Höstglöd över skärgården
Lugnet efter stormen lägger sig och naturens dofter och färger kommer nära. Vi går på svamptur, besöker Finnhamn, inspireras av eld på Grinda och lär oss om vikten av att engagera sig lokalt.
DEN OSLAGBARA BÅTPRESENNINGEN
Toptex Boat Cover är inte som andra presenningar. Förutom att skydda din båt över vintern, släpper den igenom luft på ett unikt sätt, vilket eliminerar störande ljud och motverkar mögel.
SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS TIDNING STÅNGMÄRKET
kommer ut med fyra nummer om året. Den delas ut till alla Skärgårdsstiftelsens vänner och sprids också bland annat genom utskick till utvalda områden i och runt Stockholm.
Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län
Svensksundsvägen 5, 111 49 Stockholm
Tel 08-123 124 00, info@skargardsstiftelsen.se www.skargardsstiftelsen.se
Skärgårdsstiftelsen
Redaktör/redaktion: Ulrika Palmblad-Wennergren, Sarah Anderin,
TIPS! Under rubriken Aktuellt” (sid 12) kan du från och med detta nummer läsa mer om vad som är på gång hos oss just nu.
Innehåll
4 LUGNET EFTER STORMEN
Höst på Finnhamn
12 AKTUELLT HOS OSS
Skärgårdsstiftelsen just nu
14 EN BILD BERÄTTAR
Majmorgon på Huvudskär
16 SKOGENS NÖJEN
Svampjakt på Björnö
22 TÄNK STORT, ENGAGERA DIG LOKALT
Små framgångsrika initiativ
28 FIRA HÖSTEN MED GLÖD
Eldhelg på Grinda
30 FLYKTEN ÖVER HAVET
Skärgårdens historia
Vänfrågor och adressändringar: kansliet@skargardsstiftelsen.se, 08-123 124 00
Annonser: (bokning och material) Henrik Salén, 0706-18 61 61, henrik@batmedia.se
Formgivning: Romdahl Design. Foto omslag Henrik Trygg. Tryck: Åtta.45. Upplaga: 22.000 ex. Papper: Edixion 100 g. Omslag Edixion 190 g.
NORDIC ECOLABEL
FINNHAMN
Lugnet efter stormen
Finnhamn är en av de större öarna i Stockholms skärgård och även en av de mer välbesökta. Inte minst den populära restaurangen med takbar lockar besökare från näroch därområdet, men här finns mycket mer att upptäcka. Häng med oss under ett ö-dygn!
TEXT Marie Arpnäs FOTO Gustaf Waesterberg
Till finnhamn tar sig många med egen båt, då ön erbjuder plats vid ett stort antal rymliga naturhamnar. Vi åker passagerarfärja en sen augustimorgon som ännu känns som sommar, men besökarantalet på resmålet är betydligt glesare än månaderna innan. Lite skönt och lugnande, då naturen får spela en större roll än människan. Vi vet att vi ska bo i varsin stuga och lämnar restaurang och handelsbod bakom oss under den korta promenaden. En kvinna på fyrhjuling passerar oss på grusvägen och några minuter senare knackar vi på dörren till det stora vandrarhemmet, som byggdes under tidigt 1900-tal som en privat sommarbostad åt en kolhandlare Rönnström. Kvinnan som öppnar och tar emot oss är samma som nyss satt på fyrhjulingen och vi inser att vi möter eldsjälen Katarina Vinell, som tillsammans med sonen Michael driver verksamheten på ön och som utan att överdriva gör allt, överallt.
– Kom hit får ni se vilket vackert ormskinn jag har hittat, och välkomna till Finnhamn!
Entusiasmen över ormen delas inte av undertecknad, men gästfriheten tas emot med tacksamhet. Vi kommer att möta Katarina lite senare samma dag men fotografen och jag tar en promenad i grannskapet till att börja med. Efter att ha checkat in i de små praktiska stugorna intill vandrarhemmet.
PARADISVIKEN LOCKAR MÅNGA
Tillgängligheten är en naturlig framgångsfaktor för Finnhamn. Vi tar oss till Djupfladen där båtarna under högsäsong ligger sida vid sida längs den långa bryggan och klipporna. Katarina och Michael har byggt ut båtbryggan och här finns både el och vatten. Paradisviken är ett annat namn på platsen och man förstår varför. Svensk skärgård när den är som vackrast och vi förstår att det är ”här det
Katarina och Michael Vinell tog över verksamheten på Finnhamn 2013 och har inte legat på latsidan sedan dess.
händer” juni, juli och augusti. Nu ligger några segelbåtar vid bryggan men säsongen har gått in i viloläge. Populära Ragnars Kiosk vid stranden har nyligen stängt för säsongen men det finns ännu kajaker och SUP:ar i rader på land. Den svalkande glassen får vi fantisera om så länge.
Vi håller oss i grannskapet och stannar till vid utegymmet, som vi vet uppskattas av alla åldrar. Här finns även beachvolleyplan, fotbollsplaner, grillplatser, utomhusschack och en hundrastgård. Möjligheterna att aktivera en hel familj, kompisgäng eller jobbkollegor är stora på Finnhamn. De många boendealternativen, utöver de egna båtarna, lockar turister som vill uppleva mer än en dagsutflykt. Utöver parstugorna och vandrarhemmet Utsikten finns en stugby på Idholmen, Sjölängorna vid vattnet samt en tältplats. En naturälskares dröm helt enkelt.
Vi stannar till vid Sliphuset, som är en populär plats för bröllop, konferenser eller jubileum under årets varmare del. Lokalen är mer än hundra år gammal och här kan uppåt 110 sittande gäster umgås och inte sällan få sällskap av en strålande solnedgång. Vi känner doften av mat och ställer in siktet på Krogen, där vi möter upp Katarina över en nystekt schnitzel med färskpotatis.
– Det är lite vad vi kallar för lugnet efter stormen, den här tiden på året. Sommaren har ännu inte lämnat oss men det är inte samma tryck som under högsäsong. En bra sommar serverar vi ungefär 500 mattallrikar per dag, så ni kan säkert gissa tempot, säger Katarina och skrattar. Då pratar vi bara mat, sedan är det full rulle i vinbaren, takbaren, i hamnarna och vid alla boenden.
FRÅN EVENT TILL SKÄRGÅRDSLIV
Stresstålighet är något som både Katarina och sonen Michael är vana vid. De kommer båda från eventbranschen och Katarina har bland annat jobbat med event på tåg, där hon tidigt tog med sin son i arbetet.
– Michael är en gudabenådad projektledare och vi har inga problem med att jobba ihop som mor och son, snarare tvärtom. Vi är väldigt lika och har samma visioner och drivkraft. Dessutom tycker vi om att skapa, inte bara förvalta och vara nöjda med det som är.
Katarina och Michael tog över verksamheten på Finnhamn 2013 och de har inte legat på latsidan sedan dess. Tillläggas kan att de adderade en sommar på Fejan också. Som om inte en skärgårdsö vore nog att ta hand om.
En bra sommar serverar man cirka 500 mattallrikar per dag och det sjuder av liv i både vin- och takbaren.
Michael Vinell driver tillsammans med sin mamma Katarina Vinell, verksamheten på Finnhamn.
Andreas Ekeberg ansvarar för Finnhamns driftavdelning, med allt vad det innebär, men bygger även allt från vindskydd till vandrarhemmets platsbyggda sängar.
Lugnet efter stormen, när sommaren ännu inte helt har gått i ide men när högsäsongens tryck har dämpats.
–
Vi funderade ett tag på att köpa en egen ö då vi båda insett att vi tröttnat på att vara anställda. Här på Finnhamn har vi en helhet att ta ansvar för och det gillar vi. Det uppstår ständigt något problem, något som måste fixas –och man löser det!
Nu är de båda inte ensamma på ön även om de, som de säger, jobbar jämt men det är få som är heltidsanställda.
– Bristen på personal ser vi som det största hotet här. Många lämnade branschen under pandemin och vi har fått ta hit duktiga kockar från Spanien, Tyskland och Polen. Vi söker folk varje år och många i 20-årsåldern kommer hit under utbildningspauserna. Vi anställer ingen som är under 18 år, då det krävs en del livserfarenhet för att hantera alla gäster.
KROG MED TAK- OCH VINBAR
Vi, liksom flera nöjda besökare och stamgäster, har noterat den egna baren, Novas Vinbar, i ena änden av restaurangen.
– Jag ville verkligen ha en vinbar så vi snickrade lite, satte in fler fönster och tog hit den duktiga sommelieren Sara som har sett till att det inte bara är en vinbar – utan en bra sådan också, säger Katarina och är precis så nöjd som hon låter.
– Vi upplevs säkert som lite galna, säger Michael och ler. Vi tycker om att göra saker som sticker ut men vi har alltid huvudfokus på vår kärnverksamhet. Både Katarina och jag har länge drömt om ett vinterhotell, men vi har inte kommit dit. Än.
Sommaren i skärgården behöver inte så mycket marknadsföring, den säljer sig själv. Men under lågsäsong, när skärgårdstrafiken kör färre turer, vill man fortfarande se både bröllops-/fest och konferensgäster på Finnhamn.
– Vi är många aktörer som vill förlänga säsongen i skärgården, då naturen har så otroligt mycket att erbjuda vår, höst och vinter. Bröllop och konferenser behövs här ute och de passar utmärkt att genomföra andra tider än högsäsong. Michael kommer och går under vårt samtal. Han håller i taxirörelsen i skärgården och sitter sällan still. Finnhamn har tre stora taxibåtar och tre små och trafiken innefattar även kommunaltaxi för skärgårdsbarn som ska till och från skolan. Båtintresset har han sedan barnsben.
– Kommer du ihåg när jag var i fjortonårsåldern och ville köpa ett ryskt kryssningsfartyg? säger Michael och skrattar. Eller båten jag köpte på auktion som jag tyckte var ett fynd. Tills jag insåg att den inte hade några motorer. Det var under pandemin så det fanns heller inga motorer att köpa då.
KUL PÅ JOBBET
Motgångar verkar inte avskräcka mor och son Vinell. Snarare sporras de av utmaningar och det är mycket skratt under hela samtalet. De fyller i varandras meningar och blodsbanden är tydliga. – Vi har väldigt roligt här ute, även om det är mycket jobb, säger Katarina. Vi investerar en hel del, både personligen och materiellt, men vill inte byta det här mot något annat. Vi går runt, vi lever och vi har kul på jobbet.
– Min sambo och barn bor på fastlandet och hon brukar fråga mig om jag njuter av det här. Och det gör jag – i maj innan säsongen drar igång och i lugnet efter högsommaren. Det är de mest njutningsbara stunderna, säger Michael innan han ger sig ut på vattnet igen.
Vi lämnar Krogen och går och handlar lite frukostvaror i lanthandeln. Ön utforskas via naturstigar, sandstränder och klipphällar. Vi hinner även besöka det ekologiska lantbruket Idholmens Gård och den lilla gårdsbutiken med nyskördade grönsaker, färska ägg, sylt och oljor. I hönsgården
Det uppskattade utegymmet lockar till rörelse för alla åldrar.
råder full aktivitet och vi passerar betande kor längs vår promenad. Det går inte att inte njuta av livet på en ö en solig sensommardag. Njuter gör vi även kvällstid, under en utsökt middag, och dagen därpå får jag göra det jag längtat efter mest – simma i ljummen morgondimma.
Vi hinner byta några ord med Katarina igen innan vi tar färjan mot stan och frågar hur de tänker sig Finnhamn om några år.
– Först och främst ska vi ta hand om det vi har och fokusera på underhåll. Vi måste förvalta och säkerställa att det vi har och gör är bra. Vi har alltid planer, men det känns viktigt att renovera innan vi påbörjar något nytt stort projekt.
– Det finns funderingar på att göra vandrarhemmet till ett pensionat, men längre än så har vi inte kommit än. Kom tillbaka nästa år så får ni själva se vad som har hänt här!
På Idholmens gård odlar Martina Högberg ekologiska grönsaker och blommor. Här finns höns som värper KRAV-ägg samt kor och grisar.
Gårdsbutiken har öppet helgdagar under vår, försommar och höst. I skördetid har gården öppet varje dag. Se skargardsstiftelsen.se för öppettider.
Följ även Idholmens gård på Facebook.
28/11–22/12
Julbord till sjöss!
Välkommen ombord på s/s Blidösund. Här får ni uppleva ett hemlagat julbord utöver det vanliga med historiska miljöer och vackra vyer.
Om ni önskar en privat matsalong för er kryssning, boka Maskinchefens eller Damsalongen mot en extrakostnad. Perfekt för sällskap mellan 4–15 personer.
Datum: 28/11–22/12
Avgång: Skeppsbron, nedanför Slottet i Gamla Stan
Pris: från 895 kr/person. I priset ingår båtresa, glögg och julbord.
s/s Blidösunds vinterresor
Skärgården är fantastisk året om. s/s Blidösund går traditionsenligt till: Almviks julmarknad 7/12
Årets sista långresa via Blidösundet 23/12
AKTUELLT
På denna sida kommer vi att berätta om vad som är aktuellt hos oss just nu, och även svara på frågor om Skärgårdsstiftelsens verksamhet. Har du en specifik fråga kan du maila den till redaktionen på info@skargardsstiftelsen.se för eventuell publicering här. Följ gärna Skärgårdsstiftelsen på sociala medier och Linkedin där vi också rapporterar löpande från vår verksamhet.
I detta nummer är det Skär gårdsstiftelsens Vd Jan Zetterman som svarar på frågor om sin första tid hos oss.
De första hundra dagarna har gått – hur är det att vara Vd på Skärgårdsstiftelsen?
Det har varit mycket spännande och lärorikt! Det första jag slogs av är bredden på vår verksamhet, allt från Naturreservat med våtmarker till fanstastiska restauranger och boenden i denna fina miljö. Vi har en stor utmaning i att kunna sköta allt detta med de begränsade resurser vi har, så att prioritera blir en viktig uppgift.
Vilka erfarenheter från ditt tidigare jobb på Fortifikationsverket har du nytta av på Skärgårdsstiftelsen?
Jag lär mig hela tiden, men specifikt skulle jag säga att jag fick lära mig att bli lite mer tålmodig på Fortifikationsverket. Trots den oerhörda tillväxten jag var med om där så kan det ibland bli ganska långa vägar till beslut. Tålamod tror jag blir en viktig egenskap även på Skärgårdsstiftelsen.
Hur skulle du beskriva Skärgårdsstiftelsen för någon som inte vet vad vi gör?
Vi förvaltar en stor del av Stockholms skärgård och ser till att den är tillgänglig för så många som möjligt. Vi ser oss som ett kitt för de många intressenter som verkar i skärgården.
Du har varit ute mycket i skärgården i sommar – vad har du fått för intryck?
Jag får många minnen tillbaka från min ungdom där jag tillbringade mina somrar på Fågelbro och sedermera Stavsnäs.
SKOGSÅTGÄRDER UNDER HÖSTEN
Hösten och vintern är bästa tiden för gallring av skog och fällning av träd. Under hösten kommer insatser att göras på bl a Gålö, Hjälmö, Gällnö och Käringboda. På vår hemsida finns hela listan för dig som vill veta mer om planerna.
Vidare känner jag att det är en helt unik miljö som är värd att utveckla och samtidigt bevara.
Vilka möjligheter ser du för
Skärgårdsstiftelsen?
Jag ser att vi kan utveckla vårt sätt att förvalta vårt bestånd. Jag ser också att vårt samarbete med övriga aktörer i skärgården kommer bli avgörande för att lyckas.
Och vilka utmaningar ser du?
Bredden på uppdraget kontra resurserna. Vi kommer ha en tuff utmaning med de prioriteringar vi tvingas göra och det innebär ju att vi även väljer bort vissa saker som kan vara viktiga för andra aktörer. Men genom dialog och transparens hoppas jag att vi kan få förståelse för våra prioriteringar.
Vad händer i höst?
Budgetarbetet är i full gång och det kommer sluka en hel del tid men jag hoppas kunna fortsätta mina besök hos våra jordbrukare och entreprenörer.
Foto: Gustaf Waesterberg
One Water Race och SLUTA TANKA HAVET
Torsdagen den 22 augusti gick deltagarna i världens tuffaste uthållighetstävling i mål på Landsort. Förutom att vara en oerhört spännande tävling som livesänds över hela världen är det även en mycket stark plattform för att nå ut med budskapet om att – sluta tanka havet. På www.slutatankahavet.se kan du läsa mer om initiativet och om vad du kan göra själv för att skydda miljön i skärgården.
Skärgårdsstiftelsens Vd Jan Zetterman med Henrik Norlén som spelar farbror Melker i SVTs nyinspelning av Saltkråkan som blir serie med sändningsstart 2025.
”Nya snickargården” inryms i ett av Skärgårdsstiftelsens hus på Ålö.
Skärgårdsstiftelsen Saltkråkan
Till vår glädje blir intresset för att spela in film på våra områden allt större. Filminspelningar innebär att bilder från skärgården sprids och skapar ett större intresse för att besöka och uppleva själv. Det innebär också att skärgården får ett underlag för service, mat och boende under en längre säsong. På Utö och Ålö har Tjorven och Farbror Melker huserat sedan i maj, något som har betytt mycket positivt för näringsidkarna på ön.
Bilder från starten på Arholma där deltagarna sedan ska springa ca 20 mil och simma 7 mil i sträck innan de kommer i mål på Landsort cirka 50 timmar senare.
Majmorgon på Huvudskär
En kutter från stan har ankrat vid Saltkobben. Året är 1925.
TEXT Carina Lernhagen Matz
Det är försommartid 1925 och en spegelblank morgon på Huvudskär. Alldeles, alldeles blankt vatten och tyst i husen. Båten ”Dorcas” har seglat hit ut från stan. Färden har bjudit på god segling, men också enerverande stiltje och mystisk dimma.
Ombord finns vännerna Carl Kalling och Carl Lorich. Det är Lorich som klättrar upp på Saltkobben för att få vyn över båten för ankar och husen på Ålandsskär. ”Dorcas” ligger ankrad i den lilla viken som kallas Bastugluggen, mellan Saltkobben och Malmkobben.
Här är över tre meter djupt och viken ger en trygg förtöjning. På båda sidor finns dubbar i berget.
Vinden verkar dra från ost, stäven pekar mot Ålandsskär. Seglarna har lagt ut två ankare för att hålla båten på plats – här är inte mycket svajutrymme.
Den rakstävade kuttern ”Dorcas” kunde föra 80 kvadratmeter segel på en gaffelrigg med både toppsegel, fock, klyvare och en liten jagare. Svenska flaggan sattes i gaffelnocken när båten var under segel. Den byggdes 1890 på Långholmsvarvet i Stockholm och var ritad speciellt för Kalling som var road av segling för nöjes skull.
Bilden är spännande. När ”Dorcas” förtöjde här var det gamla fyr-, lots- och tullsamhället fortfarande aktivt. Den gamla fyren, huset till vänster med fyrtorn på taket, lyste med fotogenljus 22 meter över havet. Två ingångar fanns i huset, en för fyrmästaren och hans familj, en för fyrvaktaren med sin. Till höger om fyrhuset låg en låg länga. Det var bodar och utedass för fyrfolket. Först 1931 stod den nya fyren i sten
färdig. Den var automatiserad och fyrfamiljerna flyttade från ön.
Skolhuset ligger nästan mitt i bilden, det med två fönster på långsidan. Det byggdes 1894. Då bodde ett tiotal familjer på Huvudskär och i skolan gick ungefär tjugo barn mellan 6 och 14 år. Skolhuset står fortfarande kvar men är idag privatägt.
Lotshuset är skymt bakom det största huset på bilden. Det är Tullhuset. På berget bakom syns lotsarnas signalstång. När en lots fanns tillgänglig hissades ett vitt klot med ett svart band.
Lotsverksamheten startade 1830 och var aktiv i ungefär hundra år. De första lotsbåtarna var öppna, seglande, ganska bastanta femmetersbåtar. Kanske är det en sådan som ligger uppdragen längst till höger i bild. De förde ett gaffelsegel, en fock, klyvare på ett peke och hade ett litet akterligt segel – allt för att båten skulle kunna finmanövreras.
Det finns en urgammal led som går in från havet mot Huvudskär, sedan norr om Manskär och Lökskär och vidare upp mot Skötrökan på nordvästlig kurs. År 1885 utfördes 116 lotsningar från Huvudskär, ungefär en lotsning var tredje dag.
I det stora huset med två skorstenar bodde fyra tullfamiljer. Se hur taket med de båda skorstenarna speglar sig i vattnet. Huset stod klart 1887, men tullare har funnits här sedan första hälften av 1800-talet. De hade sin egna utkik. Det är det lilla huset som står ensamt uppe på berget med vita knutar. På tullstämpeln stod det ”Hufvudskärs tulljakt” med tre kronor. Allt spegelvänt förstås, så blev det rätt när stämpeln var satt.
Tidig sommarmorgon vid Huvudskär. Kuttern Dorcas var byggd som nöjesbåt 1890. Foto Carl Lorich, Sjöhistoriska museet.
Svampkonsulent blir man genom att gå en 10-poängskurs på universitetsnivå. Ordet mykologi, som betyder läran om svamp, kommer från det grekiska ordet för svamp, mykes.
Skogens nöjen
Frid, sinnesro och ett fint sätt att vara ute i naturen, menar någon.
Ett habegär, menar en annan. Samlaren och jägaren i oss, menar
Sanna Friborg. Skälen varierar, men en sak är solklar – svampen lockar.
TEXT Kalle Grahn FOTO Henrik Trygg
Just idag är det inget som är solklart.
Det är sent på året, blött och mörkt. Vi har passerat de bästa svampveckorna för i år med god marginal. Vi är längst söderut på Ingarö. Björnö naturreservat ligger inte helt öde, men i jämförelse med sommarens aktivitet i området är det stilla.
Ett svampår som det 2023, behöver vi inte gå långt ens i dessa karga kustnära områden för att hitta de första rödbruna och väl kamouflerade höstkantarellerna.
Samlandet kan börja.
Det finns faktiskt de som har ett så starkt intresse för svamp och svampplockning att de jobbar med saken, som svampkonsulenter. Jag slår in ordet i sökfältet på datorn. Döm om min förvå-
ning när ett rikstäckande nätverk av mykologiska föreningar dyker upp på bildskärmen – svampplockare är lika organiserade som Riksidrottsförbundet. Det här med svamp, förstår jag snart, engagerar. Hör på detta: ”Mysteriet pluggskivlingen” eller ”Är riddarmusseronen vän eller fiende?” eller ”Lukten hos naftalinskinnet”. Här finns tydligen alla möjligheter till djupdykningar i skogsmyllan.
Sanna Friborg, som bor på Värmdö med skogen in på husknuten, är lite mer pragmatisk i sitt förhållande till svampen. – Jag är besatt av letandet efter svamp. Jag har drömmar om gula fält med kantareller i den gröna mossan mellan granarna. Svampplockning är ett sökande med utportionerade lyckokickar. Och
förstås trevlig samvaro vid rensningen hemmavid. Kanske är det den djupt boende samlaren i oss människor, vars gener tycks vara lite extra starka i just mig, som är förklaringen till min iver att komma ut i svampskogen, säger Sanna.
EKORREN
I OSS
För mig själv har alltid, ända sedan barnsben, svamplockning varit en social grej, ett sätt att umgås. Inte bara genom att man går ut i naturen och plockar svamp tillsammans. Utan också genom fikarasten i en skogsglänta och inte minst efterarbetet, rensningen. Vid samlingen runt ett bord – där en hög svamp liggande på tidningspapper ska rensas, en öl eller en kopp drickas – uppstår
Svampplockning
är ett sökande med utportionerade lyckokickar.
gärna en munter stämning, goda samtal eller kanske en trivsam tystnad. Till den verkligt sociala poängen hör naturligtvis att sedan laga till en svampmacka, god omelett, soppa eller stuvning.
Svampplockning är också något som tycks väcka habegäret, kapitalisten eller stenålderssamlaren i mig. Det får mig att bara vilja ha mer – fylla korgar, påsar, kepsar och klädespersedlar med svamp. Det finns en mystik med svamp och svampplockning som är tilltalande. Vissa år dyker den upp i rikliga mängder på en viss plats, för att kommande år vara nästan helt försvunnen. Det är nå-
got med urtidssamlaren som drar, vi har alla lite av en ekorre i oss. Men för mig handlar det också om frihet och sinnesro.
Ju längre österut vi kommer på reservatets halvö desto mindre trampad blir skogen och stigarna. Kontrasten är tydlig mellan det kustnära och karga med ljung och hällar och skogen strax där innanför, skog som på det stora hela tycks få leva sitt eget liv, i sin egen takt. På en omkullfallen trädstam tar vi en kaffe och äter en kanelbulle. Korgen är redan halvfull.
– För mig är valet av arter jag väljer att plocka en icke-fråga. Jag plockar så ofta och så mycket svamp att jag kan kosta på mig att bara plocka de arter som jag tycker om att plocka och som är bäst på matbordet. Det är självklart personliga preferenser. Ska jag vara helt ärlig så äter jag inte så mycket svamp själv, tycker
inte riktigt om konsistensen, säger Sanna och flinar.
Istället ger hon bort merparten av de 400 kilo kantareller, trumpetsvampar, tratt- och höstkantareller hon jagar rätt på varje år. För det är sökandet, jakten, som tilltalar henne.
LÄR DIG MER
Tickor, riskor, kremlor, musseroner, musslingar och skivlingar – det finns en djungel av svamparter där ute, bokstavligen. Det är ingen tillfällighet att de flesta av oss väljer att bara plocka välkända och lättidentifierade svampar, som till exempel kantareller.
Den som vill komma vidare med sin svampplockning och lära sig mer kan med fördel gå en kurs. Förslagsvis genom studiefrämjandet, en svampkonsulent eller någon mykologisk förening. Man kan även lära sig en hel del genom att
SÅ PLOCKAS SVAMPEN
Svamp bör plockas i en korg. Där ligger de luftigt och håller sig färska. I plastpåsar angrips svampen lätt av mögelsvamp och blir oätlig. Övrig utrustning som bör följa med ut i skogen är en svampkniv för grovrensning, svampbok för att lära sig nya arter och karta och kompass. Det är lätt hänt att gå vilse när man stirrande i marken irrar runt i skogen.
Om du plockar arter som till viss del liknar varandra, som till exempel champinjon och vit flugsvamp, är det viktigt att de igenkänningstecken som sitter runt svampens fot följer med upp. Ta för vana att vicka och sedan vrida loss svampen så att även foten kommer med. När det gäller höstkantareller är det tvärtom bra att nypa av stjälken redan i skogen så sparar du mycket tid vid rensningen. Plocka bara friska exemplar. Äldre svampar kan vara giftiga om de börjat ruttna. Riktigt unga svampar kan ibland vara svåra att artbestämma så låt dessa stå kvar.
Försök att bredda ditt svampkunnande. Då är chansen större att du faktiskt kommer hem med några och på så sätt blir själva plockningen roligare.
Björnö har mycket att erbjuda under alla årstider. Här hittar du åkermark, tallskogar, våtmark, stränder och klippor att bada ifrån.
ta med svampboken ut i skogen.
Sopparna är lätta att lära sig identifiera och en lämplig grupp att gå vidare med för den som vill lära sig mer. De stora sopparna som karljohan, strävsopp och smörsopp fyller snabbt korgen och är enkla att känna igen. Likaså tickor och taggsvampar, i synnerhet fårticka finns det ofta gott om i de vanliga kantarellskogarna.
För den som vill ta ytterligare ett steg rekommenderas riskor och kremlor, som utgör en dominerande del av svampfloran i de svenska skogarna.
Om just en kremla är bra matsvamp eller inte kan man lätt kontrollera genom att smaka på den: mild smak – ätlig, skarp smak – oätlig. Men metoden att smaka får absolut inte användas på alla svampar. Ät aldrig svamp som du inte kan artbestämma.
FÄRG, ÖL OCH PENICILLIN
I de södra delarna av landet går det att plocka svamp under i princip hela året. Häromåret plockade jag själv ett
par korgar med trattkantareller mellan julgröten och Kalle Anka – kanske mitt bästa julminne. Men för de flesta är sommarens kantareller tillsammans med september och oktober högtiden.
Det finns faktiskt fler orsaker att plocka svamp än enbart för att äta dem och användningsområdet är bredare än man kan tro. Entomologen, insektskännaren, plockar svamp för att kika på insekter. Fnöske som används för att tända eld tillverkas av svamp. Av fnösktickan har man även tillverkat kläder. Svamp används också för att färga garn och är inte minst viktig för bagaren och ölbryggaren i form av jäst, för att ge ostar karaktär och för den sjuke i form av penicillin.
Men svampens mest påtagliga uppgift i naturen är att tillsammans med bakterier och smådjur bryta ner döda växter och djur och på så sätt frigöra nytt kväve ur vilket nya växter kan hämta sin näring. Utan svamparna skulle naturen snart kväva sig själv under ett tjockt lager av döda grenar, blad och kvistar.
Björnö naturreservat ligger längst ut på Ingarö på Värmdö. Området bjuder på en lättillgänglig skärgårdsupplevelse med strandbad, skyddade vikar, klippor och vackra vyer över Nämdöfjärden. Området, som ligger på en halvö, är lättillgängligt även för den som inte har båt.
KARLJOHAN GILLAR MOSSIG GRANSKOG
Ända sedan Carl von Linné delade in arterna i växt- och djurriket har svamparna tillhört det förstnämnda. Närmare bestämt till de lägre växterna tillsammans med mossa, alger och lavar. Idag menar forskare att svamparna avviker så väsentligt från växterna när det gäller fortplantning, växtsätt och uppbyggnad att det är befogat att komplettera indelningen i växt- och djurrike med en tredje grupp, svampriket.
I Sverige har vi cirka 10 000 svamparter. Många syns inte med blotta ögat och andra växer helt under jord och är därför mycket svåra att upptäcka. Det som vi i dagligt tal kallar svamp är den så kallade fruktkroppen, det vill säga den del som sticker upp ovanför marken. Av svampar med fruktkroppar finns det drygt 3 000 arter i landet. Under marken gömmer sig den stora delen av svampen, mycelet, ett nätverk av trådar genom vilket svampen tar upp vatten och mineraler. När vi plockar svamp är det alltså fruktkropparna vi tar med
TA MED I SKOGEN
Karta och kompass, alternativt GPS. Förutom att man hittar hem är det kul att kunna markera bra svampställen så man kan hitta tillbaka. Mobil kan hjälpa om något skulle hända. Korg, svampkniv, svampbok och såklart matsäck.
oss. Kvar under marken till nästa år finns mycelet. Trådarna i mycelet är av olika typ, eller kön om man så vill, och när två olika trådar möts under rätt omständigheter växer en fruktkropp upp.
Svamparna saknar klorofyll och kan inte som de gröna växterna, genom fotosyntesen, tillverka näring (socker) av koldioxid, vatten och solljus. Istället måste svampen ta näring från andra. Svampen kan ta sin näring från döda, multnande växter och djur. De kallas då saprofyter. Alternativt kan de vara parasiter och ta näring direkt från levande växter. Våra vanligaste matsvampar är så kallade symbionter, som lever i symbios med sin värdväxt, till exempel ett träd. Svampen får socker av trädet och trädet får vatten och mineralämnen av svampen.
– Våra olika matsvampar trivs i sällskap med olika växter, så ju mer vi vet om svampens levnadsmiljö desto större är chansen att vi hittar svamp. Lär dig känna igen terrängen där svampen växer, det är nyckel för att lyckas i svampskogen, berättar Sanna.
ATT TA VARA PÅ SVAMPEN
Två generella tillvägagångssätt finns för att ta till vara på svamp: förkokning och torkning.
FÖRKOKNING innebär att svampen, som till 90 procent består av vatten, hettas upp i kastrull eller stekpanna utan smör och kryddor så att vattnet i svampen avlägsnas. När detta skett kan svampen anrättas på valfritt sätt eller frysas in för att användas senare. Förkokning är inte detsamma som förvällning eller avkokning, vilket innebär att svampen kokas i vatten för att ta bort skarpa smakämnen i till exempel pepparriska eller för att avlägsna giftet ur stenmurklor.
TORKNING är lämplig, i synnerhet på tunnväggiga svampar som till exempel trattkantareller. Men också på soppar som ofta vinner i både smak och konsistens av att torkas. Ett exempel på det är sandsoppen som torkad smakar som den eftertraktade men giftiga stenmurklan.
GÖR SÅ HÄR: Rensa och dela svampen och sprid ut på tidningspapper eller ett galler. Om du har tillgång till bastu eller en mattork kan svampen torkas snabbt där. Dock inte varmare än max 50 grader.
Den torkade svampen tar minimalt med plats och när det är dags att laga till svampen läggs den först i blöt så att den mjuknar. Den kan sedan tillagas på valfritt sätt. Torkad svamp kan också malas eller stötas till mjöl i en mortel och blir då en utmärkt smaksättare i till exempel såser och soppor.
Tänk stort, engagera dig lokalt
Skärgårdsstiftelsen har genomfört en rad lokala projekt för att förbättra miljön i vår skärgård.
Små framgångsrika initiativ som kan ge inspiration till att även fatta stora och viktiga beslut.
TEXT Kalle Grahn FOTO Henrik Trygg
Blåstången vajar med vågornas rytm, den nästan lodräta klippan försvinner ner i djupet och mörkret. Svävande strax under ytan med snorkel och cyklop, är det en av alla dessa ögonblick som etsat sig fast i minnet. Det är abborrarna jag minns tydligast. Större än de jag vanligtvis kom i kontakt med, med metspöt i handen. De röda fladdrande bukfenorna och den taggiga, vassa ryggfenan uppspärrad som ett segel. De gulfärgade ögonen, nyfikna på den storväxte inkräktaren, ytterligare ett par randiga kompisar strax bakom.
Dalarö, som barn, ett minne av en annan skärgård. En skärgård som förstås inte var utan utmaningar där på 1970-talet, med utsläpp av dioxiner, tungmetaller och övergödning som tio år senare skulle explodera – men rent visuellt friskt på något sätt.
Gädda och abborre fanns överallt, vattnet tycktes klarare och renare. Men samtidigt hade sälen problem och havsörnen kämpade med tungmetallerna.
Idag är rollerna de omvända, gäddan, abborren och blåstången kämpar. Havsörnen är tillbaka med besked och en del menar att sälarna kanske rent av är för många för sitt eget bästa.
söta sälkutar med stora nästan mänskliga fuktiga ögon fick sälens väl och ve att lyftas upp på agendan. Havsörnshonan tappade förmågan att utsöndra kalcium och graferna över havsörnsstammen oundvikliga utrotning och trasiga ägg i redena drog i gång omfattande rädd-
ningsaktioner. Fokuset fick oss alla att vända blickarna mot havet.
Idag saknas varken säl eller havsörn i Östersjön.
Den röda tråden är människans påverkan på naturen och dess invånare och därmed beviset på att vi verkligen kan påverka och förändra vår miljö, på gott och ont.
Vill vi, så förändrar vi.
Men petar vi människor i en detalj, så påverkar vi en annan.
I grund och botten så handlar det för det mesta om näringskedjan, eller näringspyramiden.
Allt för mycket säl och havsörn slår hårt på beståndet av andra fiskätare, till exempel gäddan. När gäddan minskar i antal blir det ett lägre tryck på småfiskarna. Populationen av spigg exploderar, spiggen äter i sin tur djurplankton. Eftersom det blir färre djurplankton som äter växtplankton får vi övergödning övergödning och alger. Vips är badviken förvandlad till en slemmig grön sörja. Våra tidigare så klara vatten blir grumliga. Grumligheten skapar förutsättningar för nya arter och slår ut andra. Och så vidare.
det råder ingen tvekan om att naturen repar sig på lång sikt. Men när vi människor ger oss in i ekvationen och förändrar tillgången på mat som till exempel med stora trålare, introducerar nya arter, göder haven eller gör kraftfulla insatser för en specifik art får det ovillkorligen konsekvenser för ekosystemet och för andra arter.
Men det är trots allt rationellt att se människan som en faktor som bör vara med och påverka och styra naturen.
På makronivå är miljöinitiativ ett sisyfosarbete. Den långsiktiga avbetalningen på arbetet, resultatet, passar inte in i ekonomins kortsiktiga värld. Rösten i världen för långsiktighet har tystnat. Bondens tid är över, få flyttar ett stenblock för att nästa generation ska få det något litet bättre. Istället genomsyrar individens självförverkligande allt, det gör det inte enklare att prata om näringskedjan, blåstång eller plankton.
Ur denna krassa verklighet växte gräsrotsrörelsen Think globally, act locally.
En del av lösningen är att driva specifika och geografiskt avgränsade projekt med en överskådlig tidshorisont. Sådant klarar vi människor av att förstå. Ju färre beslutsfattare ett projekt har, desto större chans har projektet att lyckas.
GÅLÖ ETT REGNIGT OKTOBER
Det pratas om ett marint reservat här kring Gålö och Nåttarö. Inte en okomplicerad fråga, kan tyckas. Här kryllar av bryggor, hamnar, trafik och båtklubbar. Lokala problem med både utsläpp, ankringsskador och stranderosion. Och på det, alla de överskuggande problemen med näringskedjan och miljön.
– Det är ett mycket speciellt hav, vårt Östersjön. Lite salt och lite sött, eller bräckt, som vi säger. Ett unikt och komplext ekosystem, säger Cecilia Wibjörn, vattenförvaltare på Skärgårdsstiftelsen. Tittar vi i backspegeln så har det ändå
Så går det för arterna i Östersjön
Arter som det går bra för/Gröna arter:
• Blåstång – generellt en förbättring mot tidigare år, men lokalt problem med påväxt och konkurrerande arter – övergödning
• Havsörn, häger och skarv – tungmetallerna är under kontroll
• Säl – begränsad jakt
Hotade arter/Röda arter:
• Ålgräs och kransalger – övergödning
• Stora trutar, ejder och alfågel – troligen problem med näringsinnehåll i maten/ tiaminbrist
• Strömming, sill, torsk, lax – överfiske
Oliver Karlöf, fiskerikonsulent på Stockholm stad.
skett förbättringar. Övergödningen tycks avta, avlopp och toaletter i sommarstugor och båtar har till dels förbättrats, och allt fler båtägare väljer bort båtbottenfärger för miljövänligare alternativ. Vi vet idag att muddring är en stor källa till problem med grumling. Lokalt
märker vi skillnad men tittar vi på det stora hela kan det kännas lite hopplöst, berättar Cecilia.
mitt eget beteende påverkar, det är enkelt att ändra på, men får liten effekt. Lokala och regionala projekt får lite mer effekt. Stora förbättringar är svåra att genomföra och effekterna ligger ofta långt fram i tiden.
– Poängen är att lokala och regionala förbättringar gör stora skillnader lokalt.
Skärgårdsstiftelsen äger mark och vatten och bestämmer i hög grad över hur dessa arealer förvaltas.
Skärgårdsstiftelsen driver med aktörer som WWF, externa finansiärer, medel för återställande av våtmarker, länsstyrelsen, Sportfiskarna och Stockholms stad en rad lokala projekt i skärgården.
Tillsammans bygger man grund och konstgjorda rev för att skapa barnkammare för olika fiskarter och för att
skydda områden mot erosion. Man förökar blåstång, som blir hem och skydd för smådjur och fisk. Återplanterar ålgräs som också det blir hem åt mängder av arter och som hjälper till att rena vattnet. Gäddan fredas i sina grunda vikar och projekten med så kallade gäddfabriker, där man främjar gäddans lek, är synnerligen framgångsrika. Ankringsbojar läggs ut där bottnarna är känsliga och skyddar mot ankringsskador. Initiativ till nytta för båtfolket och till nytta för bottenfloran och faunan.
de så kallade blå bårderna är ett extra intressant projekt.
Förr i världen trampades strandängarna på insidan av vikens vassar av betande boskap. Detta skapade skyddade lekområden för gäddan på översvämmade strandängar under våren. Att låta boskap beta i just denna biotop är aktiv lokal naturvård som ger resultat.
Cecilia Wibjörn är vattenförvaltare på Skärgårdsstiftelsen.
Inom projektets ramar anlägger man Blå bårder även med arbetsinsatser med till exempel lie.
Att anlägga sälnät för att förhindra sälen från att nå områden där de kan göra extra stor skada är ett annat framgångsrikt projekt. Sälen ska inte vara i innerskärgårdens barnkammare. Sälen följer normalt de stora stimmen till havs. När dessa utrotats av ett urskillningslöst industriellt trålfiske som maler ner fångsten till pellets för att odla lax i öppna kassar i havet, till konsumenter som inte förstår det där med näringskedjan – ja, då simmar sälen istället in i gäddans lekvikar och tar för sig rakt av kapitalet. Sälen gillar gäddrom. Ett sälnät som förhindrar sälen att rent fysiskt ta sig in i de grunda lekvikarna, där maten är som enklast att fånga, kan bara över en säsong leda till att det produceras tre gånger så mycket gädda i samma vik.
– Några välfungerande projekt på lokal nivå som där sälnät installerats, hjälper även i det stora, säger Oliver Karlöf på Stockholm stads fiskeförvaltning.
Han berättar vidare om havsöringen som kämpar med att föröka sig i en handfull små känsliga bäckar i Stockholms skärgård. Här odlar man på vild, genetiskt stark fisk, som får växa till sig och som sedan sätts ut i havet för att stärka stammen. Här pratar vi om småskalig odling av fisk med rätt gener för att stärka en art. Det är något helt annat än storskalig matproduktion i öppna kassar, som odlingen av lax, där konsekvenserna för miljön är enorma.
– Som det ser ut nu måste vi jobba lokalt för att skydda både havsöring och strömming, säger Oliver.
vi bogserar sakta en nätkasse med havsöringar över fjärden, fiskar som senare ska släppas ut i det fria och hjälpa arten på traven.
Kurre Eriksson, 81, kör båten. Han ser så mycket ut som en fiskargubbe att han lika gärna kunde varit en karaktär
i någon film. Men Kurre är på riktigt, född och uppvuxen på Gålö.
– Det är Döda havet, det finns ingen strömming längre. Sälen går på skötarna. Förr hade man i alla fall med sig ett gevär i båten, nu hjälper inte ens det, säger Kurre.
vattenkraften som för all framtid ändrade på strömmarna i Östersjön tillsammans med övergödningen satte fart på planktonproduktionen. Sill och strömming ökade. Hushållningssällskapet satte ut massor av gädda i ett försök att balansera, men det räckte inte. På 80-talet kom en tredjedel av all torsk i världen från Östersjön. Idag söker spillrorna av denna överproduktion av strömming skydd i skärgården från monstertrålarnas hämningslösa överfiske.
Effektiviteten blev för stor. På land har vi forskning och ser direkt vad som händer. Havet är tyst och om havet är det ofta tyst.
I människans spår skapas ofelbart överproduktion, brist och obalans.
Läs mer om Skärgårdsstiftelsens projekt
På Skärgårdsstiftelsens hemsida finns mer information.
Här kan du läsa mer om ”Skydd i grunda vikar” och ”Skydd under ytan”. Eller ”Återskapa Östersjöns Livskraft” projekt som skapat våtmarker på Björnö och förökat blåstång på konstgjort rev tillsammans med Sportfiskarna.
Fluktuationer finns naturligt i naturen, men cyklerna är lugnare. Människan skapar kaos. Lokalt kan vi skapa förbättringar som hjälper naturen lite på traven. Men vi har ett tungt arv av okunskap att förvalta.
Kurt, Kurre, Eriksson är en riktig skärgårdsbo, som är född och uppvuxen runt Gålö.
I
Östersjön lever i dag arter på gränsen av sin förmåga och då blir det ännu svårare att reparera. En mer erfaren skärgårdsmänniska än Kurre, tror jag inte att jag träffat.
– Totalstopp för trålfisket efter strömmingen, säger Kurre och alla runt omkring nickar instämmande. Här utanför drog vi not en timme när jag var ung och fick två ton med strömming.
Strömmingen är basen i näringspyramiden vi pratar om. Utan den finns det
inga toppredatorer som gädda, torsk eller säl. Strömmingen håller små kräftdjur i schack, som i sin tur äter växtplankton.
det är inte enkelt att som människa försöka tänka som naturen. Hade vi frågat naturen själv, så hade hon helt säkert undanbett sig vår hjälp helt och hållet. Det är svårt att reversera utvecklingen, givetvis. Ibland förvandlas människans initiativ för andra vin-
ningar, som till exempel byggandet av brofundament och vindkraftsparker, till naturliga skyddsområden för det marina djur- och växtlivet. Lokalt kan vi påverka. Marina skyddsområden är sannolikt framtiden. Det har man sett fungerar i Florida och på Maldiverna där man som utgångspunkt faktiskt har haft ett betydligt tuffare utgångsläge med turism, båttrafik, erosion, överfiske och slitage än vad vi ser i skärgården och på Gålö idag.
nätkasse med havsöringar bogseras sakta över fjärden. Fiskar som senare ska släppas ut i det fria och hjälpa arten på traven.
Upp till 30% av bensinen i en tvåtaktsmotor med förgasare släpps rakt ut i havet. Det får förödande konsekvenser för djur- och naturliv i våra vatten.
Kör mindre eller skrota din tvåtaktsmotor med förgasare. Läs mer på slutatankahavet.se
Länsstyrelsen Stockholm i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten, Transportstyrelsen, Båtretur, Båtskroten, One Water, SIKO, Skärgårdsstiftelsen, Stena Recycling, Sweboat, Svenska Kryssarklubben, Båtunionen och Nordiska Skärgårdssamarbetet.
Projektet är finansierat av Havs- och vattenmyndigheten.
Fira hösten med glöd
Skärgård är lika med sol, vind, bad och uppvärmda klipphällar. Det kan även vara mörker, hetta och eldiga shower om man prickar in den tredje helgen i oktober och tar sig till Grinda, som bevarat traditionen med eldhelg.
TEXT
Marie Arpnäs FOTO Gustaf Waesterberg
Blickar vi bakåt i tiden, närmare tjugo år, startades ett koncept för att locka ut besökare i skärgården under lågsäsong för att fira in hösten. Firandet skulle gå under temat eld, och många öar och krogar hakade på konceptet. Tredje helgen i oktober var det som gällde och man bjöd på eldar, fackeltåg, fyrverkerier, specialgjorda menyer och diverse uppträdanden. Målet var att engagera hela skärgården, men eldarna slocknade med åren på de
flesta ställena. Utom på Grinda, där de riktiga eldsjälarna Jan Pfister och Annika Hanson driver traditionen vidare. Stångmärket var på plats under förra årets eldhelg och kan rapportera om ett härligt event med besökare i alla åldrar. Vi kan inte säga att vädret var på eldens sida, då det regnade större delen av kvällen, men det var ingenting som störde vare sig arrangören eller ö-gästerna. Vi blev hämtade med båt från fastlandet
och fick sällskap av duon som kallar sig Ignited, som skulle stå för kvällens häftiga utomhusshow.
MÖT
LJUSET INNAN MÖRKRET
– Vi kör vidare med vår populära eldhelg även i år, säger Annika Hanson. Som vanligt är det tredje helgen i oktober, vilket innebär den nittonde. Vi hoppas på att få med oss Ignited igen, men show blir det hur som helst.
Vi har förstått att den specifika helgen har kommit att bli en fin och återkommande tradition bland många båtgäster, som ser det här som sista helgen innan båten tas upp på land. Ett uppskattat sätt att förlänga säsongen och samlas med vänner och likasinnade innan mörkret sänker sig över skärgården. Vi som är där för att dokumentera eventet lär oss att fackeltåget utgår tidig kväll från Södra Bryggan, vid eldplatsen nere på ängen, och ringlar sig fram mot Wärdshuset. På grund av regnet lyses grusvägen sparsamt upp av facklorna, men det tågas på med stor entusiasm av såväl gammal som ung. Gemensamt tänder man därefter den stora oktoberbrasan på gräsmattan nedanför Wärdshuset och vädermässigt hade det lika gärna kunnat vara en majbrasa och ett firande av våren. Nu är det inte det,
men stämningen är god och de som inte redan har ätit av den eldinspirerade middagsbuffén skakar av sig regnet och njuter av god mat och dryck inne i matsalen.
BRASA, MINGEL OCH SPEKTAKULÄR SHOW
– Du är välkommen att bo kvar hos oss den här helgen också men då kan det vara klokt att förboka rum i god tid. Vi har ett speciellt ”eldboendepaket” för två personer i dubbelrum på hotellet, som inkluderar välkomstdrink, fackeltåg, eldshow, middags- och frukostbuffé, och det brukar vara väldigt uppskattat. Vi rekommenderar även att man bokar plats till middagen om man inte stannar över natten, så man är garanterad en sittplats i vår matsal, fortsätter Annika. Vi äter oss mer än mätta och klär på
oss vattentätt för den utlovade utomhusshowen. Och vilken show! Jag känner igen Ignited från TV4:s Talang häromåret, och det som duon utför live, på en gräsmatta i skärgården en regnig kväll i oktober, är minst lika spektakulärt som det som visades i teverutan. Det är en uppvisning som är fylld av spänning, avancerade elddiscipliner, dramatisk musik och vad som kan liknas vid en dans med glödande eld som partner. Oerhört snyggt och effektfullt, vilket vi alla åskådare var rörande överens om. Efter den pulshöjande uppvisningen bjuds vi på fortsatt eldig stämning, barhäng och skön musik i Wärdshuset. Många har varit med förut och har blivit vänner med åren. Vi som aldrig varit på eldhelg i skärgården förut känner oss både välkomnade – och otroligt sugna på en repris!
Motorseglaren Helene vid avfärden. Det syns förväntan och äventyr i pojkens ansikte. Det var innan mörkret föll och det hårda vädret bröt ut på Östersjön i slutet på september 1944. Innan den kraftiga sjögången och sjösjukan. Ombord fanns bara plats för människor, inget bohag. Möjligen ett klädbylte. Lägg märke till kvinnan med det traditionellt broderade bakstycket i mössan. Skeppet gick utan lanternor för att inte röja sig för tyska ubåtar. Men alla ombord var inte övertygade. Det berättas om en kvinna som i mörkret satte eld på sin kappa för att, som hon trodde, bli räddad av tyskarna. Kappan kastades över bord av skeppskamraterna, någon sa att även kvinnan borde kastas överbord. Nej, sade en annan, hon har ett litet barn med sig. Och så blev det. Skeppet Helene tog iland i Furusund. Foto Saaremaa Muuseum M F 4089:29 Fd
Flykten över havet
Kvinnor och män. Barn och gamla. För åttio år sedan kom över 30 000 baltiska flyktingar över havet. Många tog iland i skärgården. Båtarna var överfulla och bräckliga.
TEXT Carina Lernhagen Matz
året var 1944. För många människor innebar året frihet efter år av förtryck. De allierade landsteg i Normandie och Sovjetunionen pressade tillbaka Nazityskland på östfronten. Men för ester, letter och litauer var det fortsatt ofrihet.
Låt oss ta det från början. 1939 startade Hitlertyskland det som skulle bli andra världskriget. 1940 utropade Stalin sovjetrepubliken Estland. De som inte ville underordna sig kommunismen deporterades till Sibirien i en väldig våg av arresteringar. Privat egendom och
jord förstatligades.
Ett år senare gick Hitler till attack mot Sovjetunionen och erövrade de baltiska staterna. För Stalin var esterna sovjetmedborgare i kampen mot inkräktarna. För Hitler var de som andra ockuperade folk: slavarbetskraft. Gestapo, den hemliga polisen, arresterade de som vägrade samarbeta med Nazityskland.
Sen följde tre ångestladdade år och vi är framme vid 1944. Många ester hade i smyg förberett en flykt. Båtbyggare hade byggt båtar i skogsbryn nära kusten. En motor snoddes undan här, lite bensin där. Matvaror lagrades för att ha till hands.
När sovjetiska Röda armén bröt igenom vid Estlands gräns retirerade tyskarna. Sovjetiskt flyg bombade de estniska städerna Tallin, Narva och Tartu. Det rådde kaos, men det gav också en möjlighet att fly. Den enda flyktvägen gick över havet. Människor tog sig mot kusten, till
fots och kanske med barnvagn på en knagglig väg eller med häst och kärra. Hur många båtar som lade ut från den baltiska kusten under hösten 1944 vet vi inte. Men vi vet att drygt 30 000 människor flydde över havet. Många nådde Gotlands ostkust. Andra Gotska Sandön. En hel del människor nådde Höga kusten. Och väldigt många tog iland i Stockholms skärgård, ofta i små, bräckliga båtar. Sedan kunde man se båtarna uppdragna och övergivna i skärgården – de var i så dåligt skick att det var inte lönt att använda dem. Men över Östersjön gick också lite större motordrivna fraktskutor och fiskebåtar som ännu inte beslagtagits av nazister eller kommunister. En av dem var ”Aade” från Vihterpaly med kapten Johannes Vulkan ombord. Den 22 september lägger båten ut med vuxna, gamla, barn och ungdomar om-
bord. När de kommer ut på havet ser de plötsligt en motorbåt med ett stort antal personer som ligger och driver. Båten har fått motorstopp och kapten Vulkan tar den på släp. Höstnatten faller, blåsten ökar och dyningen tornar upp sig. På morgonen, i gryningen ser man ombord på ”Aade” att trossen akterut hänger lös – motorbåten på släp är försvunnen… Och nu blåser det full storm. Så småningom angör ”Aade” Fejan. Där fanns en organisation för att ta hand om flyktingarna.
De som klev iland vid den gamla karantänsbryggan var smutsiga, sjösjuka och helt utsvultna. De flesta hade ingenting med sig, bara kläderna de gick och stod i. På Fejan möttes de av vänlighet, en kopp varm buljong och en limpsmörgås. Det gamla kolerasjukhuset hade blivit flyktingförläggning.
Den här båten med fyra vuxna ombord tog iland vid Ängholmen, Arholma. En vanlig båttyp, med ett litet fördäck, en gång med pollare, och ett mindre akterdäck. Motor och åror. 6,65 meter lång och 1,92 meter bred. Båten lär ha byggts på en återanvänd köl från en gammal livbåt och sammanfogad med spik – då ett traditionellt sätt att bygga båt i Estland. Familjen Erkas på Ormön innanför Grisslehamn vårdar den gamla flyktbåten från 1944. Foto Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet
Drömmer du om att driva ett eget vandrarhem i skärgården?
Nu söker vi på Bull-August någon som vill ta över arrendet av en av de finaste pärlorna i Stockholms skärgård. För mer info:
Res med Waxholmsbolaget under lågsäsong
Under lågsäsong kan du resa med Waxholmsbolaget med SL:s periodbiljetter som gäller för 30 dagar eller längre. Lågsäsongen börjar på nytt den 14 september och pågår till 29 april 2025. Passa på att besöka dina favoritområden eller upptäcka nya smultronställen under de stilla månaderna i skärgården.
Läs mer om vilka SL-biljetter du kan resa med på waxholmsbolaget.se
Nyhetsbrev
Vill du också få våra senaste nyheter, direkt i din inkorg? Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev. Anmäl dig på skargardsstiftelsen.se
Ett naturligt val
Flyers, foldrar, affischer, kuvert, visitkort, rollups, skyltar eller tidskrifter. Hos oss hittar du allt till ditt kontor, butik och marknadsföring.
Vi är landets första tryckeri att bli Svanencertifierade – med licensnr 0001.
Vi är det naturliga valet för alla som vill beställa närproducerade trycksaker tillverkade i Sverige.
VI HJÄLPER DIG MED: tvätt, mögelbehandling och impregnering av kapell, markiser, förtält, båtdynor, båtmattor samt reparationer, byte av blixtlås, rutor m.m
För mer information gå in på: www.nackakapelltvatt.se Kontakta oss på telefon: 070-205 84 09 Ni hittar oss på Stenhuggarvägen 2 R, Saltsjö-Boo Kummelbergets Industriområde
ANNONSERA I STÅNGMÄRKET
Bokning: Henrik Salén, 0706-18 61 61, henrik@batmedia.se
Foto Bosse Lind
Svensktillverkad i Tornedalen
Det kemikaliefria originalet
Inbyggd bakterierening
Unikt fosforkretslopp
Enkelt ägande
Modern avloppsrening
Det innebär kretslopp! Ecobox är svensktillverkade, kemikaliefria minireningsverk som ersätter trekammarbrunnar, markbäddar och infiltrationer. De klarar reningskraven vid normal och hög skyddsnivå och fungerar lika bra för villan som för fritidshuset. Vårt miljövänliga sortiment erbjuder återvinning av både fosfor och regnvatten. Ecobox produkter är alltid pålitliga och enkla att underhålla..
Kontakta oss för mer information och kostnadsfri rådgivning
Dags att byta avlopp
Åkersberga 08-410 79 411 • Värmdö 08-570 295 55 • Norrtäljde 0176-580 58 info@modernaavlopp.se • www.modernaavlopp.se
Vi hjälper till med helheten. En installation på fastigheten tar två till tre dagar i anspråk. Hela processen med ansökan och tillstånd från kommunen tar en till fyra månader från början till slut och vår partner Moderna avlopp hjälper självklart till med hela processen. 0927 775 75 www.ecot.se
Bastu öppettider under hösten
Våra bastur är öppna tills att isen lägger sig, om inget annat anges. Vår driftpersonal fyller på med ved men har många bastat kan veden ibland vara slut. Bokningslistor finns i respektive bastu. Basturna är öppna för obokade bad mellan kl 17–19. Stora bastun på Träskö–Storö är helt bokningsfri.
Saltsjöbaden
För att kunna sköta löpande underhåll tar vi ut en bastuavgift, 50 kr/vuxen, betalas med Swish.
Swishnummer
Träskö-Storö: 123 199 37 99
Ostholmen: 123 345 63 99
Österviken: 123 559 71 25
Nämdö: 123 568 68 11
Läs mer om respektive bastu på skargardsstiftelsen.se
Det finns även ett flertal bastur på Skärgårdsstiftelsens områden som är kopplade till värdshus och vandrarhem. Dessa bokas hos respektive entreprenör.
Rättelse
I förra numret av Stångmärket blev kartan fel i reportaget om Rögrund. Vi ber om ursäkt för detta och hoppas att ni ändå har hittat till vackra Rögrund i sommar.
Stavsnäs
Vid frågor kontakta befälhavare
Erik Jansson Tel 073-600 54 89
RÖGRUND
Långviksskär
Trinntorp
Dalarö
Björnö
Ingarö
Foto Gustaf Waesterberg
Foto Bosse Lind
Upptäck skärgårdens magi i höst!
Vandra genom färgsprakande skogar, paddla kajak på stilla vatten eller njut av en varm bastu och ett svalt dopp. Här väntar äventyr och avkoppling på Stockholms skärgårds vackraste öar. Upplev höstens lugn och skönhet på www.explorearchipelago.se här finns hela skärgården samlad på en sida så att du enkelt kan hitta information och inspiration för ditt skärgårdsäventyr.
Photonic installerar solceller på villor, bostadsrättsföreningar och företag i Roslagen
Allt fler hushåll och företag i Roslagen väljer solceller som en kostnadseffektiv och miljövänlig energikälla.
En ledande aktör på den lokala solcellsmarknaden är Photonic, ett företag som specialiserar sig på att leverera högkvalitativa solcellslösningar till både villor, företag och skärgården.
Photonic installerar solceller som minskar energikostnader och klimatpåverkan samtidigt som de ger en hög avkastning på investeringen. Företaget arbetar hårt för att leverera högkvalitativa solceller och en kundanpassad service som passar deras kunders specifika behov.
Om du är intresserad av att veta mer om hur du kan dra nytta av solenergi på ditt hem, fritidshus eller företag i Roslagen, kontakta Photonic idag för mer information.
www.photonic.se info@photonic.se
08 - 28 05 91 0176 - 20 94 44
Besöksadress Showroom:
Storstensvägen 2 Norrtälje (mitt emot Byggmax)
Foto Henrik Trygg
POSTTIDNING B
Skärgårdsstiftelsen
Modernt och unikt skärgårdsboende; två lägenheter med bästa läget i området uppförda 2023 om 43 m² vardera, 2 r o k, sovloft samt altan med parkettläge mot
havet. Optimalt läge några gångsteg till välsorterad affär med post/systemombud, populär krog med takterrass, pizzeria, bageri, sandstrand, bastu, båtplats, sjömack
samt Waxholmsbryggan som trafikeras från Stockholm, Tyresö, Saltsjöbaden, Stavsnäs. Fiber. Finns möjlighet att hyra ut. Avgift 1 951 kr/månad. Pris 3 950 000 kr.
Kontakta Kjell Johansson 070-715 45 81 alt Laila Hedestig 070-792 75 46 för information & boka plats i visningsbåt
Vi söker
V i LLO r – F ri T i D s HU s – GÅ r DA r – s J ö LÄG
e N
Drömmen om en egen ö i Roslagen kan bli verklighet. Här finns lugnet och det otroliga läget som ger semestern det där lilla extra endast roddavstånd från Rådmanby där bil & båtplats ingår. Välbyggd huvudbyggnad 105 m², 5 r o k, duschrum, två öppna spisar, indraget vintervatten. Det finns två bryggor, sandstrand och sjöstuga.
Finns en funktionell verkstad, gästrum samt förråd. Ön har fina gräsytor med sol hela dagen, Nära Gräddö med affär mm. Pris 15 milj kr inkl inventarier och båt. Kontakta Kjell Johansson 070-715 45 81 alt Laila Hedestig 070-792 75 46 för information & boka plats i visningsbåt