SALTVATTEN BLIR DRICKSVATTEN
Från Mysingen till bordsvatten på Utö Värdshus Provsmakning! Direkt från kranen fyller Tomas af Petersens ett glas kallt, klart dricksvatten och jag tar några klunkar. Det smakar mycket bra, förvånansvärt bra, för att komma från havet. För det är vatten från Mysingen som blir dricksvatten i Utös stora avsaltningsanläggning. text och foto
Carina Lemhagen Matz
tomas af petersens, Hans Walter och Ingegerd Nagao är Stiftelsens drifts tek niker på Utös avsaltningsanläggning. Dygnet runt är det någon av dem som har jour. O ftast tuffar och går anläggningen fint, men det kontinuerliga underhållet kräver förstås sitt. Det är Tomas som visar runt och berät tar. Han säger att de tre ordentligt testar vattnet varje morgon – vid morgonkaffet! Vattnet smakar så bra att det till och med serveras som bordsvatten på Utö Värdshus. Etiketten talar om: ”Avsaltat och kolsyrat Mysingsvatten”. ”En del rynkar först på näsan”, berät tar krögaren Stefan Guldstrand. ”Men sen när vi förklarar det smarta med att ta vatten från havet och göra till dricksvatten så inser de allra flesta hur miljövänligt och bra det är. Vi slipper transportera dyrt flaskvatten och använder istället det som finns på plats. Och så blir vattnet extra gott när vi tillsätter kolsyra.”
fler gäster. Och allt det slukar färskvatten. Vattennivån i brunnarna och i gruvan – den stora vattenreservoaren – sjönk. Skärgårds stiftelsen behövde hitta en lösning. Idén kom från dåvarande Vattenfestivalen på Skeppsbron där ett företag stod och bjöd på vatten – från Strömmen! I en container på kajen stod en avsaltningsanläggning. Det gav idén att ta vatten från havet för att omvandla till dricksvatten till gruvbyn på Utö. Processen kallas omvänd osmos. Björn Hedbeck, byggnadsingenjör på Skärgårdsstiftelsen, bekräftar. ”Låg grund vattennivå är ett problem i skärgården, som tenderar till att bli ett stort problem. Folk vill ha både tvättmaskin och diskmaskin i huset och vattnet räcker helt enkelt inte till”, konstaterar han och fortsätter: ”Men att rena dåligt grundvatten är en mycket dålig idé. Om grundvattnet inte är bra är det naturens sätt att tala om att något är i obalans. Därför är idén att använda havsvatten mycket bättre.”
någon gång i mitten på 1990talet. Gruvbyn och Utö hade utvecklats, gästhamnen rymde ännu fler besökande båtar och konferensanläggningen kunde ta
så hur fungerar det hela? Ett tjockt svart plaströr går över en kilometer ut i Mysingen för att, med självsug, hämta vat ten till ett litet rött hus i hamnen vid Gruv
allt började
bryggan. Härifrån pumpas sedan vattnet upp 25 meter i höjdled till själva anlägg ningen som ligger bakom Utö Värdshus. Där leds vattnet först genom tre olika sandfilter, var och en med olika grovlek på sanden. Det finaste sist. Därefter går vattnet med högt tryck genom ett antal mycket tunna filter – så kallat semipermeabelt membran. Hålen i detta membran är så ytterligt små, en miljondels millimeter, så här filtreras p recis allt oönskat bort. Av en liter havsvatten får man ut en halv liter dricksvatten. Resten går tillbaka till havet. Filtren gör att även nyttiga mineraler för svinner. Därför går vattnet till sist g enom ett så kallat mineralfilter som återför bland annat kalk och magnesium vilket åter ställer pH-värdet. Det ger också tillbaka lite av smaken. men det som är positivt för vattenförsörj ningen på ön blev lite mindre positivt för Utös kanske främsta attraktion. Vattennivån i stora gruvan är nu förhållandevis hög. Nu får inte längre besökarna den där riktigt his nande känslan när de tittar ner i de gamla, och en gång så förfärande djupa, gruvhålen.
Våtmarksanläggning för vattenrening Våtmark är roligare än det låter. En våtmark kan fylla många funktioner. Ekologiskt är den viktig för vissa växt- och djurarter. Men den kan också, helt naturligt, fungera som vattenrening. På Utö till exempel är det ett stort flöde av avloppsvatten, som idag renas i ett reningsverk. Men det renade vattnet innehåller ändå en mängd kväve som har gödande effekt. Därför har Jonathan Alm som arbetar på Skärgårdsstiftelsen inom ramen för Green Islandsprojektet, funderat över hur en våtmark ytterligare skulle kunna rena vattnet på Utö. Projektet har intierat ett examensarbete som skrivs av Erik Matsson som studerar Miljövård och fysisk planering vid Stockholms universitet. Han undersöker möjligheterna till våtmarksanläggning för naturlig kväverening av avloppsvatten. Hans rapport kommer att ligga till grund för ett fortsatt utvecklingsarbete på Skärgårdsstiftelsen. Tomas af Petersens visar runt och berättar om anläggningen.
14 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING
∞