Page 1


IdĂŠ och verklighet


RUNE G SVENSON

IdĂŠ och verklighet Om tro trots allt


Copyright © 2018 Rune G Svenson Copyright © Bibelcitat från Bibel 2000, Svenska Bibelsällskapet Sättning och omslagsutformning: BoD – Books on Demand Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7785-303-9


TILL ALLA MENINGSSÖKANDE

Intet är inte mer än en tanke

Meningen dold. Tydlig för dem som ser – tron öppnar det fördolda


Förord till Idé och verklighet Det har snart gått sjuttio år sedan Ingemar Hedenius Tro och vetande först publicerades. Kyrkan fick sig då en, kanske välbehövlig, uppsträckare, men var dåligt rustad och sprang och gömde sig i ett hörn. Ateismen och sekularismen tycktes slutligen ha övertagit hela den offentliga livsåskådningsscenen och gjort den till sin. Decennierna gick. Hedenius tänkande blev allmängods. Vad har hänt längs vägen? Ja, mycket vatten har, som det brukar heta, runnit under broarna. För det första har åtskilligt av det Hedenius torgförde blivit inte bara allmängods, utan rentav någon form av «bevisade sanningar» (vilket verkligen borde problematiseras), till exempel påståenden som att religion och vetenskap inte hör ihop eller att kristen tro skulle vara förnuftsvidrig. För det andra har, och det kan säkert förvåna många i vår av sekularismen präglade kultur, kyrkan (eller delar av den) gjort sin läxa, och allt fler kristna vill ta debatten med ateisterna – än så länge i mindre skala i Sverige, men desto mer på andra håll, inte minst i den anglosaxiska världen, där namn som John Lennox, William Lane Craig, Frank Turek, Greg Koukl, Amy Orr-Ewing m.fl. gjort sig kända. I Sverige har vi namn som Stefan Gustavsson och Mats Selander. För det tredje har, tråkigt nog, när det gäller ateismen, väldigt lite hänt. Fortfarande används samma argument som när Hedenius, Tingsten, Russell m.fl. var i ropet. Det enda nya tycks vara hävdandet att ateism endast handlar om «avsaknad av tro», inget annat; man hävdar från många håll inom ateismen, att ateism inte innebär förnekande av gud(ar)s existens, utan bara att man helt enkelt inte tror någonting; man hävdar att man varken tror eller icke-tror (vilket verkligen är att tänja gränser och definitioner) – och sedan ägnar man ansenliga mängder tid och kraft åt att debattera med troende för att på alla sätt bevisa hur fel dessa har. Dessvärre framvisar många av dessa debattglada ateister, förutom 7


påfallande dåliga argument, dessutom en ovilja att uppdatera sig och lämna motbevisade argument bakom sig, samt utöver det, ett närmast ticsartat behov att, i brist på goda argument, raljera och förlöjliga. Men kyrkan har gjort sin läxa och kan numera ta debatten. Det är dags för ateisterna att göra sin läxa. Det finns än så länge en kunskapslucka i allmänhetens medvetenhet om detta nya debattläge. Stefan Gustavsson och Mats Selander (m.fl.) har startat Apologia i Stockholm (en ombildning av den tidigare Credoakademin) och man håller på att bygga upp ett apologetiskt nätverk över landet (Apologia Lund i Lund t.ex.). Syftet är att få upp apologetiken på dagordningen, både inom kyrkor och ute i det sekulariserade samhället (se apologia.se). Men både inom och utom kyrkorna i Sverige är detta alltså än så länge ganska okänt. Den här texten, Idé och verklighet, har tillkommit inom den andra av de ovan beskrivna utvecklingslinjerna. 2009 gav Fri tanke ut Tro och vetande på nytt. Man kan undra varför. Ateister brukar med frenesi, och inte sällan överlägsenhet, hävda att Bibeln är överspelad och att betrakta som endast ett historiskt dokument. Detsamma torde utan några som helst problem kunna sägas om Tro och vetande. Med tillägget att Bibeln fortfarande läses, sprids och översätts till nya språk. Samt är föremål för avancerad forskning inom en rad discipliner. Men just eftersom den typen av tänkande som Hedenius bok representerar så länge har fått stå oemotsagt, trots de uppenbara bristerna, är det oerhört viktigt att någon visar att kejsaren inte har några kläder. Och det är vad denna text, författad av Rune Svenson, emerituspräst i Svenska kyrkan, gör. Texten är medvetet kortfattad. Den är lika mycket en diskussions- som en debatt-text. Och den kan även ses som en meditation, med en tydlig inbjudan till läsaren att delta i meditationen, funderingarna – och kanske även ta en och annan debatt, när de invanda hedeniusfraserna

8


uttalas, på arbetsplatser, på bjudningar, på tåget, bussen eller var det må ske … Jag har känt Rune sedan jag var tio år gammal. Rune ägnade hela sitt yrkesliv åt idogt arbete som präst och kyrkoherde i, i tur och ordning, Skånes Fagerhult, Åhus och Höör. Sedan många år lever han pensionärens tillvaro, men med fortsatt engagemang och omtanke om den kyrka han vigt sitt liv åt. Det var en stor glädje för mig när Rune sommaren 2016 nämnde att han funderade över att skriva en kommentar till den nyutgivna Tro och vetande. Jag kom in i apologetiken när jag för sju–åtta år sen läste John Lennox Guds dödgrävare. Därefter har jag fortsatt att studera och uppskatta de samtida apologeterna och därför var det ett verkligt roligt besked från Rune. Våren 2017 var Runes text klar och under sommaren 2017 träffades vi och diskuterade innehållet. Då föddes idén att lägga till även texten Glädjebudskapet, så att den som läst Idé och verklighet men saknar djupare kunskaper om kristen tro även ska kunna fördjupa sig i kristendomen på ett både allmänt och djuplodande plan. De två texterna har alltså olika syften – att bemöta Hedenius respektive introducera i kristen tro – men det finns ett band mellan dem.

Torbjörn Sjöholm, Lund 2018

9


9789177853039  
9789177853039