåer. Färdigheten var viktig och måste vårdas. Han ansåg därför att musiken alltid måste finnas som skolämne och att lärarna skulle kunna sjunga. Men han såg också en inneboende styrka i musiken oavsett prestationen – lakoniskt konstaterar han: ”Dåliga musiker gör den nyttan att man av dem kan höra och förstå vilken skön och kostbar konst musiken är. Ty vitt uppfattar man allra bäst i jämförelse med svart.”

Psalmsången blev därför ett av de viktigaste inslagen för församlingens delaktighet i gudstjänsten. Den stimulans Luther gav till sin sam- och framtid att skapa, nyttja och utnyttja musik för alla former av förkunnelse har tveklöst påverkat både gudstjänstlivet och musikhistorien. Och i lika hög grad förutsättningarna för ett rikt kyrkomusicerande liv – så även för mig.

Man kan endast spekulera i hur musikhistorien hade sett ut utan Luther. Det finns starka skäl att anta att många av de stora tonsättarnas verk då aldrig hade kommit på pränt. Mot den bakgrunden lever både bruks- och konstmusiken, såväl inom som utom kyrkan, ett rikt och mångfacetterat liv än idag.

- 74 -

Evangelium: Johannesevangeliet 17:1–8.

Alternativ text: Efesierbrevet 4:7–13.

Se sid 7 om helgdagar med alternativ text.

Psaltarpsalm: Psaltaren 110.

Ekumeniska bönen: För kyrkorna i Sverige och för fördjupad lokal ekumenisk samverkan.

Dagens livsgnista

Jan-Olof Johansson

Högst upp på Olivberget i Jerusalem ligger en liten moské som tidigare var en kyrka. Mitt på golvet är berghällen synlig och med lite fantasi kan man uppfatta en försänkning i stenen som ett fotavtryck. Det skall ha blivit till när Jesus steg upp mot himlen och fördes bort av en sky.

Kvar stod lärjungarna och tittade förvånat upp mot himlen. Var det över nu? Tankarna verkade föra dem tillbaka till det som varit, när ett par män frågar dem varför de ser upp mot himlen.

Jesus ska komma tillbaka. Han är inte långt borta. Det är inte i himlen man skall söka honom utan här och nu. I mötet med varandra och i gudstjänst ger han oss kraft att leva och möta framtiden. Han ska komma tillbaka. Det gör han här och nu.

Så kanske fotavtrycket på Olivberget ändå är en riktigt bra symbol för Kristi himmelsfärd.

Det är inte mot himlen vi ska blicka utan mot marken. Himmelsfärden handlar om att sätta ner foten och ta ett ordentligt steg mot framtiden i tillit till honom som spränger alla gränser.

Anteckningar under Kristi himmelsfärdshelgen

- 75 -

Människan Luther – en ”ny”anserad bild text: Peter Strömmer

Den mänskliga sidan av Martin Luther och hans gärningar har genom tiderna levt ett undanskymt liv i historieskrivningen, men naturligtvis samverkar hans personliga utveckling med hans tankemässiga. Bilden av Luther varierar genom historien då varje tid har haft behov av sin ”egen” bild av reformatorn. Idag finns det ett stort intresse för Martin Luther och hans teologi i Sverige och med det följer även ett stort intresse för hans person. Otaliga är de biografier som skrivits om honom och så kommer det nog att vara också i framtiden eftersom Luther fascinerar, både som teolog och som person. Det kanske bästa sättet att lära känna honom som person är genom hans egna brev och de ”bordssamtal” som hans studenter och kollegor antecknade vid middagsbordet i det lutherska prästhemmet. Prästen och professorn Martin Luther och, framför allt, hans hustru Katharina von Bora (Käthe) skapade det första prästhemmet i det forna ”Svarta klostret” i Wittenberg. Klostret förvandlades till

ett öppet hem där studenter var inneboende liksom Luthers släktingar och vänner. Vid matbordet samlades familjen, släktingar, kollegor, studenter och tillresande. De kunde vara ett 40-tal personer! Samtalen vid bordet har gått till historien som ”Martin Luthers bordssamtal”.

Men man får se upp, för en del nedtecknare har fyllt i Luthers citat med mer ”passande” formuleringar än originalets. Dessutom får man ta hänsyn till att Luther gör uttalanden om sitt liv i efterhand och därför ibland ”bättrar på” historierna för att få fram sina poänger ordentligt.

Men vem gör inte det?!

Den glade Luther Luther var en glad och skojfrisk person som tyckte om sällskapslivet. Även om han emellanåt hade depressiva perioder och använde humorn som ett retoriskt drag i sina skrifter så verkar han ändå ha varit full av humor och ofta haft glimten i ögat. Det är klart att humorn har ändrats på 500 år och vi känner kanske inte till allt han skämtade om, men visst är det kul att läsa den glade Luthers uttalanden!

Gud vill att vi ska vara glada. Han hatar dysterhet.

Om han ville att vi skulle vara ledsna skulle han inte ge oss solen, månen och frukterna på jorden, allt som han ger oss för att göra oss glada. Han skulle göra allt till mörker. Han skulle inte längre låta solen gå upp eller sommaren komma tillbaka.

Det är allmänt känt, och var så även på Luthers tid, att han var ganska kraftfull i sitt språkbruk. ”Kiss- och bajshumorn” låg nära och ibland var han så grov i munnen att de som nedtecknade bordssamtalen censurerade honom. Särskilt grov var han när det gällde uttalanden om hans motståndare och djävulen.

- 44 -

Det är mycket svårt att känna igen Satan i samvetets kamp, då han förvandlar sig till ljusets ängel eller Guds person. Då han är igenkänd är det lättare att kunna säga: ”Kyss mig i arslet!” eller ”Skit i byxorna och häng dem om halsen!”

Paulus.” Så skämtade Doktorn en lång stund, ända tills Doktorissan sade: ”Hellre än att finna mig i detta skulle jag återgå till klostret och överge er och alla barnen!”

Den före detta munken Martin Luther, som hade en svår inre kamp när det gällde bilden av Gud som straffande och fördömande, upptäckte en frihet i att vara kristen. Den kristna friheten byggde på att hans bild av Gud förändrades från en sträng Gud till en kärleksfull Gud. Det enda kravet för att få del av Guds kärlek och nåd var, enligt Luther, att tro på Gud. Det behövdes inga särskilda handlingar eller ett speciellt liv, som till exempel klosterlivet. Denna tanke gjorde att Luther också lade av sig munkkåpan och istället bildade familj med den före detta nunnan Katharina von Bora.

Om någon gått in i äktenskapet, har han det första året sällsamma tankar. När han sitter till bords, tänker han: Förr var du ensam, nu har du en annan i sällskap. När han vaknar i sin säng, ser han ett par hårflätor bredvid sig, som han förut inte såg.

Det var ett äktenskap som inledningsvis byggde på ett slags rimlighet att de två skulle gifta sig men som utvecklade sig till en innerlig kärlekshistoria och som fick Martin Luther att avsluta sina brev till Käthe med ”din hjärtevän”. Käthe var en stark kvinna som höll i det lutherska hushållet och skötte det som idag motsvarar ett mellanstort företag. Från sin klostervistelse hade hon med sig färdigheter i bl a hushållande och vård av sjuka, men även i teologisk reflektion. Här skymtar hon fram i ett bordssamtal när hennes Martin skämtsamt retar henne: ”Det kan nog komma att bli så att en man tar sig mer än en hustru”, sa Luther. Då svarade Doktorissan: ”Fan tro’t!” Doktorn svarade: ”Skälet, Käthe, är att en kvinna bara kan föda ett barn om året, men mannen kan avla flera. Käthe svarade: ”Paulus säger: Må var man ha sin egen hustru.” Då svarade Doktorn: ”Egen, men inte en enda, det står inte hos

Familjelivet Martin Luther och Käthe fick sex barn tillsammans; Hans, Elisabeth, Magdalena, Martin, Paul och Margarethe. Luthers föräldraskap återges delvis i hans teologiska utläggningar och beskrivningar av tron, bland annat jämför han Guds nåd inför människans synd med en omsorgsfull moders blöjbyte på ett nedbajsat barn! Sång och musik saknades inte i det lutherska hemmet.

Luther var själv väldigt förtjust i musik och han spelade luta. Till barnen komponerade han ett litet julspel som finns bevarat än i dag, bland annat i Den svenska psalmboken som psalm 125 Från himlens höjd jag bringar bud till jordens folk från Herren Gud. Först hör vi ängelns budskap om Jesusbarnets födelse, sedan hör vi om krubban och i vers sex dyker herdarna upp. Barnen var Luthers glädje men även orsak till sorg. Vi vet att Käthe fick åtminstone ett missfall och som så ofta vid denna tid, dog ett par av barnen. Den lilla Elisabeth var bara ett år gammal när hon dog och Magdalena var tolv. Det var en stor sorg för Luther, även om han var förvissad om att de hade det gott hos Gud fader. Han skrev till en vän två dagar efter Elisabeths död:

- 45 -

Pingstdagen 4/6

– påskfirandets avslutning Dagens rubrik: Den heliga Anden Symbolen för helig Ande, den stiliserade duvan, återkommer denna söndag med tolv eldstungor. Dagens epistel berättar om tungor av eld som stannade på var och en som fylldes av helig Ande. Här visas tolv eldstungor för de tolv apostlarna. Ibland avbildas tretton tungor eftersom även Maria var med bland dem. Med Andens utgjutande börjar Kristi kyrkas utbredande på jorden. Anden fyller människan med sådan tro och kärlek att hon vill ge detta vidare till andra.

Liturgisk färg: Röd. Den används på pingsten och vid martyrdagar, och för tanken till den brinnande elden och blodet.

juni 2017

påskkretsen

sön 4 Solbritt Solveig

Altaret: Sex altarljus, altarblommor – pingstliljor med tolv röda tulpaner i mitten (blomstersymbolen för Andens utgjutande över de tolv apostlarna). Pingstliljorna kan bytas ut mot kvistar med äppelblom eller nyutslaget björkris. Övrigt: Med pingstdagen, pentecosté – den femtionde – är påskfirandet fulländat och avslutat i påskens jubeloktav (7 x 7+1).

”

Dagens Luther

Den heliga Anden har två uppgifter.

För det första är den en nådens Ande, som visar oss att Gud är nådig och gör oss till Guds älskade barn. För det andra är den en bönens Ande, som ber för oss och hela världen, att allt ont ska tas ifrån oss och allt gott skall hända med oss.

Gammaltestamentlig läsning: Jesaja 12.

Epistel: Apostlagärningarna 2:1–11.

Evangelium: Johannesevangeliet 7:37–39.

Alternativ text: Efesierbrevet 2:17–22.

Se sid 7 om helgdagar med alternativ text.

Psaltarpsalm: Psaltaren 104:27–31.

Borgåbönen: För Hereford stift, England, Portugals anglikanska kyrka (The Lusitanian Church), och Lettiska kyrkan i utlandet.

Påskljuset flyttas till dopfunten och är släckt vid gudstjänsterna utom vid dop.

Dagens livsgnista

Psalmförslag: 51, 52, 161, 475, 476, 879, 878, 50, 367, 646, 718, 719, 53, 160, 368, 874, 920, 54, Kyrksång 28, Kyrksång 29.

Se även sid 133.

Olika dialekter är ganska trevligt. Och främmande språk kan vara nog så spännande och intressant att lära sig.

I Jerusalem fanns, när episteltextens berättelse utspelar sig, folk med olika språk. Det var viktigt för Lukas, som skrev Apostlagärningarna, att räkna upp en mängd folkslag för att visa att hela världen var representerad i Jerusalem just då.

Och alla hörde sitt eget språk talas när apostlarna förkunnade om Guds goda gärningar.

Det skedde inte på ett enda och nytt språk.

Det märkliga som hände var att alla förstod.

Det var den stora förståelsens dag. Kyrkans födelsedag, som pingstdagen också kallas.

Genom en mångfald av språk blir det glada budskapet förkunnat. Den goda Anden skapar förståelse mitt i mångfalden. Den ande som gavs den första pingstdagen och som födde kyrkan. Den anden får oss att upptäcka rikedomen i mångfalden och de olika dialekterna.

Där förståelse finns, där är Ande.

mån 5 Bo

tis 6

Gustav Gösta

ons 7 Robert Robin

tor 8

Eivor Majvor

fre 9

Börje Birger

lör 10 Svante Boris

- 78 -

Jan-Olof Johansson

Annandag pingst 5/6 Dagens rubrik: Andens vind över världen

Stjärnan, som lyser upp och vägleder med nio uddar, är denna dag symbolen för Anden och dess nio frukter (Galaterbrevet 5:22–23). De är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Där detta har blivit frukten av kyrkans arbete, där kan människan veta att den heliga Anden varit verksam.

Liturgisk färg: Röd.

”

Dagens Luther

Sann dyrkan är av två slag. Å ena sidan finns den yttre, som att böja knä, böja sig ned, avtäcka sitt huvud etc. Å andra sidan finns den inre, som att lära känna Guds gåvor, framföra tacksägelser, tro etc. Emellertid är att tjäna att göra någonting. Så man dyrkar med sitt ansikte vänt mot Herren, men man tjänar [sin nästa] med ryggen vänd mot Herren. Dyrkan relateras till evangeliet, tjänandet till lagen.

Altaret: Fyra altarljus, altarblommor – pingstliljor.

Pingstliljorna kan bytas ut mot kvistar med äppelblom.

Gammaltestamentlig läsning: Jesaja 44:1–8.

Psalmförslag: 50, 53, 161, 878, 51, 162:3–6, 920, 19, 89, 160:4–6, 368, 646, 54, Kyrksång 28, Kyrksång 29. Se även sid 133.

Epistel: Apostlagärningarna 2:36–41.

Sverige firade före 2005 annandag pingst som helgdag beroende på att pingstdagen på 500-talet gavs en oktav, för att de som döptes vid pingsten skulle få fira sitt dop under en hel vecka, i likhet med de som döptes på påsknatten. Fram till helgdagsreformen i Sverige 1772 firades inte bara annandag pingst, utan också tredje- och fjärdedag pingst som helgdag.

Evangelium: Johannesevangeliet 12:44–50.

Psaltarpsalm: Psaltaren 68:10–14, 20–21.

Ekumeniska bönen: För Europeiska kyrkokonferensen (KEK).

Dagens livsgnista

Jan-Olof Johansson

Min Luther av Göran Lambertz Solens vänliga lågor glänser, himlen är klar och blå. Biskopen säljer avlatsbrev. Han lovar att den döde släktingens själ lämnar skärselden så snart slanten har hamnat i kistan. En orimlighet, men den hade aktivt stöd av påven. Min Luther befriade oss från sådana tokigheter.

Martin Luther hoppade av sina juridikstudier. Det gjorde han rätt i. För hade han fortsatt, hade han inte blivit en av historiens mest betydelsefulla personer. Det blev han sannerligen, trots att han tog grundligt fel ibland.

Jag undrar vad min Luther hade sagt om jag hade frågat: Vad säger du till mig och mina vänner, vi som tror på Jesus som förebild och kanske frälsare och på Gud som den kärlek, förlåtelse och nåd som omger oss, men som tvivlar på Herren som ett väsen med tankar och makt? Inte för att jag vet, men jag vill tro att min Luther inför den frågan, som inför så många andra, hade betonat tankens och uttryckets frihet. Och att han hade sagt det som var avgörande för honom själv, innan han förklarades fredlös och hans texter bannlystes: Det är varken säkert eller rätt att gå emot sitt samvete.

Kanske hade han inte gjort det då, för 500 år sedan. Men jag är säker på att han hade gjort det i dag. Min Luther hade förstått att vi är många som vill höra till kyrkan fastän vi inte tror på Bibelns alla bokstäver men därför att vi vet att det är något med andlighet som vi behöver, som är svårt att förstå men som finns. Han hade förstått att vi vill höra till en kyrka därför att det är där som man bäst försjunker i det tysta djupa allvar som vi människor måste ha ibland. Vi förändras lite när vi blundar och ber, precis som när vi lyssnar stilla till skön orgelmusik eller till välsignelsen när prästen läser.

Det gör vi, fast vi inte tror på alla orden.

Vi gör det alldeles särskilt när solens vänliga lågor glänser. När himlen är klar och blå. Som nu, i en tid av hänförelse och förtjusning.

- 79 -

Om det var en tillfällighet så låt det inte vara en tanke, att annandag pingst har ersatts av nationaldagen som helgdag!

Om pingstdagen är den stora förståelsens dag, är annandag pingst den gränslösa dagen. Andens vind drar fram och virvlar upp gruset. Sopar bort sandvallar, sliter upp stolpar till taggtrådsstängsel, river murar och drar fram över världen precis som den vill.

Jesus talar om sig själv som ljuset som har kommit i världen för att ingen som tror på honom ska bli kvar i mörkret.

Nu drar detta glädjens budskap fram över världen till räddning och befrielse för alla folk. Ingen ska kunna stoppa det. Inte ens ett beslut om att dagen inte ska firas av alla.

Kyrkans folk glömmer aldrig att det glada budskapet gäller alla men tycker att vi också kan fira nationaldagen så länge vi låter nation och land vara öppna för alla dem som vill leva och dö i Norden.

Den 31 oktober 1517: Reformationens födelse text: Carl Axel Aurelius

Luthers offentliggörande av de 95 avlatsteserna på allhelgonaaftonen år 1517 brukar räknas som reformationens födelsestund. I hela den evangeliska världen har man tagit fasta på just detta datum när man firat minnet av reformationens födelse. Luther själv verkar ha firat 10-årsdagen av händelsen. I ett brev till vännen Nikolaus Amsdorf skriver han som avslutning: ”Wittenberg på alla helgons dag 1527, tio år efter att avlaterna förintats. Vi erinrar oss detta och dricker tröstade en bägare i denna stund.”

När det gäller själva uppspikandet av teserna, så omtalas denna händelse egentligen bara av Luthers vän och kollega Philipp Melanchthon.

Det sker i den korta biografi över Luthers liv, Historia Lutheri, som tillfogades som förord i en tidig latinsk utgåva av Luthers verk. I förordet framställer Melanchthon sig själv som ett trovärdigt ögonvittne, vilket han säkert också var i olika sammanhang, men år 1517 hade han ännu inte kommit till Wittenberg. Det gjorde han först året därpå.

Med vilken rätt tillmäter man just avlatstesernas uppspikande denna avgörande betydelse? Åtminstone två starka skäl talar mot att just denna händelse framhävs så starkt. För det första är det tveksamt om Luther verkligen spikade upp sina teser på Slottskyrkans port.

För det andra är teserna inte särskilt radikala, åtminstone inte flertalet av dem. Luther framför visserligen skarp kritik, men detta hade han både frihet och skyldighet att göra som akademisk lärare. Dessutom var avlaten en fråga som ännu inte slutligt hade fixerats som kyrkolära.

Kritiken gjorde honom alltså inte omöjlig som en kyrkans lojale son.

Nu sattes teserna ändå upp på Slottskyrkans port, möjligen under mindre buller och bång, och kanske utan att Luther själv var närvarande.

(Uppgifter av det slaget vilade nog på någon amanuens.) Slottskyrkans port fungerade nämligen som universitetets anslagstavla och teserna var formulerade på latin som underlag för en sedvanlig akademisk disputation.

Om det ligger något provocerande i Luthers offentliggörande av teserna, så gäller det alltså inte hur det hela gick till, men väl när det skedde.

Luther hade valt en särskild tidpunkt – alla helgons dag – den dag på året då kurfursten Fredrik

-8-

den Vise öppnade sitt slott för folket, så att det kunde beskåda och röra vid reliker ur hans enorma samling. Dessa lockade människor att vallfärda till Slottskyrkan i stora skaror. Just då bjuder Luther med sina teser in till en disputation om avlatens kraft. Men vad var egentligen avlat?

Tankegången bakom avlaten är formulerad i den påvliga bullan Unigenitus från 1343, där det sägs att Kristus och helgonen hade gjort mer än nog, och att dessa överskjutande förtjänster nu utgjorde en ”skatt” som kyrkan – i sista hand påven – rådde över och kunde låta vanliga kristna få del av. Avlaten var knuten till botsakramentet med dess tre led: contritio (ånger), confessio/ absolutio (bekännelse/syndaförlåtelse) och satisfactio (tillfyllestgörelse). Den syndare som ångrade sin synd och bekände den fick i sakramentet förlåtelse för alla synder och var därmed befriad från evig fördömelse och alla helvetesstraff. Det som återstod var sakramentets tredje led, de timliga straffen som skulle genomlidas under jordelivet eller i skärselden. Men det är just dessa straff som kunde nedskrivas eller efterskänkas genom avlaten i utbyte mot prestationer, till exempel penninggåvor. Avlat kunde man skaffa inte bara för egen del utan även för andra, till exempel avlidna släktingar som nu plågades i skärseldens lågor.

Hur kurfursten Fredrik den Vise reagerade på Luthers teser vet vi inte. Det var inte heller honom, som Luther ville komma till tals med angående avlaten. Det bedrevs ingen avlatshandel i Kursachsen, vilket det däremot gjorde i de omkringliggande områdena, också i Wittenbergs omedelbara närhet. Handeln lockade människor även därifrån, och som biktfader fick Luther kännedom om vad som försiggick och om de argument som användes för att både skrämma och vinna åhörarna. Det stod klart för honom att avlaten framhölls på bekostnad av botsakramentets övriga led, det vill säga ångern, bekännelsen och syndaförlåtelsen. Köpet av ett avlatsbrev framstod

som det verkligt nödvändiga när man lyssnade på det vulgära budskapet från den ledande avlatskrämaren, dominikanen Johann Tetzel: Så snart din slant i kistan klingar, sig själen upp ur skärselden svingar.

Det handlade alltså om pengar och i spelet bakom ”avlatsaffären” fanns tre huvudaktörer: Påven Leo X i Rom, Albrecht av Brandenburg och bankirfirman Fugger i Augsburg. Påven var i stor penganöd för att kunna färdigställa den nya Peterskyrkan i Rom. Albrecht av Brandenburg, som redan var biskop av Halberstadt och Magdeburg, traktade efter ärkebiskopssätet Mainz, vilket betingade ett mycket högt pris. Båda lånade av bankirfirman Fugger och avlatshandeln skulle finansiera återbetalningen. För att Albrecht skulle kunna täcka sina kostnader, gav påven honom därför rätten att utdela en avlat under åtta år. Halva vinsten skulle tillfalla påven och uppförandet av Peterskyrkan, andra halvan gick till Fuggers.

För Luther handlade det däremot om själavård.

Det framgår inte minst av det brev som han skrev till ärkebiskop Albrecht av Mainz samma dag som teserna offentliggjordes. Teserna bifogades brevet. Luther reagerade alltså inte bara som professor med akademisk frihet utan framför allt som präst med ansvar för församlingsbornas andliga väl. Han skriver att han visserligen inte har hört avlatskrämarnas predikan, men att han däremot vet hur vanligt folk uppfattat det som sägs: Ty de arma själarna tror, att de, då de löst avlatsbrevet, har försäkrat sig om sin salighet; och vidare tror de, att själarna genast lämnar skärselden, så fort man lagt pengar för dem i kistan.

Och Luther påminner ärkebiskopen om dennes uppgift:

-9-

Det är alla biskopars förnämsta ämbete att sörja för, att folket får lära evangelium och Kristi

Kyrklig ordlista

av Carl Henrik Martling A Absid halvcirkelformad eller månghörnig avslutning av koret i en kyrka.

Advent eg. ankomst. Julens förberedelsetid, de fyra veckorna före jul. På 400- och 500-talen omfattade adventet sex veckor.

Advent är en bottid, vilket bl a markeras med att den liturgiska färgen är blå eller violett. Första söndagen i advent har numer fått en stark glädjekaraktär, varför dess färg i allmänhet är vit. Denna dag börjar det nya kyrkoåret och är kyrkans nyårsdag. Advent tolkas ofta som ”väntan”.

Adventstiden liksom de närmast föregående söndagarna domssöndagen och söndagen före domssöndagen talar om människans väntan på Kristus. Den språkliga likheten mellan ”väntan” och advent är en ren tillfällighet.

Affusion begjutning med dopvatten. Detta tillvägagångssätt blev allt vanligare i Sverige från 1200-talet. Tidigare doppades barnet helt i dopvattnet (submersion) vilket förklarar varför gamla dopfuntar är så stora.

Affusionen förespråkades i Sverige 1693.

Agnostiker person som förnekar varje möjlighet till kunskap om det översinnliga.

Agnus Dei Guds Lamm. Vanlig benämning på hymnen i nattvardsmässan som börjar ”O Guds Lamm som borttager världens synder”.

Alba av lat. albus = vit. Ursprungligen gammalkyrklig dopdräkt, numer fotsid mässkjorta med krage (halslin), gördel och smala ärmar. Alban bäres under mässkruden eller tillsammans med stolan som läggs runt nacken och korsas över bröstet.

Alla helgons dag allhelgonadagen infaller alltid första november men firas som kyrklig helgdag den första lördagen i november.

Alla själars dag en åminnelsefest för de döda. Infaller egentligen 2 november. Efter den senaste kalenderreformen (1953) blev allhelgonahelgen en dubbelhelg och numer förläggs minnesgudstjänsterna till sön-

dagen efter alla helgons dag och benämns alla själars dag. Skiljandet mellan de två dagarna har sin grund i medvetandet om att ”alla helgon inte är döda och att alla döda inte är helgon”.

Altarbrun smal nedhängande bård som täcker övre delen av altarets framsida. Ofta rikligt och dyrbart broderad.

Altarduk vit duk som täcker altarbordet.

Ska alltid vara av linne. Enligt gammal ordning ska det finnas tre altardukar, de två undre av grovt linne och den övre av fint.

Den senare räcker ofta över altarets gavlar ned till golvet.

Altare det bord där nattvarden tillreds på och firas. Altaret kom före kyrkorna, vilka ursprungligen byggdes som ett skydd för altaret. Det är kyrkorummets centrum och arkitektoniskt sett är hela kyrkorummet uppbyggt med riktning mot altaret.

Altarljus har använts sedan 800-talet. De ska vara två, fyra eller högst sex. Antalet varieras i anslutning till söndagarnas karaktär.

Alternatim växelvis sång eller läsning. Detta sätt att att läsa eller sjunga var mycket vanligt särskilt under reformationstiden och har nu på nytt tagits i bruk.

Ambon pulpet från vilken textläsningen i högmässan ursprungligen framfördes.

Ambonen är predikstolens ursprung.

Amictus halslin, duk som bärs som krage till alban.

Ampulla den latinska benämningen på den vinkanna vari nattvardsvinet förvaras på altaret.

Andens frukter kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärsknning.

Antependium bonad eller broderad duk av tjockare tyg i liturgisk färg, som täcker altarets framsida.

Antoniuskors kors med form som ett T. Apokalyps uppenbarelse. Med ”apokalypsen” avses oftast Johannes Uppenbarelsebok.

- 128 -

Apokryf beteckning för bibelbok som inte vunnit erkännande som rättesnöre, t ex Syraks bok och Tomasevangeliet.

Askonsdag första dagen i fastan, onsdagen efter fastlagssöndagen. Förväxlas ofta med dymmelonsdagen, onsdagen i stilla veckan.

B Baculum biskopsstav, kräkla.

Basilika kyrka med tre eller fem skepp, avdelade genom kolonnrader.

Befrielseteologi kristen (främst katolsk) politisk teologisk inriktning som uppkom på 1960-talet i länder med stora sociala och politiska orättvisor och militärdiktaturer.

Benediction välsignelse.

Blasfemi hädelse.

Bursa fodral till corporalet, den duk på vilken nattvardsbrödet läggs.

C Calix kalk, nattvardskalk.

Casula mässhake.

Canon fastställd norm, rättesnöre. Gamla och Nya testamentet är kanoniska, erkända som rättesnöre för det kristna livet.

Celebrant den präst som förrättar mässan.

Ciborium förvaringskärl för oblater.

Cingulum bälte, gördel, som håller samman mässkjortan, alban.

Clipeus ryggskölden på korkåpan.

Coena Domini Herrens måltid, nattvarden.

Colombarium gravkällare för askurnor.

Consilium sammankomst, kyrkomöte.

Corporale liten linneduk varpå nattvardsbrödet läggs under nattvardsmässan.

Cuppa skål (på dopfunt och nattvardskalk).

D Dalmatika liturgiskt plagg som bärs av diakonen i mässan.

Dekalogen de tio budorden.

Diaspora förskingring, utbreddhet.

Psalmförslagslista 2016–2017 844 Gode Gud när vi har drivits 393 Du öppnar, o evige Fader 399 Vi bär så många med oss 831 Lägg i varandras händer fred 291 Sänd av himlens sol en strimma 738 Herre, du vandrar försoningens väg 97 Jag behövde en nästa 96 Öppna mig för din kärlek 589 Se här bygges Babels torn 733 Guds kärlek färdas här 832 Tårarna vattnar fattigas jord 958 På vägarna ute i världen 200 Barn i alla länder Kyrksång 202 Folken på jorden Kyrksång

Fjortonde sön e trefaldighet 17/9 16 Kom, låt oss nu förenas här 60 En Fader oss förenar 71 Som spridda sädeskornen 73 Vi till ditt altarbord bär fram 393 Du öppnar, o evige Fader 398 Vi reser ett tecken 61 Lågorna är många 579:5 O du som gav ditt liv för fåren 918 Sjung med glädje till Guds ära 57 Sin enda grund har kyrkan 58 Hjärtan enigt sammanslutna 80 Hur ljuvt det är att komma 361 O du helge Ande, kom 588 Allt mänskosläktet av ett blod 608 Vi sätter oss i ringen

Femtonde sön e trefaldighet 24/9 243 Vi kristna bör tro och besinna 575 Min själ, låt Gud i allt få råda 554 Sörj för mig, min Fader kär 250 Är det sant att Jesus är min broder 227 O du som ser, o du som vet 242:4–5 All jordens fröjd så snart...

570:5–6 Fördolda skatt, du pärla...

798 Som liljan på sin äng 881 Med öppna tillitsfulla händer 883 Utan dig 563 Se på himlens alla fåglar 756 Bara i dig 140 Du är här i allting Kyrksång 146 Ingen är för liten för Gud Kyrksång

Den helige Mikaels dag 1/10

3 Helig, helig, helig 6 Lova Gud i himmelshöjd 167 Gud låter sina trogna här 393 Du öppnar, o evige Fader 396 Gud är en av oss vid detta bord 893 Här vid ditt bord 78 O Jesus Krist, dig till oss vänd 79:2–4 Gud är mitt ibland oss 333 Änglarna sjunger i himlen 483 Guds änglar är hans sändebud

745 Dansa med änglarna 99 Mikael strider mot draken Kyrksång 180 Stampa takten! Kyrksång

841 Sjung in ljus i alla städer 844 Gode Gud när vi har drivits 849 Kom Gud med fred

Tacksägelsedagen 8/10

Alla helgons dag 4/11

7 Lova Herren, sol och måne 168 Kom inför Herren 801 Sjung till Guds ära 811 Vi tackar för skörden 918 Sjung med glädje till Guds ära 15 Halleluja! Sjung om Jesus 891 Nattvardscalypso 5 Nu tacka Gud, allt folk 23 Tack, gode Gud, för allt som finns 257 Pris vare Gud! Allena han 705 Halleluja! Ditt lov vi sjunger 945 Du är större än mitt hjärta 955 Jorden är Herrens 776 Morgon och afton 706 Hej himlarymder 178 Nej jag vill inte sitta still Kyrksång 179 Sjung och spela för Herren Kyrksång 182 Vi får tacka Kyrksång

Artonde sön e trefaldighet 15/10

26 Tränger i dolda djupen ner 92 Kärlek av höjden 712 O Gud, som skapat vind och hav 62:4–6 Att leva av tro 728 Nu, o Gud har stunden kommit 488:2–4 Låt din Andes morgonstrimma 27 Du är större än mitt hjärta 572 Ängsliga hjärta, upp ur din dvala 581 Kristus, hjälten, han allena 688 Saliga de som hör Guds ord 610 Jesus satt i båten 41 Och Gud sa: Abraham Kyrksång

Nittonde sön e trefaldighet 22/10

253 O giv oss, Herre, av den tro 258:4–7 O, väldiga tro, som slår över djupen sin svindlande bro 243 Vi kristna bör tro och besinna 178 Som skimret över hav och sky 473 Du räckte ut din hand 824 Uppmuntran (Nej, låt dig ej...)

559 Tron sig sträcker efter frukten 600 Vi ville dig se 714 Du Herre, vår Herre

Sön e alla helgons dag 5/11

303 Det finns en väg till himmelen 846 Väglöst är landet 256 Var inte rädd 710 Som gränslösa vidder 169 I himmelen, i himmelen 172 De skall gå till den heliga staden 173 Din frid skall aldrig vika 302 Min framtidsdag är ljus och lång 306 Saliga de som ifrån världens öden 311 Jag skall gråtande kasta mig ner 636 Det finns ett land av ljus och sång 842 Det är tyst och tomt 880 När gravljusen brinner 953 Inte en sparv 959 Som en blomma vissnad 799 Mista en vän 127 Ett ljus i mörkret Kyrksång 210 Finns det leksaker i... Kyrksång 213 Vid himmelens grind Kyrksång

Tjugoandra sön e trefaldighet 12/11

Tjugonde sön e trefaldighet 29/10 287 Guds värld är en skimrande gåva 338 Som ett klockspel hör jag dig 955 Jorden är Herrens 396 Gud är en av oss vid detta bord 398 Vi reser ett tecken 831 Lägg i varandras händer fred 90 Blott i det öppna 602 Så länge solen värmer jorden

171 För alla helgon, som i kamp för tron 174 Herre, när din dag är inne 488 Ljus av ljus, o morgonstjärna 72 Du sanna vinträd, Jesu kär 397 Så som du bjöd vi kommer nu 1:7–9 Hjälp då dina tjänare 16 Kom, låt oss nu förenas här 172 De skall gå till den heliga staden 801 Sjung till Guds ära 915 Som pilgrimer vi färdas sakta 321 Det dukas i himlarnas rike ett bord 484 De heliga i landet 127 Ett ljus i mörkret Kyrksång

226 O gränslösa frälsning 230 Klippa, du som brast för mig 641 Hur mäktig är den sabbat 324:3–6 Vad ingen kan beskriva 392 Det helga bröd på altarbordet vilar 394 Kläd dig, själ, i högtidskläder 779 När livet inte blir som vi har tänkt 231 Oändlig nåd 232 Frälsare, du som äger läkedomen 303 Det finns en väg till himmelen 802 Du Gud kan visa nya vägar 804 Var inte rädd för fallet 832 Tårarna vattnar fattigas jord 886 Dig Kristus, läkare, vi ber 607 Jag är hos dig, min Gud 192 Jag har en massa bröder Kyrksång 196 Man retas och knuffas Kyrksång

- 135 -

Sön före domssöndagen 19/11

490 Guds Son en gång i morgonglans 641 Hur mäktig är den sabbat 909 Vänta, vila, vara 324:5–9 Med lust och glädje tänker 391:7–10 Mitt hjärta slår så underbart 256 Var inte rädd 322 Jag är en gäst och främling 174 Herre, när din dag är inne 314 Ack saliga dag 325 I hoppet sig min frälsta själ...

489 Han kommer, han är nära 639 Mitt hjärta vidgar sig 210 Finns det leksaker i... Kyrksång 212 Med små lamm i lugn... Kyrksång 213 Vid himmelens grind Kyrksång

Domssöndagen 26/11

172 De skall gå till den heliga staden 537 Ur djupen ropar jag till dig* 257:5 När nya himlar och ny jord 726 Vilket stort mysterium 285 Det finns djup i Herrens godhet 490 Guds Son en gång i morgonglans 915 Som pilgrimer vi färdas sakta 38 För att du inte tog det gudomliga 317 Vakna upp! En stämma bjuder 746 En dag skall Herrens skapardrömmar 613 Inför Guds himlatron 958 På vägarna ute i världen 210 Finns det leksaker i... Kyrksång 212 Med små lamm i lugn... Kyrksång

*Sammanlagt finns det 26 psalmer i psalmboken där Martin Luther har skrivit eller bearbetat en text eller där han gjort melodin. I sju psalmer står han bakom både text och musik.

I denna psalmvalslista finns 15 psalmer där Luther medverkat på något sätt. För att markera dessa är de skrivna med fet kursiv stil.

Välkomna till Sensus och Dagbokens åtta bordssamtal om

”Luther och 500 år av reformation”

Studiematerial – reflektion och fördjupning

Det här samtalsmaterialet vill vara en hjälp för dig som tillsammans med andra i grupp vill fördjupa er kring Luther och 500 år av reformation. Materialet bygger på åtta bordssamtal med specifika teman kopplade till texter i Dagboken, men ni bestämmer själva hur många gånger ni vill träffas och vad som passar bäst för er. Låt sammanhang, tid, intresse och andra förutsättningar avgöra.

Att samtala med varandra ger nya perspektiv. I Sensus studieförbund säger vi att Möten förändrar människor, människor förändrar världen!

Det kan låta stort och det är det. Möten mellan människor ger möjlighet att ta del av hur andra tänker och resonerar. I mötet och samtalet behöver du inte vara tvärsäker på vad du tycker. Kanske är det t o m en tillgång att få fundera högt och provtänka. Att ta del av andras tankar berikar och utmanar, nya idéer och insikter uppstår. Det är detta som är folkbildning.

Metodtips Läs gärna med pennan i hand. Att i marginalen sätta utropstecken för det som blir en aha-upplevelse och ett frågetecken för det som förblir oklart efter läsningen underlättar när det är dags att i gruppen samtala om det aktuella avsnittet.

Nu är det fokus på Luther och 500 år av reformation. Vi är många som är nyfikna, kanske inte har så stor kunskap om Luther och reformationen men vill veta mer. Någon annan har läst i böcker, studerat och rest i Luthers fotspår. I Dagboken har alla, oavsett förkunskaper, en möjlighet att ta del av artiklar, citat och korta personliga berättelser. Förhoppningen är att det ska ge mersmak och väcka lust till fortsatt bildning genom att samtala och läsa med andra i en mindre grupp.

Studiecirkeln är den lilla gruppen med den stora betydelsen, författarens röst och din blandas med många andra röster.

Modell för samtalet En träff kan vara 2 x 45 minuter (exklusive paus) och ha följande upplägg: Runda Börja varje träff med en runda där var och en får möjlighet att berätta för de övriga i gruppen om sitt ”helikopterperspektiv”, - 136 -

Att fundera över En människas identitet består av många olika pusselbitar: smålänning, närsynt, akademiker, troende, syster. Bilderna är många. Några vill jag visa upp och berätta om, andra vill jag hålla för mig själv. Ibland har människor en bild av mig som inte känns bekväm.

sitt helhetsintryck, (instruktion finns i text under varje träff). Låt var och en tala utan att kommentera det som sägs. Det är bra att inte värdera det andra säger, utan istället lyssna och ta in.

Samtal Gruppen samtalar utifrån de frågor som samtalsmaterialet ger förslag på för varje träff eller lyfter de tankar som finns i gruppen.

Luther var präst, professor, sexbarnsfar, make, frihetskämpe och mycket annat. Han var en förebild i att tänka nytt och i att våga.

UÊ6 i ÊL `Ê >ÀÊ`ÕÊ>ÛÊ ÕÌ iÀ¶ UÊ6>ÀÊ >ÀÊ`ÕÊvFÌÌÊ` ÊL `Ê vÀF ¶

Avslutning Avrunda med att var och en får säga ett par ord kring ”Detta tar jag med mig efter vårt samtal...”

På s 70 skriver Per Ragnar: ”Det lutherska arvet, Luther på våra axlar. Det är så vi går runt och tycker och tror.”

UÊ6>`ÊLiÌÞ`iÀÊ`iÌÊv ÀÊ` }¶Ê

Att tänka på innan start Kom överens om vilka samtalsregler som ska gälla för det goda samtalet. Utse en samtalsledare som värnar om att alla kommer till tals, att gruppen håller sig till ämnet, att tiden fördelas rättvist och att ni möter varandra med respekt.

På s 72 skriver Per Ragnar: ”Under en kudde gömde Luther veckan innan sin död sitt sista budskap skrivet på en liten lapp: Vi är alla tiggare, det är sant.”

UÊ6>`ÊÌÀ ÀÊ`ÕÊ>ÌÌÊ ÕÌ iÀÊ i >`iÊ i`Ê`i̶

Vi samtalar inte för att ”vinna” utan för att få nya perspektiv och berika varandra. Tillåt dig och andra att testa tankar även om de inte är färdiga.

På s 44–46 skriver Peter Strömmer om människan Luther och vi läser om en glad och skojfrisk Luther, om hur han levde med familjen, äktenskapet, vänner och umgänge.

Ta kontakt med ditt närmaste Sensuskontor så får du hjälp med att komma igång. Du kan få fler tips och idéer på pedagogiska metoder som underlättar samtalet i gruppen.

Det är enkelt att registrera din cirkel hos Sensus: sensus.se/ startacirkel Du kan välja att använda en papperslista för att fylla i träffarna eller så väljer du e-listan.

Bordssamtal 1

Människan Luther – en ”ny”anserad bild Artiklar/konstverk

Luther utmanaren av Per Ragnar s 70–72 Människan Luther – en ”ny”anserad bild av Peter Strömmer s 44–46 Triptyken av ikonograf Christina Lundtröm s 138 Helikopterperspektiv UÊ BÀÊ >}Ê BÃÌÊÌiÝÌiÀ >ÊÌB iÀÊ >}o UÊ BÀÊ >}Ê BÃÌÊÌiÝÌiÀ >Ê B iÀÊ >}o - 137 -

R

eformationsåret 2017 är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg den 31 oktober 1517.

Dagboken tillhandahåller ett övergripande studiecirkelmaterial för alla som vill studera och lära sig mer om Luther och reformationen och hur den påverkar oss än idag. Åtta bordssamtal är framtagna i samarbete med Sensus – ”Luther och 500 år av reformation” – och utgår från följande texter: Artiklar av Göran Agrell, Peter Strömmer, Kristin Molander, Claes-Bertil Ytterberg, Carl Axel Aurelius, Helene Egnell, Mikael Mogren, Per Harling, Elisabeth Gerle, Margareta Brandby Cöster, Eva-Lotta Grantén och Per Ragnar. ”Min Luther” – 12 personliga berättelser av Martin Lönnebo, Eva Brunne, Johan Dalman, Agneta Pleijel, Cristina Grenholm, Göran Lambertz, Martin Smedjeback, Karin Johannesson, Amanda Carlshamre, Kerstin Wimmer, Stefan Therstam och Sven-Bernhard Fast. ”Dagens Luther” – ett citat för varje kyrkdag hämtat från Luthers bordssamtal i urval av Göran Agrell och Peter Strömmer.

D

agboken är oumbärlig för alla som jobbar med och inom kyrkan.

Det är en gudstjänstbok likaväl som andakts- och arbetsbok.

Ur innehållet:

”Ekoblomster” – förslag på ett ekologiskt solidariskt blomval till altaret alla kyrkdagar.

Kyrkliga symboler och liturgiska rekommendationer för kyrkorummet. ”Vår havande jord” – artikel i Dagbokens klimatserie av Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl.

Psalmförslagslista med 12–19 psalmförslag för varje kyrkdag.

”Livsgnistor” – personliga reflektioner över varje kyrkdags rubriker/läsningar: Michael Bjerkhagen, Sabina Koij, JanOlof Johansson, Sofia Camnerin och Annika Borg. ”För en ekologisk solidarisk kyrka” – Per Håkansson berättar hur stommen till blomsterarrangemangen under vintern kan göras och hur församlingarna kan påverka blomsterhandlarna till ett ekologiskt blomutbud.

ISBN 978-91-526-3628-2

9

789152 636282