9789144104256

OM UNDRAN INFÖR POLITIKEN

VAD ÄR STATSVETENSKAP

BJÖRN BADERSTEN JAKOB GUSTAVSSON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33519 ISBN 978-91-44-10425-6 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2015

INNEHÅLL

Boxförteckning 6 Förord till första upplagan 7 Förord till andra upplagan 11 1 Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik 13

Vad är politik? 14 Vad är vetenskap? 15 Statsvetenskap på tre sätt 17 Att beskriva, förklara och förstå – den empiriska statsvetenskapen 18 Att värdera och rättfärdiga – den normativa statsvetenskapen 19 Att rekommendera och föreskriva – den konstruktiva statsvetenskapen 21 Statsvetenskap och samhälle 22 Bokens disposition 23 2 Statsvetenskapen genom tiderna – från konst till vetenskap 27

Statsvetenskap som filosofi 28 Statsvetenskap som juridik 30 Statsvetenskap som maktanalys 32 Modern statsvetenskap 33 3 Statsvetenskapens förutsättningar – vad kan vi veta om politik? 35

Ontologi – finns politik? 36

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

3

Innehåll

Epistemologi – kan vi nå kunskap om politik? 38 Positivism och hermeneutik – två vetenskapstraditioner 40 En positivistisk statsvetenskap 41 En hermeneutisk statsvetenskap 44 Var kan vi mötas? – statsvetenskap på intersubjektiv grund 48 4 Statsvetenskapens frågor och svar 51

Komparativ politik: Hur påverkar det politiska systemet den förda politiken? 52 Internationell politik: Varför uppstår konflikter eller samarbete mellan stater? 55 Offentlig förvaltning: Gör tjänstemännen som politikerna vill? 59 Politisk teori: Vad är frihet, rättvisa och jämlikhet? 61 Svensk politik: Hur fungerar det svenska politiska systemet? 66 5 Statsvetenskapens begrepp 69

Makt 69 Maktens tre dimensioner 70 Hur ska makt mätas? 71 Stat 73 Statens idéhistoria 74 Mellan stat och nation 76 Suveränitet i förändring 77 Demokrati 78 Demokrati i tre dimensioner: utsträckning, principer och innehåll 79 Demokrati mellan ”är” och ”bör” 82 Byråkrati 86 Att studera byråkratier 87 6 Statsvetenskapens metoder I – att förklara politik 91

Den statsvetenskapliga forskningsprocessen 92 Problem och teori 92 Metod, material och resultat 95 4

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Den räknande statsvetenskapen – kvantitativ metod 98 Att räkna för att beskriva politik 98 Att räkna för att förklara politik 100 Den jämförande statsvetenskapen – komparativ metod 104 Principer för jämförelse 104 Vad kan statsvetare jämföra? 106 Den närgångna statsvetenskapen – fallstudiemetod 108 7 Statsvetenskapens metoder II – att förstå och värdera politik 113

Den tolkande statsvetenskapen – textanalytiska metoder 114 Traditionella former av textanalys 116 Diskursanalys 118 Den värderande statsvetenskapen – normativ metod 122 Renässans för normativ analys 124 Normativ analys på tre sätt 125 Hur väljer man metod? 131 8 Att studera statsvetenskap 135

Det aktiva lärandets konst 136 Att läsa statsvetenskaplig litteratur 138 Akademisk hederlighet 140 Fusk, plagiering och otillåtet samarbete 143 Och sen då? – den yrkesverksamma statsvetaren 144 9 Statsvetenskaplig litteratur 151

Statsvetenskapens grunder 151 Statsvetenskapens subdiscipliner 154 Statsvetenskapens begrepp 159 Statsvetenskapens metoder 162 Att vara student 165 Person- och sakregister 167

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

5

BOXFÖRTECKNING

1 Thomas Hobbes och naturtillståndet 29 2 Den svenska regeringsformen och EU-medlemskapet 31 3 Positivism och demokratisering 43 4 Hermeneutik i Afghanistan 45 5 Att förklara och förstå internationell politik 47 6 Social tillit och effektiva institutioner 54 7 Hans J. Morgenthau och realism inom internationell politik 58 8 Hannah Arendt och den banala ondskan 61 9 Kan positiv särbehandling rättfärdigas? 63 10 Anne Phillips och närvarons politik 67 11 Feministiska perspektiv på statsvetenskap 68 12 Arend Lijphart och consociational democracy 85 13 James Q. Wilson och forskning i fängelsemiljö 89 14 Forskningsprocessen 97 15 Korruption i världens länder 99 16 Vad orsakar krig? 103 17 Graham T. Allison och Kubakrisen 111 18 Herbert Tingsten och det kritiska studiet av politiska idéer 119 19 Diskursanalys av svensk samepolitik 121 20 Vad är rättvisa? 127 21 Michael Walzer och det rättfärdiga kriget 130 22 Man lär sig bäst genom att 139 23 Nio råd till en statsvetarstudent 141 24 Statsvetare i yrkeslivet 148

6

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

FÖRORD TILL FÖRSTA UPPLAGAN

Varje år påbörjar tusentals personer studier i statsvetenskap vid universitet och högskolor i Sverige. Trots det finns det få breda och översiktliga introduktionsböcker i ämnet, särskilt på svenska. Denna bok utgör ett försök att fylla detta tomrum. Boken är i alla avseenden tänkt som en introduktion.

Vår ambition har varit att ta ett helhetsgrepp om ämnet och presentera det på ett enkelt och överskådligt sätt. Vi har därtill utformat boken utifrån hur vi tror att man som student tänker och resonerar när man inleder sina studier i statsvetenskap.

I boken ger vi oss i kast både med de frågor om samhälle och politik som statsvetare ställer – med statsvetares undran inför politiken – och med de svar som statsvetare har ansett sig ha kommit fram till. Vi behandlar också statsvetares metodologi i vid mening och deras mer handgripliga arbetssätt, det vill säga det sätt på vilket statsvetare går till väga när de söker kunskap om politik. Såtillvida är bokens perspektiv forskningsorienterat; fokus riktas mot vad det innebär att studera politik vetenskapligt snarare än mot politikstudiets konkreta substansinnehåll. Tanken är därför att vår framställning ska kompletteras med mer faktainriktad litteratur.

Eftersom boken är tänkt som en enkel introduktion har vi genomgående strävat efter att undvika alltför finfördelade kategoriseringar och metodologiska resonemang. Sådant fascinerar den redan invigde, men skymmer sikten för den som närmar sig ämnet för första gången. Samtidigt har det varit viktigt för oss att i boken inte ge uttryck för någon särskild uppfattning om vad statsvetenskap är eller bör vara som akademiskt ämne, vare sig vetenskapsteoretiskt, substansmässigt eller metodologiskt. I stället har vi försökt återge den mångfald som i dag präglar det vetenskapliga studiet av politik.

Icke desto mindre genomsyras boken av två övergripande tankefigurer, som © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

7

Förord till första upplagan

präglar vårt sätt att betrakta och arbeta med ämnet och som vi är angelägna om att framhålla.

För det första tror vi att statsvetares kunskap om politik är intimt förknippad med de vetenskapsteoretiska utgångspunkter man har som forskare och med tillvägagångssättet i forskningsprocessen. Som man frågar får man svar, heter det ju – den metodologi vi statsvetare arbetar med och de perspektiv vi anlägger har en avgörande inverkan på de resultat vi i slutändan kommer fram till. Vår kunskap om politik är med andra ord alltid perspektiv- och metodberoende. Om vi ska vara trovärdiga som forskare och lärare, och om våra studenter ska ha förutsättningar att utvecklas till goda analytiker, tror vi att det är viktigt att detta tydligt synliggörs i utbildningen och att man som student redan från början får lära sig att tänka metodologiskt.

I Lundastatsvetaren Lennart Lundquists efterföljd kallar vi detta för ”metodologi i arbete”.

I samma andetag är det viktigt att framhålla att det i ämnet inte råder någon enighet om vilket angreppssätt som är det bästa eller rätta. Vår ambition har därför varit att så långt som möjligt försöka avspegla statsvetenskapens metodologiska och vetenskapsteoretiska pluralism. Det finns dock ett krav av metodologisk natur som vi tror förenar de allra flesta som har ambitionen att i någon form söka och förmedla kunskap om politik och som sätter de yttre ramarna för denna pluralism, nämligen kravet på intersubjektivitet. Med detta menas att den kunskap vi som enskilda statsvetare genererar och förmedlar ska vara tillgänglig för och kunna förstås av andra statsvetare och samhällsintresserade. Vi utvecklar detta närmare i kapitel tre.

För det andra har vi i boken försökt beakta att första terminens studier i statsvetenskap för många är den första terminen av studier i högre utbildning över huvud taget. Av det skälet innehåller boken en rad studierelaterade råd och tips, som vi hoppas ska underlätta för den som precis inlett sina akademiska studier. Vi knyter därtill an till den generella diskussion som pågår vid universitet och högskolor om yrkeslivsanknytning och anställningsbarhet.

Vad är det för yrkesliv man som statsvetarstudent ska förberedas för? Vad gör statsvetare som arbetar inom offentlig sektor, i näringslivet eller i nationella och internationella organisationer? Vi är övertygade både om att det blir roligare att läsa statsvetenskap och om att man som student bättre kan dra nytta av sin utbildning om man också känner till och kan föreställa sig vad utbildningen kan tänkas leda fram till.

8

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Förord till första upplagan

Till boken har vi knutit ett webbstöd. Detta stöd riktar sig till både studenter och lärare. På en särskild studentsida finns material som introducerar bokens innehåll i olika former, till exempel miniföreläsningar, övningsuppgifter och länksamlingar; här finns också en serie filmade intervjuer med statsvetare, verksamma utanför akademin, som berättar om sin yrkesverksamhet och vilken nytta de har haft av sina statsvetenskapliga studier. På en särskild lärarsida finns bland annat en pedagogisk programförklaring och en pedagogisk verktygslåda, som innehåller tips och idéer om hur man som lärare kan arbeta med boken i undervisningen; här finns exempel på alltifrån kursbeskrivningar och lärandemål till undervisnings-, examinations- och utvärderingsformer. Bokens webbstöd når man på följande internetadress: www.studentlitteratur.se/minbokhylla/ En lärobok tillkommer inte av sig själv. Vår förläggare Caroline Boussard har på ett engagerat, lyhört och professionellt sätt bidragit till att boken nu föreligger. Carolines ämneskompetens och långa erfarenhet av undervisning i statsvetenskap har inte bara underlättat skrivprocessen, den har också gjort direkta avtryck i bokens innehåll. Vår tekniska redaktör Marianne Lundquist har på sitt vanliga, lika professionella som vänliga och uppmuntrande sätt lotsat projektet i hamn. Ett mycket varmt tack till er båda, liksom till de skickliga medarbetare på Studentlitteratur som har utvecklat bokens webbstöd och till Jonas Johansson och Tobias Rudberg, som producerat det filmade material som återfinns på bokens hemsida. Vi vill också passa på att tacka den referensgrupp av svenska statsvetare som har haft vänligheten att läsa manuskriptet i sin helhet, och vars insiktsfulla och lärorika kommentarer finns tillgängliga på hemsidan.

Lund i juni 2010 Björn Badersten Jakob Gustavsson

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

9

FÖRORD TILL ANDRA UPPLAGAN

Denna andra upplaga av Vad är statsvetenskap? har tillkommit av två anledningar. För det första är den ett resultat av de många samtal vi under åren haft med studenter och kollegor, som tagit del av och använt boken i undervisningen och som med utgångspunkt i sina erfarenheter kommit med värdefulla synpunkter. Dessa synpunkter har vi efter bästa förmåga försökt ta hänsyn till och arbetat in i texten. För det andra har upplagan tillkommit som en följd av att boken fått ett nytt digitalt komplement. I större utsträckning än tidigare försöker vi i dessa digitala delar ge ett direkt stöd för studenters lärande, bl.a. genom kapitelsammanfattningar, fler instuderingsfrågor, olika kunskapstest och en ny sektion med begreppsförklaringar. Utöver att visa vår uppskattning för de studenter och kollegor som bidragit med synpunkter på framställningen vill vi här rikta ett särskilt tack till Elias Isaksson, som på ett förtjänstfullt sätt arbetat med det digitala komplementet, och till Johannes Lindvall, som med skarp och konstruktiv blick läst och kommenterat den tidigare upplagan i sin helhet.

Lund i juni 2015 Björn Badersten Jakob Gustavsson

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

11

KAPITEL 1

Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik

Varför finns det krig? Hur kommer det sig att människor sluter sig samman i stater? Hur kommer det sig att stater sluter sig samman i politiska unioner?

Varför är vissa länder rika och andra fattiga? Varför är det så svårt att komma överens i de av FN ledda klimatförhandlingarna? Vad innebär egentligen globalisering? Varför är vissa länder demokratiska och andra auktoritära?

Hur ser det goda samhället ut och vem avgör det? Vad menar vi när vi säger att något är rättvist eller jämlikt?

Statsvetare söker svar på sådana stora frågor – om krig och fred, rätt och orätt, miljö och global resursfördelning. Men statsvetare intresserar sig också för det mer lokala och vardagliga. Hur kommer det sig att människor röstade som de gjorde i det senaste kommunalvalet? Varför är det ibland så svårt att genomföra politiska beslut i kommuner och landsting? Vem har egentligen makten över skolan? Hur kommer det sig att kvinnor i större utsträckning är hemarbetande än män? Är det rätt att staten, genom att införa pappamånader i föräldraförsäkringen, försöker påverka vem som är hemma och tar hand om barnen?

Men alldeles oavsett om man intresserar sig för de stora världsfrågorna eller för politik i vardagen har statsvetare något gemensamt. Statsvetare är nyfikna på och vill förstå samhället – statsvetare undrar inför politiken.

Denna undran är dock lite speciell: den är öppen och systematisk, och den följer vissa på förhand angivna principer. Statsvetarens undran är vetenskaplig. Statsvetenskap kan därför beskrivas som en vetenskaplig undran inför politiken eller, för att använda ett vanligare uttryck, det vetenskapliga studiet av politik. För att få klarhet i vad detta innebär måste vi ringa in beskrivningens båda nyckelbegrepp: vetenskap och politik. Låt oss börja med det senare. © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

13

kapitel 1

Vad är politik?

När människor i vardagslag talar om politik kan det syfta på en rad olika saker.

Ibland används ordet i betydelsen handlingslinje i vid mening (”vår politik är att alltid gå kunden till mötes i reklamationsfrågor”). I andra sammanhang syftar ordet på konflikter och intriger (”det är för mycket politik mellan cheferna på jobbet”). Såtillvida är vardagsspråket mångtydigt. För statsvetaren är denna mångtydighet bekymmersam. Statsvetare försöker i stället ge ordet politik en mer precis, entydig innebörd – de försöker definiera ordet politik.

Inte sällan tar man här sin utgångspunkt i ordets historia. Själva ordet politik kommer ursprungligen från antikens Grekland och hade då betydelsen ”statskonst”. Detta brukar förstås ungefär som ”läran om de gemensamma angelägenheterna”. Vad denna ”statskonst” eller ”lära” sedan kan tänkas innebära på ett mer konkret plan diskuteras flitigt bland statsvetare. Något förenklat kan man säga att det finns tre huvuduppfattningar i diskussionen: 1 Politik är idéer och beteenden som berör olika typer av offentliga institutioner. Med offentliga institutioner avses då allehanda sam­arbetsarrangemang på lokal, regional, statlig, överstatlig eller global nivå, exempelvis kommuner, landsting, staten och dess myndigheter, Europeiska unionen eller FN. 2 Politik är den auktoritativa fördelningen av värden. Med en sådan bestämning av politik tar man fasta på hur ett samhälle löser frågan om att fördela sådant som människor vill ha. Det handlar här naturligtvis ofta om fördelningen av fysiska och ekonomiska tillgångar av olika slag, men också om fördelningen av olika typer av rättigheter, till exempel rätten att rösta, att erhålla hemspråksundervisning eller att ingå äktenskap. Fördelningen beskrivs som auktoritativ i den meningen att de flesta människorna uppfattar den som bindande och känner sig tvungna att acceptera den.

3 Politik är erövrandet och utövandet av makt. Med makt avses enkelt uttryckt förmågan att få andra människor att göra saker som de annars inte skulle ha gjort.

Det är uppenbart att det finns beröringspunkter mellan dessa tre uppfattningar om eller definitioner av vad som är politik. Men definitionerna är 14

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik

samtidigt olika breda, vilket direkt får konsekvenser för vad som ska betraktas som ett giltigt föremål för statsvetares undran. Den första definitionen är härvidlag den snävaste. Om politik endast handlar om sådant som sker inom offentliga institutioner utesluts sådant som människor upplever i sin yrkesverksamhet eller i privatlivet. Den andra definitionen är betydligt bredare.

Om politik uppfattas som fördelningen av värden, så innefattar det inte bara den offentliga sfären utan också det som ingår i det ekonomiska systemet i vid mening. Den tredje definitionen har ännu vidare implikationer. Makt utövas ju överallt där människor träffas och har relationer med varandra.

Detta innebär att även det som sker inom familjen och i den privata sfären skulle kunna betraktas som politik.

Det finns i modern statsvetenskap ingen utbredd enighet om vilket som skulle vara det rätta sättet att uppfatta innebörden av ordet politik, åtminstone inte om man går utöver den grundläggande betydelsen ”läran om de gemensamma angelägenheterna”. Olika statsvetare arbetar därför med olika definitioner. Men i praktiken är detta sällan något problem. Diskussionen om vad som är politik kan ju i sig ses som en central del av ämnet. Därtill är statsvetare ofta tydliga med och redovisar vilken syn på politik de har.

Huvuddelen av den statsvetenskapliga forskningen befinner sig dessutom någonstans i en tänkt skärningspunkt mellan de tre definitionerna.

Statsvetare intresserar sig alltså för sådant som på ett eller annat sätt berör både makt, fördelning och offentliga institutioner. Detta innebär att sådana relationer som människor primärt har på jobbet, i familjen eller med sina vänner vanligtvis inte studeras av statsvetare. Det överlåts till andra socialoch beteendevetenskapliga ämnen, som till exempel sociologi och psykologi. Om det däremot finns en uppenbar koppling till makt, fördelning och offentliga institutioner – vilket mycket väl kan vara fallet – uppfattas även sådana relationer som ett giltigt studieobjekt för statsvetare. I ljuset av detta är en av statsvetenskapens klassiska formuleringar av innebörden av politik klargörande: politik handlar om vem som får vad, när, hur och varför!

Vad är vetenskap?

I det svenska språket används ordet vetenskap ofta för att beteckna den samlade kunskapsmängden inom ett visst område. Det är på detta sätt vi vanligen talar om till exempel naturvetenskap, samhällsvetenskap och humanveten© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

15

kapitel 1

skap. I den engelskspråkiga världen reserveras däremot ordet ”science” inte sällan för naturvetenskap och medicin. Andra ämnen betecknas då som ”humanities”. Åtskillnaden signalerar något betydelsefullt. Den påskiner att frågan om vad som ska avses med vetenskap har att göra med särskilda tillvägagångssätt i forskningen. Somliga menar då, att vetenskaplig forskning förutsätter att forskaren arbetar med de metoder som brukar användas inom naturvetenskapen. Andra menar att så inte alls behöver vara fallet och att även forskning som utförs enligt helt andra principer bör betecknas som vetenskaplig.

Diskussionen kring åtskillnaden mellan ”science” och ”humanities” avspeglar att det råder högst delade meningar om vad som ska uppfattas som vetenskaplig forskning. Och det är nog lika bra att med en gång slå fast att det inte går att formulera någon allmänt vedertagen definition av vetenskap. Många forskare skulle möjligen acceptera den mycket allmänna beskrivningen ”det systematiska sökandet efter sanningen”. Men så snart man försöker gå längre än så upphör enigheten. Det är uppenbart att det finns olika uppfattningar både om vad som ska avses med ”systematiskt sökande” och vad som menas med ”sanningen”. Därtill finns det många som tvivlar på om det över huvud taget är möjligt att nå någon form av sanning. Sådana frågor om vetenskapens natur har intresserat filosofer och andra tänkare under flera tusen år, och i dag förs denna diskussion inom ramen för det som kallas vetenskapsteori.

Ytterst handlar vetenskapsteorin om två typer av frågor, som varje forskare måste förhålla sig till och besvara som utgångspunkt för sin vetenskapliga verksamhet. Detta gäller naturligtvis också för statsvetare inom ramen för det vetenskapliga studiet av politik. Den första frågan brukar i filosofisk terminologi betecknas som ontologisk och handlar om hur verkligheten egentligen är beskaffad. Finns världen i ett slags objektiv, oberoende mening utanför mig som betraktare av den? Eller är det så, att saker och ting skapas och får sin mening inne i mitt huvud i samband med att jag tänker på dem?

Den andra typen av frågor betecknas som epistemologisk eller kunskaps­ teoretisk och handlar om möjligheten att nå kunskap om verkligheten. Går det att nå objektiv kunskap om världen, en kunskap som har samma innehåll och mening för alla? Eller är kunskapen präglad av forskarens personliga erfarenheter och subjektiva värderingar? Kan en statsvetare på samma sätt

16

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik

som en fysiker formulera förklaringar om världen som uttrycks i termer av orsak och verkan? Eller måste statsvetaren inrikta sig på att närmare försöka tolka och förstå sina studieobjekt?

Vetenskapsteorins frågor och problem kan i ett inledningsskede uppfattas som abstrakta och svåra att ta till sig. De kommer därför att behandlas på ett mer utförligt sätt längre fram i boken. Så långt räcker det med att konstatera att det finns en lång rad tankeskolor som ger helt olika svar på dessa grundläggande ontologiska och kunskapsteoretiska frågor och som därmed ger det här med vetenskap helt olika innebörd. Detta gäller i hög grad också för det vetenskapliga studiet av politik. Ett viktigt syfte med denna bok är därför att framhålla, att den vetenskapsteoretiska hållning man som statsvetare väljer att inta är avgörande för hur man uppfattar att statsvetenskaplig forskning bör bedrivas och för vad som ska uppfattas som giltig kunskap om politik.

Statsvetenskap på tre sätt Även om uppfattningarna om vad som är att betrakta som politik och vetenskap varierar i modern statsvetenskap, är det ändå rimligt att hävda att statsvetare har en gemensam strävan: att öka och fördjupa vår samlade kunskap om politik. Som statsvetare vill man kanske veta mer om hur ett visst styrelseskick fungerar, vilka värden i politiken människor finner önskvärda, varför väljare föredrar vissa partier framför andra, varför vissa reformer som politikerna har beslutat om genomförs av den statliga förvaltningen medan andra inte gör det, eller varför vissa stater har upplevt långa perioder av fred medan andra har gått igenom ett stort antal krig. En del har ambitionen att avtäcka mönster och regelbundenheter i politiken, andra vill utveckla en djupare förståelse för och ge mening åt politikens innehåll, förutsättningar och konsekvenser. Det yttersta syftet för de flesta är dock att bidra till att höja kvaliteten i det politiska livet och därigenom vara till nytta för samhällsutvecklingen i stort.

Studera politik kan man emellertid göra på flera olika sätt; statsvetares undran inför politiken kan ta sig olika uttryck. Man brukar härvidlag skilja på tre olika ambitioner eller problemkomplex, som kan sägas känneteckna det vetenskapliga studiet av politik: statsvetenskapen kan vara empirisk, normativ eller konstruktiv.

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

17

kapitel 1

AT T BESKRIVA, FÖRKLARA OCH FÖRSTÅ – DEN EMPIRISK A STATSVETENSK APEN

Den empiriska statsvetenskapen tar sin utgångspunkt i våra erfarenheter och är inriktad på att beskriva, förklara och förstå politiska förhållanden i verkligheten. Forskaren utgår från frågeställningar av typen ”Hur förhåller det sig?”, ”Varför inträffade det?” och ”Hur ska vi förstå det som inträffat?”.

Man ställer med andra ord frågor om hur saker och ting är. Med hjälp av olika metoder och tekniker bearbetar forskaren ett empiriskt material – egna och andras observationer, statistik, tryckt material, etc. – och formulerar sedan ett svar på sin undran. En central gren inom statsvetenskapen har, för att ta ett exempel, under senare tid kommit att studera det som går under beteckningen demokratisering. Med demokratisering avses den politiska process genom vilken stater som tidigare haft olika typer av auktoritära styrelseskick inför allmänna val och steg för steg inför den typen av fri- och rättig­heter som vi förknippar med demokrati. I denna forskningstradition ställer statsvetare ofta frågor som handlar om varför en övergång från diktatur till demokrati påbörjas i vissa stater men inte i andra, eller varför en påbörjad övergång fullföljs i vissa länder medan den avbryts i andra.

En del av den empiriska statsvetenskapen har ambitionen att finna generella svar på de frågor som ställs. De som forskar om demokratisering studerar visserligen inte sällan utvecklingen i enskilda länder, till exempel demokratiseringsprocesser i Sydafrika, Honduras, Chile, Vitryssland eller Ukraina. Men forskarna är på jakt efter mer allmängiltiga förklaringar, som skulle kunna vara giltiga för en större grupp av länder. Idén är enkel.

Man tänker sig att de förhållanden eller faktorer som leder till demokratisering i ett visst land – till exempel ett yttre tryck från andra stater, en välorganiserad politisk opposition inom landet eller en viss socioekonomisk utvecklingsnivå – också kan tänkas leda till demokratisering i andra länder.

Ytterst strävar man efter att utveckla generella vetenskapliga teorier, det vill säga systematiserad allmängiltig kunskap, om den företeelse i verkligheten som studeras.

För statsvetaren, som studerar människor och samhällen, kan det emellertid av flera skäl vara svårt att formulera sådana generella empiriska teorier.

Samhället förändras ju hela tiden och verkligheten blir på så sätt ett rörligt mål för forskaren. Våra empiriska teorier kan därför inte vara annat än tem18

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik

porära beskrivningar av verkligheten. En del av den empiriska statsvetenskapen ägnar sig därför i stället åt att försöka synliggöra och förstå det unika i varje situation som studeras, utan ambitioner att generalisera i långtgående mening. Hur ska vi förstå den förre centerpartiledaren Olof Johanssons beslut att avgå från den borgerliga regeringen 1994? Vilka idéer om rättvisa genomsyrar socialdemokratins syn på det så kallade rut-avdraget, det vill säga möjligheten att få skattereduktion för hushållsnära tjänster? Vad är det som ligger bakom de sydeuropeiska ländernas delvis motsträviga hållning visavi en utvidgning av den Europeiska unionen?

AT T VÄRDERA OCH RÄT TFÄRDIGA – DEN NORMATIVA STATSVETENSK APEN

Statsvetaren som ägnar sig åt empiriska studier tar inte själv ställning till vad som är gott eller önskvärt i det som studeras – det är studier av politik, inte i politik. Det är således fullt möjligt att studera demokratisering i Öst- och Centraleuropa, utvidgningen av Europeiska unionen, förändringar i den svenska äktenskapslagstiftningen eller något annat, utan att för den skull tycka att det som sker är något bra eller önskvärt. Empirisk forskning handlar om att ta reda på hur saker och ting förhåller sig i verkligheten, hur saker och ting är, inte om att själv ta ställning i frågor om gott och ont, till hur saker och ting bör vara. Det dominerande forskningsidealet i modern statsvetenskap säger därför att forskarens egna uppfattningar ska påverka en undersöknings uppläggning, genomförande och resultat så lite som möjligt. God empirisk forskning kännetecknas enligt detta ideal av att forskaren på ett mycket utförligt sätt redovisar sina metoder och tillvägagångssätt och av att texten inte innehåller ett värderande språkbruk.

Men även statsvetare, skulle många hävda, har faktiskt möjlighet att ta ställning i politiska frågor; statsvetenskap kan också vara en studie i politik. Detta sker inom ramen för det som brukar betecknas normativ analys.

Statsvetaren undrar då inte över hur saker och ting är, utan reser i stället värderande frågor av typen ”Hur bör det vara?” och ”I vilken mån kan detta rättfärdigas?”. På ett plan kan sådant naturligtvis framstå som löst tyckande. En politisk eller värderande uppfattning som framförs av en forskare kan ju uppfattas som lika subjektiv som den som framförs av någon annan. Varför skulle man inom ett akademiskt ämne som gör anspråk på © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

19

kapitel 1

att vara vetenskapligt vilja ägna sig åt något sådant? Svaret är att det finns betydande skillnader mellan normativ statsvetenskaplig analys å ena sidan och en politisk diskussion som förs i en vald församling eller i ett kafferum på en arbetsplats å den andra. De krav som ställs på en vetenskaplig normativ analys är strängare: det räcker inte med att ge uttryck för sina egna politiska uppfattningar. Forskaren måste också lyfta argumentationen till en högre nivå och söka rättfärdiga sina värderingar på ett systematiskt sätt.

Statsvetare som ägnar sig åt normativ analys diskuterar vad som ska menas med rättvisa, vilket styrelseskick som är det bästa, om det är rätt att föra krig, om det är rätt att neka människor politisk asyl, om dödsstraff kan rättfärdigas och mycket annat. Ett vanligt arbetssätt härvidlag är att man söker försvara sin position i en viss fråga genom att hänvisa till ett värde, som i sin tur härleds ur en mer grundläggande normativ princip, ibland kallad för en normkälla. Forskarens argumentation går då ut på att det är rimligt att inta en viss position, givet att man samtidigt ansluter sig till denna grundläggande princip eller normkälla. Det finns naturligtvis inte många värdeprinciper som har den karaktären att de kan fungera som normkälla.

Men ofta hänvisar man till sådant som demokratins värden, FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter, någon särskild rättviseprincip eller olika etiska och religiösa normsystem.

Intresset för normativ analys har fått ett uppsving inom statsvetenskapen under de senaste decennierna. Att resonera disciplinerat kring värdefrågor har i och för sig varit en central del av det politiska tänkandet under flera tusen år; på sätt och vis var det med denna typ av frågor det vetenskapliga ­studiet av politik en gång tillkom. Men under de första decennierna efter andra världskriget, då ämnet var under snabb utveckling och i stor utsträckning tog till sig det vetenskapsideal som varit förknippat med naturvetenskaplig forskning, koncentrerades forskningen till empirisk analys. Att det i dag har blivit vanligare med normativa studier kan möjligen förstås som ett utflöde av tankar och stämningar som återfinns i samhället i stort. Den framstegstanke och förnuftstro som varit förknippad med vetenskaplig verksamhet uppfattas i dag som något mindre självklar. Mer kunskap har bidragit till friskare människor och rikare samhällen, men också till kärnvapen och välorganiserade folkmord. Vissa menar därför att forskare inte bara ska inrikta sig på att ta reda på hur verkligheten är beskaffad, utan också bör ta ställning till vad som är rätt och fel i det politiska livet.

20

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik

AT T REKOMMENDERA OCH FÖRESKRIVA – DEN KONSTRUK TIVA STATSVETENSK APEN

Att uttrycka uppfattningar om hur saker och ting bör vara är emellertid inte samma sak som att förklara vägen dit. Jag kan ha mycket bestämda och välargumenterade uppfattningar om att politiska konflikter bör lösas med fredliga medel, att någon form av distributiv rättvisa är önskvärd eller att det borde råda en faktisk jämställdhet mellan män och kvinnor i yrkeslivet. Men dessa uppfattningar behöver inte säga någonting om hur man ska handla för att detta önskvärda tillstånd ska realiseras. Den typ av forskning där man ger konkreta handlingsrekommendationer till beslutsfattare brukar i stället betecknas som konstruktiv. Forskarna ställer då frågor av typen ”Vad kan göras för att realisera det som är normativt önskvärt?”. Sådana konstruktiva handlingsrekommendationer måste vanligen föregås av såväl normativ som empirisk forskning; det förutsätter ett svar på både en bör-fråga och en är-fråga. För att ge goda råd måste forskaren dels ha en uppfattning om vilket tillstånd det är som bör uppnås, dels förstå vilken typ av effekter som sannolikt kommer att uppträda i verkligheten om man genomför den ena eller den andra åtgärden.

Konstruktiva ambitioner utgör inget huvudinslag i dagens statsvetenskap. Merparten av den forskning som bedrivs har empirisk och, låt vara i mindre utsträckning, normativ inriktning. Men det är vanligare inom vissa politikområden än andra. Den forskning som till exempel bedrivs om fredsförhandlingar i och försoningsprocesser efter krig har ibland getts en direkt konstruktiv inriktning. Detsamma gäller en del av den statsvetenskapliga forskningen kring utveckling och demokratisering. När Berlinmuren föll 1989 och många kommunistiska regimer i Öst- och Centraleuropa stjälptes över ända, blev till exempel många statsvetare som sysslat med demokratiserings- och utvecklingsforskning rådgivare till de nya regimerna och gav, med sin forskningsexpertis som utgångspunkt, konkreta råd i demokratiseringsprocessen.

Många statsvetare brukar också åta sig statliga utredningsuppdrag av olika slag, där de förlitar sig på sina egna forskningsresultat för att ge råd och rekommendationer till beslutsfattare. Detta har exempelvis varit fallet när det gällt reformer av den svenska författningen, indelningen av landet i regioner, hur Sverige bör ställa sig till medlemskap i valutaunionen EMU © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

21

kapitel 1

och mycket annat. Ibland kallas också forskningsverksamma statsvetare in som operativa konsulter, där de på grundval av sin forskning och expertis ges olika former av offentliga uppdrag. Som exempel kan nämnas det svenska utvecklingsorganet Sida, som regelbundet anlitar forskare i statsvetenskap för att genomföra och utvärdera biståndsprojekt.

Statsvetenskap och samhälle Statsvetenskapens konstruktiva ambitioner aktualiserar frågor om statsvetenskapens och statsvetares roll i samhället. På vilket sätt ska statsvetare bidra till samhällsutvecklingen i stort? Har statsvetare ett särskilt ansvar för att verka för ett bättre samhälle? I vilken utsträckning ska statsvetenskapliga forskningsresultat vara redskap i politiska beslutsfattares händer? I vilken utsträckning ska statsvetares uppfattningar och argument i politiska värdefrågor tillåtas påverka innehållet i den förda politiken?

Här finns olika sätt att resonera. Enligt en uppfattning har statsvetenskapliga forskare ingen skyldighet att popularisera sina forskningsresultat eller delta i det offentliga politiska samtalet. Forskarens uppgift anses vara begränsad till att ta fram ny kunskap om politiska förhållanden. Att ta ställning till hur sådan kunskap ska användas i utformningen av den offentliga politiken är sedan något som åligger de folkvalda politikerna. Det är ju politikerna som har mandat att fatta politiska beslut, och det är de som hålls ansvariga av medborgarna i offentliga val. För att upprätthålla den fria forskningens ställning och integritet bör statsvetarna helt avstå från att lägga sig i politikens inriktning.

Enligt en annan uppfattning förhåller det sig precis tvärtom. Forskningsverksamma statsvetare bör inte bara sträva efter att ta fram ny kunskap om varför världen ser ut som den gör, utan också uttrycka uppfattningar om hur deras forskningsresultat bör användas. Tanken är här att det finns en moralisk plikt att se till att den kunskap som framkommer ur statsvetenskaplig forskning inte missbrukas. Vi har goda kunskaper som i princip skulle kunna användas för dåliga ändamål, till exempel att starta krig, genomföra folkmord, rigga politiska val eller dupera de kontrollorgan som har till uppgift att granska den offentliga maktutövningen. I det perspektivet har den enskilde forskaren en skyldighet att inte bara lämna över sina forskningsresultat till andra, utan också hjälpa till att tolka resultaten och 22

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik

uttrycka uppfattningar om hur de ska användas. Man brukar också tänka sig att det faktum att forskningen finansieras av offentliga medel innebär att forskarna har en skyldighet att ge något tillbaka, det vill säga att underlätta för allmänheten och beslutsfattarna att förstå hur forskningsresultaten kan bidra till att förbättra samhället.

Många akademiskt verksamma statsvetare väljer också att delta i media och göra inlägg i samhällsdebatten i stort. Vanligast förekommande är de statsvetare som ägnar sig åt valforskning och analys av politiska partier.

I samband med televisionens valvakor framträder regelmässigt ett antal kända statsvetarprofiler, som försöker förklara valresultaten. Statsvetare förekommer också någorlunda flitigt på tidningarnas debatt- och kultur­ sidor, där de presenterar forskningsresultat, driver teser eller uttrycker uppfattningar om svensk och internationell politik.

När man tar del av sådana inlägg är det viktigt att fundera över vilken roll forskaren har när hon eller han uttalar sig. I vissa fall grundar sig uppfattningar och politiska rekommendationer på det faktum att forskaren själv har bedrivit forskning inom ett visst område och således kan betraktas som expert. Men det kan också hända att det som förfäktas ligger mycket långt ifrån forskarens egentliga ämnesexpertis; även en forskare måste naturligtvis ha rätt att framträda som vilken engagerad samhällsmedborgare som helst.

Men det finns en viktig principiell skillnad mellan de två rollerna. I det senare fallet bör forskaren inte nödvändigtvis uppfattas som mer initierad än andra debattdeltagare. Problemet är naturligtvis att man i media inte gör någon sådan åtskillnad. Ett debattinlägg som signerats av en ”professor” eller ”forskare” åtnjuter automatiskt en status och legitimitet, som inte nödvändigtvis svarar mot någon särskild sakkunskap.

Bokens disposition Boken består av nio kapitel och är disponerad enligt följande. I kapitel två, som följer efter detta inledningskapitel, presenteras en enkel statsvetenskaplig doktrinhistoria. Vi visar där att dagens moderna universitetsämne har en flertusenårig historia. Det politiska tänkandet har emellertid ägt rum i många olika institutionella former och fokuserat på skiftande frågeställningar innan det etablerades på det sätt som i dag är fallet. Genom en indelning av den statsvetenskapliga historien i fyra olika faser – statsvetenskap © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

23

kapitel 1

som filosofi, statsvetenskap som juridik, statsvetenskap som maktanalys och modern statsvetenskap – skisseras denna utveckling översiktligt.

I kapitel tre diskuteras den vetenskapsteoretiska grunden för olika typer av statsvetenskaplig forskning. Vi fördjupar där den diskussion som introducerats i detta inledningskapitel. Det faktum att olika forskningsinriktningar vilar på olika metafysisk grund innebär att det är svårt att enas kring gemensamma kriterier för vad som är god statsvetenskap. Vi menar trots det att det faktiskt finns en mötesplats, en pragmatisk uppfattning om vetenskap som de allra flesta av oss nog kan acceptera och som gör det möjligt för olika vetenskapstraditioner att samtala med och ha utbyte av varandra – vi kallar den kunskap på intersubjektiv grund. Denna position är emellertid inte okontroversiell och förutsätter i sig ett särskilt vetenskapsteoretiskt ställningstagande, som vi utvecklar i kapitlet.

I kapitel fyra görs en presentation av de huvudsakliga subdisciplinerna inom modern statsvetenskap: komparativ politik, internationell politik, offentlig förvaltning, politisk teori och svensk politik. Vi koncentrerar oss här på att synliggöra vilken typ av frågor det är som står i centrum för olika inriktningar inom ämnet, liksom vilken typ av svar som forskarna ansett sig ha kommit fram till i sina undersökningar. Urvalet är naturligtvis begränsat; det är fullt möjligt att göra en mer finfördelad indelning och urskilja ytter­ ligare inriktningar och fler viktiga problemområden. Men vi har här stannat vid några huvudinslag som studenter i normalfallet kommer i kontakt med under grundkursen i statsvetenskap.

I kapitel fem lanseras några centrala begrepp som statsvetare arbetar med: vad menar vi när vi talar om makt, stat, demokrati och byråkrati? Att dessa begrepp snarare än andra får utrymme i boken är knappast självklart. Men urvalsprincipen är densamma som i det föregående kapitlet: någonstans måste man börja.

I kapitel sex och sju introduceras den metodologiska mångfald som präglar ämnet. Kapitel sex inleds med en presentation av forskningsprocessens olika delar: problem, teori, metod och material och resultat. Därefter diskuteras översiktligt innebörden av kvantitativ metod, komparativ metod och fallstudiemetod. I kapitel sju introduceras sedan några textanalytiska tolkningsmetoder och normativ metod. Framställningen knyter genom­ gående an till idén om metodologi i arbete, som presenterats i bokens förord, och betonar att valet av metod har en avgörande inverkan på de resultat man 24

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Statsvetenskap – det vetenskapliga studiet av politik

som forskare kommer fram till. Av det skälet måste vi som statsvetare alltid vara metodmedvetna och granska varje undersökning utifrån det sätt på vilket den är genomförd.

I kapitel åtta diskuteras hur man som student bör förhålla sig till ­studier i statsvetenskap. För många är den första terminen av studier i ämnet den första terminen vid universitet och högskola över huvud taget. Vi har därför velat dela med oss av de erfarenheter som mångåriga kontakter med förstaterminsstudenter har gett oss. Vid sidan av att det i kapitlet ges en rad allmänna studierelaterade råd och tips, betonas det att statsvetenskapen är ett litteraturintensivt akademiskt ämne. Våra kurser innehåller ofta stora litteraturmängder, och för att kunna ta till sig innehållet på ett kritiskt och konstruktivt sätt krävs att man som student utvecklar en medveten och effektiv studieteknik. Liksom andra universitetsämnen omgärdas stats­ vetenskapen också av en rad regler och normer, som är viktiga att känna till om man ska nå framgång i sina studier. En del av dessa normer har vi samlat under rubriken ”Akademisk hederlighet”. Sist i kapitlet finns en diskussion om den yrkesverksamme statsvetaren: Vad väntar när man är färdig med sina statsvetenskapliga studier?

Kapitel nio avslutar boken med en kommenterad litteraturförteckning.

Till skillnad från vad som ofta är fallet med akademiska texter har vi valt att skriva huvudtexten utan direkta litteraturreferenser. I stället presenterar vi här en samling centrala skrifter – vissa är klassiker, andra är mer samtida – som vi uppfattar som användbara om man vill skaffa sig en översiktlig bild av statsvetenskapen som ämne och som vi tycker bildar ett bra stöd till de huvudtankar som diskuteras i boken. I kapitlet återfinns också litteratur som utgjort viktiga inspirationskällor för framställningen och sådana verk som direkt refereras eller citeras. Kapitlet fungerar därför både som en över­ gripande introduktion till den statsvetenskapliga litteraturen och som en mer textnära referensförteckning.

SAMMANFATTNING KAPITEL 1 ÖVNINGAR KAPITEL 1

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

25

Björn Badersten och Jakob Gustavsson är båda verksamma som forskare och lärare vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.

VAD ÄR STATSVETENSKAP? OM UNDRAN INFÖR POLITIKEN Vad är statsvetenskap? är en introduktion till det vetenskapliga studiet av politik. I centrum står statsvetenskapens grundläggande frågor och svar, liksom möjligheten att nå vetenskaplig kunskap om politik. Statsvetenskapens framväxt som ämne och vetenskaplig disciplin behandlas, jämte dess centrala begrepp och metodologiska pluralism. Särskild uppmärksamhet ägnas åt den statsvetenskapliga forskningsprocessens olika delar (problem, teori, metod, material och resultat). Författarna tar även upp vad det innebär att studera statsvetenskap vid universitet och högskolor och vad yrkesverk­ samma statsvetare gör.

Boken vilar på två huvudidéer: att vetenskap i grunden handlar om att undra något och att vår kunskap om politik väsentligen bestäms av de begrepp vi använder och av den använda meto­ dologin.

I denna andra upplaga har innehållet i sin helhet setts över och aktualiserats. Därtill har bokens webbplats omarbetats för att underlätta för både lärare och studenter. På webbplatsen finns nu en digital version av boken, kapitelsammanfattningar, övnings­ uppgifter, begreppsförklaringar, kunskapstest samt en serie filmade intervjuer med statsvetare verksamma utanför akademin. Instruktioner för hur du kommer åt det digitala materialet finns på omslagets insida.

Art.nr 33519

Andra upplagan

www.studentlitteratur.se